
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2001/02:100</div>
<div class="sidhuvud_datum">Tisdagen den 23 april</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 14.00 - 16.22</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>18.00 - 20.02</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>----------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollen för den 15, 16 och 17 april.
2 §  Meddelande om frågestund</pre><pre>Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 25 april kl. 14.00 skulle följande statsråd
närvara:
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, jord-
bruksminister Margareta Winberg, försvarsminister
Björn von Sydow, socialminister Lars Engqvist och
statsrådet Lars-Erik Lövdén.</pre><pre>3 §  Meddelande om ändringar i kammarens
sammanträdesplan</pre><pre>Talmannen meddelade att eventuella arbetsple-
num måndagen den 29 och tisdagen den 30 april
skulle utgå.
Meddelandet hade delats ut till kammarens leda-
möter.</pre><pre>4 §  Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:</pre><pre>Interpellation 2001/02:351</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2001/02:351 av Sten Andersson (-)
om EU och svensk flyktingpolitik
Interpellationen kommer att besvaras den 23 april
2002.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa.
Stockholm den 18 april 2002.
Näringsdepartementet
Mona Sahlin
Enligt uppdrag
Åsa Kastman Heuman
Expeditions- och rättschef</pre><pre>Interpellation 2001/02:344</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2001/02:344 av Ola Karlsson (m)
om avveckling av försvarsmateriel
Interpellationen kommer att besvaras den 21 maj
2002.
Skälet till dröjsmålet är att överlämnandet av in-
terpellationen till Försvarsdepartementet fördröjdes
några dagar vilket har lett till att försvarsministern
inte kunnat finna en debattdag som passar både ho-
nom och interpellanten.
Stockholm den 15 april 2002.
Försvarsdepartementet
Björn von Sydow
Enligt uppdrag
Ingvar Åkesson
Expeditions- och rättschef</pre><pre>Interpellationerna  2001/02:359 och 365</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2001/02:359 av Cristina Husmark
Pehrsson (m) om förskrivningsrätter för legitimerade
sjuksköterskor och interpellation 2001/02:365 av
Cristina Husmark Pehrsson (m) om patienträttigheter
Interpellationerna kommer att besvaras måndagen
den 27 maj 2002.
Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade
engagemang och inbokad tjänsteresa utomlands.
Stockholm den 17 april 2002.
Socialdepartementet
Lars Engqvist
Enligt uppdrag
Erna Zelmin-Åberg
Expeditions- och rättschef</pre><pre>Interpellation 2001/02:372</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2001/02:372 av Chatrine Pålsson
(kd) om utbildningsnivån och tillsynen inom äldre-
vården
Interpellationen kommer att besvaras måndagen
den 27 maj 2002.
Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade
engagemang och inbokad tjänsteresa utomlands.
Stockholm den 18 april 2002.
Socialdepartementet
Lars Engqvist
Enligt uppdrag
Erna Zelmin-Åberg
Expeditions- och rättschef</pre><pre>Interpellation 2001/02:362</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2001/02:362 av Sten Tolgfors om
adoptionslagstiftningen
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
14 maj 2002.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 12 april 2002.
Justitiedepartementet
Thomas Bodström</pre><pre>5 §  Svar på interpellation 2001/02:330 om
Västsahara</pre><pre>Anf.  1  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Gunilla Wahlén har frågat vad jag av-
ser att göra för att Houstonöverenskommelsen, dvs.
FN:s fredsplan för Västsahara, ska förverkligas, för
att försäkra mig om att folkrättsliga principer och
folkens rätt till självbestämmande beaktas samt för att
livsmedelssituationen i flyktinglägren förbättras.
Vidare frågar Gunilla Wahlén vad jag gör för att
förmå EU:s medlemsstater att verka för fredsplanen
liksom för att medlemsstaterna ska förmå sina företag
att avstå från utmanande uppträdande i konfliktområ-
det.
Regeringen stöder FN:s ansträngningar att nå en
snar och varaktig lösning av den nu mer än kvartsse-
kellånga konflikten i Västsahara och FN:s roll i Väst-
saharakonflikten förblir central. Det innebär också att
regeringen fortsätter att stödja FN:s fredsplan - inklu-
sive Houstonöverenskommelsen - liksom andra lös-
ningar som parterna kan komma fram till i samverkan
med generalsekreterarens personliga sändebud, James
Baker. Det är min bestämda uppfattning att sådana
lösningar måste baseras på folkrättsliga principer och
folkens rätt till självbestämmande.
I den senaste säkerhetsrådsresolutionen, som för-
längde Minursos mandat t.o.m. den 30 april i år, be-
slöt säkerhetsrådet att överväga de fyra alternativ som
generalsekreteraren lade fram i sin rapport från den
19 februari 2002, nämligen att rådet arbetar utifrån
fredsplanen, ramavtalet eller en delning av territoriet
eller att FN-insatsen avvecklas. Sverige anser att
konflikten måste få en snar lösning, och vi vill inte se
en avveckling av FN-insatsen. Som jag tidigare fram-
fört stöder vi fredsplanen men kan även ställa oss
bakom andra alternativ om parterna själva kan nå
enighet kring detta och om demokratiska former och
folkrättsliga principer beaktas. Sverige fortsätter att
följa utvecklingen nära och föra fram vår uppfattning.
Västsahara diskuteras löpande i EU inom ramen
för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Jag har bl.a. tagit upp Västsahara med Spaniens utri-
kesminister Piqué, och Västsahara finns på dagord-
ningen när jag träffar utrikesministrarna från involve-
rade länder. EU stöder FN:s insatser och roll i kon-
flikten. Det finns även en generell beredskap att med-
verka i nära samråd med FN för att stödja FN-
processen. När det gäller synen i enskilda frågor är
det inte någon hemlighet att det råder delade uppfatt-
ningar mellan medlemsstaterna och det gör att EU:s
möjligheter att agera begränsas. Sveriges linje är att
EU bör axla en tyngre roll i Västsaharakonflikten för
att bistå FN-processen.
Om amerikanska och franska företags oljepro-
spektering i Västsahara finns det olika uppfattningar.
FN:s rättstjänst har konstaterat att de nu aktuella
kontrakten ej är olagliga så länge det bara handlar om
prospektering. Om däremot utvinning av naturresur-
serna skulle ske emot det västsahariska folkets intres-
se och önskan skulle förhållandet bli ett annat. Jag
håller med Gunilla Wahlén om att man i det känsliga
läge som råder i dag i Västsahara bör undvika alla
former av provokation för att inte försämra utsikterna
att nå en lösning, och det gäller företag såväl som
regeringar.
Det finns en oro för hur livsmedelssituationen ut-
vecklats. Sverige har kunnat bidra med ca 19 miljoner
kronor sedan november förra året, och vi är som be-
kant en viktig bidragsgivare bilateralt men också via
EU och multilaterala organisationer som UNHCR och
World Food Programme. UNHCR och World Food
Programme planerar ett nytt besök i Tindouf i april
och vi får avvakta ny rapportering. Jag ser med tillta-
gande oro på utvecklingen av de humanitära frågorna
i samband med Västsaharakonflikten.
Inte bara flyktingarna har det svårt. Vi måste ock-
så uppmärksamma de marockanska krigsfångarna och
de västsaharier som fortfarande är försvunna. De
marockanska krigsfångarna, numera 1 362 till antalet,
sitter fortfarande efter tio års vapenstillestånd, i strid
med internationell och humanitär rätt, fängslade. Det
är regeringens uppfattning att dessa personer bör
friges omgående. Alla parter i konflikten skulle vinna
på en sådan åtgärd.</pre><pre>Anf.  2  GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Jag ska be att få tacka utrikesminister
Anna Lindh för svaret. Det är en mycket viktig och
angelägen fråga som tidigare debatterats i denna
kammare.
Det är intressant att ta del av utrikesministerns
svar. Hon säger att Sverige stöder FN:s fredsplan för
Västsahara men kan tänka sig att ställa sig bakom
andra alternativ om parterna själva kan nå enighet
kring detta och det sker under demokratiska och
rättsliga former. Det finns då olika alternativ som
man kan tänka sig att ha. Det är att dela territoriet, att
FN-insatsen avvecklas eller att generalsekreteraren
lade fram sin rapport och sade att man ska fortsätta att
jobba ifrån fredsplanen.
De länder som det handlar om, Västsahara och
Marocko, är väldigt skilda storheter. Polisario är en
befrielserörelse och ett embryo till en självständig stat
med små resurser men med en stor del av sina framti-
da medborgare i flyktingläger i Algeriet. Marocko är
sedan länge en etablerad självständig stat med alla de
resurser som tillkommer en självständig stat. Polisa-
rio har, såvitt jag uppfattat saken och säkert även
utrikesministern, det västsahariska folket och rätten
på sin sida, medan Marocko använt alla till buds
stående medel för att förhindra att folkrätten ska ha
sin gång. Att ha rätt och få rätt är två skilda saker.
Men som jag uppfattat rättslig och politisk verksam-
het för Sveriges del går det ut på att få dessa två ting
att stämma överens, att den som har rätt ska få rätt.</pre><pre>Anf.  3  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det är riktigt att det här en viktig frå-
ga. Vi har flera gånger diskuterat den i riksdagen. Det
är bra. Det är ett sätt att inte tappa bort konflikten, att
inte förlora den ur sikte. Vi fortsätter att se till att
både Sverige och andra är engagerade.
Det är också därför som jag i mitt frågesvar sade
att det är ett av de här alternativen som vi inte kan
acceptera. Det är att FN lämnar konflikten, därför att
man inte klarar av att hantera den och inte ser någon
lösning. Vi menar tvärtom att det allra bästa är att
man kan fullfölja den fredsplan som finns - om det
fortsätter att vara stillestånd och om man inte tar
några steg framåt och parterna själva, inklusive Poli-
sario, kan tänka sig en annan lösning som FN:s gene-
ralsekreterares ombud James Baker har talat om.
Sverige ska naturligtvis inte gå emot en lösning som
parterna själva kan acceptera. Men för att James Ba-
ker och FN ska kunna hitta en annan lösning krävs
det att Polisario accepterar en sådan.
Det är naturligtvis så att "ha rätt" och "få rätt" är
två viktiga sidor. Det är inte alltid samma sak, men
det är två viktiga sidor. Vare sig de får det enligt den
traditionella fredsplanen eller man hittar en annan
lösning är det viktigt att det västsahariska folket får
rätt till ett eget bestämmande.</pre><pre>Anf.  4  GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Jag har i en av mina frågor frågat vad
utrikesministern kan vidta för åtgärder för att förmå
EU:s medlemsstater att understödja genomförandet
av en folkomröstning om Västsaharas framtid.
Av svaret framgår att utrikesministern har talat
med Spaniens utrikesminister Piqué om Västsahara
och framtiden, och att det råder delade meningar
mellan medlemsstaterna. Utrikesministern säger ock-
så att EU bör axla en större roll i Västsahara. Men hur
ska detta ske? Vad talar man om? Vad säger den
spanske utrikesministern i diskussionerna? Finns det
några konkreta saker som man kan föreslå EU att
göra för att få till stånd en folkomröstning?
Det samma gäller de oljeprospekteringar som för-
siggår. De är inte olagliga, men det är ett mycket
känsligt läge som råder. Man bör, precis som utri-
kesministern säger, undvika provokation för att inte
försämra utsikterna. Vad kan EU göra för att förmå
företag i medlemsländerna att inte göra sådana här
prospekteringar och att inte utvidga verksamheten?
Den sker ju på Marockos villkor. Det är inte västsaha-
rierna som är med i förhandlingarna om hur man ska
prospektera i framtiden. De är inte med och förhand-
lar om formerna för att göra det nya landet till ett
område där man kan leva och bo i framtiden.
Dessa människor bor både bildligt och bokstavligt
talat i en öken. Det vilar ett stort ansvar på oss i EU
att göra någonting åt den här frågan och inte bara
avvakta. Vi har ett mycket aktuellt exempel på vad
som händer när stridande parter inte kan diskutera sig
fram till en lösning. Då inträffar det mest katastrofala,
det som inte får inträffa. Sådant ska inte få inträffa
mellan Marocko och Västsahara. Det skulle påverka
hela befolkningen och försvåra matförsörjningssitua-
tionen för människorna i lägret.</pre><pre>Anf.  5  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Vad kan EU göra när det gäller Väst-
sahara? EU:s främsta roll är att stötta FN så att det
inte blir flera olika organisationer som försöker hitta
lösningar och agera medlare. Allas uppgift i dag är att
stötta James Baker och FN:s generalsekreterare i de
ansträngningar som de gör. FN:s generalsekreterare
lade fram de fyra alternativen den 19 februari. Efter
det har diskussioner pågått i säkerhetsrådet. Innan vi
föreslår ett nytt EU-agerande vill vi gärna se vad
FN:s generalsekreterare och säkerhetsrådet kommer
fram till för alternativ. Sedan är det EU:s uppgift att
på alla sätt också verka för att detta stöds, att man
politiskt starkt verkar för att genomföra det alternativ
som Kofi Annan kommer fram till.
Tyvärr kan vi se, som jag sade tidigare, att det
finns olika engagemang i olika medlemsstater. Det
finns också olika konflikter mellan medlemsstaterna
kring denna fråga. Att stötta FN bör vara en själv-
klarhet för oss alla som är FN-medlemmar.
När det gäller företagen har jag i och för sig re-
spekt för att FN:s rättstjänst säger att deras handlande
inte är olagligt, men jag kan instämma med Gunilla
Wahlén att det, även om det inte är olagligt, är
olämpligt. Det kan upplevas som provokationer. Det
är dock de berörda länderna som måste agera. Vi har,
tack och lov, inga svenska företag med i prospekte-
ringen.</pre><pre>Anf.  6  GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Nej, vi har, tack och lov, inga svenska
företag som är med i prospekteringen, men det finns
planer på sådant. Jag har fått uppgifter om att Sverige
ska vara med i en diskussion om en månad. Den 21-
22 maj ska flera företrädare för utländska oljeföretag
diskutera bl.a. de västsahariska oljetillgångarna. Detta
ska inte helt oväntat ske på ett hotell i Frankrike. Där
kommer också Lundin Oil från Sverige att vara med
och företrädas av ordföranden Ian Lundin.
Det är alltså ett stort problem att vi inte kan garde-
ra oss emot sådana här provokationer i ett känsligt
läge. Det finns ingenting som i dag tyder på att pro-
cessen kommer att gå fortare fram. EU måste via FN
allvarligt se till att Marocko sätter sig vid förhand-
lingsbordet och att man kommer fram till en lösning
på hur den här folkomröstningen ska gå till. Sedan får
man gå vidare för att komma fram till hur det ska se
ut i det framtida Västsahara.</pre><pre>Anf.  7  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag kan helt och hållet hålla med Gu-
nilla Wahlén. Jag hoppas att vi kommer att få ett
starkt engagemang från EU-länderna för att bistå FN i
att verkligen nå en lösning på den här oerhört långa
konflikten.
Uppgifterna om Lundin Oil var nya för mig. Vi
har ingen möjlighet att förhindra svenska företag att
delta i oljeprospektering, men jag kan naturligtvis
hoppas att svenska företag väljer att inte delta i olje-
prospektering när det handlar om känsliga områden
som detta.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>6 §  Svar på interpellationerna 2001/02:334, 348
och 379 om konflikten i Mellanöstern</pre><pre>Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Yvonne Ruwaida, Murad Artin och
Inger Lundberg har frågat mig om konflikten i Mella-
nöstern. Eftersom de tre interpellationerna har mycket
gemensamt vill jag besvara dem vid samma tillfälle.
Murad Artin har frågat mig om jag avser att verka
för en internationell fredsstyrka. Svaret är i princip ja.
Sverige och EU står sedan länge bakom kravet på en
internationell närvaro i regionen. Det finns dock pro-
blem: En sådan styrka kräver parternas godkännande
- såvida inte säkerhetsrådet tvingar fram en insats
under FN-stadgans kap. 7 - och säkerheten för styr-
kan måste lösas.
Israel har hittills inte accepterat omvärldens krav
på en internationell styrka, och säkerhetsrådet har
hittills inte varit förmöget att fatta ett sådant beslut.
Tiden är mogen för internationella observatörer eller
en internationell styrka som kan hjälpa parterna att ta
sig ur den pågående våldsspiralen. Sverige och EU
kommer att fortsätta att driva denna fråga, i nära
samråd med USA.
Murad Artin har också frågat mig om jag kommer
att kalla konflikten för krig. Han gör en skillnad mel-
lan "krig" och "väpnad konflikt". Dessa två begrepp
används i olika sammanhang. Även om de inte är
motsatta har de heller inte exakt samma betydelse.
Väpnad konflikt är en folkrättslig fackterm, som
gäller i både interna och mellanstatliga konflikter,
medan ordet krig i dag används i en vardagligare
betydelse.
Det finns fog för att beteckna de aktuella is-
raeliska militära åtgärderna som krigföring. Däremot
är jag mycket tveksam till att beteckna hela konflik-
ten som krig eller väpnad konflikt. I en väpnad kon-
flikt har båda parter rätt att anfalla allt som kan be-
tecknas som militära mål, vilket kan gälla även civila
byggnader med ett strategiskt läge. Regeringen vill
tvärtom att Israel omedelbart avbryter sina militära
åtgärder.
Murad Artin har vidare frågat vilka initiativ jag
tänker vidta i EU eller FN för att få stopp på konflik-
ten. Det finns redan flera fredsplaner som syftar till
att få ett slut på konflikten. Problemen uppstår när
parterna ska genomföra dessa planer. Just nu är det
angeläget att få till stånd ett israeliskt tillbakadragan-
de, en vapenvila och förhandlingar mellan parterna.
Sverige och EU har därför krävt detta och gett sitt
fulla stöd för de ansträngningar som USA genomför
för att få till stånd ett eldupphör, senast genom utri-
kesminister Powells besök i regionen.
Detta besvarar också Inger Lundbergs fråga om
vilka åtgärder jag vidtagit för att Sverige tillsammans
med EU ska medverka till att Israel drar tillbaka sina
trupper från de palestinska områdena. Förutom det
stöd vi gett de senaste amerikanska medlingsinsatser-
na har EU uppmanat Israel att omedelbart genomföra
säkerhetsrådets resolution 1402 om ett israeliskt till-
bakadragande. EU har också genom besök av det
spanska ordförandeskapet och den höge representan-
ten Solana försökt främja en fredlig lösning. Sverige
har också i direktkontakter med den israeliska rege-
ringen tagit upp dessa krav.
Inger Lundberg har frågat hur jag kan medverka
till att stärka FN:s möjligheter att vara pådrivande så
att förhandlingar nu kommer i gång mellan Israel och
den palestinska myndigheten. Vi behöver gemen-
samma och samordnade ansträngningar av alla inter-
nationella aktörer för att få ett slut på våldet och för
att få tillbaka parterna till förhandlingsbordet. Inom
den s.k. kvartetten samverkar USA, EU, FN och
Ryssland med detta som mål. Den gemensamma
deklarationen i Madrid den 10 april från denna kvar-
tett var en viktig manifestation av enighet vad gäller
målen.
FN:s generalsekreterare spelar en viktig roll för att
få förhandlingar till stånd. Även säkerhetsrådet har
varit aktivt under den senaste månaden och antagit
resolutioner som angett en tydlig färdriktning för den
fortsatta fredsprocessen.
Inger Lundberg har också frågat vilka åtgärder jag
kan vidta för att få till stånd ett klarläggande av hur
Israel agerat i Jenin och andra palestinska områden
under de senaste månaderna. Jag ser oerhört allvarligt
på de rapporter om omfattande övergrepp som in-
kommit från framför allt Jenin. Bilder av lemlästade
kroppar och hus som jämnats med marken kan inte
lämna någon oberörd. Att humanitära organisationer
och sjukvårdspersonal under elva dagar vägrades
tillträde till skadade och nödställda är fullkomligt
oacceptabelt.
När nu omvärlden ges tillträde till dessa platser är
det oerhört viktigt att vi får klarlagt vad det är som
faktiskt inträffat. FN och Röda korset kommer att
spela en viktig roll i detta arbete, och vi kommer ge
dem allt stöd de behöver. Regeringen välkomnar
säkerhetsrådets resolution 1405 och generalsekretera-
rens initiativ att skicka ett team för att utreda händel-
serna i Jenin. Det internationella samfundet har under
det senaste decenniet visat att omfattande kränkningar
av de mänskliga rättigheterna och den humanitära
rätten inte passerar opåtalat. Framtidens dom kan bli
hård. Sverige har i FN:s kommission för mänskliga
rättigheter gett sitt stöd till Mary Robinson att utreda
vad som skett.
Murad Artin har frågat vilka åtgärder jag tänker
vidta för att tvinga Israel att uppfylla folkrättens krav
och lämna de ockuperade områdena. Här måste jag
konstatera att Sverige inte har några medel för att på
egen hand tvinga Israel att göra detta. Ytterst ligger
det på FN:s säkerhetsråd att se till att dess resolutio-
ner efterlevs.
Till sist har Murad Artin frågat om jag avser att
verka för att associationsavtalet mellan EU och Israel
fryses. Jag tror inte att detta är rätt sätt att få Israels
regering att upphöra med den nuvarande politiken.
Det finns också en risk att den israeliska opinionen i
stället skulle vända sig mot EU. Så länge vi arbetar
med att få parterna med oss i en positiv utveckling är
det inte aktuellt med en uppsägning av associa-
tionsavtalet eller liknande åtgärder. Låt mig tillägga
att vi i våra kontakter med de krafter i Israel som
fortfarande söker främja fredsprocessen mött enträg-
na vädjanden om att inte verka för sanktioner. De har
framhållit att sådana åtgärder inte skulle gynna deras
goda sak.
Yvonne Ruwaida har frågat om jag kommer att
verka för att svenska representanter vid den 58:e
sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättig-
heterna ska stödja FN:s särskilde rapportörs rekom-
mendation om en omedelbar utredning av det israe-
liska militära rättssystemet vad gäller de fängslade
palestinska barnen.
Jag delar helt Yvonne Ruwaidas oro för barnens
situation i de ockuperade områdena. När det gäller
frågan om specialrapportören och hans rekommenda-
tioner antog FN:s kommission för mänskliga rättig-
heter den 15 april resolutionen som endosserar rap-
porten och dess rekommendationer. Bland de re-
kommendationer som endosserades finns den som
Yvonne Ruwaida nämner i sin interpellation. Sverige
röstade för resolutionen och verkade aktivt för en ja-
röst bland EU:s medlemsländer inför omröstningen.
Det är nu upp till världssamfundet att få Israel att
efterleva rekommendationerna.
Den humanitära rätten, särskilt den fjärde Genè-
vekonventionen, innehåller bestämmelser som skyd-
dar barn. Där stadgas att barn ska behandlas humant
och att de ska hållas åtskilda från vuxna, såvida de
inte vistas med familjen. Så sker uppenbarligen inte.
Det är oacceptabelt att barn hålls fängslade under de
beskrivna förhållandena.</pre><pre>Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Det är inte bara några hus som har
jämnats med marken. Det är över ett halvt flyktinglä-
ger som har jämnats med marken, liksom många
andra bostadsområden i delar av Nablus och Gaza.
Människorna lever under beskjutning från israeliska
krypskyttar. Jag har själv upplevt det i går och i förr-
går på Västbanken, inte bara i Jenin. Människor hind-
ras och beskjuts av pansarvagnar. Jag såg hur en kille
kom till sjukhuset beskjuten av en pansarvagn i Jenin
i förrgår. Därtill kommer alla minor, som är en fara
för alla som finns där.
Det palestinska styret, det palestinska parlamentet,
har inte fått träffas under dessa 18 månader. Bara en
del av parlamentarikerna på Västbanken har kunnat
samlas vid ett fåtal tillfällen under 18 månader.
Samhällena är helt isolerade från varandra. Man
förstör vägar och sätter upp nya checkpoints och
kontroller, vilket omöjliggör att människor kan röra
sig från ett område till ett annat. Jag träffade ungdo-
mar, inte bara i de belägrade städerna, som inte har
gått i skolan på 28 dagar.
Det här är ett krig och ingenting annat. Och det är
ett krig som omvärlden måste agera emot.
Jag vill också ta upp de palestinska fångarna.
Egentligen tycker jag att detta skulle ha kunnat vara
en egen interpellationsdebatt. Under de senaste må-
nadernas invasion har israelerna återigen fängslat
tusentals människor. Alla vet vi inte namnet på, vilket
också är en skandal. Men man fängslar också barn
från 14 år och uppåt och sätter dem i israeliska fäng-
elser. De får inte ha kontakt med sina föräldrar. För-
äldrarna vet inte ens var de sitter. Det är helt oaccep-
tabelt! Ibland kallar man dem för män, men alla under
18 är faktiskt barn enligt Genèvekonventionen. Detta
borde absolut stödjas!
Det är ett krig som pågår mot palestinierna. Enligt
FN-resolutioner är Gaza, Västbanken och östra Jeru-
salem palestinska, och Israel ockuperar och annekte-
rar dessa områden mot det internationella samfundets
riktlinjer. Därför måste det internationella samfundet
agera. Det är inte så att israelerna har dragit sig till-
baka; det kan jag intyga, även om det ibland ges sken
av detta i medierna - ungefär två gånger i veckan. Så
är det inte, utan kriget pågår. Det är oerhört viktigt att
omgivningen inte bara säger att det som händer är fel.
Man måste också agera. Det agerande som skett hit-
tills är inte tillräckligt.
Tyvärr känns det som om den svenska regeringen
och EU ofta väntar in vad USA gör och träffar komp-
romisser med USA som inte är acceptabla. Vi kan
försöka påverka USA:s politik, men EU kan också
föra en självständig politik som skiljer sig från
USA:s.
Jag tror att det är dags att visa att vi menar allvar
med att vi inte anser att det som händer är accepta-
belt, t.ex. genom att använda sanktioner som ett me-
del.
Det är också skandal att omvärlden inte har fått
tillgång till vissa områden för att kunna bevittna vad
som händer och säkra bevisning för de krigsbrott -
för det är krigsbrott och ingenting annat - som har
begåtts. Omvärlden beklagar detta, och man skickar
nu en fact finding-grupp som inte på något sätt är
tillräcklig. Den har inte mandatet att säkra bevis utan
ska bara utreda lite grann vad som har hänt. Vi har
fortfarande ingen aning om huruvida Israel ens kom-
mer att tillåta denna grupp, som FN har utsett, att
komma in. Kanske skjuter man detta på framtiden,
och risken är då stor att bevisen försvinner.</pre><pre>Anf.  10  MURAD ARTIN (v):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för
svaret. Jag fäster mig särskilt vid inledningen till
Anna Lindhs svar. Utrikesministern ställer sig positiv
till en internationell fredsstyrka men påpekar sedan
att det krävs båda sidors godkännande för en sådan.
Ariel Sharon ger inget sådant godkännande; det vet
vi. Alltså blir det inget. Men det handlar inte om ett
ingripande mot Israel i Israel. Vad det handlar om är
att få slut på en 35 år lång olaglig ockupation av Pa-
lestina. Palestina är inte Israel.
Det är denna ockupation som är upphovet till allt
våld i regionen.
Det handlar om att skapa respekt för folkrätten
och ge palestinierna vad som folkrättsligt tillkommer
dem. Det handlar om att upprätthålla internationell
lag och ordning. Det handlar inte om en juridiskt
knepig tvist. Här är det mycket enkelt vad som är rätt
och fel. Hade det varit fråga om Jugoslavien och inte
om Israel hade ett ingripande utifrån för länge sedan
varit självklart. Folkrätten borde tillämpas konsek-
vent.
Sverige och EU har gett sitt fulla stöd till de an-
strängningar som USA genomför för att få till stånd
ett eldupphör, senast genom utrikesminister Powells
besök, säger Anna Lindh i sitt svar. Jag tycker att det
är en smula märkligt vilken förtröstan utrikesminis-
tern har när det gäller USA:s förmåga att skapa frihet
i Mellanöstern. Vem är det som bistått den israeliska
staten så att den kunnat bli en militär stormakt i Mel-
lanöstern? Varifrån kommer attackhelikoptrarna,
stridsvagnarna, och vem har i slutändan betalat dem?
Det är märkligt vilken förtröstan Anna Lindh känner
inför det USA som lägger ned större delen av sin
kraft på att kräva av en instängd och maktlös Arafat
att få slut på självmordsbombandet samtidigt som
attackhelikoptrar, stridsvagnar och annat massakrerar
palestinier.
I Dagens Nyheter den 21 april skrev professorn i
internationell rätt Richard Falk: "Flera betydelsefulla
regeringar grep gladeligen tillfället att koppla ihop
sina försök att tysta självständighetsrörelser med det
amerikanska kriget mot global terrorism. Ingen ut-
nyttjade detta mer än Ariel Sharons israeliska rege-
ring."
Genom att inte begränsa och precisera vad som
menades med terrorism menar Falk att Bushs rege-
ring tagit på sig ett omöjligt uppdrag utan slut. Endast
palestinskt våld utmålades som terrorism, medan det
statliga israeliska våldet genomfört med överlägsna
resurser inte betraktas som terrorism. Det är det som
inträffade i Jenin, Ramallah, Nablos och vid födelse-
kyrkan i Betlehem som är statlig terrorism av format.
Många är upprörda över självmordsbombare. Jag
kan dela den upprördheten. Men man måste också
ställa sig den fråga som Richard Falk ställer i DN:
"Vilken rätt till motstånd åtnjuter ett ockuperat folk
när den ockuperande makten struntar i internationell
lag och vägrar att retirera?" Våld löser inga konflik-
ter, bara fördjupar dem. Den olagliga ockupationen är
i sig en våldshandling som alstrar våldshandlingar
bland de ockuperade palestinierna.</pre><pre>Anf.  11  INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för
svaret, som ger en mycket fyllig och tydlig bild av
Sveriges aktiva roll i Mellanösternpolitiken. Det
känns väldigt bra att vi nu får besked om en under-
sökningskommission för Jenin. Det måste ske en
granskning. Nyligen var Palmefondens representanter
i området. Man är oerhört bekymrad. Människor är
mycket starkt berörda av det som har hänt i Jenin. Det
är viktigt för människovärdet och människorätten att
alla regimer, oavsett om de är demokratiska eller ej,
känner att deras agerande gentemot civila kommer att
granskas.
Fru talman! Det finns all anledning att ha respekt
för båda folkens rätt till fred och säkerhet. Men det
finns lika stor anledning att känna upprördhet över
Israels agerande i dag, över övervåldet mot de civila,
över att man krossat infrastrukturen i Palestina, att
satsningar som flygfält, statistisk centralbyrå, grund-
läggande infrastruktur, många gånger bekostad med
EU-medborgares och svenska skattebetalares bi-
ståndspengar, skoningslöst krossas av den israeliska
övermakten.
Det finns anledning att se med väldigt stor sorg på
den förnedring som den palestinska myndigheten
utsatts för av den israeliska regeringen. Därför är det
bra att Sverige är aktivt, att Sverige deltar i dialogen
och pressar på EU, Ryssland, USA och FN.
Men det finns också, fru talman, anledning att
känna sorg över att FN inte kan vara starkare än FN
är i dag. Man gör viktiga insatser. Man har antagit
viktiga resolutioner. Man har påverkat frågan om
undersökningskommission. Men också Mellanöstern-
frågan visar hur viktigt Sveriges agerande i FN är när
vi söker stärka den enda legitima kraft på jorden som
på allvar kan bidra till fred och säkerhet.
Det finns också, fru talman, anledning att känna
glädje över ett allt starkare utrikespolitiskt och säker-
hetspolitiskt samarbete inom den europeiska unionen
och att Sverige verkligen aktivt bidrar till det på ett
positivt sätt. När jag lyssnar på Vänsterns och Miljö-
partiets representanter i den här debatten och även hör
deras tilltro till EU, tror jag att vi alltmer börjar få
insikten i det svenska samhället att EU är en viktig
aktör i det breda FN-samarbetet i världen.
Fru talman! De som drabbas allra hårdast av kon-
flikten i Mellanöstern är de unga människorna. De
självmordsbombare som har ställt till med förödelse i
Israel är unga människor, inte äldre än våra egna
tonårsbarn, desperata ungdomar som lätt blir onds-
kans offer, som lätt försöker hitta någon annan me-
ning med sina liv än en positiv mening med livet.
Det har skett väldigt mycket ont gentemot de unga
som nu växer upp i Palestina. Det drabbar också ung-
domarna i Israel väldigt hårt. Vi har i världssamfun-
det ett gemensamt ansvar för att ge de här ungdomar-
na hopp. Där spelar Sverige, EU och FN en viktig
roll.
Jag tackar utrikesministern för ett bra svar. Jag vet
också att mina kamrater Kent Härstedt och Berndt
Ekholm kommer att fullfölja debatten från socialde-
mokratins sida.</pre><pre>Anf.  12  KENT HÄRSTEDT (s):
Fru talman! Det finns hur mycket som helst att
säga i den här debatten. Först skulle jag vilja säga att
jag har följt den här konflikten och försoningsförsö-
ken mellan palestinier och israeler i 15 år. Det finns
kanske få tillfällen då det funnits skäl att vara så pes-
simistisk och bekymrad som just nu.
När vi har sett övergreppen och övervåldet från is-
raelisk sida mot palestinierna den senaste tiden har
jag kanske särskilt förargat mig över att man hindrat
medierna från att oberoende rapportera om utveck-
lingen i de palestinska områdena och att man därefter
förhindrat biståndsarbetare att utföra sitt arbete för att
lindra nöd och rädda liv. Detta är helt enkelt inte
acceptabelt.
Häromveckan träffades i Rom ett stort antal olika
humanitära organisationer, bl.a. Unicef, Röda korset,
UNHCR, World Food Program m.fl. Deras ledare
protesterade kraftfullt mot att Israel hindrat dem från
att bedriva humanitärt arbete i de hårt drabbade pa-
lestinska områdena. Hindrandet har lett till onödigt
lidande och i vissa fall till dödsfall. Detta är ett klart
brott mot grundläggande humanitära principer.
När våldet eskalerar och den humanitära situatio-
nen försämras är det barnen, både de palestinska och
de israeliska, som tar störst skada. Jag skulle vilja
fråga: På vilket sätt har Sveriges regering och utri-
kesministern protesterat och agerat vad gäller de
humanitära organisationernas möjlighet att verka?
Den andra delen av mitt anförande skulle jag vilja
fokusera på just barnens situation. Konflikter mellan
israeler och palestinier är en katastrof för barnen på
båda sidor. Barn blir dödade, skadade och handikap-
pade för livet. De berövas sina rättigheter att vara just
barn. Särskilt deras känslomässiga utveckling påver-
kas på ett dramatiskt och negativt sätt. De palestinska
barnen påverkas också påtagligt av den allt sämre
situationen, utegångsförbuden, att hindras från att gå
till skolan och inte ha möjlighet till hälso- och sjuk-
vård. Sammantaget försätts de palestinska barnen i en
mycket allvarlig situation.
Sedan våldsutbrottet för mer än 18 månader sedan
har vi fått följa en snabb och dramatisk försämring av
levnadsförhållandena för palestinierna i de ockupera-
de områdena. Detta är ett direkt resultat av beskjut-
ning och eldstrider mot eller kring bostäder och sko-
lor. Till detta ska läggas all materiell förödelse och
återkommande utegångsförbud.
Det finns skäl att vara orolig över vilka konsek-
venser konflikten kommer att få för barnen också på
sikt. Sedan den andra intifadans start i september
2000 har bl.a. Unicef återkommande försökt att upp-
mana båda parter att skydda barnen från att bli offer i
konflikten. Men vi har sett att för var dag tar alltfler
barn skada av konflikten. Genom att sammanställa
uppgifter från internationella israeliska och palestins-
ka källor har fram till strax före de senaste veckornas
ökade våld över 230 palestinska barn och 50 israelis-
ka barn dödats. Ungefär vart fjärde palestinskt
dödsoffer har varit barn. Ytterligare ca 7 000 barn har
skadats. Till detta kan läggas att ungefär vart tredje
palestinskt barn som har dödats har dödats av skott
mot huvudet.
Det här är oerhört allvarligt, och jag vill fråga ut-
rikesministern på vilket sätt man ämnar stödja insat-
ser speciellt riktade mot den uppväxande generatio-
nen och på vilket sätt man protesterar just mot våldet
mot barn.</pre><pre>Anf.  13  BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Också jag vill tacka utrikesministern
för ett tydligt, klart och välgörande svar.
Min slutsats är att Powells resa till Mellanöstern
inte blev någon framgång. Det går knappast att hävda
när motparten säger att resan hade motsatt effekt.
Efteråt har jag noterat att det har varit dödstyst från
USA:s sida. Jag har inte hört någonting. Om utrikes-
ministern har något att berätta om var USA står i dag
vore det bra.
Det här tyder på att USA har gått på pumpen. Det
måste innebära att situationen i Mellanöstern är
mycket explosiv. Enligt min åsikt är läget sådant att
det kommer att göda terrorismen i världen. När man
ställs mot väggen är det terror som återstår. Utifrån
det vill jag hävda att världsfreden är hotad. Om
världsfreden är hotad är det grund för FN att ingripa.
Det är alldeles utmärkt att utrikesministern ansluter
sig till Kofi Annans förslag om internationell trupp-
närvaro på de ockuperade områdena.
Nu gäller det att övertyga USA om att detta är det
enda som återstår. De argument som ska användas
gentemot USA är att peka på konfliktens möjligheter
att göda terrorismen. Om vi nu agerar tillsammans för
att angripa världsterrorismen efter den 11 september
måste det ingå att inom ramen för detta lösa konflik-
ten i Mellanöstern. Det är kärnan till den terrorism vi
ser i världen. Den mesta terrorismen utgår från denna
olösta konflikt, och nu har situationen eskalerat kraf-
tigt.
Det är uppenbart att parterna inte längre har möj-
lighet att reda ut situationen. Den palestinska myn-
digheten har uppenbart inte lyckats stoppa själv-
mordsbombarna. Skälen till det är många. Det finns
en diger bakgrund till detta. En orsak är att man på
palestinsk sida inte har gjort upp med synen på mar-
tyrskap, som i sin tur stimulerar till självmordsbomb-
ningar. Enligt min åsikt har självmordsbombarna
förvärrat situationen även för palestinierna.
Nåväl. Israels agerande i den här situationen är
som vanligt proportionslöst för att inte säga besin-
ningslöst. Man har naturligtvis genom de åtgärder
som har vidtagits omöjliggjort för den palestinska
myndigheten att fungera.
Israel är en demokratisk stat och medlem av FN.
Men trots det bryter man mot strängt taget alla upp-
ställda regler. Det är minst sagt uppseendeväckande,
särskilt mot bakgrund av att det även för Israel måste
stå klart att det här är en kontraproduktiv politik som
inte kan leda någon annanstans än att det kommer
fram fler självmordsbombare. När människor ställs
mot väggen, de inte har något annat val än att offra
sitt eget liv, är alltför många beredda att göra det.
Det är uppenbart att israelerna inte inser att ocku-
pationen i sig själv är grunden till den situation som
råder, eller att man trots att man inser detta inte bryr
sig. Eftersom parterna inte klarar detta måste interna-
tionella samfundet gå in med internationell trupp,
gärna med FN-mandat. Det är också något som Bro-
derskapsrörelsen, som jag tillhör, har krävt. Nu har
Broderskapsrörelsen också krävt att vi bör säga upp
handelsavtalet mellan EU och Israel - associa-
tionsavtalet. Som jag själv ser det bör det göras först
om Israel förvägrar internationell trupp tillträde till de
ockuperade områdena. Att palestinierna skulle göra
det är inte sannolikt eftersom de har begärt interna-
tionell trupp. Men förvägrar Israel tillträde för inter-
nationell trupp måste vi gå vidare med ett kraftfullt
agerande som inrymmer ekonomiska motåtgärder.
Jag skulle gärna vilja höra hur utrikesministern ser
på det sättet att agera, dvs. att först kräva internatio-
nell trupp, om Israel sedan vägrar tillträde för inter-
nationell grupp gå vidare. Då finner vi oss inte i detta,
utan världssamfundet måste ta sig an konflikten för
att få den till en lösning.</pre><pre>Anf.  14  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Våld föder våld. Om det är någon
gång det verkligen ligger någon sanning bakom såda-
na ord är det i denna konflikt i Mellanöstern. Det är
oerhörda tragedier som i decennier har drabbat såväl
palestinier som israeler. Det visar också att konflikter
aldrig kan lösas med våld. För att komma ur denna
fruktansvärda våldsspiral fordras verkliga ledare som
med demokratiskt, folkligt, stöd kan lyfta sig över
begångna oförrätter och göra ett nytt avstamp. Utan
detta handlingssätt kommer konflikten aldrig att lö-
sas, vare sig med terror eller militära insatser. Vad
som behövs är hållbara avtal med vilja till fred, sam-
levnad och försoning.
Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter
utgör ofta hörnstenar i vårt sätt att se på sådana frå-
gor. Det gäller självfallet också Mellanösternfrågan.
Därför är det viktigt att de resolutioner som har anta-
gits i FN:s säkerhetsråd respekteras fullt ut av båda
parterna. Det innebär stopp för allt våld och alla
kränkningar av mänskliga rättigheter, på vilken sida
de än begås.
Den senaste FN-resolutionen, 1397, som initierats
och förhandlats fram utgör ett gott steg i riktning mot
en fredlig lösning. Resolutionen tar också upp visio-
nen om en palestinsk stat sida vid sida med Israel.
Målet måste vara att främja en utveckling som bidrar
till uppbyggnad av en demokratisk palestinsk rätts-
stat. Något som saknas i området är en utvecklad
demokrati. Hade den varit en verklighet hade kon-
flikten aldrig blivit så ödesdiger, om den ens hade
uppstått.
Konflikten är svår att hantera därför att det finns
ett lager av oförrätter från olika håll. Israel har ofta
haft en hård, visserligen ibland begriplig, men inte
alltid försvarbar hållning. Arabvärlden har tagit på sig
ett stort ansvar därför att man å sin sida i oförsonlig-
het har förvägrat att tillämpa avtal som skulle föra det
hela ur den låsta situationen. Det är att beklaga, fru
talman, att det avtal som Barak var med om att för-
handla fram inte antogs. Då hade situationen sett
annorlunda ut. Därför är det viktigt att se i backspe-
geln varför det har blivit som det har.
Det har sagts att svensk Mellanösternpolitik under
lång tid har präglats av otydlighet. Jag tycker att den
har föredömligt nyanserats på senare år. Sverige ska
självfallet kraftfullt fördöma både Sharonregeringen
och dess övervåld mot oskyldiga palestinier liksom vi
lika kraftfullt måste fördöma den terror som utgår
från PLO-styrda områden som drabbar oskyldiga
israeler. Det är endast genom att föra en balanserad
linje, utan att särskilt favorisera den ena eller den
andra parten, som Sverige, EU och USA kan spela en
betydelsefull roll.
I det här sammanhanget vill jag säga att jag tycker
att statsministern med sitt initiativ häromåret till
Förintelsekonferensen, som följs upp i dag med en
försoningskonferens med rubriken "Sanning, rättvisa
och försoning", är något som borde stå i eldskrift för
hela världen eftersom man säger sig eftersträva en
fredlig framtidsutveckling.
Det sades i debatten att ockupationen är orsaken. I
förlängningen är det så, men bakom ligger massor av
oförrätter, låt vara från mer än ett håll. Det gäller att
lämna en del bakom sig och komma till förhandlings-
bordet. Om inte det sker kommer det vansinnesdåd
som nu pågår att fortsätta. Det vore olyckligt för hela
världen men framför allt för Mellanösterns folk.</pre><pre>Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det är en fruktansvärd situation, där-
om är vi helt överens. Jag tror också att vi är helt
överens när det gäller målet en israelisk och pales-
tinsk stat sida vid sida och vägen dit, de FN-
resolutioner och de fredsplaner som finns. Problemet
är att Israels regering hittills har nonchalerat det, trots
att vi är överens här i kammaren och i Sverige, trots
att vi är överens med andra länder inom EU, trots att
vi faktiskt har varit överens inom FN och röstat ige-
nom resolutioner.
Israel har inte bara nonchalerat uppfattningar från
det internationella samfundet utan också säkerhetsrå-
dets resolutioner vilket är mycket allvarligt.
Skälet till att både Sverige och andra EU-länder
lägger mycket stor vikt vid samarbete, inte bara med
FN utan också med USA, är inte att USA ska ses som
opartiskt eller att vi alltid har samma uppfattning som
USA. Det är i stället det som Murad Artin framhåller,
det faktum att USA alltid har varit Israels allierade
gör att USA har ett extra ansvar och en skyldighet att
i det här läget förmå Israel att agera i enlighet med
det internationella samfundets och FN:s krav.
Det är sant att Colin Powells resa hittills inte har
gett några resultat. Men jag tror och hoppas att han
ännu inte har gett upp de amerikanska försöken att få
till stånd ett agerande och ett bättre resultat. Jag
kommer att träffa honom på fredag och hoppas då få
höra vad USA kommer att göra i fortsättningen. Det
är självklart att vi från EU:s och Sveriges sida vill se
att USA lägger in starka påtryckningar för att förmå
Israel att uppfylla FN:s resolutioner.
Det är bra att FN nu genomför undersökningarna.
Ahtisaari, som ska leda undersökningen, har sagt att
man räknar med att träffas i undersökningsteamet
redan i morgon för att finnas på plats den här veckan.
Det är bra att Kofi Annan nu tar upp frågan om inter-
nationella observatörer eller internationella styrkor.
Det är bara FN som kan ta ett sådant beslut. Man kan,
åtminstone teoretiskt enligt FN-stadgans kapitel 7, ta
ett beslut även utan Israels medgivande. Men det är
klart att det finns stora problem. Det är därför bättre
om FN kan ta ett sådant beslut med Israels medgi-
vande.
Det är också viktigt att komma ihåg att EU kan
göra en skillnad i arbetet. Även om vi blir starkare
när vi agerar gemensamt i kvartetten FN, EU, USA
och Ryssland kan det i vissa lägen vara viktigt att EU
markerar en särställning. Det gjorde vi t.ex. när USA
sade att man skulle isolera Arafat och att alla skulle
hindras att ta kontakt med Arafat. Då gick EU i täten
och visade att man tog kontakt med Arafat och att
man inte accepterade Arafats isolering. Sedan kunde
vi också se att amerikansk politik fick ändra sig. Nu
besökte självklart Colin Powell Arafat.
Inger Lundberg, Kent Härstedt och flera andra har
tagit upp vikten av att ungdomarna i de palestinska
områdena har hopp inför framtiden. Det är helt rik-
tigt. Därför är det oerhört allvarligt när den palestins-
ka myndighetens hela infrastruktur, både den rent
fysiska och den intellektuella, förstörs genom attack-
erna. För de palestinska ungdomarna ger det natur-
ligtvis intrycket att en palestinsk stat skjuts ännu
längre på framtiden. Därför blir det en mycket större
känsla av hopplöshet inför framtiden som är väldigt
farlig. Utifrån det får man dock aldrig acceptera
självmordsbombare.
Det som Berndt Ekholm tar upp om att komma till
rätta med myten om martyrskapet, som är grunden för
självmordsbombare, är viktigt. Alla har ett stort an-
svar, både länder i regionen och de palestinska grup-
perna.</pre><pre>Anf.  16  YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! I takt med att bosättningarna har
byggts ut har situationen för palestinierna blivit allt-
mer ohållbar. Man har byggt ut bosättningar och
säkerhetsvägar som förbinder bosättarna och skiljer
de palestinska byarna och städerna åt. Här är omvärl-
den ansvarig. Omvärlden har tittat på medan detta har
skett. Man har ändrat fakta på marken. Det finns ett
syfte med det, och där är Sharon tydlig: Man vill
annektera och behålla delar av Västbanken speciellt
för staten Israel.
En av ministrarna sade i går att man vill annektera
50 % av Västbanken. Det finns en systematik i den
politik som har förts. Det säger även de israeliska
fredsrörelserna och de israeliska vapenvägrare som
jag har träffat nu i helgen i Israel.
Här har världen ett ansvar. Då är det farligt att ha
tillit till USA. Det är bra att utrikesministern säger att
USA inte är opartiskt men att man tycker att USA har
en otroligt viktig roll. Man tror att USA kommer att
gå med på samma mål som jag hoppas att vi i Sverige
har, nämligen en palestinsk stat i Gaza, på Västban-
ken och i östra Jerusalem i enlighet med FN-
resolutionerna. Sedan kan parterna komma överens
om vissa små förändringar i fråga om vissa lands-
tycken. Men det handlar inte om det. USA är för en
vision av en palestinsk stat. Det kan vara om 25 år.
Det kan vara halva Västbanken. USA har inte samma
mål.
Det är absurt att man kallar ett land som har likvi-
derat - mördat - hundratals människor för en demo-
krati. Det handlar inte om krigföring. Man väljer
personer som dödas, utan rättegång, av missiler,
krypskyttar eller på annat sätt. Anser utrikesminister
Anna Lindh att ett land som faktiskt mördar folk på
det sättet ska anses vara en demokrati? För det är vad
den israeliska staten gör. Det är inte en liten organi-
sation i staten Israel, utan det är staten Israel. Jag vet
att Sverige har sagt att det är fel att man gör så. Men
Israel har inte lyssnat på det utan fortsatt. Senast i går
dödades två personer på detta sätt.
Det som pågår är en systematisk politik som
handlar om att ta till sig och vinna mark och ingen-
ting annat. Man är naiv om man tror någonting annat.
Här måste omvärlden sluta att bara prata utan faktiskt
agera.
Jag undrar en sak när det gäller allt det bistånd
som Sverige och EU har gett. Kommer Sverige och
EU att begära att Israel betalar tillbaka allt det Israel
har förstört? Det borde Israel naturligtvis göra.
Kommer Sverige att kräva det?
Jag tror att det är en nödvändighet med en inter-
nationell trupp för att skydda palestinierna. Palestier-
na är i behov av skydd nu, inte om sex månader, två
år eller tio år. Det är nu som människor dödas på
löpande band, människor skadas och förs bort. Tu-
sentals och åter tusentals människor är borta, och
ingen vet var de är.
Jag anser att man helt enkelt måste agera och det
omedelbart. Då är en internationell trupp en nödvän-
dighet, inte bara en möjlighet.</pre><pre>Anf.  17  MURAD ARTIN (v):
Fru talman! Vi pratade om att häva eller frysa
EU:s associationsavtal med Israel eftersom det finns
en MR-klausul i det. Det går inte heller. Utrikesmi-
nistern är skeptisk till det.
För det första innebär en frysning av associa-
tionsavtalet inte någon bojkott. Handelsrelationerna
övergår till att bli som de relationer EU har med and-
ra länder utan associationsavtal. Ett upphävande av
associationsavtalet skulle alltså vara en ganska ringa
påtryckning på Israel. Men utrikesministern är tydli-
gen skeptisk.
För det andra vill jag ta upp påståendet att mot-
ståndarna mot Sharons politik inte begärt åtgärder
såsom en frysning av associationsavtalet. Jag tror inte
att palestinierna tänker på bojkott nu. De har betydligt
svårare saker att tänka på.
Men den israeliska oppositionen mot Sharon -
bl.a. fredsorganisationen Gosh Shalom - har förklarat
att upphävandet av EU:s associationsavtal med Israel
var en logisk följd av den politik som Sharon för mot
palestinierna. Man skulle kunna ta reda på om man
skulle kunna använda det.
Israel har förbjudit Mary Robinson, FN:s hög-
kommissarie för mänskliga rättigheter, att ingå i den
FN-grupp som ska till Jenin. Inte heller Terje Rød-
Larsen ska ingå. Jag undrar hur man kan tolerera en
sådan förolämpning av FN.
Vi vet ännu inte hur många som dött - mördats - i
Jenin. En sak är vi säkra på. Chefen för UNRWA,
Peter Hansen, har förklarat att många fler människor
hade kunnat räddas om man hade fått komma in i
Jenin tidigare.
På meritlistan när det gäller mörkläggning finns
också de fyra Sidamedarbetare som försökte komma
in i Israel men blev utkastade. Det finns flera sådana
fall. Jag befarar att Israel vill mörklägga också vad
som har hänt i Jenin.
Tyvärr kommer vi att få lägga en massaker till
massakrerna i Sabra och Shatila 1982: massakern i
Jenin 2002.
Det är inte bara det vi dagligen ser på TV och hör
om på radio - rapporterna om olika förbrytelser -
som upprör mig, utan det är också den häpnadsväck-
ande flatheten från Sverige, EU och världssamfundet
och bristen på konkreta åtgärder mot en regim ledd av
en person som rimligen borde ställas inför internatio-
nell domstol som krigsförbrytare.</pre><pre>Anf.  18  KENT HÄRSTEDT (s):
Fru talman! Själv är jag inte riktigt lika kritisk
mot regeringen. Jag tycker att man kan dela upp detta
i synen på det som skett, synen på det som sker och
synen på det som ska ske.
Jag tycker att regeringen har protesterat på ett
tydligt sätt. Jag vet att utrikesministern har ett starkt
stöd ute i landet och åtnjuter stort förtroende hos
många av de människor som är starkt berörda av det
som sker i Mellanöstern i dag.
Jag välkomnar att man äntligen har enats om att
skicka en delegation till Jenin som kan rapportera om
det som har skett.
Det är också viktigt att jag får utrikesministerns
svar på den fråga jag tidigare tog upp om på vilket
sätt regeringen ämnar protestera eller har protesterat
mot att man har hindrat biståndsarbetare att komma in
i dessa områden. Det är fullständigt oacceptabelt och
emot humanitära principer.
Jag välkomnar självklart också ansträngningarna
att försöka finna samförstånd med USA. Jag tror att
den rimliga vägen att gå är att försöka finna samför-
stånd, men går det inte får man i ett senare skede
försöka hitta andra vägar att nå framåt.
Slutligen skulle jag vilja säga att svenska rege-
ringen och svensk socialdemokrati genom åren har
satsat mycket på unga människor i dessa områden.
Det har varit vägen mot försoning och vägen mot
fred. I dag är det precis tvärtom. Förstörelsen är bara
ett exempel. 165 palestinska skolor har blivit helt
eller delvis förstörda. Vi som är vänner av ett Israel
och vänner av ett Palestina anser att en ung genera-
tion som inte känner något framtidshopp utan snarast
desperation är en av fredens fiender. Jag vill fråga
utrikesministern vad regeringen tänker göra för att
stötta den unga generationen.</pre><pre>Anf.  19  BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det är alldeles utmärkt att vår utri-
kesminister om några dagar ska möta USA:s utrikes-
minister. Det gör denna debatt mycket intressantare.
Därav kommer mina förslag.
För det första: Vi kan inte vänta länge till. Tiden
rinner ut. Världsfreden hotas. Vi måste agera nu.
Situationen är för allvarlig.
För det andra: EU och Sverige bör göra klart för
USA att det handlar om kampen mot världsterroris-
men. Ska vi vinna den kampen måste vi lösa konflik-
ten i Mellanöstern. Det är bråttom.
För det tredje: För att kunna göra det i det läge vi
befinner oss i nu måste vi ha internationell närvaro.
Det är ganska uppenbart att man för sin egen skull
måste vara beväpnad. Därmed talar vi om internatio-
nell trupp. Som jag ser det ska den helst vara där på
FN-mandat, men jag skulle personligen även kunna
tänka mig amerikansk trupp, om det är det enda som
går.
Om Israel säger nej till detta bör budskapet vara
att vi vill in i alla fall. Det är faktiskt inte att placera
trupp på Israels mark; det är att placera trupp på pa-
lestinsk mark.
Om detta visar sig inte gå är inget annat medel
kvar att pröva än olika typer av ekonomiska motåt-
gärder. Då tycker jag att EU som första åtgärd ska
sammankalla associationsrådet och diskutera brotten
mot det som ingår i avtalen - MR-klausulen, att man
säljer israeliska produkter på ockuperad mark och
några andra punkter som man också bryter mot.
Det är min medicin. Jag kan inte komma på någon
bättre. Finns det en bättre medicin är det alldeles
utmärkt.</pre><pre>Anf.  20  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! I det korta perspektivet är det natur-
ligtvis oerhört angeläget att få stopp på det våld som
nu pågår och som är så förödande för de människor
på båda sidor som inte har någon möjlighet att påver-
ka skeendet. Det är för övrigt modellen för alla kon-
flikter: Det är inte ledarna utan folket som far illa.
Det var därför jag försökte säga att det som detta
område skulle behöva är ett slags demokratiskt ge-
nombrott, så att det folkliga inflytandet fick en chans.
Det är så många gånger satt på undantag. Det kom-
mer också nu rapporter om att palestinier som vill
föra försoningens talan och medverka till uppgörelser
med Israel blir väldigt illa behandlade av sina egna
landsmän. Detta försvårar situationen, eftersom det
inte finns någon gemensam vilja att ställa upp på ett
avtalsarbete i stället för på terror och krigskonflikter.
Jag skulle vilja ställa en fråga till utrikesministern.
Vi ser att det i kölvattnet av konflikten där nere också
i andra länder inom EU och i Sverige uppstår liknan-
de strömningar. Det är t.ex. antisemitism och hot mot
judiska synagogor.
Liberala ungdomsförbundet höll en demonstration
på Norrmalmstorg i förra veckan. Man ville inte ta
ställning för den ena eller andra sidan, utan demon-
strationen hölls till stöd för både araber, muslimer
och judar. Man konfronterades med en annan grupp
som hade en mycket hatisk inställning till att Liberala
ungdomsförbundet över huvud taget fanns där och
förde ett öppet samtal.
Jag skulle vilja fråga om utrikesministern ser det
som ett problem att vi vid sidan av den akuta primär-
konflikten också här hemma ser tendenser som vi
borde ta tag i.</pre><pre>Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Som jag sade förut är vi överens om
målet. Vi är överens om beskrivningen av situationen
i dag. Därför är vi väl också överens om att känna oss
ganska frustrerade över att det är så svårt att anträda
vägen till det gemensamma målet.
Lösningen, tror jag, är inte att försöka splittra det
internationella samfundet. Då blir det ännu svårare att
komma till målet.
Den enda lösning som Yvonne Ruwaida och Mu-
rad Artin egentligen har föreslagit, som inte också jag
har föreslagit, är sanktioner. Jag tror att det bara
skulle ge en splittring. Trodde jag att sanktioner
skulle ge ett resultat hade vi redan föreslagit sanktio-
ner. Det skulle ge en splittring i Israel. Det skulle ge
en splittring i det internationella samfundet.
Alla de gånger som vi har arbetat med sanktioner,
oavsett om det har gällt Sydafrika eller Zimbabwe,
som var fallet ganska nyligen - vi har också haft
diskussioner när det gäller t.ex. Vitryssland - har vi
diskuterat med oppositionen i respektive land och
undersökt vad denna har föreslagit. Vi har låtit oss
vägledas av deras rekommendationer och förslag.
Peace Coalition, den största fredsrörelsen med
Yossi Beilin som ledare, säger nej till sanktioner och
anser att det vore kontraproduktivt i det här läget. Det
kan komma ett annat läge, och jag vill inte gå händel-
serna i förväg, men Berndt Ekholms tankar på att man
aldrig i förväg kan utesluta olika ekonomiska insatser
kan jag till fullo instämma i. Som läget är i dag menar
vi att det inte är aktuellt med sanktioner.
Kent Härstedt har också frågat om Sveriges age-
rande när det gäller det humanitära läget, men jag
hann inte svara på det i det förra inlägget. Vi reagera-
de väldigt tidigt och väldigt kraftigt på att humanitära
organisationer inte släpptes in och kunde arbeta, och
att ambulanser angreps. Vi skrev ett brev till Shimon
Peres för säkert två månader sedan där vi protesterade
just mot detta och krävde att man följde humanitär
rätt och folkrätt.
Vi har sedan dess ekonomiskt ersatt många av de
sönderskjutna ambulanserna för att man ska kunna få
i gång ambulansverksamheten igen. Vi har haft di-
rekta politiska kontakter med den israeliska regering-
en och talat om att detta är helt oacceptabelt.
Vi har också försökt att göra insatser för barnen.
Häromveckan var ju representanter för det palestinska
barncentret här tillsammans med dess chef Cairo
Arafat. Tillsammans med Sida tittar vi nu på vilka
insatser vi kan göra för framtiden för de barn som har
drabbats så fruktansvärt hårt av konflikten. Sverige
har också flera gånger protesterat mot att ett bi-
ståndsprojekt häromdagen inte fick besökas av bi-
ståndsarbetare. Det har resulterat i att de som nu öns-
kar resa tillbaka ska garanteras inresa.
Sverige gör också många insatser rent praktiskt.
Förutom det allmänna humanitära stödet, t.ex. stödet
till ambulanserna, fick jag alldeles nyss ett besked
från mina medarbetare att det nu också är klart med
dels tre rättsmedicinare som genast kan hjälpa till i
Jenin och utreda vad som har hänt ifall FN behöver
det, dels tio personer från Räddningsverket som nu är
klara att åka ned för att bistå med all den hjälp som
behövs akut i det här läget. De står till UNRWA:s och
FN:s förfogande.
Slutligen vill jag kommentera det som Elver Jons-
son tog upp om de antisemitiska tongångar och rentav
attacker som vi kunnat se de senaste veckorna. Det är
så fruktansvärt osmakligt, och inte bara osmakligt
utan rent upprörande. Dessutom är det farligt för hela
konflikten när gamla antisemitiska fördomar, som
man hade hoppats skulle varit nedgrävda i historiens
mörker, återigen kommer upp till ytan.
Vi har t.o.m. hört exempel på att judiska barn vid
Judiska skolan i Stockholm kan känna sig hotade och
utsatta. Vi har alla ett väldigt ansvar att markera att
när vi protesterar är det mot det som Israels regering
gör - ingenting annat.</pre><pre>Anf.  22  YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag har träffat ungefär tio fredsorga-
nisationer i Israel. Ingen av dem tycker att Peres i den
här frågan går att lita på. Jag undrar om inte Social-
demokraternas problem i Sverige är att de vill lita på
sina partner socialdemokraterna i Israel. Det finns
Knessetledamöter som tillhör det partiet som tycker
att den egna regeringen sviker.
De sitter i en koalition. Likud och Labour samar-
betar, och det är inte fråga om någon opposition.
Labour är lika ansvarigt för det som händer just nu
som Likud.
Det finns en opposition. Den kommer från gräs-
rötter och från delar av armén som vägrar att tjänstgö-
ra på de ockuperade områdena. De står utanför Sha-
rons residens varje lördag kväll och under sabbaten
för att demonstrera mot den politik som förs. De
tillhör oppositionen, och de är för sanktioner. De
anser att sanktioner är nödvändiga. Att hävda att
Labour i dag är opposition tycker jag är absurt.
Det som händer i Mellanöstern bidrar till en ökad
våldsspiral både i Mellanöstern och i hela världen.
Det bidrar också till ökad intolerans, ökad islamofobi
och ökad antisemitism. Vi kommer att få se många
problem över hela världen om vi inte tar ansvar för att
få stopp på konflikten. Så är det, och jag är väldigt
orolig för utvecklingen.
Världen har ett ansvar att gå in och agera. Världen
är ansvarig för det som pågår just nu, och det går inte
att vänta in ett samråd med USA. Då tror jag att EU
och Sverige väljer en väldigt farlig väg.</pre><pre>Anf.  23  MURAD ARTIN (v):
Fru talman! På en punkt är jag överens med Anna
Lindh, nämligen det sistnämnda i hennes senaste
inlägg som gällde antisemitism. Självklart ska den
fördömas oavsett om det är mot araber eller judar -
båda folken är semiter. Det är vi överens om. Men
resten av svaret är vi tyvärr inte överens om.
Jag tycker att om man ska kunna stoppa våldet ska
Israel självklart lämna de ockuperade områdena och
stoppa bosättningarna på dessa områden. Därefter ska
staten Palestina skapas och bli en stat för alla palesti-
nier. De ska kunna leva sida vid sida med den israe-
liska staten.
När det gäller det utrikesministern sade om att al-
liansen är viktig vill jag säga att för mig är alliansen
med USA inte viktigare än det palestinska folket.
USA är partiskt i frågan. Alla svar handlar nu om att
vänta och se.
Sverige är medlem av EU och gör som EU gör.
EU väntar och ser vad FN gör. FN väntar och ser vad
USA gör som medlem av FN:s säkerhetsråd. USA är
Israels bundsförvant, och alla bara väntar och ser vad
andra gör för att hålla ihop alliansen.
För mig är det viktigare att både det israeliska och
det palestinska folket ska leva i fred i området, och
det måste bli ett stopp på mördandet och slaktandet
av det palestinska folket. Detta är oerhört viktigt för
mig. Självklart är samarbete med andra länder för att
åstadkomma resultat också oerhört viktigt. Men då
måste man göra någonting nu. Det är akut.</pre><pre>Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Först vill jag säga till Yvonne Ruwai-
da att hon får lyssna när jag ger svar på frågorna. Jag
har inte talat om Labour som opposition. Självklart är
arbetarpartiet Labour, som medlem av regeringen,
delansvarigt för det som nu händer. Jag talade om
fredsrörelsen, Peace Coalition, och dess ledare Yossi
Beilin. Dem har vi de stora kontakterna med.
När det gäller Labour har naturligtvis inte minst
ledaren för Labour, Ben-Eliezer, som också är för-
svarsminister, ett stort och djupt ansvar för det vi har
sett hända de senaste veckorna.
Till både Murad Artin och Yvonne Ruwaida
skulle jag avslutningsvis vilja säga att jag tror att vi
alla kan dela er frustration för att inget händer. Pro-
blemet är att om vi agerade ensamma - och ni har
heller inga förslag på hur vi ska agera ensamma utom
att vi själva ska ha sanktioner - skulle det inte ge
något resultat på israelisk politik. Jag tror inte att ni
heller tror det.
Enda sättet att försöka få ett resultat är just att vi
agerar gemensamt i EU, och att EU tillsammans med
FN, USA och Ryssland försöker sätta en press på
Israel. Inte heller EU, som agerar ensamt, har den
yttersta möjligheten att förmå Israel att leva upp till
säkerhetsrådets resolutioner. Enda möjligheten att bli
starka är att vi agerar gemensamt.
Som jag sade tidigare är det inte för att USA är
neutralt och inte väljer sida och kan medla som vi
tycker att USA:s engagemang är viktigt. Det är just
för att USA öppet är och har varit en allierad till Isra-
el, och därför inte bara kan påverka Israel utan i det
här läget har ett direkt ansvar för att påverka Israels
regering att följa internationella resolutioner. Jag
räknar med att vi kommer att fortsätta att driva på för
att USA ska ta det ansvaret.
Vi får också förutsätta att den fredsrörelse som
finns i Israel, alla de fredsvänner som faktiskt finns
där, också lyckas få ett gehör i den allmänna opinio-
nen i landet så att vi kan få en utveckling i Israel som
bejakar en palestinsk stat och en fredlig uppgörelse.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>7 §  Svar på interpellation 2001/02:358 om TV
4:s fortsatta verksamhet</pre><pre>Anf.  25  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Rigmor Stenmark har frågat vilka åt-
gärder jag avser att vidta för att garantera TV 4 möj-
ligheter till fortsatt verksamhet.
Självklart är det inte så att koncessionsavgiften
hotar TV 4:s fortsatta existens. Som Rigmor Sten-
mark säkert känner till pågår dessutom ett arbete med
att anpassa reglerna om koncessionsavgift till föränd-
ringarna inom TV-området.
Riksdagen beslutade den 13 juni 2001 om ändrade
regler i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område (prop. 2000/01:132,
bet. 2000/01:KU26, rskr. 2000/2001:277). Genom
riksdagens beslut ändrades skyldigheten att betala
koncessionsavgift så att den ska omfatta företag som
har tillstånd att sända TV-program med reklam i hela
landet med analog sändningsteknik, under förutsätt-
ning att företaget är ensamt om denna rätt här i lan-
det. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2001. Tidi-
gare var skyldigheten att betala koncessionsavgift
knuten till att programföretag var ensamt om rätten
att bedriva rikstäckande TV-sändningar med reklam,
oavsett sändningsteknik. Skälet för ändringen var att
det numera finns flera programföretag som har rätt att
bedriva rikstäckande TV-sändningar med reklam i det
digitala marknätet.
I samband med sitt beslut tillkännagav riksdagen
att regeringen borde dels skyndsamt utreda den sär-
skilda frågan om koncessionsavgift vid analog ut-
sändningsteknik, dels göra en grundlig översyn av
reglerna för koncessionsavgiften.
Den 18 mars 2002 lämnade regeringen en propo-
sition till riksdagen angående vissa frågor om konces-
sionsavgift på televisionens område (prop.
2001/02:170). I propositionen föreslås att skyldighe-
ten att betala koncessionsavgift begränsas genom att
reklamintäkter från unikt digitala programtjänster i
marknätet inte ska ingå i underlaget för avgiftens
beräkning.
Regeringen har även fattat beslut om direktiv för
en översyn av reglerna för koncessionsavgift på tele-
visionens område (dir. 2002:44). Översynen ska avse
både avgiftsskyldigheten och avgiftens storlek. Enligt
direktiven kan den särskilde utredaren i sin analys
bl.a. ta hänsyn till hur de villkor som enligt sänd-
ningstillståndet gäller för TV 4 har ändrats under
perioden.
Jag vill avslutningsvis poängtera att jag delar
Rigmor Stenmarks uppfattning om betydelsen av att
goda förutsättningar skapas för lokal TV. Samtidigt
vill jag inte föregripa den utredning som ska se över
frågan om koncessionsavgiften.</pre><pre>Anf.  26  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Tack för det här tillfället, kulturmi-
nistern, att diskutera kring demokratifrågor, som det
egentligen är fråga om, ur synpunkten av massmedi-
ernas möjligheter att följa lokala frågor. Det är mot
den bakgrunden som jag har ställt den här frågan.
Alldeles nyss fördes här i kammaren en mycket
het aktuell debatt om vad som händer ute i världen.
Sådant är vi naturligtvis beroende av. Det angår oss,
och vi har möjlighet att följa det via massmedierna.
Men när det så att säga gäller hemmamarknaden,
lokala frågor, kan det ibland synas vara sämre be-
ställt.
Svaret från kulturministern ger mig dubbla signa-
ler. Å ena sidan inleder kulturministern med en för-
säkran: "Självklart är det inte så att koncessionsav-
giften hotar TV 4:s fortsatta existens." Å andra sidan
vill kulturministern inte föregripa den utredning som
ska se över frågan om koncessionsavgiften.
För det kan jag ha viss förståelse, men visst finns
det väl ändå ett samband mellan ekonomi och verk-
samhet. Det är därför som jag känner mig lite und-
rande över hur kulturministern kan
försäkra mig om att TV 4:s och det som jag tycker är
det viktigaste, de lokala TV 4-redaktionernas, exis-
tens även i framtiden är säkrad. Den bild som man
har fått i medierna och även i signaler från lokala TV-
redaktioner är att om det ska dras ned någonstans, är
det i första hand de lokala redaktionerna som kommer
i farozonen.
Jag skulle därför vilja få ytterligare synpunkter
från kulturministern på möjligheterna till fortsatt
existens för de lokala redaktionerna runtom i landet.
Jag har i min fråga berört förhållanden i mitt
hemlän, Uppsala län, där TV 4 med sin lokala redak-
tion många gånger speglar det som händer och är
aktuellt på länsnivå. Jag har också följt rapportering-
en från andra län och tycker att man där har motsva-
rande situation.
Det kan inte sägas att det finns många andra TV-
kanaler som tar upp aktuella C-länsfrågor. Även om
vi har ABC-nytt handlar det där mycket om A-nytt,
dvs. Stockholmsnytt, och om AB-nytt, nyheter från
Stockholms län. Förlåt om jag låter lite som lillasys-
ter som är rädd för storebror, men lite grann så är det.
Uppsala tillhör mer och mer Stockholmsregionen,
och vi kan klart märka att det är de stora riksomfat-
tande tidningarna och televisionskanalerna som kon-
kurrerar om konsumenterna.
Dessvärre gör detta att de lokala frågorna, som är
speciellt viktiga för många människor ute i bygderna,
vardagsfrågorna, belyses mer sällan. Jag tycker att det
är viktigt med mångfald och valfrihet och även med
tillgång till lokala TV-kanaler. Det behöver kanske
inte vara TV 4-kanaler utan kan också vara något
annat, men det bör finnas lokala TV-redaktioner.
Kan kulturministern garantera att det blir så också
i fortsättningen?</pre><pre>Anf.  27  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Jag delar helt Rigmor Stenmarks upp-
fattning att mediefrågor är demokratifrågor. Det är
därför synd att vi som är engagerade i de frågorna är
lite för få. Jag förstår precis den situation som råder i
Uppsala, där man ju har en monopoltidning, UNT,
som man får sig till livs på morgnarna. Där finns i
och för sig regional radio och regional television,
men TV 4 är naturligtvis ett väldigt viktigt komple-
ment till den public service-television som finns där.
Jag tycker inte att det är så svårt att förstå sam-
banden mellan ekonomi och verksamhet. Den kon-
cessionsavgift som TV 4 betalar för att företaget har
och under lång tid haft ett monopol på att sända re-
klam i marknätet är en sak.
Den andra viktiga ekonomiska axeln att ta hänsyn
till är att det är ett reklamfinansierat företag. TV 4-
koncernens reklamintäkter varierar. År 2001 uppgick
reklamintäkterna till nästan 2 miljarder kronor, och
under 2000 var de ännu högre, nämligen 2,3 miljarder
kronor. Minskningen från 2000 till 2001 uppgick till
14 %. Det här är naturligtvis ett problem för TV 4.
Dessutom har TV 4 haft stora engångskostnader. Man
har haft engångseffekter bl.a. genom premiepensions-
reformen och andra inslag i den förändrade konjunk-
turbilden som har påverkat företaget.
Det sambandet mellan ekonomi och verksamhet
finns naturligtvis för all kommersiell medieverksam-
het vare sig det handlar om television, radio eller
dagstidningar. Koncessionsavgiften är däremot en
annan sak. Den uppgick år 2000 till sammanlagt 548
miljoner kronor, och den ändrades år 2001 till ca 200
miljoner kronor.
Vad gäller sändningstillståndet ska TV 4 så länge
företaget sänder i marknätet enligt de villkor som vi
har kommit överens om mellan TV 4 och staten sända
och producera program i minst samma antal områden
och i minst samma omfattning som 1996. Sändnings-
tillståndet slår alltså fast det som TV 4 gjorde alldeles
frivilligt vad gäller regionala sändningar innan före-
taget fick skyldigheten att göra det 1997. Från rege-
ringens sida har vi ingen avsikt att göra några föränd-
ringar i tillståndet på den punkten.
Men detta gäller naturligtvis så länge TV 4 inte
väljer att lämna marknätet. Vi valde att i samband
med skyldigheten att sända regionalt besluta också
om ändringar i annonsbestämmelserna som gynnade
TV 4. Vi har försökt underlätta för dem på olika sätt
för att de ska kunna bedriva regionala sändningar.
Med detta vill jag tydligt markera att de regionala
sändningarna naturligtvis är viktiga och har varit en
viktig del i avtalet mellan staten och TV 4.</pre><pre>Anf.  28  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Tack så mycket! Jag skulle naturligt-
vis vara nöjd med att man säger att det är viktigt med
regionala TV-sändningar, men jag är inte riktigt det,
för jag är inte riktigt garanterad att det verkligen
kommer att få vara så i framtiden, och det är det som
jag är lite orolig för.
När det gäller tidningsmonopol i Uppsala för
UNT är det ändå så att t.o.m. den tidningen har lokala
redaktioner. Man märker att det är mycket lokala
frågor som tas upp i de bitarna. Det visar ytterligare
att det är viktigt att det finns lokala redaktioner i alla
massmedier.
Det gäller ju även i Stockholmsområdet. Jag fick
höra häromdagen, när jag diskuterade det här med en
annan person, att det inte är unikt just för Uppsala,
utan förekommer i Stockholm också. På sina håll
börjar man i ytterkanterna att producera sina egna
lokala tidningar bara för att belysa lokala vardagsfrå-
gor som angår människor. Det tycker jag att kultur-
ministern ska ha med sig och titta lite extra på.
Jag sade i mitt förra inlägg också att det är de rik-
tigt nära frågorna som berör folket som alltför sällan
berörs i de s.k. stora massmedierna. Då kan man fråga
sig om man ska sätta stämpeln "stor" på massmedier
som glömmer bort att belysa stora delar av befolk-
ningens intresse, som inte tycker att vardagsfrågor är
nyheter eller som alltför ofta bara belyser det som är
riktigt eländigt. Är det riktigt eländigt - det blir en
katastrof i ett människoliv eller ett företag t.ex. - då
är det väldigt intressant. Då speglar man en om-
världsbild som väldigt många människor inte riktigt
känner igen sig i - tack och lov.
Jag antar att kulturministern har hört sådana
kommentarer förr. Det skulle naturligtvis vara väldigt
intressant att även diskutera innehållet i TV-
kanalernas utbud och den inverkan som massmedier
har på oss alla, inte minst på barn och ungdom. Det
var ju inte riktigt det som jag berörde i min direkta
fråga till ministern, men det finns där bakom.
Jag tycker, som kulturministern, att de här frågor-
na borde vara mer diskuterade och borde belysas ur
demokratiaspekten. Vi vet att när det är kris i sam-
hället så är vi också väldigt beroende av just detta
med lokala redaktioner, vare sig det är TV 4, radion
eller tidningarna. Ta bara, återigen i mitt län, radions
möjligheter att snabbt gå ut med varningar, t.ex. vid
en kärnkraftsolycka - om det nu skulle hända - en
trafikolycka eller vad som helst.
Därför vill jag återigen trycka på detta: Var akt-
sam om de lokala redaktionerna, och se till att vi får
behålla dem i fortsättningen.</pre><pre>Anf.  29  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Det är kolossalt viktigt att olika verk-
ligheter och hela landet speglas i vårt medieutbud,
och vi vet att vi har en koncentration på mediemark-
naden som gör att det ibland går åt fel håll. Samtidigt
är det viktigt att vi mot den bakgrunden har public
service-radio och public service-TV, som ju har väl-
digt hårda krav på sig att spegla hela landet. 55 % av
utbudet ska t.ex. vara producerat i andra delar av
landet, alltså inte i Stockholmsområdet, där huvud-
kontoret och huvudproduktionen finns.
Presstödet är lika viktigt för att se till så att lokala
tidningar kan överleva, helst två tidningar på så
många orter som möjligt, och dessutom ett särskilt
stöd till s.k. fådagarstidningar, som ju är kolossalt
viktigt för att lokala tidningar ska kunna existera. Där
har vi också ett mycket gammalt gott samarbete mel-
lan just Centerpartiet och Socialdemokraterna om att
slå vakt om att vi ska ha ett välutvecklat presstöd. Det
här är inslag som är viktiga för mångfalden.
När det gäller att garantera just TV 4:s regionala
spridning tror jag att det är viktigt att på olika sätt
försöka stötta alla aktörer på TV-marknaden som har
höga ambitioner när det gäller programinnehåll och
lokal spridning. Jag tycker att vi från Kulturdeparte-
mentet har en god dialog med TV 4. Det finns ett
förtroende mellan oss. Samtidigt går det ju inte att
garantera någonting när det gäller ett privat företag
som TV 4, som ju har ägare som kräver avkastning på
insatt kapital. Den typen av garantier kan vi inte skaf-
fa oss. Men så länge vi har ett förtroendefullt samar-
bete och det finns avtal skrivna mellan staten och
TV 4 tror jag att vi kan garantera att det kommer att
vara en spännande konkurrenssituation mellan TV 4
och public service, och också en lokal spridning av
TV 4:s redaktioner.</pre><pre>Anf.  30  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Public service - ja! Presstöd - ja! Vi i
Centerpartiet är naturligtvis beredda att stå fast vid
det vi har sagt om de här frågorna. Det är också där-
för vi tycker att det är väldigt angeläget att på nytt
puffa för dem, helt enkelt. Det är viktigt att kulturmi-
nistern också ger väldigt positiva signaler ut i våra
bygder, så att hela landet har den här möjligheten.
Det handlar ju också om veckotidningar, dvs. den
typen av veckotidningar som är nyhetstidningar. Det
finns ju många sådana tidningar också, små tidningar
som kämpar för sin existens. Vi har t.ex. Upplands
Nyheter hos oss, som verkligen är en lokal tidning
men som är en veckotidning.
Jag tackar för att jag fick ha den här debatten och
att kulturministern tog sig tid. Jag önskar verkligen
lycka till med att hålla liv i detta. Tack!</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>8 §  Svar på interpellationerna 2001/02:368 om
maktkoncentration i medierna och 370 om digital
radio</pre><pre>Anf.  31  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Ola Karlsson har frågat mig vilka åt-
gärder jag avser att vidta med anledning av det mate-
rial som utredaren av digital radio presenterar. Han
har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för
att tillåta mångfald inom rikstäckande radio.
Den 19 april 2002 överlämnades delbetänkandet
Digital radio - kartläggning och analys (SOU
2002:38) till regeringen. Enligt direktiven (dir.
2001:88) var utredarens uppgift att i ett första steg
kartlägga och analysera situationen för den digitala
distributionen av radio i Sverige och i utlandet. Utre-
daren har i enlighet med kommittédirektiven bl.a.
behandlat frågor som rör den tekniska utvecklingen,
programutbud, frekvensfördelning, ekonomiska as-
pekter och andra distributionsmetoder för digital
ljudradio än DAB.
Genom det nyligen överlämnade delbetänkandet
har det första steget av utredningsarbetet avseende
den digitala radion redovisats. Av direktiven framgår
att utredaren i ett andra steg ska analysera den digi-
tala radions framtidsförutsättningar. Kartläggningen
och analysen som redovisas i delbetänkandet kommer
att vara utgångspunkten för det fortsatta arbetet. Be-
tänkandet kommer även att remitteras. I det andra
skedet av utredningsarbetet kommer parlamentarisk
medverkan att krävas. Regeringen avser att återkom-
ma i frågan om uppdragets omfattning och inriktning
samt om kommitténs sammansättning.
När det gäller radiosändningar till hela landet in-
nebär den begränsade tillgången på sändningsfre-
kvenser att endast ett fåtal tillstånd kan meddelas. Av
bl.a. detta skäl har tillstånd för rikstäckande ljudra-
diosändningar endast meddelats Sveriges Radio AB
och Sveriges Utbildningsradio AB. I sina sändnings-
tillstånd är dessa bolag ålagda att bl.a. iaktta opartisk-
het och saklighet samt att sända ett mångsidigt pro-
gramutbud. Villkorens efterlevnad övervakas av
Granskningsnämnden för radio och TV. Verksamhe-
ten inom SR och UR är finansierad och organiserad
på ett sådant sätt att programföretagen står fria från
såväl staten som andra offentliga eller privata makt-
havare. Genom att fyra sändarnät disponeras för verk-
samheten finns möjligheter att bedriva en program-
verksamhet med både bredd och djup och därigenom
tillgodose ett brett spektrum av önskemål från lyss-
narnas sida.
Radio är en viktig medieform och de kommersi-
ella aktörerna är bra för radion även om det stundtals
kan finnas motsättningar mellan olika intressen, t.ex.
avseende utrymmet för public service respektive
privata företag. Sedan den 1 juli 2001 gäller nya be-
stämmelser för den privata radion enligt radio- och
TV-lagen. Avsikten med de nya reglerna är att stärka
yttrandefriheten, öka mångfalden och den lokala
förankringen i syfte att varje programföretag ska få en
oberoende ställning med självständig programverk-
samhet. I december 2001 beslutade Radio- och TV-
verket om elva nya tillstånd enligt de nya reglerna.
Jag tror och hoppas att vi på sikt kommer att se en
ökad mångfald inom hela radioområdet vilket leder
mig tillbaka till det pågående utredningsarbetet som
rör den digitala radion. Teknikutvecklingen innebär
nya möjligheter för radio i sin helhet. I det nyligen
överlämnade betänkandet om digital radio förs som
jag tidigare nämnt en rad frågor fram som rör den
fortsatta hanteringen av marksänd digital radio. Vad
detta arbete kommer att leda fram till är för tidigt att
säga.</pre><pre>Anf.  32  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Jag ska börja med att tacka statsrådet
för svaret. Det är utförligt vad gäller frågan om den
digitala radion men inte lika utförligt vad gäller frå-
gan om maktkoncentration i medierna.
Digital radio i marknätet liknar lång färd mot - ja,
vadå? Den digitala radion startade sina sändningar
1995. Hittills har Sveriges Radio lagt ut runt 300
miljoner kronor på sändningarna. Man har sänt utan
att några kunnat lyssna, därför att inga mottagare har
funnits ute på marknaden. Det har funnits kanske
1 000-2 000 mottagare. Sedan årsskiftet sänds digi-
talradio eller DAB-radio bara i storstadsområdena.
För drygt ett år sedan, under vårvintern 2001, dis-
kuterade public service-beredningen behovet av en
skyndsam utredning för att se över digitalradion. Det
blev också så småningom riksdagens beslut i juni
2001, om jag inte minns fel. Det är beklagligt att
statsrådet har dröjt så länge med att tillsätta utredaren
och att ha en så lång hantering av utredningen. Jag
tror inte att någon i public service-beredningen trodde
att ordet "skyndsamt" skulle innebära att produkten
skulle bli klar runt årsskiftet två år senare. Statsrådets
politik har lett till fortsatt miljonrullning för Sveriges
Radio utan möjlighet för människor att lyssna på
programmen.
Som jag skrev i min interpellation finns det två
grundproblem för den digitala radion. Det är dels
dyra mottagare, dels det mycket smala utbudet. Det är
i praktiken bara Sveriges Radios sändningar man kan
lyssna på. Statsrådet stängde effektivt ute de kom-
mersiella aktörerna. Det fanns ett förslag till fördel-
ning från Radio- och TV-verket men det kom inget
beslut från statsrådet. Jag skulle därför vilja fråga
statsrådet: När räknar statsrådet med att utredandet
ska vara klart? När kan en eventuell lagstiftning träda
i kraft?
Jag vill upprepa min fråga om maktkoncentration
i medierna: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta
för att tillåta mångfald inom rikstäckande radio? Det
är ett problem att det i praktiken bara är tillåtet för en
aktör - om man räknar med Utbildningsradion är det
två aktörer - att sända rikstäckande radio. I statsrå-
dets svar försvaras monopolet och maktkoncentratio-
nen med att monopolet disponerar så stort utrymme.
Det skulle Berlusconi i Italien också kunna ställa upp
på. I och med att han disponerar så många nät och
kanaler skulle det vara ett argument för att den makt-
koncentrationen är bra.
Åter till frågan: Vilka åtgärder avser statsrådet att
vidta för att tillåta mångfald inom rikstäckande radio
eller, annorlunda uttryckt, är mångfald bra inom riks-
radio, ja eller nej?</pre><pre>Anf.  33  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! I det här parlamentet är det Ola Karls-
son som spelar rollen som Silvio Berlusconi.
DAB-radion infördes på försök. Sveriges Radio
fick möjlighet att bedriva försöksverksamhet från
1995. Det riksdagen uttalade då var att verksamheten
skulle utvärderas när lyssnarna väl hade kunnat bilda
sig en uppfattning om DAB-radion. Det bestämdes
ingen tidpunkt. Åren har gått och vi har sett vilka
problem DAB-radion har i Sverige och i andra länder
där det finns för få mottagare och för litet intresse. Vi
har från regeringens sida därför ingripit i förhållande
till det tidigare fattade riksdagsbeslutet. Det är vi som
har tagit initiativet. Vi har sagt att vi måste tillsätta en
utredning, trots att försöksperioden inte har pågått så
länge att lyssnarna kan ha några synpunkter på utbu-
det. Den utredningen arbetar nu.
Det stod "skyndsamt" i public service-
propositionen. Den antogs av riksdagen ganska sent
förra året. Mycket snart därefter tillsattes den DAB-
radiokommitté som nu är klar med sitt första delbe-
tänkande. Jag tycker att det är ett skyndsamt ageran-
de. Det är viktigt att det parlamentariska inslaget nu
kommer in i utredningen och att alla får en möjlighet
att göra en bedömning av den digitala radions fram-
tid. Från regeringens sida har vi tydligt markerat att
anledningen till att vi vill ha denna utredning är att vi
känner osäkerhet kring framtiden. Dessutom har
public service-beslutet i denna kammare blivit re-
striktivt när det gäller de medel som Sveriges Radio
tills vidare får använda för denna verksamhet.
Det är ett problem att vi inte har utrymme för mer
av rikstäckande kommersiell radio. I praktiken är det
fem rikstäckande nätverk som står för den kommersi-
ella radion. Vi har en public service-radio. Vi har en
sammanhållen kommersiell radio som inte bidrar till
mångfalden. Det gör däremot public service, som har
sina speciella uppdrag. Jag hade gärna sett att den
kommersiella radion var med i den utvecklingen av
digital radio. Det hade varit mycket bättre, för att
kunna göra en rimlig utvärdering. Det beklagliga var
att man från den kommersiella radion valde att hoppa
av precis när vi skulle fatta beslut om tillstånd.</pre><pre>Anf.  34  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Det är genom statsrådet Ulvskogs po-
litik som det inte har kommit fler lyssnare till den
digitala radion. Tillåter man inte fler än Sveriges
Radio att sända digitalt blir intresset för att skaffa den
dyra mottagaren mycket begränsat. Vem skaffar en
dyr mottagare bara för att kunna lyssna på Sveriges
Radios kanaler? Det är en mycket berättigad fråga
som lyssnarna har att ställa sig.
Resultatet blir att det inte blir några lyssnare.
Därmed är det svårt att göra en utvärdering. Så kan
man förhala och fortsätta miljonrullningen år efter år.
Radio- och TV-verket överlämnade ett förslag till
fördelning av sändningstillstånd till regeringen 1995,
om jag inte minns alldeles fel. Några år efteråt, när
det inte hade blivit något, drog de kommersiella ka-
nalerna tillbaka sina ansökningar därför att det regel-
verk som statsrådet föreslog inte tillgodosåg de
kommersiella kanalernas intressen.
Det är otvetydigt att statsrådets politik har bidragit
till den mycket dåliga utvecklingen för digital radio
och att den mycket långsamma processen med utre-
dandet kommer att leda till att det dröjer innan de
kommersiella kanalerna får möjlighet att vara med.
Sedan åter till frågan om mångfald inom rikstäck-
ande radio. Kan inte statsrådet ändå avge ett prin-
cipsvar? Är det bra med mångfald inom riksradio i
form av flera aktörer, ja eller nej? Är det bra med
mångfald, eller är värnandet om Sveriges Radio vik-
tigare än att öppna för fler aktörer?
Ett sätt att få fart på den digitala radion vore att
säga att statsrådet är beredd att öppna för fler rik-
stäckande kommersiella kanaler. Är statsrådet beredd
att ge en sådan signal?
Man försvarar monopolet och maktkoncentratio-
nen genom att säga: "Genom att fyra sändarnät dis-
poneras för verksamheten finns möjligheter att bedri-
va en programverksamhet med både bredd och djup
och därigenom tillgodose ett brett spektrum av öns-
kemål från lyssnarnas sida." Det skulle Berlusconi
också kunna skriva under på i sina mediekoncerner i
Italien.
Åter till frågan digital radio. När räknar statsrådet
med att utredandet ska vara klart? När räknar statsrå-
det med att en lagstiftning kan föreläggas riksdagen
för ett ikraftträdande?</pre><pre>Anf.  35  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Ola Karlsson talar strunt. När det
gäller den kommersiella radion var vi från regering-
ens sida mycket intresserade av att få med den i den
digitala utvecklingen. Jag har en god dialog med
Radioutgivarföreningen. Jag är angelägen om att
upprätthålla den goda dialogen.
Problemet för den kommersiella lokalradion är det
regelverk som den borgerliga regeringen riggade för
de kommersiella lokalradiotillstånden i början av 90-
talet. Auktionsförfarandet innebar att dessa bolag
drog på sig väldigt höga koncessionsavgifter. Det var
pengarna som skulle avgöra om man kunde få ett
tillstånd, och man bjöd över varandra. Nu sitter man
med denna jätteryggsäck. Det är klart att det är ett
problem för den kommersiella radion när man ska
tänka på framtiden.
Jag för gärna diskussioner med den kommersiella
radion om detta. Men det var nog inte huvudproble-
met när man klev av från den digitala utvecklingen
vid ett tidigare tillfälle. Får vi bara fortsätta att reso-
nera med varandra utan att Ola Karlsson kommer
med sina konstiga blandningar av äpplen och päron
tror jag att det kommer att gå ganska bra i slutänden.
Jag tycker att det är väldigt viktigt med mångfald.
Vi har en mediekoncentration i detta land som till
varje pris försvaras av Ola Karlsson. Han vill ha pri-
vata monopol när det gäller distribution och också
utbudet. Det vill inte jag. Den kommersiella radion
har en plats i framtiden. Vi kan inte trolla fram fre-
kvensutrymme i den gamla tekniken. Det är mycket
besvärligt. Men vi för diskussioner med radion om
detta.</pre><pre>Anf.  36  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Statsrådet säger att jag pratar strunt
här i kammaren. Det är väl mycket möjligt. Jag kan
konstatera att jag i så fall är i mycket gott sällskap.
Jag är inte alldeles ensam i den här debatten, t.ex.
Statsrådet säger att skälet till att den kommersiella
radion inte har kommit med i de digitala sändningar-
na var det regelverk som den borgerliga regeringen
riggade. Men det var inget auktionsförfarande för att
utse vilka kommersiella kanaler som skulle få vara
med i de digitala sändningarna. Det var i stället den
traditionella Ulvskogska politiska skönhetstävlingen,
eller då Margot Wallströms. Auktionsförfarandet var
borta när det handlade om att utse de kommersiella
kanalerna till de digitala sändningarna. Då fanns inget
auktionsförfarande. Det var den traditionella social-
demokratiska skönhetstävlingen.
Återigen: När räknar statsrådet med att en ny lag-
stiftning ska kunna träda i kraft? Vilken är signalen
till de kommersiella aktörer som vill vara med? Är
det den 1 januari 2004, den 1 januari 2005 eller 2006?
Ungefär vilken tidshorisont tänker sig statsrådet för
en kommande lagstiftning?
Sedan till frågan om maktkoncentration i medier-
na. Det enda område där vi i dag har monopol är
Riksradion. Det monopolet kämpar Marita Ulvskog
med näbbar och klor för att försvara för Sveriges
Radio.</pre><pre>Anf.  37  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Ola Karlsson får väl ta ett samtal med
Carl Erik Hedlund, den moderat som är ordförande i
ägarstiftelsen för public service-bolagen, så får de
snacka om vad de menar med monopol.
En radio och television i allmänhetens tjänst som
inte behöver ge avkastning på kapital till sina ägare
tycker jag är en mycket värdefull radio och television.
Det betyder icke att jag tycker att den kommersiella
radion inte har en viktig plats. Jag kommer att fort-
sätta diskussionen med den kommersiella radion om
framtiden.
Det som gjorde att den kommersiella radion klev
av den digitala satsningen förra gången och inte ville
vara med hela vägen när vi från regeringens sida var
på vippen att fatta beslut om tillstånden kan möjligen
ha haft sina alldeles speciella skäl.
En viktig fråga i botten som var av saklig natur
var att man hade bundit upp så mycket av sina pengar
i att betala dessa utauktionerade tillstånd. Det gjorde
att man hade väldigt höga koncessionsavgifter. Det
var en tung ryggsäck att bära. Då har man svårt att ha
råd också med digitala radiosändningar.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>9 §  Svar på interpellation 2001/02:369 om digi-
tala mottagare</pre><pre>Anf.  38  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Ola Karlsson har frågat om jag avser
att föreslå några åtgärder med anledning av förslagen
om storskalig utdelning av digitala mottagare för
television.
Remisstiden för Digital-TV-kommitténs slutbe-
tänkande har nyligen löpt ut. Betänkandet bereds i
Regeringskansliet med sikte på att en proposition ska
kunna läggas fram för riksdagen under senare delen
av år 2002. I det sammanhanget kommer regeringen
att ta ställning till olika förslag som har förts fram.</pre><pre>Anf.  39  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Låt mig först tacka för det mycket
korta svaret. Låt mig sedan också konstatera att riks-
dagen är den plats där man ska kunna föra intressanta
principdiskussioner om utvecklingen på medieområ-
det. Det borde öppna för möjligheten att få en prin-
cipdiskussion om det ändå ganska stora förslag som
har förts fram.
Förslaget om "folkbox", eller "Maritalåda", som
det också har kallats i en tidning, har förts fram som
ett remissvar på Digital-TV-kommitténs betänkande.
Det är få utredningar som så brutalt har slaktats och
strimlats som den utredningen. Den enda parallell jag
kan komma på är Lokalradiokommittén.
Flera av de riktigt tunga remissinstanserna har så-
gat utredningen jämns med fotknölarna eller strax
under det. Statskontoret, Riksrevisionsverket och
SVT har konstaterat med något olika ordvändningar
att utredningen inte kan ligga till grund för ett poli-
tiskt ställningstagande.
En av de modeller som har förts fram av remissin-
stanserna är gratisdistribution av enkla mottagare. Det
är framför allt SVT och Teracom, som har mycket
nära kontakter med departementet, som har fört fram
de idéerna.
Jag förstår att statsrådet inte kan gå in på detaljer
när ett beredningsarbete pågår, men det borde ändå
finnas utrymme för en principdiskussion.
Jag slår gärna fast att det finns vissa statliga in-
tressen i det här. Jag tycker att staten måste hjälpa till
att skapa utrymme för att SVT ska kunna få lägre
sändningskostnader. Staten ska också hjälpa till så att
alla ska kunna se TV, dvs. statliga insatser är eller
kan vara befogade där distribution eller mottagning är
mycket dyra.
Jag tycker också att det är viktigt att teknikskiften
sker frivilligt. De ska komma som en följd av att
konsumenterna uppfattar erbjudandet som bra - inte
därför att de påtvingas det uppifrån av staten. Det är
också viktigt att SVT:s distribution är teknikneutral.
Med detta sagt tycker jag att det är rätt så lätt att
komma fram till att staten inte ska skjuta till miljard-
belopp för att subventionera TV-mottagare. Det
måste finnas många, många andra områden som lig-
ger mycket högre på en prioriteringslista. Det kan inte
vara en statlig uppgift att med miljardbelopp subven-
tionera mottagare, även om jag förstår det mot bak-
grund av de mycket stora problem som bolaget Boxer
har i dag. I dagsläget lär ökningstakten vara ungefär
netto 1 000 boxar mer - i alla var det så i februari
månad. Ska man uppnå det mål man har satt så tar det
alltså ytterligare 650 månader, eller lite drygt 55 år,
innan man har nått målgruppen.
Jag vill ändå fråga statsrådet: Är det en statlig
uppgift att skjuta till miljarder till att subventionera
TV-mottagare? Väljarna har rätt att få höra ett prin-
cipsvar före valet.</pre><pre>Anf.  40  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Jag tackar för Ola Karlssons re-
missynpunkter på den utredning som han själv var
ledamot av, dvs. Digital-TV-kommittén. Han har
också skrivit ett särskilt yttrande.
Det måste kännas lite trist att ha suttit i en utred-
ning som, som Ola Karlsson själv framställer det, i
stort sett har blivit sågad jäms med fotknölarna. Jag
kan trösta honom. Full så illa är det inte, Ola! Det
finns en hel del positiva synpunkter. Det är en faktiskt
enda remissinstans som står för förslaget om ett tek-
nikskifte där man överger det analoga marknätets
digitalisering, nämligen Viasat som ju är ett MTG-
företag och har andra intressen.
Det är alltså inte så farligt, Ola Karlsson. Vi ana-
lyserar remissvaren. Upp med mungiporna - det här
kommer att gå bra! Vi kommer att göra en ordentlig
genomlysning av alla de förslag som finns. Vi ska
inte hafsa igenom det här genom att innan vi har gjort
en grundlig remissammanställning stå i en talarstol
och komma med tvärsäkra utsagor om framtiden för
detta viktiga demokratiprojekt.</pre><pre>Anf.  41  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Låt mig först som upplysning säga att
det var en reservation som jag skrev till Digital-TV-
kommitténs betänkande, och inte bara ett särskilt
yttrande. Om statsrådet vänder sig något till vänster
så kan hon nog få det bekräftat av sin sakkunniga
medarbetare.
Det borde vara ett bekymmer för statsrådet att den
utredning som har legat henne så varmt om hjärtat
och som hon tillsatte sin egen närmaste kvinna, som
sedan blev generaldirektör i Konkurrensverket, att
leda så totalt har slaktats av tunga remissinstanser. De
konstaterar att utredningen inte kan ligga till grund
för ett ställningstagande.
Jag har full förståelse för att statsrådet inte kan
gräva ned sig i detaljer eller olika specifikationer.
Men det borde ändå vara möjligt att föra ett princi-
presonemang om statens engagemang i ett teknik-
skifte och om statens engagemang beloppsmässigt i
sådant här. Är det en statlig uppgift att subventionera
TV-mottagare med miljardbelopp - ja eller nej?
Jag kan förstå problemet för statsrådet Ulvskog
med att ge sig ut på valkampanjer och prata om de
fyra prioriterade områdena: Vård, skola, omsorg och
så Robert. Men jag tycker ändå att väljarna har rätt att
få reda på socialdemokratins och kulturministerns
principiella inställning till en sådan här stor fråga som
kan kosta miljardbelopp och som innebär nya åtagan-
den för staten.
Är det alltså en statlig uppgift att subventionera
TV-mottagare med miljardbelopp - ja eller nej?</pre><pre>Anf.  42  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Ola Karlsson tycker om att framställa
allt som sker på medieområdet och som inte handlar
om privata monopol som miljardrullningar och mil-
jonrullningar med skattemedel. Vi hade en KU-
utfrågning tidigare i dag som Ola Karlsson deltog i.
Då fick jag anledning att påminna om den KU-
granskning som gjordes år 2000 när det gäller det
digitala marknätet och Teracoms insatser där. Hittills
har icke en enda skattekrona gått till detta projekt -
något som konstitutionsutskottet kom fram till i sin
granskning för två år sedan.
Jag har stor respekt för de sju partier som satt med
i Digital-TV-kommittén, där Ola Karlsson var en
ensam ropande röst i öknen tillsammans med Folk-
partiets representant. De andra fem partierna står ju
bakom detta teknikskifte från analog till digital tek-
nik, inte för att vi ska få så många kanaler utan för att
också i framtiden ska kunna få television till rimlig
kostnad oberoende av var vi bor, dvs. i princip i hela
landet. Det är det som det handlar om. Jag har allde-
les för stor respekt för dessa partier och för denna
fråga för att göra den till något konstigt inslag i valrö-
relsen. Fem partier över blockgränsen står bakom
tanken på detta teknikskifte. Det ska grundligt gås
igenom med de andra partierna och med remissin-
stanserna. Sedan ska vi komma fram till en proposi-
tion. Jag är inte beredd att skjuta i väg några skott i
den viktiga diskussionen i en interpellationsdebatt
med Ola Karlsson.</pre><pre>Anf.  43  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Det är intressant att statsrådet inte kan
ge besked i en sådan här viktig fråga. Det som två
mycket tunga remissinstanser, SVT och Teracom, har
föreslagit är att man i praktiken ska dela ut gratis TV-
mottagare till hushållen. SVT vill att det ska ske ge-
nom att man tar pengar från företagets distributions-
konto, och Teracom säger rätt ut att staten ska betala
detta direkt.
En enkel mottagare per hushåll borde pengamäs-
sigt landa någonstans mellan tre och fem miljarder
kronor. Är detta en riktig prioritering för staten? Är
det riktigt att staten ska lägga mellan tre och fem
miljarder på att subventionera TV-mottagare? Jag
tycker inte det. Jag tycker att det borde vara ganska
lätt att säga att teknikskiften ska ske frivilligt, genom
att konsumenterna uppfattar erbjudandet som så pass
intressant att de är beredda att betala för vad en nor-
mal TV-mottagare kostar.
Statsrådet vägrar att ge besked trots att statsrådet
tänker ge sig ut i valrörelsen och begära väljarnas
förtroende för att fortsätta bedriva politik - kanske
inte kulturpolitik men väl politik. Vad kommer stats-
rådets svar till väljarna att vara när de frågar i valrö-
relsen?</pre><pre>Anf.  44  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Jag är glad över att jag och Ola Karls-
son äntligen är överens på en punkt, nämligen att det
här teknikskiftet är en viktig fråga. Det gör att det blir
väldigt enkelt. Då kan man säga att så viktiga frågor
ska man inte avhandla utan en grundlig demokratisk
process. Jag skulle aldrig drömma om att ge mig ut i
valrörelsen och tala å fem partiers vägnar - fem parti-
er som dessutom befinner sig på båda sidor av block-
gränsen - i en så viktig fråga. Detta är något som vi
ska ägna hösten åt och återkomma med en proposi-
tion.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>10 §  Svar på interpellation 2001/02:351 om EU
och svensk flyktingpolitik</pre><pre>Anf.  45  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat mig om
vilka åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att - som
han skriver - till andra medlemmar i EU förmedla
alla positiva erfarenheter av den unikt lyckade asyl-
och flyktingpolitik Sverige sedan länge för. Bakgrun-
den är att, som Sten Andersson skriver, svenska rege-
ringsledamöter och partiledare efter det senaste fol-
ketingsvalet i Danmark framträtt i medier "där man
unisont förkastade utgången av det danska valresul-
tatet".
Av interpellationens formulering drar jag slutsat-
sen att det också avser integrationspolitiken.
Det har tydligen undgått Sten Andersson att de
planer på förändring av "utlänningslagstiftningen"
som den danska regeringen har aviserat har mött både
oro och kritik inte bara från Sverige utan från många
andra länder. Också FN:s flyktingkommissariat har
framfört sådan kritik.
Själv har jag och två kolleger från den belgiska
och franska regeringen i ett öppet brev till den danska
social- och jämställdhetsministern uttryckt vår oro
över dessa ändringarna. Mot den bakgrunden har vi
därför i ett brev föreslagit en konstruktiv dialog för
att få klarhet i den danska regeringens avsikter.
Avsikten är givetvis inte att på så sätt tvinga på
något land den politik som finns i något annat land.
Däremot är det av största vikt att alla EU:s medlems-
länder också i praktiken håller fast vid de åtaganden
om grundläggande värderingar som hela den europe-
iska unionen bygger på. Som Sten Andersson möjli-
gen känner till finns dessa åtaganden upptagna både i
den europeiska stadgan för grundläggande rättigheter
samt i de två direktiv som syftar till att främja likabe-
handling och motverka diskriminering som minister-
rådet antog år 2000.
Det är om de värderingar som ligger till grund för
dessa åtaganden - och det sätt som de kan komma att
reflekteras på i den föreslagna danska lagstiftningen -
som vi vill ha en diskussion med den danska rege-
ringen.
Under andra halvåret i år kommer Danmark att
vara ordförandeland i EU. Den danska regeringen har
meddelat att den då kommer att driva bl.a. integra-
tionsfrågor. De ska tas upp till diskussion både vid en
konferens och vid ett därefter kommande möte med
ministerrådet. Det blir då tillfälle att länderna emellan
diskutera integrationsfrågorna utifrån erfarenheterna i
varje enskilt land. Från svensk sida kommer vi då att
med kraft markera att integrationsfrågorna inte får bli
ett slagträ för främlingsfientliga krafter.
Om Sten Andersson inte delar de grundläggande
värderingar som jag pekat på, så må det vara hans
sak. Men han få finna sig i att vi som tror på dem
också i fortsättningen kommer att verka för att de
upprätthålls både i Sverige och i andra länder.</pre><pre>Anf.  46  STEN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag ska givetvis slåss för att alla som
tror på sin sak ska kunna driva den. Det vore skam
annars.
Jag tycker att det i dag finns en oroväckande ten-
dens inom EU att lägga sig i resultaten av allmänna
och fria val i andra länder. För något år sedan var det
Österrike. Det blev en katastrof när det gäller EU:s
trovärdighet. Det kommer aldrig att upprepas igen
enligt EU:s högsta ledning. Senast var det Danmark
som efter det senaste valet fick kritik av ministrar
från tre EU-länder.
Jag förstår inte varför det blev ett öppet brev. Det
berodde väl antagligen på att man trodde att det age-
randet skulle ge bäst medial effekt. Man kan fråga sig
vad de här tre länderna, Belgien, Frankrike och Sve-
rige, har att skryta över när det gäller flykting- och
integrationspolitik.
Fru talman! I dag finns det också länder där det
gungar häftigt. I Tyskland har nu f.d. förbundskans-
lern Helmut Schmidt, socialdemokrat, skrivit en me-
moarbok där han är starkt kritiskt till omfattningen av
den tidigare förda tyska flyktingpolitiken. I Storbri-
tannien har man en mycket hård debatt om flykting-
politiken. Jag behöver inte nämna Italien och Spani-
en. Sedan har vi Norge som i och för sig inte är med-
lem av EU, men där den norska regeringen nu lägger
fram mycket skarpa förslag. Arbetarpartiet i Norge
börjar närma sig den danska linjen.
Fru talman! Jag vet inte varför Finland alltid
kommer undan i de här sammanhangen. De har ju
ingen flyktingpolitik alls. De får aldrig något brev
från andra länders ministrar.
Statsrådet refererar till FN:s flyktingkommissarie
som också lär ha kritiserat Danmark. Jag har en arti-
kel här från Jyllands-Posten den 30 december i fjol,
dvs. dagen före nyårsafton. Där kritiserar FN:s flygt-
ningehøjkommissær, som det heter på danska, detta,
och det är alltså Hollands f.d. statsminister som också
är socialdemokrat. Han säger att Danmarks flykting-
politik, varken den nuvarande eller den föreslagna
skiljer sig i någon större omfattning från den inom
EU. Jag undrar varifrån statsrådet får sina uppgifter,
eller så ljuger medvetet några tidningar.
Fru talman! Till sist undrar jag när ett antal mi-
nistrar i EU:s medlemsländer kommer att skicka
protestbrev till Finland och be att de omprövar sin i
dag faktiskt minimala asyl- och flyktingpolitik.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>11 §  Svar på interpellation 2001/02:360 om
antisemitism och islamofobi</pre><pre>Anf.  47  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Yvonne Ruwaida har frågat hur jag
avser att agera för att dels stödja de institutioner,
samfund, organisationer och personer som utsätts för
antisemitiska och islamofobiska hot, dels motverka
antisemitism och islamofobi i Sverige.
Jag delar helt Yvonne Ruwaidas oro över de ut-
tryck för islamofobi och antisemitism som i ökande
grad förekommer i Sverige efter den 11 september
och som en följd av utvecklingen i Mellanöstern.
Som Yvonne Ruwaida påpekar behövs det kraftiga
åtgärder för att motverka dessa företeelser och ge stöd
till personer och organisationer som utsätts för hot.
Som så ofta framhålls måste allt arbete för att
motverka intolerans och värna demokratiska och
humanitära värderingar bygga på ett brett engage-
mang från hela samhället. Det är också i högsta grad
fallet när det gäller denna frågeställning.
Det är en fråga för polisen att ge skydd till perso-
ner, organisationer eller institutioner som utsätts för
hot om våld eller andra övergrepp eller som kan be-
dömas löpa risk för sådant.
Kampen mot brott med rasistiska och främlingsfi-
entliga motiv är sedan flera år ett högt prioriterat
område inom polisen. Detta gäller givetvis också i
fortsättningen.
Regeringen har ett särskilt ansvar för att motverka
intolerans och värna demokratiska och humanitära
värderingar. Därför görs också många insatser. Låt
mig redovisa några av dem.
När det gäller det breda och långsiktiga arbetet
mot islamofobi och antisemitism och annan intolerans
har det i stora delar redovisats i den handlingsplan
mot rasism, främlingsfientlighet m.m. som regeringen
antog i februari 2001.
Vad gäller sådana åtgärder som särskilt riktas mot
islamofobi och antisemitism, vill jag nämna några
trots att jag är väl medveten om att Yvonne Ruwaida
känner till dem.
År 1997 tog statsministern initiativ till informa-
tionssatsningen Levande Historia. Den 1 januari 2003
inrättades Forum för levande historia. Med utgångs-
punkt i Förintelsen ska verksamheten syfta till att
stärka människors vilja att aktivt verka för lika värde
och främja arbete för tolerans och mänskliga rättig-
heter med utgångspunkt från Förintelsen och från
svensk nutidshistoria.
Jag vill också här peka på att regeringen i regle-
ringsbrevet för Integrationsverket avseende detta
budgetår uppdragit åt verket att redovisa hur arbetet
med att förebygga och motverka rasism och främ-
lingsfientlighet har bedrivits samt vilka resultat man
har uppnått. Mot bakgrund av terroristattacken i USA
ska situationen för muslimer i Sverige belysas sär-
skilt.
Jag vill också nämna boken Jalla! Nu klär vi gra-
nen - möte med den muslimska kultursfären, som ges
ut av Utrikesdepartementet, trycks i 250 000 exemp-
lar och distribueras till alla elever i årskurs 1 och 2 i
gymnasieskolorna samt till bibliotek och ungdomsor-
ganisationer.
Slutligen vill jag nämna den översyn som nu ge-
nomförs inom Regeringskansliet, där man har initie-
rat formerna för och organisationen av det framtida
antirasistiska arbetet. Åtgärder mot islamofobi och
antisemitism ingår uttryckligen i detta arbete.
Sammanfattningsvis: Det är mycket viktigt att
personer som av etniska eller religiösa skäl utsätts
för, eller riskerar att utsättas för, våld eller andra
övergrepp också fortsättningsvis ges det skydd de
behöver. Det pågår härutöver ett långsiktigt arbete för
att motverka alla former av intolerans.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen
för att bedöma om ytterligare åtgärder behöver vidtas.</pre><pre>Andre vice talmannen konstaterade att interpel-
lanten inte var närvarande i kammaren och förklarade
överläggningen avslutad.
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 16.22 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.</pre><pre>12 §  Svar på interpellation 2001/02:364 om
rättssäkerhet i skolan</pre><pre>Anf.  48  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Helena Bargholtz har frågat om jag är
beredd att verka för ökad rättssäkerhet för eleverna i
samband med betygssättning genom inrättande av en
prövnings- och ansvarsnämnd för skolan. Helena
Bargholtz har även frågat på vilket sätt jag vill ge
föräldrar och elever ökad trygghet gentemot lärare
som begått tjänstefel.
Att betygssättningen är korrekt och upplevs rätt-
vist av eleverna är en mycket viktig fråga. Det är
avgörande för betygens trovärdighet och betygssys-
temets legitimitet att betygssystemet grundar sig på
en likvärdig bedömning. Statens skolverk har i olika
sammanhang pekat på att bedömningen av elevernas
kunskaper tycks variera. Regeringen gav därför i
december 2001 Statens skolverk i uppdrag att planera
för en kompetensutveckling för lärare i grundskolan,
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning i
frågor om kunskapsbedömning och betygssättning.
Skollagskommittén (U 1999:01) har bl.a. i upp-
drag att utreda och föreslå hur en ökad rättssäkerhet
för eleverna kan åstadkommas. Enligt vad jag har
erfarit pågår arbete i kommittén inom området be-
tygssättning i anslutning till detta. Kommittén ska
redovisa sitt uppdrag senast den 16 december 2002
och jag vill inte föregripa detta arbete.
Helena Bargholtz utgår från att inrättande av en
central prövnings- och ansvarsnämnd för skolan,
utöver prövning av betygssättning, skulle kunna höja
läraryrkets status och också vara en instans dit elever
och föräldrar kan anmäla lärare som begått tjänstefel.
Läraryrkets status är en aktuell fråga som diskute-
ras mycket i olika sammanhang. Jag har, liksom tidi-
gare statsråd med ansvar för skolan, starkt betonat
betydelsen av läraryrket och de insatser som lärarna
gör. Att arbeta med unga människors kunskapsbild-
ning och personliga utveckling är ett av de viktigaste
och samtidigt mest stimulerande arbeten man kan ha.
Det handlar i grunden om att bidra till Sveriges fort-
satta utveckling.
Ett led i arbetet för läraryrkets utveckling och pro-
fessionalisering är den nya lärarutbildningen med
dess tonvikt på ämnesmässig kompetens, fördjupade
kunskaper om lärandeprocesserna och didaktiska
frågor liksom läraryrkets forskningsanknytning. Ing-
en ska tvivla på regeringens inställning och ambition
när det gäller läraryrkets ställning och status. Jag vill
dock samtidigt framhålla att det mest framgångsrika
arbetet för läraryrkets professionalisering och status
måste bäras av lärarna själva. Professionalitet kan
bara utvecklas av de professionella själva. Jag vet att
det pågår intensiva diskussioner om detta inom båda
lärarförbunden, t.ex. frågan om auktorisation av lä-
raryrket och etiska regler för lärare.
Svenska Kommunförbundet har som lärarnas ar-
betsgivarorganisation en mycket viktig roll när det
gäller läraryrkets status. Löner och andra anställ-
ningsvillkor och möjligheter till utveckling i yrket är
av avgörande betydelse i detta sammanhang.
Sverige har en väl utbildad och engagerad lärar-
kår. Jag känner inte till att tjänstefel bland lärare är ett
frekvent problem. Om en lärare har agerat på ett sätt
som kan vara att bedöma som tjänstefel eller annars
har agerat på ett olämpligt sätt är det naturligtvis
viktigt att en sådan händelse hanteras på ett bra sätt.
Det finns redan flera instanser som har till uppgift
att ta hand om den typen av problem. Det kan vara en
fråga för arbetsgivaren, dvs. vanligen kommunen, att
vidta åtgärder inom ramen för det arbetsrättsliga
regelverket eller andra tillämpliga bestämmelser.
Statens skolverk, liksom riksdagens ombudsmän
(JO), har i egenskap av myndigheter som utövar till-
syn ett ansvar för att uppmärksamma t.ex. fall då en
lärare inte följt gällande författningar. Om det uppstår
misstanke om att en lärare gjort sig skyldig till något
som kan vara straffbart som tjänstefel är det natur-
ligtvis en fråga för polis och åklagare.
Mot bakgrund av vad jag anfört är jag inte beredd
att nu verka för inrättande av en prövnings- och an-
svarsnämnd för skolan eller vidta några särskilda
åtgärder i frågan om lärares eventuella tjänstefel.</pre><pre>Anf.  49  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Thomas
Östros för svaret på min interpellation.
Vi är ju båda mycket besjälade av att öka rättssä-
kerheten när det gäller betygssättningen för elever. Vi
har väl båda, kanske på olika sätt, upplevt hur hemskt
det är för elever som upplever att de har blivit drab-
bade av orättvisa betyg och hur maktlösa elever kän-
ner sig. Det är vid få tillfällen som jag har känt så
starkt för unga elever som när de känner att de inte
rår på betygssättningen.
Jag har ett konkret förslag på hur man ska kunna
komma till rätta med detta. Jag har föreslagit att man
skulle ha en prövnings- och ansvarsnämnd. Det skulle
vara en central nämnd i varje kommun dit elever
skulle kunna vända sig när de anser att deras betyg är
orättvist satta. Jag vill betona - och jag upptäckte
nyss att det faktiskt inte framgår av min interpellation
- att det handlar om slutbetyg. Det är ju slutbetygen
som är de viktigaste för eleverna. Där känner man ett
extra behov av att kunna få rätt om det har gått fel.
Detta avvisar statsrådet rakt av. Han menar att det
inte ska vara någon prövnings- eller ansvarsnämnd.
Statsrådet hänvisar i stället till Skollagskommittén,
som lär ha fått i uppdrag att titta på frågan om rättvis
betygssättning. I svaret på interpellationen sägs att
kommittén ska komma med ett förslag i december i
år. Det är väl bra, men jag befarar att Skollagskom-
mittén kanske inte alls klarar av den här frågan.
Väldigt många svåra och tunga frågor begravs i
utredningar. När en utredning inte klarar av en viss
fråga bollas den vidare till en ny utredning, och så
kanske till ännu en utredning osv. Min direkta fråga
till statsrådet är då: Hur länge är statsrådet beredd att
vänta innan han kan avslöja hur han vill ha de här
rättvisa betygen? Hur många utredningar och remiss-
rundor ska få diskutera detta? Det vore väl skönt om
man kunde komma med ett konkret förslag.
Fru talman! Om jag nu inte får något gehör för
mitt förslag om en särskild prövnings- och an-
svarsnämnd skulle jag vilja att man tittar på andra
möjligheter. Det handlar då naturligtvis om att man
har en ordentlig granskning utifrån av slutbetygen.
Man kan tänka sig att man har skolinspektörer, för-
stås. Man kan ha utomstående examinatorer. Jag kom
faktiskt att tänka på gamla tiders studentexamen, som
jag har upplevt. Då hade man en censor, och det var
faktiskt en väldigt bra kontroll av att studentbetygen
blev tämligen rimligt satta. Det var ju inte bara cen-
sorn som avgjorde betygen, utan det avgjordes av
läraren och censorn i kombination.
Jag måste säga, fru talman, att ju äldre jag blir,
desto mer positiv blir jag till min egen skoltid. Då var
det i alla fall ordning och reda, förefaller det, i jämfö-
relse med i dag. Vem vet, vi kanske kommer tillbaka
till gamla skolformer igen.
Fru talman! Lärarna gör bedömningar som är väl-
digt viktiga för elevernas framtid. De kan vara avgö-
rande för vem som kan bli läkare eller advokat och
för vem som inte kan bli det. Men de kan alltså inte
överprövas. Därför har jag velat ta upp den här dis-
kussionen med statsrådet för att se om man inte kan
hitta nya infallsvinklar för att öka rättssäkerheten för
elever.</pre><pre>Anf.  50  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag hoppas att jag inte gör Bargholtz
besviken om jag säger att vi inte ska tillbaka till den
gamla skolan. Däremot kan man inte avvisa allt som
gjordes i den gamla skolan. Det finns ett värde i att
också ta med sig det bästa av det gamla in i framti-
den.
Elevers rättssäkerhet är en viktig fråga. Där har vi
samma uppfattning. Jag uppfattar det också som en
starkt engagerande fråga bland eleverna, naturligtvis.
Betyg är ju någonting som de i många fall vill ha men
också drabbas av. Det är en myndighetsutövning som
de utsätts för, och man vill naturligtvis känna att den
är rättssäker i grunden.
Det som interpellationen gäller - möjligheterna att
ompröva betyg och att överklaga betygssättning - är
frågor som diskuteras i Skollagskommittén. Jag är
inte alls beredd att avvisa kommitténs resultat innan
den ens är färdig med sitt arbete. Jag har mycket goda
förhoppningar om att Skollagskommittén kommer att
kunna lämna intressanta och användbara förslag på
det här området. I och med att kommittén nu arbetar
med detta vill jag se vad man kommer fram till. Det
är en viktig utredning, och detta är en viktig del av
elevers rättssäkerhet.
Jag vill gärna själv säga att jag tycker att det är en
intressant frågeställning. Men det ska vägas mot att vi
inte samtidigt vill få en effekt som gör att undervis-
ningen snävas in - att lärarna drar sig för att pröva
nya metoder eller att man går tillbaka till något slags
standardiserade prov i stället för att pröva nya sätt att
testa kunskaper.
Den här avvägningen måste göras mellan över-
klagningsrätten och den pedagogiska utvecklingen.
Det finns också andra sätt att stärka den här proces-
sen. Ett kan vara att oerfarna lärare får stöd från er-
farna lärare när det gäller just betygssättning. Ytterli-
gare ett kan vara att öka lärares kompetens inom detta
område, att satsa resurser också på vidareutbildning
när det gäller betygssättning, allt för att öka också
elevernas känsla av rättssäkerhet i ett system där de
har all rätt att kräva detta.</pre><pre>Anf.  51  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag vill börja med att ställa en fråga
till statsrådet om något som jag faktiskt inte är riktigt
säker på. Vad sägs i direktiven till Skollagskommittén
när det gäller betygen? Det kanske jag kan få höra i
statsrådets nästa inlägg.
Jag tänkte också ta upp frågan om prövnings- och
ansvarsnämnden ur en annan aspekt. Som framgår av
min interpellation är det en instans dit elever och
föräldrar kan anmäla lärare som begått tjänstefel. En
lärare som upprepade gånger anmälts och prickats ska
inte få fortsätta att undervisa. Detta ökar också trygg-
heten för elever och föräldrar. Nu har statsrådet i
svaret på min interpellation sagt att man ska använda
andra möjligheter. Men jag tror att detta är en mycket
bra möjlighet att använda därför att den är klar och
tydlig, och då vet elever och föräldrar att det är till
denna kommunala ansvarsnämnd som de kan vända
sig när de anser att lärare är olämpliga.
Vägen till högre status för läraryrket kan ofta gå
via offentliga bedömningar som kan överklagas. Vi
har från Folkpartiets sida talat en del om lärarlegiti-
mation. Vi anser att om en lärare inte sköter sig ska
lärarlegitimationen kunna dras in för den läraren. Vi
anser att lärarna liksom eleverna har allt att vinna på
detta. Då kommer elever och föräldrar att kunna
upptäcka att lärare precis som läkare normalt gör
rättvisa bedömningar utifrån det underlag som finns.
Men insynen i bedömningen, hur denna bedömning
görs, ökar både elevers och föräldrars förståelse för
lärarnas uppgifter, vilket i sin tur kan förbättra sam-
arbetet mellan hem och skola. Vi från Folkpartiet gör
bedömningen att lärarkåren då blir kompetentare, mer
överens och tryggare, då man delar detta ansvar med
föräldrar och elever. Detta ökar också, som jag har
sagt, rättssäkerheten för eleverna. De känner att de
har en annan situation gentemot lärarna än de har i
dag. Precis som med betygen är ju eleverna väldigt
mycket så att säga i lärarnas händer. Jag tror att det
skulle vara väldigt bra att ha denna modell.</pre><pre>Anf.  52  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag förstår att Helena Bargholtz är
övertygad om att den modell som hon föreslår är den
bästa modellen. Jag vill ändå vänta på Skollagskom-
mitténs betänkande. I kommitténs direktiv står det att
man ska se över hur man ska stärka elevers rättssä-
kerhet. I detta, menar jag, ingår naturligtvis betygs-
frågan. Och jag har hört mig för och vet att kommit-
tén också arbetar med frågan om möjligheten till
överklagande och omprövning av betyg. I den me-
ningen menar jag att direktivet till Skollagskommittén
såvitt jag kan se är tillfyllest.
Jag vill också peka på skolans ledning som väldigt
viktig när det gäller också elevernas trygghet inför att
läraren är en professionell och klok lärare. Skolans
ledning, rektor, har ju ett mycket stort ansvar att vara
en pedagogisk ledare och att vara en ledare av verk-
samheten som också väl känner till utvecklingen i
skolan. Det är kopplat till kvalitetsarbetet i den en-
skilda skolan. Jag menar att detta är en av de viktiga
frågorna när det gäller att stärka skolans utveckling.
Det gäller att stärka det lokala kvalitetsarbetet i en
systematisk form så att man ser hur man ligger till i
förhållande till målen, vilka brister man har och hur
man ska arbeta för att stärka skolans arbete med de
dåliga sidorna. Detta ingår i ledarskapet för skolan,
och jag kommer att återkomma till dessa frågor fram-
över också och hur vi ska stärka kvalitetsarbetet i
skolan.</pre><pre>Anf.  53  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag vill i mitt sista inlägg ändå tacka
för att jag av Thomas Östros har fått höra att han ändå
är beredd att fundera över detta med överklagnings-
möjlighet, om jag uppfattar det hela rätt.
Olämpliga lärare är ett stort problem inte bara för
elever och föräldrar utan också för skolledare och för
rektorer. Om det fanns en sådan prövning och an-
svarsnämnd skulle man kanske kunna göra det lättare
för en rektor att flytta på en lärare, att få bort en lärare
från en skola. I dag är det praktiskt taget omöjligt att
få en lärare förflyttad om läraren inte vill det. Det är
ett problem i sig.</pre><pre>Anf.  54  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! För att vara tydlig ska jag säga att jag
har en öppen attityd till alla förslag som syftar till att
stärka elevers rättssäkerhet. Och jag ser fram emot de
förslag på detta område som Skollagskommittén
kommer att lägga fram. Kommittén arbetar bl.a. med
frågan om möjligheter till omprövning av betyg. Här
finns också negativa delar i vågskålen om det skulle
finnas risk för att den pedagogiska utvecklingen stan-
nar av eller snävas in. Men rättssäkerhetsfrågorna är
så pass viktiga att alla förslag för att konkret stärka
elevers rättssäkerhet noggrant måste övervägas.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>13 §  Svar på interpellation 2001/02:377 om
undervisning i svenska språket</pre><pre>Anf.  55  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Petra Gardos har frågat vilka initiativ
jag ämnar vidta för att alla elever ska uppnå godkän-
da kunskaper i svenska språket. Petra Gardos har
också frågat vilka initiativ jag ämnar vidta för att
elever med invandrarbakgrund ska få de förutsätt-
ningar som krävs för att uppnå tillräckligt bra färdig-
heter i svenska språket.
Jag instämmer i att goda kunskaper i svenska är
centrala för elevers framgång både i grundskolan och
i gymnasieskolan. Det är dock viktigt att poängtera
att det är många och bitvis komplexa faktorer som
påverkar elevers studieframgång. Vissa av faktorerna
är relaterade till utländsk bakgrund, andra är generella
för alla elever. Många av faktorerna beror på omstän-
digheter som inte skolan råder över, t.ex. bostadsseg-
regation och utbildningsnivå hos föräldrarna. Åtgär-
derna för att förbättra situationen behöver därför vara
dels generella, dels specifika för elever med utländsk
bakgrund.
Beträffande generella insatser bör först nämnas att
regeringen sedan hösten 2001 genomför en mycket
stor ekonomisk satsning genom de riktade statsbidra-
gen till personalförstärkningar i skolor och fritids-
hem. Det främsta syftet med denna satsning är att
förbättra måluppfyllelsen. Genom detta riktade stats-
bidrag kan kommunerna anställa fler lärare och annan
personal i skolan och därmed öka kvaliteten på un-
dervisningen. Nivån på statsbidraget höjs stegvis till 5
miljarder kronor per år under en femårsperiod. Jag är
övertygad om att vi får se resultat av denna ekono-
miska förstärkning framöver.
En annan åtgärd för att öka måluppfyllelsen är ett
mer effektivt och strukturerat kvalitetsarbete i kom-
muner och skolor. Det behövs en mer regelbunden
och heltäckande kvalitetsutvärdering av skolorna
kombinerat med effektiva insatser för skolor som inte
möter kraven. Statens skolverk har fått regeringens
uppdrag att rikta insatser mot kommuner med en stor
andel skolor där många elever inte når målen. Skol-
verket ska diskutera med kommunerna vilka åtgärder
som behövs för att förbättra måluppfyllelsen. Särskilt
viktigt är det att kommuner och skolor sätter in stöd
för elever så tidigt som möjligt och även tittar speci-
fikt på åtgärder för att stärka undervisningen i svens-
ka för barn med utländsk bakgrund.
Jag anser att skolorna måste ta ett tydligare ansvar
för varje elevs kunskapsutveckling. Varje elev bör ha
en framåtsyftande individuell utvecklingsplan, som
visar vilka insatser som behövs för att eleven ska nå
de nationella målen. Därmed skulle rätten stärkas för
eleverna att få det stöd och den stimulans de behöver
för att gå vidare, och de överenskommelser eller
åtaganden som skolan, eleven och föräldrarna gör
skulle få ökad betydelse. Att varje elev får en indivi-
duell pedagogisk bedömning är naturligtvis särskilt
viktigt för elever med bristande kunskaper i svenska
språket och för elever som även i övrigt kan ha behov
av särskilt stöd.
Förskolan är det första viktiga steget i utbild-
ningssystemet. Här får barnen en god grund för lä-
rande och språkutveckling. Det är därför mycket
betydelsefullt att vi genomför de viktiga reformer
som ger fler barn tillgång till förskolans pedagogik;
den allmänna förskolan för 4-5-åringar, maxtaxan
och rätten till förskola för barn till arbetslösa och
föräldralediga.
Lärarna har en nyckelroll i genomförandet av en
skola med hög kvalitet. Förutom den nya lärarutbild-
ningen genomför regeringen dessutom en satsning för
att ge obehöriga lärare den kompletterande utbildning
de behöver för att nå lärarbehörighet. Regeringen
genomför också riktade satsningar på kompetensut-
veckling i specialpedagogik för lärare som stöd bl.a.
till elever med läs- och skrivsvårigheter. Detta kom-
mer naturligtvis elever med brister i färdigheterna i
svenska till godo.
De nu nämnda satsningarna har som syfte att fler
elever ska lämna grundskolan med godkända betyg.
Detta gäller alla grupper av elever i alla sorters kom-
muner. Det finns emellertid andra insatser som mer
direkt är riktade till elever med utländsk bakgrund.
Inom ramen för regeringens storstadssatsning ge-
nomförs åtgärder för att förstärka utbildningen i stor-
stadsregionerna. Förskoleplats på deltid har erbjudits
alla barn mellan tre och fem år som annars stått utan-
för förskoleverksamheten i de aktuella bostadsområ-
dena. Insatser har också gjorts för att främja barns
språkliga utveckling, både i förskolan och i grund-
skolan.
Värdet av tidiga insatser gäller alla delar av barns
och ungdomars utveckling, i synnerhet basfärdigheter
som läsning, skrivning och räkning. För barn med
utländsk bakgrund är språkutvecklingen central för att
de senare ska kunna tillgodogöra sig undervisningen i
alla ämnen. I detta sammanhang måste även moders-
målets betydelse framhållas. Goda kunskaper i mo-
dersmålet bidrar till utvecklandet av en trygg identitet
och underlättar all inlärning. Modersmålsundervis-
ning har en viktig funktion genom att den behövs som
stöd för utvecklingen både av modersmålet och av
svenskan.
Regeringen gav i juni 2001 Skolverket i uppdrag
att göra en bred översyn av modersmålsundervisning-
ens ställning och att lämna förslag till förbättringsåt-
gärder. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast
den 15 maj i år.
Jag anser att det finns skäl att även i fortsättningen
fokusera på att förbättra utbildningsvillkoren för
elever i segregerade områden. Erfarenheterna från
regeringens storstadssatsning är värdefulla i det fort-
satta arbetet. I språkförskolorna, som utvecklats inom
ramen för detta projekt, har man strävat efter att in-
tegrera svenska barn och barn med annat modersmål.
Även organisation av och innehåll och kvalitet i un-
dervisningen i svenska som andraspråk behöver upp-
märksammas.</pre><pre>Anf.  56  PETRA GARDOS (m):
Fru talman! Först vill jag tacka för interpellations-
svaret.
Jag har ofta hört sägas från denna talarstol att det
är så bra att man är överens i olika frågor. Thomas
Östros säger att han håller med mig om att det är
viktigt med goda kunskaper i svenska språket, både i
grundskolan och i gymnasiet. Men jag vet inte om vi
är riktigt överens, för jag tycker inte att det görs nå-
gonting konkret.
Thomas Östros skyller på en mängd, som han sä-
ger, komplexa faktorer. En av dessa komplexa fakto-
rer är relaterad till att vissa ungdomar har utländsk
bakgrund. Ja, det är just det som min fråga handlar
om. Vad tänker alltså Thomas Östros göra för att barn
och ungdomar med invandrarbakgrund ska få de
förutsättningar som krävs för att uppnå tillräckliga
kunskaper i svenska språket, så att de inte behöver
känna sig utanför i det svenska samhället?
Så här säger en flicka, en vanlig grundskoleelev i
Fittja:
"Jag har så mycket brytning att jag skäms för att
prata framför folk. I min klass gick bara turkar och
kurder, inte en svensk - - -. Kanske blir jag städers-
ka. Men det vill jag inte! Jag vill vara som vanliga
tjejer, jag vill plugga och komma in i gymnasiet och
prata bra svenska. Jag är ju svensk."
Hur tror Thomas Östros att det känns för en ung
flicka att behöva uppleva livet som en enda uppförs-
backe? Hur tror Thomas Östros att det för samma
flicka känns att inte våga prata inför folk därför att
hon bryter så mycket på svenska? Hur tror Thomas
Östros att det känns för henne att inte se någon fram-
tid på grund av det här? Hur tror Thomas Östros att
det känns för henne att uppleva att hon inte har möj-
lighet att plugga som alla andra vanliga tjejer - som
hon själv uttrycker det?
Jag kan stå här i oändlighet och ställa frågor till
statsrådet, men frågan är om Thomas Östros har någ-
ra svar. Thomas Östros, ditt parti går ut med att ni
ställer upp på de svagas sida. Men var är ni nu?
Segregation handlar inte om kronor och ören utan
om vilka möjligheter människor har att ta det första
trappsteget. Kan man inte prata svenska ordentligt är
det lätt att snubbla i trappan, och det gör ont!
Vi moderater vill att barn och ungdomar tillsam-
mans med sina föräldrar ska få välja skola och där-
med få välja var de kan få ut de bästa möjliga kun-
skaperna. Barn till föräldrar med invandrarbakgrund
är överrepresenterade i friskolorna.
Thomas Östros skyller också på bostadssegrega-
tionen. Men kvaliteten och innehållet i den undervis-
ning som sker i skolan ska väl inte påverkas av vilka
efternamn de har som bor runtomkring skolan. Detta
är ytterligare ett argument för att eleverna själva ska
få välja skola - så att kvaliteten på skolan styr, inte
vilket område man bor i, och så att de här eleverna
kan börja prata svenska på skolgårdarna.
I verkligheten ser det nämligen ut så här - det
gäller nu ett citat av en pojke som är ordförande i
Turkiska Ungdomsförbundet:
"Det vi ser är Sveriges nya underklass - - -. Jag
pratade turkiska hemma, turkiska i skolan och obe-
griplig svensk-turkisk slang med kompisarna. För att
lyckas vända denna trend krävs att alla invandrare
som svenskar, förstår att: vägen heter utbildning."</pre><pre>Anf.  57  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Vägen heter utbildning. Ja, jag kan
helt och hållet hålla med Petra Gardos om den ut-
gångspunkten, men när det gäller allas möjligheter till
utbildning skiljer vi oss åt. Om Petra Gardos menar
allvar med sitt engagemang i utbildningsfrågorna
måste hon börja med att syna sitt eget partis politik.
Jag lyssnade på referatet av kondensatet av det
bästa i moderat skolpolitik när ni för någon vecka
sedan samlades i Göteborg till en stor träff med näs-
tan alla ledande moderata kommunalpolitiker. Två
saker i refereratet framstod som era toppfrågor vad
gäller skolan:
1.      Skolor ska kunna läggas ned.
2.      Skolor ska kunna gå med vinst.
Hur dessa två bärande idéer ska bidra till att
minska klyftor i Sverige och ge alla lika möjligheter
är för mig en fullständig gåta. Hur tänker ni er detta
när ni just talar om det här med statlig skolpeng
kopplad till individer, inte till behov? Det ska ju vara
samma peng till var och en - en marknad för skolor
där man väljer och där den skola som är framgångsrik
får mycket resurser och den skola som är mindre
framgångsrik får tynande resurser?
Skolor måste kunna läggas ned - ja, det är svårt
att säga emot det. Man vad är det för process som
väntar de barn som går i den skola som hamnar i
bakvatten? Det går några år, och man finns kanske
just i storstadens utsatta stadsdel i en skola som får
allt mindre resurser. I Stockholm har vi exempel på
precis detta - skolpengssystem och det faktum att
skolor som inte lyckas attrahera eleverna får en allt
sämre ekonomi och allt större svårigheter att klara de
stora uppgifter som de har. Någon gång kommer väl
nedläggningsdatumet när moderaterna jublar. Men
hur är det under tiden? Hur många generationer ska
gå där och få dålig utbildning, medan en annan skola
får  möjligheter att gå med vinst?
Detta syntes väldigt tydligt när vi lyckades pressa
Folkpartiet i Stockholm att faktiskt satsa mer på sko-
lor med de största utmaningarna. Man går alltså ifrån
skolpengssystemet och avsätter några miljoner kronor
extra till förortsskolorna. Vem protesterar när vi lyck-
as pressa Folkpartiet till detta? Jo, Moderaterna. De
vill inte frångå skolpengssystemet. Varför ge mer
pengar till skolor som har större behov? Pengen ska
ju följa eleven.
Detta är ett system som jag menar är djupt osoli-
dariskt och som kommer att skapa ökade klyftor. Jag
tvivlar inte ett ögonblick på Petra Gardos engage-
mang för allas rätt till skola, allas rätt till god utbild-
ning och allas rätt att använda just utbildningen som
en möjlighet att växa i samhället. Men det är en kon-
kret politik som ligger bakom det hela och som kan
bli förödande för många grupper i samhället.
Jag är övertygad om att det behövs ett större ge-
mensamt ansvar. Det handlar om att bygga på vår
tradition av den demokratiska skolan, den gemen-
samma skolan, där skolan inte är en sak bara för Petra
Gardos och hennes familj utan där skolan är allas vår
sak och allas vårt ansvar. Det går inte att förena detta
med sättet att se på skolan som en marknad, med
skolpengen och med de två ledstjärnorna - detta med
att lägga ned och att gå med vinst. Snarare handlar
det om det gemensamma ansvarstagandet.
Det handlar om mer resurser till skolan och om ett
bättre kvalitetsarbete i skolan. Vi ska öka måluppfyl-
lelsen i skolan, och vi ska också kunna göra särskilda
insatser för de skolor som behöver särskilt stöd. Det
tror jag är en politik som möter ett mycket större
förtroende bland folk än vinst- respektive lägga ned-
principen för skolpolitiken.</pre><pre>Anf.  58  PETRA GARDOS (m):
Jag tycker att debattekniken känns igen. I stället
för att tala om vad man vill göra klagar man på dem
som har andra förslag och som inte ens är i regerings-
ställning.
Jag tycker att Thomas Östros ska ta sitt ansvar i
stället för att skylla på komplexa faktorer.
Jag undrar varför regeringen inte har gjort något
åt det faktum att 26 000 elever gick ut skolan med
ofullständiga betyg och varför regeringen inte har
gjort någonting åt att en av fem elever lämnar grund-
skolan utan godkända kunskaper i svenska som andra
språk. Och varför har inte regeringen gjort något åt att
10,8 %, alltså närmare 11 %, av dem som lämnar
grundskolan inte är behöriga till gymnasiet? Den
siffran stiger lavinartat. Varför har inte regeringen
gjort något åt att det är en så stor mängd elever med
invandrarbakgrund som lämnar gymnasiet utan behö-
righet till högskolan?
Jag tänkte faktiskt utmana Thomas Östros att en
gång i veckan kanske läsa svenskläxan eller någon-
ting annat med elever som behöver det. Jag undrar
om ministern antar denna utmaning. Då får vi se vad
som händer i framtiden med de eleverna. Då kanske
man också bevisar att engagemanget är äkta.</pre><pre>Anf.  59  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Petra Gardos! Jag välkomnar massor
av olika typer av utmaningar. Men låt mig få tala med
många fler om de utmaningarna och inte bara tala just
med Petra Gardos om hennes idéer.
Jag besöker skolor väldigt ofta och är ofta ute och
pratar med elever. Jag ska faktiskt till en Stockholms-
förort och besöka en skola i morgon bitti, så jag be-
höver inte just den konkreta utmaningen för att kom-
ma iväg till skolorna. Den drivkraften har jag inifrån.
Men kom gärna med fler roliga idéer om vad vi kan
hitta på!
Min första replik handlade om vad vi gör för att
förstärka måluppfyllelsen. I min andra replik ifråga-
satte jag om Petra Gardos har någon politik över
huvud taget för att stärka måluppfyllelsen. Det hand-
lar om att man ska gå med vinst och att man ska kun-
na lägga ned skolor. Jag tror inte att det är lösningen
när det gäller bristande måluppfyllelse i svenska
skolan.
Låt mig i min tredje replik visa på ännu ett kon-
kret exempel där vi skiljer oss åt: storstadssatsningen.
Vi har valt att satsa ganska stora resurser under den
här mandatperioden på just de utsatta stadsdelarna i
storstäderna. Jag var med inledningsvis och skapade
den politiken, som skatteminister, för några år sedan
och har sedan kunnat följa hur den har utvecklats när
andra statsråd har haft ansvaret. En mycket stor del av
de resurserna har satsats just på att stärka utbildning-
en i de här delarna av städerna. Och det finns mycket
goda skäl till det, för utbildning kan vara nyckeln till
ökad jämlikhet i samhället. Det är min uppfattning.
Moderaterna har sett det här som utegrillspolitik.
Det är sådana citat som vi har fått höra när vi har
debatterat de här frågorna, att vi satsar på utegrillar i
storstädernas ytterkanter. Men det handlar om utbild-
ningspolitik. Och det ger resultat.
Albyskolan är ett gott exempel där vi har fått en
ökning av andelen elever som har fått godkänt i de tre
viktiga ämnena svenska, engelska och matematik
med tio procentenheter under en mycket kort tid. Det
är fortfarande långt kvar till måluppfyllelsen, men det
visar att det går att komma åt rätt håll, tack vare såda-
na insatser.
Det handlar om särskilda satsningar på förskole-
verksamheten, för just förskolan kan spela en väldigt
stor roll. Ur segregationssynpunkt och ur klassyn-
punkt spelar språkutvecklingen en central roll i vårt
samhälle. Förskolan och den stimulans som förskolan
kan ge kan också vara en väldigt viktig del i lösning-
en på problemet med klyftor som vi ser i Sverige.
Moderaterna har motsatt sig de här satsningarna,
för det här ska man inte lägga sig i med offentliga
medel och med skattemedel, utan det här ska på något
sätt sköta sig själv. Jag tror inte att det är en politik
som Petra Gardos själv tror på innerst inne. Det be-
hövs mer resurser till skolan om vi ska klara målupp-
fyllelsen. Det behövs fler välutbildade lärare. Det
behövs ett större engagemang för den gemensamma
skolan. Det handlar inte om att se skolan som en
marknadsplats.</pre><pre>Anf.  60  PETRA GARDOS (m):
Fru talman! Jag vet inte om Thomas Östros själv
förstår svenska om han drar ut två små sentenser ur
en hel text och ur sitt sammanhang. Då kan man und-
ra lite.
Statsrådet säger i det här svaret också hur viktigt
det är med kvalitetsarbete i kommuner och skolor.
Det är mycket bra. Moderaterna har länge sagt att det
borde inrättas ett fristående kvalitetsinstitut som ska
ha i uppdrag att granska alla skolor, alltså inte bara de
fristående skolorna.
Enligt uppgifter i medier kommer Riksrevi-
sionsverket att kritisera Skolverket för att man inte
sysslar med rätt saker. Det är för trögt, och det är för
byråkratiskt. Tänk då, Thomas Östros, om vi kunde
ha en myndighet som lade ned lika mycket energi på
att granska de kommunala skolorna som friskolorna!
Det kanske skulle vara trevligt.
Sedan tycker jag att det var lite fegt och tråkigt att
Thomas Östros inte antog min utmaning, för det
skulle inte kosta honom så mycket. Det handlade inte
om att besöka skolor, för det förstår jag att en skol-
minister faktiskt gör.</pre><pre>Anf.  61  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Den sista fråga som Petra Gardos tar
upp när det gäller Skolverket och synen på Skolverket
är en alldeles central fråga för hur vi ska driva kvali-
tetsutvecklingen i svensk skola framåt. Jag menar att
vi kan hämta lärdomar från den process som vi har
haft på högskolans område, för också där hade vi en
skarp debatt. Moderaterna ville inrätta någon typ av
fristående stiftelse som skulle vara i stället för Hög-
skoleverket. Men efter det att vi reformerade och
förstärkte Högskoleverkets ställning - man har fått ett
mycket tydligt uppdrag att bevaka kvaliteten - har
Moderaterna faktiskt närmat sig socialdemokratin och
stöttar nu den politiken. Det tycker jag är roligt, och
det är ett gott exempel på att det går att få en rörelse
även hos Moderaterna när det gäller synen på myn-
digheter. Myndigheter är fristående - det är vår mo-
dell. Så det ska inte behöva vara några stiftelser för
detta, utan det går bra med den offentliga myndig-
hetsformen. Jag kommer att ta initiativ till att stärka
Skolverkets ställning ytterligare.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>14  §  Svar på interpellation 2001/02:371 om
hyreslägenheter utan inredning</pre><pre>Anf.  62  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat mig
vilka åtgärder jag avser att vidta för att stimulera
byggnation av hyreslägenheter utan komplett inred-
ning för att uppnå lägre hyreskostnader.
Inledningsvis noterar jag att Ulla-Britt Hagström
påstår att den svenska hyreslagstiftningen inte torde
sätta hinder i vägen för att hyra ut helt eller delvis
oinredda lägenheter. Det är givetvis fel. En grundpe-
lare i den svenska hyreslagstiftningen är och har un-
der mycket lång tid varit att en bostadslägenhet ska
hålla lägsta godtagbara standard. Det innebär att den
ska vara försedd med bl.a. anordning för uppvärm-
ning, toalett, tvättställ, badkar eller dusch, spis, disk-
ho och kylskåp. Vidare ska det i lägenheten eller i ett
gemensamt utrymme finnas tillgång till tvättmaskin.
Om en lägenhet inte uppfyller dessa krav kan hyres-
gästen ansöka hos hyresnämnden om att hyresvärden
ska åläggas att rusta upp lägenheten så att den upp-
fyller dessa krav, s.k. upprustningsföreläggande. Det
gäller även om parterna har avtalat om något annat.
Hyresvärden har å sin sida rätt att rusta upp lägenhe-
ten så att den uppnår lägsta godtagbara standard även
om hyresgästen skulle motsätta sig det.
Syftet med bestämmelsen om lägsta godtagbara
standard är att undvika förekomsten av mindre goda
bostäder och att bostadsbeståndet förfaller. Om det
inte fanns en bestämmelse om lägsta godtagbara
standard skulle det kunna leda till att människor
tvingas att bo i undermåliga bostäder utan t.ex. mat-
lagningsmöjligheter och som inte uppfyller grundläg-
gande sanitära krav.
Så sent som under förra hösten uttalade regering-
en att möjligheten att meddela upprustningsföreläg-
gande inte bör avskaffas eftersom det på sikt skulle
kunna leda till att lägenheter inte håller lägsta god-
tagbara standard (prop. 2001/02:41). Riksdagen gjor-
de ingen annan bedömning.
Jag anser självfallet att det är viktigt att det produ-
ceras billiga bostäder som kan hyras ut till låga hyror.
Det finns åtskilliga exempel i landet, bl.a. i Göteborg,
Malmö, Linköping och Skövde, där det visat sig vara
möjligt att bygga hyreslägenheter av god kvalitet till
låga produktionskostnader. För att stimulera produk-
tionen av hyresbostäder har regeringen vidtagit flera
olika åtgärder. Exempelvis infördes förra året ett
särskilt investeringsbidrag för nyproduktion av hyres-
rätter i orter med bostadsbrist. Regeringen har också
infört ett investeringsbidrag för anordnande av bostä-
der för studenter. Vidare tillsatte vi i februari i år en
kommission med uppdrag att föreslå åtgärder som
syftar till att främja konkurrens och motverka konkur-
rensbegränsningar inom bygg- och anläggningssek-
torn.
Jag anser att de nu nämnda åtgärderna är väl äg-
nade att stimulera till byggnation av hyreslägenheter
med rimliga hyreskostnader. Jag är däremot inte villig
att föreslå åtgärder som innebär att man gör avsteg
från kravet på att lägenheter ska hålla lägsta godtag-
bara standard.</pre><pre>Anf.  63  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Lars-Erik
Lövdén för svaret på min interpellation. I ivern att
skapa en bastrygghet för alla har vi i vårt land ibland
skapat en mycket stelbent struktur. Vi ger ut mycket
strikta byggregler, såsom Boverkets byggregler från
1994, vilka med jämna mellanrum justeras på punkt
efter punkt och dessutom har vi Boverkets författ-
ningssamling.
Jag tolkar dock att vi har en hyreslagstiftning som
säger att lägenheten ska vara i sådant skick att den
enligt den allmänna uppfattningen på orten är fullt
brukbar för det avsedda ändamålet, om inte bättre
skick särskilt överenskommits. Det finns i § 18 a
inget uthyrningsförbud, och det borde vara okej om
hyresgästen är nöjd.
Jag menar inte att vi inte ska ge alla medborgare
en bastrygghet. Men jag skulle vilja att det funnes lite
mera av flexibilitet. Det är därför jag skrivit denna
interpellation om att stimulera byggnation av hyreslä-
genheter utan komplett inredning för att uppnå lägre
hyreskostnader. Det skulle faktiskt kunna göra hyres-
rätten attraktivare att hyresgästen kan vara med och
bestämma hur exteriören ska se ut.
Fru talman! Efter vad jag förstår av statsrådets
ganska tuffa och avvisande svar skulle det inte ens
vara möjligt att ett antal intresserade byggherrar byg-
ger ett antal lägenheter - kanske till att börja med 50
stycken - som i princip består av färdiga klimatskal
med endast vatten, avlopp, element och el indraget.
Där skulle varje hyresgäst själv kunna välja inred-
ningen. Det kan göras i egen takt.
All inredning såsom köksskåp, handfat, duschka-
bin, fönsterbrädor, garderober skulle hyresgästen
själv bekosta. Även målning skulle kunna ankomma
på hyresgästen att ombesörja. Då någon flyttar äger
man rätt att ta med sig det som är löstagbart. Syftet är
att medverka till att de boende själva ska kunna sätta
sin prägel på lägenheten och att hyran ska bli lägre.
Olika arkitektkontor arbetar på idéer om bra och
billiga basbostäder. Sverige behöver bostäder som
folk med normala inkomster har råd att bo i. Jag läste
om White-arkitekter som tog fram sex flexibla mo-
duler som kan sättas samman i olika stora lägenheter
och sedan kombineras i olika hustyper. Kostnaden
minskar genom enklare badrum som levereras helt
färdiga från fabrik. Köken har ministandard med spis,
diskbänk och kylskåp. Ofärdiga lägenheter med öpp-
na planlösningar ger större utrymme för hyresgäster-
na att sätta sin personliga prägel på hemmet, säger
man.
Fru talman! Statsrådet Lövdén säger i svaret att
han inte är villig att föreslå åtgärder som innebär att
man gör avsteg från kravet på att lägenheter ska hålla
lägsta godtagbara standard. Min fråga till statsrådet är
om det verkligen är tummen ner för de försök till
baslägenheter som nu är aktuella. § 18 a, som jag
läser den, säger att hyresgästen kan gå till hyres-
nämnden och att denna kan förelägga fastighetsäga-
ren om upprustning.
Men hyreslagstiftningen kan inte vara tvingande i
den meningen att hyresvärden inte får hyra ut. En
överenskommelse där hyresgästen är nöjd och inte
väcker talan mot hyresvärden måste väl ändå vara
godtagbar.</pre><pre>Anf.  64  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Fru talman! Lagstiftningen lägger inget hinder i
vägen för att pröva den typen av modulbyggande som
arkitektfirman White eller som andra vill pröva. Man
kan pröva att bygga på ett sätt så att byggnationen
effektiviseras så att det blir ett mer industriellt byg-
gande. På det viset pressas kostnaderna.
Men jag är inte beredd att stimulera en bostads-
produktion som innebär - och nu utgår jag från 18 §
sjätte och sjunde stycket - att kravet på kontinuerlig
uppvärmning av lägenheterna eftersätts, att kravet på
kontinuerlig tillgång på varmt och kallt vatten efter-
sätts, att kravet på avlopp för spillvatten eftersätts, att
kravet på personlig hygien omfattande toalett och
tvättställ samt badkar eller dusch eftersätts, att kravet
på försörjning med elektrisk ström för normal hus-
hållsförbrukning eftersätts, att kravet på matlagning
omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrym-
men och avställningsytor eftersätts. Dessa krav är jag
inte beredd att ge avkall på när det gäller nyproduk-
tion av lägenheter.
Det är en ganska naturlig utgångspunkt. Jag tror
att inte ens Ulla-Britt Hagström vill ha en lägenhet
som inte har någon uppvärmning, ingen spis för mat-
lagning eller en dusch eller ett badkar för den person-
liga hygienen.
Jag är i hög grad för individuella val, att man ska
kunna påverka sitt boende. Man kanske vill ha en
köksinredning som är av högre standard än den som
är gängse eller en spis som är av högre standard. Jag
är för ett sådant inflytande när det gäller de individu-
ella valen. Men jag är inte för att vi ska släppa fram
en bostadsproduktion som innebär att de grundläg-
gande kraven på boendet inte kan uppfyllas. Man ska
kunna laga mat, tvätta sig, duscha eller bada.
Vi ska inte tillbaka till nödbostäder i Sverige, Ul-
la-Britt Hagström.</pre><pre>Anf.  65  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag talar givetvis inte om nödbostä-
der, utan jag talar om ytterligare möjligheter till fria
val, att den enskilde själv ska kunna inreda sin lägen-
het. Men enligt Lars-Erik Lövdén får den enskilde
inte någon tid på sig för att göra detta därför att hy-
reslägenheter ska vara kompletta.
Vi diskuterar nu principer, och jag har jämfört
med olika länder. I Tyskland saknar mer än 80 % av
hyreslägenheterna vitvaror och garderober. Jag tror
inte att tyskarna lever i nödbostäder, utan de har en
möjlighet att själva fixa till detta. I Nederländerna
äger 80-90 % av hyresgästerna all inredning. I Öster-
rike hyrs fortfarande den största delen av hyreslägen-
heterna ut utan köksinredning och utan garderober.
Jag vill inte införa detta generellt, men jag skulle
vilja se ett försök som innebär att ca 50 personer fick
pröva ett sådant system för att se hur det slår ut. Men
Lars-Erik Lövdén läser lagen oerhört bokstavligt, så
detta skulle inte vara möjligt. Jag tycker att det är ett
sätt att dra undan mattan under fötterna på hyresgäs-
terna i stort.
På hyresgästföreningarnas kongress 2000 besluta-
de man att det skulle införas ett avsnitt om Boflex i
hyresgästprogrammet. Som Lars-Erik Lövdén känner
till är det ett system för att anpassa hyresboendet efter
hyresgästernas behov och önskemål, både individuellt
och lokalt, i trappuppgångar, i huset eller i bostads-
området.
Boflex innebär att hyresgästerna i betydligt större
utsträckning än i dag kan påverka sina boendekostna-
der genom val av exempelvis utrustning, av nivå på
reparationer och underhåll, av vattenförbrukning och
värmekomfort, av användning av tvättstuga osv. Bo-
flex kan användas i både kommunalt ägda bostadsfö-
retag och privatägda hyresfastigheter.
Fru talman! Jag har alltså tolkat lagen så att när
det gäller lokaler och bostadslägenheter som omfattas
av hyresförhandlingslagens regler kan man avtala om
sämre skick genom ett kontrakt mellan hyresvärden
och hyresgästen. Lägenhetens skick fastställs i regel
vid hyresgästens in- och avflyttning och dessemellan
vid lämpliga tillfällen, och då upprättas det ett besik-
tingsprotokoll.
Om hyresavtalet innehåller en s.k. förhandlings-
klausul kan man genom en överenskommelse med
hyresgästföreningen bestämma att reparationsskyl-
digheten för värden inte ska gälla för värden enligt 15
§ i hyreslagen. När det blir aktuellt att reparera lägen-
heten kan hyresgästen avstå från erbjudandet och i
stället få en hyresreducering, hyresrabatt eller liknan-
de. Så det finns ju några luckor som man skulle kun-
na titta på.
Det jag frågar är: Hur mycket måste vi styra om
hyresgästen alltid kan upphäva avtalet - det kan hy-
resgästen, för hyresgästen kan alltid vända sig till
Hyresnämnden - och om parterna har avtalat något
annat? Hyresvärden har också rätt att rusta upp lä-
genheten till lägsta godtagbara standard, även om
hyresgästen motsätter sig det. Hyresgästen får säga
upp avtalet, och hyresvärden får säga upp avtalet.
Alltså har hyresgästen makt över hyresvärden och
hyresvärden makt över hyresgästen. Ändå tycker inte
Lars-Erik Lövdén att det räcker. De får inte tillsam-
mans utveckla en minsta gemensam nämnare, utan de
måste helt följa byggregler och författningssamlingar.</pre><pre>Anf.  66  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Än en gång, det finns stora möjlighe-
ter att påverka nyproduktionen, att bygga den i olika
former och se till att man bygger effektivare och mer
flexibelt. Det finns stora möjligheter i lagstiftningen
att öppna upp för ett boflexsystem som innebär att de
boende kan påverka innehållet i boendet betydligt
mer än vad man kan i dag i den normala hyresrätten,
och jag är anhängare av det. Jag tycker att det är fullt
rimligt att man som hyresgäst ska ha stor möjlighet
att påverka innehållet i boendet.
Men jag är till skillnad från Ulla-Britt Hagström
inte beredd att i nyproduktionen efterge kraven på
lägsta godtagbara standard. Det ska finnas uppvärm-
ning, det ska finnas elförsörjning, man ska ha tillgång
till varmt och kallt vatten, man ska kunna tvätta sig
och det ska finnas möjligheter att laga mat. De kraven
är jag inte beredd att efterge vid nyproduktion av
lägenheter.
Vi ska vara måna om att upprätthålla en god stan-
dard på det svenska lägenhetsbeståndet och inte riske-
ra att försätta oss i situationen att lägenhetsbeståndet
faller samman och att människor tvingas bo i under-
måliga bostäder. Gärna mer flexibilitet och större
inflytande, men tumma inte på kraven om lägsta
godtagbara standard.</pre><pre>Anf.  67  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Då kanske statsrådet Lars-Erik Löv-
dén skulle kunna tillsätta en liten konsekvensutred-
ning. Nu har jag inte den nyaste här. Den här är från
1994, men det är den som har byggts på punkt för
punkt hela tiden. Ta reda på vilka regler som ger
positiva utslag för den enskilde och för samhället
ekonomiskt. När finns det regler som ger negativa
utslag som är så styrande att de stoppar drivkraften?
Det här har inte gåtts igenom, utan det läggs till och
läggs till hela tiden.
Vad är lägsta godtagbara standard? Ja, det är det
som Lars-Erik Lövdén räknade upp, och det är klart
att alla människor behöver detta. Men är det säkert att
spisen måste stå på plats, att kylskåpet måste stå på
plats, eller skulle jag själv kunna få hämta mig en spis
och ett kylskåp att sätta dit?
Vad jag menar är att vi har så mycket kollektiva
lösningar och så mycket regelstyrning. Vi behöver det
för  trygghetsfrågorna och för hälsofrågorna. För
innemiljön behöver vi regler, och vi behöver bygga
brottsförebyggande för tryggheten, men vi behöver
inte regler för hur stor spisen och kylskåpet ska vara,
hur många garderober vi ska ha eller var de ska stå.
Där tycker jag att vi skulle kunna ha lite mer av fan-
tasi och flexibilitet.
Vad jag skulle vilja uppmana Lars-Erik Lövdén är
att se till att Boverkets byggregler och författnings-
samlingarna gås igenom, så att man ser vad som är
nödvändigt och vad som inte är nödvändigt för att
människor ska kunna bo bra men ändå kunna påver-
ka, och vad som är lägsta godtagbara standard. Är det
hur stort kylskåpet ska vara, hur bred sängen ska
vara, hur litet köksbordet får vara, eller hur långt ska
vi sträcka oss?</pre><pre>Anf.  68  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag citerade ju de krav som ställs på
lägsta godtagbara standard, och de är uppvärmning,
tillgång till vatten, energiförsörjning, elförsörjning,
möjligheter att laga mat, möjligheter att tvätta sig. Jag
tycker att det är fullt rimliga krav på lägenheter som
gör att vi håller uppe en viss minimistandard på bo-
stadsbeståndet i Sverige.
Jag vill inte ha den situation som Ulla-Britt
Hagström beskriver i sin interpellation om hyresgäs-
ter i Nederländerna som i de flesta fall äger all inred-
ning, t.o.m. golvet. Bostaden hyrs ut med betonggolv,
och hyresgästen får börja med att lägga in ett eget
golv. Endast diskbänk, bad och toalett på basnivå
finns redan i lägenheten. Men det är ju inte alldeles
säkert att alla som flyttar in i en sådan lägenhet har de
där pengarna att betala så att de får ett golv i lägen-
heten. Tycker Ulla-Britt Hagström att de ska nöja sig
med att bo på betonggolvet, eller?</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>15 §  Svar på interpellation 2001/02:301 om
beskattning av alkoholdrycker</pre><pre>Anf.  69  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Bengt Silfverstrand har frågat mig
vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att
åtminstone kraftigt begränsa marknaden för den ore-
gistrerade spriten och för att återta statens kontroll
över alkoholdistributionen samt om regeringen är
beredd att i detta sammanhang i kommande budget-
proposition lägga fram förslag till sänkning av alko-
holskatterna.
På frågor i samma ärende har jag vid ett flertal
tillfällen svarat att höjda införselkvoter kommer, om
åtgärder inte vidtas, att medföra att gränshandeln med
alkohol successivt kommer att öka. Därför följer
regeringen utvecklingen noga på detta område. Bl.a.
har Centrum för alkohol- och drogforskning, SO-
RAD, i uppdrag att ta fram månadsvis statistik över
konsumtions- och försäljningsutvecklingen. Statisti-
ken ska även inkludera det s.k. mörkertalet. Mot bl.a.
denna bakgrund uttalade regeringen i den alkoholpo-
litiska propositionen hösten 2000 att den avser att
senare till riksdagen återkomma till frågan om de
skattejusteringar som behövs på alkoholområdet.
Regeringen och flera partier i riksdagen har lagt
stor vikt vid att alkoholskatterna och Systembolaget
ska vara viktiga instrument för att hålla nere alkohol-
skadorna. Det är en stor framgång att Sverige i många
år har varit ett av de länder i Europa som har haft den
allra lägsta dödligheten på grund av alkoholsjukdo-
mar och alkoholskador. Det är en position som Sveri-
ge vill ha också i fortsättningen.
Riksdagen beslutade i februari 2001 om en natio-
nell handlingsplan för att förebygga alkoholskador.
Syftet med handlingsplanen är att motverka negativa
sociala effekter till följd av ökade införselkvoter av
alkoholdrycker och att för de närmaste fem åren lägga
fast grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till
minskad alkoholkonsumtion och begränsade alkohol-
skador. För genomförandet av handlingsplanen dis-
poneras 550 miljoner kronor under tre år. En kom-
mitté, Alkoholkommittén, har fått regeringens upp-
drag att samordna insatserna på nationell nivå och att
i samspel med kommuner och landsting stimulera
insatser enligt handlingsplanen på regional och lokal
nivå. I kommitténs uppgifter ingår bl.a. att stimulera
kommunerna att utveckla samarbetet med polismyn-
digheten för att motverka illegal alkoholhantering och
att fortsätta den opinionsbildning mot illegal alkohol-
hantering som Oberoende alkoholsamarbetet, OAS,
tidigare inlett.
Jag är mycket väl medveten om, vilket också har
framgått av många diskussioner, att vi måste finna en
rimlig anpassning av svensk alkohollagstiftning och
svenska alkoholskatter till det som händer i vår om-
värld. Regeringen har dock för närvarande inga pla-
ner på att föreslå några ändringar på alkoholskatteom-
rådet.</pre><pre>Anf.  70  BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret
på min interpellation.
Det råder uppenbarligen en samsyn oss emellan
vad gäller såväl alkoholskatterna som Systembolagets
betydelse som instrument för att begränsa alkohol-
skadorna. Jag vill också understryka att min utgångs-
punkt i sakfrågan är ett folkhälsoperspektiv och inte
skattesänkningarna som sådana.
De förhållandevis höga svenska alkoholskatterna
har länge haft det viktiga syftet att generera återhåll-
samhet i alkoholförbrukning, en funktion som nu är
starkt undergrävd på grund av de alternativa diffusa
spritmarknader som vuxit kraftigt under senare år.
Dessa marknader håller öppet dygnet runt och har
med största sannolikhet betydligt fler leveransställen
än det sammanlagda antalet systembutiker och utläm-
ningsställen för systembolagsvaror. Den billiga, lätt-
tillgängliga, ofta kvalitativt undermåliga spriten ten-
derar att bli en allt svårare och alltmer illojal konkur-
rent till Systembolaget.
Priskänsligheten gör att många, framför allt ung-
domar och andra mindre köpstarka grupper,  miss-
brukar och utsätter sig för allt större risker.
Vad kommer den expanderande och okontrollera-
de spritförbrukningen att kosta i människors hälsa?
Det är en fråga som vi med allt större allvar måste
ställa oss.
"En vanlig dag i Smuggelsverige. Varje dag
smugglas tusentals liter sprit i utflyktsbussar. Tio
miljoner borde ha kommit staten tillgodo mellan
oktober och januari men bussresenärerna betalade
bara 158.000 kronor."
Detta var bara en av ett stort urval tidningsrubri-
ker på samma tema från skånska dagstidningar de
senaste två åren. Jag väckte tillsammans med min
kollega Anders Karlsson, Landskrona, en motion i
riksdagen under den allmänna motionstiden med
förslag om skärpta skatterättsliga sanktioner på
punktskatteområdet. Ett av de skarpa förslagen är att
de bussbolag som arrangerar spritinköpsresor mellan
t.ex. Sverige och Tyskland ska betraktas som skatt-
skyldiga för den del av varorna som vid kontroll
påträffas utan ägare.
Stora delar av motionens innehåll och merparten
av de skarpa förslagen återfinns i populariserad form i
en debattartikel signerad av en riksdagskollega, Sys-
tembolagets vd m.fl. i Aftonbladet den 17 april. Åter-
bruk kan uppenbarligen ta sig många former i dessa
miljötider.
Låt mig för tydlighetens skull understryka att det
varken är skattesänkningar eller särskilda åtgärder i
form av sanktioner av olika slag som var för sig löser
problemet med alkoholpolitiken och distributionen. I
stället är det en kombination av åtgärder som är avgö-
rande för resultaten. Jag ser inte skattesänkning på
alkohol som någon patentlösning men som en inte
oväsentlig delåtgärd för att styra om till mer kontrol-
lerbar alkoholkonsumtion.
Finansministern säger i sitt interpellationssvar "att
vi måste hitta en rimlig anpassning av svensk alko-
hollagstiftning och svenska alkoholskatter till det som
händer i vår omvärld". Detta vill jag gärna tolka så att
skattesänkningar inte kan uteslutas om länder som
Danmark m.fl. genomför de skattesänkningar som
man aviserat. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den
frågan.</pre><pre>Anf.  71  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Alkoholpolitiken är kanske det mest
publika ämne som vi har i den allmänna debatten.
Därför var det med stort intresse jag läste interpella-
tionen. Den har ju fått kraftigt eldunderstöd av ett
antal socialdemokratiska riksdagsmän i en DN-
artikel, dvs. i en form som i mycket styr den svenska
debatten.
Nu säger interpellanten att det inte bara handlar
om prissänkning utan om fler saker. Ändå landar han
återigen på hur viktigt det är med prissänkning, detta
trots att en hög beskattning är det enda instrument
som vetenskapligt har bevisats kunna hålla tillbaka
konsumtionen.
Det ska väl sedan ändå sägas att det kan vara ett
problem om andra länder ligger väsentligt lägre, men
den svenska alkoholskatten är ju inte den högsta i
världen. Vårt broderland Norge har betydligt högre
skatter, vilket väl i och för sig borde leda till en och
annan slutsats.
Det finns ju också andra skatter, t.ex. på bränsle.
Bensinskatten är på de allra flesta områden relativt
sett högre än alkoholskatterna, och det leder till slut-
satsen att det folkliga ojandet över de höga spritskat-
terna som om de vore vårt stora problem är klart
överdrivet.
Vad vi skulle behöva göra i stället för att prata om
hur vi sänker skatter och därmed riskera en ökad
konsumtion är att fundera över hur vi begränsar den-
na. Låt vara att vi använder också andra instrument,
men tyvärr har det ju gått lite i annan riktning.
Finansministern talar i svaret om att det nu är
kommunerna som ska gå in mera. Ja, det har sagts så
i den här planen, men jag är lite orolig för att det inte
kommer att ge det som finansministern och regering-
en är ute efter, nämligen att hålla tillbaka konsumtio-
nen. I stället ser många kommuner det här som en
servicefråga, en näringspolitisk fråga och en
"rättvisefråga", inte som ett socialt viktigt område att
ta tag i.
Jag vet att finansministern har en god ambition.
Jag har t.o.m. inför socialministern här i kammaren
berömt finansministern för det han sade i en annan
debatt som var klart socialpolitiskt inriktad. I det här
svaret är det dock inte samma offensiv. Svaret är kort.
Det är möjligen oklanderligt, men där saknas en of-
fensiv som skulle vara befogad med tanke på den
situation som vi har.
Man beräknar att bara i vårt land mellan 5 000
och kanske 8 000 går en för tidig död till mötes i
dessa sammanhang. När Brundtland talade här i fjol
på EU-konferensen om alkoholfrågor sade hon att i
Europa dör varje år 55 000 ungdomar under 30 år i
dessa sammanhang. Egentligen borde vi bli omska-
kade. En och annan lyfter kanske på ögonbrynen och
säger: Jaså, är det så! Men vi har ju vår handlings-
plan. Handlingsplanen bygger ju, fru talman, på att
andra, dvs. kommunerna, ska göra en massa saker. De
kan göra en del, men jag upplever att den drivande
politiska kraft som tidigare var ett signum för både
socialdemokrater och socialliberaler nu inte är till-
räckligt stark.
Jag skulle därför vilja att finansministern engage-
rade sig och stöttade upp socialministern, så att vi
fick något av en alkoholpolitisk offensiv. Det håller
på att bli väldigt illa både i Sverige och ute i Europa.
Varför inte säga att Europas länder bör ta till sig de
goda erfarenheterna av svensk alkoholpolitik? Vi bör
inte falla undan.</pre><pre>Anf.  72  NILS-ERIK SÖDERQVIST (s):
Fru talman! Det är bra att vi även i dag får en in-
terpellationsdebatt om alkoholskatterna. Det är ange-
läget, och vi får säkerligen återkomma till dem ett
antal gånger också längre fram.
Jag vill ta fasta på finansministerns svar inte minst
i ett avseende, nämligen där finansministern säger "att
alkoholskatterna och Systembolaget ska vara viktiga
instrument för att hålla nere alkoholskadorna". Jag
tycker att det är ett bra besked, för det vittnar om en
insikt om att en restriktiv alkoholpolitik är oerhört
avgörande. Den har också, som finansministern säger,
varit framgångsrik.
Jag skulle direkt vilja fråga Bosse Ringholm vilka
konsekvenser den fråga som Bengt Silfverstrand har
ställt och dagens interpellationsdebatt får i belysning
av frågan om svartspriten. Anser finansministern att
det över huvud taget finns möjligheter att hantera
svartspriten medelst skattesänkningar? Är det enligt
finansministerns synsätt över huvud taget möjligt?
Jag skulle också vilja göra den reflexionen att det
är en begreppsförvirring i interpellationen, som det är
viktigt att reda ut. Det handlar dels om svartspriten,
dels om den legala försäljningen av alkoholdrycker.
Jag tror att det är viktigt att titta på hur det ser ut nu.
Vi har en oerhört framgångsrik och duktig forsk-
ning om detta i Sverige. Vid Stockholms universitets
centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drog-
forskning följer man löpande dessa frågor. Det är
också omvittnat både i interpellationen och i inter-
pellationssvaret. Alldeles färska siffror visar att an-
delen illegal alkohol under det senaste året har mins-
kat. Det är intressant att göra det konstaterandet. Man
kan inte bryta ned siffrorna för en enstaka månad e.d.
utan man måste studera ordentliga flöden och perio-
der.
Systembolagets försäljning tillsammans med för-
säljning via restauranger och livsmedelshandel står
för 70 % av den totala alkoholkonsumtionen. Det är
viktigt att se den illegala delens relation till vad som
sker i övrigt i Sverige.
Den lagliga resandeinförseln svarar för 20 %.
Därmed är vi uppe i 90 %. Smuggelsprit och hem-
bränt svarar för ungefär 4 % enligt vår forskning, som
är omvittnat duktig. Hemtillverkade alkoholdrycker
svarar för ungefär 5 ½ %. Det är viktigt att ha de här
relationerna klara för sig.
Samtidigt är det nog så bekymmersamt att vi in-
hemskt i Sverige har en ökande konsumtion och för-
säljning av alkohol. De senaste siffrorna visar att
Systembolagets försäljning ökar. Den har gått upp
med ungefär 10 %. Alla alkoholdryckerna är med i
ökningen. Också spritkonsumtionen i Sverige går
upp. Jag tror att det är viktigt att ha det här med sig
hela tiden, därför att det är nog så allvarligt, menar
jag, att den går upp. Men i relation till vad som hän-
der med det som kommer utifrån och det som är
svartsprit är det mycket mindre.</pre><pre>Anf.  73  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det är utan tvekan så att både inter-
pellanten och de inlägg som har gjorts här visar att
det finns en bred samsyn om att den position som
Sverige har som det land som har det kanske lägsta
antalet alkoholskador och alkoholsjukdomar i Europa
är en position som vi ska kunna behålla. Jag håller
gärna med om att det är viktigt att vi också kan an-
vända Sverige som en form av föredöme. Inte minst
socialministern har gjort det när han har tagit initiativ
till att lyfta fram alkoholfrågorna som en del av folk-
hälsodiskussionen i EU-sammanhang. Det finns ty-
värr många länder i EU där man inte ens kan stava till
folkhälsa och ännu mindre göra kombinationen med
alkoholpolitiken, och jag tror att det är viktigt att vi
tar ett stort ansvar för den debatten också i fortsätt-
ningen.
Som jag sade i mitt interpellationssvar måste vi
naturligtvis noga följa utvecklingen och vara beredda
att använda de instrument vi har, och det handlar -
det kan jag säga till interpellanten - om skatteinstru-
mentet, men också om alla de instrument som finns i
övrigt i handlingsplanen mot alkoholsjukdomar som
vi vill förebygga på olika sätt. Det är en kombination
av olika saker.
När Nils-Erik Söderqvist pekar på att Systembo-
lagets försäljning har ökat under en period där inför-
selreglerna efterhand har blivit mer generösa kan man
naturligtvis dra slutsatsen att det i och för sig är all-
varligt att konsumtionen ökar. Omvänt kan man ock-
så säga att det är ett intressant tecken att det faktiskt
motsäger de påståenden och de förhoppningar eller
spådomar som gjordes för ett par år sedan då man
sade att när vi ändrar införselreglerna kommer snarast
Systembolaget att slås ut ganska snabbt. Därför måste
man ta till drastiska skattesänkningar för att kunna
möta utvecklingen. Det visar sig att det inte har blivit
sådana stora omläggningar, och det är också en in-
tressant iakttagelse som man kan göra.
Jag är medveten om, vilket Bengt Silfverstrand
tog upp, att det finns en del problem som bör bekäm-
pas med tullinsatser, inte minst när det gäller trafiken
över Öresund och i Västsverige. Det är svårt att
komma åt en del av den alkoholöverföring som sker,
och det är ibland svårt att koppla ihop alkoholen med
de personer som säkerligen har köpt den och sedan
inte vill kännas vid den när tullen och polisen gör sina
insatser. Det finns alltid skäl att fundera på hur vi kan
effektivisera tullens arbete och om vi kan utrusta
tullen med bättre förutsättningar och resurser för att
vara framgångsrik i det avseendet också.
Jag tycker att det är bra att vi är fler i den här dis-
kussionen. Jag skulle gärna se att fler engagerade sig,
inte minst ungdomsorganisationer och folkrörelser,
som ju har varit en del av framgångsnycklarna i
svensk alkoholpolitik, så att vi kan få ett brett genom-
slag för det handlingsprogram som vi ska ha åren
framöver. Det är trots allt en ganska ansenlig summa
pengar, över en halv miljard, som riksdagen har av-
satt för att kunna genomföra den här handlingsplanen.
Pengar är en viktig förutsättning, men i sista hand
handlar det om den folkliga mobiliseringen och det
folkliga intresset också. Jag hoppas att det kan finnas
lika brett intresse hos allmänheten som det förhopp-
ningsvis också finns ett brett stöd i den här kammaren
för handlingsplanen.</pre><pre>Anf.  74  BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Jag uppfattade det så att Elver Jons-
son negligerade de stora pris- och konkurrensskillna-
der som finns på alkohol i Europa. Sveriges skatt på
40-procentig sprit är 200 kr per liter. Motsvarande
skatt i Danmark är ca 130 kr, vilket man överväger att
halvera före år 2004. Den tyska skatten uppgår till
knappt 50 kr. EU:s minimiskatt för sprit är drygt
20 kr per liter. Av alla EU-länder är det bara Sverige,
Finland, Danmark, England och Irland som har en
spritskatt på över 100 kr per liter på 40-procentig
sprit. Jag tycker att man ska ta dessa förhållanden
med visst allvar.
Vi torde alla vara överens om att den oregistrera-
de spriten sätter människors hälsa på spel och ute-
lämnar samhällets kontroll. Konsekvenserna av en
jättelik svart marknad måste sättas in i ett hälsopers-
pektiv. I Estland avled i höstas ett sextiotal personer
av illegal sprit de köpt. Det visade sig vara träsprit.
Därtill fick många men för livet. Vi måste med kraft-
fulla och effektiva medel göra allt för att undanröja
en valsituation där människor måste välja mellan det
trygga alternativet, Systembolaget, och det otrygga
alternativet, gatan.
Det blir förvisso allt svårare att konkurrera med
svartspriten, eftersom den hunnit etablera sig. Men
skillnaden gentemot det trygga alternativet, System-
bolaget, måste åtminstone bli mindre priskänslig om
vi vill upprätthålla en sund och ansvarsfull alkohol-
politik.
Av tullen gjorda beslag liksom andra observatio-
ner visar att den smugglade spriten ofta är av dålig
kvalitet och i vissa fall rent hälsovådlig. Varaktiga
alkoholskador riskerar att tränga ned i allt yngre ål-
dersgrupper samtidigt som sambandet mellan alko-
holkonsumtion och våld tenderar att öka. Vi kan på
ganska säkra grunder anta att den illegala alkohol-
handeln kommer att öka ytterligare. Statens skattein-
täkter minskar, vilket regeringen också uppenbarligen
räknar med. Denna förskjutning av inköp från synlig
till osynlig sprit kommer att slå hårt mot Systembola-
get och folkhälsan. Det är riktigt att vi den senaste
månaden - ett mycket kort tidsperspektiv - har en
ökning av den legala spritförsäljningen, men tittar vi
på det första kvartalet, januari-mars, som vi har sta-
tistik på, så är minskningen 2,3 %.
Om Finansdepartementets kalkyl över minskade
intäkter för alkoholskatten är ett framtidsscenario
kommer Systembolaget att sälja bara en av fyra eller
fem flaskor sprit inom en överskådlig framtid. Vi
svenskar riskerar då inte bara att stå utan spritmono-
pol, utan vi kommer under sådana omständigheter
också att ha förlorat ett av våra viktigaste alkoholpo-
litiska instrument. Det kan väl knappast vara alkohol-
politiskt acceptabelt att en allt större del av markna-
den för alkoholdrycker flyttas från Systembolaget till
diffusa källor som smuggling, hemtillverkning och
privatinförsel. Bara i nordvästra Skåne rapporterades
nyligen att det torde finnas minst 500 adresser som
man kan vända sig till för att få tag på sprit dygnet
runt.
Finansdepartementet beräknade i fjol att få in
4,9 miljarder i skatteintäkter på spriten. År 2004 för-
väntas denna inkomstkälla ha sjunkit till endast
2,9 miljarder kronor. Inräknat förlorade momsintäkter
skulle detta betyda hela 3 miljarder mindre till stats-
kassan. Jag vill fråga finansministern om detta enbart
är ett uttryck för konkurrens från ökad införsel, eller
om även en skattesänkning möjligen är inkalkylerad i
inkomstbortfallet.</pre><pre>Anf.  75  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Jag nonchalerar verkligen inte prisin-
strumentet. Jag sade tvärtom att det är värdefullt. Nu
nämnde Silfverstrand själv att vi har både anglosax-
are och, som jag sade tidigare, också norrmän med
bland dem som har en hög beskattning. Sedan sade
Bengt Silfverstrand, om jag får säga det också, fru
talman, att det här gäller att välja det trygga alternati-
vet med varor från Systembolaget. Problemet är väl
bara att alkoholskadorna inte uteblir bara för att man
har en kronstämpel på den flaska man handlar in.
Levercirrosen slår till lika hårt på statsalkohol som på
annan alkohol.
Jag tycker att vi ska slå vakt om Systembolaget.
Det har visat sig ha styrka på flera sätt. Problemet är
väl, som sades här, att konsumtionen ökar om man
lägger till annan konsumtion, och det gör att summan
blir alldeles för hög och alkoholskadorna ökar.
Samtidigt som vi berömmer Systembolaget för
deras insatser måste vi klandra bolaget Vin  &  Sprit,
som till synes är ganska fritt från sociala aspekter på
verksamheten. Det skulle vara bra, tror jag, om fi-
nansministern, om inte tog bolaget i örat, så i alla fall
i annat sammanhang påpekade att ett statligt bolag
borde ha större social tåga, även om man är ute för att
tjäna pengar.
Sedan tycker jag, om jag nu inte ska vara vänlig
längre, att införselfrågan blev för slappt behandlad av
den svenska regeringen. Nu går kranarna upp här.
Spritinförseln har ökat med tio gånger på tre år. Vi
har bara börjat. Det kommer att forsa på här. Det-
samma gällde i frågan om lördagsöppet, där regering-
en hade lovat riksdagen att först göra en utvärdering
innan något mera skulle göras, men det var bråttom.
Jag tycker att regeringen har tappat en del av den
sociala ambition som man historiskt har haft och som
det finns alla skäl att leva upp till. Verbalt är vi tydli-
gen ganska överens, men sätt fart, herr finansminis-
ter!</pre><pre>Anf.  76  NILS-ERIK SÖDERQVIST (s):
Fru talman! Svartspriten är ett oerhört bekymmer,
som Bengt Silfverstrand säger. Den kan vi aldrig
nonchalera. Vi kan aldrig acceptera att den finns där.
Min poäng i den här interpellationsdebatten är att
svartspriten måste ses i relation till den totala kon-
sumtionen. Det är oerhört viktigt.
Om man skulle argumentera för en sänkning av
priset på den legala alkoholen och tro att man på det
sättet skulle få ned konsumtionen av svartsprit blir det
i stället så att den legala alkoholkonsumtionen stiger
utan att den illegala nämnvärt minskar. Det vet vi av
erfarenhet. Då har vi i stället dragit på oss en kraftigt
ökad alkoholkonsumtion.
I stället ska vi se på hur vi kan angripa problemet.
Precis som finansministern sade handlar det om att
stärka samverkan mellan polis, tull och andra rättsliga
åtgärder. Det är så vi gör med narkotika och annan
kriminell verksamhet. Det är så vi ska möta det. Det
är den framkomliga vägen.
Jag vill ta upp kvoterna för legal införsel av alko-
hol, som också Elver Jonsson berörde. Ser Bosse
Ringholm en möjlighet att på nytt väcka frågan om
införselkvoternas storlek? Man får ju ta med sig över
gränsen hela årskonsumtionen vid ett tillfälle. Finns
det en möjlighet att vi skulle kunna argumentera
starkt i EU-sammanhang och få till stånd en sänk-
ning?</pre><pre>Anf.  77  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag börjar med att tacka Bengt Sil-
fverstrand för att han har ställt denna interpellation.
Det var med spänning jag gick hit för att höra om
finansministern skulle vara lika kritisk, anklagande
och fördömande mot sin partikamrat som han brukar
vara mot mig när vi har de här debatterna. Jag kan
konstatera att han hittills inte har varit det.
Frågan handlar om begränsad tillgänglighet och
högre prisnivåer som har varit benen i den svenska
alkoholpolitiken. Den första bastionen har fallit och
övergetts. Det är tillgängligheten. Snart får vi ta in 10
liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter
öl. Nu gäller striden den andra bastionen. Det är al-
koholskatterna.
Var och en inser naturligtvis att vi inte kan fort-
sätta att ha de höga alkoholskatter vi har i Sverige.
Det bekräftas i en debattartikel för ett tag sedan i
Dagens Nyheter av Bengt Silfverstrand m.fl. Där
skriver man att de höga svenska alkoholskatterna som
de varit utformade blivit kontraproduktiva eftersom
det finns en alternativ marknad. Jag håller med. Det
är precis vad det handlar om. Det finns en alternativ
marknad som har öppet dygnet runt året runt. Man får
t.o.m. hemsändning om man vill ha det.
I interpellationen skriver Bengt Silfverstrand att
det är de höga skatterna som har bidragit till denna
"osynliga" marknad för sprit. Därför ställer han två
frågor till finansministern. Den ena handlar om ifall
vi får se förslag till skattesänkningar. Därför blev jag
lite förvirrad i början när Bengt Silfverstrand sade att
han och finansministern har samma syn. Det tycker
jag inte att de har. Det kanske kom fram i slutet av
Bengt Silfverstrands första inlägg och även i det and-
ra, där han sade att en inte oväsentlig del för att
komma åt problemet är skattesänkningar. Bengt Sil-
fverstrand skriver själv att Riksskatteverket uppskat-
tar att det finns ett klart samband mellan de svenska
höga alkoholskatterna och den ökande illegala han-
deln. Där tycks vi vara överens.
Det har varit åtskilliga debatter om den här frågan.
Jag är förvånad över att finansministern den här
gången inte kunde komma längre i sitt svar. Fortfa-
rande finns det tvivel om vad man ska göra.
Sverige har nyligen sänkt en alkoholskatt, vins-
katten. Det gjordes under galgen, när det fanns hot
om att vi skulle dras inför EG-domstolen. Varför,
finansministern, går det inte att föra en offensiv poli-
tik när det gäller alkoholskatterna? Varför denna
defensiva politik, där man hela tiden retirerar? Som
jag brukar säga, man hoppar när EU säger "hoppa".
Nu känner jag att det kanske finns ett hopp ändå.
Finansministerns syn på alkoholskatten har blivit
skjuten i flanken av hans egna partikamrater som
också börjar inse att det inte håller i längden. Vi kan
inte ha dessa höga alkoholskatter i Sverige. Vi kan
inte avvika från omvärlden. Snart kommer förmodli-
gen Danmark att sänka sina alkoholskatter. Då kom-
mer trycket att bli ännu högre på att vi i Sverige
måste sänka våra.
Frågan är om vi ska sänka skatten eller inte. Soci-
aldemokraterna måste reda ut internt hur ni vill ha
det.</pre><pre>Anf.  78  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det finns en avgörande skillnad mel-
lan Marietta de Pourbaix-Lundin och oss övriga som
deltar i debatten. Jag har många gånger haft diskus-
sioner i kammaren med Marietta de Pourbaix-Lundin
och tänker inte upprepa dem, för de leder ingenstans.
Hon är inte ett dugg intresserad av folkhälsoaspekten.
Hon är bara intresserad av en sak: sänkt skatt på al-
kohol.
Hon säger att hon applåderar om Danmark sänker
skatten. Det tycker hon är bra. Jag ser det snarare som
ett problem om skatten sänks i vår omvärld. Där har
vi helt olika uppfattningar. Det är bara att konstatera
att Moderata samlingspartiet och dess företrädare har
en annan uppfattning än de andra partierna i kamma-
ren. Vi kan lämna den diskussionen därhän just nu.
Det är klart att det är ett problem att alkoholkon-
sumtionen under senare tid har ökat. Det är definitivt
ett problem. Det var också ett av skälen till att vi lade
stor vikt vid handlingsplanen mot alkohol. Det gäller
både förebyggande verksamhet, informationsverk-
samhet och andra instrument. Vi satsar de närmaste
åren över en halv miljard kronor för att försöka för-
hindra, förebygga och, i sista hand, minska alkohol-
skadorna. Vi vill bibehålla positionen som det kanske
främsta landet i Europa när det gäller att hålla tillbaka
alkoholskador. Icke desto mindre ser vi detta som en
realitet.
Jag får svara Nils-Erik Söderqvist att jag tyvärr
inte tror att det är möjligt med någon reduktion av
införselkvoterna. Från den 1 januari 2004 har både
Sverige, Danmark och Finland samma införselkvoter
som övriga EU-länder. Även om vi agerar gemensamt
tror jag inte att det är möjligt att lyfta frågan utifrån
den horisonten, med de regler som finns inom EU. Vi
får använda de andra instrument som finns. Det finns
skäl att försöka fundera över hur vi kan förstärka de
instrumenten.
Jag tar gärna upp idén om att effektivisera tullens
insatser och arbetsmetoder, vilket är oerhört viktigt
för den allmänna lagligheten men också för att före-
bygga skador inte minst bland ungdomar om det är
alltför lätt att ta med sig för stora kvantiteter av alko-
hol, överkvantiteter utöver det man har rätt att föra in
från intilliggande länder.
Möjligtvis i motsats till vad Elver Jonsson sade
tycker jag att det inte bara handlar om Systembolaget.
Även Vin  &  Sprit uppträder som en seriös aktör på
området. Vin  &  Sprit är med i en internationell kon-
kurrens. Vi har anledning att se till att vi kan skydda
oss från impulser till ett ökat tryck på information och
marknadsföring av olika slag från omvärlden. Det vill
vi gärna värja oss för. Det är bra att vi har en ordent-
lig statlig aktör på området utöver Systembolaget.
Även Vin  &  Sprit kan göra goda insatser på det om-
rådet.
Det är enkelt att sammanfatta diskussionen och
konstatera att vi måste föra en konstruktiv diskussion
om vi ser att det finns fortsatta och t.o.m. växande hot
mot den position vi har när det gäller att hålla tillbaka
alkoholskadorna. Vi kan använda handlingsplanen
och effektivisera de instrument som nämns där. Det
kan handla om vår skattelagstiftning, tullverksamhet,
information och utbildningsverksamhet. Det handlar
om att engagera våra folkrörelser och skolan. Det
handlar också om annan form av upplysningsverk-
samhet.
Jag deltar gärna i fortsatta seriösa diskussioner
både här i kammaren och i andra sammanhang. Men
vallgraven är bred mellan oss och dem som i likhet
med Marietta de Pourbaix-Lundin inte är ett dugg
intresserade av att främja folkhälsan i sammanhanget.</pre><pre>Anf.  79  BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Det finns verkligen en samsyn mellan
mig och finansministern om dessa frågor. Jag tolkar
det som att vi måste hitta en rimlig anpassning av
svensk alkohollagstiftning och svenska alkoholskatter
till det som händer i vår omvärld. Det är ett tydligt
och klart svar på den frågan.
Jag vill gärna att finansministern i sitt sista inlägg
kommenterar vilka faktorer man bygger på när man
kalkylerar med en kraftig minskning av skatteintäk-
terna av spriten från 4,9 miljarder kronor i fjol till 2,9
miljarder år 2004.
Jag har tillgång till en alldeles färsk statistik från
SORAD. Den är dagsaktuell. Den visar på en kraftig
resandeinförsel. Om vi tar spriten har införseln under
mars månad ökat med 24 % jämfört med samma
månad i fjol. Summan för resandeinförsel av ren
100 % alkohol har i mars ökat med 31 % jämfört med
samma månad förra året. Den sammantagna ökningen
av alkoholinförseln är 23 % för första kvartalet 2002 i
jämförelse med samma kvartal förra året.
Detta ser jag som oerhört allvarligt. Här är det inte
tillräckligt med enstaka åtgärder. Det behövs en kom-
bination av åtgärder där skatteinstrumentet är en
sådan åtgärd. Olika typer av kontrollåtgärder och
sanktionsåtgärder är en annan bit.
Det stora problemet i dag är tillgängligheten. Det
är just tillgängligheten som är den stora faran för
folkhälsan. Det problemet måste angripas på bred
front.</pre><pre>Anf.  80  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag vet inte om jag ska skratta eller
gråta. När Bengt Silfverstrand säger sänk skatten är
det helt okej, men om jag säger det är jag inte intres-
serad av folkhälsan. Jag undrar var gränsen går för
alkoholskatten för att man ska vara intresserad av
folkhälsan.
Ärligt talat, finansministern, om nu alkoholen är
så farlig som finansministern står här och säger, var-
för inte höja alkoholskatten eller rent av förbjuda all
försäljning av alkohol i Sverige? Då kanske ni blir
trovärdiga. Det förslaget har jag aldrig hört.
Bengt Silfverstrand tolkar finansministerns svar
positivt. Jag är inte säker på att man kan tolka det så
positivt efter alla de debatter jag haft med finansmi-
nistern. Jag kan precis som Bengt Silfverstrand kon-
statera att man i vårpropositionen kan läsa, och man
kunde läsa det redan tidigare, att skatteintäkterna från
just alkoholskatter sjunker.
Finansministern har tydligen valt metoden att ing-
et göra. Han bara ser dem sjunka, och han gör ingen-
ting. Det är samma metod som en del andra och även
statsministern använder. Man bara sätter sig bara ned
och väntar, och ser vad som händer. Man kan ju vara
lite aktiv och offensiv och sänka alkoholskatterna. Då
har man fortfarande en viss kontroll.
Som det är nu har finansministern noll kontroll på
det hela. Det kommer att öka. Det är inte bara
smuggling och hembränning, utan det är de ökade
införselkvoterna som kommer att göra att det ökar.
När man kan köpa tio liter sprit från ett annat EU-
land och föra in det tror jag inte att försäljningen på
Systembolaget kommer att öka, utan den kommer att
minska dramatiskt.</pre><pre>Anf.  81  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Den dag som något företrädare för
Moderata samlingspartiet eller Marietta de Pourbaix-
Lundin interpellerar eller ställer frågor i kammaren
som handlar om värnet och skyddet av vår folkhälsa
och hur vi ska utveckla det finns det en uns av trovär-
dighet i engagemanget. Men den typen av frågor eller
interpellationer har aldrig förekommit. Jag har heller
ingen särskilt positiv prognos om att det skulle finnas
ett sådant intresse från moderata företrädare. Det är
ett rent och skärt intresse för bryggarkapitalets intres-
sen det handlar om och ingenting annat.
Det är en realitet att om vi har en ökad alkohol-
konsumtion måste vi naturligtvis se vad vi kan göra
för att ytterligare skärpa de instrument vi har för att
kunna skapa en bättre social situation. Det är viktigt,
som Bengt Silfverstrand pekade på, att om vi nu har
haft en växande konsumtion eller växande införsel
under senare tid måste vi också fundera på vilka or-
sakerna kan vara.
Samtidigt vill jag anbefalla lite grann försiktighet.
Tittar man på enstaka månader kan det exempelvis
vara så att påsken det ena året kan ligga i första
kvartalet och det andra året ligga utanför. Så råkar det
var just i år och året dessförinnan. Man måste se på
lite längre trender. Men problemet som sådant förtjä-
nar ändå att diskuteras ordentligt.
Som svar på Bengt Silfverstrands fråga kan jag
säga att vi i våra prognoser av skatteintäkterna i hu-
vudsak har räknat med att det är ändrade förhållanden
som hänger ihop med de nya införselregler vi har,
dvs. en ökad legal införsel, som leder till väsentligt
lägre skatteintäkter. Det ligger till grund för de pro-
gnoser vi har.
Till sist tycker jag att det är bra om vi kan fort-
sätta en konstruktiv diskussion kring alkoholpolitiken
och även skapa ett större folkligt intresse och enga-
gemang också för att få inte minst ungdomar att delta
i debatten.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>16 §  Svar på interpellation 2001/02:331 om
schablonbeskattning</pre><pre>Anf.  82  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Marie Engström har frågat mig om
jag är beredd att gå vidare för att utforma ett system
för schablonbeskattning och om jag i sådana fall är
beredd att överväga ett frivilligt system. Bakgrunden
till frågan är följande.
Riksskatteverket har sedan lång tid arbetat för att
åstadkomma förenklingar i systemet för beskattning
av mindre företag. Som ett led i detta arbete har Riks-
skatteverket i en rapport från år 2000 (RSV Rapport
2000:12) presenterat en genomgång av argumenten
för och emot ett schablonbeskattningssystem. I rap-
porten återges också översiktligt erfarenheterna av
sådana system i några andra länder. Slutsatserna i
rapporten kan sammanfattas med att det finns många
bra argument både för och emot schabloner. Ur för-
enklingssynpunkt anses schabloner med rätt utform-
ning kunna innebära avsevärda förenklingar. Samti-
digt innebär schabloner stora avsteg från i Sverige
vedertagna principer för utformningen av beskatt-
ningssystemet. Schabloner kan också medföra negati-
va konsekvenser i form av merarbete för både företa-
gen och skatteförvaltningen på grund av dubbla sys-
tem samt leda till en försämrad redovisning.
I schablonbeskattningsprojektets etapp två har
Riksskatteverket prövat om det är möjligt att utforma
ett schablonbeskattningssystem för mindre företag på
ett sådant sätt att fördelarna med schablonerna tillva-
ratas samtidigt som nackdelarna så långt som möjligt
undviks.
I budgetpropositionen för år 2002 ansåg regering-
en att trots de grundläggande invändningar som kan
riktas mot s.k. schablonbeskattning är det angeläget
att ett sådant system blir föremål för en djupare ana-
lys (prop. 2001/02:1 s. 197). Regeringen avsåg därför
att återkomma med en bedömning om schablonbe-
skattning efter det att Riksskatteverket redovisat sin
nya rapport.
Riksskatteverket har i februari i år lämnat en rap-
port, RSV Rapport 2002:3 Schablonbeskattning? - en
principskiss, där verket har gett ett förslag till hur en
schablonbeskattning skulle kunna utformas. I rap-
porten tas inte ställning till om schabloner bör infö-
ras. Det finns inte några konkreta lagförslag. Någon
beräkning av vad ett sådant system skulle kunna få
för effekter på de offentliga finanserna är därför inte
möjlig att göra.
Regeringen har för avsikt att inom kort sända ut
rapporten på remiss. Först när remissutfallet är känt
kommer regeringen att ta ställning till om Riksskatte-
verket ska få i uppdrag att gå vidare med ett sådant
projekt genom att bl.a. ta fram konkreta förslag till
regelverk. Jag är alltså för närvarande inte beredd att
svara på om schablonbeskattning bör införas eller
inte.</pre><pre>Anf.  83  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Jag får tacka för svaret. Schablonbe-
skattning diskuteras alltmer. Riksskatteverket har nu
tagit fram rapport nr 2 i ämnet. Man har tagit fram en
principskiss där man arbetar med grundvariabler, i det
har fallet antalet anställda. Man har också tagit fram
en skiss på hur man ska kunna beräkna en normallön
branschvis. Man har också gett exempel på hur sys-
temet ska kunna innehålla möjligheter till jämkning.
Man kan uppfatta schablonbeskattningen så att
den skulle inkräkta på den likformighet i beskattning-
en som vi i dag ställer krav på. En schablon innebär
ju också hela tiden en mindre exakthet. Men detta
måste också ställas emot de vinster som man kan få
om man inför en schablonbeskattning. Vi har en stor
sektor i dag, framför allt inom den s.k. kontantbran-
schen, där skatteundandragande tyvärr är väldigt
vanligt. Det är just inom den sektorn som Riksskatte-
verket menar att man ska kunna använda schablonbe-
skattningen.
Det finns oerhörda vinster att göra om vi så snart
som möjligt inför denna typ av beskattning. Man har
tittat på andra länder i Europa, där denna beskattning
har funnits i ett antal år. Det finns en hel del goda
exempel att ta med sig därifrån. I Spanien t.ex. har
man i dag ett frivilligt system, och där visar det sig att
ganska många företag faktiskt väljer det systemet
framför ett vanligt, traditionellt skattesystem.
Detta är också ett led i ett förenklingsarbete som
är nödvändigt. Det gäller dels på företagsnivå, dels
för skatteadministrationen.
Jag vill ställa en rak fråga till finansministern. Fi-
nansministern hänvisar i sitt svar till att denna rapport
ska gå ut på remiss. Nu kom rapporten för några
månader sedan, och den kanske ännu är ute på remiss
- jag vet inte. Men vad tycker finansministern? Tyck-
er finansministern att schablonbeskattning vore en bra
lösning på de problem som jag tror att vi gemensamt
skulle vilja ha möjlighet att lösa? Det finns problem
både med skatteundandragande och med förenklings-
arbetet som måste lösas. Detta kan alltså bli ett led i
förenklingsarbetet. Vad säger finansministern?</pre><pre>Anf.  84  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Hela vårt skattesystem är en avväg-
ning mellan behovet av att ha ett system som å ena
sidan är rättvist och effektivt, å andra sidan så enkelt
som möjligt. Ibland tvingas vi naturligtvis till komp-
romisser för att kunna hitta denna balans mellan det
rättvisa, det effektiva och det enkla.
Jag är glad över att många branscher, inte minst
hotell- och restaurangbranschen, har visat stort intres-
se för denna typ av schablonbeskattning. Från bran-
schen har man också själv studerat exempelvis det
som Marie Engström nämner om erfarenheter från
Spanien.
Jag vill gärna se ett ännu större sådant engage-
mang från fler branscher för att få till stånd en diskus-
sion. Om man ska göra en annorlunda inriktning -
vilket är vad det handlar om - som försök eller per-
manent av svensk företagsbeskattning mot den här
typen av schablonbeskattning så tror jag nämligen att
det fordras ett ganska stort stöd och en stor förståelse
från de berörda branscherna själva. Detta är ingenting
som man kan trycka in, utan det fordrar ett stort gen-
svar och ett stort engagemang från de berörda bran-
scherna själva. Därför ser jag gärna en växande dis-
kussion om hur branscherna kan agera i det här läget.
Som svar på Marie Engströms fråga kan jag säga
att jag tror att schablonbeskattning är en intressant
idé, även om den är främmande för det svenska skat-
tesystemet i många avseenden. Men innan man väl
kan ge sig in på ett försök eller en permanentning av
ett sådant system så fordras det mycket mer av förbe-
redelser. Risken finns ju att en god tanke, som säkert
finns bakom schablonbeskattningen, kan komma att
förfelas om den införs utan tillräcklig förankring hos
berörda företag, fackliga organisationer, skattemyn-
digheter och alla andra. Därför tror jag att det är bra
att de projekt som Riksskatteverket nu har fått ge-
nomföra också genomlyses ordentligt i remissarbete
och allt annat.
Jag hoppas alltså att vi kan gå vidare i diskussio-
nen. Innan man slutgiltigt tar ställning till om detta är
möjligt att genomföra eller inte så ska vi känna att vi
både har förankrat diskussionen ordentligt och fått se
alla för- och nackdelar på bordet.</pre><pre>Anf.  85  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Självfallet ska frågor förankras och
självfallet måste de genomlysas och diskuteras. Det är
helt klart.
Men samtidigt står vi ju i någon mening inför ett
vägval. Antingen ska vi lösa detta inom existerande
system eller så ska vi inte göra någonting och låta det
vara som det är i dag - eller också ska vi lösa det
inom ramen för nya system, dvs. radikalt förändra det
system som vi har i dag. Det är precis det som den
här interpellationsdebatten handlar om. Alternativet
att inte göra någonting alls är ju fullständigt otänk-
bart.
Jag menar att vi i dag står inför en ganska stor
uppgift där vi dels måste tänka nytt, dels måste ta till
oss t.ex. den senaste undersökning som Riksskatte-
verket har gjort om unga människors syn på svartar-
bete och vilja att acceptera svartjobb eller inte. Detta
har radikalt förändrats under de senaste åren. Jag tror
att detta är en trend som är väldigt negativ, och jag
tror att det är mycket viktigt att vi från politiskt håll
ganska snart - kanske helst i kväll - ger signaler åt ett
annat håll. Vi måste visa att vi vill komma med kraft-
fulla åtgärder för att mota denna utveckling och att vi
verkligen vill ta itu med svartarbete, svartjobb osv.
Jag tror att detta skulle vara ett bra redskap att använ-
da. Därför tror jag också att det vore en viktig signal
om finansministern var klar och tydlig och sade att
detta är ett bra redskap för oss att använda i kampen
mot svartarbete.
Annars hamnar vi i ett läge där vi måste kunna
presentera någonting annat. Jag tror att finansminis-
tern och jag är överens om att vi inte tänker acceptera
situationen såsom den är i dag.</pre><pre>Anf.  86  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag delar självfallet fullt ut det enga-
gemang som Marie Engström visar när det gäller
kampen mot svartarbete och bristande moral i hela
vår skattebetalning. Jag tycker också att det som
Riksskatteverket nu gör, inte minst att diskutera med
ungdomar och informera dem om vårt skattesystem,
är viktigt. Det måste få ett stöd, och det behövs en
bred folklig debatt om detta, som ytterst handlar om
våra värderingar och den moral vi har när det gäller
synen på vem som ska betala vår välfärd och de insat-
ser som vi har i vårt välfärdssamhälle.
Om man gör en sådan här rätt stor omläggning av
vårt skattesystem som schablonbeskattningen ändå
handlar om så tror jag att det hela måste vara ordent-
ligt genomlyst, genomdiskuterat och förankrat i alla
olika läger. Det gäller naturligtvis i första hand bland
företag eftersom det är de som är berörda, men det
finns också många andra olika intressegrupper i sam-
hället. Därför tror jag att det finns anledning för oss
att lägga ned mycket energi och arbete på att försöka
genomlysa de för- och nackdelar som finns.
Tyvärr finns det nästan inget som bara har förde-
lar bland alla våra skattesystem. Det finns alltid in-
vändningar. Det är bättre att hantera invändningarna
på förhand än att när man väl har beslutat om system-
et upptäcka att det hade en rad nackdelar som man
inte hade analyserat ordentligt. Därför hoppas jag att
Riksskatteverket kan gå vidare med sitt arbete och att
vi efter remissomgången också får en förnyad pröv-
ning av frågan.</pre><pre>Anf.  87  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Jag hoppas att jag kan tolka det sista
som att finansministern i någon mening ändå är posi-
tiv till att vi ska kunna införa en schablonbeskattning.
Finansministern sade ju att han hoppas att Riks-
skatteverket ska kunna gå vidare med frågan.
Jag tolkar Riksskatteverket så att verket nu frågar
oss politiker. Nu har vi gjort vårt, och nu är det upp
till er att avgöra om vi ska gå vidare eller inte, säger
man från verket. Man är ju på gång med att vilja göra
en tredje rapport, och man säger också att det ganska
snart borde tas kontakt med EU-kommissionen när
det gäller en eventuell schablonmässig beräkning av
momsen.
Apropå temat att förankra så delar jag finansmi-
nisterns uppfattning om att en sådan här fråga själv-
fallet måste vara förankrad. Jag tycker mig redan i
dag se att det finns ett ganska stort engagemang från
framför allt restaurangbranschen. Det gäller inte bara
arbetsgivarsidan, utan det finns ett engagemang även
från restaurangfacket. Till vissa delar har man också
tagit ställning för förslaget, och det tycker jag är bra.
Det hela måste ju bygga på att det finns en bred ac-
ceptans - annars blir det svårt att genomföra ett sys-
tem som är så olikt det skattesystem som vi har i dag.
Jag tror att det finns all anledning att återkomma i
den här frågan. Jag kommer att bevaka den.</pre><pre>Anf.  88  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det är viktigt att vi gemensamt kan
fatta beslut och skicka politiska signaler om hur våra
skattesystem ska se ut. Det ska naturligtvis varken
Riksskatteverket eller andra tjänstemän ha som upp-
gift. Det är ju politiska ställningstagande på det sätt
som Marie Engström säger här. Men innan vi gör de
här politiska ställningstagandena måste vi kanske
också ställa krav på oss att vi ska ha genomlyst frågan
ordentligt. Jag är positiv till att fortsätta den här dis-
kussionen, men jag har ännu inte tagit definitiv ställ-
ning till om det är möjligt att genomföra det här sys-
temet. Jag känner att det inte är tillräckligt analyserat
och genomgånget. Jag vill framför allt diskutera kost-
nadseffekter och en rad andra frågor som ännu inte är
tillräckligt belysta.
Men det är vår uppgift som politiker att se till att
vi kan få fram en sådant underlag med hjälp av Riks-
skatteverket och andra. Sedan får vi fortsätta den här
diskussionen. Marie Engström har rätt i att vi inte ska
nöja oss med dagens situation när vi vet att det finns
betydande brister i vårt skattesystem och att det inte
är tillräckligt effektivt för att vi ska få in de pengar
som vi behöver för vårt välfärdssamhälle. Vi kan inte
slå oss till ro med dagens situation. Vi ska pröva varje
sådant uppslag. Det här är ett konstruktivt uppslag
som är värt att gå vidare med.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>17 §  Svar på interpellation 2001/02:350 om
stöd till svensk hästsport</pre><pre>Anf.  89  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat vilka åt-
gärder jag är beredd att vidta i syfte att stödja svensk
hästsport.
Låt mig först kommentera påståendet om att rege-
ringen skulle ha avslagit ATG:s ansökan om att få
anordna internationellt totalisatorspel.
Det har gjorts gällande att lotterilagens främjande-
förbud kan utgöra ett hinder för regeringens möjlighet
att bevilja ett tillstånd att främja spel på utländska
tävlingar och lotterier. Frågan har behandlats av Lot-
terilagsutredningen i betänkandet Från tombola till
Internet - översyn av lotterilagstiftningen. Enligt
utredningen är det tveksamt om regeringen kan göra
undantag från främjandeförbudet i ett tillståndsbeslut.
Utredningen föreslår därför en ändring av lotterila-
gen. Förslaget bereds inom Regeringskansliet och
frågan är därför ännu inte avgjord.
När det gäller frågan om vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta för att förbättra hästsportens ekonomi
har jag erfarit att hästsportens organisationer under
våren kommer att se över sin gemensamma organisa-
tion och ekonomiska förutsättningar. Vi bör avvakta
deras förslag till åtgärder innan jag gör några bedöm-
ningar.
Härutöver har regeringen den 22 mars i år över-
lämnat propositionen Lotterier över Internet m.m. till
riksdagen i vilken vi redogör för att vi avser att under
hösten återkomma med förslag på åtgärder för att
förbättra de svenska aktörernas förutsättningar att
möta den internationella konkurrensen på lotteri- och
spelmarknaden. Vidare tillsatte regeringen i mars år
2000 en särskild utredare med uppgift att kartlägga
förutsättningarna för hästrelaterade verksamheter
inom landet. Utredaren fick i uppdrag att föreslå
lämpliga åtgärder i syfte att stärka den svenska häst-
sektorn och skapa en samlad svensk hästpolitik. I sitt
betänkande presenterade utredaren en rad förslag och
flera av de föreslagna åtgärderna har redan vidtagits.
Som exempel kan nämnas att utbildningen av hovsla-
gare i tillräcklig omfattning har säkerställts och att ett
arbete med ett auktorisationssystem pågår på Statens
jordbruksverk. Regeringen har också i sin proposition
om ändringar i djurskyddslagen föreslagit en rad
ändringar som berör hästar och hästhållning i landet.
En annan förbättring är att hästhållare i framtiden
får möjlighet att ta del av investeringsstöd inom jord-
brukspolitiken. Ytterligare viktiga områden är bl.a.
hästrelaterad forskning, säkerheten på våra ridskolor
och konkurrenskraftig avelsverksamhet. Beredning av
frågan pågår inom Regeringskansliet.</pre><pre>Andre vice talmannen konstaterade att interpel-
lanten inte var närvarande i kammaren och förklarade
överläggningen avslutad.</pre><pre>18 §  Svar på interpellation 2001/02:366 om
avgift för utbetalning av avi</pre><pre>Anf.  90  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Anders Karlsson har frågat mig dels
vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att harmo-
nisera reglerna nationellt och mellanstatligt vad gäller
post- och banköverföringar, dels vilka åtgärder rege-
ringen tänker vidta för att stärka post- och bankkun-
dernas ställning så att kunderna slipper betala för att
få ut sina egna pengar från posten eller banken.
På bankområdet finns ett EG-direktiv från 1997
om gränsöverskridande betalningar. Direktivet har
genomförts i svensk rätt genom lagen (1999:268) om
betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. I den lagen finns en bestämmelse
som syftar till att motverka dubbeldebitering, dvs. att
någon medverkande bank under utförande av betal-
ningsöverföringen drar av kostnader för sin medver-
kan från det belopp som ska överföras, trots att be-
ställaren har betalat alla kostnader. I övrigt regleras
inte bankavgifter i denna lag som alltså bygger på
EG-regler.
I en undersökning som Europeiska kommissionen
genomförde i mars 2001 framkom att konsumenterna
inte får tillräcklig information om vad överföringar
mellan medlemsstaterna kostar och att de gränsöver-
skridande betalningarna fortfarande är dyra jämfört
med inhemska transaktioner.
I juli förra året presenterade därför kommissionen
ett förslag till en förordning om gränsöverskridande
betalningar i euro. Förordningen innehåller bestäm-
melser som syftar till att få ned de avgifter som tas ut
för gränsöverskridande betalningar i euro till samma
nivå som avgifterna inom en medlemsstat. Förord-
ningen trädde i kraft vid årsskiftet och bestämmelser-
na om avgifter börjar gälla den 1 juli i år för banko-
matuttag och kortbetalningar. Ett år senare kommer
även kontantbetalningar att omfattas. Regeringen har
nyligen i en proposition föreslagit att EG-
förordningens bestämmelser ska omfatta även den
svenska kronan.
De regler som jag nu har beskrivit är harmonise-
rade och gemensamma för samtliga medlemsstater
inom EU.
Trots dessa åtgärder som vi nu har vidtagit kan jag
tyvärr konstatera att bankerna inte följer lagstiftning-
en om gränsöverskridande betalningsöverföringar på
ett för konsumenterna tillräckligt bra sätt. Jag kan
också konstatera att de avgifter bankerna tar ut för
gränsöverskridande betalningar fortfarande är alldeles
för höga. Regeringen har därför - på mitt initiativ -
gett Finansinspektionen i uppdrag att se över banker-
nas rutiner för bl.a. avgifter och information för be-
talningsöverföringar inom Sverige och EES. Finan-
sinspektionen har redan redovisat en rapport (2002:2)
och ska under året redovisa ytterligare tre rapporter.
Om det visar sig att det krävs ytterligare åtgärder
kommer jag att ta fler initiativ till sådana för att snab-
ba på utvecklingen på området.
När det gäller Posten framgår det av lagen om
grundläggande kassaservice att det är Posten AB som
ansvarar för att alla i hela landet har en möjlighet att
verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser.
Posten bedriver denna verksamhet genom ett konkur-
rensneutralt servicenät där alla banker har möjlighet
att ansluta sig. I dag har Posten avtal med fyra ban-
ker.
Kassaserviceverksamheten finansieras dels genom
statsbidrag för att tillhandahålla grundläggande kas-
saservice i de områden där verksamheten inte är
kommersiellt motiverad och det saknas alternativ,
dels genom ersättning från anslutna banker och ge-
nom direkta kundavgifter. Verksamheten redovisade
ett negativt resultat på 324 miljoner kronor för år
2001. Det är således upp till Postens styrelse och
ledning att, inom ramen för lagstiftningens krav på
enhetliga priser, fatta beslut om avgifternas storlek
för de tjänster som bolaget lämnar.
När det gäller avgiften för utbetalningskort är det
så att den som står bakom utbetalningen alltid har en
möjlighet att ta på sig den avgift som Posten tar ut för
sin tjänst.</pre><pre>Anf.  91  ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag vill tacka finansministern för sva-
ret. Jag har fått ett utförligt svar när det gäller de
internationella transaktionerna för bankerna. Finans-
ministern säger att man kommer att vidta ytterligare
åtgärder om bankerna inte följer EG-direktivet och
det beslut som är fattat i riksdagen.
Jag uppehöll mig mycket i min interpellation vid
hur det är i Sverige. Postgirot tar t.ex. ut 20 kr av den
som hämtar ut pengar på en kontoavi. Detta kan re-
sultera i att om riksdagen beslutar om en viss storlek
på t.ex. barnbidraget får småbarnsföräldrar som öns-
kar erhålla betalningen på postgiroutbetalning betala
20 kr för detta. Jag tycker att det är orimligt när vi
samtidigt talar om att bankerna tar ut för höga avgif-
ter och att vi ska se till att de inte kan göra det när vi
skickar pengar över nationsgränserna. Då borde vi
också se till att om man får en ersättning via en
postavi ska man inte behöva betala någonting för att
få ut sina pengar.
Finansministern säger här att det är Postens styrel-
se och ledning som inom lagstiftningen kan fatta
beslut om avgifternas storlek och tjänster i bolaget.
Det är klart så, och jag får väl gå vidare till berörd
minister och se om man i så fall kan påverka Postens
styrelse för att få en ändring på detta. Min principiella
inställning är att oberoende av om jag får mina peng-
ar från en postavi eller en bankavi ska det inte kosta
mig som mottagare av pengarna någonting.</pre><pre>Anf.  92  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag förstår mycket väl den reaktion
som Anders Karlsson ger uttryck för här, att den
enskilde som får sitt barnbidrag eller vad det nu kan
vara för något tycker att det är en orimligt hög avgift.
Det ska rimligen hanteras på det sätt som jag nämnde
i mitt interpellationssvar, som Anders Karlsson nu
kommenterat. Det är naturligtvis alltid den som står
för utbetalningen som har att bedöma och avväga hur
den myndigheten eller organisationen ska kunna
finansiera den här avgiften. Det får hanteras från fall
till fall.
Med de förhållanden som Posten har kan det bli
fråga om olika lösningar beroende på vilken typ av
betalningssystem man har. Det bör naturligtvis kunna
säkerställas att det som vi betraktar som vanliga be-
talningar, som exempelvis handlar om vårt socialför-
säkringssystem, ska kunna tillhandahållas på rimliga
grunder för alla oavsett vilka inkomster man har. Det
får inte vara ett hinder att man ska lägga en del av den
överföring man får på ett alltför högt belopp för en
avgift.
Men det måste hanteras av varje enhet eller myn-
dighet som är ansvarig för respektive utbetalning.</pre><pre>Anf.  93  ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag kan bara konstatera vad finansmi-
nistern har sagt. Vi har i grunden samma uppfattning,
men frågan ligger på ett annat plan och inte på riks-
dagens bord.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>19 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Motioner
2001/02:Fi27-Fi35 till finansutskottet
2001/02:Sk37-Sk39 till skatteutskottet</pre><pre>20 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU19
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU6
Justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU28
Lagutskottets betänkanden 2001/02:LU10 och LU32
Socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU14
Utbildningsutskottets betänkanden 2001/02:UbU11-
UbU13
Trafikutskottets betänkande 2001/02:TU10</pre><pre>21 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Förslag
2001/02:RR19 Riksdagens revisorers förslag angåen-
de statens styrning av livsmedelstillsynen</pre><pre>Konstitutionsutskottets betänkanden
2001/02:KU30 Förlängd försöksverksamhet vid med-
borgarkontor
2001/02:KU33 Massmediefrågor</pre><pre>Justitieutskottets betänkanden
2001/02:JuU17 Sveriges samarbete med Internatio-
nella brottmålsdomstolen
2001/02:JuU23 Kallelser av barn och ungdomar till
domstolssammanträde, m.m.</pre><pre>
Utrikesutskottets betänkande
2001/02:UU14 Stabiliserings- och associeringsavtalet
mellan Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater och f.d. jugoslaviska republiken
Makedonien</pre><pre>Socialutskottets betänkanden
2001/02:SoU16 Behandling av ofrivillig barnlöshet
2001/02:SoU17 En förstärkt Barnombudsman
2001/02:SoU18 Redovisning av fördelningen av
medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret
2001</pre><pre>22 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 23 april</pre><pre>2001/02:397 av Sten Andersson (-) till justitieminister
Thomas Bodström
Skyddet för mötes- och demonstrationsfriheten
2001/02:398 av Björn Leivik (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Polisen i Västra Götaland
2001/02:399 av Anna Kinberg (m) till statsrådet
Britta Lejon
Myndigheter och propaganda
2001/02:400 av Willy Söderdahl (v) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Ideella ungdomsorganisationer i skattelagstiftningen
2001/02:401 av Margareta Viklund (kd) till utrikes-
minister Anna Lindh
Assyrierna/syrianerna i Turkiet
2001/02:402 av Per Bill (m) till utbildningsminister
Thomas Östros
Overheadkostnader
2001/02:403 av Sven Bergström (c) till statsrådet
Mona Sahlin
Postal infrastruktur</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 14 maj.</pre><pre>23 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 22 april</pre><pre>2001/02:1090 av Mikael Oscarsson (kd) till statsrådet
Jan O Karlsson
Migrationsverkets handläggningstider
2001/02:1091 av Inga Berggren (m) till miljöminister
Kjell Larsson
Samordning av stranderosionsansvar
2001/02:1092 av Tasso Stafilidis (v) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Myndigheters moraliska värderingar kring sexualitet
2001/02:1093 av Marianne Andersson (c) till social-
minister Lars Engqvist
Forskning om elöverkänslighet
2001/02:1094 av Ragnwi Marcelind (kd) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Statligt stöd till Gävleregionen</pre><pre>den 23 april</pre><pre>2001/02:1095 av Per-Samuel Nisser (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Avgifter för utländska studenter
2001/02:1096 av Per-Samuel Nisser (m) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Skatt på avfallsförbränning
2001/02:1097 av Gunilla Wahlén (v) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Hundskolan i Sollefteå
2001/02:1098 av Eva Flyborg (fp) till försvarsminis-
ter Björn von Sydow
Könsneutral totalförsvarsplikt
2001/02:1099 av Per-Samuel Nisser (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Permetrinanvändning i Sverige
2001/02:1100 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Förtroendet för rättsväsendet
2001/02:1101 av Jonas Ringqvist (v) till statsrådet
Lena Sommestad
Transnationella företag</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 14 maj.</pre><pre>24 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 22 april</pre><pre>2001/02:1020 av Tom Heyman (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Estonia
2001/02:1033 av Carina Hägg (s) till statsrådet Britta
Lejon
Konsumentservice
2001/02:1034 av Ragnwi Marcelind (kd) till miljö-
minister Kjell Larsson
Miljöbalken
2001/02:1038 av Kjell-Erik Karlsson (v) till statsrå-
det Lena Sommestad
Rovdjurscentrum
2001/02:1066 av Maud Ekendahl (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Nationellt system för radiokommunikation</pre><pre>den 23 april</pre><pre>2001/02:1051 av Harald Nordlund (fp) till statsrådet
Ulrica Messing
Frivillig avsättning av nyckelbiotoper
2001/02:1064 av Margareta Cederfelt (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Konkurrensutsättning
2001/02:1070 av Åsa Torstensson (c) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Länsstyrelserna och de blivande samverkansorganen
2001/02:1072 av Karin Pilsäter (fp) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Vasallen och Botkyrka flygklubb</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 14 maj.</pre><pre>25 §  Kammaren åtskildes kl. 20.02.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 §
anf. 28 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 18 § anf. 91
(delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>