Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:102

Torsdagen den 25 april

Kl. 12.00 - 15.34

---

17.00 - 17.37

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 19 april.
2 § Kompletteringsval till socialförsäkringsut-
skottet och socialutskottet

Talmannen meddelade att Socialdemokraternas
riksdagsgrupp på grund av uppkomna vakanser an-
mält Marie-Louise Rönnmark som suppleant i social-
försäkringsutskottet och i socialutskottet.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i socialförsäkringsutskottet
Marie-Louise Rönnmark (s)

suppleant i socialutskottet
Marie-Louise Rönnmark (s)

3 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM83 Autonom importkvot av nötkött av
hög kvalitet från Paraguay KOM(2002)94 till
miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM84 Bekämpning av afrikansk svinpest
KOM(2002)51 till miljö- och jordbruksutskottet

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2001/02:104 till finansutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Näringsutskottets betänkanden 2001/02:NU13, NU12
och NU14
Skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU22

6 § Förlängd försöksverksamhet vid medbor-
garkontor

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU30
Förlängd försöksverksamhet vid medborgarkontor
(prop 2001/02:109).

Anf. 1 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s):
Fru talman! I det här KU-betänkandet föreslås att
giltighetstiden för lagen om försöksverksamhet med
samtjänst vid medborgarkontor ytterligare förlängs
till utgången av juni 2004. Den här försöksverksam-
heten, som faktiskt trädde i kraft i juli 1994 och som
fick en utvidgning 1997, har av de många människor
som berörts av den upplevts som oerhört positiv så-
tillvida att det har blivit ökad närhet och ökad till-
gänglighet. Man kan också nämna den här effektivi-
tetsfaktorn. Med tanke på att vi för några veckor
sedan, närmare bestämt den 4 april, i den här kamma-
ren debatterade demokratifrågor är det här ett exem-
pel på en bra försöksverksamhet när det gäller demo-
krati.
Jag har tagit del av goda exempel på ganska nära
håll eftersom min grannkommun i Västernorrland
bedrev den här verksamheten. Det var bara under en
tid, men under den tid då det varade vet jag att med-
borgarna upplevde verksamheten som mycket bra.
Även personalen, som var med i verksamheten,
tyckte att den fungerade på ett alldeles utomordentligt
sätt.
Då kan ju vän av ordning undra: Varför perma-
nentas inte en verksamhet som fungerar så bra ur inte
minst ett demokratiperspektiv? Det är ju så att det för
närvarande pågår en del utredningsarbete, och också
ett arbete kring hur man kanske kan utvidga den här
verksamheten. I avvaktan på det permanentar man
inte försöksverksamheten, utan den får pågå ytterliga-
re några år.
Jag tycker att det är glädjande att vi i utskottet
kunde ha en bred enighet kring de här frågorna. Det
kan ju tyckas lite förunderligt att jag kliver upp i
talarstolen och pratar för ett enigt utskott, men jag
tycker att det är viktigt, med tanke på att vi har de-
batterat demokratifrågor så flitigt den här våren, att
man belyser även den här frågan.
En motion som kom in under allmänna motionsti-
den var fogad till betänkandet. I den motionen pratar
man lite grann kring närhetsbegreppet, att man kan-
ske ska utlokalisera medborgarkontoren från central-
orten. Det är naturligtvis viktigt för att få maximal
effekt på verksamheten, men samtidigt är det kanske
inte något som avgörs i Sveriges riksdag. Ytterst är
det en fråga mellan parterna, kommunen och de övri-
ga samhällsorgan som deltar i den här samtjänstverk-
samheten på medborgarkontoret.
Med det vill jag avsluta, och naturligtvis yrka bi-
fall till förslaget i betänkandet.

Anf. 2 LARS HJERTÉN (m):
Fru talman! Man kan säga att väl fungerande
medborgarkontor är lokal demokrati i praktiken. Det
positiva med medborgarkontor är ju att man utgår
från allmänhetens behov av service och att stat,
kommun och landsting anpassar sig efter allmänhe-
tens behov. Det borde vara självklart att så är fallet,
men det är det inte alltid.
Jag har besökt särskilt ett medborgarkontor vid
några tillfällen. Då har jag märkt hur mycket lättare
det är för t.ex. äldre, rörelsehindrade personer att nå
de myndigheter som man har behov av att träffa. Man
träffar dem på samma ställe. Ett medborgarkontor
anpassar ju också öppethållandetiderna så att man har
öppet samtidigt. Det är ju inte alltid så om man går
till olika kontor. Jag har träffat äldre som har sagt att
det är oerhört positivt. I stället för att behöva anlita
färdtjänst och uppsöka tre fyra kontor kan man alltså
träffa alla de här myndigheterna vid ett och samma
tillfälle.
Det finns en del utredningar som Kerstin Kristi-
ansson Karlstedt berörde här. En som jag tycker är
särskilt intressant är den som Statskontoret gör. Man
ska där försöka se hur allmänheten ska kunna få ser-
vice från olika myndigheter dygnet runt via Internet.
Man ska kunna få ärenden behandlade och också
kunna få information. Det är ett system som vi vet att
bankerna tillämpar sedan länge. Vi kan ju betala våra
räkningar oavsett vilken tid på dygnet vi sitter vid
datorn om vi är uppkopplade till Internet. Att den
servicen också skulle kunna genomföras av olika
myndigheter tror jag är värdefullt för många även om
förstås mycket i fortsättningen också kräver personli-
ga sammanträffanden.
Fru talman! Försöken med medborgarkontor in-
fördes som Kerstin Kristiansson Karlstedt sade den 1
juli 1994 av den borgerliga regeringen. Det var ju
väldigt positivt att den nya socialdemokratiska rege-
ringen inte upphävde det här beslutet. Vi är som sagt
helt eniga om principerna för att fortsätta den här
försöksverksamheten. Jag tycker att det borde vara så
framöver att det blir regel snarare än undantag med
den här typen av service till allmänheten, men vi får
avvakta ytterligare några år. Jag hoppas att riksdagen
är lika enig efter 2004 som den är i dag när den säger
att det här ska permanentas, det som hittills har ett
varit försök. Jag yrkar alltså också bifall till förslaget
i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 17 §.)

7 § Massmediefrågor

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU33
Massmediefrågor.

Anf. 3 MARGARETA
NACHMANSON (m):
Fru talman! I konstitutionsutskottets betänkande
nr 33 behandlas 43 motioner från de allmänna mo-
tionstiderna 2000 och 2001, vilka alla på olika sätt rör
massmediefrågor. Inte helt oväntat avstyrker utskot-
tets majoritet samtliga 43.
Att Socialdemokraterna, ofta med benäget bistånd
från Vänstern och Miljöpartiet, förkastar alla icke
egna förslag, om jag uttrycker det så, synes snarare
vara regel än undantag. Det är något som jag med all
tydlighet har hunnit erfara under min korta sejour i
den här kammaren.
Att det finns skillnader mellan majoritet och op-
position i massmediefrågor är nog givet, och att det
går en skarp skiljelinje mellan socialdemokrater och
moderater i dessa frågor blir mycket tydligt när man
blickar bakåt och har facit i hand.
Flera av de yrkanden som framförs i de nu be-
handlade motionerna avser förslag som har redovisats
och lagts fram ett antal gånger under föregående
riksmöten. Därmed har de också varit föremål för
debatt i denna kammare ett flertal gånger. Varje gång
har de avstyrkts, antingen med hänvisning till någon
utredning som man säger sig inte vilja föregripa eller
med hänvisning till att man tidigare avstyrkt och inte
funnit skäl att frångå tidigare bedömning.
Fru talman! KU33 är därmed i mångt och mycket
en repris, och mycket av det som jag nu kommer att
framföra har sagts tidigare, men det tål att upprepas.
Den moderata mediepolitiken tål att granskas.
Vi tycker att det ska råda stor frihet att ge ut och
distribuera medieprodukter utan klåfingrighet från
statens sida. Vi tycker att det är en viktig uppgift att
se till att det är den enskildes frihet och rätt som
präglar den nya informationsteknikens tillämpning i
samhället. Strävanden att politiskt kontrollera tekni-
ken begränsar, enligt vår uppfattning, möjligheterna
till utveckling och måste därför undvikas så långt det
är möjligt.
Vi anser vidare att det inom ramen för dagens
tekniska begränsningar för medier ska vara läsarna,
lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina
val avgör vilka medier som ska ha förutsättningar att
distribueras. Det kan och får inte vara politiskt grun-
dat godtycke som avgör mediernas framtida utveck-
ling.
Vi moderater anser att statens ansvar bör vara att
slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten. Därmed
uppnås en mångfald på publikens och samhällets
villkor. I statens åtagande på medieområdet bör också
ingå att underlätta för nya kanaler att etableras utan
att man i onödan lägger sig i deras programverksam-
het utöver det som regleras i radio- och TV-lagen.
Vägledande ska hela tiden vara ansvaret gentemot
publiken.
Vi tycker också att koncessioner till radio och TV
ska fördelas på samma sätt som enligt den privata
lokalradions ursprungliga regelverk, nämligen genom
ett auktionsförfarande.
Vi anser vidare att det är viktigt att vidga yttran-
defriheten och öppna för såväl nya regionala kanaler
som fria nationella kanaler. Det finns inga tekniska
eller demokratiska skäl att begränsa den fria radions
utveckling. Outnyttjade radiofrekvenser och de fre-
kvenser som frigörs när Sveriges Radios behov mins-
kar ska bjudas ut.
En politik för fria medier kommer också att leda
till att teknikens utveckling sker utifrån de enskilda
medborgarnas behov och intressen. Det innebär att
gränserna mellan olika medier luckras upp samtidigt
som lagar och regler som är teknikbundna snabbt
kommer att bli både otidsenliga och motverka sina
egna syften. Det ställer krav på en lagstiftning som
ger en frihet för de nya mediernas utveckling, allti-
från Internettjänster till television. Vi tycker att Sve-
rige ska vara ett land där denna utveckling är naturlig
och internationellt ledande.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till reserva-
tion 3.
Avslutningsvis hade jag tänkt att mycket kort re-
dovisa våra yrkanden vad gäller dels det s.k. TV-
direktivet, dels den s.k. must carry-regeln, vilka åter-
finns i våra reservationer nr 9 respektive nr 11.
Vi anser att EU ska arbeta för att utvidga den inre
marknaden och få bort offentliga monopol. TV-
bolagen bör fritt förfoga över programinnehållet i
enlighet med respektive länders tryckfrihetsförord-
ningar. Det finns ingen anledning för EU att reglera
vilka länder som program ska komma från eller ställa
krav på viss andel europeiska program. Vi finner det
oacceptabelt att EU ställer krav på viss sammansätt-
ning av programmen, och vi upprepar därför vårt
tidigare yrkande om att TV-direktivet bör avskaffas.
Den s.k. must carry-regeln innebär att kabel-TV-
företagen är skyldiga att i kabelnäten distribuera ett
antal program som sänds med tillstånd av regeringen
utan någon avgift.
Det finns enligt vår mening ingen anledning att
ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera kom-
mersiella program. Kravet på allmänhetens tillgång
till allsidig information måste rimligen anses tillgodo-
sett genom att de licensbetalda public service-
kanalerna, TV 1 och TV 2, omfattas av must carry-
skyldigheten. Som public service-kanaler är det fak-
tiskt deras uttryckliga uppdrag att tillhandahålla just
allsidig information. Must carry-regeln bör därför
enligt vår uppfattning begränsas till enbart de licens-
finansierade public service-kanalerna.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla de re-
servationer som vi moderater ligger bakom men har
för tids vinnande nöjt mig med att yrka bifall till
reservation nr 3.

Anf. 4 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Informationsutbyte och dialog är de-
mokratins livsluft. När formerna för medierna föränd-
ras påverkas givetvis den åsiktsbildning som är grun-
den för demokratin. Demokratin och den fria åsikts-
bildningen är knutna till kvalitet mer än kanske till
kvantitet. Det är också på dessa grundvalar som det i
olika delar av världen har uppstått en debatt kring
mediernas roll i demokratin. Vi är om inte mitt uppe i
så i alla fall med rasande fart på väg in i ett informa-
tions- och kunskapssamhälle. Kanske är den relevanta
beteckningen "ett mediesamhälle". Den mediala ut-
vecklingen har varit enorm under en lång följd av år.
Fru talman! I en politisk demokrati har den fria
åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politis-
ka kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på
olika sätt, t.ex. inom ramen för personliga samtal och
genom organisationer och föreningsliv. Det är dock
genom massmedierna som skilda åsikter och opinio-
ner kan nå ut till den stora allmänheten. Massmedier-
na har en sådan genomslagskraft och mångsidighet att
de är av central betydelse för demokratin i Sverige.
Det yttersta målet för statsmakternas agerande gen-
temot massmedierna måste vara att demokratin stärks
och fördjupas.
Fru talman! Medierna borde rimligtvis alltså förse
medborgarna med sådan information att de fritt och
självständigt kan ta ställning i frågor som rör sam-
hällets angelägenheter. En del i den fria åsiktsbild-
ningen är att massmedierna kan fungera som själv-
ständiga aktörer och driva egna linjer i samhällsde-
batten.
Kommentarer kring samhällsutvecklingen, kultur-
yttringar, strömningar och maktstrukturer i samhället
är också en del av den fria åsiktsbildningen. Tillsam-
mans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling
och annan information ge underlag för medborgarnas
fria och självständiga ställningstaganden.
Också den kritiska granskningen i massmedierna
är central för den fria åsiktsbildningen och demokra-
tin. Massmedierna kan på ett fristående och oberoen-
de sätt granska de inflytelserika i samhället. En
granskning genomförd av mångfasetterade massme-
dier motverkar maktmissbruk.
Fru talman! Viktiga strömningar och företeelser i
samhällslivet kan alltså avslöjas och belysas genom
en sådan granskning. Medborgarnas möjligheter att
komma till tals i medierna är en viktig del av medier-
nas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen,
och den bör betraktas som en mer självständig uppgift
för massmedierna, jämställd med informationsupp-
giften och granskningsuppgiften.
Men, fru talman, medieutvecklingen innebär inte
bara positiva saker. Den innehåller också risker. Flö-
det av information leder till ett uppmärksamhetsun-
derskott. Alltfler budskap fladdrar förbi utan att vi
kan ta dem till oss. Därmed skärps kravet på drama-
turgi för att man ska nå fram till oss som medborgare
och mediekonsumenter. På väg hit i dag hörde jag på
Ekot en opinionsforskare notera att de senaste dagar-
nas larm om akrylamid kanske är borta ur människor-
nas medvetande om ett par månader. Det säger en del
om informationsflödet och överskottet på informa-
tion.
Fru talman! Det är denna dramaturgi som innebär
risker. Det är inte ovanligt att journalisten eller re-
daktören i förarbetet till inslag eller artikel målar upp
ett tänkt scenario och en tänkt konfliktyta. Därefter
vidtar arbetet med att bekräfta denna bild. Jag har
själv flera gånger varit på andra sidan så att säga och
registrerat hur syftet många gånger varit att bekräfta
den journalistiska vinklingen, inte att beskriva verk-
ligheten. Och jag har också sett ilskan sjuda över att
man inte lyckas bekräfta vad man föresatt sig att få
bekräftat.
Jag har tidvis noterat en metod som jag hoppas
inte är alltför vanlig men som ibland används. Först
börjar journalisten mjukt, vänligt och nästan hem-
trevligt för att försätta intervjupersonen i en avslapp-
nad stämning. När sedan bandspelare eller kamera går
på ökas fränheten successivt och tempot drivs upp.
Och om tempot blir väldigt högt blockeras snabbt
hjärnans överblick, och det blir svårt att se samman-
hangen. Då kan man få intervjupersonen att säga
oövertänkta saker. Den som inte är medveten om
detta blir lätt ett offer för mediedramaturgin.
Som väl är är inte alla journalister av den kali-
bern. Väldigt många är seriösa och sakliga. Men i
detta snabbt föränderliga mediesamhällle finns det
risker, där medborgaren inte ges en relevant bild av
fakta eller sammanhang.
I går när jag skulle fullfölja min medborgerliga
plikt att deklarera hittade jag bland mina verifikat av
en tillfällighet en artikel av Olof Peterson från Pres-
sens Tidning där han just tar upp denna problematik.
Han pekar på att det finns olika faktorer som präglar
journalismen, som han kallar det, på den ena sidan,
och forskningen och politiken på den andra sidan.
Han pekar på att journalismen gärna satsar på till-
spetsning, medan forskare och politiker måste syssla
med avvägningar mellan vanskliga dilemman. Vi har
också motsatser mellan förenkling och komplexitet,
polarisering och nyanser, nuet och långsiktiga kon-
sekvenser, konkretisering och generella principer
samt personifiering i motsats till teorier och program.
Fru talman! Politiker har förstås inte så stora möj-
ligheter att påverka denna situation med lagstiftning
eller andra åtgärder. Men opinionsbildning och med-
vetenhet är viktiga för att inse dessa risker i medie-
samhället och därmed också riskerna för demokratin.
I arbetet med att hävda den enskildes integritet
och värdighet, och för den delen även företags och
organisationers, borde Granskningsnämnden för Ra-
dio och TV ha en viktig uppgift att fylla. Den borde i
sitt arbete vara ett värn mot mediesamhällets avigsi-
dor. Det har ibland riktats kritik mot Gransknings-
nämnden med hänvisning till att nämnden rutinmäs-
sigt och utan närmare analys avfärdar en hel del an-
mälningar om kränkningar. Det är allvarligt om lag
och avtal uppställer krav på opartiskhet, saklighet,
allsidighet, granskning och relevans och Gransk-
ningsnämnden sedan underlåter att ta hänsyn till så-
dana kriterier i sina bedömningar av anmälda pro-
gram.
Det är alltså viktigt att statliga myndigheter seriöst
ägnar sig åt det som de är tillsatta att sköta. Därför
har vi en längre tid drivit kravet på att det borde ge-
nomföras en allsidig och saklig utvärdering av
Granskningsnämndens verksamhet. Det bör alltså ske
en granskning av granskarna i detta sammanhang.
Några ord om lokalradion också. Den årliga av-
giften för att sända lokalradio varierar kraftigt mellan
de nya tillstånden och de gamla. I det nya systemet är
koncessionsavgiften en enhetstaxa för alla, medan
den i det gamla systemet kunde uppgå till 1,4 miljo-
ner kronor. Det är ett spann mellan 40 000 kr och 1,4
miljoner kronor. Flertalet av programföretagen med
de gamla tillstånden har uppvisat förluster. Mycket
talar för att man borde avveckla de genomgående
höga koncessionsavgifterna så att de kommer i mer
rimlig paritet med varandra. Vi tycker att regeringen
borde återkomma till riksdagen med ett förslag till ett
sådant avvecklingsschema.
Den lagstiftning för lokalradio som ursprungligen
fanns ledde till att nätverk bildades, nätverk som i
dess helhet inte är rikstäckande men mycket omfat-
tande. Många andra länder tolererar fria nationella
radiostationer som är kommersiellt finansierade. I
Sverige finns inte den möjligheten. Vi anser att man
bör pröva en sådan möjlighet. Regeringen borde åter-
komma till riksdagen med förslag om detta.
Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra
reservationer, men jag yrkar bifall endast till reserva-
tion 12 om avveckling av koncessionsavgifter.

Anf. 5 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Medier som radio och TV har en
mycket stor genomslagskraft som förmedlare av kul-
tur- och samhällsliv. Detta gäller inte minst till ung-
domar. Därför ser vi i Folkpartiet det som en viktig
kulturpolitisk uppgift att säkra att det som kallas för
public service präglas av kvalitet och bildning. Vi
behöver naturligtvis förströelser, men om det går ut
över fördjupning uppstår problem.
Med tanke på det enorma utbudet av lättare un-
derhållning i de kommersiella kanalerna som vi har i
dag anser vi i Folkpartiet att public service bör bli
mer fokuserad på kvalitetsproduktion än vad som är
fallet i dag. Breda underhållningsprogram och viss
sportbevakning kräver inte offentlig finansiering för
att produceras och distribueras. Det behövs fler kvali-
ficerade kommenterande program, svenska filmer och
pjäser, barnprogram av hög kvalitet och två rikstäck-
ande fullbemannade nyhetskanaler.
Det svenska språket är litet, och i globaliseringens
tid är program på engelska så billiga att de lätt tränger
ut de svenskspråkiga programmen. I förlängningen
riskerar en marginalisering av svenskan att skingra ett
svenskt kulturarv. Därför krävs det större satsningar
av public service på ett kvalitetsutbud på svenska i
nya och gamla medier.
Finansiering genom TV-avgifter kommer i läng-
den inte att kunna fungera som en inkomstkälla för
public service. Ett skäl till detta är att systemet med
TV-avgifter inte är teknikneutralt. Att betala för inne-
hav av en mottagare, dvs. en TV-apparat, är inte tids-
enligt eftersom mottagare numera är ett mycket vida-
re begrepp. Det går t.ex. att se på TV genom datorn.
Därför menar vi i Folkpartiet att det är dags att söka
ett nytt system. Medan vi fortfarande lever kvar i det
gamla systemet motsätter sig Folkpartiet höjningar av
TV-avgifterna.
Ett finansieringssystem som bygger på skatter el-
ler reklamintäkter kan riskera mediernas oberoende
ställning. I stället vill vi i Folkpartiet bygga upp ett
nytt finansieringssystem med hjälp av public service-
fonder. Hos dessa fonder ska företag ansöka om me-
del för att producera och distribuera kvalitetsprogram.
Folkpartiet föreslår att fem fonder bildas för att stödja
public service-produktion inom radio, TV och nya
medier. Fonderna får dels ett stort eget kapital genom
att staten gör en engångsöverföring, dels årliga till-
skott. Engångsöverföringen föreslås komma från en
försäljning av bl.a. statens återstående aktier i Telia.
Det årliga tillskottet ska komma från intäkter från
nätavgifter. Att ersätta systemet med TV-avgifter
innebär också att man slipper den största delen av
dess kostnader för administration och kontroller som
för närvarande uppgår till 140 miljoner kronor.
De public service-fonder som vi föreslår ska ge
stöd till programproduktion och säkra sådana distri-
butionskanaler så att public service kan nå ut bland
publiken. Även kommersiella radio- och TV-stationer
liksom webbplatser ska kunna få stöd från fonderna.
Resursnivån till public service ska ligga på 20-
25 % över dagens resurser för att möjliggöra en högre
kvalitet.
De tillgångar som Sveriges Television, Sveriges
Radio och Utbildningsradion har bör komma den
fortsatta public service-verksamheten till del. Deras
arkiv kan exempelvis överföras till Arkivet för ljud
och bild. Dessa bolag bör övertas av personalen eller
säljas som folkaktier på börsen. I båda fallen kommer
naturligtvis den befintliga personalen att få ett bety-
dande inflytande på hur verksamheten ska bedrivas i
fortsättningen.
Folkpartiet motsätter sig de omfattande statliga
subventioner för utbyggnaden av det digitala
marknätet som nu föreligger. Folkpartiet anser att
marknaden kan ta ett större ansvar när det gäller ut-
byggnaden av distributionsnät.
Distributionen behöver inte vara en tung utgift-
spost ens när ett digitalt och ett analogt nät ska an-
vändas parallellt.
Fru talman! Vi menar att public service-
programmen genom sitt innehåll och sin attraktions-
kraft är en tillgång för alla distributörer.
Med hänvisning till vad jag just har sagt yrkar jag
bifall till reservation nr 6.

Anf. 6 PER LAGER (mp):
Fru talman! För att tryck- och yttrandefriheten i
praktiken ska kunna fungera krävs det också distribu-
tionskanaler så att tidningar och tidskrifter som trycks
verkligen kan nå sina läsare.
Det är en mycket intressant historia från slutet av
1980-talet och fram till i dag. Den visar hur distribu-
tionen av framför allt tidskrifter har misskötts i ett
tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Jag ska inte ta
upp kammarens tid med en beskrivning av detta, utan
jag hänvisar här till motionen.
Den stora mängden tidskrifter i dag distribueras
till pressbyråer och butiker med distributionsföretaget
Tidsam som ägs av Bonniers, Allers, Egmont och
Albinsson & Sjöberg. Genom att företaget i princip
kan välja vilka tidskrifter det vill distribuera på grund
av de villkor som tidskrifterna ska klara är det mycket
svårt att komma med i Tidsams distributionsapparat.
Exemplet med tidningen ETC visar hur det kan gå
till.
Några stora ägare kontrollerar den enda distribu-
tionskanalen för massmarknadstidskrifter. Det gör att
yttrandefriheten och den fria konkurrensen hotas.
Under Presams tid, i slutet av 1980-talet, rådde också
monopol. Skillnaden är att det då fanns ett tryck att
alla skulle behandlas lika - konkurrensen mellan
förlag och titlar fungerade faktiskt. Distributionssys-
temen har lett till en utarmning av marknaden och
gjort att mindre förlag i dag har mycket stora pro-
blem.
I betänkandets bakgrundstext beskriver utskottet
situationen för dagstidningar - inte för tidskrifter,
som vår motion handlar om - och diskuterar sam-
hällsfrågor och opinionsfrågor, medan vi i motionen
pekar på att yttrande- och tryckfriheten även måste
omfatta t.ex. kultur- och facktidskrifter. Något distri-
butionssystem och stöd motsvarande vad som finns
för dagstidningar finns nämligen inte för tidskrifter
som vill nå ut till pressbyråer och affärer, utan de är
utlämnade till Tidsams goda vilja.
Miljöpartiet har tidigare motionerat i frågan.
Riksdagen har då avslagit Miljöpartiets förslag med
motiveringen att beredningen av Mediekoncentra-
tionskommitténs förslag inte borde föregripas samt att
effekterna av vidtagna åtgärder först ska utvärderas.
Men nu när kommittén faktiskt föreslagit ungefär det
som vi har drivit avstyrks motionen med hänvisning
till att utskottet "utgår från att regeringen delar upp-
fattningen att frågor om mångfald - - -". Kommit-
téns förslag blir det tydligen ingenting av.
Fru talman! Saken är den att de problem som vi
beskriver har funnits i snart två decennier. Mångfal-
den har minskat rejält inom tidskriftsområdet. Ett
fåtal förlag dominerar helt. Ingenting har blivit bättre.
Men det enda utskottet säger är att det "är viktigt att
ägna frågan uppmärksamhet".
Vi i Miljöpartiet konstaterar att det som i texten
kallas för åtgärder på inget sätt har medfört någon
förändring av det i praktiken rådande distributions-
monopolet för tidskrifter.
Konkurrenslagen är i dag underordnad yttrande-
friheten. Denna princip är viktig för att inte ge möj-
lighet åt en myndighet eller annat organ att hindra
tryckning eller utgivning av skriften på grund av dess
innehåll. Dock måste den rådande situationen, där
lagstiftningen i praktiken medför en begränsning av
tryckfriheten, förändras. Miljöpartiet föreslår därför
att en utredning görs av distributionskanalerna för
tidskrifter och att detta görs ur ett tryck- och yttrande-
frihetsperspektiv och med hänsyn till de förslag som
Mediekoncentrationskommittén har kommit med.
För att det ytterligare ska säkerställas att konkur-
renslagen tillämpas med beaktande av mediesektorns
särart anser Miljöpartiet att en särskild regel ska tas in
i konkurrenslagen om att prövningen i fall som har
betydelse för den grundlagsskyddade sektorn ska ske
under beaktande av de grundläggande intressena av
att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsi-
dig upplysning samt ett fritt och konstnärligt skapan-
de.
Fru talman! I denna fråga föreslår Miljöpartiet en
mediekoncentrationslag för att förhindra situationer
där bolag med dominerande ställning hämmar en
effektiv konkurrens.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.
Det finns ytterligare en reservation från Miljöpar-
tiet, och den handlar om pornografi. Statens biograf-
byrå sköter ju kontrollen av film och videogram, men
kontrollen av videogram är i dag frivillig. Det är
endast scener med riktigt grovt våld som klipps bort.
Detta innebär att det inte finns något obligatoriskt
åldersskydd från samhällets sida när det gäller vad
dagens ungdomar kommer att kunna se. För att mins-
ka våldsutbudet menar vi i Miljöpartiet att kontrollen
ska vara obligatorisk och att den ska utsträckas till att
också gälla samtliga videogram.
En annan metod för att begränsa medievåldet kan
vara att de filmbolag som i dag säljer sitt utbud till-
sammans med porrfilmer via det digitala TV-
marknätet, satellit eller kabel-TV åläggs att så att
säga separera ut porrfilmerna till en egen kanal. De
som verkligen vill se pornografisk film får då göra ett
aktivt val. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag till hur en sådan reglering kan se ut.
Fru talman! Vidare vill vi att en utredning tillsätts
som ser över pornografins utveckling. Bilden av den
glada horans tid är för länge sedan förbi. Nu är det ett
grymt utnyttjande av flickebarn och unga kvinnor i
profitens namn. Den kriminella handeln och verk-
samheterna kring den, t.ex. när det gäller droger, ökar
också, men samhällets sanktioner släpar helt uppen-
bart efter. I dag är det mer lukrativt att sälja barn,
unga flickor och kvinnor än att sälja knark.
Till sist vill vi att regeringen tar på sig ansvaret
för att utveckla ett kontrollprogram för skolor och
förskolor så att inte barn och ungdomar som surfar på
nätet får se bilder som de inte är psykologiskt mogna
att hantera. Många föräldrar står i dag utan kunskap
om vad deras barn och ungdomar har sett. Därför kan
de heller inte hjälpa sitt barn att bearbeta chockartade
upplevelser. Vi i Miljöpartiet vill att ett kontrollpro-
gram tas fram för att skydda mot pornografiskt inne-
håll på Internet.
Fru talman! Av tidsskäl yrkar jag inte bifall till
denna reservation, men givetvis står jag bakom den.

Anf. 7 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Som flera av debattörerna här har
nämnt är det inte första gången vi debatterar massme-
diefrågor. Det är väl ganska naturligt att något så
viktigt i ett demokratiskt samhälle - Ingvar Svensson
berörde detta på ett mycket bra sätt i inledningen av
sitt anförande - är en viktig sak för det här parla-
mentet och för många andra parlament när det gäller
hur det fungerar och vilken inriktningen ska vara i
massmediefrågor.
Det är klart att vi som politiker ibland kan ha
många synpunkter på hur massmedierna sköter sitt
jobb, på hur massmedierna i olika sammanhang
granskar oss som makthavare och som politiker, på
hur vissa intervjuer och debattprogram är osv. - det är
ganska naturligt.
Men det är väl ändå välgörande att vi håller fing-
rarna borta från hur de professionella journalisterna
sköter sitt jobb. Om det finns några som tycker att vi
ibland råkar lite i kläm finns det bara ett sätt råda bot
på det: Vi, som ska granskas, måste bli bättre på att
hantera massmedierna och inte försöka analysera och
ha synpunkter på hur de sköter sitt jobb.
Även om vi ibland har olika åsikter om förhållan-
det mellan massmedierna och oss makthavare kan vi
ändå fråga oss vad som skulle hända om vi inte hade
fria medier som granskade oss.
I min hemkommun finns en lokaltidning som har
en mycket stark ställning - ingen monopolställning
direkt, men ändå en mycket stark ställning. Den skö-
ter sitt jobb alldeles utmärkt. Den har inte en social-
demokratisk ledarsida utan en moderat ledarsida. Det
är klart att man kanske tycker ett och annat när man
läser ledarsidan på morgonen. Det är nog många av
mina partivänner hemma som tycker och tänker en
hel del om lokaltidningen, men man kan fråga sig vad
som skulle hända om lokaltidningen över huvud taget
inte fanns. Hur skulle vi då få reda på vad som händer
i vår kommun? Hur skulle vi då få reda på vilka poli-
tiska beslut som har tagits i vår kommun? Hur skulle
vi kunna få ut information om vad som händer i
landstinget osv.?
Detta är inte något unikt för min kommun. Så är
det nästan över allt. Man måste fråga sig vad som
skulle hända om vi inte hade de massmedier som vi
har.
Visst är det spännande att se den utvecklingen
som rör nya medier. Det blir spännande att se hur de i
dag traditionella medierna klarar sig i förhållande till
den nya tekniken. Men jag tror att vi ska vara försik-
tiga med att lägga oss i för mycket när det gäller hur
de nya medierna ska fungera och vad de ska få för
inriktning, av samma skäl som vi har varit mycket
försiktiga med att lägga oss i hur de i dag traditionella
medierna fungerar.
Det är väl precis samma sak med de nya medierna
som med de gamla. Visst finns det risker om man inte
har ett regelsystem och om man inte har viss gransk-
ning av hur det fungerar. Jag tror att det skulle bli
mycket vanskligt om vi släppte sådant helt fritt. Mar-
gareta Nachmanson noterade i sitt anförande lite
besviket att när vi diskuterar massmediefrågor hänvi-
sar vi antingen till utredningar eller till gamla ställ-
ningstaganden. Jag vill påstå att det är en god tradi-
tion, oavsett om det gäller massmediefrågor eller
annat. Har vi tillsatt utredningar är det väl naturligt att
vi ska följa vad som sägs där och de slutsatser som
man kommer fram till innan vi fattar beslut. Det är ett
grannlaga sätt att granska vad som kan komma och
hur de nya medierna blir.
Samtidigt finns det naturligtvis klassiska motsätt-
ningar. Det finns de som tycker att marknaden helt
fritt ska sköta ägarkoncentrationen, avgöra vem som
ska ha möjlighet att öppna radio- och TV-kanaler,
och samhället i övrigt ska inte lägga sig i. Den skilje-
linjen har funnits, och den kvarstår. Vi får väl leva
med det. Det finns en majoritet i den här riksdagen
som vill värna om mångfalden. Vi stöder t.ex. tid-
ningar med presstöd osv. Det är inte bara marknaden
och kapitalet som ska styra den delen. Samhället
måste också underlätta för att få en bra mångfald.
När det gäller ägarkoncentrationen håller jag med
om att det är lite vanskligt om några få blir alltför
dominerande. Det är en fördel om det finns flera
aktörer, framför allt om vi står inför ett skeende där
flera olika typer av medier går samman och det blir
ett korsägande. Det ger massmedierna totalt sett en
väldigt dominerande roll för vissa. Vi ska nog vara
lite försiktiga och hålla koll på vad som kan hända
där. Jag tror att samhället behöver försöka stödja den
mångfald som finns.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets förslag och avslag på samtliga motioner.

Anf. 8 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag tycker att Mats Berglind är lite
försiktig när han diskuterar avarterna inom journalis-
tiken. Inser inte Mats Berglind att om man på lång
sikt hamnar i en situation där medierna beskriver
demokratin och politikerna på ett icke relevant sätt
kan det innebära ett hot mot demokratin?
Jag vet att när man diskuterar och ifrågasätter vis-
sa journalistiska tendenser är det väldigt farligt för
politikerna. Man kan bli missgynnad inför framtiden.
Ska vi inte vara så pass rakryggade att vi påtalar
missförhållanden när vi ser dem?
Jag har bara en liten fråga om detta med konces-
sionsavgifterna för lokalradion. Anser Mats Berglind
att det verkligen är rimligt att det är sådana oerhörda
skillnader när det gäller koncessionsavgifterna som
mellan 40 000 och 1,4 miljoner? Är det bra för kon-
kurrenssituationen?

Anf. 9 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Nej, det är klart. Så till vida håller jag
med Ingvar Svensson: Om rena avarter förekommer i
journalistisk verksamhet tar vi väl alla avstånd från
det. Men som jag sade i mitt anförande tror jag vi ska
vara väldigt försiktiga med att recensera det journa-
listiska arbetet i stort. Jag vet inte att det är några som
inte får komma till tals eller blir helt utlämnade.
Om vi känner att vi som politiker blir missgynna-
de eller inte får framföra våra åsikter på ett tillräckligt
bra sätt tror jag att vi ska vara försiktiga med att kriti-
sera journalisterna. Vi ska nog vara mer självkritiska
och bli mer professionella, om jag får uttrycka mig
så, dvs. bli duktigare på att hantera massmedierna.
Den enda chans vi har att föra fram våra åsikter och
de olika värderingar vi har som politiker är genom att
kunna delta, få delta och ha möjligheter att delta i
debatten och framföra våra åsikter. Där tror jag att vi
ska lägga tyngdpunkten. Jag tycker att journalisterna
allmänt sett sköter sig bra.

Anf. 10 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Väldigt många journalister sköter sig
bra. Jag har ingen invändning mot att vi som politiker
blir mer professionella i vårt möte med medierna.
Men visst är det väl rimligt att vi, liksom andra med-
borgare - i synnerhet eftersom vi får en viss kunskap
genom kontakterna med medierna - också deltar i den
mediepolitiska debatten?
Mats Berglind svarade inte på min fråga om kon-
cessionsavgifterna.

Anf. 11 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Jag tror att vi är ganska överens, Ing-
var Svensson och jag, om hur journalister och medi-
erna sköter sig och om att det inte är någon större
fara.
När det gäller koncessionsavgifterna är det klart
att det är en fördel om man kan få ett mer neutralt sätt
än man har i dagsläget. Det är därför vi inte säger ja
till auktionsförfarandet, där det enbart är pengar som
ska råda när nya radio- och TV-kanaler i framtiden
ska fördelas. Det finns andra värderingar som också
ska vara med i det sammanhanget.

Anf. 12 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Utskottet säger i sitt ställningstagande
att fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demo-
kratiskt samhälle och att mångfalden inom massme-
dierna med möjlighet för många olika röster att göra
sig hörda är av vital betydelse för vårt samhälle, det
är vi alla överens om. Men jag skulle vilja fråga Mats
Berglind om han inte räknar in också tidskrifterna i
detta.
Jag beskrev i mitt anförande problemet för tid-
skrifterna, speciellt när det gäller distributionen. Det
sätt som tidskrifter i dag distribueras på gör att det är
väldigt många av de mindre förlagen som slås ut.
Räknar Mats Berglind inte in också dessa i detta om
den fria åsiktsbildningen där vi har en gemensam
syn?

Anf. 13 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Nog kan jag räkna in tidskrifterna,
men om Per Lager är ute efter att vi ska utöka press-
stödet till att gälla även tidskrifter tror jag inte att vi
beredda att ställa upp på den kostnaden.

Anf. 14 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Nej, det har inte så mycket med det
ekonomiska stödet att göra, utan det gäller mera en ny
lagstiftning. Mediekoncentrationsutredningen hade ett
förslag till lagstiftning, dvs. en mediekoncentrations-
lag. Där hade man inte inkluderat tidskrifter, men om
man hade gjort det skulle ett helt annat utbud garante-
ras och de mindre förlagen skulle få en helt annan
möjlighet att vara med i Tidsams distribution.
De regler som Tidsam tillämpar i dag gör att det
inte är möjligt för små förlag att komma upp till de
upplagor som krävs.
Utskottet skriver att regeringen bereder frågan.
Men för närvarande har regeringen inte några lag-
stiftningsåtgärder på gång. Vad menar majoriteten när
den hänvisar till regeringen samtidigt som det, enligt
uppgift, inte sker någonting hos regeringen?

Anf. 15 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Jag tror att vi alla här överens om hur
hanteringen ska gå till. Först presenterar utredningen
sina förslag som sänds ut på ett brett remissförfaran-
de. Eventuella nya lagförslag, eller vad det nu kan
handla om, bereds sedan av regeringen. Om Per La-
ger påstår att det inte är några lagförslag på gång och
jag påstår att det är det, tror jag att varken Per Lager
eller jag egentligen vet hur förslaget från regeringen
så småningom kommer att se ut. Det får både Per
Lager och jag vänta på med spänning.

Anf. 16 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Jag vill börja det här anförandet med
att säga att jag ligger ganska nära Ingvar Svenssons
sätt att problematisera och föra en kritisk debatt om
tendenser i massmedierna.
Jag vill inleda med att berätta en historia ur det
verkliga livet.
För en tid sedan bekantgjordes Författningsutred-
ningens förslag om vissa förändringar i regeringsfor-
men i anledning av vårt EU-medlemskap. Det innebär
en förändring så att tre fjärdedels majoritet av riksda-
gens ledamöter ska i framtiden kunna överlämna viss
beslutanderätt, om man så önskar, till EU-samarbetet
och inte som nu bara till det som kallas EG.
Men möjligheterna att överlämna beslutanderätt
begränsades till sådant som inte rör principerna för
vårt statsskick, t.ex. de som rör riksdagen som
främsta lagstiftare och offentlighetsprincipen.
Som ledamot av utredningen, men samtidigt som
kritiker av Sveriges EU-medlemskap, blev jag upp-
ringd av TV.
- Du är väl emot EU, sade producenten, eller om
det var scriptan, i luren.
- Ja, jag röstade nej, och jag är alltjämt kritisk,
sade jag.
- Vi har fått hit en EU-anhängare som ska kom-
mentera den där utredningen som du har varit med i,
och nu vill vi också ha med en som är emot EU.
- Det är bra. Jag är EU-kritiker, men jag tycker
faktiskt att utredningens förslag är ganska bra. Vis-
serligen innebär det att kretsen mottagare av möjlig
beslutsmakt kan vidgas, om nu tre fjärdedelar av
riksdagen så önskar. Men samtidigt sätter ju utred-
ningen snävare gränser än nu för hur mycket makt
som kan överlämnas, och det är bra, sade jag.
- Jaså, du är inte emot EU?
- Jo, jag är emot EU. Jag röstade nej och skulle
göra det också i dag. Men utredningens förslag
handlar om reglerna i Sverige för hur beslutsmakt ska
överföras. Vi är ju redan med i EU, och dessa regler
blir nu, enligt min mening, bättre, svarade jag.
Vårt samtal löpte en stund, och jag försökte uti-
från kraften av min förmåga att förklara saken ytterli-
gare. Producenten lät väldigt positiv och sade:
- Det här var verkligen intressant. Jag ska tala
med programledaren, så ringer jag igen.
Sedan ringde jag hem till min hustru och min mor
och berättade att jag skulle vara med i TV så att de
kunde ju titta på debatten, och jag sade det också till
mina partikamrater. Så ringde producenten igen.
- Du, jag berättade vad du sade, men programle-
daren tyckte att det var alldeles för nyanserat, så vi
strök EU-debatten. Men tack för den här gången. Vi
hörs väl igen, hoppas jag.
Händelsen fick mig att reflektera kring en bok
som jag läste för en tid sedan av den nyss avlidne
franske sociologen Pierre Bourdieu, en bok som heter
Om televisionen. Det är en talande skrift som analyse-
rar televisionen som vår tids viktigaste medium och
som visar på många av de starka dragen av tidsstress,
grova förenklingar, strävan att finna tillspetsade och
dramatiska konfrontationer, medvetna försök att und-
vika nyanser, djup, eftertanke och utvecklande reso-
nemang, makt åt programledare och reportrar att
kunna censurera genom att styra vem som får tala,
vem som får vara med och vid klippmaskinen avgöra
vad vederbörande egentligen ska få ha sagt.
Det är en tendens att allting ska gå väldigt fort,
vara kort, tydligt och koncentrerat - en tendens som
har slagit igenom på många håll i samhället, kanske
också när det gäller talartider i riksdagen.
Bourdieu såg i dessa tendenser faror för demokra-
tin. Han skrev t.ex.: En första implicit förutsättning
för detta språkspel - alltså i televisionen - är att de-
mokratiska debatter tänks i termer av catch-brottning:
Det ska vara konfrontationer, hjälten mot busen osv.
I en passus i boken erinrar Bourdieu om Platon.
Det var på sin tid en aristokratisk och privilegierad
person, men han påpekade: Där brådska rådet är det
omöjligt att tänka.
Bourdieu fortsätter: Ett av de stora problemen te-
levisionen ställer oss inför är frågan mellan tänkande
och hastighet. Han menar att TV faller tillbaka på en
stab av det som han kallade för fast-thinkers, forttän-
kare, som vill leverera en kulturell och för den delen
också en politisk snabbmat, färdigtänkt, färdigtuggad
och anpassad till det som Bourdieu kallade för bråds-
kans diktatur.
Tid är en bristvara i TV, framhöll Bourdieu, men
TV lägger ned mycket tid på vardagsdramer, såpor
eller dokusåpor där människor sätts in i konstruerade
dramatiska sammanhang och ska lösa skapande
"verkliga" problem. Det är en sorts vardagsdramer
om konstruerade situationer, egentligen om strunt,
och då har TV mycket tid.
För att nu anföra Bourdieus vidare resonemang är
tid en bristvara i TV. Och om man använder så dyrba-
ra minuter till att prata om struntsaker framstår det för
människorna, enligt Bourdieu, som om människorna
ska tycka att detta är det viktiga, och så tränger de
undan de egentligen viktiga sakerna. Bourdieus sä-
ger: "Televisionen har ett faktiskt monopol på att
utforma världsbilden för en stor del av befolkningen.
Och genom att lägga tonvikten på trivialiteter, genom
att fylla dyrbar sändningstid med strunt, tränger den
undan de relevanta upplysningar medborgarna behö-
ver för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter.
Därmed ökar den informationsklyftan mellan dem
som kan läsa så kallade seriösa dagstidningar och
dem som inte har annat intellektuellt bagage än den
information de får i TV."
Han visade att televisionen, som utger sig för att
vara ett instrument för återgivning av verkligheten, i
stället är ett instrument som skapar den. Vi närmar
oss alltmer en värld där det samhälleliga beteendet
inte blott beskrivs utan föreskrivs av TV, säger Bour-
dieu.
De förhållanden som Bourdieu framhöll menar
jag är mycket viktiga att reflektera över i en debatt
om mediepolitiken. Det är nämligen politikens upp-
gift att skapa förutsättningar för ett medielandskap
som tillåter verklig mångfald, bredd och djup, för-
ströelse och allvar, kultur i varje form, idrott och
sport och information i allehanda ämnen.
De reflexioner man kan göra med anledning av
författare som Bourdieu - eller för den delen av me-
diekritiker här i landet, t.ex. Maria-Pia Boethius - är
att de slutsatser man drar understryker vikten av
verklig mångfald. Och verklig mångfald är ju någon-
ting annat än den s.k. etableringsfrihet endast grundad
på tillgången till stora ekonomiska tillgångar, som
Margareta Nachmanson talade sig varm för.
Verklig mångfald förutsätter att vi ser till att
massmedier kan leva som reflekterar en mångfald av
olika intressen i samhället. Det är alltså vikten av
public service-medier som egentligen understryks i de
resonemang som förs. De borde ha styrkan att ibland
våga visa att de är annorlunda i förhållande till de
kommersiella medierna, att vara både breda och dju-
pa. Båda sakerna måste de vara, för utan breda pro-
gram i public service-medierna minskar ju de s.k.
smala programmens möjligheter att nå en bred publik,
något som borgerliga partier i sin syn på public ser-
vice helt tycks ha missat.
Av mediekritikernas analyser följer också att vi
kan härleda vikten av en vidareutveckling av TV-
mediet till en markburen digital TV som i princip kan
nås av alla. En digital teknik kan nämligen ge möjlig-
het och utrymme för tittaren i framtiden att inte bara
nöja sig med snabbmatsartade budskap utan också
klicka sig vidare till fördjupning och vidare kunskap
och på så sätt vidga sina insikter. Även om det är
viktigt att i Bourdieus och andra mediekritikers anda
klargöra farorna i den utveckling vi ser, är det också
viktigt att betona, möjliggöra och släppa loss de rika
möjligheter som finns med dagens tekniska utveck-
ling.
När vi, fru talman, ser kritiskt på tendenserna på
medieområdet framstår alla de borgerliga motionsyr-
kandena, i alla fall nästan alla, som aningslösa i för-
hållande till de demokratiska problem som faktiskt
finns. De vill bara ha mera av kommersialism, vilket
tenderar att dra fram likformighet och att verkligheten
görs om till rappa talkshows eller undflys med kon-
struerade dokusåpors skenverklighet. De ser inte att
om bara de ekonomiska musklerna får avgöra vid
auktionsförfarande blir medierna bara ett reservat för
de penningstarkaste intressena. De är inte bekymrade
över koncentrationstendenserna på etermedieområdet
eller pressområdet.
Det är därför mycket gott, fru talman, att utskot-
tets majoritet i dessa principfrågor har orienterat sig
åt rätt håll. Det skapar förutsättningar för att vi ska
kunna gå vidare med en fri och öppen mediedebatt
och få en medieutveckling som kanske inte bara går i
den för demokratin ödesdigra riktning som Pierre
Bourdieu så målande varnade för.
Fru talman! Detta inlägg skulle jag velat göra så-
väl mer reflexivt som djupare, men det hade då blivit
ännu längre. Jag försöker i alla fall lojalt finna mig i
den brådskans diktatur som råder i en hårt arbetsbe-
mängd kammare. Jag ber därför att få avsluta med att
yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut i
dess helhet.

Anf. 17 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Två tredjedelar av Kenneth Kvists an-
förande var väldigt intressant och roligt att lyssna på.
Sedan kom tyvärr en tredjedel som var vänsterpartis-
tisk rappakalja, skulle jag vilja säga, och påhopp på
oss borgerliga politiker. Det var synd, för jag hade i
min replik tänkt ta upp ett par saker i inledningen där
jag trodde att Kenneth Kvist möjligen kunde tycka
lika som jag.
Men först vill jag säga, fru talman, att jag delar
precis den erfarenhet som Kenneth Kvist inlednings-
vis beskrev, detta att bli uppringd av medier och få
höra att det man förklarar är för komplicerat. Vi sitter
i samma utredning och brottas med samma problem.
Inte heller jag fick vara med i det program som inte
Kenneth Kvist fick vara med i.
Man kan också undra varför utländska TV-
program - framför allt anglosaxiska, amerikanska och
engelska - tillåter så mycket djupare och mer reflek-
terande debatter än man gör i svensk television. Det
är synd att man inte tar lärdom av amerikansk och
engelsk TV därvidlag.
Jag vill ställa en fråga till Kenneth Kvist med an-
ledning av de första två tredjedelarna av hans anfö-
rande. Det resonemang som jag förde fram i mitt
inlägg handlade om möjligheten att bygga upp sär-
skilda public service-fonder, som har till uppgift att
koncentrera sig på precis det som Kenneth Kvist och
jag vill ha, nämligen kvalitetsproduktion. Det skulle
kunna vara en bra modell för att åstadkomma detta.
Vi vill ha lättare underhållning, och vi vill ha sport i
TV, men man behöver kanske inte använda allmänna
medel så mycket för detta. Jag hade, som sagt, en viss
förhoppning om att vi skulle bli överens om detta när
jag hörde den första delen av Kenneth Kvists anfö-
rande. Nu är jag väl mera tveksam.

Anf. 18 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Utan att det var någon som helst rap-
pakalja är jag inte överens med Helena Bargholtz på
den punkten. Jag anser att det är bättre att ha starka
public service-kanaler och att vi ska slå vakt om och
utveckla dem. De får också, om vi skulle få en mark-
bunden digital-TV, möjligheter att utvecklas vidare
och kan kanske dra sig ifrån denna s.k. brådskans
diktatur, som det ofta är i många samtalsprogram i
TV.
Sedan är det klart att traditionerna är olika i olika
länder. Det finns naturligtvis exempel på länder där
man har lyckats kringgå detta bättre eller sämre. Jag
tror att man ska söka sig till ett mer reflexivt och
djuplodande offentligt samtal. Det är viktigt att det
finns i våra medier, om det är vi överens. Däremot
tror jag att vägen till mångfald är att vi har starka,
breda public service-kanaler.

Anf. 19 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag tycker faktiskt att Kenneth Kvist
har en mycket statisk och nästan gammalmodig syn
på medierna när han talar om public service-kanaler.
Det finns ju nu, som jag framhöll i mitt inled-
ningsanförande, flera nya typer av ställen där man
kan ha någon typ av TV-program, inte minst på dato-
rer. Själv lägger jag på min egen hemsida ut en liten
video i TV-liknande form. Nu kanske det inte kan
klassas som public service, men tanken är att man ska
kunna få använda pengar ur public service-fonderna
för att göra public service-program i alla möjliga
olika medier. Det är det som är så fint med vårt för-
slag.
Det är synd. Jag tror att Kenneth Kvist är lite efter
sin tid och framför allt inte har en tillräcklig känsla
för att det kommer en massa nya medier.

Anf. 20 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Vi ska nog inte diskutera vem som är
efter eller före sin tid. Jag vet också att public service
satsar oerhört på att ha en kombination av detta. Jag
tror inte på systemet med fonder, privata kanaler. Då
får man ändå en sorts ägt monopol över medieföreta-
gandet. Jag tror att det är nödvändigt med just den typ
av public service-företag som vi har, och de bör stär-
kas.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 17 §.)

Anf. 21 TALMANNEN:
Jag kan konstatera att samtliga talare utom Ken-
neth Kvist underskred sin talartid, och därför höll sig
konstitutionsutskottet under den totalt angivna ram
som är nödvändig som underlag för vår planering.

8 § Sveriges samarbete med Internationella
brottsmålsdomstolen

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU17
Sveriges samarbete med Internationella brottsmåls-
domstolen (prop. 2001/02:88).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 17 §.)

9 § Kallelser av barn och ungdomar till dom-
stolssammanträden, m.m.

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU23
Kallelser av barn och ungdomar till domstolssam-
manträden, m.m. (prop. 2001/02:111).

Anf. 22 ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! I dag ska vi behandla justitieutskottets
betänkande 23 Kallelser av barn och ungdomar till
domstolssammanträden. Vi moderater yrkar bifall till
reservation 1 i detta ärende, en reservation där vi
föreslår att föräldrar i allmänhet ska ha närvaroplikt
vid förhör och huvudhandling när deras barn som är
under 18 år misstänks för brott. Vi visar också på att
undantag ska kunna göras om lämplighetsbedöm-
ningen så visar.
Fru talman! Det är alltid lång väntan för unga i
kris. När någon som är under 18 år misstänks för
brott är vuxnas stöd särskilt betydelsefullt. Och få
saker förenar människor så mycket som avskyn mot
våld och brott. Vi borde även vara överens om att det
är viktigt med tidig reaktion mot våldshandlingar och
brottslighet. Våld, brottslighet och droger har gått allt
längre ned i åldrarna och är nära oss. Vem som helst
kan drabbas och bli brottsoffer, och alltför ofta sägs:
Det här kunde vi förutse redan på BVC. Om man
tidigt kunde se - varför gjordes inget då?
Brott ska förebyggas. Barnens bästa ska komma i
främsta rummet vid åtgärder som rör barn, och det är
mycket viktigt att förebyggande åtgärder sätts in vad
gäller alla unga, men särskilt de unga som är i riskzo-
nen. Men vi måste också se rättsväsendet som garant
för trygghet. Man ska inte behöva gå på självför-
svarskurs för att få känna sig trygg.
Fru talman! Föräldrar och vårdnadshavare ska ta
sitt ansvar gentemot sina barn, och barn behöver mer
än väl vuxnas stöd. Även i skolan ska ungdomarna
lära sig lösa problem utan att begå brott och ta till
våld. Det är viktigt att barn får lära sig vad som är rätt
och vad som är fel. De måste lära sig att visa respekt
för varandra och andras egendom och måste, sist men
inte minst, förstå att brott drabbar brottsoffren liksom
brottsoffrens nära.
Varje brottsoffer som drabbas är ett mycket! Varje
brott är ett för mycket, och varje brottsling är också
en för mycket.
Fru talman! Brottsanmälan och rättegång måste
tas på allvar. Vi moderater anser att lagen tydligt bör
föreskriva att föräldrar och andra vuxna som står den
unge nära ska närvara både vid förhör och vid rätte-
gång. Då medvetandegörs även de vuxna om allvaret
i vad den unge gjort för brottsligt, och den vuxne kan
med större förståelse ta sitt ansvar. Återfall i brott är
tyvärr alltför vanligt även bland de unga.
Fru talman! Ett sätt att omsätta barnkonventionens
krav i praktisk handling är att göra särskilda pröv-
ningar för barnens bästa inför planering och beslut.
Vi moderater föreslår att föräldrar i allmänhet ska
vara skyldiga att närvara både vid förhör och vid
huvudförhandling vare sig man är vårdnadshavare
eller ej. Det är viktigt att få ta sitt ansvar inför sina
barn och inte dömas ut på förhand. Men det finns
undantag. Därför föreslår vi i vår reservation att det i
domstolen ska kunna göras en lämplighetsbedömning
av om båda föräldrarna ska kallas till förhör och rät-
tegång eller ej. Allt för barnens bästa! Regeringen bör
därför få i uppdrag att återkomma till riksdagen med
ett lagförslag utifrån vår reservation om föräldrars
närvaro vid förhör och rättegång.

Anf. 23 NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! Jag vet av egen erfarenhet att de allra
flesta föräldrar tar ansvar för sina barn och ställer upp
om det går snett för barnen. Att så är fallet visar ock-
så propositionen. Men barn har ofta ett större nätverk
av vuxna omkring sig. Det kan vara far- och morför-
äldrar, äldre syskon, kusiner, fosterföräldrar eller
lärare. Hela detta engagemang som finns kring barnet
ska samhället ta vara på. Därför är det glädjande att
regeringen i sin proposition tar fasta på det.
Fru talman! Om en ung människa hamnar i en
svår situation är det inte självklart att det bara är för-
äldrarna som kan ge det bästa stödet. Det är klumpigt
myndighetsutövande att, som Moderaterna, utgå ifrån
att det alltid är föräldrarna som är närmast barnet och
ställa upp rigida regler.
Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottsbe-
tänkandet och hoppas att talmannen är nöjd med mitt
korta anförande.

Anf. 24 ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Då ska jag försöka vara kortfattad i
min fråga.
Vuxnas roll är mycket betydelsefull för att ge stöd
till barn och ungdomar. Det är vi överens om. Ibland
kan även vuxna behöva stöd, och bör också få det, i
sin fostrarroll. Det betyder inte att föräldrar ska dö-
mas ut och inte få vara med och ta sitt ansvar när barn
kommit i svårigheter. Föräldrar är föräldrar. Det är vi
väl överens om.
Barnets bästa ska alltid stå i fokus, och det är vik-
tigt att föräldrar, vårdnadshavare och andra vuxna
som står de misstänkta nära så långt som det bedöms
möjligt ska vara skyldiga att komma till förhör och
rättegång för att axla sitt ansvar. Vi pekar på att det
kan finnas undantag. Därför anser vi moderater att
domstolen ska kunna göra en bedömning av föräldra-
deltagandet utifrån resultatet av personbedömningen.
Men hur risiga föräldrar än kan vara är de ju barnens
föräldrar. Det ska mycket till för att föräldrar inte ska
duga inför sina barn. Det finns inga föräldrar som vill
att deras barn ska fortsätta att begå brott.
Hur tror Nalin Pekgul att barnen ser på sina för-
äldrar i fortsättningen om de vuxna utesluts från rät-
tegången?

Anf. 25 NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! Jag tror faktiskt att vi är överens om
att de allra flesta föräldrar vill gärna vara med sina
barn när det har gått snett. Det är ingen som tvivlar på
det. Men det kan finnas situationer där det har skurit
sig totalt mellan barnet och föräldrarna, och då är inte
domstolen den bästa platsen att börja bygga upp den
relationen. Det kanske är mycket bättre med en faster
eller en moster som är med.

Anf. 26 ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Jag med mina erfarenheter från min
egen skola och utifrån de ungdomarnas livssituation
vill jag understryka vikten av att föräldrar görs delak-
tiga i vad som rör barnen. Därför tycker jag och mitt
parti att föräldrarna i allmänhet borde vara skyldiga
att närvara vid rättegången oavsett om de är vård-
nadshavare eller ej. Föräldrar är föräldrar även om de
inte har vårdnaden. För barnens bästa lämnar vi dör-
ren öppen så att undantag kan göras från skyldigheten
att närvara. Det är bra om föräldrar och barn kan ha
kontakt i framtiden, och det är viktigt att barn och
ungdomar uppfattar att föräldrarna och nära vuxna
ställer upp. Ju fler som bedöms kunna ge stöd, desto
bättre skyddsnät får vi. Föräldrars förmåga prövas ju i
det här fallet. Vem som är ens förälder sitter djupt
inne i ett barn. Att föräldrar inte får delta kan faktiskt
kännas som att bli övergiven. Har jag skaffat ett barn
är det inte frivilligt att vara förälder.
Jag måste fråga Nalin Pekgul: Om en domstol gör
denna bedömning, ska inte föräldrarna ställa upp då?

Anf. 27 NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! Som jag sade i mitt förra inlägg är jag
säker på att de allra flesta föräldrar självmant kommer
och ställer upp för sina barn. Det är ingen som ska
pröva ut vilka föräldrar som passar och inte. Det är
självklart.
Men jag tror inte på närvaroplikt, och det av två
skäl. För det första kan det vara en inflammerad
stämning mellan barnet och föräldrarna. Återigen är
inte domstolen den bästa platsen för att bygga upp
den relationen. För det andra kan föräldrar ha miss-
bruksproblem eller andra problem som nästan gör det
olämpligt för barnet att de deltar.
Jag tycker att Anita Sidén ska fundera på vilket
som är det bästa för barnet. Jag säger att det bästa för
barnet är de personer som är mest lämpliga för barnet.
Självklart anser både Anita Sidén och jag att det
egentligen är föräldrarna som ska vara där. Men det
kan finnas situationer där inte föräldrar ska vara där,
och då ska inte vi tvinga dem till det.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 17 §.)

10 § Stabiliserings- och associationsavtalet
mellan Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater och f.d. jugoslaviska republiken
Makedonien

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU14
Stabiliserings- och associationsavtalet mellan Euro-
peiska gemenskaperna och deras medlemsstater
och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien
(prop. 2001/02:156).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 17 §.)

11 § Behandling av ofrivillig barnlöshet

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU16
Behandling av ofrivillig barnlöshet (prop.
2001/02:89).

Anf. 28 HANS HJORTZBERG-
NORDLUND (m):
Fru talman! Ca 10 % av alla äktenskap är barnlö-
sa. Detta utgör ofta en källa till stora personliga pro-
blem för dem som drabbas. Denna fråga kan dock
lösas på flera olika sätt.
Tidigare var den enda vägen adoption. Numera är
dock tillgången på adoptionsbarn från Sverige mycket
begränsad. Adoption från utlandet kostar stora pengar
och medför etiska problem, vilket tydligt framkommit
i de debatter som förts och som fortfarande är aktu-
ella.
Sedan några decennier står också in vitro-
fertilisering till buds. Vanligen insemineras sperma
från mannen i den kvinnliga mottagaren, men ibland
sker befruktningen utanför kvinnans kropp och då
kallas det in vitro-fertilisering.
I dag kan vi också diskutera ytterligare ett sätt,
nämligen donation av sperma eller ägg från en tredje
person. Vi får då en hel rad moralisk-etiska och även
legala problem.
Detta är ju en medicinsk behandling som inte i
första hand avser att rädda liv, vilket medför att vi får
en prioriteringsdiskussion. Dessutom uppkommer
frågan vem som ska betala. Varje landsting kan självt
bestämma hur man vill ha det. I vissa landsting får
man bara göra ett enda försök med in vitro-
fertilisering, i andra landsting flera. Eftersom det
finns problem med fertilisering av äggen behövs det
ofta flera försök. Tvillingfödslar, som tidigare var
vanliga, kan undvikas genom att man bara inplanterar
ett enda ägg. Även privata fertilitetskliniker har före-
kommit. Då får man själv betala för den ganska dyra
behandlingen.
Köbildningar i sådan här verksamhet är regel. Då
kvinnans maximala ålder för fertilisering är begrän-
sad kan man överskrida denna innan man kommer
fram i köordningen. De flesta kliniker vill inte heller
använda de här metoderna på alltför gamla kvinnor.
Det vi ska diskutera här i dag är frågan om done-
rad sperma eller donerade ägg. Man föreslår i propo-
sitionen att endast endera, antingen sperma eller ägg,
får doneras. Likaså föreslår man att ingreppen vid
donation ska få göras bara vid universitetskliniker.
Härigenom skapar man självfallet än längre köer och
än skarpare prioriteringsdiskussioner.
I längden blir det helt oacceptabelt att begränsa
åtgärderna till bara universiteten. Teknikerna vid in
vitro-fertilisering är väl kända och kan väl utföras på
länssjukhus. Man har emellertid sett vissa skador på
barnen vid äggdonationer, och därför vill man hålla
detta inom universitetsmiljön där möjligheterna att
studera vad som egentligen händer är större. I läng-
den torde det dock vara omöjligt att begränsa detta på
det här sättet. Ingreppen måste tillåtas även på läns-
sjukhus.
Ett krav på att insemineringen också ska kunna
ske på högklassiga privata kliniker avvisas av ut-
skottsmajoriteten, som liksom propositionen använ-
der begreppet offentligt finansierade sjukhus. Några
tungt vägande skäl för denna begränsning till lands-
tingens kliniker finns naturligtvis inte. Allmänna och
privata kliniker ska behandlas på lika villkor. Vi för-
utsätter att regeringen så småningom återkommer i
denna fråga.
För övrigt delar vi regeringens synpunkter att gi-
varen ska vara myndig och ha lämnat skriftligt sam-
tycke. Läkaren får ett ansvar att pröva om givaren är
lämplig. Tills vidare gäller detta enbart en utomståen-
de givare, antingen en ägg- eller en spermadonation.
Det är möjligt att framtida erfarenheter kan göra det
möjligt med både ägg- och spermagivare, men tills
vidare bör man hålla på att endast en givare är tillå-
ten. S.k. surrogatmammor bör inte alls tillåtas.
Det föreslås också en bestämmelse i föräldrabal-
ken om att en kvinna som föder ett barn som till-
kommit genom ett ägg från en annan kvinna ska be-
traktas som barnets mor. Om en man har samtyckt till
motsvarande befruktning utanför makans kropp av ett
ägg från en annan kvinna ska han anses som barnets
far. I detta instämmer vi helt och hållet.
Fru talman! Jag ska också vara kortfattad i dag
och avslutar därför här. Jag instämmer i båda våra
reservationer men yrkar för tids vinnande bifall en-
dast till reservation 2 under punkt 3.

Anf. 29 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Som många av de medicinsk-etiska
frågorna är den här frågan svår och komplicerad. Den
fordrar en ordentlig analys och ett ordentligt genom-
tänkande för att vi ska komma till ett beslut.
Jag vill inleda med att säga att för varje par som
inte kan få biologiska barn är det naturligtvis en stor
och svår smärta när man önskar att bli förälder, vilket
de allra flesta gör. Det är en av de allra starkaste
önskningar vi har.
Men det finns alltid ett "men", och här är det
barnperspektivet. I FN:s barnkonvention är den bä-
rande principen barnets bästa, dvs. att i all lagstiftning
som rör barn ska barnets bästa komma i främsta
rummet. Vi som kristdemokrater anser att det är tvek-
samt om assisterad befruktning med donerade köns-
celler ligger i linje med barnets bästa.
Frågan om äggdonation har varit föremål för dis-
kussion under flera år. Men när det gäller om detta
ligger i linje med barnets bästa eller inte gör vi olika
tolkningar.
Jag kan i alla fall konstatera att Barnombudsman-
nen, Rädda Barnen och Vårdförbundet, för att ta tre
exempel, är utomordentligt skeptiska till att tillåta
äggdonation därför att de, som jag tror, har barnets
bästa för ögonen. Också juridiska fakulteten i Upp-
sala är utomordentligt tveksam och vill inte acceptera
det här om man inte kan garantera att barnet får veta
sitt ursprung. Även Socialstyrelsen kräver garantier
för detta. Det finns alltså mycket tveksamhet och stor
vånda inför ett sådant här beslut.
Det kom en rapport för ett par år sedan där man
kunde se att det bland de barn som hade fötts efter
givarinsemination var många som inte hade fått veta
sitt ursprung.
Fru talman! Jag tycker att det här är så viktiga
frågor att man måste ha ett ordentligt underbyggt
argument för att acceptera en ny lag när det gäller den
här sortens konstgjord befruktning. När barnet väl är
fött och det uppnår en mognad ska det kunna ta reda
på sitt ursprung. Men har man aldrig fått veta att man
har kommit till på det här sättet är det lite svårt att gå
och fråga om sitt ursprung.
Det kan också skapa problem senare i livet, kan-
ske med nya släktingar eller att man vill hitta sin
biologiska mamma. Det kan bli problem som man
inte har tänkt över. Oavsett om man berättar för bar-
net om ursprunget eller ej kan det här vara som en
tickande bomb. Av de skälen, och för barnets bästa,
har vi som kristdemokrater alltså yrkat avslag på den
här propositionen.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till det avslag-
syrkande som har formulerats i reservation 1 i betän-
kandet.

Anf. 30 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! En halv miljon människor i Sverige
lider av ofrivillig barnlöshet. De flesta av oss känner
säkert någon som vill men har svårt att få barn. Jo-
hanna är en av de många kvinnor som inte kan få
barn. Vid 23 års ålder drabbades hon av leukemi. I
dag är hon tack och lov frisk. Men den tuffa strålbe-
handlingen och de tunga cellgifterna har gjort henne
steril.
Lena lider av Turners sjukdom. Det är en kromo-
somrubbning som orsakat att hon föddes steril. Både
Johanna och Lena längtar intensivt efter att bli mam-
mor, att få uppleva lyckan av att ge kärlek och väg-
ledning till ett litet barn.
Genom att tillåta äggdonation i Sverige kan vi
öppna stängda dörrar för dem och andra ofrivilligt
barnlösa.
I dag är det som bekant tillåtet att donera sperma,
men inte ägg. Det är både ologiskt och könsdiskrimi-
nerande. Sterila kvinnor tvingas vända sig till kliniker
i Finland, Storbritannien och Danmark, där äggdona-
tioner är tillåtna. Att sätta sitt hopp till behandling
utomlands är inte bara dyrt utan även stressande och
psykiskt jobbigt.
Fru talman! Regeringens proposition Behandling
av ofrivillig barnlöshet, som vi debatterar här i dag,
har samtliga partier i socialutskottet utom Kristdemo-
kraterna ställt sig bakom.
Kristdemokraterna anser att befruktning utanför
kvinnans kropp inte ska tillåtas. Man menar bl.a. att
barn som kommit till efter donation kan få problem
under uppväxttiden eller att det kan uppstå komplice-
rade relationer mellan donatorn och barnet, mellan
barn, föräldrar och syskon, mellan man och hustru.
Till Kristdemokraterna vill jag säga: Självklart har
vi barnets bästa för ögonen i den här frågan. Barn är
oskyldiga. De kan inte råda över hur eller att de blivit
till. Men när kristdemokraterna uttrycker förfäran
inför de möjligheter som öppnar sig genom äggdona-
tion låter det som om det vore djupt omoraliskt och
anstötligt.
Kristdemokraternas syn går dock stick i stäv med
gängse uppfattning bland människor. Var sjätte kvin-
na kan t.ex. tänka sig att donera ägg om det blir tillå-
tet. Hälften av männen säger att de tänker stödja sin
partner om hon vill bli äggdonator. Det visar en färsk
enkätundersökning som gjorts av Institutionen för
kvinnors och barns hälsa vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala.
Donerade ägg eller spermier är sannerligen inga
slit-och-släng-varor. Kristdemokraterna vet mycket
väl att innan befruktning sker utanför kroppen ska en
särskild prövning göras av både blivande föräldrar
och donator. Behandling kan bara bli aktuell om bar-
net kan garanteras goda uppväxtförhållanden.
Barns intressen ska beaktas vid alla typer av be-
handling av ofrivillig barnlöshet. Barn som fötts efter
en konstgjord befruktning får givetvis inte utsättas för
större risker än andra barn. Det är utifrån detta som
både utskottsmajoriteten och propositionen betonar
samhällets ansvar för att se till att alla metoder är
etiskt riktiga.
Det betyder att de metoder som finns nu ska följas
upp även i framtiden. Nya behandlingar får inte infö-
ras utan att risker ur barnets perspektiv övervägts
noga. Resultat av IVF-teknik och barns psykosociala
förhållanden ska följas upp. Givare av ägg och sper-
mier ska informeras om vilka följder en donation kan
få.
Vi är säkert alla rörande överens om att barn har
rätt att grunda sitt liv på sanningen om sitt etniska
ursprung. Allt annat vore otänkbart och ett kränkande
av barnets integritet. Det är betydelsefullt att föräld-
rarna känner och vill berätta för barnet hur det blivit
till.
Därför är det en angelägen uppgift för Socialsty-
relsen att medverka till att rutiner och metoder ut-
vecklas så att de blivande föräldrarna får råd och
hjälp med hur de på ett bra sätt kan förklara och be-
rätta för sitt barn.
Par som lider av ofrivillig barnlöshet åker kanske
känslomässig berg- och dalbana. Vissa perioder går
det bra, medan andra känns svårare. Regeringen be-
tonar därför att de här paren ska erbjudas att bearbeta
eventuella kriser, särskilt i de fall där det kan bli ak-
tuellt att använda ägg eller spermier från utomståen-
de. Professionellt stöd ska alltså ingå i utredningen
innan behandling av ofrivillig barnlöshet genomförs.
Fru talman! Moderaterna tar i sina reservationer 2
och 3 - men yrkar bifall bara till nr 2 - upp köerna
och problematiken med universitetssjukhus.
Det är sant att möjligheten för ofrivilligt barnlösa
par att få tillgång till offentligt finansierad behandling
varierar mellan olika landsting. Vi anser dock att det
här först och främst är en fråga för sjukvårdshuvud-
männen. Men vi vill också trycka på att det är ange-
läget att landstingen ser över sina regler för finansie-
ring av ofrivillig barnlöshet.
När det sedan gäller universitetssjukhusens roll
vill jag bara säga att befruktning utanför kroppen inte
är alldeles enkel utan ofta resurskrävande och komp-
licerad. Därför anser utskottsmajoriteten för närva-
rande att IVF-behandling med donerade ägg eller
spermier endast får ges vid universitetssjukhus. Själv-
fallet utgår vi ifrån att man följer upp verksamheten
och möjligtvis inom två tre år återkommer med för-
slag om att utvidga möjligheten till andra sjukhus.
Till sist vill jag också ta upp surrogatmoderskap.
Enligt vår och regeringens uppfattning är surrogat-
moderskap inte etiskt försvarbart. Det är inte förenligt
med principen om människovärde att använda en
kvinnas kropp som medel för att lösa barnlöshet. Inte
heller ur barnets perspektiv är det här önskvärt.
Därmed yrkar jag bifall till förslagen i betänkan-
det och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 31 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste rätta till en sak som Lars U
Granberg sade, nämligen att Kristdemokraterna skulle
vara negativa till konstgjord befruktning. Vi är inte
negativa till konstgjord befruktning när ägg och
spermier kommer från paret, dvs. provrörsbefrukt-
ning. Det finns inga som helst etiska komplikationer
med det sättet.
Jag uttryckte mycket tydligt i början av mitt anfö-
rande att det här är mycket svårt. Vi kan dra olika
slutsatser, men jag vill fråga Lars U Granberg varför
han tror att Barnombudsmannen inte har tillstyrkt
förslaget, varför han tror att Rädda Barnen inte har
gjort det och varför han tror att Vårdförbundet inte
har gjort det. Har inte dessa tre tunga remissinstanser
barnens bästa för ögonen?

Anf. 32 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tror att de också har barnens bästa
för ögonen, likväl som vi har.
Chatrine Pålsson nämnde FN:s barnkonvention i
sitt huvudanförande. Hon tog då upp att konventionen
ser till barnens bästa, och det är anledningen till att
man yrkar avslag på propositionen.
År 1994 fick Statens medicinsk-etiska råd i upp-
drag av Socialdepartementet att göra en översyn av
vissa frågor om befruktning utanför kroppen. I rap-
porten Assisterad befruktning från 1995 föreslås bl.a.
att IVF-behandling ska få utföras med kvinnans egna
ägg och donerade spermier eller med donerade ägg
och mannens spermier.
Här anser utskottsmajoriteten och regeringen att
rådet grundat sina bedömningar på uppfattningen om
alla människors lika värde och en humanistisk männi-
skosyn. De etiska principer som har varit vägledande
är respekten för självbestämmande och integritet,
principen om att minska lidande, godhetsprincipen
samt rättviseprincipen.
Genom att se på den handläggningen är det själv-
klart att vi har barnens bästa för ögonen. Jag förstår
inte att Kristdemokraterna kan tro något annat.
Jag sade i mitt huvudanförande att donerade ägg
eller spermier sannerligen inte är någon slit-och-
släng-vara. Kristdemokraterna vet mycket väl att
innan en befruktning sker utanför kroppen ska en
särskild prövning göras av både den blivande föräl-
dern och donatorn. Behandling kan bli aktuell bara
om barnet kan garanteras goda uppväxtförhållanden.
Jag tycker att det är en tillräcklig garanti för att vi ser
till barnperspektivet.

Anf. 33 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag konstaterar att Lars Granberg inte
svarade på mina tre frågor. Jag förstår att det är svårt
att ha något svar.
FN:s barnkonvention genomsyras av något som
kallas för försiktighetsprincipen. Det är den som jag
har försökt att hävda av olika skäl. Jag tror att framti-
den kommer att utvisa att det är viktigt att grundligt
se vad som är barns bästa. Tyvärr har vi sett att rege-
ringen lägger fram olika förslag där experterna inom
barnområdet tycker en sak men regeringen föreslår
något annat. Det ansvaret får regeringen ta.

Anf. 34 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Det ansvaret tror jag att vi kommer att
klara av att ta.
De kvinnor och män som vill bli mamma och
pappa är själva kapabla att bedöma om de har möjlig-
het att ge ett barn goda uppväxtvillkor.
Barn som blir till genom donation är efterlängta-
de.
Chatrine Pålsson menade på att jag inte svarade
på frågorna. Jag försökte i min förra replik att ge en
bild av hur vi har satt upp staket för att noggrant se
saker ur barns perspektiv. Det sker en rigorös kontroll
av donator och en rigorös kontroll av förälder, och
denna kontroll ska godkännas och sedan innebära en
garanti för barnets uppväxtmöjligheter. Det bästa är
att i mångt och mycket vill dessa kvinnor och män
inte bli något annat än mamma och pappa.

Anf. 35 ROLF OLSSON (v):
Fru talman! Vi debatterar i dag betänkande SoU16
om behandling av ofrivillig barnlöshet. Det är ett
betänkande som bygger på en proposition som har
utformats i samarbete mellan regeringen, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet.
Ofrivillig barnlöshet är och har varit ett mycket
stort socialt och medicinskt problem för många män-
niskor. Det är dock samtidigt ett glädjande faktum att
betydande medicinska framsteg har gjorts på området
under senare årtionden och att många människor har
fått en behandling som har möjliggjort för dem att bli
föräldrar. Dessa medicinska framsteg, t.ex. in vitro-
fertilisering, dvs. s.k. provrörsbefruktning, har betytt
mycket positivt för många av de människor som har
behandlats. Den medicinska utvecklingen på området
ställer dock också krav på noggranna etiska övervä-
ganden. Det gäller inte minst det blivande barnets
intressen som måste beaktas. Dessa barn ska inte
utsättas för större risker eller påfrestningar än andra
barn. Som ett led i denna strävan finns bestämmelser i
§ 5 i nuvarande lagstiftning om att befruktning utan-
för kroppen med donerade könsceller alltid ska före-
gås av en särskild prövning. Läkaren ska därvid göra
en allsidig lämplighetsprövning.
Den lag som jag hänvisar till och som reglerar in
vitro-fertilisering antogs 1988. Huvudförslaget i det
nu föreliggande betänkandet innebär alltså att lagen
utvidgas till att gälla befruktning utanför kroppen, så
att även prövrörsbefruktning med ägg eller spermier
som kommer från andra än paret som genomgår be-
handling blir tillåten. Statens medicinsk-etiska råd,
som avgav rapport i ärendet redan 1995, var positiv
till sådan behandling med befruktning utanför kvin-
nans kropp där antingen spermier eller ägg kommer
från utomstående. Det utgör grunden för förslaget i
betänkandet. Det är tydligt i förslaget att det inte får
vara både ägg och spermier från utomstående. Det
ska alltså fortfarande finnas ett genetiskt samband.
Det är ett av de bärande förslagen i propositionen och
betänkandet. En förutsättning för Statens medicinsk-
etiska råd var barnets rätt att få kännedom om sitt
ursprung. Det är också en grundförutsättning i före-
liggande betänkande.
Som en viktig övergripande hållning på området
är förslagen och skrivningarna i betänkandet att Soci-
alstyrelsen noga följer utvecklingen på området, inte
minst utifrån barnperspektivet, och redovisar resulta-
ten. Här finns viktiga etiska aspekter att följa och ta
hänsyn till. Dessutom är det naturligtvis viktigt att
noggrant följa forskning och utveckling på området.
Vi har möjlighet att fortsätta att diskutera och åter-
komma till frågan.
Eftersom det förutsätts att den föreslagna verk-
samheten med äggdonation eller donation av spermier
ska följas upp synnerligen noggrant anser Vänster-
partiet att det är relevant att behandlingen sker vid
universitetssjukhus. Medicinsk kompetens och forsk-
ning inom andra specialiteter än gynekologi och
obstetrik kan vara mycket aktuellt. Man öppnar i
betänkandet för möjligheten att inom några år när
erforderliga erfarenheter vunnits vidga möjligheterna
till att ge behandling också vid andra sjukhus.
Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till försla-
get i betänkande SoU16 Behandling av ofrivillig
barnlöshet.

Anf. 36 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! I betänkandet Behandling av ofrivillig
barnlöshet tar man upp mycket viktiga frågor som
innehåller många dimensioner. Jag vill mycket kort
deklarera att Centerpartiet ställer sig fullt ut bakom
betänkandet. Det gäller en utvidgning av lagen så att
även provrörsbefruktning med ägg eller spermier som
kommer från andra än paret som genomgår behand-
ling blir tillåten, med reservationen att inte både ägg
och spermier kommer från utomstående.
Vi står även bakom att behandlingen ska få utfö-
ras enbart vid universitetssjukhus efter särskild pröv-
ning och bakom förslagen om barns rätt att få känne-
dom om sitt genetiska ursprung. Likaså står vi bakom
föreslagna definitioner som införs i föräldrabalken.
Jag tycker att frågan har beretts väl, inte minst i
det grundarbete och förslag som kommer från Statens
medicinsk-etiska råd.
Flera motionärer, bl.a. från Centerpartiet, har ak-
tualiserat frågor kring IVF-behandlingar. Det gäller
synpunkter på antalet behandlingar som par har möj-
lighet till. Det gäller väntetider och avgifter. Jag kan
ha förståelse för dessa synpunkter och även andra
motionärers synpunkter på dessa frågor. Dock är det,
som utskottet också anför, i första hand en fråga för
sjukvårdshuvudmännen. Regioner och landsting,
gärna i samverkan, har att lösa frågan. Det är min och
Centerpartiets uppfattning.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Anf. 37 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Folkpartiet liberalerna står bakom
detta betänkande.
Det är många par som är ofrivilligt barnlösa i Sve-
rige, och de mår ofta väldigt dåligt. Man provar
många olika metoder för att försöka få ett barn. I dag
måste man söka sig utomlands för att få en äggdona-
tion.
Vi tycker att det är bra att vi nu har detta betän-
kande, som öppnar dessa möjligheter. Jag tycker
också att det är bra att det i betänkandet och proposi-
tionen finns en massa olika regler som tar till vara
båda föräldrarnas problem - det är säkert inte lätt att
fatta beslutet att ta en utomstående givare för att få ett
eget barn. Här finns mycket som kommer att hjälpa
föräldrarna att ta detta beslut. Det kanske i vissa fall
hjälper dem att inte ta beslutet - det kan också bli
följden av en sådan här rådgivning.
Det är bra att vi får ett klargörande när det gäller
vem som är mor och far till barnet. Därför välkomnar
vi den ändring i föräldrabalken som finns med. Det
här är naturligtvis någonting som är oerhört viktigt
för barnet, och att vi inte ska ha någon diskussion om
det här i framtiden. Vi har redan haft en diskussion
och en rättegång, där vi såg att det fanns brister i den
tidigare föräldrabalken. Det är också viktigt att bar-
nen har rätt att få reda på vem som är givare.
Det som jag fortfarande tycker är något av ett litet
problem är de olika regler som gäller ute i landsting-
en när det gäller finansiering av behandlingen av
ofrivilligt barnlösa. Man kanske är på samma klinik
men kommer från olika landsting och har olika förut-
sättningar. Det är en sak som vi i riksdagen inte ska
besluta om, utan det ska sjukvårdshuvudmännen göra.
Men jag tror att det är angeläget att det uppmärk-
sammas att det står skrivet i betänkandet och också i
propositionen.
Vi vädjar inte, men vi uppmanar landstingen att ta
sig en funderare på detta för att riktlinjerna ska bli
lika. Det är olyckligt att det ska vara beroende av var
man bor i landet vilka möjligheter man har att få hjälp
mot en ofrivillig barnlöshet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(forts. 13 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.55 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

12 § Frågestund

Anf. 38 ANDRE VICE TALMANNEN:
Välkomna till veckans frågestund. I denna fråge-
stund kommer följande statsråd att delta: vice stats-
minister Lena Hjelm-Wallén, jordbruksminister Mar-
gareta Winberg, försvarsminister Björn von Sydow,
socialminister Lars Engqvist och statsrådet Lars-Erik
Lövdén. Vice statsministern besvarar såväl allmän-
politiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsom-
råde. Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområde inom regeringen.
Då tar vi första frågan.
Resurser till Livsmedelsverket

Anf. 39 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Vi har i Europa under de senaste åren
talat mycket om livsmedelssäkerhet. Det har ansetts
vara en högt prioriterad fråga och ska väl så vara.
Trots detta har vi under senare år fått en mängd larm
om att denna säkerhet inte är så hög som vi förväntar
oss att den ska vara. En del substanser som inte borde
finnas i våra livsmedel har funnits där. Nu senast kom
det larm om akrylamid.
I Sverige är det Livsmedelsverket som har ansvar
för att förmedla kunskap såväl till konsumenter som
till producenter. Man har uppmärksammat flera av
dessa saker och säger sig lida brist på medel för att
kunna förmedla den kunskap och ge den information
som vi konsumenter och producenterna behöver för
att kunna göra rätt val när det gäller det vi äter. Senast
i februari anhöll man om 20 miljoner extra.
Hur avser jordbruksministern att hantera denna
fråga?

Anf. 40 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det har
kommit många larm både i Sverige - senast i veckan
- och i många andra EU-länder. Samtidigt är det
viktigt att konstatera - det är inte jag som politiker
som konstaterar det, utan jag förmedlar bara vad
forskarna säger - att vi aldrig har haft så säker mat
vare sig i Sverige eller inom EU i övrigt som vi har i
dag. Jag tycker att det är viktigt att säga det i den
diskussion om just nu förs.
Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Där-
för arbetar vi både inom EU och i Sverige med att
förbättra säkerheten när det gäller vår mat. Vi arbetar
i EU med en särskild gemensam sammanhållen livs-
medelslag. Vi arbetar med att få ett livsmedelsverk på
EU-nivå. Det är för övrigt ett svenskt initiativ. Vi
arbetar med att utveckla Livsmedelsverket i Sverige
och dess olika grenar.

Anf. 41 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Det är bara att hålla med jordbruks-
ministern om att vi förmodligen aldrig har haft så
säker mat som vi har just nu. Trots detta kan det sä-
kert bli bättre, som jordbruksministern säger.
Men faktum kvarstår. Ansvarig myndighet behö-
ver ökade resurser för att kunna förmedla informatio-
nen till oss konsumenter och självfallet också till
producenterna av maten. I februari anhöll Livsme-
delsverket om 20 miljoner extra för att kunna för-
medla kunskap. Hur hanterar regeringen denna hem-
ställan? Dessa 20 miljoner behöver man för inneva-
rande år. Jag kan inte finna någonting om det i
tilläggsbudgeten.

Anf. 42 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Två saker skulle jag vilja säga som
svar på frågan.
För det första kommer Livsmedelsverket att få
mera pengar för en alldeles speciell sak, nämligen en
kostvaneundersökning som riktar sig till barn och
ungdomar. Vi vet för lite om vad barn och unga äter.
När vi inte vet kan vi heller inte utforma bra råd.
För det andra avser några ministrar - socialmi-
nistern, båda miljöministrarna och jag själv - att kalla
till oss Livsmedelsverket, forskarna, branschen, in-
dustrin och handeln för att diskutera denna fråga.
Vilken ytterligare forskning behövs? Hur kan handeln
och framför allt industrin agera? Kan vi få ned akry-
lamidnivån genom annorlunda alternativa processer i
industrin? Kan vi råda människor i hemmen att laga
maten på ett annat sätt? Det kommer vi att göra inom
de närmaste två veckorna.
För Livsmedelsverkets del handlar det just nu om
pengar till kostvaneundersökningen.
Cancerplan

Anf. 43 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Jag ska be att få rikta en fråga till so-
cialministern. Två år i följd har jag tillsammans med
kolleger motionerat om en utredning av en ny cancer-
plan. Våra frågeställningar har bl.a. varit följande.
Hur ska den högspecialserade vården organiseras?
Hur ska utbildningen av onkologer förbättras? Hur
ska effektiv cancerprevention kunna ske?
Både 2001 och 2002 har majoriteten i utskottet
avstyrkt våra förslag. Senast häromdagen - den 18
april - justerades betänkandet, och man avstyrkte vår
motion igen.
Sedan dess har såväl statsministern som socialmi-
nistern i medierna hävdat behovet av en cancerplan.
Socialministern har också träffat representanter för
Stockholms landsting.
Flera andra länder - Norge, Danmark och Eng-
land - har redan på gång utredningar om cancerpla-
ner.
Mina två frågor är således följande. Kan vi lita på
att en utredning om cancerplan kommer till stånd
efter det att man så sent som den 18 april sade nej här
i riksdagen, på samma sätt som man gjorde förra året?
Kommer det att gå på samma sätt som med vårdga-
rantin, som Socialdemokraterna avstyrkt tio gånger i
sträck men som man själv kommer med ett nytt för-
slag om?

Anf. 44 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Den svenska sjukvården bygger på en
mycket förnuftig princip, nämligen ett decentraliserat
ansvar för hela vården. Sjukvårdshuvudmännen - det
är i huvudsak landstingen - svarar för att organisera
vården.
Då och då har det rests krav på att staten ska in-
gripa med särskilda planer för särskilda diagnoser.
Det är egentligen ett principiellt avsteg från den ord-
ning som vi har och som hittills har varit framgångs-
rik.
Emellertid har kravet rests inte bara från cancerlä-
karna och Cancerfonden när det gäller cancerfrågan,
utan också från fetmaforskare och fetmaläkare när det
gäller fetmabehandling. Man diskuterar det också på
andra områden.
Vi har från regeringens sida sagt att vi är intresse-
rade av att utreda frågan om behovet av särskilda
planer. Den utredning som vi nu arbetar med direktiv
för skulle se på hur den framtida högspecialiserade
sjukvården ska se ut framöver inte minst ur ett inter-
nationellt perspektiv. Vi kommer att få nya utma-
ningar när det gäller den svenska sjukvårdens bidrag
till en hög europeisk standard. Vi kommer också att
utreda frågan om vi ska arbeta med denna typ av
särskilda planer exempelvis för cancervården.
Svaret är inte alldeles givet, men vi tänker utreda
frågan för att kunna ge lite mer material än det som ni
hittills har kunnat redovisa i diskussionen.

Anf. 45 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Det är väldigt bra att man utreder frå-
gan, men det var inte det jag frågade om.
Socialdemokraterna och andra avstyrkte förslaget
den 18 april, men sedan gick statsministern och soci-
alministern ut och sade att vi ska ha en cancerplan.
Det rimmar illa.
Socialministern kommer nu med beskrivningar av
vad som ska ske. Jag tycker att det är bra. Det är det
vi har begärt, men Socialdemokraterna med stödpar-
tier har avstyrkt förslaget.
Ska socialdemokraterna i utskottet ändra sig nu
och gå med på detta? De har justerat betänkandet den
18 april. Hur ska man klara det här inom socialdemo-
kratin?

Anf. 46 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Jag behöver knappast upplysa Elisa-
beth Fleetwood om att man inte får någon sjukvård
utan pengar. Problemet såväl när det gäller den hög-
specialiserade vården som frågan om en cancerplan är
att man måste bygga upp verksamheterna med en
försäkran om resurser för sjukvårdens utveckling.
Om jag hade varit riksdagsledamot hade jag inte
heller bifallit de förslag som har kommit förrän vi
hade fått frågan: Vilken roll kommer dessa cancer-
planer att spela för den svenska sjukvården? Detta
accepterar också cancerläkarna. Vi har diskuterat
detta med Cancerfonden som anser att vi ska göra en
utredning för att se vad det betyder också när det
gäller resurserna.
Vi brukar ta ansvar också för den ekonomiska si-
dan av sjukvårdens utveckling. Därför kan vi gott
börja ett arbete och studera vilken roll den här typen
av planer ska ha. När vi har klarat finansieringen
kanske Elisabeth Fleetwood kan rösta på våra förslag.
Hushållsnära tjänster

Anf. 47 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén.
Jag såg för några dagar sedan TV-programmet
Agenda som presenterade en opinionsundersökning
om hur människor ser på skattereduktion för hushåll-
snära tjänster. Det visade sig att 70 % var för detta.
70 % var för att svart arbete blir vitt.
Detta stärker mitt intryck att opinionen har vänt.
Många människor i Sverige har i dag svårigheter att
förena vardagsliv och yrkesliv. Många ser också
problemet med att en stor del av arbetskraften är svart
och därmed utanför trygghetssystemet.
I den här frågan är vi många i många partier som
har bytt åsikt genom åren. Det har varit en process. I
början var många negativa till att förbilliga hushåll-
stjänster.
Min fråga är hur Socialdemokraterna och vice
statsministern ser på detta. Finns det en låsning vid att
för alltid säga nej eller är ni beredda att diskutera
någon form av underlättnad för hjälp i hemmet?

Anf. 48 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Först och främst ska man vara glad att
folk tycker att det är bättre med vitt arbete än svart.
Det är förvisso inte minst de som arbetar i hemmen
som kan vara väldigt nära sina arbetsgivare och vara
utsatta på olika sätt. Det är då väldigt viktigt att man
har ett arbete som hanteras på normalt sätt - så att
man får försäkringssystemet klarlagt osv. - och att
man inte bara tittar på nettolönen.
Om vi har pengar för att stödja någon grupp med
hjälp i hemmen är det nog inte i första hand dem som
Ulf Nilsson talar om som jag skulle vilja stödja. Det
handlar i så fall om många äldre som kan behöva
olika former av hjälp och omvårdnad. Där tycker jag
att vi skulle kunna lägga mera pengar, och vi behöver
lägga mera pengar där. Låt oss satsa på det i stället
för att låta redan ganska rika människor göra avdrag
för den typ av tjänster som brukar diskuteras.

Anf. 49 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Vice statsministern och jag är överens
om att det är viktigt att alla arbeten finns inom trygg-
hetssystemet. Men jag tycker att det är synd att Soci-
aldemokraterna inte ens är öppna för en diskussion i
den här frågan.
Vi kan se en mängd nya problem som är relatera-
de till de senaste 20-30 årens utveckling av familj
och arbete. Det gäller massökningen av sjukskriv-
ningar som hänger samman med stress och utbränd-
het. Tidigare betraktades dessa kanske lite grann som
överklassjukdomar, men de drabbar i dag många
människor. I jämställdhetsfrågan har många grupper
tyvärr fortfarande inställningen att eftersom kvinnan
föder barn har hon en särskild begåvning för att också
städa och bära tunga matkassar. Vi har mammor och
pappor som lider av att de inte har tillräcklig kontakt
med sina barn då båda heltidsarbetar.
Jag tycker därför att det är synd att inte vice
statsministern åtminstone visar en öppning så att vi
kunde föra en dialog för att se hur man skulle kunna
få lite billigare hushållstjänster för många människor.

Anf. 50 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag tror inte att det någonsin kommer
att handla om många människor som vill betala för att
få hushållshjälp i hemmet. Däremot måste många
människor ha hushållshjälp därför att de är sjuka eller
gamla. Där hjälper samhället till, och det behövs ännu
mer resurser, skulle jag kunna tänka mig.
Jag menar inte att vi inte kan föra en diskussion
om frågan. Det är uppenbart att framför allt kvinnor-
na i dag drar ett tungt lass när de i så hög grad är
förvärvsarbetande. Men vi kunde börja med att vara
lite mer jämställda i hemmet. Då behövde inte bara
kvinnorna bära hem de tunga kassarna eller jaga
dammtussar hemma.
Investeringsbidrag till hyresrätter

Anf. 51 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till Lars-Erik Löv-
dén.
Bostadsbristen blir alltmer besvärande. Ett 70-tal
kommuner har en påtaglig bostadsbrist, och enligt
uppgift finns i Malmö ett hundratal barn i bostadslösa
familjer. De är alltså hemlösa. I Stockholm byggdes
förra året 5 000 lägenheter, men det som efterfrågas
är billiga hyresrätter. I hela Stockholmsområdet
byggdes bara 300 hyresrätter.
Förra veckan talade ministern om en ökad sats-
ning på det investeringsbidrag som vi tillsammans har
tagit fram.
Min fråga är: Hur och när får vi se ett förslag om
en ökad satsning på stödet för att kunna bygga billiga
hyresrätter?

Anf. 52 Statsrådet LARS-ERIK
LÖVDÉN (s):
Fru talman! Det är riktigt som Owe Hellberg sä-
ger att fler billiga och kvalitativt bra hyresrätter be-
höver byggas. Vi har i dag en brist på bostäder sär-
skilt i tillväxtområdena och storstäderna.
Jag kan notera att det investeringsbidrag som
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna
kommit överens om för att stimulera hyresrättspro-
duktionen tycks bli en succé. Intresset för att söka
investeringsbidraget är mycket stort. I Malmö ska
man bygga 1 200 hyreslägenheter, och också i Linkö-
ping, Skövde, Göteborg och på andra håll runtom i
landet byggs hyreslägenheter tack vare investerings-
bidraget. Även i Stockholmsområdet börjar det så nätt
röra på sig, om än väldigt försiktigt.
Jag har sagt att om efterfrågan på investeringsbi-
draget skulle bli så stor att medlen inte räcker till får
vi i det kommande budgetarbetet pröva möjligheten
att skjuta till medel. Jag ser inga sådana tendenser i
dag, men om det skulle uppstå en sådan situation får
vi naturligtvis pröva de förutsättningarna.

Anf. 53 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag tycker också att investeringsbi-
draget är bra, men det fungerar tyvärr inte där det
behövs mest. I den beslutsomgång som var i mars
beviljades inga medel till projekt i Stockholms stad,
Göteborg eller Malmö. Produktionskostnaderna an-
sågs för höga för att uppfylla kriterierna. Det är säkert
riktigt, men man kan också vända på det hela och
säga att investeringsstödet i dessa områden är för lågt.
Stora grupper av människor utestängs från nyproduk-
tion i våra tre storstäder, vilket i sin tur ökar segrega-
tionen.
Är det inte dags att se över konstruktionen av bi-
dragsreglerna och samtidigt ställa större krav på de
kommuner som berörs, ministern? Stockholm, Göte-
borg och Malmö ska vara till för alla människor.

Anf. 54 Statsrådet LARS-ERIK
LÖVDÉN (s):
Fru talman! Både i Malmö och Göteborg planeras
en hyresrättsproduktion till rimliga kostnader, och
man är långt framme med projekt för att söka investe-
ringsstödspengar. Jag är mindre orolig när det gäller
att få i gång bostadsbyggandet där, dvs. att få i gång
en hyresrättsproduktion för normalinkomsttagare.
Däremot tycker jag att det i en del Stockholmskom-
muner saknas en politisk vilja.
Ett antal socialdemokratiska kommuner i Stock-
holmstrakten har gått samman om en gemensam upp-
handling när det gäller hyresrättsproduktion till rimli-
ga kostnader inom allmännyttan. Tyvärr är intresset i
andra kommuner i Stockholmsområdet relativt svagt.
Vi har i lagstiftningen tydlig markerat att kommu-
nerna har ett bostadsförsörjningsansvar. Kommuner-
na måste nu svara upp till den utmaning som rege-
ringen har riktat till dem. Vi ställer upp med investe-
ringsbidrag, och kommunerna måste ta ett ansvar för
att produktionen ska komma i gång.
Motköpsavtal vid helikopterköp

Anf. 55 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Den 13 september förra året beslutade regeringen
om beställning av 18 medeltunga helikoptrar från NH
Industries. Riktlinjerna för Försvarets materielverk
har vid upphandlingen varit att man skulle göra kom-
pensationsåtaganden, s.k. offset eller motköp, i varje
fall för köpesummor som uppgår till över 100 miljo-
ner. I helikopteraffären handlar det om ett 100-
procentigt kompensationsåtagande, dvs. om en mot-
köpsaffär. I den här helikopteraffären handlar det om
ett 100-procentigt kompensationsåtagande, dvs. en
motköpsaffär.
I ett svar till mig i slutet av förra året uppgav för-
svarsministern att frågan var litet för tidigt väckt. Nu
återkommer jag fyra månader senare och frågar: Hur
har motköpsaffären landat?

Anf. 56 Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Fru talman! Den har landat som den skulle göra.
Det finns alltså affärsavtal som svarar mot de värden
det gällde.
Jag vill minnas att det föreligger kommersiell sek-
retess, åtminstone delvis, kring de dokument som det
handlar om, så jag kan inte omedelbart ge exempel.
Jag har personligen gått igenom listan för att skaffa
mig en överblick, och ser ingen anledning till erinran
mot det sätt som Försvarets materielverk har handlat
på.

Anf. 57 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Försvarsministern angav i sitt svar i
december förra året att han utgick ifrån att Försvarets
materielverk skulle kunna offentliggöra åtagandena
så snart det inte fanns behov av sekretess längre.
Jag utgår ifrån att försvarsministern vidhåller den
inställningen så att Försvarets materielverk så snart
som möjligt gör det så att man kan se hur den här
motköpsaffären ser ut.
Den militära underrättelsetjänsten har i en pro-
memoria låtit förstå att den här affären, möjligen till
följd av ett spionage - det var en svensk överste som
greps av säpo - skulle ha blivit mellan 2 och 2½ mil-
jarder dyrare. Det påståendet har försvarsministern
inte accepterat i ett KU-förhör. Hur kan försvarsmi-
nistern vara så säker på att spionageläckan inte kan ha
fördyrat affären?

Anf. 58 Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Fru talman! På den första frågan från Henrik S
Järrel vill jag säga att det är Materielverket som gör
en sekretessprövning. Jag är inte alldeles säker på om
Materielverket har ställts inför frågan och prövat om
det är ett offentligt eller hemligsatt dokument.
När det gäller den andra frågan pågår konstitu-
tionsutskottets bedömning. Jag vill bara redovisa för
det jag har uttalat där.
Till stöd för den linje som jag har redovisat gäller
att redan dagarna efter det att vi fick reda på detta
dokument förklarade försvarsmaktens ledning att den
bedömning som finns i dokumentet inte gäller som
försvarsmaktens. Överbefälhavaren har sedan fattat
ett förvaltningsmässigt korrekt beslut i den meningen
att han i närvaro av samtliga ledningschefer i hög-
kvarteret har avgivit ett yttrande som har vidarebe-
fordrats till konstitutionsutskottet där ÖB helt tar
avstånd från de påståenden som gjordes i den s.k.
Mustrapporten.
Gifter i maten

Anf. 59 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till jordbruksminis-
tern. Den handlar också om gifter i maten. Det var
jättebra att höra att regeringen ska ta tag i detta och
inleda diskussioner med olika aktörer på området för
att få ned halterna av akrylamider.
Det är ju inte möjligt att bedriva kampen för gift-
fri mat som ett enfrontskrig mot en kemikalie i taget.
Det blir ogörligt i längden.
Vi i Miljöpartiet har länge varit bekymrade över
kunskapsläget på kemikalieområdet. Vi är också
bekymrade över den brist på strategi och ansvarsta-
gande som finns när det gäller just innehåll av kemi-
kalier i maten och kopplingen till vår hälsa.
På trafikområdet har man ju satt upp en nollvision
som innebär att man inte ska ha några dödade eller
allvarligt skadade i trafiken. Man har satsat miljarder
på trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder.
Vi undrar: Kan ministern tänka sig att man inleder
ett arbete för att få en nollvision också när det gäller
dödade och skadade av gifter i maten? Det kanske
inte är helt realistiskt att nå till noll, men något åt det
hållet.

Anf. 60 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! När vi planerar och försöker genom-
föra förslag står folkhälsan alltid i centrum. Det måste
den göra. Det må gälla dioxin i fisk, som vi har dis-
kuterat tidigare, eller det gift som vi nu pratar om.
Jag delar Marias uppfattning om att det inte går att
plocka ut en sak i taget. Då ser man inte helheten.
Det här är någonting som vi måste arbeta med i
Sverige naturligtvis. Men till skillnad från trafikpoli-
tiken har vi en gemensam livsmedelspolitik inom EU,
så det är viktigt att man också tar upp det där. Det är
ju därifrån som många av de direktiv på vilka vi lutar
oss kommer.
Jag kommer att ta upp rapporten från Livsme-
delsverket med mina kolleger nästa gång vi träffas.
Då finns det skäl att också där - möjligen inom ramen
för det nya europeiska livsmedelsverket - diskutera
den strategi som Maria Wetterstrand efterfrågar.

Anf. 61 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Tack så mycket! Det är intressant att
ministern tar upp frågan om EU. När det gällde
dioxiner i fisk var det uppenbarligen inte lika intres-
sant att man skulle ha samma politik i alla EU-länder
eftersom Sverige begärde undantag för det.
De risker man räknar med när det gäller akryla-
mid är upp till 4 900 cancerfall på en miljon invånare,
jämfört med de gränser som WHO vanligtvis rekom-
menderar, nämligen ett cancerfall på en miljon invå-
nare. Det är ganska stor skillnad.
Kommer ministern att inom EU verka för att man
sätter upp gränsvärden eller åtminstone någon form
av åtgärder för svartlistning av de värsta produkterna
inom olika livsmedelsområden eftersom skillnaderna
är så oerhört stora?

Anf. 62 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! I dag är det, såvitt jag kan bedöma,
inte aktuellt att sätta gränsvärden. Det finns flera skäl
till det.
Det här ämnet finns inte i råvarorna. Det bildas i
en process antingen i industrin eller i våra kök. Det är
litet svårt att mäta - särskilt i våra kök. Det finns
också i många typer av mat.
Först måste vi ha en diskussion med forskarna,
med industrin och med handeln för att se om man den
vägen kan göra något för att få ned halterna. Det
kommer vi att göra inom kort, som jag sade i ett tidi-
gare inlägg.
Jag måste naturligtvis diskutera detta med mina
kolleger i EU. Det här är en världsnyhet. Det är inte
upptäckt tidigare. Det gör att vi kanske inte just i dag
har alla de svar som de många frågorna kräver. Det
vill jag gärna öppet och frankt erkänna. Men vi ska
skaffa oss svaren.
Antisemitism

Anf. 63 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén.
Förra torsdagen anordnades en stillsam manifes-
tation på Norrmalmstorg. Det var en manifestation för
tolerans och mot antisemitism och islamofobi i Mel-
lanösternkonfliktens spår.
När manifestationen precis avslutats kom ett de-
monstrationståg som var anordnat av palestinagrup-
perna. Ett 60-tal personer rusade ur tåget och gav sig
på deltagarna i manifestationen, av vilka flera var
överlevande från förintelsen.
De propalestinska aktörerna slog manifestations-
deltagarna och skrek ord som judesvin, döda judarna
medan de brände upp plakaten och rev sönder bande-
rollerna.
Just nu sitter ett antal av Sveriges judiska befolk-
ning och tittar på den här frågestunden. De är rädda
och känner stor oro för vad som händer i Sverige i
dag när antisemitismen breder ut sig, och när krisen i
Mellanöstern tas som ursäkt för att attackera judar
och judiska institutioner i vårt land.
De vill höra vad vice statsministern tänker vidta
för åtgärder för att de ska känna sig trygga i dagens
Sverige.

Anf. 64 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det är naturligtvis helt oacceptabelt
det som hände vid demonstrationen häromdagen. Och
det är helt oacceptabelt att man, därför att man är
kritisk mot vad som händer i Mellanöstern och kriti-
serar Israels regering, använder det för att attackera
människor i Sverige med judisk bakgrund.
Det är otroligt viktigt att vi tydliggör det. Den här
fredliga demonstrationen var både mot antisemitism
och islamofobi. Det visar tydligt att det här går sam-
man. Vi måste då också försöka förstå dem som vill
förenkla saker och ting. Det är i kamp mot alla de
typerna av uttryck som vi måste förenas. Vi ska göra
allt för att de med judiskt ursprung i Sverige ska kän-
na att de har vårt stöd och att vi inte accepterar några
som helst förnedrande uttryck eller övergrepp mot
dem.

Anf. 65 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Tack för svaret. Min oro stillas inte
riktigt av att man försöker göra allt. Man måste göra
otroligt mycket för att människors oro ska kunna
stillas.
På torsdagskvällen sade en av palestinademon-
stranterna i SVT 24 att de blev provocerade av den
sionistiska demonstrationen. Vad de propalestinska
aktörerna gjorde var ett allvarligt brott mot lagen om
hets mot folkgrupp. Samtidigt har palestinagrupperna
inte tagit avstånd från det upplopp som inträffat. De
får 1 miljon kronor av statliga medel per år.
Jag vill fråga vice statsministern om det är riktigt
att man ska få statliga medel samtidigt som man så
klart bryter mot lagen om hets mot folkgrupp.

Anf. 66 Vice statsminister LENA HJELM
WALLÉN (s):
Fru talman! Man ska akta sig för att generalisera.
Jag tror absolut inte att våldet vid detta tillfälle är
något som palestinagrupperna i deras helhet står för.
Men det är viktigt att en organisation som företräder
de olika palestinska grupperingarna i Sverige ser till
att deras anhängare beter sig på ett sätt som är demo-
kratiskt acceptabelt i Sverige. Självklart ska det vara
på det sättet.
Vi ska vara noga med att säga ifrån, men vi ska
inte vara för tidigt ute med att ropa att vi ser vargen.
Jag tror ändå att det i Sverige jämfört med i andra
länder har gått relativt lugnt till i de ganska hetsiga
stämningar som har förekommit under senare tid. Det
finns dessvärre en del undantag, men vi har inte haft
sådana uttryck som andra länder har haft, och jag
hoppas verkligen att det ska förbli på det sättet.
Jag menar också att polis måste skydda judiska
institutioner och måste vara noga med att de judar i
Sverige som känner sig hotade ska få skydd och
hjälp.
Livsmedelsinformation

Anf. 67 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Jag har en fråga till jordbruksminis-
tern. Jag går tillbaka till frågan om akrylamiden.
Enligt Livsmedelsverket är halterna i vissa livsmedel,
t.o.m. i baslivsmedel, så höga att de kommer att ha
betydelse internationellt såväl för riskvärdering och
matproduktion som för konsumtion. Samtidigt re-
kommenderas jag som konsument av samma verk att
för min hälsas skull äta t.ex. hårt bröd, som finns med
på den aktuella listan.
Fru talman! Det är inte lätt att vara konsument i
dag. Man kan nästan ställa frågan till själv: Äta eller
inte äta? Det är väldigt bra att jordbruksministern tar
itu med producenterna och diskuterar om vi kan pro-
ducera ännu säkrare livsmedel, men min fråga till
ministern är: Vad tänker ministern göra för att livs-
medelsinformationen till våra konsumenter blir tro-
värdig och entydig?

Anf. 68 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Därvidlag har Livsmedelsverket en
roll och ett uppdrag att kommunicera risker. Det
upplever jag att Livsmedelsverket också utför. Må-
hända blev det ett litet glapp mellan inbjudan till
presskonferens ena dagen och själva presskonferen-
sen den andra. En fråga blev i ett dygn hängande i
luften utan att bli besvarad, och jag kan tycka att det
blev ett lite för stort glapp. Många människor blev
oroliga, och jag förstår att de blev det.
Å andra sidan: När Livsmedelsverket väl informe-
rar - det ser vi både i det här fallet och på verkets
hemsida - har man en väldigt stor trovärdighet bland
konsumenterna och t.ex. dem som går in på hemsi-
dan. Man litar till vad våra experter på Livsme-
delsverket säger och tycker. Det är på den vägen jag
vill gå vidare. Jag tror att det är bra och viktigt att det
är just en myndighet som kommunicerar en risk.

Anf. 69 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt med infor-
mation på hemsidor, men det finns fortfarande kon-
sumenter som inte har tillgång till hemsidor. Det som
kanske oroar mig mest är att det kommer en larmrap-
port lite då och då men att vi väldigt sällan sätter in
alla dessa larmrapporter i ett sammanhang. Det
handlar ändå om vår hälsa och om folkhälsan.
Jag känner ett stort behov av en tvärvetenskaplig
forskning om helheten vad gäller livsmedel och vår
hälsa. Min fråga till ministern är: Är ministern beredd
att verka för en sådan forskning, antingen i Sverige
eller på EU-nivå?

Anf. 70 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det här ankyter lite grann till det svar
som jag gav tidigare till Maria Wetterstrand. Jag vill
försöka utveckla det lite.
Jag tror, precis som Sinikka Bohlin säger, att det
inte längre går att plocka en risk här och en risk där.
Enskilt är det små risker, men sammantaget kan det
bli en stor risk. Därför kan jag, som jag sagt, mycket
väl tänka mig att ta upp det här. Jag tror att man ska
ta upp det på EU-nivå. Jag tror också att det nya
livsmedelsverket på EU-nivå kan vara ett lämpligt
organ för forskning på det här sättet.
Jag kan upprepa att jag lovar att vidarebefordra de
här tankarna och idéerna till mina kolleger men också
till kommissionen och till det nya livsmedelsverket.
Torskfisket

Anf. 71 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Jag ska fortsätta med att ställa en frå-
ga till jordbruksminister Winberg. Under de senaste
veckorna har ett stort pådrag från Världsnaturfonden,
vissa livsmedelskedjor och medierna varit riktat mot
torskfisket. Man har uttryckt sig i mycket generella
ordalag, med krav på bojkott på grund av utfiskning
och utrotning av torsk. Det är de begrepp som har
använts.
Dessa generaliseringar har naturligtvis lett till stor
oro hos yrkesfiskare, även bland närboende fiskar-
gubbar i min hemkommun Strömstad. De känner sig
jagade och utpekade som bovar och ser med rädsla
framför sig krav på att tvingas avveckla det kustnära
fisket.
En biolog vid Fiskeriverket har nu riktat stor och
tydlig kritik mot Världsnaturfondens lista, som är
både generell och felaktig eftersom konsumenterna
och fiskhandlarna inte kan avgöra vilket bestånd som
torsken kommer från och eftersom torsken som art
faktiskt inte är hotad.
Min fråga till Margareta Winberg blir: Vilka åt-
gärder har ministern vidtagit för att skydda det be-
stånd som faktiskt är hotat?

Anf. 72 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Till att börja med tycker jag att
Världsnaturfondens idé var bra. Jag stödde den därför
ekonomiskt. Jag blev kanske lite besviken när jag såg
resultatet, och därför har jag uppmanat forskare vid
Fiskeriverket och på andra håll som har synpunkter
på resultatet, den s.k. konsumentguiden, att gå ut och
redovisa sina åsikter i frågan. Forskarna kan de här
sakerna och kan på vetenskaplig grund framföra kri-
tik, om de skulle känna behov av det. Det har de ock-
så gjort, och det tycker jag är bra, för man får inte
lura konsumenterna till någonting som inte har veten-
skaplig grund.
När det gäller fisket kommer det i höst en propo-
sition som behandlar det kustnära fisket, insjöfisket
och sportfisket. Jag valde att senarelägga den propo-
sitionen, som egentligen enbart skulle ha handlat om
det kustnära fisket. Också i sportfisket, fritidsfisket
och insjöfisket tar man upp rätt mycket fisk, och vi
ska se det hela i sitt sammanhang.

Anf. 73 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Visst har det i dagarna gjorts saker för
att möjliggöra selektering av fisk, så att man inte
hotar det kustnära fisket, t.ex. kräftfisket. Min följd-
fråga till ministern blir: Kan ministern beskriva vad
som de facto har gjorts? Jag tror att det är viktigt att
konsumenter och handlare får information om detta,
för det är helt uppenbart att ministern ekonomiskt har
stött en felaktig och missriktad information, som
skapar oro.
Jag skulle också med anledning av dagens diskus-
sion om vår föda vilja säga att jag rekommenderar
kokt fisk, bl.a. kokt torskfisk.

Anf. 74 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Ja, eller stekt strömming! Men man
får kanske nu inte längre äta stekt.
Jag har gjort upp ett eget tiopunktsprogram, som
man ansluta sig till här och nu:
1. Trålfiske får inte bedrivas innanför 4 nautiska
mil om det inte sker skonsamt och med selekti-
va redskap.
2. En handlingsplan för att få bort spökgarn.
3. Fortsatt utveckling och användning av selektiva
redskap.
4. Ökad information om kustnära lekplatser.
5. Ändrade bifångstregler och andra tekniska reg-
leringar.
6. Ytterligare regleringar för torskgarn.
7. Förbudsområdet runt Bornholmsdjupet, ett
viktigt lekområde för torsken, bör utökas.
8. Utökat samarbete med Tyskland och Danmark.
9. Ett gemensamt minimimått på minst 40 centi-
meter för torsk i Östersjön, Skagerrak, Kattegatt
och Nordsjön.
10. Gemensamt torskstopp i Östersjön om bestånds-
situationen inte förbättras.
Vetskapen om detta har vi någon gång i sommar
när ICES kommer med sina nya rapporter. Då kom-
mer jag att ta ställning till hur Sverige ska agera i de
internationella förhandlingarna.
Mellanöstern

Anf. 75 LOTTA N HEDSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén. Jag vill börja med att säga att jag
är väldigt glad för de markeringar som vice statsmi-
nistern gjorde mot antisemitism och mot våldsamma
opinionsyttringar. Alla demokratiska krafter står
självklart på samma sida som vice statsministern gör,
och så även Miljöpartiet.
Men man måste också vara kritisk. Man känner
sig väldigt maktlös när man åser de händelser som nu
sker i Mellanöstern. I helgen var jag med en delega-
tion där, och vi hade möjlighet att på plats bevittna
detta. Själv fick jag se en färsk, utsmugglad video
från förödelsen i Jenin, och två av våra ledamöter,
Kia Andreasson och Yvonne Ruwaida, hade möjlig-
het att komma in i Jenin och titta på förödelsen.
Man känner sig som sagt väldigt maktlös. Min
fråga är nu till regeringen: Vilka strategier kan man
lägga fram i FN och i EU för att säkerställa dels en
fullskalig undersökningskommission, dels en säker-
hetsstyrka för att skydda de civila? Anna Lindh sva-
rade förra veckan här i kammaren att hon säkert trod-
de att Israel skulle säga ja till FN:s kommissarie Mary
Robinson och låta henne komma in. Nu har man inte
gjort det. Vad kan regeringen göra?

Anf. 76 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag delar Lotta Nilsson Hedströms
uppfattning: Man känner sig maktlös när man ser det
som nu händer och har hänt i de palestinska område-
na av den israeliska militära invasionen.
Vad kan göras? Ja, jag tror att det är viktigt med
en ordentlig undersökning. Jag hade tillfälle att tala
med en israelisk minister om det i förrgår, fru Livni,
som var här på vår försoningskonferens. Det är vik-
tigt att man släpper in denna undersökningskommis-
sion som FN:s generalsekreterare nu har utsett - det
är mycket viktigt - och att man inte tredskas längre
från israelisk sida. Det är naturligtvis också viktigt att
vi tydliggör för palestinierna att vi är beredda att
hjälpa dem med återuppbyggnaden. Bistånd är viktigt
i det här sammanhanget. Det är väsentligt att huma-
nitära organisationer kan komma in både med sitt
stöd och för att dokumentera. Det är också viktigt,
menar jag, att gå vidare med internationell närvaro,
där en fredsstyrka kan vara en sak.

Anf. 77 LOTTA N HEDSTRÖM (mp):
Fru talman! Som enskild medborgare kan man gö-
ra som vice statsministern själv, dvs. köpbojkotta
varor, men det vore också en väldigt bra markering,
tror jag, i väntan på att Israel öppnar dörren för en
undersökningskommission och kanske en internatio-
nell styrka, att ha en nationell köpbojkott.
Finns det några planer på eller möjligheter till att
Sveriges regering verkar för en sådan gentemot Isra-
el?

Anf. 78 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Bojkott av andra länder som rege-
ringar proklamerar måste man vara väldigt noggrann
med och veta varför man gör det. Man måste framför
allt ha ett stöd inifrån landet i fråga. Det vet vi vad
gällde t.ex. Sydafrika. Det var därför det lyckades.
Man hade där en opposition som också ville detta.
Det är inte alls fallet i Israel i dag.
Skulle vi politiskt besluta om en bojkott på det
sättet så skulle det i stället stärka uppslutningen kring
nuvarande regering, och det var ju inte riktigt det
avsikten var. Sedan kan man moraliskt ta ställning,
men det är ingenting som jag som statsråd vill upp-
mana andra till att göra. Men var och en har anled-
ning att tänka efter och själv ta ställning.
Ingripande mot hem för vård och boende, HVB

Anf. 79 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialmi-
nistern.
Det är mycket som skrivs i tidningarna som gör
att man får anledning att höja på ögonbrynen. Men en
del av det som skrivs gör också att man blir väldigt
bekymrad. Så var det när jag läste tidningen i morse.
Det här handlar till delar om ett enskilt fall, vilket jag
naturligtvis är medveten om att ministern inte kan
svara på frågor om, men länsstyrelserna i landet har
efterlyst förändringar, så det finns fler än ett fall.
Socialdirektören skriver så här: När en bondgård
missköts kan länsstyrelsen besluta att djuren ska tas
om hand. Pappersarbetet tar några dager. Men när ett
"HVB-hem" missköts kan länsstyrelsen inte besluta
att barnen tas om hand.
Då är min fråga till ministern vad ministern avser
att göra för att en ändring ska komma till stånd. Detta
betyder alltså att länsstyrelsen inte kan göra någon-
ting åt "HVB-hemmet" innan man har gjort ett före-
läggande.

Anf. 80 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Vi har flera gånger här i riksdagen
diskuterat förutsättningarna för en fungerande tillsyn
när det gäller egentligen all omvårdnad, omsorg och
behandling som samhället är ansvarigt för.
Länsstyrelserna har faktiskt möjlighet att också
stoppa verksamhet som inte lever upp till de krav som
man har anledning att ställa, men det förutsätter na-
turligtvis att man går igenom verksamheten och gör
ett föreläggande om att verksamheten ska rättas till.
Görs det inte har man möjlighet att stänga verksam-
heten.
Länsstyrelserna har de möjligheter som jag tycker
att det är rimligt att de ska ha. Jag tror inte att det
behövs några skärpta regler. Däremot måste vi se till
att länsstyrelserna har möjlighet att också utöva till-
syn och att följa verksamheterna. Det är en fråga som
har diskuterats många gånger, och vi arbetar för att
stärka länsstyrelsernas tillsynsverksamhet. Jag tror
inte att det just nu behövs några ytterligare regler,
utan det gäller att följa de regler som redan finns.

Anf. 81 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Men i det här fallet och i flera andra fall har det
faktiskt handlat om sexuella övergrepp. Ironiskt nog,
kan man tycka, är det faktiskt så att länsstyrelsen
måste göra ett åläggande om åtgärder i det aktuella
hemmet med barnen kvar. Nu är det så att hemkom-
munerna kan plocka hem barnen, men det görs inte i
alla fall. Samma sak skulle ske om någon av dem som
driver det här hemmet skulle jobba med knarks-
muggling. Man har alltså kravet att de måste vidta
åtgärder innan man kan göra någonting åt det. Läns-
styrelserna känner att lagen är tandlös och är oroade
för detta.
Jag antar att ministern också tycker att någonting
måste göras ganska omedelbart, när det handlar om
sexuellt övergrepp mot små barn.

Anf. 82 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Låt oss göra det alldeles klart: Brotts-
lig verksamhet ska beivras! Sexuella övergrepp är
inte tillåtna någonstans. De ska beivras. De männi-
skor som utövar dem ska omedelbart tas om hand av
samhället - självklart!
Vad vi diskuterar är ju de krav som ska ställas på
detta hem för att försäkra att detta inte upprepas. Då
har länsstyrelserna en skyldighet att se till att man har
en kvalitetskontroll, att man har kontroll över verk-
samheten och att man vidtar åtgärder så att det inte
upprepas. Det är ju inte så att det sexuella övergrep-
pet kan fortsätta i väntan på att Länsstyrelsen ingri-
per. Det är rätt viktigt att konstatera det. Alla över-
grepp är brottsliga i den här meningen, och mot dem
ska naturligtvis samhället ingripa. Möjligheten att
stänga ett hem grundar sig på vilka bedömningar man
gör av att man kan garantera att övergreppen inte
fortsätter eller upprepas.
Hälsoskillnader mellan kvinnor och män

Anf. 83 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag vill ställa min fråga till Margareta
Winberg, nu i hennes egenskap av jämställdhetsmi-
nister.
Enligt Riksförsäkringsverket är 63 % kvinnor och
37 % män av dem som under mars i år fått sjukersätt-
ning i olika former. Vi kan konstatera vi inte bara har
orättvisa löneskillnader mellan kvinnor och män, utan
också orättvisa hälsoskillnader. Jag vill därför veta
vad jämställdhetsministern vill göra för att komma till
rätta med de orättvisa hälsoskillnaderna.

Anf. 84 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att kvinnor och
framför allt kvinnor i offentlig sektor drabbas av
sjukskrivningar, långtidssjukskrivningar och förtids-
pensioneringar. Det gäller inte bara nu utan också om
man tittar tillbaka. Det har sin grund i minskade re-
surser under 90-talet, ett hårdare arbetstempo, stress
osv.
Det är därför som vi nu när vi kan, när vi har eko-
nomi och det finns resurser väljer att satsa på fler
personer inom t.ex. vården. Vi tror att det behövs för
vårdens skull och för de sjukas skull. Men vi tror
också att det behövs för att inte slita ut människor.
Det hjälper inte dem som är sjuka och förtidspen-
sionerade. För de sjuka har vi lanserat ett elva-
punktsprogram för bättre arbetsmiljö och bättre reha-
bilitering. Det är elva olika punkter som vi nu är i
färd med att genomföra. Det är några svar på en väl-
digt stor och mycket komplicerad fråga.

Anf. 85 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Tack för det svaret. Jag vill höra hur
jämställdhetsministern ser på möjligheten att rehabi-
litera den grupp kvinnor som kanske har det svårast,
nämligen kvinnor som är över 55 år och på väg mot
pensioneringen. Ska de få del av rehabiliteringspeng-
arna?
Jag skulle också vilja höra hur jämställdhetsmi-
nistern tror att sex timmars arbetsdag påverkar dessa
kvinnor som är utslitna på olika sätt. Är det bra för
dem med sex timmars arbetsdag eller inte?

Anf. 86 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Den sista frågan var något vinklad.
Det är klart att det skulle vara fantastiskt bra för alla
människor att få sex timmars arbetsdag. Det är jag
fullständigt övertygad om. Dessvärre tror jag inte att
det är möjligt att genomföra, i varje fall inte i det
korta perspektivet.
Vad vi nu diskuterar är ett mer flexibelt uttag av
arbetstiden som är mer individanpassat. Jag vet att
man inom vården och t.ex. inom äldreomsorgen på
sina håll har gjort s.k. tvättstugescheman, där perso-
nalen själv får bestämma när den vill jobba, med
mycket gott resultat.
Jag går över till den andra frågan om rehabilite-
ring av kvinnor i gruppen 55 +. Självklart ska också
den gruppen kvinnor komma i åtnjutande av den
typen av rehabilitering.
Flyttningsbidrag

Anf. 87 LENNART KLOCKARE (s):
Fru talman! Jag vill ställa min fråga till försvars-
ministern.
Jag såg i medierna för en tid sedan att Försvar-
smakten gick ut med ett erbjudande om att kunna få
100 000 kr, 200 000 kr och kanske lite till, för att
flytta till Mäldardalen på grund av rekryteringssvå-
righeter. Det förvånade mig lite grann. Det är argu-
ment man brukar använda för att flytta jobb från den
landsända jag kommer ifrån till Stockholm.
Har försvarsministern någon kommentar till det?
Jag skulle i vart fall kunna komma med ett förslag.
Det är att man kanske skulle fundera på att flytta
verksamheten dit det inte är svårt att rekrytera folk,
t.ex. därifrån jag kommer.

Anf. 88 Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Fru talman! Också jag fick reda på det beslut som
hade fattats inom högkvarteret. Jag tyckte att det var
underligt. Jag tog upp det med överbefälhavaren. Han
tyckte också att det var underligt.
Det finns en ekonomisk rationalitet bakom det.
Om en officer under flera år ska långpendla kan det
vara billigare att lösa det genom ett flyttningsbidrag.
Men då borde det gälla generellt. Det kan ju vara
officerare som t.ex. är bosatta här i Mälarområdet
men som ska ha en tjänstgöring på något annat ställe.
Jag tog upp frågan med överbefälhavaren. Nu har
det fattats ett annat beslut i högkvarteret som gör att
flyttningsbidrag ska kunna utgå om det finns en eko-
nomisk rationalitet. Men det ska gälla för alla typer
av flyttrörelser i så fall. Jag tror att det på detta sätt
blir ett rimligt beslut.

Anf. 89 LENNART KLOCKARE (s):
Fru talman! Jag tackar för det svaret. Det är roligt
att det händer saker och ting. Om man kan få ersätt-
ningen oavsett åt vilket håll man flyttar innebär det
att Sverige blir lite rundare. Jag är nöjd med det sva-
ret så länge.
Angola

Anf. 90 ROSITA RUNEGRUND (kd):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén.
Det handlar om södra Afrika. Det som händer ne-
re i Angola med den mycket sköra fredsöverens-
kommelse som skrevs under i början på april är väl-
digt intressant. Vi vet att landet har varit många år i
krig. Det har gjort att väldigt många barn är utan
föräldrar. Det är många gatubarn i Luanda. Många
tusen barn har varit tvungna att prostituera sig för att
kunna överleva.
Trots allt är det i dag en otrolig glädje nere i An-
gola. Tyvärr är det få rapporter i Sverige om vad som
händer i Angola i dag. Min fråga till vice statsminis-
tern är: Vad avser regeringen att göra för att stödja
den mycket sköra fredsöverenskommelse som ändå
finns där?

Anf. 91 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Sverige har varit en långvarig bi-
ståndsgivare i Angola. Först handlade det om utveck-
lingsbistånd. Jag var redan när jag var biståndsminis-
ter nere i Angola och såg resultaten, som då var posi-
tiva. Men sedan kom inbördeskriget, och mycket blev
raserat. Då fick vi i stället gå över till humanitärt stöd.
Nu finns det en chans igen att börja utveckla lan-
det. Det är klart att vi kommer att fortsätta att vara en
partner i utvecklingen av Angola. Det är som fråge-
ställaren säger. Det är just nu ett skört tillstånd. Jag
tror samtidigt att angolanerna är mycket angelägna
om att den fred som nu har uppstått ska kunna bli
långvarig och att inte det hemska inbördeskriget ska
blossa upp igen. De har en chans nu. Men det är ett
mycket förött land. Det ska vi ha klart för oss.

Anf. 92 ROSITA RUNEGRUND (kd):
Fru talman! Jag var nere i Luanda förra året i
höstas. Jag var också där nere när vice statsministern
var på besök. Jag har ytterligare en fråga. Det har
varit bistånd till Angola, och det är nu humanitärt
bistånd. Men det behövs mycket pengar. Min följd-
fråga blir då: Avser regeringen att påverka EU, som
ändå har mycket pengar till bistånd, att ta ett större
ansvar nere i Angola i dag?

Anf. 93 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Både Sverige och EU har nu möjlig-
het att ställa om sitt bistånd till Angola från de huma-
nitära insatserna. Men de behövs fortfarande i ganska
stor grad. Det gäller inte minst barnen som nu måste
rehabiliteras när de kommer ut från bushen. De har
blivit väldigt utsatta, är svältfödda osv.
Det kan bli mer av normalt utvecklingsbistånd
som kan bygga upp samhällena. Den omställningen
ska vi naturligtvis göra. Det kommer vi att göra i
Sverige. Det är klart att vår biståndsminister kommer
att verka för det också inom EU. Det är jag övertygad
om.
Skadeersättning till rennäringen

Anf. 94 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Jag har en fråga om den svenska ren-
näringens villkor. Staten, rennäringen och Sametinget
har ett avtal om att ersättning för rovdjursrivna renar
ska grundas på hur många rovdjur det finns. Det görs
en inventering varje år. Sedan räknar man ut hur
många rovdjur det finns. Man vet schablonmässigt
hur många renar som rivs, och kommer sedan fram
till en summa. Det är bara det att den summan hittills
knappast någon gång har anslagits i budget för ansla-
get. Min fråga är därför: Varför följer inte regeringen
sin del av detta avtal?

Anf. 95 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är mycket riktigt så som Carl G
Nilsson säger. Det bygger på en räkning av rovdjur.
Jag kan inom parentes säga att den räkningen kan
utvecklas ytterligare. Det finns län som kanske inte
har gjort det på ett sådant sätt som man skulle önska.
Man får en ersättning utifrån antalet rovdjur. Jag
har tittat på detta. Med de pengar som finns är det en
mycket generös ersättning. Jag har för dagen inte
några ambitioner att förändra den.
Däremot har jag sagt att Sametinget så småning-
om ska få ta över en del arbetsuppgifter från Jord-
bruksverket. Detta är väl en sådan, som med fördel
skulle kunna läggas på Sametinget.

Anf. 96 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Man kan ha synpunkter på huruvida
denna summa är generös eller inte, men det finns
faktiskt ett avtal. En enig riksdag beslutade att in-
stämma i jordbruksutskottets betänkande om just
rovdjurspolitik, där man sade så här: Utskottet utgår
givetvis från att regeringen i sin anslagsberäkning
utgår från faktiska förhållanden i fråga om det här
anslaget.
Jag menar att regeringen inte har gjort det och inte
gör det. I den tilläggsbudget som vi fick i förra veck-
an finns det ett litet tilläggsanslag, men inte alls i
förhållande till den inventering som har gjorts.
Min fråga återstår: Varför följer inte regeringen
sin del av avtalet?

Anf. 97 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Om denna riksdag har gjort ett till-
kännagivande till regeringen så ska regeringen natur-
ligtvis ta till sig detta, och se över anslaget. Men för
dagen och i tilläggsbudgeten finns det inte mer peng-
ar.

Anf. 98 ANDRE VICE TALMANNEN:
Detta var den sista frågan och det sista svaret un-
der denna frågestund.
Jag tackar regeringens företrädare för deras med-
verkan och riksdagens ledamöter och åhörare som har
deltagit i denna debatt.

13 § (forts. från 11 §) Behandling av ofrivillig
barnlöshet (forts. SoU16)

Anf. 99 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Det är en ganska häftig blandning av
betänkanden den här eftermiddagen. Först har vi
justitieutskottets betänkande JuU23, Kallelser av
barn och ungdomar till domstolssammanträden, m.m.
Det handlar om barnets bästa. Sedan har vi betänkan-
det om ofrivillig barnlöshet, som handlar om vuxnas
bästa. Sedan har vi barnets bästa igen när det handlar
om Barnombudsmannen.
Tack och lov kommer barnets bästa in även i det
här betänkandet. Men det handlar faktiskt om de
vuxnas bästa - det vill jag påpeka.
Gör ett test! Fråga några personer - gärna ano-
nymt - som har barn varför de har skaffat barn. Du
kommer att märka att det finns många fler orsaker än
du hade trott från början.
Miljöpartiet tycker att utskottet har bra synpunkter
på den här frågan, och hälsar förslaget till lagändring
med glädje.
På radion i morse hörde jag om en kvinna som be-
rättade att hon hade varit i Danmark och i Ryssland
och till slut i Finland och fått sitt ägg inplanterat där.
Det är bra att vi får detta här i Sverige.
Barbro Hietala Nordlund från Socialdemokraterna
har en fin motion där hon begär ett tillkännagivande
av att ofrivilligt barnlösa bör erbjudas stöd och råd-
givning av sjukhuskuratorer och familjerådgivare
innan de genomgår medicinsk behandling, ansöker
om adoption eller bestämmer sig för att avstå från
båda alternativen.
Utskottet uttrycker sig ungefär så också, men jag
tycker att det är synd att reglerna är sådana att det står
så klart och tydligt att riksdagen vidare bör avslå en
motion om stöd och rådgivning till barnlösa par mot
bakgrund av vad som anförts i Socialstyrelsens före-
skrifter på området. Det är synd, för motionen är
jättebra och jag skulle ha velat bifalla den.
I propositionen finns det en särskild rubrik som
lyder Barnkonventionen. Det skulle det kanske ha
funnits i betänkandet också. Det som står under den
rubriken tycker jag manar till eftertanke.
Före frågestunden nämndes bl.a. Barnombuds-
mannen, som hade yttrat sig, och Rädda Barnen. Jag
kan även lägga till Psykologförbundet. Alla talar om
noggrannhet vad gäller medicinska risker, uppfölj-
ning för barnets skull och vikten av att barnet får
vetskap och kunskap om ursprunget. Det är bra att det
talas mycket om barnet.
Till sist vill jag be: Räkna inte ut adoptionerna i
och med detta beslut! Det har varit mycket skrivet om
adoptioner och adopterade barn under den senaste
tiden. Tack och lov har jag sett några ungdomar gå ut
och tala om att det finns adopterade barn som mår bra
också. Ett tag såg det ju ut som om det inte var så.
Jag har fött tre barn, men jag äger dem inte. Jag
har haft dem till låns. Jag har varit beskyddare och
jag har försökt lära dem saker. Jag har haft en massa
skyldigheter mot dem, men också glädje. Glädje har
jag fortfarande - men jag äger inte barnen, och det
har jag aldrig gjort.

Anf. 100 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Fru talman! För den ofrivilligt barnlösa kvinnan
tänds ett hopp varje månad. Nu är det nog dags. Hon
håller noga koll på ägglossningen och den tid när hon
är mest fertil. Och varje gång måste hon och hennes
partner gå igenom samma besvikelse om och om igen
- besvikelsen över att naturen inte har fungerat och
att det inte blir några barn.
Slappna av så blir du säkert gravid, säger vänner
och bekanta till den barnlösa kvinnan. Barn är inte
allt här i livet. Tänk på hur bra du har det som inte
behöver ta en massa ansvar, som kan åka på semester
flera gånger om året osv. Visst - de käcka och glada
tillropen är avsedda att trösta och uppmuntra, men de
sårar ofta djupt.
Varje år söker ca 8 000 par hjälp mot ofrivillig
barnlöshet. Av de kvinnor som behandlas för fertili-
tetsproblem kan mellan 2 och 5 % inte producera
egna ägg. Det finns givetvis många olika orsaker till
att det är på det sättet. Man räknar med att ungefär
1 500 svenska kvinnor lider av Turners sjukdom. Det
är en kromosomrubbning som gör att äggstockarna
inte kan producera ägg.
Genom att tillåta äggdonation ökar möjligheten
för dessa kvinnor att bli mammor. Hittills har den
dörren hållits stängd, såvida man inte har haft råd att
anlita utländska kliniker för att få hjälp, t.ex. i Dan-
mark, Finland och Storbritannien, där äggdonationer
är tillåtna. Men det är både dyrt och omständligt, och
det säger sig självt att alla helt enkelt inte har råd. På
så vis har äggdonationer och även moderskap blivit
en klassfråga. Jag anser också att det är djupt köns-
diskriminerande att det är tillåtet att donera sperma
men inte ägg.
Därför, fru talman, är det glädjande att vi i dag
ska ta ställning till regeringens proposition om ofri-
villig barnlöshet. Under många år har jag arbetat för
att äggdonation ska tillåtas i Sverige. Det känns oer-
hört bra att vi nu är redo i Sveriges riksdag att fatta
detta viktiga beslut.
Jag har egentligen inget yrkande, men jag vill
tacka utskottsmajoriteten för er välvilliga behandling
av min och Marina Petterssons motion
2000/01:So207. Våra förslag i motionen om äggdo-
nation har blivit väl tillgodosedda.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 17 §.)

14 § En förstärkt Barnombudsman

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU17
En förstärkt Barnombudsman (prop. 2001/02:96).

Anf. 101 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Också i det här betänkandet är det
oerhört viktigt att barnen står fokus. Barnombuds-
mannen tillsattes av den borgerliga regeringen och
trädde i kraft som funktion 1993. Det har nu gått
nästan tio år sedan Barnombudsmannen tillträdde.
Frågan vi alla kan ställa oss är: Har de här tio åren
varit en bra period för barnen? Ja, det tror jag den har
varit. Har den varit tillräckligt bra? Har det hänt till-
räckligt mycket? Då tror jag att vi alla kan säga att
svaret är nej.
Det är så lätt för oss politiker att föreslå utred-
ningar och tillsätta olika personer som har ansvar för
olika verksamheter, men det är kanske inte alltid lika
lätt att utläsa resultatet av de här tillsättningarna.
Därför, fru talman, tycker jag att det var väldigt bra
att den här propositionen kom från regeringen för att
förstärka Barnombudsmannen.
Men vi kristdemokrater tycker inte att det riktigt
räcker att en barnombudsman ska kunna påverka
kommuner och landsting. Vi tycker också att en
barnombudsman ska kunna kritisera regeringen. Det
är ju ändå från regeringshåll som de stora och över-
gripande förslagen som ska gynna barnen läggs fram.
Det är därför det är viktigt att Barnombudsmannen,
som den person som ska sätta barnens bästa i främsta
rummet, har en stor möjlighet att påverka alla de
politiska nivåerna i vårt samhälle. Vi har skrivit om
det. Vi tycker att det är en viktig fråga för framtiden
att en barnombudsman har möjlighet att göra detta.
Sedan tar ju också propositionen upp frågan om
det är regeringen eller riksdagen som ska utnämna
Barnombudsmannen. Nu vet vi att frågan om Barn-
ombudsmannens roll kommer att bli föremål för
överväganden i den samlade översyn som kommer att
presentera sitt förslag 2004. Vi tycker att det är en
utmärkt idé. Vi har förhoppningen att man ska foku-
sera på verksamhetens bästa. Det är så lätt att det blir
organisationsstrukturer som påverkar, och de har sina
intressen. Det är viktigt att vi får en funktion för alla
de ombudsmän som vi har som blir den bästa för
verksamheten. Det tror jag att den här utredningen
har för ögonen, fru talman.
Våra barn är vår framtid. Våra barn är värda allt
stöd och all hjälp. Våra barn är värda att samhället
sätter dem i fokus vid alla beslut. En förhoppning
som jag har är att vi här i kammaren ska kunna ha ett
barnperspektiv som ligger till grund för alla beslut så
att vi ser hur det verkar på barnen.
Som kristdemokrat vill jag än en gång i denna ta-
larstol säga att alla barn inte är lika. Alla familjer ser
inte lika ut. Olika åldrar har sina speciella behov.
Därför måste samhällets alla beslut utgå från att barn
är olika och att familjer kan få valfrihet. Som en
självklar rättighet, den grundläggande rättigheten,
tycker Kristdemokraterna att familjerna själva ska få
välja hur man vill ordna omsorgen om sina barn. Det
är det självklaraste som finns. Det finns ingen annan
människa som kan göra det valet bättre än föräldrar-
na. Tyvärr, fru talman, var förslaget om maxtaxa,
enligt mitt och många andras förmenande, inte ett
steg i den riktningen. Det var snarare ett steg som
konserverar och ger ett uppifrånperspektiv. Det talar
om att alla barn är lika och därmed behöver likadan
barnomsorgsform. Det tycker vi är synd. Det är en
viktig fråga för en kommande regering, som jag hop-
pas ska bli borgerlig, att sätta barnen i centrum och ge
ökad valfrihet.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till vår re-
servation i det här betänkandet.

Anf. 102 MARGARETA
ISRAELSSON (s):
Fru talman! Jag blev lite osäker på om jag hade
kommit till fel debatt när jag hörde slutet av Chatrine
Pålssons inlägg. Jag tänker inte diskutera familjepoli-
tik utan en förstärkt barnombudsman, som detta
handlar om.
Jag tycker att det är mycket glädjande att vi i dag
har möjlighet att fatta beslut om en förstärkning av
den lagstiftning som reglerar Barnombudsmannens
arbetsuppgifter. När vi tittar lite tillbaka kan vi se att
detta är en fråga som har engagerat riksdagen och
dess ledamöter i många år, som Chatrine Pålsson
också var inne på. Redan riksmötet 1987/88 lades den
första motionen, som jag faktiskt var med på, om att
det borde inrättas en barnombudsman. Så småning-
om, närmare bestämt i december 1990, beslutade
dåvarande socialministern Bengt Lindqvist att tillsätta
en utredning om en ombudsman för barn och ung-
dom. Utredare var Ewa Hedkvist Petersen.
Det var den utredningen som låg till grund för den
proposition som Bengt Westerberg så småningom
lade fram för riksdagen. Efter ett enigt förslag från
socialutskottet beslutades det också i största enighet
här i kammaren om detta.
Nu tänkte jag titta tillbaka lite grann på de förslag
som fanns i utredningen. Utredaren hade faktiskt ett
mer långtgående förslag om vad som borde ligga i
ombudsmannens uppgifter än vad som sedan kom att
bli beslutet. Att det inte blev så hade naturligtvis att
göra med precis de diskussioner som vi har haft i
utskottet och som pågår i den allmänna debatten om
ombudsmannens uppgifter.
Utredaren skrev så här i betänkandet: Det ligger
ett stort värde i att ombudsmannen kan ha en fri ställ-
ning i förhållande till statliga och kommunala myn-
digheter och frivilligorganisationer. Vi anser att om-
budsmannen även i förhållande till regeringen bör ha
en fri ställning.
Vidare markerades det: Ombudsmannen bör såle-
des inte åläggas andra uppgifter än vad som följer av
lagförslaget.
Det lagförslag som fanns i utredningen ligger väl-
digt nära det förslag som vi i dag ska behandla och
fatta beslut om, nämligen en förstärkt barnombuds-
man som via lagstiftning får en uppgift av riksdagen
där det framgår vad han eller hon och kansliet ska
uträtta.
Dessutom ger vi i lagstiftningen Barnombuds-
mannen något som vi skulle kalla för lite muskler för
att också kunna, som föreslogs redan i utredningen,
tala närmare med myndigheter och organisationer,
kalla dem till sig, ta del av handlingar, diskutera och
vid behov komma med förslag till regeringen om
förbättringar eller förändringar i lagstiftningen. Det
här råder det också den största enighet om i utskottet.
En fråga om Barnombudsmannens ställning som
jag berörde inledningsvis ska särskilt beredas i den
utredning som ska se över de olika ombudsmännens
funktion, som Chatrine Pålsson var inne på. I propo-
sitionen nämns också att en sådan utredning även kan
titta på Barnombudsmannen i det sammanhanget. Då
bör ställningstagandena från den andra utredningen
som har varit om Barnombudsmannen kunna ligga till
grund för utredningsarbetet, så att man inte behöver
börja om igen när man ser över den här funktionen.
Vi har då tyckt från majoritetens sida att det finns
en viktig sak som bör påpekas, nämligen att som det
är med barnpolitiken i dag föreslås ju denna av rege-
ringen till riksdagen. Vi har att ta ställning till den,
som vi ska göra i juni, när skrivelsen om barnpoliti-
ken ska behandlas. Därefter har vi också möjlighet i
konstitutionen att följa upp regeringens arbete på
området och granska om regeringen har fullgjort de
här uppgifterna, om den har drivit på med den inrikt-
ning som har givits.
Den granskningen är vi väldigt måna om att vi
från riksdagen inte ska lämna ifrån oss på så sätt att vi
gör Barnombudsmannen till en myndighet som ska
granska regeringens arbete med barnfrågor.
Redan i den utredning som jag nämnde som låg
till grund för inrättandet av en barnombudsman gjor-
de man en väldigt noggrann genomgång av de olika
ombudsmannafunktioner som då fanns och tittade på
vilka avgränsningar som var viktiga att göra. Utred-
ningen har också tittat på skillnaderna mellan en
barnombudsman och en justitieombudsman och på-
pekar att vill man ha den typen av granskning skulle
Barnombudsmannen kunna lämna över särskilda
ärenden till Justitieombudsmannen. Barnombuds-
mannen skulle då kunna säga att i det här fallet krävs
en särskild granskning av om man verkligen har följt
lagen när det gäller att se till - ja, barnets bästa var ju
inte ett så adekvat uttryck vid det tillfället, men nu-
mera skulle vi kanske använda det uttrycket.
Utredningen föreslår också att man inte på något
sätt ska blanda ihop funktionerna mellan Justitieom-
budsmannen och Barnombudsmannen, och jag tror att
det finns skäl att understryka det.
Får jag avslutningsvis, fru talman, säga att jag inte
heller tycker att det finns någonting i den lagstiftning
som vi har i dag som står i motsatsförhållande till det
som Kristdemokraterna skriver i sin motion, nämli-
gen att BO också ska kunna verka pådrivande på
regeringen och påtala olika förhållanden som kan
anses kritiska. I stället är det ju så att i och med den
här lagstiftningen ger riksdagen Barnombudsmannen
möjlighet att föreslå förändringar och förbättringar i
lagstiftningen. Det tycker jag är en styrka i detta.

Anf. 103 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara kommentera det här. Om
Margareta Israelsson trodde att hon var på fel debatt
vill jag säga att det absolut inte är så. Jag tycker att
maxtaxan och barns livsvillkor i omsorgen är synner-
ligen viktiga frågor för barn, och enligt FN:s barn-
konvention ska man stödja familjerna så att de kan
vara en resurs för barnen och göra så att de kan utöva
sitt ansvar för barnen. Jag kan naturligtvis inte citera
detta ur minnet, men jag vet att det finns med i FN:s
barnkonvention.
Därför tycker jag att när det gäller beslut som rör
barn, som är så pass viktiga, bör även Barnombuds-
mannen kunna pådrivande i de här frågorna. När jag
tar upp att vi ändå har haft en barnombudsman och en
barnkonvention i ungefär tio år handlar det också om
att se till att alla barn individuellt får möjlighet att
utvecklas och får det stöd man behöver.

Anf. 104 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Får jag i just det speciella fallet säga
att det inte heller finns någonting som omöjliggör
detta i lagstiftningen. Det kan vara så att Barnom-
budsmannen vid upprepade tillfällen blir uppmärk-
sammad på att någonting inte står bra till när det
gäller ett visst område för barnen, i det här fallet
barnomsorgen, eller ser att vissa kommuner inte upp-
rätthåller en sådan standard i barnomsorgen som är
önskvärd. Då har hon eller han möjligheten, det är
den lagstadgade rätt vi ger, att kalla myndigheterna
till sig, föra en diskussion med dem och att påpeka,
precis som Chatrine Pålsson gör här, att det kan vara
lämpligt att se vad som stadgas i barnkonventionen,
men också att gå vidare och till regeringen föreslå en
annan lagstiftning om det skulle vara så allvarligt.
Det är det som vi i majoriteten tycker är centralt,
att vi ger de här möjligheterna till Barnombudsman-
nen att få en något mer självständiga roll.

Anf. 105 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Då vill jag fråga Margareta Israelsson
en sak. Om vi hade haft den här starka skrivningen
om Barnombudsmannen i dag, hade regeringen då
anpassat sig till Barnombudsmannens åsikt när det
gäller det ämne som vi debatterat tidigare, nämligen
om äggdonation? Barnombudsmannen vill ju inte att
vi ska införa det nu.

Anf. 106 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Nu pratar vi om hypoteser. Chatrine
Pålsson nämner ett remissvar, eller hur? Ett remissvar
är inte detsamma som att Barnombudsmannen lägger
fram ett bestämt förslag. Ett remissvar är ett yttrande
precis som det som andra myndigheter och organisa-
tioner gör i det utredningsväsende som vi har i Sveri-
ge. De olika remissvaren samlas sedan in för en sam-
lad bedömning, och det finns ingenting i den här
lagstiftningen som säger att regeringen i remissvä-
sendet ska fästa särskild vikt vid vad Barnombuds-
mannen säger i olika ärenden. Så är ju inte. Men det
tror jag också att Chatrine Pålsson är medveten om.

Anf. 107 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Fru talman! Regeringen skriver i propositionen att
man har för avsikt att ge tilläggsdirektiv till utred-
ningen om en sammanhållen diskrimineringslagstift-
ning och att man också ska inkludera Barnombuds-
mannens ställning.
Det är ett viktigt och rätt fattat beslut. Genom det
här tilläggsdirektivet till utredningen får man nu möj-
lighet att ytterligare belysa BO:s funktion och roll.
Det är nödvändigt och viktigt också för att FN:s
barnkommitté vid ett par tillfällen har uttryckt en viss
tvekan inför hur oberoende BO egentligen är.
I de s.k. Parisprinciperna, som har antagits av
FN:s generalförsamling, finns det ett antal minimi-
krav för att en ombudsmannaorganisation ska anses
vara oberoende i sitt arbete för de mänskliga rättig-
heterna. Som vi ser det kommer genom detta betän-
kande flera av de här kraven nu att uppfyllas. Pari-
sprinciperna ställer höga krav på oberoende gentemot
en regering. Det är nu den här utredningen i sitt ar-
bete måste beakta de krav som har kommit så att
Barnkommittén vid nästa analys av BO inte har nå-
gon anmärkning att lägga fram vad gäller jävsfrågan
eller huvudmannskapsfrågan.
Fru talman! Frågan är inte enkel. Därför behövs
den här utredningen, och jag yrkar med detta bifall till
förslaget i betänkandet SoU17.

Anf. 108 LENA OLSSON (v):
Fru talman! Propositionen En förstärkt Barnom-
budsman är framtagen i ett samarbete mellan rege-
ringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det innebär
givetvis att Vänsterpartiet också står bakom socialut-
skottets betänkande. Vi har inga reservationer, och
jag ska begränsa mitt anförande, då Margareta Is-
raelsson redan talat för utskottsmajoritetens räkning.
Jag vill dock understryka att Vänsterpartiet anser
att det är bra att Barnombudsmannen ges en ökad
självständighet i förhållande till regeringen, att Barn-
ombudsmannens mandat ska bestämmas av riksdagen
i lag och att ombudsmannen ges vissa rättsliga befo-
genheter gentemot myndigheter, kommuner och
landsting. Barnombudsmannen får helt enkelt bättre
förutsättningar att genomföra sitt viktiga uppdrag.
För Vänsterpartiet har det ändå varit viktigt att
den utredning som sitter och ser över en sammanhål-
lande diskrimineringslagstiftning och som också har i
uppdrag att överväga en samordning av någon eller
samtliga av övriga ombudsmän också ser över Barn-
ombudsmannens ställning, vilket nu också kommer
att ske, då regeringen avser att ge tilläggsdirektiv till
utredningen. Det är möjligt att Barnombudsmannens
självständiga ställning ska stärkas ytterligare. Om
detta är önskvärt får utredningen visa.
Det har också varit viktigt för oss att det i propo-
sitionen och betänkandet understryks att även om
barnkonventionen inte inkorporeras i svensk lagstift-
ning som konvention ska de åtaganden som finns i
konventionen omarbetas och föras in i svensk lag-
stiftning, om de inte redan finns där. Detta är i sig ett
åtagande om en form av inkorporering som vi i
Vänsterpartiet avser att följa upp.
Det tydliggörs också att Barnombudsmannen ska
vara pådrivande gentemot myndigheter, kommuner
och landsting när det gäller genomförandet av barn-
konventionen i alla delar av samhället. Det innebär
bl.a. att den pådrivande roll i arbetet med att genom-
föra barnkonventionen i Sverige som Barnombuds-
mannen har haft genom det s.k. strategiuppdraget
lagfästs.
Fru talman! Andra har redan yrkat bifall till för-
slaget i betänkandet, och jag har inget annat yrkande.

Anf. 109 KERSTIN-MARIA
STALIN (mp):
Fru talman! "För att som ombudsman kunna ha ett
barnperspektiv på en generell nivå krävs djup kun-
skap om barns och ungas situation och behov i olika
åldrar. Barn och unga är ingen homogen grupp.
Flickor och pojkar har delvis skilda erfarenheter och
åsikter som en barnombudsman måste ha kunskap
om, liksom små barn och tonåringar har olika per-
spektiv och livsvillkor. Till detta kommer barn med
funktionshinder, barn från olika etniska eller kultu-
rella grupper, asylsökande barn, flyktingbarn och
barn som av olika skäl har en svår livssituation. Att
nå dessa barn och unga och ge dem möjlighet att
komma till tals är mycket viktigt för att deras rättig-
heter skall bli respekterade."
Nu läste jag högt ur betänkandet, för jag tycker att
det avsnittet är så bra. Det gör ingenting att det står
repeterat i protokollet i morgon.
Barnombudsmannen ska vara pådrivande, som
flera har sagt, gentemot myndigheter, kommuner och
landsting.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Vi har
varit med om det, och det som jag hoppas kommer att
bli beslutat är bra. Men Barnombudsmannen kommer
också att få det lite svettigt. Det är nämligen så lätt att
prata men mycket svårare att göra.
Miljöpartiet har i svar på regeringens skrivelse om
att förverkliga barnkonventionen skrivit att vi vill ha
en barnbilaga till budgeten. Skulle det en vacker dag
bli en barnbilaga till budgeten och rediga, riktiga och
noggranna barnkonsekvensanalyser av beslut tror jag
att det kan bli ett väldigt bra samarbete mellan Barn-
ombudsmannen och regeringen. Det kan bli någon-
ting som är bra på riktigt för barn och inte bara tom-
tebloss, som jag brukar säga, som flammar upp och är
glömda till kvällen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 17 §.)

15 § Redovisning av fördelningen av medel
från Allmänna arvsfonden under budgetåret
2001

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU18
Redovisning av fördelningen av medel från Allmänna
arvsfonden under budgetåret 2001 (skr.
2001/02:125).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 17 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.34 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

16 § Beslut om ärenden som slutdebatterats
den 24 april

AU6 Arbetsrätt
Punkt 1 (Avslag på proposition 2001/02:97)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
232 för utskottet
14 för res. 2
35 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 60 m, 34 v, 1 kd, 15 c, 15 mp,
2 -
För res. 2: 1 s, 13 fp
Avstod: 35 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp,
1 -
Lars Gustafsson (kd) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 2 (Övrig lagstiftning mot diskriminering m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
3. res. 4 (kd)
Förberedande votering:
61 för res. 3
37 för res. 4
184 avstod
67 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
166 för utskottet
61 för res. 3
55 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 30 v, 15 c, 13 mp, 1 fp
För res. 3: 60 m, 1 -
Avstod: 4 v, 37 kd, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp,

Punkt 6 (Ändringar i fråga om deltidsarbete och tids-
begränsade anställningar)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
246 för utskottet
34 för res. 8
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 36 kd, 15 c, 14 mp, 13 fp,
2 -
För res. 8: 33 v
Frånvarande: 25 s, 21 m, 10 v, 5 kd, 3 c, 2 mp, 3 fp,

Punkt 7 (Allmänna frågor om arbetsrätten)
1. utskottet
2. res. 11 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 10 (Stridsåtgärder)
1. utskottet
2. res. 15 (c, m, kd, fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 12 (Yttrandefrihet för privatanställda m.m.)
1. utskottet
2. res. 18 (mp)
Votering:
237 för utskottet
15 för res. 18
30 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 4 v, 37 kd, 15 c, 13 fp, 2 -
För res. 18: 15 mp
Avstod: 30 v
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp,
1 -

Punkt 15 (Rättsläget vid företagsnedläggningar m.m.)
1. utskottet
2. res. 22 (v)
Votering:
248 för utskottet
34 för res. 22
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 37 kd, 15 c, 15 mp, 13 fp,
2 -
För res. 22: 34 v
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp,

Punkt 18 (Turordningsundantag)
1. utskottet
2. res. 24 (s, v)
Votering:
142 för utskottet
139 för res. 24
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 60 m, 37 kd, 15 c, 15 mp, 13 fp, 2 -
För res. 24: 105 s, 34 v
Frånvarande: 26 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 26 (Flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning,
övertid, semester, m.m.)
1. utskottet
2. res. 34 (mp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Punkt 31 (Arbetsgivares ekonomiska stöd till föräld-
ralediga)
1. utskottet
2. res. 37 (c)
Votering:
266 för utskottet
15 för res. 37
1 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 34 v, 36 kd, 15 mp, 13 fp,
2 -
För res. 37: 15 c
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU12 Jämställdhet inom utbildning och forsk-
ning
Punkt 1 (Jämställdhetsarbetet i skolan)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
3. res. 3 i motsvarande del (c)
Kammaren fastställde med acklamation res. 1 som
kontraproposition i huvudvoteringen.
Huvudvotering:
154 för utskottet
75 för res. 1
53 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 14 mp
För res. 1: 60 m, 13 fp, 2 -
Avstod: 37 kd, 15 c, 1 mp
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 4 (Åtgärder mot sexuella trakasserier i skolan
m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (fp)
Votering:
253 för utskottet
13 för res. 5
15 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 33 v, 37 kd, 15 mp, 2 -
För res. 5: 13 fp
Avstod: 15 c
Frånvarande: 25 s, 21 m, 10 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 6 (Jämställdhetsarbetet i högskolan)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (kd)
Votering:
245 för utskottet
37 för res. 2
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 34 v, 15 c, 15 mp, 13 fp,
2 -
För res. 2: 37 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 12 (Kunskap om kvinnoförtryck i olika religio-
ner, kulturer och traditioner)
1. utskottet
2. res. 8 i motsvarande del (v)
Votering:
247 för utskottet
34 för res. 8
1 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 37 kd, 14 c, 15 mp, 13 fp,
2 -
För res. 8: 34 v
Avstod: 1 c
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 13 (Utvärdering av läromedel i ett genuspers-
pektiv)
1. utskottet
2. res. 9 (v, mp)
Votering:
232 för utskottet
49 för res. 9
1 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 36 kd, 15 c, 13 fp, 2 -
För res. 9: 34 v, 15 mp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU13 Elever med funktionshinder
Punkt 1 (Funktionshindrade elevers möjligheter att
välja skola)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, kd, c, fp)
Votering:
155 för utskottet
126 för res. 1
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 15 mp
För res. 1: 59 m, 37 kd, 15 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 25 s, 22 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 10 (Stöd för elever med läs- och skrivsvårig-
heter)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
253 för utskottet
15 för res. 6
14 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 59 m, 34 v, 37 kd, 15 mp, 2 -
För res. 6: 15 c
Avstod: 1 m, 13 fp
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 11 (Översyn av finansieringen av skolformer
för hörselskadade elever)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, kd, c, fp)
Votering:
155 för utskottet
127 för res. 1
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 15 mp
För res. 1: 60 m, 37 kd, 15 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 23 (Tillstånds- och tillsynsmyndighet för fri-
stående specialskolor)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (kd)
Votering:
245 för utskottet
37 för res. 7
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 34 v, 15 c, 15 mp, 13 fp,
2 -
För res. 7: 37 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

TU10 Trafiksäkerhet m.m.
Punkt 6 (Uppgift om parkeringsavgift)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
220 för utskottet
62 för res. 1
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 37 kd, 15 c, 15 mp, 13 fp
För res. 1: 60 m, 2 -
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 15 (Väntetidsproblemet)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp)
Votering:
207 för utskottet
75 för res. 3
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 37 kd, 15 c, 15 mp
För res. 3: 60 m, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 28 (Vinterdäck för tunga fordon)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, m)
Votering:
183 för utskottet
98 för res. 5
1 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 15 c, 15 mp, 12 fp, 1 -
För res. 5: 60 m, 37 kd, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 32 (Fordonsägares ansvar vid utlåning av for-
don)
1. utskottet
2. res. 6 (c, v)
Votering:
232 för utskottet
47 för res. 6
3 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 37 kd, 14 mp, 13 fp, 2 -
För res. 6: 31 v, 15 c, 1 mp
Avstod: 3 v
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

17 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

KU30 Förlängd försöksverksamhet vid medbor-
garkontor
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU33 Massmediefrågor
Punkt 1 (Mångfald, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
157 för utskottet
15 för res. 1
110 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 1 m, 34 v, 15 c, 1 fp
För res. 1: 15 mp
Avstod: 59 m, 37 kd, 12 fp, 2 -
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp
Harald Nordlund (fp) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 2 (Statens agerande rörande medier, m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
220 för utskottet
62 för res. 3
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 37 kd, 15 c, 15 mp, 13 fp
För res. 3: 60 m, 2 -
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 5 (Public service)
1. utskottet
2. res. 6 (fp)
Votering:
269 för utskottet
13 för res. 6
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 34 v, 37 kd, 15 c, 15 mp,
2 -
För res. 6: 13 fp
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 15 (Koncessionsavgifter)
1. utskottet
2. res. 12 (kd)
Votering:
244 för utskottet
38 för res. 12
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 59 m, 34 v, 15 c, 15 mp, 13 fp,
2 -
För res. 12: 1 m, 37 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU17 Sveriges samarbete med Internationella
brottmålsdomstolen
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU23 Kallelser av barn och ungdomar till dom-
stolssammanträde, m.m.
Punkterna 1 och 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 3 (Närvaroplikt för föräldrar)
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
219 för utskottet
62 för res.
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 37 kd, 15 c, 15 mp, 12 fp
För res.: 61 m, 1 -
Frånvarande: 25 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 4 fp,
1 -

UU14 Stabiliserings- och associeringsavtalet mel-
lan Europeiska gemenskaperna och deras med-
lemsstater och f.d. jugoslaviska republiken Make-
donien
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU16 Behandling av ofrivillig barnlöshet
Punkt 1 (Avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
242 för utskottet
38 för res. 1
1 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 58 m, 34 v, 15 c, 15 mp, 12 fp,
2 -
För res. 1: 1 m, 37 kd
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 25 s, 22 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Punkt 3 (Tillgänglighet och finansiering)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
189 för utskottet
60 för res. 2
33 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 6 kd, 15 c, 15 mp, 12 fp,
1 -
För res. 2: 59 m, 1 -
Avstod: 1 m, 31 kd, 1 fp
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU17 En förstärkt Barnombudsman
1. utskottet
2. res. (kd)
Votering:
245 för utskottet
37 för res.
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 60 m, 34 v, 15 c, 15 mp, 13 fp,
2 -
För res.: 37 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 9 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

SoU18 Redovisning av fördelningen av medel från
Allmänna arvsfonden under budgetåret 2001
Kammaren biföll utskottets förslag.

18 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motion
2001/02:Sf34 Lars Leijonborg m.fl. (fp)
Krisplan mot ohälsa (väckt enligt 3 kap. 15 § RO
med anledning av händelse av större vikt)

19 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 25 april

2001/02:413 av Alice Åström (v) till statsminister
Göran Persson
Kritik mot Sverige från FN:s kommitté för de mänsk-
liga rättigheterna
2001/02:414 av Lars Ohly (v) till statsminister Göran
Persson
Kritik mot Sverige från FN:s kommitté för de mänsk-
liga rättigheterna
2001/02:415 av Kalle Larsson (v) till statsminister
Göran Persson
Kritik mot Sverige från FN:s kommitté för de mänsk-
liga rättigheterna
2001/02:416 av Siv Holma (v) till statsminister Göran
Persson
Kritik mot Sverige från FN:s kommitté för de mänsk-
liga rättigheterna
2001/02:417 av Ulla Hoffmann (v) till statsminister
Göran Persson
Kritik mot Sverige från FN:s kommitté för de mänsk-
liga rättigheterna
2001/02:418 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Mona Sahlin
Invandrares resurs som arbetskraft

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 14 maj.

20 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 25 april

2001/02:1108 av Kent Olsson (m) till finansminister
Bosse Ringholm
Statliga försäkringssubventioner
2001/02:1109 av Berit Jóhannesson (v) till utrikes-
minister Anna Lindh
FN:s permanenta brottmålsdomstol
2001/02:1110 av Chatrine Pålsson (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Barnpornografi på Internet
2001/02:1111 av Elisabeth Fleetwood (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Meritvärdering av studier utomlands
2001/02:1112 av Kjell-Erik Karlsson (v) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Skyddsjakt på älg
2001/02:1113 av Carl-Axel Johansson (m) till fi-
nansminister Bosse Ringholm
Momslagstiftningen på läkemedel

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 14 maj.

21 § Kammaren åtskildes kl. 17.37.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.55,
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 15.34 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.