Regeringens proposition 2001/02:56

Energimarknader i utveckling – bättre regler och till-	Prop.
syn	2001/02:56

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 november 2001

Göran Persson

Mona Sahlin

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i ellagen (1997:857). Dessa sy f- tar bl.a. till att förbättra tillsynen över elnätsföretagens nättariffer. De föreslagna ändringarna innebär att tillsynen skall inriktas på en bedö m- ning av skäligheten i tariffen utifrån nätföretagets prestation i stället för utifrån dess kostnader.

Med avsikt att främja utjämningen av nättarifferna mellan glesbygd och tätort föreslås en ändring av reglerna för samredovisning av nätko n- cessionsområden.

Vidare föreslås en skärpning av gränsdragningen mellan konkurrensu t- satt verksamhet och nätverksamhet för att minska möjligheten och inc i- tamenten för oönskad subventionering från nätverksamheten till elha n- deln eller elproduktionen.

I propositionen föreslås också en ny regel i ellagen om att överföringen av el skall vara av god kvalitet.

Ett par justeringar av ellagens bestämmelser om mätning av elanvän d- ning och elproduktion föreslås också. Den ena gäller mätning av små elproduktionsanläggningar, där nätkoncessionshavaren ges en möjlighet att söka undantag från kravet på att mäta elproduktionen i dessa anläg g- ningar timvis. Den andra gäller elanvändare vars elförbrukning enligt ellagen skall schablonberäknas. En bortre gräns för hur länge dessa ela n- vändare har rätt att erhålla tjänsten timvis mätning utan särskild avgift införs.

Vad gäller leveranssäkerheten gör regeringen bedömningen att det för närvarande inte finns anledning att vidta några särskilda åtgärder för att ytterligare minska elavbrotten och dess konsekvenser. Energimyndigheten bör dock få i uppdrag att under kommande vintrar följa branschens arbete och följa upp vilken effekt branschens frivilliga insatserna har.

Regeringen anser att en ökad pristransparens på fjärrvärmemarknaden Prop. 2001/02:56 bör eftersträvas. För att tillgodose konsumenternas intresse av låga fjär r-

värmepriser är en ökad uppföljning av prissättningen av fjärrvärme mot i- verad. Regeringen anser vidare att ett undantag från lokaliseringsprincipen för kommunala fjärrvärmeföretag bör genomföras först efter det att ytterligare utredning av möjligheterna att införa en pristillsyn av värm e- distribution har genomförts.

Innehållsförteckning			Prop. 2001/02:56
1	Förslag till riksdagsbeslut ..................................................................		5
2	Lagtext	...............................................................................................	6
	2.1 ................	Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)	6

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1999:770) om

		ändring i ellagen (1997:857) .............................................	15
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		16
4	Kriterier för bedömningen av nättariffers skälighet ........................		18
5	Ändrade tillsynsregler .....................................................................		23
	5.1	Precisering av tillsynens omfattning.................................	23
	5.2	Tidsfrister vid tillsyn.........................................................	25
6	Tariffutjämning mellan glesbygd och tätort ....................................		27
7	Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt
	verksamhet.......................................................................................		29
8	Krav på god kvalitet vid överföring av el .......................................		31
9	Prövning av vissa tvister ..................................................................		34
	9.1	Tidsfrist för prövning av tvister ........................................	34
	9.2	Prövning av tvister om underrättelser om nättariffen .......	35
10	Anmälan av utlandshandel med el ..................................................		36
11	Regler om timvis mätning ...............................................................		37
	11.1	Timvis mätning av små elanvändares förbrukning ...........	37
	11.2	Timvis mätning av små elproducenters produktion ..........	38
12	Elnätsutredningens övriga förslag och bedömningar ......................		40

12.1Krav på sammanläggning av nätområden och förbud

	mot köp och försäljning av nätområden ...........................	40
12.2	Möjlighet till oönskad subventionering ............................	41

12.3Koncernförhållanden mellan elhandels- och nätföretag ... 43

13	Övriga elmarknadsfrågor .................................................................		44
14	Leveranssäkerhet .............................................................................		45
15	Fjärrvärmemarknaden .....................................................................		49
	15.1	Regler om kommunala fjärrvärmeföretag .........................	49

15.2Konkurrensen för fjärrvärmen på värmemarknaderna ..... 50

16	Förslagets konsekvenser för berörda företag ..................................		52
17	Författningskommentar ...................................................................		56
Bilaga 1		Sammanfattning av Elnätsutredningens delbetänkande
		Elnätsföretag Regler och tillsyn (SOU 2000:90) ..................	69
Bilaga 2		Sammanställning av remissyttranden över Elnätsutred-
		ningens delbetänkande Elnätsföretag Regler och tillsyn
		(SOU 2000:90) ......................................................................	72

Bilaga 3	Sammanfattning av Statens energimyndighets rapport	Prop. 2001/02:56
	Utvecklingen på elmarknaden Schablonberäkning
	(2000:I)..................................................................................	83
Bilaga 4	Sammanfattning av Statens energimyndighets rapport
	Utvecklingen på elmarknaden Schablonberäkning
	(2000:II).................................................................................	85
Bilaga 5	Sammanfattning av Affärsverket svenska kraftnäts
	rapport Erfarenheter av systemet med schablonberäkning
	på elmarknaden......................................................................	86
Bilaga 6	Sammanställning av remissyttranden över
	Energimyndighetens och Svenska kraftnäts rapporter om
	uppföljningen av schablonberäkningsreformen ....................	88
Bilaga 7	Sammanfattning av Elavbrottsutredningens delrapport
	Åtgärder för ökad leveranssäkerhet .......................................	94
Bilaga 8	Sammanställning av synpunkter vid hearing och av
	remissyttranden över Elavbrottsutredningens delrapport
	åtgärder för ökad leveranssäkerhet ........................................	96
Bilaga 9	Sammanfattning av Värme- och gasmarknadsutredningens
	delbetänkande Effektiva värme- och miljölösningar (SOU
	1999:5).................................................................................	107
Bilaga 10	Sammanställning av remissyttranden över Värme- och
	gasmarknadsutredningens delbetänkande Effektiva värme-
	och miljölösningar (SOU 1999:5) .......................................	110
Bilaga 11	Sammanfattning av Energimyndighetens rapport Fjärr-
	värmen på värmemarknaderna (ER 19:2000) .....................	114
Bilaga 12	Sammanställning av yttranden över Energimyndighetens
	rapport Fjärrvärme på värmemarknaden (ER 19:2000) ......	120
Bilaga 13	Lagrådsremissens lagförslag ...............................................	133
Bilaga 14	Lagrådets yttrande ...............................................................	143
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 november 2001145
Rättsdatablad .........................................................................................		146

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2001/02:56

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i ellagen (1997:857),

2.lag om ändring i lagen (1999:770) om ändring i ellagen (1997:857).

Prop. 2001/02:56

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs ifråga om ellagen (1997:857) dels att 6 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 3, 6, 7, 9, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1, 10 och 11 §§, 12 kap. 1 och 2 §§ samt 13 kap. 1 och 5 §§ skall ha följa nde lydelse,

dels att det skall införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 10 a och 11 a §§ samt 12 kap. 3 a §, av följande lyde lse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

1 a §

I en juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte fler än häl f- ten av ledamöterna i styrelsen sa m- tidigt vara styrelseledamöter i en juridisk person som bedriver produktion av eller handel med el.

Om hälften av ledamöterna i st y- relsen för en juridisk person som bedriver nätverksamhet samtidigt är styrelseledamöter i en juridisk person som bedriver produktion av eller handel med el får inte styre l- sens ordförande i den förra juridi s- ka personen samtidigt vara styrelseledamot i den senare juridiska personen.

I en juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte den som är verkställande direktör samtidigt vara verkställande direktör i en juridisk person som bedriver produktion av eller handel med el.

Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område skall varje område redov i- sas för sig, om inte nätmyndigheten på koncessionshavarens begäran beviljar undantag. Sådant undantag

3 §

Redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för o m- råde skall avse varje område för sig. Nätmyndigheten skall dock b e- sluta att en nätkoncessionshavares samtliga områden som ligger ge o-

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. En tvist om villkoren för anslutning prövas

skall beviljas, om de berörda omr å -	grafiskt nära varandra skall redov i- Prop. 2001/02:56
dena ligger geografiskt nära va r-	sas samlat, om inte områdena sa m-
andra och sammantagna utgör en	mantagna utgör en för nätverksa m-
för nätverksamhet läm plig enhet.	het olämplig enhet.
	Beslut i frågan om områden som
	avses i första stycket skall omfattas
	av samlad redovisning skall fattas
	när det föreligger ett lagakraftvu n-
	net beslut om meddelande av en
	nätkoncession enligt 2 kap. 1 §, om
	ändring av gränserna för en nä t-
	koncession för område enligt 2 kap.
	12 §, om förlängning av giltighet s-
	tiden för en nätkoncession enligt 2
	kap. 14 §, om tillstånd till överlåte l-
	se av en nätkoncession enligt 2 kap.
	16 § eller om återka llelse av en
	nätkoncession enligt 2 kap. 18 §.
	Sådant beslut kan också fattas när i
	övrigt ändrade förhållanden föra n-
	leder det.
	I beslut om samlad redovisning
	eller ändring av sådana beslut skall
	det anges när den samlade redovi s-
	ningen skall påbörjas eller upph ö -
Ett beviljat undantag är för sin	ra.
giltighet beroende av att en enhetlig	I områden som redovisas samlat
nättariff tillämpas för samtliga o m-	skall en enhetlig nättariff tillämpas
råden, som omfattas av undantaget,	från den dag som nätmyndigheten
senast tre år efter nätmyndighetens	bestämmer. Tiden får inte sättas
beslut.	senare än fem år från beslutet om
	samlad redovisning eller beslutet
När koncessionstiden för något	om än dring av ett sådant beslut.
av de områden som omfattas av
undantaget löper ut, skall nätmy n-
digheten pröva om undantaget skall

bestå.

Nätkoncession för område skall redovisas skilt från nätkoncession för linje. Regeringen får föreskriva undantag beträffande ledningar som o m- fattas av nätkoncession för linje och som organisatoriskt och tekniskt ingår i ett nät som omfattas av nätkoncession för område.

6 §

Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till lednin g- en.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. En tvist om villkoren för anslutning prövas dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmy n- digheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till b e- rörd part under dennes senaste kända adress.

dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmy n- digheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till b e- rörd part under dennes senaste kända adress.

7 §

Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten.

9 §

Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning.

Överföringen av el skall vara av god kvalitet.

En nätkoncessionshavare är sky l- dig att avhjälpa brister hos överf ö - ringen i den utsträckning kostn a- derna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de oläge n- heter för elanvändarna som är fö r- knippade med bristerna.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om god kvalitet på överföringen av el.

10 a §

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får, på a n- sökan av en innehavare av nätko n- cession för område, i ett enskilt fall medge undantag från kravet i 10 § första stycket på mätning av överf ö - ringens fördelning över tiden. Ett undantag får bara medges för mä t-

Prop. 2001/02:56

ningen i inmatningspunkterna inom Prop. 2001/02:56 koncessionsområdet eller, då flera koncessionsområden redovisas

samlat enligt 3 § första stycket, inom koncessionsområdena hos samtliga de produktionsanläg g- ningar som har ett säkringsabo n- nemang om högst 200 ampère eller som kan leverera en effekt om högst 135 kilowatt vid lågspä nning.

Ett undantag får medges bara om det inte mer än obetydligt påverkar beräkningen enligt 10 § andra stycket av fördelningen över tiden av elanvändarnas förbru kning.

Ett undantag får medges för högst tre år åt gången.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela närmare föreskrifter om meddela n- de av undantag.

11 §

En elanvändare som begär att hans

elförbrukning skall mätas på annat

sätt än enligt de föreskrifter som

meddelats med stöd av 10 § skall

meddelats med stöd av 10 § skall av

debiteras

merkostnaden för

denna

nätkoncessionshavaren

debiteras

mätning och för rapporteringen av

merkostnaden

för

denna

mätning

resultaten av dessa mätningar. Om

och för rapporteringen av resultaten

mätningen

elanvändarens

fö r-

av dessa mätningar. Om mätningen

brukning därvid kräver en annan

av elanvändarens

förbrukning dä r-

mätutrustning än vid mätning enligt

vid kräver en annan mätutrustning

de nämnda

föreskrifterna skall

e l-

än vid mätning enligt de nämnda

användaren debiteras kostnaden för

föreskrifterna

skall

elanvändaren

mätaren

med

tillhörande

insa m-

debiteras

kostnaden

för

mätaren

lingsutrustning och för dess insta l-

med

tillhörande

insamlingsutrus t-

lation i uttagspunkten.

ning

och

för

dess

installation i u t-

	tagspunkten.
Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts får inte debiteras
enskilda elanvändare.
Tvister om nätkoncessionshav a-	Tvister i frågor som avses i första
rens skyldigheter enligt denna pa-	eller andra stycket prövas av nä t-
ragraf prövas av nätmyndigh eten.	myndigheten. En tvist prövas dock
	inte om det visas att ansökan om
	prövning kommit in till nätmyndi g-
	heten senare än två år efter det att
	nätkoncessionshavaren sänt		ett
	skriftligt ställningstagande	till	b e-
	rörd part under dennes	senaste

kända adress.	9

11 a §

En elproducent som begär att hans inmatning skall mätas på annat sätt än enligt ett meddelat undantag enligt 10 a § skall av nätkonce s- sionshavaren debiteras merkostnaden för denna mätning och för ra p- porteringen av resultaten av dessa mätningar. Om mätningen av e l- producentens inmatning därvid kräver en annan mätutrustning än vid mätning enligt det meddelade undantaget, skall elproducenten debiteras kostnaden för mätaren med tillhörande insamlingsutrus t- ning och för dess installation i i n- matningspunkten.

Tvister i frågor som avses i första stycket prövas av nätmyndigheten. En tvist prövas dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten sen a- re än två år efter det att nätkonce s- sionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

	14 §
Kostnaden för en mätare med tillh ö -	Kostnaden för en mätare med tillh ö -
rande insamlingsutrustning och för	rande insamlingsutrustning och för
dess installation i inmatningspunk-	dess installation i inmatningspunk-
ten hos en elproducent skall av nät-	ten hos en elproducent skall av nät-
koncessionshavaren debiteras el-	koncessionshavaren		debiteras		el-
producenten. Detta gäller inte de	producenten. För de elproducenter
elproducenter som avses i 4 kap. 10	som avses i 4 kap. 10 §, gäller detta
§.	bara i den utsträckning som för e-
	skriften i 3 kap. 11 a § första stycket
	är tillämplig.
Tvister om nätkoncessionshav a-	Tvister i frågor som avses i första
rens skyldigheter enligt denna pa-	stycket prövas	av nätmyndigheten.
ragraf prövas av nätmyndigh eten.	En tvist prövas dock inte om det
	visas att ansökan om prövning
	kommit in till nätmyndigheten sen a-
	re än två år efter det att			nätkonce s-
	sionshavaren	sänt	ett	skriftligt
	ställningstagande till		berörd		part
	under dennes senaste kända adress.
	15 §

Prop. 2001/02:56

Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning av den Prop. 2001/02:56 nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten. E r-

sättningen skall motsvara

1.värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät, och

2.värdet av den reduktion av nätkoncessionshavarens avgifter för att ha sitt ledningsnät anslutet till annan nätkoncessionshavares ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av e r- sättningen enligt första stycket.

Tvister	om	nätkoncessionshav a-	Tvister i frågor som avses i första
rens skyldigheter enligt denna pa-			stycket	prövas	av nätmyndigheten.
ragraf prövas av nätmyndigh eten.			En tvist prövas dock inte om det
			visas att ansökan om prövning
			kommit in till nätmyndigheten sen a-
			re än två år efter det att				nätkonce s-
			sionshavaren		sänt	ett	skriftligt
			ställningstagande till			berörd		part
			under dennes senaste kända adress.
		4 kap.
			1 §
Nättariffer skall vara skäliga och			Nättariffer skall vara utformade så,
utformade på sakliga grunder.			att nätkoncessionshavarens saml a-
Vid bedömning av en nättariffs			de intäkter från nätverksamheten är
skälighet	skall	konsumentintresset	skäliga i förhållande till dels de
särskilt beaktas. Hänsyn skall des s-			objektiva förutsättningarna att					b e-
utom tas till kravet på en rimlig			driva	nätverksamheten,			dels	nä t-
avkastning i nätver ksamheten.			koncessionshavarens sätt att bedr i-
			va nätverksamheten.
			Nättariffer skall vara				utformade
			på sakliga grunder.
			10 §
En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en effekt
om högst 1 500 kilowatt skall för överföring av el betala endast den del
av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den årliga kostnaden för
mätning, beräkning och rapportering på nätkoncessionshavarens nät. I n-
nehavaren skall dessutom betala engångsavgift för anslutning.
Om flera sådana anläggningar som är belägna i närheten av varandra
gemensamt matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna betraktas
som separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.
Tvister om de skyldigheter enligt			Tvister i frågor som avses i första
första stycket som innehavaren av			stycket	prövas	av nätmyndigheten.
en produktionsanläggning har pr ö -			En tvist prövas dock inte om det
vas av nätmyndigheten.			visas att ansökan om prövning
			kommit in till nätmyndigheten sen a-
			re än två år efter det att				nätkonce s-
			sionshavaren		sänt	ett	skriftligt
			ställningstagande till			berörd		part
			under dennes senaste kända adress.						11
									11

Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. och av bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap.

Prop. 2001/02:56

	11 §
Den som har nätkoncession skall på	Den som har nätkoncession skall på
begäran utan dröjsmål lämna skrif t-	begäran utan dröjsmål lämna skrif t-
lig uppgift om sin nättariff. Upp-	lig uppgift om sin nättariff.
giften skall innehålla en upplysning
om möjligheten att hos nätmyndi g-
heten begära prövning enligt sista
stycket.
Vid begäran om ny anslutning	Vid begäran om ny anslutning
skall uppgifter enligt första stycket	skall uppgift enligt första stycket
lämnas inom skälig tid.	lämnas inom skälig tid.

Den som har nätkoncession skall offentliggöra sin nättariff till den del den avser avgifter och övriga villkor för överföring av el.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av nättariff enligt tredje stycket.

Tvister om nätkoncessionshav a- rens skyldigheter enligt första och andra styckena prövas av nätmy n- digheten.

12 kap.

1 §

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om els ä- kerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndi g- heten.

Tillsynen omfattar inte elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap.

2 §

En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om insa m- ling av de uppgifter som behövs för bedömning av nättariffers sk ä lighet.

3 a §

Om nätmyndigheten avser att utöva

tillsyn över en nätkoncessionshav a-

res nättariff skall koncessionshav a- Prop. 2001/02:56 ren underrättas om detta.

Nätmyndigheten får inte meddela ett föreläggande enligt 3 § som avser en nätkoncessionshavares nät t- ariff för ett visst räkenskapsår om inte nätmyndigheten har underrä t- tat nätkoncessionshavaren enligt första stycket senast ett år efter utgången av detta räke nskapsår.

13 kap.

1 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2.bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller

3.bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppså t-	Till böter döms den som uppsåtl i-
ligen eller av oaktsamhet	gen eller av oaktsamhet bryter mot
1. bryter mot 2 kap. 17 § eller	2 kap. 17 §.
2. inte gör anmälan enligt 6 kap.
1 § i rätt tid eller i sådan anmälan
lämnar oriktig uppgift.
I ringa fall döms inte till ansvar.
	5 §
Beslut av nätmyndigheten enligt 2	Beslut av nätmyndigheten enligt 2
kap. 18–20 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§,	kap. 18–20 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§,
11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och	11, 11 a, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7
10 §§ samt 12 kap. 8 och 11 §§,	och 10 §§ samt 12 kap. 8 och 11 §§,
beslut av en tillsynsmyndighet en-	beslut av en tillsynsmyndighet en-
ligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av	ligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av
den systemansvariga myndigheten	den	systemansvariga myndigheten
om ersättning till den som enligt 8	om ersättning till den som enligt 8
kap. 2 § beordrats öka eller minska	kap. 2 § beordrats öka eller minska
produktionen av el får överklagas	produktionen av el får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.	hos	allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid öve r-	Prövningstillstånd krävs vid öve r-
klagande till kammarrätten.	klagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av l a- gen.

Övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 i fråga om 3 kap. 10 a och 11 a §§ samt i övrigt den 1 juli 2002.

2. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse ti ll- Prop. 2001/02:56 lämpas första gången i fråga om redovisning för det räkenskapsår

som börjar den 1 januari 2003 eller närmast därefter.

3.Nätkoncessionshavare som innehar flera nätkoncessioner för o m- råde skall före utgången av augusti 2002 till nätmyndigheten a n- mäla hur koncessionshavaren anser att redovisning av områdena enligt 3 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse skall ske. Nä t- myndigheten skall därefter fatta beslut om detta. Om nätmyndi g- heten inte inom fyra månader från det anmälan kom in fattat b e- slut i redovisningsfrågan skall redovisning ske i enlighet med koncessionshavarens anmälan. Nätmyndighetens beslut får öve r- klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4.Beslut som meddelats enligt 3 kap. 3 § första stycket i dess äldre lydelse gäller till dess nätmyndigheten meddelat ett nytt beslut enligt punkten 3 eller tidsfristen i punkten 3 löpt ut samt ny red o- visning skall påbörjas enligt 3 kap. 3 § tredje stycket och punkten 2.

5.Bestämmelserna i 4 kap. 1 § i dess nya lydelse tillämpas första gången i fråga om nättariffer som gäller från och med det räke n- skapsår som börjar den 1 juli 2002 eller närmast därefter.

6.Bestämmelserna i 3 kap. 6 § andra stycket, 7 § andra stycket, 11 § tredje stycket, 11 a § andra stycket, 14 § andra stycket och 15 § tredje stycket samt 4 kap. 10 § tredje stycket i deras nya lydelse tillämpas på sådana tvister, i vilka ansökan kommit in till nä t- myndigheten den 1 juli 2004 eller senare.

Prop. 2001/02:56

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1999:770) om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att punkten 5 i övergångsbestämmelserna till l a- gen (1999:770) om ändring i ellagen (1997:857) skall ha följande lyde l- se.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
5. En elanvändare vars elförbru k-	5. En elanvändare vars elförbru k-
ning över tiden, enligt ett leveran s-	ning över tiden, enligt ett leveran s-
avtal som gäller vid lagens ikraft-	avtal som gäller vid lagens ikraft-
trädande, skall mätas på annat sätt	trädande, skall mätas på annat sätt
än enligt föreskrifter om schablo n-	än enligt föreskrifter om schablo n-
beräkning, meddelade med stöd av	beräkning, meddelade med stöd av
3 kap. 10 §, omfattas inte av be-	3 kap. 10 §, omfattas inte av be-
stämmelserna i 3 kap. 11 § första	stämmelserna i 3 kap. 11 § första
stycket under leveransavtalets åter-	stycket under leveransavtalets åter-
stående giltighetstid.	stående giltighetstid, dock längst till
	utgången av 2004.

En elleverantör som har ett sådant leveransavtal med en elanvändare skall anmäla detta till innehavaren av nätkoncession. I anmälan skall uppgift om leveransavtalets giltighetstid lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

Prop. 2001/02:56

3 Ärendet och dess beredning

Den 1 november 1999 togs ytterligare ett steg i utvecklingen av den svenska elmarknaden. Då ersattes kravet på timvis mätning med sch a- blonberäkning för samtliga lågspänningskunder med säkringsabonn e- mang på upp till 200 A och effekt abonnemang på upp till 135 kW (prop. 1998/99:137, bet. 1999/2000:NU4, rskr. 1999/2000:1).

Schablonberäkningsreformen

På regeringens uppdrag har införandet av schablonberäkning utvärderats av såväl Statens energimyndighet (Energimyndigheten) som Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät). Under 2000 har Energimyndigheten i tre delrapporter, Utvecklingen på elmarknaden 2000:I–III , redovisat sina bedömningar av utvecklingen på elmarknaden efter schablonberä k- ningsreformens genomförande. Förslag till justeringar av det gällande regelverket har lämnats i de två första delrapporterna bl.a. vad avser mä t- ning av produktionsanläggningar, anvisad elleverantör och leverantör s- byten. Den 1 maj 2000 redovisade Svenska kraftnät sina slutsatser av hur det nya systemet med schablonberäkningssystemet fungerat, Erfarenheter av systemet med schablonberäkning på elmarknaden . Sammanfattningar av rapporterna finns i bilagorna 3–5. Rapporterna har remissbehandlats (Dnr N 2000/2131/ESB). En remissammanställning finns i bilaga 6.

Elnätsverksamhet och tillsyn

Regeringen beslutade den 4 november 1999 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av om bestämmelserna om nä t- verksamhet i ellagen (1997:857) behöver ändras och i så fall föreslå s å- dana ändringar. Utredningen antog namnet Elnätsutredningen. Elnätsu t- redningen redovisade i oktober 2000 sitt delbetänkande Elnätsföretag – regler och tillsyn (SOU 2000:90). I betänkandet föreslås bl.a. ändrade regler i ellagen beträffande regleringen av tillsyn av nätverksamhet, pr e- cisering av tillsynen, avgränsning mellan nätverksamhet och konkurren s- utsatt verksamhet samt utjämning av tariffer mellan tätort och glesbygd. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har r e- missbehandlats. Utöver remissinstanserna har ett antal skrivelser om nättariffer och tillsynen över dessa inkommit till regeringskansliet. En remissammanställning finns i bilaga 2.

Leveranssäkerhet

Den 22 februari 2001 gav regeringen dåvarande generaldirektören vid Elsäkerhetsverket Jörgen Andersson i uppdrag att utreda och föreslå vi l- ka åtgärder som bör vidtas för att, så långt möjligt, dels minska antalet

elavbrott som uppkommer till följd av störningar i överförings- och di s- Prop. 2001/02:56 tributionsnäten, dels minimera konsekvenserna av sådana elavbrott.

En delredovisning med konkreta förslag till åtgärder lämnades till r e- geringen den 11 juni 2001. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 7. Rapporten behandlades sedan vid en hearing den 22 augusti 2001. Ett antal skriftliga yttranden över rapporten har också inkommit. En sammanställning av synpunkter framförda på hearingen och i de skriftl i- ga yttrandena återfinns i bilaga 8.

Fjärrvärmemarknaden

Den 4 juni 1998 tillkallade regeringen en särskild utredare (dir. 1998:41) för att studera regelverket för handel med och distribution av naturgas och annan rörbunden energi. Utredaren fick i detta sammanhang i up p- drag att överväga om kommunala värmeföretag bör undantas från ko m- munallagens lokaliseringsprincip. Den 1 februari 1999 överlämnades delbetänkandet, Effektiva värme- och miljölösningar (SOU 1999:5) till regeringen. En sammanfattning av utredningen återfinns i bilaga 9. Delbetänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns i bil a- ga 10.

Den 17 december 1998 fick Energimyndigheten regeringens uppdrag att göra en förstudie i syfte att beskriva situationen på värmemarknaden ur ett användarperspektiv. Uppdraget redovisades den 26 oktober 1999 (dnr N1999/11368/ESB).

Den 22 december 1999 fick Energimyndigheten i uppdrag att i samråd med Konkurrensverket och Konsumentverket senast den 1 oktober 2000 redovisa en översyn av fjärrvärmemarknaden och ett förslag till metod för att följa utvecklingen på denna. Den 16 oktober 2000 överlämnade Energimyndighet rapporten Fjärrvärmen på värmemarknaden – Rapport över uppdrag att följa utvecklingen på fjärrvärmemarknaden till regeringen (dnr N1999/11368/ESB). Rapporten innehöll förslag om utökad prisinformation, produktivitetsmätningar och nyckeltal, att utreda krav på särredovisning eller juridisk separation av fjärrvärmeföretag, att utreda möjligheterna att införa tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten samt att utreda möjligheterna för fjärrvärmekunderna att ta upp klagomål mot priser och andra leveransvillkor. En sammanfattning av Energimyndighetens rapport finns i bilaga 11. Rapporten har remissbehandlats. En remissammanställning finns i bilaga 12.

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred

I regeringens proposition Fortsatt förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) betonas att sårbarheten i vårt samhället har ökat i takt med den tekniska utvecklingen. Hot mot de tekniska infrastruktursystemen kan få mycket allvarliga konsekvenser, och kan ytterst också få en säke r- hetspolitisk dignitet. Betydande åtgärder bör enligt regeringen därför vidtas för att både minska sårbarheten i infrastruktursystem och reducera konsekvenserna för samhället av störningar i systemen.

Regeringen beslutade i mars 1999 att Regeringskansliet departementsvis skall utföra en genomgång av behovet av åtgärder och författningsr e-

gleringar inom de områden som kan bli berörda vid en svår påfrestning Prop. 2001/02:56 på samhället i fred. Arbetet för att minska riskerna för och konsekve n-

serna av svåra påfrestningar genomförs inom ramen för berörda depart e- ments och myndigheters normala planering och verksamhet.

Sårbarhets- och säkerhetsutredningen, redovisade sin rapport - Säke r- het i en ny tid - den 11 maj 2001 (SOU 2001:41). Utredningen redovisar bl.a. förslag som berör elförsörjningen.

Regeringen avser att våren 2002 återkomma med förslag på elförsör j- ningsområdet för att samhället bättre skall kunna motstå svåra påfres t- ningar i fredstid. Det avser då resultaten av de departementsvisa sektorsgenomgångarna samt de förslag som Sårbarhetsutredningen redovisat.

Mot bakgrund av detta behandlar regeringen i denna proposition endast förslag till förändringar av ellagen inom ramen för normal fredsverksa m- het och mindre störningar i försörjningen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 18 oktober 2001 att inhämta Lagrådets yttra n- de över de lagförslag som finns i bilaga 13.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4Kriterier för bedömningen av nättariffers skälighet

Regeringens förslag: En ny reglering beträffande skäligheten av nät t- ariffer införs.

De samlade intäkterna från nätverksamheten skall vara skäliga i förhållande till nätkoncessionshavarens prestation.

Nätkoncessionshavarens prestation skall bedömas på grundval av dels de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverksamhet i det aktuella området, dels nätkoncessionshavarens sätt att bedriva nä t- verksamheten.

Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens fö r- slag.

Remissinstanserna: Göta hovrätt, Länsrätten i Södermanlands län, Statens energimyndighet, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsve r- ket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Glesbygdsverket, Svenska kommunförbundet, SBC, Stor–Stockholms Energi AB och Villaägarnas Riksförbund tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Glesbygdsverket anser därvid att det är mycket viktigt att den generella leveranskvaliteten och avbrottsfrekvensen värderas som viktiga faktorer vid bedömningen av nättariffernas skälighet.

Svensk Energi tillstyrker i huvudsak utredningens förslag men ställer sig avvisande till förslaget om omvänd bevisbörda och anser att bevi s-

bördan i första hand skall ligga kvar på nätmyndigheten. Om detta inte kan accepteras måste utgångspunkten vara att den omvända bevisbördan endast gäller sakomständigheter hos det enskilda företaget. För det fall utredningens förslag skulle bli aktuellt krävs en helt annan utgångspunkt, nämligen att nätföretagen har någon form av bevisbörda för att nättari f- ferna inte är oskäliga.

Riksrevisionsverket (RRV) anser att förslaget torde innebära en o m- fattande insamling av information från varje enskilt nätföretag. Mot ba k- grund av tidigare erfarenheter befarar RRV att det kan uppstå problem med att få in den begärda informationen.

RRV saknar dessutom en fylligare utredning av de kostnadsmässiga konsekvenserna av förslaget.

Lantbrukarnas Riksförbund förespråkar en pristaksreglering eller a l- ternativt en avkastningsreglering i stället för den av utredningen för e- slagna regleringen

Skälen för regeringens förslag: En av de centrala delarna i ellagen är regleringen av nättarifferna, dvs. den avgift som nätkoncessionshavaren tar ut för att överföra el på sitt nät för annans räkning. Eftersom nätver k- samhet är ett naturligt monopol och alltså inte bedrivs på en konkurren s- utsatt marknad måste det finnas en statlig reglering och tillsyn av tarifferna för att förhindra att nätkoncessionshavarna tar ut oskäliga vinster från nätverksamheten. Denna reglering och tillsyn har funnits sedan pr o- duktion av och handel med el avreglerades den 1 januari 1996.

Den nuvarande föreskriften om nättariffer, som finns 4 kap. 1 § första stycket ellagen, säger att tarifferna skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Kravet på skälighet avser nivån på tarifferna medan kr a- vet på saklighet syftar på indelningen av en tariff för olika kundgrupper. Kravet på saklighet innebär att tariffen skall vara objektiv och icke–dis- kriminerande. Närmare bestämt betyder det att kunderna får indelas i kundgrupper med olika kostnadsbild för nätverksamheten, såsom kunder med elvärme, permanentboende kunder, kunder i fritidshus etc. Inom varje sådan kundgrupp skall däremot varje kund ha samma tariff.

Tillsynen är framför allt inriktad på tariffernas skälighet. I den delen finns en föreskrift i 4 kap. 1 § andra stycket ellagen om vad som skall beaktas vid skälighetsbedömningen av en tariff. Främst skall kons u- mentintresset beaktas, varmed menas kundernas intresse av låga och stabila tariffer. Dessutom skall kravet på en rimlig avkastning i nätverksa m- heten beaktas.

Den nuvarande bestämmelsen om nättariffer är tämligen allmänt hå l- len. Denna utformning har gjorts med avsikt. Man ville i samband med avregleringen inte ge alltför precisa regler om utformningen av nättariffer eftersom detta skulle kunna leda till att utveckligen av tarifferna leddes in i en bana som senare skulle visa sig mindre bra. Tanken var i stället att den allmänt hållna regleringen gradvis skulle preciseras genom utvec k- ling av rättspraxis på området.

Det visade sig emellertid snart att tillämpningen av skälighetsregeln orsakade en hel del problem. Som skälighetsregeln är utformad har en nätkoncessionshavares kostnader blivit utgångspunkt för skälighetsb e- dömningen. Detta har varit nödvändigt för att kunna bedöma kriteriet ”rimlig avkastning i nätverksamheten”. Det är mycket resurskrävande att bedöma en nätkoncessionshavares samlade kostnadsmassa eftersom man

Prop. 2001/02:56

måste avgöra om de kostnader som finns är godtagbara eller inte. Denna bedömning gäller dels om den åtgärd som kostnaden hänför sig till kan anses ingå i nätverksamheten, dels om kostnadens storlek är rimlig. Detta resurskrävande arbete har lett till att det knappast har hunnit utvecklas någon nämnvärd praxis på området.

Därför bör en förenkling av tillsynen ske, vilket kan uppnås genom en ändring av föreskriften om hur nättariffer skall vara utformade.

LRF har förespråkat en tillsynsmodell med bl.a. ett pristak för nättari f- ferna alternativt en form av avkastningskontroll. Utredningen har noga gått igenom för- och nackdelar med en pristaksreglering och en avkas t- ningsreglering. Liksom utredningen bedömer regeringen att nackdelarna med modellerna överväger fördelarna, varför dessa former av reglering inte bör införas.

Det förslag som utredningen har lagt fram leder, enligt regeringens uppfattning, till att tillsynen kan förenklas, varför det bör genomföras. Förslaget innebär följande.

Utgångspunkt för skälighetsbedömningen skall i fortsättningen inte vara nätkoncessionshavarens kostnader utan den samlade prestation, som han utför. Skälighetsbedömningen avser sedan att avgöra om nättariffen, dvs. de samlade intäkterna från denna prestation, kan anses skälig i fö r- hållande till prestationen.

Detta innebär att man vid tillsynen först måste fastställa den prestation nätkoncessionshavaren utför. Denna fastställelse skall bygga på dels en objektiv bedömning av prestationen, dels en subjektiv sådan.

Den objektiva bedömningen skall innefatta förutsättningarna för att bedriva nätverksamhet i det aktuella området. Dessa förutsättningar inn e- fattar de faktorer som nätkoncessionshavaren inte kan påverka, såsom antalet kunder och fördelning på olika kundkategorier, kundernas geogr a- fiska läge, överförd energi och effekt med beaktande av fördelning över dygnet och året, klimat och geografiskt läge för nätverksamheten samt kostnaden för överliggande nät. Dessa faktorer bestämmer behovet av främst ledningar, ställverk och transformatorstationer samt mätning, b e- räkning och rapportering.

Även en sådan bedömning kräver en mängd uppgifter från varje nätkoncessionshavare, varför den föreslagna ordningen vid första påseende inte verkar medföra någon förenkling av tillsynen. Bedömningen av den objektiva prestationen kan dock ske med hjälp av nyckeltal, vilket redan det underlättar tillsynsarbetet.

Dessutom driver Statens energimyndighet sedan 1998 ett projekt med syfte att ta fram en generell modell, Nätnyttomodellen, för bedömning av nätkoncessionshavarnas tariffer. Arbetet bedrivs i en projektgrupp, som till sin hjälp har en referensgrupp som består av företrädare för nätkoncessionshavarna, kunderna och finansiärerna.

RRV har ifrågasatt om den föreslagna modellen kommer att vara mindre resurskrävande än den nuvarande och att förslaget inte får några omedelbara ekonomiska konsekvenser för Energimyndigheten.

Den föreslagna modellen har utarbetats av Energimyndigheten til l- sammans med företrädare för nätkoncessionshavare, kunder och finansiärer. Eftersom tillsynen förenklas och förbättras bör detta även innebära att den på sikt blir mindre resurskrävande än nuvarande system.

Nätnyttomodellen innebär i korthet följande.

Prop. 2001/02:56

För varje nätkoncessionshavare mäter man dess prestation genom att Prop. 2001/02:56 beräkna den s.k. nätnyttan, som är den objektiva prestation nätkonces-

sionshavaren utför i sin verksamhet utan hänsyn till hur han i praktiken har valt att utföra denna. Den objektiva prestationen beräknas på grun d- val av ett fiktivt nät, som byggs upp utifrån ett koordinatsystem där n ä- tets anslutningspunkt till det överliggande nätet, lokalnätsstationer och samtliga elanvändares uttagspunkter anges. Dessutom beaktas spä n- ningsnivåerna i anslutningspunkten till överliggande nät och i elanvä n- darnas uttagspunkter, elanvändarnas effektuttag samt mängden inmatad respektive uttagen energi. För detta fiktiva nät används därefter ett antal kostnadsfunktioner som, utöver rena driftkostnader, även kan inkludera övriga typer av kostnader som normalt finns i ett nätföretag, såsom kos t- nader för drift och underhåll, kostnader för investeringar, administrativa och finansiella kostnader samt avkastning på kapitalet. Slutligen jämförs dessa samlade kostnader med nätkoncessionshavarens samlade intäkter som alltså motsvarar hans nättariff.

Denna modell medger att samtliga nätkoncessionshavare jämförs med varandra. Tillsynen kan därmed inriktas på de nätkoncessionshavare där förhållandet mellan intäkter och kostnader markant avviker från övriga nätkoncessionshavare.

Det måste betonas att det inte införs någon laglig skyldighet att anvä n- da denna modell. Det står alltså nätmyndigheten fritt att bedöma de o b- jektiva förutsättningarna för nätkoncessionshavarens prestation med hjälp av modellen eller på något annat sätt. Denna modell erbjuder alltså bara en möjlighet att på ett förhållandevis enkelt sätt bedöma de objekt i- va förutsättningarna för nätkoncessionshavarens prestation.

I de allra flesta fall kommer bara den objektiva prestationen att ligga till grund för skälighetsbedömningen. Som tidigare nämnts skall det dock, utöver denna objektiva bedömning, även ske en subjektiv bedö m- ning av nätkoncessionshavarens prestation. Denna bedömning gäller s å- dana faktorer som nätkoncessionshavaren själv kan påverka, exempelvis kvaliteten på överföringen, som främst inkluderar avbrottsfrekvens och spänningskvalitet. Om den subjektiva bedömningen visar att en nätkoncessionshavares prestation i detta hänseende markant avviker från mo t- svarande prestation hos andra nätkoncessionshavare skall detta påverka skälighetsbedömningen i höjande eller sänkande riktning.

Även denna nya reglering som nu föreslås är en ramlagstiftning som behöver preciseras genom en utveckling av rättspraxis. En sådan utvec k- ling torde dock underlättas av att nätmyndighetens tillsyn blir enklare och därmed mindre resurskrävande.

En fördel med denna reglering är också att nätmyndigheten förhålla n- devis enkelt kan bedöma om en tariff är oskälig eller ej. I de fall nätmy n- digheten bedömer att en viss nättariff är för hög bör den berörda nätkoncessionshavaren beredas tillfälle att yttra sig över nätmyndighetens b e- dömning innan nätmyndigheten fattar sitt beslut. Nätkoncessionshavaren får då möjlighet att åberopa omständigheter som kan föranleda en annan bedömning än den som nätmyndigheten preliminärt har gjort. Detta a r- bete läggs därmed över från nätmyndigheten till nätkoncessionshavaren, vilket naturligtvis underlättar nätmyndighetens tillsynsarbete.

I detta sammanhang har Svensk Energi uttalat synpunkter på om nä t- Prop. 2001/02:56 myndigheten eller nätkoncessionshavaren skall ha bevisbördan för om en

nättariff är oskälig eller ej.

Fördelning av bevisbörda blir aktuell när någonting skall bevisas. Det som kan bli föremål för bevisning är faktiska omständigheter, t.ex. att en person har begått en viss handling, att en väg har en viss sträckning, att en stad har ett visst antal innevånare etc. Skälighetsbedömningen av en tariff syftar inte till att konstatera förekomsten av ett antal faktiska o m- ständigheter. Den syftar istället till att göra en bedömning av om en viss tariff uppfyller de kriterier som anges i lagstiftningen. Till grund för b e- dömningen ligger ett antal faktiska omständigheter som nätmyndigheten redovisar i sitt beslut. Denna bedömning kan naturligtvis inte bli föremål för bevisning. Om beslutet överklagas till allmän förvaltningsdomstol av nätkoncessionshavaren sker en bedömning på samma sätt som skedde vid nätmyndighetens prövning i ärendet. Därvid har naturligtvis nätkoncessionshavaren möjlighet att lämna synpunkter på den bedömning som nätmyndigheten har gjort.

De faktiska omständigheter som ligger till grund för bedömningen är omständigheter som nätkoncessionshavaren själv förser nätmyndigheten med. Någon bevisning beträffande dessa omständigheter torde inte bli aktuell.

Eftersom det i sådana här ärenden alltså inte är fråga om att bevisa några faktiska omständigheter saknar resonemanget om bevisbörda rel e- vans.

I samband med skälighetsbedömningen uppkommer frågan om vad som skall anses vara en rimlig avkastning i nätverksamheten. Det går svårligen att lagstifta om detta, varför frågan får lösas genom en utvec k- ling av rättspraxis. En lämplig utgångspunkt för denna utveckling är den bedömning som utredningen gjort enligt följande.

Man bör utgå från att avkastningen i nätverksamheten skall motsvara vad som kan bedömas vara normalt för konkurrensutsatt affärsverksa m- het med motsvarande risknivå. Detta kan också uttryckas som den a v- kastning som fordras för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk kunna attrahera kapital för investeringar i den a k- tuella nätverksamheten. Detta leder till en lämplig avvägning mellan e l- användarnas och nätkoncessionshavarnas intressen eftersom den anger vad som krävs för att möjliggöra nödvändiga investeringar för att up p- rätthålla en rimlig överföringskvalitet på nätet. Det kan dock finnas skäl för avvikelser både uppåt och nedåt från denna gräns. Företag som bedr i- ver verksamheten mindre effektivt än de kriterier som används i den o b- jektiva bedömningen kan erhålla en lägre avkastning än den som är u t- gångspunkt för bedömningen. Företag som lyckas bedriva nätverksa m- heten effektivare än de kriterier som används i den objektiva bedömnin g- en skall däremot kunna erhålla en högre avkastning än den som är u t- gångspunkt för bedömningen.

Den reglering som nu föreslås kräver att nätmyndigheten får tillgång till ett antal uppgifter från nätkoncessionshavarna. RRV har påtalat att det finns en risk för att informationsutbytet mellan nätkoncessionshavarna och Energimyndigheten kan bli problematiskt. Därför bör den nya regleringen kompletteras med ett bemyndigande för regeringen och nä t-

myndigheten att meddela föreskrifter om skyldighet för nätkoncessions- Prop. 2001/02:56 havarna att lämna uppgifter till nätmyndigheten i dessa hänseenden.

5 Ändrade tillsynsregler

5.1Precisering av tillsynens omfattning

Regeringens förslag: Det anges uttryckligen i ellagen att nätmyndighetens tillsynsansvar inte omfattar efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. Kommunala elföretag, 10 kap. Skadestånd och 11 kap. Särski l- da bestämmelser om överföring av el till konsumenter.

Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens fö r- slag.

Remissinstanserna: Göta hovrätt, Konsumentverket och Hyresgäste r- nas Riksförbund tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Statens energimyndighet konstaterar att förslaget att tillsynen inte ska omfatta de nuvarande bestämmelserna i 11 kap. kan leda till att konsumentskyddet försämras. Personer med små egna ekonomiska resurser kommer sannolikt i de flesta fall att avstå från att vända sig till allmän domstol eftersom detta uppfattas medföra en stor ekonomisk risk. Ene r- gimyndigheten anser dock att detta snarare är en generell konsumentpolitisk fråga än en elmarknadsfråga. Konsumentverket är den myndighet som synes mest lämpad att hantera dessa frågor.

Statskontoret uppger att, beträffande 10 kap., det inte framgår om n å- gon annan myndighet bör ha tillsynsansvaret eller om det inte krävs n å- gon tillsyn över dessa bestämmelser.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om tillsyn finns i 12 kap. ellagen. Huvudregeln ges i 1 § enligt följande.

Vad gäller frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet utövas tillsynen av den eller de myndigheter regeringen b e- stämmer. Regeringen har utsett Elsäkerhetsverket respektive Affärsve r- ket svenska kraftnät att vara tillsynsmyndigheter. Denna del av tillsynen lämnas därhän i fortsättningen.

Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av bestämmelserna i ellagen u t- övas av nätmyndigheten. Denna formulering innebär att nätmyndigheten har tillsynen över efterlevnaden av samtliga bestämmelser i ellagen, bor t- sett från frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella els y- stemet. Undantag har dock gjorts för bestämmelserna om elleverantörers skyldigheter i 8 kap.

Det har emellertid visat sig att ett antal bestämmelser, som idag formellt omfattas av nätmyndighetens tillsynsansvar, är av den karaktären att de antingen inte kräver någon tillsyn eller att nätmyndigheten inte är den lämpligaste tillsynsmyndigheten.

En inskränkning av nätmyndighetens tillsynsansvar bör därför ske i

ellagen enligt följande.

I 7 kap. Kommunala elföretag, som består av två paragrafer, ges vissa bestämmelser om kommunala elföretag.

I 1 § anges att kommunala bolag, under vissa förutsättningar, får b e- driva elproduktion och elhandel samt nätverksamhet i viss utsträckning med frångående av den s.k. lokaliseringsprincipen. Innebörden är alltså att sådana bolag får bedriva de angivna typerna av verksamhet även uta n- för den egna kommunens område. Eftersom denna bestämmelse inte ställer några krav på de kommunala bolagen utan bara ger dessa en mö j- lighet kräver bestämmelsen av naturliga skäl ingen tillsyn.

I 2 § anges att om ett kommunalt bolag bedriver elproduktion, elhandel eller distribution av fjärrvärme skall verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt. Dessa bestämmelser ställer krav på de kommunala bolagen och är därför av den karaktären att de kan kräva til l- syn.

Vad gäller det första kravet, alltså att verksamheten skall drivas på a f- färsmässig grund, gör regeringen följande bedömning. Om ett ko m- munalt bolag inte driver verksamheten på affärsmässig grund, t.ex. g e- nom underprissättning, skadar det konkurrensen på den konkurrensu t- satta delen av elmarknaden. Det kan därmed vara ett brott mot konkurrenslagens bestämmelser. Efterlevnaden av dessa bestämmelser står r e- dan under tillsyn av Konkurrensverket och någon ytterligare tillsyn från nätmyndighetens sida är därför inte nödvändig.

Beträffande det andra kravet, att verksamheten skall redovisas särskilt, gör regeringen följande bedömning. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att den affärsmässiga verksamheten subventioneras med ko m- munala medel. Om sådan subventionering sker skadar det konkurrensen på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden och faller därmed inom Konkurrensverkets tillsynsansvar. Dessutom kan det innebära att bestämmelserna om användning av kommunens medel inte följs. Därmed blir det en fråga för kommunens revisorer. I ingetdera fallen finns det något behov av ytterligare tillsyn från nätmyndighetens sida.

Regeringen anser sammanfattningsvis att efterlevnaden av bestämmelserna i 7 kap. ellagen inte bör omfattas av nätmyndighetens tillsynsa n- svar.

I 10 kap. Skadestånd finns ett antal bestämmelser om skadestånd. De reglerar kort uttryckt vem som skall bära det ekonomiska ansvaret för skador som uppstår genom inverkan av el. Om berörda parter inte kan komma överens om hur bestämmelserna skall tillämpas i ett enskilt fall kan tvisten avgöras vid allmän domstol. Bestämmelserna är alltså av s å- dan natur att de inte kan bli föremål för tillsyn. Därför bör efterlevnaden av bestämmelserna i 10 kap. uttryckligen undantas från nätmyndighetens tillsynsansvar.

I 11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring av el till konsumenter finns ett antal bestämmelser som reglerar rätten för en nätkoncessionshavare att avbryta överföringen av el till en konsument om denne gör sig skyldig till avtalsbrott. Liksom bestämmelserna i 10 kap. reglerar dessa bestämmelser förhållandet mellan två enskilda parter. Om det uppstår tvist mellan parterna om tillämpningen av bestämmelserna kan tvisten prövas vid allmän domstol. Även dessa bestämmelser är alltså av sådan natur att de inte bör bli föremål för tillsyn. Därför bör efterlevnaden av dem uttryckligen undantas från nätmyndighetens tillsynsansvar.

Prop. 2001/02:56

5.2

Tidsfrister vid tillsyn

Prop. 2001/02:56

Regeringens förslag: Ett tillsynsärende avseende frågan om en nätkoncessionshavares nättariff är förenlig med föreskrifterna i 4 kap. 1 § ellagen, dvs. kravet på nättariffens skälighet och saklighet, får inte i n- ledas senare än ett år efter utgången av det räkenskapsår då tariffen tillämpades.

Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens fö r- slag. Dessutom har utredningen föreslagit att ett sådant tillsynsärende som nämns i förslaget måste vara avslutat senast två år efter det att äre n- det inleddes.

Remissinstanserna: Göta hovrätt, Konsumentverket, Affärsverket svenska kraftnät, Stor–Stockholms Energi AB och Hyresgästernas Rik s- förbund tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Statskontoret anser att den tid som nätmyndigheten har på sig för att inleda tillsyn bör utökas till 24 månader från räkenskapsårets utgång. Ett viktigt skäl till detta är att ett centralt underlag vid tillsynen är den år s- rapport som nätföretagen skall lämna till nätmyndigheten senast sju m å- nader efter räkenskapsårets utgång. Nätmyndighetens uppgift är då att för ett stort antal nätföretag gå igenom ett mycket omfattande material och ta ställning till om tillsyn ska inledas i enskilda fall. Även om nätmyndi g- heten bör sträva efter att i enskilda fall inleda tillsyn så snart som möjligt efter räkenskapsårets utgång, anser Statskontoret att man inte bör begrä n- sa den möjliga tiden för att göra det till fem månader efter att nätföret a- gets årsrapport lämnats in.

Svensk Energi anser att Statens energimyndighet inte bör få åberopa resursbrist som skäl för att förlänga tidsfristen. Detta bör framgå av sp e- cialmotiveringen. Man kan också tänka sig en skärpning genom att i stället för särskilda skäl införa krav på synnerliga skäl för en förlängning.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) understryker vikten av konsumenternas rättighet att få möjlighet till prövning av sina ärenden. Samtidigt är det rimligt att en anmälan inte skall kunna göras avseende missförhålla n- den som är äldre än två år. Däremot är det tveksamt med begränsningsr e- geln att tillsyn skall vara inledd senast inom 12 månader efter anmälan då det kan finnas risk att myndigheten med hänvisning till brist på resurser väljer att inte inleda tillsyn.

Villaägarnas Riksförbund anser att den angivna tidsfristen för inleda n- de av tillsyn, respektive utfärdande av föreläggande, är för rikligt tillt a- gen. Kravet bör vara att att en tillsyn inleds väsentligt tidigare än tolv månader från aktuellt räkenskapsårs utgång och att ett föreläggande måste utfärdas på kortare tid än två år efter att tillsynen påbörjats. Kort a- re tidsfrister är möjliga eftersom nätföretaget skall motivera en tariffs skälighet i förhållande till företagets prestation. Villaägarna anser att tidsfristerna åtminstone skall halveras.

Skälen för regeringens förslag: Den kanske viktigaste och mest resurskrävande typen av tillsynsärenden är de som gäller en nätkoncessionshavares nättariffer, dvs. avgifter och övriga villkor för överföring av el på nätet. För elanvändarna är det viktigt att tarifferna är skäliga samt i- digt som tarifferna för nätkoncessionshavarna är den huvudsakliga i n-

komstkällan. Ett tillsynsärende avser i praktiken tariffen under ett visst

räkenskapsår. Om nätmyndigheten inleder tillsyn beträffande en sådan Prop. 2001/02:56 tariff skapar det naturligtvis osäkerhet hos nätkoncessionshavaren. Om

nätmyndigheten anser att en tariff är oskälig och alltså bör sänkas, vilket av naturliga skäl sker retroaktivt, påverkas nätkoncessionshavarens inkomster för det aktuella räkenskapsåret.

Det bör därför, som utredningen föreslagit, införas en tidsgräns inom vilken nätmyndigheten måste inleda tillsyn. Detta skapar större säkerhet för nätkoncessionshavarna, därigenom att ett uteblivet besked om påbö r- jad tillsyn innebär att nätkoncessionshavaren kan utgå från att tariffen och därmed inkomsterna för ett visst räkenskapsår ligger fast.

Närmare bestämmelser om redovisning av nätverksamhet finns i fö r- ordningen (1995:1145) om redovisning av nätverksamhet. Av denna framgår bl.a. att alla nätkoncessionshavare skall upprätta en årsrapport för varje räkenskapsår och att årsrapporten skall ha kommit in till nä t- myndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång.

En lämplig tidsfrist är därför, som också utredningen föreslagit, ett år från räkenskapsårets utgång.

Utredningen har också föreslagit att ett påbörjat tillsynsärende skall vara avslutat inom två år med en möjlighet för nätmyndigheten att, om det föreligger särskilda skäl, förlänga fristen. Nätmyndighetens beslut om förlängning av tidsfristen skall inte få överklagas särskilt utan bara i samband med att nätmyndighetens slutliga beslut i tillsynsärendet öve r- klagas.

I denna del gör regeringen följande bedömning.

En sådan tidsfrist som utredningen föreslagit skulle i vissa fall kunna innebära en viss lättnad för nätkoncessionshavarna. Men förslaget är också förenat med nackdelar. Om ett tillsynsärende inte hinner avslutas inom tidsfristen och nätmyndigheten finner att särskilda skäl för förlän g- ning av tidsfristen inte föreligger medför det att det tillsynsarbete som nätmyndigheten lagt ner under nästan två år går till spillo. Detta är natu r- ligtvis särskilt allvarligt mot bakgrund av nätmyndighetens begränsade resurser.

En annan följd blir att elanvändarna tvingas acceptera en tariff som med stor sannolikhet inte är skälig i ellagens bemärkelse. Detta blir s ä- kert svårt att acceptera för många elanvändare när den enda orsaken är att nätmyndigheten inte haft tillräckliga resurser att fullfölja tillsynsarbetet inom föreskriven tid. Det kan nog också på sikt undergräva elanvända r- nas tilltro till tillsynssystemet.

Ytterligare en faktor att beakta är följande. I de fall nätmyndigheten funnit särskilda skäl föreligga för förlängning av tidsfristen och nätmy n- dighetens slutliga beslut i tillsynsärendet överklagas, kommer i många fall inte obetydliga resurser i ärendet i de allmänna förvaltningsdomst o- larna att få ägnas åt frågan om det förelåg särskilda skäl för förlängning av tidsfristen eller ej i stället för att ägnas åt huvudfrågan, dvs. tariffens skälighet. Om förvaltningsdomstolen i ett sådant fall finner att det inte förelåg särskilda skäl för förlängning av tidsfristen kommer ännu mer arbete som nätmyndigheten lagt ner att gå till spillo än i det fall som nyss nämnts.

Mot bakgrund av de nackdelar som här redovisats anser regeringen att utredningens förslag i denna del inte bör genomföras.

Prop. 2001/02:56

6		Tariffutjämning mellan glesbygd och tätort

	Regeringens förslag: För att främja en utjämning av nättarifferna
	mellan tätort och glesbygd införs en ny regel om samredovisning av
	koncessionsområden enligt följande.
		Möjligheten att, efter ansökan hos nätmyndigheten, samredovisa
	koncessionsområden som ligger geografiskt nära varandra och sa m-
	mantagna utgör en för nätverksamhet lämplig enhet ersätts med en
	skyldighet att samredovisa koncessionsområden som ligger geogra-
	fiskt nära varandra och sammantagna inte utgör en för nätverksamhet
	olämplig enhet.
		Vid förändringar av samredovisade områden skall en enhetlig nätt a-
	riff införas successivt under en tid av högst fem år.

		Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens
förslag.
		Remissinstanserna: Konsumentverket och Glesbygdsverket tillstyrker
utredningens förslag eftersom man anser att de sänkta kostnaderna i
glesbygd är viktigt ur ett regionalpolitiskt perspektiv.
		Statens energimyndighet ifrågasätter om utredningens förslag är änd a-
målsenligt och effektivt.
		Svensk Energi delar utredningens uppfattning att samredovisning skall
vara huvudregel men däremot inte utredningens uppfattning att geogra-
fisk närhet skall krävas för samredovisning.
		Sveriges Fastighetsägareförbund och Villaägarnas Riksförbund anser
inte att det finns anledning att utjämna priserna mellan olika elnät.
		SBC motsätter sig förslaget eftersom det tvingar tätortskunder att a c-
ceptera att tarifferna höjs i syfte att stödja glesbygden. SBC anser också
att förslaget strider mot utredningens övergripande förslag om att tariffen
skall sättas utifrån objektiva förutsättningar.
		Lantbrukarnas Riksförbund instämmer i utredningens uppfattning och
understryker behovet av att tarifferna mellan tätort och glesbygd utjä m-
nas.
		Stor–Stockholms Energi AB anser att förslaget inte innebär någon stö r-
re förändring mot dagens reglering och att det måste vara tillåtet för ett
storstadsområde som Stockholmsregionen att få utnyttja sina
”stordriftsfördelar” inte minst som kompensation för de olika slag av
”trängselkostnader” som också följer av tät bebyggelse.
		Övriga remissinstanser har inte kommenterat förslaget.
		Skälen för regeringens förslag: Regleringen av utformandet av nätta-
riffer har alltsedan avregleringen av elmarknaden baserats på en avvä g-
ning mellan två i och för sig motstridiga principer. Den första principen
är den om kostnadsriktighet, som innebär att varje elanvändare skall b e-
tala en avgift som står i relation till de kostnader han orsakar nätkonces-
sionshavaren. Den andra principen är att man bör sträva efter en utjä m-
ning av tarifferna, framför allt mellan tätort och glesbygd.
		Det finns flera bestämmelser i ellagen som bygger på den andra princ i-
pen, den om utjämning av tariffer. För tariffer på lokalnäten finns en			27

grundläggande bestämmelse att sådana tariffer inte får utformas med hänsyn till var inom koncessionsområdet en elanvändares uttagspunkt är belägen. Detta innebär att alla elanvändare inom ett koncessionsområde skall ha samma nättariff. Det bör dock nämnas att skilda tariffer får ti lllämpas för olika kundkategorier, varför den nämnda bestämmelsen gäller inom varje kundkategori. Innebörden av bestämmelsen är att en utjä m- ning av tariffen sker mellan elanvändare som bor perifert inom området, där överföringskostnaden är högre, och elanvändare som bor centralt inom området, där överföringskostnaden är lägre.

Det finns också en bestämmelse om utformningen av koncessionso m- råden, som innebär att ett sådant koncessionsområde skall utgöra en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Med detta menas främst att området skall ha en lämplig sammansättning av både tätort och glesbygd. På det sättet uppnår man att den nyss nämnda utjämningen kommer gle s- bygden till del.

De nämnda bestämmelserna handlar om utjämning av nättariffer inom ett koncessionsområde. Utöver dessa bestämmelser finns det en bestä m- melse som indirekt medger utjämning av nättariffer inom flera koncessionsområden.

En nätkoncessionshavare måste redovisa sin nätverksamhet. Vad gäller lokalnät skall varje koncessionsområde redovisas för sig. Emellertid kan en nätkoncessionshavare ansöka hos nätmyndigheten om undantag från den bestämmelsen för att kunna redovisa flera koncessionsområden gemensamt. Ett sådant undantag skall beviljas om två förutsättningar är uppfyllda, nämligen att de berörda områdena ligger geografiskt nära va r- andra och att områdena sammantagna utgör en för nätverksamhet lämplig enhet.

Om ett undantag har beviljats är undantaget för sin giltighet beroende av att en enhetlig nättariff tillämpas för samtliga områden. Nätkoncessionshavaren har därvid tre år på sig att utjämna de enskilda tarifferna så att det blir en enhetlig tariff för de berörda områdena.

På detta sätt uppnår man ytterligare utjämning av nättarifferna i och med att utjämningen kan omfatta större områden än endast ett konce s- sionsområde.

Det har emellertid visat sig att de nämnda bestämmelserna inte leder till utjämning av tarifferna i en omfattning som är önskvärd.

I syfte att komma till rätta med problemet anser regeringen, i likhet med utredningen, att möjligheten att samredovisa koncessionsområden bör ersättas med en obligatorisk samredovisning. I det sammanhanget uppkommer frågan om kravet på geografisk närhet för samredovisning bör bibehållas eller ej. Regeringen gör där följande bedömning.

Systemet med samredovisning, och därmed en enhetlig nättariff, inn e- håller oundvikligen ett visst mått av slumpmässighet eftersom möjligh e- ten till samredovisning är beroende av om en viss nätkoncessionshavare har flera koncessionsområden eller ej. Denna slumpmässighet ökar om kravet på geografisk närhet tas bort. Ett borttagande av detta krav skulle medföra att en nätkoncessionshavares samtliga koncessionsområden skall samredovisas. Om en nätkoncessionshavare har flera områden blir utfallet vad gäller den enhetliga nättariffen beroende av belägenheten av områdena och dessas geografiska fördelning i landet. Om en nätkoncessionshavare har många områden i södra Sverige, där överföringskostn a-

Prop. 2001/02:56

den normalt är lägre, och få områden i norra Sverige, där överföring s- Prop. 2001/02:56 kostnaden normalt är högre, leder en enhetlig nättariff till stora tarif f-

sänkningar i de fåtaliga områdena i norr medan tariffhöjningarna i söder blir marginella. Om det motsatta förhållandet råder, dvs. att nätkoncessionshavaren har många områden i norra Sverige och få områden i södra Sverige leder en enhetlig nättariff till stora tariffhöjningar i de fåtaliga områdena i söder medan tariffsänkningarna i norr blir marginella.

Dessa förhållanden kan i sin tur leda till att det i ett visst område i la n- det råder stora skillnader mellan nättarifferna i angränsande koncession s- områden med olika innehavare, trots att de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverksamhet är i stort sett lika.

Sådana förhållanden kommer naturligtvis att väcka undran hos ela n- vändarna i de berörda områdena och antagligen uppfattas som orättvisa. Regeringen anser därför att kravet på geografisk närhet bör bibehållas.

7Åtskillnad mellan nätverksamhet och konku r- rensutsatt verksamhet

Regeringens förslag: Den nuvarande regeln att nätverksamhet samt produktion av eller handel med el inte får bedrivas i samma juridiska person skärps på det sättet att flertalet av styrelseledamöterna i ett nä t- företag inte samtidigt får vara styrelseledamöter i ett företag som b e- driver produktion av eller handel med el och att verkställande direktö - ren i ett nätföretag inte samtidigt får vara verkställande direktör i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.

Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens fö r- slag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag, däribland Statens energimyndighet, Konsumentverket, Konkurrensverket, Villaägarnas Riksförbund och Hyresgästernas Riksförbund .

Konkurrensverket anser, liksom Länsrätten i Södermanlands län och

Svensk Elbrukarförening , att möjligheten för nätföretagen att subventi o- nera konkurrensutsatt verksamhet endast kan elimineras om en renodling och klar avgränsning av nätverksamheten mot annan verksamhet geno m- förs. Länsrätten avstyrker utredningens förslag eftersom utredningen inte på något sätt gjort sannolikt att den föreslagna regeln på något verksamt sätt skulle motverka en subventionering av en konkurrensutsatt verksamhet.

Affärsverket svenska kraftnät ställer sig frågande till om bestämmelsen behövs om tillsynsmodellen fungerar så väl som utredningen förutsätter.

Riksrevisionsverket anser att förslaget rimligen kommer att innebära vissa merkostnader, i synnerhet för mindre företag. Utredningens förslag borde därför ha motiverats mer utförligt.

Svensk Energi avstyrker förslaget och anser att problemet med oönskad subventionering bör hanteras inom ramen för en effektiv tillsyn av tari f- ferna.

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Stor–Stockholms Energi AB Prop. 2001/02:56 (STOSEB) delar utredningens inställning men uttrycker sin oro för att

bestämmelsen kommer att belasta de små företagen med höga kostnader. LO anser att det kan övervägas att av kostnadsskäl ge dispens för de allra minsta företagen att ha gemensam VD och STOSEB påtalar att kos t- nadsökningen kan leda till att mindre företag säljer sin elhandelsver k- samhet vilket leder till strukturförändringar och minskad mångfald.

Föreningen Oberoende Elhandlare och Lantbrukarnas Riksförbund anser att utredningens förslag är otillräckliga eftersom koncerngeme n- skap ändå skapar möjlighet för subventionering.

Skälen för regeringens förslag: En viktig regel i den nuvarande ellagstiftningen är att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte får bedriva produktion av eller handel med el. Denna reglering har funnits sedan elmarknaden avreglerades den 1 januari 1996.

Skälet till regleringen är följande. Nätverksamheten är ett naturligt monopol som på grund härav står under offentlig reglering. En av de viktigaste delarna i denna reglering är att nättariffen, dvs. elkundernas betalning för tjänsterna i nätverksamheten, skall vara skälig. Till grund för skälighetsbedömningen ligger de ekonomiska förhållandena, främst kostnaderna, i nätverksamheten. Det måste därför säkerställas att endast kostnader som hör till nätverksamheten tillåts påverka nättariffen. Om kostnader från den konkurrensutsatta delen av elmarknaden, dvs. kostnader i företag som bedriver produktion av eller handel med el (elhandel s- företag), inkluderas i nätverksamhetens kostnader och därmed tillåts p å- verka nättariffen, kan det leda till att nättariffen blir högre än vad som är skäligt.

Kravet på uppdelning i skilda juridiska personer tillkom som ett försök att dels försvåra sådan kostnadsövervältring från den konkurrensutsatta delen av elmarknaden till nätverksamheten, dels underlätta kontrollen av att sådan övervältring inte sker.

Denna uppdelning på skilda juridiska personer av nätföretag och e l- handelsföretag har genomförts av i stort sett alla aktörer på elmarknaden.

Under senare tid har ett problem i detta sammanhang uppmärksammats. Det är inte ovanligt att de två skilda juridiska personerna har sa m- ma styrelseledamöter eller i vart fall att ett flertal av ledamöterna sitter i båda styrelserna. Det förekommer också att de två skilda juridiska pers o- nerna har samme verkställande direktör.

Av en studie som nätmyndigheten gjorde under oktober 1999 framgick att av 186 undersökta nätföretag hade 99 företag gemensam verkställande direktör med ett elhandelsföretag. Styrelsen bestod i 140 nätföretag av delvis samma personer som i ett elhandelsföretag. Av dessa var en maj o- ritet av styrelsen gemensam i 92 nätföretag. Enligt studien hade 94 nätf ö - retag såväl gemensam verkställande direktör som gemensamma ledam ö - ter i styrelsen med ett elhandelsföretag. Vid tiden för studien saknade 40 nätföretag någon av de anknytningar med elhandelsföretag som unde r- söktes.

Det föreligger således i relativt stor omfattning styrelse- och ledning s- gemenskap mellan nät- och elhandelsföretag. Det bör dock påpekas att det är stor skillnad på företagens storlek och att många av de nätföretag som har styrelsegemenskap med elhandelsföretag är små.

En sådan styrelse- och ledningsgemenskap innebär i praktiken endast Prop. 2001/02:56 en formell uppdelning i skilda juridiska personer i stället för en reell s å-

dan. Detta i sin tur urholkar till betydande del syftet med bestämmelsen. Om samma personer sitter i styrelsen för ett nätföretag respektive ett e l- handelsföretag och dessutom en och samma person innehar posten som verkställande direktör i två sådana företag hamnar de därmed i en jäv s- liknande situation. I båda företagen skall personerna verka för företagets bästa. Om kostnadsövervältring sker från ett elhandelsföretag till ett nä t- företag är det normalt till fördel för elhandelsföretaget. En person som på detta sätt har dubbla roller kan alltså få motstridiga intressen i sina båda roller. Det kan därmed inte uteslutas att en sådan person i sin befattning i nätföretaget, medvetet eller omedvetet, beaktar elhandelsföretagets i n- tressen på ett sätt som inte är förenligt med ellagstiftningens krav.

Därför bör, enligt regeringens uppfattning, lagstiftningens krav på skilda juridiska personer skärpas så att man säkerställer en reell uppde l- ning i skilda juridiska personer och inte bara en formell sådan.

I syfte att uppnå detta föreslås därför en ny bestämmelse i ellagen som innebär att flertalet av styrelseledamöterna i ett nätföretag inte samtidigt får vara styrelseledamöter i ett elhandelsföretag. Det bör vara tillräckligt att en enkel majoritet av styrelseledamöterna i ett nätföretag saknar koppling till ett elhandelsföretag eftersom det avgörande inflytandet li g- ger hos majoriteten. Det blir alltså tillåtet att en minoritet i styrelsen för ett nätfö retag samtidigt sitter i styrelsen för ett elhandelsföretag.

Verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen i ett f ö - retag enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Han har därmed en stark position i företaget. Samma överväganden som gjorts beträffande styre l- semajoriteten gör sig därför gällande också beträffande verkställande direktören. Det bör då i lagstiftningen även införas ett förbud för den som är verkställande direktör i ett nätföretag att samtidigt inneha samma b e- fattning i ett elhandelsföretag.

Vissa remissinstanser har påpekat att den föreslagna regleringen leder till vissa kostnadsökningar, som kan bli kännbara för de mindre nätför e- tagen. De föreslår därför en möjlighet till dispens från den föreslagna regleringen för de minsta nätföretagen.

Regeringen delar uppfattningen att förslaget kan medföra en viss ö k- ning av den ekonomiska bördan på de minsta nätföretagen. Emellertid är syftet med regeringens förslag att minska möjligheten till korssubventi o- nering med åtföljande högre nättariffer och att öka möjligheten till ko n- troll av att sådan subventionering inte äger rum. Elkunder som är anslu t- na till nät som innehas av små nätföretag har samma berättigade krav på skäliga nättariffer som övriga elkunder. Därför bör av rättviseskäl inte någon möjlighet till dispens från den föreslagna regleringen införas.

8 Krav på god kvalitet vid överföring av el

Regeringens förslag: En grundläggande bestämmelse, att överförin g- en av el skall vara av god kvalitet, införs i ellagen.

Regeringen och nätmyndigheten bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om god överföringskvalitet.

En nätkoncessionshavare skall vara skyldig att avhjälpa kvalitet s- brister hos överföringen endast i den utsträckning kostnaderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägenheter för ela n- vändarna som är förknippade med bristerna.

Elnätsutredningens förslag: Utredningen har förslagit att en ny b e- stämmelse införs i ellagen som ålägger nätföretagen att överföra el av tillräckligt god kvalitet. Tvister om nätkoncessionshavarnas skyldigheter i denna del prövas av nätmyndigheten efter ansökan av kunden. Nätmy n- dighetens beslut får överklagas till allmän förvaltning sdomstol.

Remissinstanserna: Konsumentverket och Glesbygdsverket stödjer u t- redningens förslag.

Statens energimyndighet instämmer också i utredningens överväga n- den om behovet av regler om elkvalitet. Energimyndigheten avstyrker dock förslaget att myndigheten skall pröva tvister om kvalitet eftersom en sådan prövning troligtvis skulle bli ineffektiv och resurskrävande. Energimyndigheten anser att det skall ingå i myndighetens tillsyn och att regeringen eller den myndighet regeringen utser skall få rätt att meddela för eskrifter om vad som skall anses som godtagbar leveranskvalitet.

Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter en sådan bestämmelse och ko n- staterar att det saknas tillstymmelse till vägledning härvidlag. Det måste, med ett sådant förslag, finnas några grundläggande normer att väga rättstillämpningen mot.

Riksrevisionsverket har inga invändningar mot förslaget men saknar en analys av förslagets konsekvenser på antalet ärenden hos Energimyndi g- heten.

Elsäkerhetsverket är tveksam till regleringen eftersom det kommer att ta lång tid innan det har definierats vad som är en tillräckligt god elkv a- litet. Från kundsynpunkt måste ett förslag där man först utreder vad som avses med godtagbar elkvalitet var att föredra eftersom trycket på fö r- bättringar blir starkare.

Skälen för regeringens förslag: En grundläggande skyldighet för alla nätkoncessionshavare är att överföra el till alla elanvändare som är a n- slutna till hans nät. En viktig komponent i denna skyldighet är att överf ö - ringen är av tillräckligt god kvalitet.

De allvarligaste bristerna i överföringen är sådana som kan hota els ä- kerheten, dvs. orsaka person- eller sakskada eller störningar i driften av det egna nätet eller andra elektriska anläggningar. Den grundläggande regeln om elsäkerhet finns i 9 kap. 1 § ellagen. Med stöd av ett bemynd i- gande i den paragrafen har regeringen och Elsäkerhetsverket utfärdat ett antal föreskrifter om elsäkerheten. Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndi g- het i frågor om elsäkerhet.

Det förekommer emellertid brister i överföringen som inte hotar els ä- kerheten. De vanligaste typerna av sådana brister är dels att överföringen helt avbryts, varigenom elanvändarna inte alls får någon el, dels att spä n- ningen hos den överförda elen avviker alltför mycket från det nominella värdet, vilket är 230 volt för hushåll.

Strömavbrott kan bero på både brister hos själva nätet och yttre påve r- kan på nätet, t.ex. genom att träd blåser ner på ledningarna. Bristande

Prop. 2001/02:56

spänningskvalitet beror i allmänhet på att nätet har för låg kapacitet, vi l- ket medför att spänningen påverkas av variationer i belastningen, dvs. det samlade uttaget av el från nätet vid varje givet tillfälle. Då belastningen ökar sjunker spänningen och vice versa. Vid mera allvarliga brister i n ä- tets kapacitet påverkas hela nätet medan vid mindre brister endast ela n- vändare längst ut på nätet påverkas.

Om sådana brister i spänningskvaliteten förekommer kan det leda till att elektrisk utrustning skadas eller fungerar felaktigt eller inte alls.

Frågor om kvalitetsbrister i överföringen ingår redan idag i tillsynen av nätverksamheten. Det saknas emellertid kriterier för kvaliteten hos öve r- föringen, vilket försvårar den praktiska tillsynen. Därför bör det i la g- stiftningen införas sådana kriterier. Det är emellertid en grannlaga up p- gift att utforma föreskrifter med dessa kriterier. Den föreskrift som r e- geringen föreslår skall införas i ellagen är därför mycket allmänt hållen.

Föreskriften bör kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om kvaliteten hos överföringen. Innan sådana föreskrifter meddelas kommer regeringen att ge ett uppdrag åt nätmyndigheten att, i samråd med den systemansvariga myndigheten (Affärsverket svenska kraftnät) och företrädare för elbranschen, ta fram ett underlag för dessa föreskrifter. Som vägledning vid detta arbete bör bl.a användas vissa standarder som finns på detta område.

Vad gäller lågspänning har Svenska elektriska kommissionen tagit fram en standard med beteckningen SS 421 18 11. För högspänning sa k- nas det en svensk standard. Däremot finns det en europeisk standard med beteckningen SS–EN 50160, som har tagits fram av Cenelec, där bl.a. Sverige är representerat. Denna standard har dock mer karaktären av en beskrivning av överföringskvaliteten i Europa än en egentlig standard. I Sverige har dock Svensk Energi givit ut ett antal riktlinjer för överföring av el på högspänningsnätet. Dessa riktlinjer, som har accepterats av St a- tens elektriska kommission, överensstämmer till stora delar med den e u- ropeiska standarden.

Dessa närmare föreskrifter kommer att bestå av ett antal riktvärden, främst vad gäller antalet strömavbrott och deras varaktighet samt spä n- ningsvariationer. Riktvärdena anger alltså vad som kan anses vara a c- ceptabelt för e lanvändarna.

Det måste emellertid uppmärksammas att det inte alltid ligger i ela n- vändarnas intresse att kvaliteten hos överföringen ligger inom de fra m- tagna riktvärdena eftersom behovet av kvalitet vid överföringen varierar mellan olika kunder och då kostnaderna för att uppnå en kvalitet inom riktvärdena i vissa fall kan bli mycket stora, vilket drabbar alla elanvä n- dare genom betydande höjningar av nättariffen. Det får därför accepteras att det i vissa fall förekommer smärre och/eller kortvariga kvalitetsbrister i öve rföringen.

Kostnaderna för att avhjälpa en kvalitetsbrist hos överföringen varierar beroende på den geografiska belägenheten av elnätet. Den stora skilln a- den uppstår här mellan tätort och glesbygd. I tätorter är ofta ledningarna i lokalnätet nergrävda i marken, vilket påtagligt minskar risken för strö m- avbrott till följd av vädrets inverkan genom stormar och åskväder. Uta n- för tätorterna består lokalnäten oftast av luftledningar vilka naturligtvis är mer utsatta för påverkan från vädret. Det skulle emellertid bli mycket

Prop. 2001/02:56

dyrt att överallt och på de långa sträckor det här är fråga om gräva ner	Prop. 2001/02:56
ledningarna under marken. Detta skulle, som redan nämnts, kunna leda
till avsevärt höjda nä ttariffer.
Vad gäller den geografiska belägenheten måste man också beakta att
väderbetingelserna, främst vad gäller temperatur, vindförhållanden och
åskväder, skiljer sig åt i olika delar av landet.
I detta sammanhang måste man uppmärksamma att, vid kvalitetsbrister
i överföringen, dessa oftast bara föreligger hos ett litet antal elanvändare,
nämligen de som är belägna längst ut på ett nät. Det är alltså mindre va n-
ligt att kvaliteten hos överföringen är bristfällig på hela nätet.
Mot bakgrund av vad som just anförts bör en nätkoncessionshavare
vara skyldig att avhjälpa kvalitetsbrister hos överföringen endast i den
utsträckning kostnaderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhålla n-
de till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.
Det är inte möjligt att meddela närmare föreskrifter om denna avvägning,
varför en närmare definiering av avvägningen får ske genom en utvec k-
ling av rättspraxis på området.
Utredningen har föreslagit att tvister om nätkoncessionshavarens skyl-
digheter vad gäller kvaliteten hos överföringen skall prövas av nätmy n-
digheten efter ansökan av kund. Flera remissinstanser har påpekat att det
saknas en analys av den ökning av antalet ärenden hos nätmyndigheten
som kan bli följden av utredningens förslag. Det har också framförts fa r-
hågor för att utredningens förslag kan leda till att alltför mycket resurser
måste tas i anspråk hos nätmyndigheten för prövningen av dessa tvister.
Regeringen delar de synpunkter som har framförts av dessa remissi n-
stanser. Det är viktigt att nätmyndighetens resurser kan koncentreras till
frågor som generellt sett har störst betydelse för utvecklingen av nätver k-
samheten. Om nätmyndigheten blir skyldig att pröva tvister om kvalit e-
ten hos överföringen på ansökan av kund kan det leda till att alltför
mycket resurser tas från andra typer av ärenden hos myndigheten. Därför
bör dessa frågor, som hittills, endast prövas inom ramen för nätmyndi g-
hetens tillsyn av nätverksamheten. En elanvändare som anser att överf ö -
ringen till honom är bristfällig kan anmäla detta till nätmyndigheten som
då kan inleda tillsyn om just denna fråga om det framstår som rimligt.
Inom ramen för denna tillsyn kan sedan nätmyndigheten förelägga nät-
koncessionshavaren, eventuellt vid vite, att rätta till eventuella brister i
överföringen.

9 Prövning av vissa tvister

9.1Tidsfrist för prövning av tvister

Regeringens förslag: Tvister enligt 3 kap. 6, 7, 11, 11 a, 14 och 15 §§ samt 4 kap. 10 § skall inte prövas av nätmyndigheten om ansökan har kommit in senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren har av-

sänt ett skriftligt ställningstagande i tvisten.

Prop. 2001/02:56

Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens fö rslag.

Remissinstanserna: Göta hovrätt, Affärsverket svenska kraftnät, Ko n- sumentverket, Stor–Stockholms Energi AB och Hyresgästernas Riksfö r- bund tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Lantbrukarnas Riksförbund understryker vikten av konsumenternas rättighet att få möjlighet till prövning av sina ärenden. Samtidigt är det rimligt att en anmälan inte skall kunna göras avseende missförhållanden som är äldre än två år.

Skälen för regeringens förslag: Det finns ett antal bestämmelser i ellagen som reglerar förhållandet mellan nätkoncessionshavaren och elkunderna och där det också föreskrivs att tvister mellan nätkoncessionshavaren och en elkund om detta förhållande skall prövas av nätmyndi g- heten.

I samtliga dessa fall rör en eventuell tvist bl.a. ekonomiska mellanh a- vanden mellan parterna. Med dagens reglering kan en part dra en sådan tvist till nätmyndigheten för dess prövning utan begränsning i tiden. Te o- retiskt innebär det att man aldrig kan vara säker på att parternas mella n- havanden är slutgiltigt avgjorda.

Detta är inte en tillfredsställande ordning eftersom det för berörda parter är viktigt att frågan om dessa mellanhavanden inte hålls flytande allt för länge. För att råda bot på detta bör man, som utredningen föresl a- git, införa en tidsfrist om lämpligen två år, inom vilken en ansökan måste ha kommit in till nätmyndigheten för att my ndigheten skall pröva tvisten. De typer av tvister som bör omfattas av den föreslagna tidsfristen är följande. Villkoren för anslutning av en elektrisk anläggning till en le d- ning eller ett ledningsnät enligt 3 kap. 6 och 7 §§, debitering enligt 3 kap. 11 och 11 a §§ av merkostnaden för mätning och rapportering av resu l- taten av dessa mätningar och av kostnaden för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och dess installation i uttagspunkten respektive inmatningspunkten, debitering enligt 3 kap. 14 § av kostnaden för en mät a- re med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inma t- ningspunkten, innehavarens av en produktionsanläggning rätt enligt 3 kap. 15 § till ersättning av den nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten samt den del av avgiften enligt nättariffen som innehavare av vissa produktionsanläggningar enligt 4 kap. 10 § skall be-

tala.

9.2Prövning av tvister om underrättelser om nättariffen

Regeringens förslag: Möjligheten att få en tvist om en nätkoncessionshavares skyldighet att lämna skriftlig uppgift om sin nättariff prövad av nätmyndigheten avskaffas.

Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens fö r- slag.

Remissinstanserna: Göta hovrätt, Statens energimyndighet, Kons u- mentverket och Hyresgästernas Riksförbund tillstyrker förslaget eller

lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 11 § första och andra Prop. 2001/02:56 styckena ellagen är en nätkoncessionshavare skyldig att på begäran lä m-

na skriftlig uppgift om sin nättariff. Av paragrafens sista stycke framgår att tvister om koncessionshavarens skyldighet i detta avseende skall prö - vas av nätmyndigheten.

Skyldigheten att lämna uppgifterna är ovillkorlig och borde därför inte föranleda tvister. För det fall ett nätföretag trots allt inte skulle följa de n- na bestämmelse kan frågan behandlas inom ramen för nätmyndighetens tillsynsansvar. Några bärande motiv till att tvister om detta skall kunna prövas av nätmyndigheten finns därför inte. Bestämmelsen bör alltså utgå ur ellagen.

10 Anmälan av utlandshandel med el

Regeringens förslag: Skyldigheten att anmäla utlandshandel med el av viss omfattning upphävs.

Elnätsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens fö r- slag.

Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät har tillstyrkt försl a- get.

Skälen för regeringens förslag: I 6 kap. 1 § ellagen föreskrivs att den som ingår avtal som medför att import eller export av el kommer att pågå under en tid av minst sex månader skall göra en anmälan om avtalet till den myndighet regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall göras inom en månad från det att avtalet ingicks. Regeringen har i 15 § elförordnin g- en (1994:1250) föreskrivit att anmälan skall ges in till Affärsverket svenska kraftnät (SvK).

Anmälningsplikten infördes bl.a. för att göra det möjligt att göra mar k- nadsbedömningar, t.ex. beträffande förväntad leveranssäkerhet och pri s- utveckling på den svenska marknaden och för att SvK skulle kunna utöva sitt systemansvar på ett korrekt sätt.

Formerna för utlandshandeln med el, liksom behovet av central info r- mation om denna, har emellertid i väsentliga avseenden förändrats sedan dessa bestämmelser utarbetades. Utvecklingen av den nordiska elmarknaden har lett till nya former för utlandshandel. Förekomsten av långa och fasta avtal om export eller import av el har minskat väsentligt. Dessutom har endast en anmälan gjorts under de senaste åren. Vidare kan konstateras att anmälningsplikten av kontrakt saknar praktisk betydelse för den fysiska utväxlingen av el på utlandsförbindelserna. Anmälan om behov av kapacitet för överföring på utlandsförbindelser görs till de s y- stemansvariga företagen före den planerade överföringen. Sådan anmälan måste göras oavsett hur avtalet mellan köpare och säljare är utformat.

Denna anmälningsplikt bör därför upphävas.

Prop. 2001/02:56

11 Regler om timvis mätning

11.1Timvis mätning av små elanvändares förbrukning

Regeringens förslag: Elanvändare, vars elförbrukning skall sch a- blonberäknas men mäts timvis enligt ett leveransavtal är befriade från att betala merkostnaderna för mätning och rapportering under lev e- ransavtalets giltighetstid.

Denna betalningsbefrielse upphävs vid utgången av 2004.

Statens energimyndighets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men betalningsbefrielsen skall upphävas vid utgån g- en av 2001.

Remissinstanserna: Sveriges Elleverantörer och Svenska Kraftverksföreningen anser att erfarenheterna visar att det är svårt att få kontakt med alla timmätare, som installerats hos kunder med lägre förbrukning, vilket leder till förseningar i rapporteringen. Föreningarna anser att pr o- blemet kan minskas genom att man begränsar den dagliga insamlingen av timvärden från uttagspunkter som enligt huvudregeln ska schablonb e- räknas. Då färre mätserier behöver samlas in kan resurser frigöras som kan läggas på insamling av de data som krävs för sch ablonberäkningen.

Lantbrukarnas Riksförbund anser att det vore mycket olyckligt om kunder med gällande avtal som förutsätter timvis mätning skulle få sin timmätning konfiskerad. Många av dessa kunder har förbrukningsprofiler som avviker från det normala förbrukningsmönstret och har således mycket att spara på att utnyttja de vanligtvis låga sommarpriserna på el. En övergång till schablondebitering skulle innebära negativa konsekve n- ser för dessa ku nder.

Villaägarnas Riksförbund motsätter sig förslaget och anser att de ela n- vändare som har avtal med sin elleverantör som grundar sig på timreg i- strerad mätning inte skall belastas med merkostnaden för denna mätning under det pågående avtalets löptid.

Skälen för regeringens förslag: Systemet med schablonberäkning av elanvändarnas elförbrukning infördes den 1 november 1999. I enlighet med de regler som då infördes omfattas i stort sett alla elanvändare av det nya systemet. Det infördes dock en möjlighet för alla elanvändare, vars förbrukning enligt de nya bestämmelserna skall schablonberäknas, att begära att deras förbrukning timmäts i stället för schablonberäknas. Den som begär detta blir dock skyldig att betala merkostnaden för denna mä t- ning och för rapportering av resultaten av dessa mätningar.

Vid den aktuella tidpunkten fanns det ett antal elanvändare, vars fö r- brukning enligt de nya bestämmelserna skulle schablonberäknas men som hade ingått leveransavtal enligt vilka deras förbrukning skulle mätas per timme. Det ansågs inte rimligt att dessa elanvändare skulle tvingas betala merkostnaden för denna mätning och för rapportering av resultaten

av dessa mätningar. Därför infördes en övergångsbestämmelse som inn e-

bär att dessa elanvändare inte behöver betala nämnda merkostnader u n- Prop. 2001/02:56 der leveransavtalets återstående giltighetstid.

Det har nu visat sig att många av dessa leveransavtal löper tills vidare, dvs. tills avtalet sägs upp av endera parten. De berörda elanvändarna kan därmed fortsätta i all oändlighet med att få sin förbrukning mätt timvis utan att behöva betala merkostnaden för detta. En sådan ordning kan inte anses vara rättvis. Därför bör denna befrielse från skyldigheten att betala merkostnaden upphöra vid ett visst datum. Den återstående tiden bör vara förhållandevis lång för att underlätta för berörda elanvändare att anpassa sig till den nya situationen. Den som så vill får därmed rimlig tid att säga upp sitt leveransavtal och därefter förhandla fram ett nytt avtal med a n- tingen timvis mätning eller schablonberäkning av förbrukningen.

En lämplig tidpunkt är vid utgången av 2004.

11.2Timvis mätning av små elproducenters produktion

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela undantag från kravet på timvis mätning av inmatningen från produktionsanläggningar som har ett säkringsabo n- nemang om högst 200 ampère eller som kan leverera en effekt om högst 135 kilowatt.

Ett undantag skall gälla alla sådana små produktionsanläggningar i ett koncessionsområde eller, då flera koncessionsområden redovisas samlat, i samtliga koncessionsområden.

Undantag får inte meddelas om schablonberäkningen av fördelnin g- en över tiden av elanvändarnas förbrukning påverkas mer än i obety d- lig omfattning.

Statens energimyndighets förslag: Överensstämmer i stort med r e- geringens förslag.

Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät anser att den småskaliga produktionens påverkan på förbrukningsprofilen i små nätomr å- den bör ses över ytterligare.

Konkurrensverket tillstyrker ett undantag från timmätningskraven för elproduktion under gränserna för schablonberäkning, med reservation för hur allvarligt ett undantag skulle påverka elsystemets funktion.

Svensk Elbrukarförening anser att all produktion bör mätas eftersom också små inmatningar kan ge stora utslag på uttagsprofilen, även om energimängden är liten. Då även antalet produktionsställen är ringa i ett nätområde bör det rimligen inte på något väsentligt sätt påverka nätför e- tagets verksamhet eller ekonomi.

Sveriges Energiföreningars Riksorganisation framhåller att om en del produktionsanläggningar i framtiden blir föremål för schablonberäkning är det lämpligt att det tas hänsyn till detta vid utformning av de adminis t- rativa stödprogrammen för schablonberäkning.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 november 1999 infördes det nya systemet med att schablonberäkna elanvändarnas förbrukning. S y- stemet innebär att förbrukningen, dvs. uttaget av el från nätet, hos i stort sett alla elanvändare schablonberäknas medan produktionen, dvs. inma t-

ningen på nätet, alltjämt mäts. Mätningen skall avse dels mängden i n-

matad el, dels inmatningens fördelning över tiden. I praktiken innebär det att mängden inmatad el mäts varje timme.

Schablonberäkningen sker på följande sätt. Samma faktorer som vid mätning beräknas för varje elanvändare, nämligen mängden förbrukad el och dess fördelning över tiden. Vad gäller mängden förbrukad el utgår man från att den är densamma som föregående år. Med längre mellanrum gör man en mätning av den faktiskt förbrukade mängden el, varefter a v- räkning sker. Denna faktor är inte av intresse i detta sammanhang.

Den andra faktorn, förbrukningens fördelning över tiden, beräknas på följande sätt. Den samlade inmatningen av el på ett lokalnät mäts för varje timme. Från denna inmatning dras den mängd el som förbrukas av det lilla antal elanvändare, vars förbrukning mäts. Återstoden utgör det samlade uttaget från nätet, dvs. förbrukningen, hos övriga elanvändare, alltså de vars förbrukning schablonberäknas. Genom att sammanställa den samlade förbrukningen timme för timme kan man se hur den saml a- de förbrukningen varierar över tiden. Detta kallas förbrukningsprofilen, som alltså beskriver den samlade förbrukningens fördelning över tiden. Man utgår sedan vid schablonberäkningen från att fördelningen över t i- den av varje enskild elanvändares förbrukning är identisk med förbru k- ningsprofilen. I praktiken stämmer denna schablon tämligen väl överens med verkligheten, då de allra flesta elanvändare förbrukar mer el på morgonen och kvällen än på dagen och framför allt på natten. De allra flesta elanvändare förbrukar också mer el på vintern än på sommaren.

Som nyss nämnts gäller schablonberäkningen för elanvändare medan inmatningen av el från alla produktionsanläggningar skall mätas. Detta gäller både mängden inmatad el och dess fördelning över tiden. Då detta system infördes den 1 november 1999 mättes redan all inmatning från stora produktionsanläggningar på detta sätt, varför deras situation inte påverkades av det nya systemet. Däremot var det ganska vanligt att i n- matningen från små produktionsanläggningar mättes bara vad avser mängden inmatad el. Den nya regleringen innebär att den inmatade elens fördelning över tiden måste mätas även hos små produktionsanläggnin g- ar. Detta i sin tur kräver att en tämligen dyrbar mätutrustning installeras i inmatningspunkten hos dessa anläggningar. För att ge nätkoncessionshavarna rimlig tid att ombesörja detta infördes en övergångsbestämmelse som innebar att den hittillsvarande enkla mätningen hos små anläggnin g- ar får fortsätta till utgången av 2001. I budgetpropositionen för 2002 har regeringen föreslagit att denna tid utsträcks till utgången av 2002.

Under mellantiden har det uppmärksammats, bl.a. av Statens energimyndighet, att kostnaden för att installera den nya mätutrustningen och för driften av utrustningen inte står i rimlig proportion till den ringa mängd el som produceras i de allra minsta produktionsanläggningarna.

Regeringen delar detta synsätt och anser att det bör införas en möjli g- het att undanta de minsta produktionsanläggningarna från kravet att i n- matningens fördelning över tiden skall mätas.

Det är dock inte helt oproblematiskt att göra detta undantag. Inom vi s- sa lokalnätsområden finns det ett betydande antal små produktionsa n- läggningar. Inmatningen från var och en av dessa anläggningar är täml i- gen marginell men sammantaget rör det sig om en betydande mängd el. Inmatningen från dessa små anläggningar är inte, som beträffande stora anläggningar, kopplad till förbrukningens upp- eller nedgång. Ofta kan

Prop. 2001/02:56

det bli så att inmatningen från de små produktionsanläggningarna en viss Prop. 2001/02:56 timme är stor trots att förbrukningen är liten och vice ve rsa.

Om denna inmatning inte mäts varje timme kommer den inte att ingå i den samlade inmatning som faktiskt mäts per timme. Eftersom det samlade uttaget varje timme anses motsvara den samlade inmatningen varje timme kommer det beräknade samlade uttaget att avvika från det verkliga samlade uttaget. På det sättet kommer förbrukningsprofilen att avvika så mycket från verkligheten att den svårligen kan användas om man vill ha en någorlunda rättvis bedömning av fördelningen över tiden av ela n- vändarnas förbrukning.

Därför bör man inte i ellagen införa ett generellt undantag för alla små produktionsanläggningar. I stället bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela dispens i det enskilda fallet från kravet på mätning vad gäller inmatningens fördelning över tiden.

12Elnätsutredningens övriga förslag och b e- dömningar

I detta avsnitt redovisas regeringens ställningstagande kring återstående frågor som behandlats i Elnätsutredningens delbetänkande (SOU 2000:90). Vad beträffar Elnätsutredningens förslag om särskilda led a- möter i do mstol bereds detta för närvarande i Regeringskansliet.

12.1Krav på sammanläggning av nätområden och förbud mot köp och försäljning av nätområden

Regeringens bedömning: Något förbud mot köp eller försäljning av nätområden eller krav på sammanläggning av områden bör inte inf ö - ras.

Elnätsutredningens bedömning: Överrensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har kommenterat förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: För att möjliggöra en utjämning mellan tarifferna i glesbygd och tätort finns i ellagen en bestämmelse som möjliggör samredovisning av vissa nätområden (3 kap. 3 § ellagen). Ett nätföretag kan ansöka om möjlighet till samredovisning av sina ko n- cessionsområden. Om nätmyndigheten medgivit samredovisning av ett företags olika nätkoncessionsområden skall de skilda områdena vid sk ä- lighetsbedömningen av nättariffen anses som ett område. Detta innebär att en samredovisning verkar utjämnande mellan områden med olika nättariffer. Enligt förslaget i avsnitt 6 i denna proposition skall ett nätf ö - retag samredovisa koncessionsområden som ligger geografiskt nära va r- andra och som sammantagna inte utgör en för nätverksamheten olämplig enhet. Möjligheten till samredovisning och därmed till tariffutjämning

försvinner däremot om företagen avyttrar områden som skulle ha samr e- Prop. 2001/02:56 dovisats.

Elnätsutredningen ansåg att förbud mot att sälja eller köpa nätområden eller att tvinga fram en omstrukturering i alltför hög grad inkräktar på affärsmässiga och äganderättsliga överväganden som inte lämpar sig för en myndighet. Regeringen delar denna uppfattning.

Att använda sig av krav på sammanläggning av nätområden för att u n- derlätta en utjämning av tarifferna skulle få samma resultat som försl a- get, i avsnitt 6, om att områden som ligger geografiskt nära skall samredovisas om de inte anses utgöra en olämplig enhet. Eftersom denna h u- vudregel är mindre ingripande, men får samma effekt som ett krav på sammanläggning bedömer regeringen därför att ett sådant krav på sa m- manläggning inte är nö dvändigt.

12.2Möjlighet till oönskad subventionering

Regeringens bedömning: Kontroll av att oönskad subventionering inte sker från nätverksamheten till konkurrensutsatt verksamhet bör utövas inom ramen för tillsynen av tariffnivån.

Elnätsutredningens bedömning: Överrensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstansernas yttranden: De flesta remissinstanserna har avstått från att kommentera förslagen. Lantbrukarnas riksförbund anser att all upphandling av tjänster inom en koncern tydligt skall dokumenteras, samt att all förlustel skall upphandlas enligt Lagen (1992:1528) om o f- fentlig upphandling. Villaägarnas riksförbund tillstyrker utredningens förslag om att inköp av förlustel skall övervakas inom ramen för tillsynen av tariffnivån. Hyresgästföreningen stöder utredningens förslag angående koncernbidrag och utdelningar.

Skälen för regeringens bedömning: Om nätföretagen har möjlighet att subventionera elhandels- och elproduktionsföretagen innebär detta en risk för att konkurrensen på elmarknaden snedvrids. Det finns olika mö j- ligheter för nätföretagen att genomföra en sådan subventionering, t.ex. genom inköp av förlustel till överpris, ekonomiska ansvarsförbindelser, koncernbidrag, utdelningar och genom samarbete mellan nät- och elhandelsför etag.

I nätmyndighetens tillsyn över nätverksamheten ingår att säkerställa skäligheten i nättarifferna. Enligt regeringens bedömning är det främsta medlet för att reducera nätföretagens möjligheter att subventionera annan verksamhet en effektiv tillsyn som reducerar det ekonomiska utrymmet för konkurrenssnedvridande subventioner.

Regeringen bedömer att risken för oönskad subventionering från nätf ö - retagen till elhandel eller elproduktion till stor del undanröjs genom det förslag till ny reglering beträffande skäligheten av nättariffen som för e- slås i avsnitt 4.

Förlustel

Prop. 2001/02:56

De tidigare reglerna om leveranskoncession och krav på timvis mätning vid byte av elleverantör innebar att nätägarna i praktiken var tvungna att köpa förlustel från leveranskoncessionären (som vanligen var ett närb e- släktat elhandelsföretag). Detta eftersom en mätning av förlustel krävde timvis mätning för all inmatning och uttag av el i nätägarens område. Endast om samtliga kunder hade haft utrustning för timvis mätning skulle nätägaren ha kunnat byta elleverantör och handla förlustel från valfri leverantör till bästa möjliga pris. Införandet av schablonberäkning och avskaffandet av leveranskoncessionssytemet innebär att nätföretagen nu kan handla förlustel av annan elleverantör utan krav på särskild mä t- ning. Härutöver har börshandeln med el utvecklats betydligt och ett ty d- ligare marknadspris för el har etablerats.

Regeringen anser att dessa faktorer innebär att det har blivit lättare att bedöma om prissättningen för förlustel är skälig eftersom det finns ko n- kurrens på området. Att ställa krav på offentlig upphandling av förlustel torde inte ge ytterligare kostnadsbesparingar, utan skulle snarare kunna öka kostnaderna genom ökad administration. Mot bakgrund av detta och med den nya inriktningen på bedömningen av nättariffens skälighet, som utgår från företagets prestation istället för kostnaderna, anser regeringen att en särskild regel för inköpen av förlustel inte skulle medföra någon förbättring.

Säkerheter och ansvarsförbindelser

Enligt gällande bestämmelser skall nätföretagen i noter till årsrapporten lämna uppgifter om ställda säkerheter och ansvarsförbindelser till förmån för intresseföretag, vilket framgår av förordningen (1995:1145) om red o- visning av nätverksamhet.

Att ställa säkerhet eller ingå en ansvarsförbindelse innebär inte någon direkt kostnad för nätföretaget så länge åtagandet inte måste infrias.

Nätverksamhet bedrivs ofta i samma företag, eller i samma koncern, som ett flertal andra verksamheter. I allmänhet torde därför inte nätver k- samheten, eller tillgångar som är hänförliga till nätverksamheten, fo r- mellt utgöra hela säkerheten för åtaganden av detta slag. Regeringen a n- ser att infriande av en ställd ansvarsförbindelse av angivet slag inte bör hänföras till nätverksamhet och att en sådan kostnad därför inte skall kunna belasta nätverksamhetens resultat. En felaktig riskbedömning bör självfallet inte kunna drabba nätkunderna genom att tariffnivån höjs. R e- geringen anser dock att det inte finns skäl att lämna förslag på någon sä r- skild reglering i denna fråga eftersom denna situation omfattas av nä t- myndighetens tillsyn av skäliga tariffer. Med den nya inriktningen på tillsynen, som föreslås i avsnitt 4, där skälighetsbedömningen av tariffn i- vån skall utgå från företagets prestation minskar också betydelsen av en sådan kostnadsinriktad bestämmelse. Inte desto mindre anser regeringen att det är viktigt att understryka att ett infriande av en ställd ansvarsfö r- bindelse inte kan anses tillhöra nätverksamheten och därför inte kan åb e- ropas som grund för nättariffen.

Koncernbidrag och utdelningar

Prop. 2001/02:56

Enligt 4 § förordningen om redovisning av nätverksamhet skall nätför e- tagen i årsrapporten lämna upplysningar om koncernbidrag till eller från det företag som bedriver nätverksamhet samt uppgift om ägartillskott i den mån det berör nätverksamhet.

Koncernbidrag och utdelningar görs av den juridiska personen. För nätföretag med omfattande övrig verksamhet inom samma juridiska pe r- son kan man ifrågasätta hur företagna koncernbidrag och utdelningar skall hänföras till respektive verksamhet. Koncernbidrag och utdelningar framgår inte alltid av årsrapporten eftersom företaget ansett att de inte skall hänföras till nätverksamheten utan till övrig verksamhet. Däremot framgår de alltid av år sredovisningen.

För att underlätta nätmyndighetens tillsyn bör en bestämmelse införas i förordningen om redovisning av nätföretag om att årsrapporten skall i n- nehålla uppgifter om koncernbidrag och utdelningar motsvarande den juridiska personen. Ett krav på ökad information från nätföretagen bör inte innebära någon nämnvärd ökad administrativ börda för företagen, eftersom uppgifterna redan finns upprättade.

Samarbete mellan företag

Samarbete mellan företag eller olika verksamheter kan vara rationellt och leda till ökade möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar. Samarbete kan därför i vissa fall vara önskvärt eftersom sänkta kostnader kan komma kunderna till godo. Regeringen anser däremot att samarbete inte får leda till höjda nättariffer.

Regeringen bedömer att ett förbud mot samarbete mellan företagen skulle kunna få oönskade konsekvenser. Ett förbud mot t.ex. gemensam fakturering eller gemensamma personalresurser skulle vara både kostnadshöjande och leda till komplicerade gränsdragningsproblem. Rege r- ingen anser därför att tillsynen av att oönskad subventionering inte sker genom samarbete mellan nätföretagen och elhandels- och elproduktion s- företag skall ske inom ramen för den allmänna tillsynen av skäligheten i nättarifferna.

12.3Koncernförhållanden mellan elhandels- och nätför e- tag

Regeringens bedömning: Inga särskilda regler för koncernförhålla n- den mellan elhandels- och elnätsföretag bör införas.

Elnätsutredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Bedömningen har inte föranlett några särskilda invändningar. Lantbrukarnas riksförbund har påtalat att förslagen om förbud mot gemensam styrelsemajoritet och gemensam VD är utan ve r- kan eftersom koncernförhållanden trots detta ger möjlighet till subve n- tionering.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt NUTEKs rapport om Prop. 2001/02:56 korssubventionering från 1997 ingår 82 procent av nätföretagen i en ko n-

cern. NUTEK:s siffror stöds även av Kraftavtalsutredningens kartläg g- ning (SOU 2000:69) av elhandelsföretagens koncernförhållanden. Sa m- manställningen omfattar 65 elhandelsföretag. Resultatet från undersö k- ningen visar att 90 procent av företagen ingår i en koncern. Av dessa a n- gav 61 företag nä tverksamhet som annan verksamhet inom koncernen.

Subventioneringar mellan koncernbolag, ägare och närstående, kräver legala transaktioner mellan juridiska personer. De är därmed förhålla n- devis enkla att upptäcka. Möjligheterna till upptäckt minskar om su b- ventioneringen görs inom en och samma juridiska person. De större pr o- blemen torde således inte gälla koncernförhållanden utan företag med omfattande övrig verksamhet inom samma juridiska person. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det inte finns skäl att föreslå särskilda regler för koncernförhållanden. Regeringen anser vidare att förslaget som presenterats i avsnitt 7 om ökad åtskillnad mellan nätver k- samhet och konkurrensutsatt verksamhet tillsammans med den nya inriktningen på skälighetsbedömningen av nättariffen, som föreslås i a v- snitt 4 och som utgår från nätföretagets prestation, medför att något b e- hov av ytterligare åtgärder inte föreli gger.

13 Övriga elmarknadsfrågor

Under år 2000 har Energimyndigheten i tre delrapporter redovisat sina bedömningar av utvecklingen på elmarknaden efter schablonberäkning s- reformens genomförande. I de två första delrapporterna har förslag till justeringar av det gällande regelverket lämnats beträffande mätning av mindre produktionsanläggningar, timvis mätning av elförbrukning under schablongränsen, anvisad elleverantör och leverantörsbyten. De förslag som gäller mätning av mindre produktionsanläggningar och timvis mä t- ning av elförbrukning under schablongränsen har behandlats i avsnitt 11.

Leverantörsbyte

När det gäller leverantörsbytesprocessen understryker Energimyndigh e- ten att denna ännu inte fungerar tillfredställande. Myndigheten betonar samtidigt att regelverket tydligt och klart anger hur berörda aktörer skall agera vid ett leverantörsbyte och vilka tidsfrister som gäller. Energimy n- digheten anför samtidigt att man avser att skärpa sin tillsyn för att säke r- ställa att regelverket efterlevs. I rapporterna behandlas även förutsät t- ningarna för att införa ett sanktionssystem mot nätbolag som inte up p- fyller regelverkets krav vid byte av elleverantör. Energimyndigheten gör bedömningen att införandet av ett sanktionssystem bör avvakta en nä r- mare analys av de praktiska förutsättningarna och möjligheterna med ett sådant system. Flertalet remissinstanser anser dock att någon form av sanktionssystem bör införas för att komma tillrätta med problemen avs e- ende rapportering av leverantörsbyten, mätvärden och andelstal.

I mars 2001 uppmanade riksdagen regeringen att utreda förutsättnin g- Prop. 2001/02:56 arna och formerna för ett sanktionssystem mot nätbolag som inte up p-

fyller de regler som gäller vid byte av elleverantör (bet. 2000/01:NU8, rskr. 2000/01:172). Med anledning av riksdagens ställningstagande har en utredning om förutsättningarna för att införa ett sanktionssystem g e- nomförts (Dnr N2001/6137/ESB). Utredningen genomfördes på Nä r- ingsdepartementets uppdrag av Linklaters Lagerlöf Advokatbyrå (tidig a- re Advokatfirman Lagerlöf & Leman) och resultatet av arbetet redovis a- des till Näringsdepartementet den 6 september 2001.

Den 6 september 2001 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att se över konkurrensen på elmarknaden (dir. 2001:69). I utr e- darens uppdrag ingår bl.a. att utreda betydelsen av olika hinder för ku n- dernas rörlighet på marknaden. I detta sammanhang betonas att levera n- törsbytesprocessen fungerat bristfälligt och att dessa problem kan tänkas ha haft en negativ inverkan på kundernas rörlighet och därmed på ko n- kurrensen på elmarknaden. Rapporten från Linklaters Lagerlöf Advoka t- byrå har överlämnats till utredningen om konkurrensen på elmarknaden som underlag för utredningens ställningstagande i denna fråga.

14 Leveranssäkerhet

Regeringens bedömning: För närvarande genomförs satsningar inom elbranschen för att minska elnätets känslighet för snöoväder och liknande förhållanden, samt för att minska konsekvenserna av strömavbrott som uppstår trots de planerade åtgärderna. Ett frivilligt åtagande om ekonomisk ersättning för att kompensera de kunder som drabbas av strömavbrott har också införts av ett stort antal e l- nätsföretag.

De frivilliga åtagandena, bl.a. goodwillersättning, som nu införts av ett mycket stort antal företag, bör vara ett tillräckligt incitament för att snabbt åtgärda elavbrotten. Berörda myndigheter bör dock få i uppdrag att under kommande vintrar följa branschens arbete och följa upp vilken effekt de frivilliga insatserna har.

Leveranssäkerhetsutredningens förslag: Överensstämmer	delvis
med regeringens förslag. Leveranssäkerhetsutredningen bedömde att
inga kortsiktiga åtgärder behövde vidtas eftersom branschen har p å-
börjat ett frivilligt arbete med informationsinsatser och samarbete om
storstörningsberedskap. Utöver detta föreslog dock utredningen att ett
system med straffavgifter för elavbrott skulle införas samt ett krav på
upprustning av näten inom 10 år. Ett bidrag skulle lämnas till nätför e-
tag för investeringar med syfte att påskynda upprustningen. Bidraget
skulle finansieras med en avgift på 0,1 öre per kWh som tas ut av ku n-
der anslutna till nät med områdeskoncession.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens
uppfattning att branschens frivilliga arbete är bra och att staten inte
behöver vidta ytterligare åtgärder vad gäller informationsinsatser och
storstörningssamarbete. Glesbygdsverket och Statskontoret	påtalar	45

dock det önskvärda i att ett kommunikationsnät enligt TETRA- Prop. 2001/02:56 standarden byggs ut.

Glesbygdsverket tillstyrker förslaget om att påskynda ombyggnaden av ledningsnätet och förslaget om att bekosta en del av merkostnaden med en leveranssäkerhetsavgift. Elsäkerhetsverket och Riksrevisionsverket (RRV) är tveksamma till förslaget om myndighetskrav på sta n- dardhöjningar av ledningsnätet och förslaget om bidrag till merkostn a- der för tidigareläggning av ledningsombyggnad. Svensk Energi anser att varje elnätsföretag skall ta sitt ansvar för att hålla en god standard för sina kunder och att det även omfattar finansieringen och avstyrker därför förslaget. Svensk Elbrukarförening, HSB Riksförbund, Hyre s- gästernas Riksförbund, Villaägarnas riksförbund, Sveriges Kons u- mentråd och Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) är negativa till förslaget om finansiering av bidrag till merkostnaden för tidigareläg g- ning av ledningsombyggnad via en avgift som tas ut av elnätskunderna. Flertalet av dessa remissinstanser påpekar att det inte är lämpligt att de företag som inte skött sitt nät skall få hjälp med finansiering när de som skött sina nät fått klara det på egen hand. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) menar att kraven på en standardhöjning av nätet i första hand bör bevakas av nätmyndigheten vid prövningen av skäligheten i nättariffen i förhållande till nätföretagets prestation. Statens energimyndighet (Energimyndigheten) påtalar att förslaget om att Energimyndigheten skall fördela bidragen till nätföretag kommer att kräva en till två årsarbetskrafter. Energimyndigheten påtalar också att det inte är möjligt för myndigheten att inom ramen för nuvarande b e- stämmelser ställa krav på standardhöjning av ledningsnätet. Statskontoret menar att det finns flera oklarheter med utredningens förslag, bl.a. saknas analys av nödvändigheten av bidraget till nätföretagen och införandet av leveranssäkerhetsavgift samt analys av behovet av resu r- ser hos Energimyndigheten.

Konsumentverket, Glesbygdsverket, Sveriges Konsumentråd, Hyre s- gästernas Riksförbund och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) tillstyrker förslaget om avbrottsersättning. Svenska kraftnät, Svensk Elbr u- karförening och Villaägarnas riksförbund anser att en utökad rätt till ersättning vid elavbrott bör hanteras inom ramen för avtal mellan det lokala nätföretaget och kunden. S venska kraftnät, Svensk Energi och

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har alla påtalat de juridiska problemen med att i lag slå fast en elavbrottserstättning. Svenska kraftnät menar att en förutsättning för att i svensk rätt införa ett straf f- skadestånd, vilket utredningens förslag innebär, bör vara att det för e- gåtts av en grundlig juridisk och rättspolitisk analys. Eftersom en s å- dan analys saknas avstyrker Svenska Kraftnät förslaget. Även ÖCB ställer sig tveksamma till avbrottsersättningen med hänvisning till dess karaktär av skadestånd utan anknytning till verklig skada. Svensk Energi avvisar förslaget då de anser att förslaget innebär grundlägga n- de förändringar i skadeståndsrätten. RRV stöder utredarens förslag att ge elkonsumenterna bättre möjlighet att få kompensation vid elavbrott men de sakar underlag för att bedöma om det föreslagna ersättningss y- stemet är optimalt utformat och förslagets administrativa och kos t- nadsmässiga konsekvenser.

Norrländska Skogsbyrån, Svenska röjningsentreprenör föreningen och organisationen Grenverket påtalar att bättre röjningskompetens behövs och att detta fått för lite uppmärksamhet i utredningen.

Genomförda och pågående insatser inom elbranschen

Svensk Energi har tagit fram branschpraxis för informationsverksamhet i samband med större störningar och för förebyggande inform a- tionsinsatser inför framtida störningar i elförsörjningen. Inom ramen för arbetet med informationsinsatser ingår också att öka samarbetet mellan elnätföretagen och Sveriges Radio för att elnätsföretagen bl.a. skall få kunskap om och ansluta sig till Sveriges radios s.k. OJJE- system. OJJE-systemet hanterar alla typer av infrastrukturella stö r- ningar inom trafik, el, tele, vatten, m.m. Syftet med OJJE-systemet är att all information skall bearbetas, spridas och följas upp på lokal nivå. När informationen vidareförädlas i OJJE-systemet kan alla andra radiostationer omedelbart ta del av den. Informationen vidarebefordras sedan till allmänheten vid ordinarie trafikrapporter eller genom avbrott i sändningar vid större händelser. Utöver samarbetet med Sveriges Radio arbetar svensk Energi för att etablera kommunikationskanaler till övriga media, kommuner och länsstyrelser.

Branschen jobbar också med storstörningssamverkan . Det finns idag sju samverkansområden som geografiskt omfattar hela Sverige. Nätf ö - retagen inom varje samverkansområde kommer att samarbeta för att snabbare kunna åtgärda fel vid strömavbrott. Samverkansområdena har också etablerat kontaktvägar till massmedia. Inom ramen för storstö r- ningssamverkan kommer nätföretagen på förhand överens om vilka resurser som finns till hands och vilka ersättningar som skall utgå för utnyttandet av dessa resurser. Om en storstörning inträffar samma n- kallas direkt en ledningsgrupp som samordnar arbetet.

Branschens målsättning är att ingen enskild nätkund skall vara utan tillgång till el under mer än 24 timmar. För att klara målet kommer elnätföretagen att se över leveranssäkerheten i befintliga nät , särskilt där det finns oisolerad ledning i icke trädsäkra områden, vilka också ofta är väderutsatta. Översynen syftar till att begränsa antalet elavbrott och elavbrottens längd. Flera elnätföretag har också avsatt extra medel för åtgärder inom områden med svagare nät eller där nätet är extra u t- satt för störningar.

Svensk Energi arbetar för att någon form av goodwillersättning skall utgå om en kund blir utan elleverans i mer än 24 timmar. Utgående från att det ofta är svåra väderleksförhållanden vid storstörningar är det för att klara personalens säkerhet rimligt att utgå från 24 timmar för att nätföretaget skall få en rimlig möjlighet att åtgärda felet. Utgång s- punkten för Svensk Energi är att varje nätföretag utgående från det egna företagets lokala förutsättningar skall utforma en goodwillersät t- ning vid elavbrott som kan tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2002. Med utgångspunkt i de erfarenheter som vunnits under vintern 2001/2002 är det sedan Svensk Energis avsikt att utforma en branschrekommendation. Enligt en enkätundersökning som Svensk Energi genomfört kommer 95 % av landets lågspänningskunder under år 2002 omfattas av en goodwillersättning vid avbrott på mer än 24 timmar. Vissa av

Prop. 2001/02:56

elnätsföretagen har redan infört goodwill ersättning medan andra har beslutat om införande och åter andra har för avsikt att införa en ersät t- ning och befinner sig i en beslutsprocess. Endast ett fåtal elnätsföretag har deklarerat att de inte har för avsikt att införa en goodwillersättning. Skälet till detta är ofta att dessa elnätsbolag antingen inte har några luftledningar alls eller bara har tätortsdistribution med mycket få och korta elavbrott.

Skälen för regeringens bedömning: Leveranssäkerheten i de svenska elnäten är vid en internationell jämförelse mycket hög. De senaste vintrarnas snöoväder har dock orsakat stora störningar i ellev e- ranserna i vissa delar av landet. Detta har väckt stor uppmärksamhet och frågan om elnätens leveranssäkerhet har hamnat i fokus. För de flesta invånare i Sverige är en säker tillgång på el en självklarhet, men leveranssäkerheten är inte jämnt fördelad över landet. I glesbygdso m- råden är leveranssäkerheten sämre, samtidigt som kostnaden för att förbättra nätet är större. Sedan föregående vinter har ett flertal insatser gjorts för att förbättra såväl beredskapen för att hantera stora elavbrott liksom informationsinsatser till kunderna.

I likhet med flertalet remissinstanser anser regeringen att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att i lag slå fast något krav på en särskild avgift vid elavbrott. Enligt regeringens bedömning bör i första hand de frivilliga åtagandena om goodwillersättning, som nu införs av ett mycket stort antal företag vara ett tillräckligt incitament för att nä t- företagen snabbt skall åtgärda avbrott. Det är dock viktigt att bra n- schens frivilliga åtgärder följs upp och att de frivilliga insatserna i branschen får genomslag vid kommande vintrars snöoväder genom bättre information till de kunder som drabbas, snabbare avhjälpning av felen och framför allt genom att färre kunder drabbas av elavbrott.

Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att, under de kommande vintrarna, följa utvecklingen och resultaten av branschens frivilliga insatser, såväl vad avser avbrottsersättning som övriga insa t- ser. Om inga förbättringar sker avser regeringen att återkomma i fr å- gan.

Regeringen anser vidare att de förslag som lämnas i denna propos i- tion, om nya kriterier för skälighetsbedömningen av nättarifferna (a v- snitt 4) och om att överföringen av el skall vara av god kvalitet (avsnitt 8), tillsammans med nätnyttomodellen som Energimyndigheten utformar kommer att skapa incitament för investeringar i ökad leveranss ä- kerhet. Nätnyttan beror på företagets prestation och leveranskvalitet. I begreppet prestation ingår bl.a. leveranskvaliteten som i sin tur inkluderar antalet avbrott och längden på dessa avbrott. Har företaget en hög nättnytta motiverar det en högre intäkt medan en låg nätnytta b e- tyder att företaget bör öka sin prestation eller leveranskvalitet för att kunna motivera en högre intäkt. På detta sätt skapar den nya formen av tillsyn ett incitament för företagen att förbättra leveranskvaliteten.

Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (SOU 2001:41) anser att det finns anledning att skärpa de grundläggande kraven på leveranssäke r- het i elsystemet. Det bör dels ske genom krav på en ökad störningst å- lighet hos överförings- och distributionssystemet (nätfunktion), dels som vissa krav på effektreserver i elsystemet (produktionsreserv). Vissa krav bör också enligt utredningen ställas på elanvändarna. Sådana

Prop. 2001/02:56

krav kan ställas i ellagen, elberedskapslagen eller i andra författningar. Prop. 2001/02:56 Som tidigare nämnts avser regeringen att våren 2002 behandla utre d-

ningens förslag.

15 Fjärrvärmemarknaden

15.1Regler om kommunala fjärrvärmeföretag

Regeringens bedömning: Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ kommunallagen (1991:900) och som bedriver fjärrvärmeverksamhet i den egna kommunen bör på sikt få bedriva sådan verksamhet även utanför kommungränsen. För sådana kommunala fjärrvärmeföretag bör dock ett undantag från lokaliseringsprincipen endast gälla om syftet är att nå en ändamålsenlig verksamhet som b e- drivs i geografisk närhet till kommunens område. Regeringen anser dock att ett undantag bör genomföras först efter ytterligare utredning av möjligheterna att införa en pristillsyn av värmedistribution.

Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen har dock inte berört frågan om pristillsyn.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till ett borttagande av lokaliseringsprincipen för kommunala fjärrvärmeföretag. Statens energimyndighet (Energimyndigheten), Fjärrvärmeföreningen och

Kommunförbundet anser att ett fullständigt undantag från lokalisering s- principen bör göras för att skapa samma affärsmässiga förutsättningar som för övriga aktörer på marknaden. Konkurrensverket och Statskontoret anser att utredningens underlag är för begränsat för att kunna utgöra beslutsunderlag i frågan. De framhåller även att det redan idag finns möjligheter för kommuner att samarbeta genom gemensamma bolag, entreprenadavtal eller kommunalförbund.

Skälen för regeringens bedömning: Inom energiområdet gäller u n- dantag från lokaliserings-, likställighets- och självkostnadsprinciperna för handel med och produktion av el (7 kap. 1 § ellagen (1997:857)) och handel med naturgas (5 kap. 1 § naturgaslagen (2000:599)). Bestämmelserna har införts för att göra konkurrensvillkoren för kommunala el- och naturgasföretag likvärdiga med dem som gäller för övriga företag. För elnätsverksamhet och överföring av naturgas gäller undantag från lokal i- seringsprincipen för verksamhet i geografisk närhet till företagets nät- och överföringsverksamhet inom kommunen och där syftet är att uppnå en ändamålsenlig verksamhet. I samband med att undantag från lokalis e- ringsprincipen infördes för elhandels- och elproduktionsföretag geno m- fördes även undantag från likställighets- och självkostnadsprinciperna för distribution av fjärrvärme (7 kap. 2 § ellagen (1997:857)). Dessa undan-

tag för fjärrvärmen infördes för att upprätthålla konkurrensneutraliteten

mellan energislagen. Undantagen innebär att även kommunala fjärrvä r- Prop. 2001/02:56 meföretag skall bedrivas på affärsmässig grund. Regeringen bedömer att

även ett undantag från lokaliseringsprincipen är önskvärt och att ett s å- dant undantag bör införas på sikt, för kommunala fjärrvärmeföretag.

Möjligheterna till överföring av fjärrvärme mellan kommuner är starkt begränsade av lönsamhetsskäl, då fjärrvärme har störst konkurrenskraft i områden med tät bebyggelse. I storstadsområdena och några andra tätb e- byggda regioner kan emellertid kommungränserna utgöra ett hinder för att uppnå en effektiv fjärrvärmeverksamhet. Ett undantag från lokalis e- ringsprincipen för kommunala fjärrvärmeföretag är därför motiverat av behovet av att bedriva ändamålsenlig och effektiv fjärrvärmeverksamhet. Det är dock viktigt att verksamheten hålls klart åtskild från annan ko m- munal verksamhet så att konkurrenssnedvridande effekter undviks. Fjärrvärmeverksamhet skall idag redovisas särskilt. Vid ett genomföra n- de av ett undantag från lokaliseringsprincipen bör kravet på särredovi s- ning skärpas, för att förhindra korssubventionering och prisdiskrimin e- ring.

I likhet med undantagen från lokaliseringsprincipen för kommunala e l- näts- och naturgasföretag bör även en tillsyn av prissättningen övervägas innan ett undantag genomförs. Möjligheterna till ökad pristransparens på värmemarknaden bör därför utredas ytterligare. Konsumenterna bör ku n- na åtnjuta ett skydd mot prisdiskriminering. Riktmärkesjämförelser av priserna för värmedistribution kan vara en sådan tillsynsmodell. Erfare n- heter från tillsynen av elnätsföretag visar att en tillsynsmodell som tar hänsyn till lokala påverkansfaktorer bör eftersträvas. För fjärrvärmen som är lokal till sin karaktär bör de lokala skillnaderna kunna tillgodoses genom en inriktning av en tillsyn som bygger på prisjämförelser. Rege r- ingen avser att uppdra åt en särskild utredare att studera dessa frågor til l- sammans med övriga möjliga åtgärder som Energimyndigheten har för e- slagit i utredningen Fjärrvärmen på värmemarknaden – Rapport över uppdrag att följa utvecklingen på fjärrvärmemarknaden.

15.2Konkurrensen för fjärrvärmen på värmemarknaderna

Regeringens bedömning: Konkurrenssituationen, strukturförändrin g- arna på fjärrvärmemarknaden och fjärrvärmens betydelsefulla roll i energiomställningen medför att en ökad pristransparens bör efterstr ä- vas. För att tillgodose konsumenternas intresse av låga fjärrvärmepr i- ser är en ökad uppföljning av prissättningen av fjärrvärme motiverad.

Statens energimyndighets bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Konkurrensverket framhåller att konkurrensen sett ur fjärrvärmekundens synpunkt är starkt begränsad, främst p.g.a. de höga kostnaderna för att byta uppvärmningssystem. Fjärrvärmeförenin g- en anser att fjärrvärmen ständigt är utsatt för konkurrens från alternativ såsom oljevärme, elvärme, värmepumpar och pelletspannor.

Flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva till förslaget om att u t- öka informationen om fjärrvärmepriser och priser för konkurrerande a l-

ternativ. Flera remissinstanser tar emellertid upp frågan om vem som bör

samla in prisinformationen. Chalmers tekniska högskola (Chalmers) menar att det naturliga vore att prisinformationen gavs frivilligt från fjär r- värmeföretagen innan värmemarknadens parter har erbjudits en möjlighet att komma överens om formerna för en ökad transparens kring fjärrvä r- meföretagens priser och kostnader. HSB Riksförbund (HSB) och SABO menar att man till följd av branschens frivilliga åtagande genom den årl i- ga prisjämförelsen i den s.k. Holgerssonundersökningen redan har en bra information om prisnivån på fjärrvärme för flerbostadshus.

En övervägande del av remissinstanserna, bl.a. Konsumentverket och KTH, är även huvudsakligen positiva till förslaget om att utveckla met o- der för produktivitetsmätningar och nyckeltal. Flera remissinstanser, bl.a. Sydkraft, framhåller dock svårigheterna med att finna jämförbara nyc k- eltal med tanke på de olika lokala förutsättningar som råder. Fjärrvä r- meföreningen och Vattenfall avstyrker emellertid förslaget om att samla in data för effektivitetsmätningar eftersom de menar att fjärrvärmen b e- finner sig på en konkurrensutsatt marknad.

Remissinstanserna stödjer vidare att en utredning av frågorna om sä r- redovisning och juridisk separation genomförs. Flera remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket och HSB, menar emellertid att det är otillräckligt med enbart regler om särredovisning.

Remissinstanserna är också överlag positiva till förslaget om att ytte r- ligare undersöka möjligheterna att införa tredjepartstillträde till fjärrvä r- menäten. Chalmers menar att det är viktigt att även fjärrvärmen får ett framtida regelverk som delvis harmoniserar med energimarknaden i ö v- rigt. HSB och Riksbyggen menar att det är angeläget att skyndsamt utreda förutsättningarna för tredjepartstillträde.

Skälen för regeringens bedömning: Fjärrvärmen har en viktig roll i omställningen av energisystemet. Utbyggnaden av fjärrvärme har bidr a- git till ett kraftigt minskat oljeberoende och en förbättrad tätortsmiljö. Fjärrvärmeutbyggnad kan därutöver bidra till att minska användningen av elvärme och utgör samtidigt en viktig förutsättning för utbyggnad av kraftvärme Samtidigt har fjärrvärmen i dag en dominerande ställning där den är etablerad. Distributionen av hetvatten utgör ett naturligt monopol. Monopolprissättning är därför en påtaglig risk. Konkurrensen inom fjär r- värmesektorn bör därför stimuleras för att nå framtida produktivitetsö k- ningar och därmed lägre priser.

Konkurrensen från andra uppvärmningsformer är ur fjärrvärmeku n- dens synvinkel starkt begränsad. Kostnaderna för att byta uppvärmning s- system är det största hindret. Ett byte av uppvärmningssystem är en b e- tydande investering som kräver tillgång till kapital hos den enskilde ko n- sumenten. Även de praktiska möjligheterna att byta uppvärmningssystem utgör en påtaglig begränsning för konvertering från fjärrvärme. En vä r- mekonsument som tillgodoser sin uppvärmning med el eller andra bränslen har möjlighet att välja och byta leverantör på ett sätt som fjär r- värmekonsumenten saknar. En ökad utbyggnad av fjärrvärme i småhu s- områden medför även att de små värmekonsumenternas intressen beh ö - ver tillgodoses i större utsträckning.

Regeringen bedömer att en ökad pristransparens på värmemarknaden skapar förutsättningar för konsumenten att utvärdera sin situation. G e- nom att möjliggöra prisjämförelser skapas även ett incitament för rik t- märkesjämförelser mellan fjärrvärmeföretagen. Regeringen avser därför

Prop. 2001/02:56

att se över förordningen (1988:1404) med vissa föreskrifter enligt lagen Prop. 2001/02:56 (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhå l-

landen, i syfte att ge Energimyndigheten möjlighet att ta in prisuppgifter från företagen. Regeringen avser även att ge Energimyndigheten i up p- drag att ta fram nyckeltal för att bättre kunna följa utvecklingen inom fjärrvärmesektorn.

Regeringen bedömer vidare att åtgärder för ökad konkurrens bör stud e- ras ytterligare vad gäller fjärrvärmeutbudet. Detta inbegriper bl.a. mö j- ligheterna för spillvärmeleverantörer att sälja värme direkt till kons u- menten genom att utnyttja nätet för själva distributionen. I de stora fjär r- värmesystemen i landet skulle en sådan möjlighet kunna ge ett stimul e- rande konkurrenstryck på fjärrvärmeföretagen som då inte blir den ende köparen av spillvärmen. Krav på särredovisning med en uppdelning i produktion och distribution behöver i detta fall införas för fjärrvärmef ö - retagen.

Regeringen avser därför att tillsätta en utredning för att närmare stud e- ra fjärrvärmemarknaden och förutsättningarna för ökad konkurrens på denna. I utredningen skall ingå att analysera olika tillsynsmodeller och föreslå en lämplig tillsynsmodell för fjärrvärmemarknaden. Utredningen skall också undersöka de rättsliga förutsättningarna samt hur villkoren och administrationen för ett tredjepartstillträde till distributionen av he t- vatten kan utformas. Utredningen skall även studera möjligheterna att inrätta en instans för hantering av klagomål på priser och leveransvillkor från konsumenterna på fjärrvärmemarknaden.

16 Förslagets konsekvenser för berörda företag

Elnätsverksamhet bedrivs i monopol som regleras i ellagen. Tillsyn över att reglerna följs utövas av nätmyndigheten. Regleringen och tillsynen av elnätsverksamhet är av central betydelse för att säkerställa att verksa m- heten bedrivs effektivt och rationellt, och för att nätföretagens monopo l- ställning inte missbrukas.

Regelverket för elnätsverksamhet har med några smärre justeringar v a- rit i kraft sedan år 1996. Vissa erfarenheter visar på svårigheter att u t- veckla och praktiskt tillämpa centrala begrepp i regleringen, t.ex. begreppet skäliga nättariffer, och att åstadkomma ett effektiviseringstryck på elnätsverksamhet. Ett av problemen med de kriterier som tillämpats är att de bygger på en kostnadsgranskning, som inte ger några incitament till reinvesteringar och upprätthållande av god leveranssäkerhet i elnäten. Det finns också tendenser och misstankar om att det förekommer kor s- subventionering mellan nätföretag och elhandels- eller elproduktionsf ö - retag. Erfarenheterna visar att det med dagens tillsyn är svårt att upptäcka om korssubventionering förekommer. Ett uttalat mål är också att utjämna tarifferna mellan glesbygd och tätort. Utjämning av tarifferna har dock inte skett i någon större utsträckning sedan elmarknaden reformerades 1996.

De förslag till ändringar i ellagen som presenteras i den här propositi o- Prop. 2001/02:56 nen har till syfte att förbättra de brister i regleringen som uppmärksa m-

mats. Förslagen kommer att få konsekvenser för alla elnätsföretag på marknaden eftersom inriktningen på tillsynen ändras. Ur administrativ synpunkt är övervägande delen av konsekvenserna för nätföretagen marginella. Avsikten är att tillsynen skall bli bättre i och med att man skapar ett tydligare regelverk som främjar effektiviseringar och som fö r- bättrar tillsynen över elnätsföretagens tariffer. Bättre tillsyn över elnät s- företagens tariffer och ökat effektiviseringstryck skall komma elkunderna tillgodo i lägre kostnader för elöverföringen. Till elkunderna räknas oc k- så näringslivet och förslagen bör därför även få positiva effekter för många företag.

Förslagen i propositionen kommer att få konsekvenser för nätmyndi g- heten och Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät). För nätmy n- digheten innebär förslagen framför allt en omprioritering av resurserna. Vissa områden skall enligt förslagen inte längre omfattas av myndigh e- tens tillsyn medan andra ansvarsområden tillkommer. Totalt bedöms fö r- slagen inte ge några omedelbara ekonomiska konsekvenser för myndi g- heten. För Svenska kraftnät innebär ändringsförslagen, i kapitel 10, om borttagande av anmälningsskyldigheten för import- och exportavtal ingen större skillnad eftersom det enligt affärsverkets egen uppgift endast i n- kommit en anmälan under de senaste åren. För företagen innebär samma förslag att de inte längre behöver anmäla import- och exportavtal. Fö r- slagen i avsnitt 11.2 innebär att Svenska kraftnät skall pröva ansökningar om undantag från kravet på att timvis mäta elproduktionen i småskaliga elproduktionsanläggningar. Hur omfattande detta kommer att bli beror på hur stort antal nätföretag som ansöker om undantag.

Kriterier för skälighetsbedömningen

Förslagen i avsnitt 4 om ändrade kriterier för skälighetsbedömningen av tarifferna kommer att kräva att nya uppgifter från varje nätföretag skall redovisas till nätmyndigheten. Initialt kommer detta att kräva en större insats från företagen, framför allt när nätmyndigheten samlar in de up p- gifter som de behöver för att börja tillämpa nätnyttomodellen (se avsnitt 4). Företagen lämnar redan idag årligen uppgifter till myndigheten i sin årsrapport. Den föreslagna ändringen av bedömningskriterierna för sk ä- ligheten i nättarifferna innebär inte att nätföretagen kommer att behöva redovisa uppgifter oftare till nätmyndigheten. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas till myndigheten kommer att utformas av regeringen eller nätmyndigheten och konsekvenserna av föreskrifterna kommer att analyseras i samband med utformningen av dessa. Alternativa tillsynsmodeller har analyserats i Elnätsutredningen, vilket också p å- talas i avsnitt 4.

Utjämning av tariffer mellan tätort och glesbygd

Enligt förslaget i avsnitt 6 skall nätföretagen samredovisa de konce s- sionsområden som ligger geografiskt nära varandra. Syftet med förslaget är att främja en utjämning av tarifferna mellan tätort och glesbygd. Tid i-

gare har företagen fått ansöka hos nätmyndigheten om de vill samredov i- Prop. 2001/02:56 sa områden. Med det nya förslaget slipper elnätsföretagen detta ansö k-

ningsförfarande, vilket underlättar för företagen. Däremot måste de a n- mäla till nätmyndigheten hur de avser att samredovisa sina områden. Detta förslag får små konsekvenser för de minsta företagen eftersom de s- sa endast har ett koncessionsområde och därför inte kan samredovisa områden. Alternativa lösningar för att åstadkomma en utjämning har t a- gits upp i avsnitt 12 i propositionen.

God kvalitet på överföringen av el

Den i avsnitt 8 föreslagna bestämmelsen om att överföringen av el skall vara av god kvalitet får i sig inte några administrativa konsekvenser för nätföretag eller andra företag och kunder. Däremot skall närmare för e- skrifter om vad som skall anses vara god kvalitet utformas och i samband med det kommer konsekvenserna av dessa föreskrifter att analyseras och redovisas av regeringen och nätmyndigheten. Kraven kan för nätföretag komma att innebära att de måste reinvestera i sina nät medan det för andra företag och kunder kan komma att innebära förbättrad kvalitet på öve rföringen av el.

Timvis mätning av elproduktion och elanvändning

I avsnitt 11.1 föreslås att kunder som enligt ellagen skall schablonberä k- nas, men som sedan tidigare har avtal om timvis mätning, enligt lag har rätt till att få tjänsten timvis mätning gratis fram till utgången av 2004. Enligt nuvarande bestämmelse har dessa kunder rätt till tjänsten timvis mätning gratis fram till dess att avtalet löper ut eller kunden byter lev e- rantör. Uppskattningarna av de kostnader som den timvisa mätningen av dessa kunder orsakar varierar från nätföretag till nätföretag, men anges av vissa företag kunna uppgå till närmare 2000 kronor per kund och år. Dessa extra kostnader belastar idag övriga kundkollektivet eftersom de ingår i underlaget för nättariffen. De höga kostnaderna beror bl.a. på att mätarna är anpassade till det regelverk som gällde före den 1 november 1999 och kräver bl.a. att de töms på data ofta. Förslaget kan på sikt inn e- bära höjda kostnader för kunder som idag har avtal om timvis mätning, men som enligt den nya regeln efter år 2004 skall betala för den tjänsten. Alternativet hade varit att ha kvar den nuvarande övergångsbestämme l- sen om att dessa kunder även framöver skall ha denna tjänst gratis till dess att deras avtal av någon anledning upphör att gälla. Det är dock inte långsiktigt hållbart att ha kvar dessa bestämmelser utifrån de argument som framförs i avsnitt 11.1.

Förslaget i avsnitt 11.2, om införande av en möjlighet för nätföretag att ansöka om undantag från kravet på timvis mätning av elproduktionen i små elproduktionsanläggningar, innebär att de företag som vill slippa denna mätning får lämna en ansökan till Svenska kraftnät. Samtidigt som denna nya regel införs så upphör den nuvarande övergångsbestämmelsen att gälla. Enligt nuvarande övergångsbestämmelse är alla små produ k- tionsanläggningar undantagna från kravet på timvis mätning till utgången av 2002. Den nya bestämmelsen innebär att elnätsföretag får en möjli g-

het att ansöka om undantag från kravet på timvis mätning hos Svenska Prop. 2001/02:56 kraftnät. Förslaget innebär därför en förenkling för vissa företag. Affär s-

verket svenska kraftnät kommer att utforma närmare föreskrifter om meddelande om undantag och kommer i samband med det analysera konsekvenserna och redovisa dessa.

Gemensam verkställande direktör och gemensam styrelsemajoritet

Det finns omkring 200 elnätsföretag i Sverige och många av dessa är ganska små. Drygt 80 elnätsföretag har mindre än 10000 abonnenter. Ungefär 25 stycken nätföretag saknar personal i den juridiska personen som bedriver nätverksamhet1. Omkring 40 nätföretag har en till tio pe r- soner anställda. Omkring 35 stycken nätföretagen har fler än 100 anstäl l- da. Enligt NUTEKs rapport om korssubventionering från 1997 ingick 82 procent av nätföretagen i en koncern. Enligt samma undersökning var det endast 19 procent av nätföretagen som enbart bedrev nätverksamhet i företaget.

Förslaget till förbud mot gemensam styrelsemajoritet och gemensam verkställande direktör i elnätsföretag och elhandels- eller elproduktion s- företag (avsnitt 7) kommer att kunna innebära höjda kostnader, framför allt för mindre företag. Detta har påtalats av Elnätsutredningen och två sakkunniga i ett särskilt yttrande och tas också upp i avsnitt 7 i propos i- tionen. Det är främst mindre företag som drabbas eftersom kostnaden för att anställa en extra verkställande direktör utgör en större del av den t o- tala budgeten för ett litet företag än för ett stort företag. Det finns dock inget i bestämmelsen som hindrar att elnätsföretaget anställer en ver k- ställande direktör på deltid eller att den verkställande direktören också har andra uppgifter inom företaget. Det finns därför ett utrymme för f ö - retaget att hålla ner kostnaderna. Som redovisats tidigare i detta avsnitt finns ett stort antal mindre elnätsföretag med få personer anställda. Fö r- slagets konsekvenser kan för flertalet av dessa företag vara omfattande. Även förbudet mot gemensam styrelse majoritet kan öka kostnaderna för för etagen i form av höjda arvoden till styrelseledamöter.

Syftet med bestämmelsen är att tydliggöra gränsdragningen mellan e l- nätsverksamheten och elhandels- och elproduktionsverksamheten och minska risken och incitamenten för oönskad subventionering från elnät s- företagen till elhandels- eller elproduktionsföretagen, s.k. korssubventi o- nering. Korssubventionering kan leda till konkurrenssnedvridningar men också till att nätföretaget tar ut oskäliga tariffer av sina kunder. Altern a- tiva sätt att begränsa möjligheten till korssubventionering behandlas i avsnitt 12 i propositionen.

Det har övervägts huruvida man skall undanta de minsta företagen från den föreslagna bestämmelsen om krav på olika verkställande direktörer i företagen. Regeringen har dock av rättviseskäl ansett att kunder till små elnätföretag har samma rätt till skäliga nättariffer som andra elanvändare. De skall inte behöva acceptera att deras nätföretag inte är lika tydligt a v- skilt från elhandels- eller elproduktionsverksamhet som andra elnätsf ö - retag.

1 Detta är företag som i sin årsrapport till nätmyndigheten inte redovisat några persona l-	55
kostnader i den juridiska personen som bedriver nätverksamhet.

Reglernas ikraftträdande

Prop. 2001/02:56

Inför ikraftträdandet skall företagen anpassa sin organisation enligt fö r- slagen i avsnitt 4 och få eventuella undantag från kravet på att installera mätare i de små produktionsanläggningar prövade enligt förslaget i a v- snitt 11. De nya bestämmelserna i ellagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002 förutom förslagen i avsnitt 11 om timvis mätning som införs från och med den 1 januari 2003, eftersom nuvarande övergångsbestämmelser gäller fram till detta datum. Eftersom tillsynen över nättarifferna sker med utgångspunkt från kalenderår så kommer de regler som gäller krit e- rierna för skälighetsbedömningen och den nya bestämmelsen för samr e- dovisning inte att tillämpas förrän för räkenskapsåret 2003. Detta bedöms ge företagen en rimlig tid att anpassa sin verksamhet efter de nya b e- stämmelserna.

Samråd

Synpunkter från berörda småföretag har samlats in via remissbehan d- lingen av Elnätsutredningens förslag, men också genom samtal med den berörda branschorganisationen Svensk Energi. Från branschens sida har man påtalat att förbudet mot gemensam verkställande direktör kommer att vara kostnadsdrivande och för mindre företag leda till strukturration a- liseringar. Det har också påtalats att förslaget kan komma att leda till att många små företag säljer av sin elhandelsverksamhet.

17 Författningskommentar

3 kap.

1 a § I en juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte fler än hälften av ledamöterna i styrelsen samtidigt vara styrelseledamöter i en juridisk person som bedriver produktion av eller handel med el.

Om hälften av ledamöterna i styrelsen för en juridisk person som b e- driver nätverksamhet samtidigt är styrelseledamöter i en juridisk pe r- son som bedriver produktion av eller handel med el får inte styrelsens ordförande i den förra juridiska personen samtidigt vara styrelseled a- mot i den senare juridiska personen.

I en juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte den som är verkställande direktör samtidigt vara verkställande direktör i en jur i- disk person som bedriver produktion av eller handel med el.

Paragrafen är ny och bakgrunden redovisas i avsnitt 7.

I första stycket ges huvudregeln att ett flertal av ledamöterna i styrelsen för ett nätföretag inte samtidigt får vara styrelseledamöter i ett elhandel s- företag.

I andra stycket behandlas det förhållandet att styrelsen för ett nätför e- tag har ett jämnt antal ledamöter och hälften av dessa samtidigt är styre l- seledamöter i ett elhandelsföretag. Då föreligger inte ett sådant major i-

tetsförhållande som regleras i första stycket, varför den bestämmelsen Prop. 2001/02:56 inte blir tillämplig. I styrelser med ett jämnt antal ledamöter kan det i n-

träffa att en majoritet för ett förslag inte kan uppnås. I den situationen har styrelsens ordförande utslagsröst. Därför stadgas i andra stycket att, i den situation som beskrivs där, styrelsens ordförande inte samtidigt får vara styrelseledamot i elhandelsföretaget. På så sätt uppnår man samma syfte som i första stycket, nämligen att de ledamöter som har det bestämmande inflytandet i nätföretaget inte samtidigt är styrelseledamöter i elhandel s- företaget.

I tredje stycket regleras förbudet för ett nätföretag att ha gemensam verkställande direktör med ett elhandel sföretag.

I praktiken bedrivs nätverksamhet bara i form av aktiebolag eller ekonomisk förening. I båda dessa typer av juridisk person förekommer st y- relse och verkställande direktör. Bestämmelser om detta finns i 8 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) respektive 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

3 § Redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område skall avse varje område för sig. Nätmyndigheten skall dock besluta att en nätkoncessionshavares samtliga områden som ligger geografiskt nära varandra skall redovisas samlat, om inte områdena sammantagna utgör en för nätverksamhet olämplig enhet.

Beslut i frågan om områden som avses i första stycket skall omfattas av samlad redovisning skall fattas när det föreligger ett lagakraftvu n- net beslut om meddelande av en nätkoncession enligt 2 kap. 1 §, om ändring av gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 12 §, om förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession enligt 2 kap. 14 §, om tillstånd till överlåtelse av en nätkoncession enligt 2 kap. 16 § eller om återkallelse av en nätkoncession enligt 2 kap. 18 §. Sådant beslut kan också fattas när i övrigt ändrade förhållanden föranleder det.

I beslut om samlad redovisning eller ändring av sådana beslut skall det anges när den samlade redovi sningen skall påbörjas eller upphöra.

I områden som redovisas samlat skall en enhetlig nättariff tillämpas från den dag som nätmyndigheten bestämmer. Tiden får inte sättas senare än fem år från beslutet om samlad redovisning eller beslutet om ändring av ett sådant beslut.

Nätkoncession för område skall redovisas skilt från nätkoncession för linje. Regeringen får föreskriva undantag beträffande ledningar som omfattas av nätkoncession för linje och som organisatoriskt och tekniskt ingår i ett nät som omfattas av nätkoncession för område.

Denna paragraf, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, reglerar redovisning av nätverksamhet som bedrivs med stöd av nätkoncession för område .

I första stycket första meningen ges huvudregeln att varje koncessionsområde skall redovisas för sig. Denna huvudregel bibehålls oförändrad.

Tidigare fanns en möjlighet för nätkoncessionshavare att hos nätmy n- digheten ansöka om undantag från denna huvudregel och i stället få r e- dovisa flera koncessionsområden som en enhet. Denna möjlighet att sam-

redovisa flera områden ersätts nu av en skyldighet att samredovisa flera områden.

Denna nya regel ges nu i första stycket andra meningen . Skyldigheten gäller dock bara för områden som ligger i geografisk närhet av varandra. Detta sistnämnda kriterium gällde även tidigare som en förutsättning för att få utnyttja möjligheten att samredovisa flera områden. Någon ändring av innebörden av detta kriterium är inte avsett.

Vidare anges att skyldigheten att samredovisa områden inte gäller om de berörda områdena utgör en för nätverksamhet olämplig enhet. Tidig a- re gällde att möjligheten att samredovisa områden endast förelåg om de berörda områdena sammantagna utgjorde en för nätverksamhet lämplig enhet. Detta innebar att områden som varken utgjorde en lämplig eller olämplig enhet samt områden som utgjorde en olämplig enhet inte fick samredovisas. Den nya regeln innebär att såväl områden som utgör en lämplig enhet som områden som varken utgör en lämplig eller olämplig enhet skall samredovisas. Endast områden som utgör en olämplig enhet är i fortsättningen undantagna från kravet på samredovisning. Innebörden av begreppen lämplig respektive olämplig enhet är densamma som tid i- gare, nämligen att områdena sammantagna innefattar respektive inte i n- nefattar en lämplig kombination av glesbygds- och tätortsområden. Dä r- utöver bör man fortsättningsvis i begreppet olämplig enhet kunna tolka in områden där en samredovisning kan leda till dels mycket drastiska tarif f- höjningar i ett eller flera av de berörda områdena, dels en olämplig b a- lans mellan olika typer av kunder.

Som framgår av bestämmelsen är det nätmyndigheten som fattar beslut om huruvida en nätkoncessionshavares områden skall samredovisas eller ej. Myndighetens prövning sker på grundval av de kriterier som nyss nämnts.

I andra stycket regleras när nätmyndigheten skall fatta sådana beslut. Huvudregeln i första meningen innebär att sådana beslut skall fattas när det föreligger ett lagakraftvunnet beslut i vissa typer av ärenden som a n- ges i lagtexten. De angivna typerna av ärenden är sådana, som kan inn e- bära förändringar beträffande en nätkoncessionshavares områden.

När nätmyndigheten fattar ett beslut om samlad redovisning måste b e- slutet avse samtliga områden som redovisas eller kan komma att redovisas samlat med det område som det grundläggande beslutet avser.

Angivelsen av den framtida redovisningen skall meddelas i ett särskilt beslut. Skälet till detta är att beslut om framtida redovisning får överkl a- gas hos allmän förvaltningsdomstol medan ett flertal av de grundlägga n- de besluten som räknas upp i paragrafen får överklagas hos regeringen.

Det särskilda beslutet om framtida redovisning skall alltid meddelas av nätmyndigheten, även då det grundläggande beslutet har fattats av r e- geringen, antingen som första instans eller efter överklagande. Detsamma gäller då det grundläggande beslutet har fattats av allmän förvaltning s- domstol efter överklagande. Skälet till denna reglering är att nätmyndi g- heten har en bättre överblick över berörda områden än vad regeringen eller de allmänna förvaltningsdomstolarna har.

I andra meningen ges nätmyndigheten möjlighet att meddela ett nytt beslut om samlad redovisning utan samband med ett sådant grundläggande beslut som nämns i första meningen. Ett sådant beslut får me d- delas när ändrade förhållanden föranleder det. Som Lagrådet påpekat kan

Prop. 2001/02:56

nämligen förhållandena inom områden som redovisas eller kan komma Prop. 2001/02:56 att redovisas samlat ändras utan samband med att ett grundläggande b e-

slut meddelas.

I tredje stycket föreskrivs att, i beslut om samlad redovisning eller om ändring av sådana beslut, det alltid skall anges från vilket datum den samlade redovisningen skall påbörjas eller upphöra.

Lämpligaste datum torde i allmänhet vara då nätkoncessionshavaren påbörjar ett nytt räkenskapsår. I vissa situationer är dock detta inte mö j- ligt, t.ex. då ett koncessionsområde överlåts till en ny innehavare.

Syftet med samlad redovisning av områden är inte primärt själva sa m- redovisningen utan möjligheten till utjämning av tarifferna mellan de berörda områdena. Därför föreskrivs i fjärde stycket att en enhetlig nättariff skall tillämpas i dessa områden. Om en enhetlig nättariff införs om e- delbart kan det leda till kännbara tariffhöjningar i vissa områden. För att göra det möjligt att i sådana situationer höja tariffen successivt föreskrivs det också att den enhetliga tariffen skall vara införd senast den dag som nätmyndigheten bestämmer. Denna tid kommer att variera från fall till fall. Om man skall börja samredovisa ett antal områden där sådan red o- visning inte har skett tidigare måste tiden bli ganska lång om tarifferna i de berörda områdena skiljer sig åt väsentligt. Om det däremot gäller ett antal områden som redan har en enhetlig nättariff men ett av områdena faller bort leder det bara till marginella ändringar av den enhetliga tariffen. Tiden kan då sättas relativt kort.

Femte stycket är oförändrat.

Hur övergången till det nya systemet skall gå till regleras i punkten 3 i övergångsbestämmelserna.

6 § Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns sä r- skilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläg g- ning till ledningen.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. En tvist om villkoren för anslutning pr ö - vas dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nä t- myndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

I paragrafens första stycke regleras en koncessionshavares för linje sky l- dighet att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till sin le d- ning. I andra stycket föreskrivs att tvister om denna skyldighet prövas av nätmyndigheten. Nu kompletteras denna föreskrift med en tidsfrist för en sådan prövning.

Denna tidsfrist gäller dock bara vid tvist om villkoren för en sådan a n- slutning. Om nätkoncessionshavaren har vägrat att över huvud taget göra en anslutning gäller inte tidsfristen. Något rättsförhållande har då inte uppkommit mellan parterna som kan skapa osäkerhet i framtiden. Dessutom kan en tidsfrist lätt kringgås genom att elkunden på nytt begär a n- slutning av sin anläggning till ledningen.

Villkoren för anslutning kan av nätkoncessionshavaren meddelas såväl före som efter det att anslutning har ägt rum. Tidsfristen gäller för båda

dessa situationer.

Nätmyndigheten behöver inte göra någon prövning ex officio om tiden Prop. 2001/02:56 för ansökan har gått ut. Endast om det visas att tiden gått ut skall ansökan

avvisas. Det torde endast vara i nätkoncessionshavarens intresse att en ansökan avvisas efter utgången av tidsfristen. Därför är det i praktiken också han som har bevisbördan, vilken han kan uppfylla genom att visa när han avsände sitt slutliga ställningstagande.

Frågan har behandlats i avsnitt 9.1.

7 § Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns sä r- skilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläg g- ning inom området till ledningsnätet.

Denna paragraf och den föreslagna kompletteringen i andra stycket har samma sakliga innehåll som i föregående paragraf men denna paragraf gäller anslutning till ett ledningsnät som innehas med stöd av nätkonce s- sion för område.

9 § Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor öve r- föra el för annans räkning.

Överföringen av el skall vara av god kvalitet.

En nätkoncessionshavare är skyldig att avhjälpa brister hos överf ö - ringen i den utsträckning kostnaderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägenheter för elanvändarna som är fö r- knippade med bristerna.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om god kvalitet på överföringen av el.

I första stycket ges en av de grundläggande föreskrifterna i ellagen, nä m- ligen att nätkoncessionshavare är skyldiga att på sitt ledningsnät överföra el för annans räkning. Den föreskriften bibehålls oförändrad.

Nu införs tre nya stycken i paragrafen, vilka reglerar kvaliteten på den överföring som nätkoncessionshavaren är skyldig att göra på sitt nät. Frågan har behandlats i avsnitt 8.

Den nya regeln ges i andra stycket, där det föreskrivs att överföringen skall vara av god kvalitet.

I tredje stycket ges en föreskrift om att, vid kvalitetsbrister hos överf ö - ringen av el, en avvägning skall ske i det enskilda fallet mellan de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna och kostn a- derna för att avhjälpa bristerna. Endast då kostnaderna är rimliga i fö r- hållande till olägenheterna för elanvändarna är nätkoncessionshavaren skyldig att avhjälpa bristerna.

Den bedömning som skall ske i det enskilda fallet kan avse såväl kv a- liteten på överföringen beträffande elnätet som helhet som förhållandet för en enskild elanvändare.

Den vanligaste och allvarligaste bristen är strömavbrott men även Prop. 2001/02:56 bristande spänningskvalitet förekommer i viss utsträckning.

Ett antal faktorer kommer att beaktas vid bedömningen av bristerna, såsom antalet strömavbrott eller spänningsavvikelser, varaktigheten av dessa, orsaken till avbrotten eller avvikelserna etc. Om bristerna bara berör en eller ett fåtal elanvändare får man göra en jämförelse mellan de berörda elanvändarnas förhållanden och de förhållanden som råder på nätet som helhet.

Som har nämnts i avsnitt 8 kommer den allmänt hållna föreskriften i andra stycket att kompletteras med föreskrifter från regeringen och nä t- myndigheten. Ett bemyndigande om detta finns i fjärde stycket.

10 a § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får, på ansökan av en innehavare av nätkoncession för område, i ett enskilt fall medge undantag från kravet i 10 § första stycket på mätning av överföringens fördelning över tiden. Ett undantag får bara medges för mätningen i inmatningspunkterna inom koncessionsområdet eller, då flera koncessionsområden redovisas samlat enligt 3 § första stycket, inom koncessionsområdena hos samtliga de produktionsanläggningar som har ett säkringsabonnemang om högst 200 ampère eller som kan leverera en effekt om högst 135 kilowatt vid lågspänning.

Ett undantag får medges bara om det inte mer än obetydligt påverkar beräkningen enligt 10 § andra stycket av fördelningen över tiden av elanvändarnas förbrukning.

Ett undantag får medges för högst tre år åt gången.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela närmare föreskrifter om medd elande av undantag.

Föreskrifterna i paragrafen, som är ny, har berörts i avsnitt 11.2.

I första stycket ges huvudregeln om att undantag från kravet på mä t- ning av överföringens fördelning över tiden får medges i det enskilda fallet. Om ett undantag medges innebär det inte att mätningen kan ersä t- tas med schablonberäkning. Mängden överförd el måste alltjämt mätas. Sådan förenklad mätning kräver dock en betydligt enklare och därmed billigare mätutrustning än vid timvis mätning. Överföringens fördelning över t iden kommer i detta fallet varken att mätas eller schablonberäknas.

Inmatning från sådana små produktionsanläggningar som här är akt u- ella sker bara på lokalnät, varför undantag i praktiken bara blir aktuella på sådana nät. Nätkoncessionshavaren har ansvaret för mätning på sitt nät och därför ges han rätten att ansöka om undantag.

Av bestämmelsen framgår också att ett undantag måste avse samtliga små produktionsanläggningar inom ett koncessionsområde eller, vid samredovisning, koncessionsområdena.

Regeringen avser att utse Affärsverket svenska kraftnät att pröva fr å- gor om undantag.

I andra stycket ges den begränsningsregel som har beskrivits i avsnitt 11.2. Undantag får inte medges om den samlade inmatningen från små produktionsanläggningar är så stor att den mer än i obetydlig omfattning kommer att påverka förbrukningsprofilen.

Enligt tredje stycket får undantag bara medges för tre år åt gången.

Skälet till denna bestämmelse är att antalet produktionsanläggningar som

matar in el på ett lokalnät kan variera över tiden. Den samlade inma t- Prop. 2001/02:56 ningens omfattning är den avgörande faktorn för om undantag kan me d-

ges eller ej, varför ett beslut om undantag måste vara tidsbegränsat.

I fjärde stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om meddelande av unda n- tag. Regeringen avser att bemyndiga Affärsverket svenska kraftnät att meddela närmare föreskrifter i detta hänseende.

I lagrådsremissen uttalade regeringen att beslut enligt denna paragraf, på grund av beslutens utpräglat tekniska natur, inte borde kunna överkl a- gas. Som Lagrådet påpekat kan det dock inte uteslutas att ett beslut att vägra ett begärt undantag i vissa fall har sådana ekonomiska implikati o- ner för nätkoncessionshavaren att de kan anses gälla dennes ”civila rä t- tigheter” i den mening denna term används i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Om det är på det sättet krävs enligt den nämnda artikeln att det skall finnas en rätt till domstolsprövning.

Av dessa skäl bör det finnas en möjlighet att överklaga beslut enligt denna paragraf. Detta ställningstagande kräver dock ingen ändring i ell a- gen. Som har nämnts ovan avser regeringen att bemyndiga Affärsverket svenska kraftnät att pröva frågor om undantag. Detta bemyndigande kommer att meddelas i en förordning, där regeringen också, med stöd av bemyndigandet i fjärde stycket, kommer att meddela närmare föreskrifter om meddelande av undantag. I det sammanhanget kommer regeringen, med stöd av bemyndigandet i 13 kap. 5 § andra stycket att förordna om överklagande av beslut i dessa ärenden.

11 § En elanvändare som begär att hans elförbrukning skall mätas på annat sätt än enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 10 § skall av nätkoncessionshavaren debiteras merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av resultaten av dessa mätningar. Om mätningen av elanvändarens förbrukning därvid kräver en a n- nan mätutrustning än vid mätning enligt de nämnda föreskrifterna skall elanvändaren debiteras kostnaden för mätaren med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten.

Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts får inte deb i- teras enskilda elanvändare.

Tvister i frågor som avses i första eller andra stycket prövas av nä t- myndigheten. En tvist prövas dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

I första stycket har ett redaktionellt tillägg gjorts i förtydligande syfte. Den föreslagna kompletteringen i tredje stycket har kommenterats i

författningskommentaren till 3 kap. 6 §.

11 a § En elproducent som begär att hans inmatning skall mätas på annat sätt än enligt ett meddelat undantag enligt 10 a § skall av nä t- koncessionshavaren debiteras merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av resultaten av dessa mätningar. Om mätningen av elproducentens inmatning därvid kräver en annan mätutrustning än

vid mätning enligt det meddelade undantaget, skall elproducenten d e-

biteras kostnaden för mätaren med tillhörande insamlingsutrustning Prop. 2001/02:56 och för dess installation i inmatning spunkten.

Tvister i frågor som avses i första stycket prövas av nätmyndigheten. En tvist prövas dock inte om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionsh a- varen sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

Paragrafen, som är ny, gäller för elproducenter och är en motsvarighet till 11 § som reglerar samma frågor för elanvändare.

Föreskriften i första stycket kan bli aktuell endast då ett undantag enligt 10 a § har meddelats. Ett sådant undantag innebär att inmatningen från samtliga små produktionsanläggningar inom ett koncessionsområde bara behöver mätas vad avser mängden inmatad el, vilket bara kräver en tämligen enkel mätutrustning. Om i den situationen någon av de berörda producenterna begär att hans inmatning skall mätas på ett mer avancerat sätt än enligt beslutet om undantag måste producenten betala merkostn a- den för denna mätning. Den typ av mätning det då i allmänhet är fråga om är att inmatningens fördelning över tiden också skall mätas, i allmä n- het per timme. Sådan mätning kräver en betydligt mer avancerad och därmed dyrare mätutrustning.

I andra stycket föreskrivs att tvister enligt denna paragraf prövas av nätmyndigheten. Möjligheten att få en tvist prövad omfattas av den nya tvåårsregeln. Nätmyndighetens beslut får överklagas hos allmän förval t- ningsdomstol.

14 § Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos en elproducent skall av nätkoncessionshavaren debiteras elproducenten. För de e l- producenter som avses i 4 kap. 10 §, gäller detta bara i den utsträc k- ning som föreskriften i 3 kap. 11 a § första stycket är tillämplig.

Huvudregeln i första stycket är att elproducenter skall debiteras kostnaden för mätutrustning och dess installation i inmatningspunkten. Små elproducenter är dock undantagna från denna skyldighet.

Nu modifieras detta undantag som en följd av den nya bestämmelsen i 11 a §. I den mån den nya bestämmelsen är tillämplig gäller inte unda n- taget från skyldigheten att betala för mätutrustning och dess installation i inmatningspunkten.

Den föreslagna kompletteringen i andra stycket har kommenterats i författningskommentaren till 3 kap. 6 §.

15 § Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning av den nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten. Ersättningen skall motsvara

1. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el Prop. 2001/02:56 från anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät, och

2. värdet av den reduktion av nätkoncessionshavarens avgifter för att ha sitt ledningsnät anslutet till annan nätkoncessionshavares ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till le d- ningsnätet.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av ersättningen enligt första stycket.

Den föreslagna kompletteringen i tredje stycket har kommenterats i fö r- fattningskommentaren till 3 kap. 6 §.

4 kap.

1 § Nättariffer skall vara utformade så, att nätkoncessionshavarens samlade intäkter från nätverksamheten är skäliga i förhållande till dels de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverksamheten, dels nä t- koncessionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten.

Nättariffer skall vara utformade på sakliga grunder.

I första stycket anges att nättariffer skall vara skäliga på visst angivet sätt. Skäligheten beskrivs nu på ett nytt sätt. Skälen för detta samt en beskri v- ning av den nya regleringen finns i avsnitt 4.

I andra stycket föreskrivs att nättariffer skall vara utformade på sakliga grunder. Denna bestämmelse är i sak oförändrad.

I lagrådsremissen innehöll paragrafen ett tredje stycke. Detta har nu flyttats till 12 kap. 2 § som ett nytt andra stycke.

10 § En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt skall för överföring av el betala endast den del av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den årl i- ga kostnaden för mätning, beräkning och rapportering på nätkoncessionshavarens nät. Innehavaren skall dessutom betala engångsa v- gift för anslutning.

Om flera sådana anläggningar som är belägna i närheten av va r- andra gemensamt matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna betraktas som separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.

Den föreslagna kompletteringen i tredje stycket har kommenterats i fö r-

fattningskommentaren till 3 kap. 6 §.

Prop. 2001/02:56

11 § Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om sin nätt ariff.

Vid begäran om ny anslutning skall uppgift enligt första stycket lämnas inom skälig tid.

Den som har nätkoncession skall offentliggöra sin nättariff till den del den avser avgifter och övriga villkor för överföring av el.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av nätt a- riff enligt tredje stycket.

Ändringen innebär att femte stycket upphävs. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.

Som en följd av ändringen har skyldigheten i första stycket att lämna en upplysning om föreskriften i det nu upphävda femte stycket tagits bort. Detta i sin tur har föranlett en redaktionell ändring i andra stycket.

Upphävandet har inte förenats med någon övergångsbestämmelse. Det innebär att, om en tvist enligt det upphävda stycket är anhängig vid nä t- myndigheten då lagändringen träder i kraft, ärendet skall avskrivas.

12 kap.

1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt a v- ser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella els y- stemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskri f- ter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nä t- myndigheten.

Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. och av bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap.

I paragrafen har nu tredje stycket utökats med ett antal bestämmelser som inte skall omfattas av nätmyndighetens tillsyn. Frågan har behandlats i avsnitt 5.1.

2 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om insamling av de uppgifter som behövs för bedömning av nättariffers sk ä lighet.

I paragrafen införs nu ett nytt andra stycke, i vilket regeringen och nätmyndigheten bemyndigas att föreskriva om insamling av de uppgifter som behövs för skälighetsbedömningen av nättarifferna enligt 4 kap. 1 §.

Frågan har behandlats i avsnitt 4.

I lagrådsremissen utgjorde detta stycke ett tredje stycke i 4 kap. 1 §.

3 a § Om nätmyndigheten avser att utöva tillsyn över en nätkonce s- Prop. 2001/02:56 sionshavares nättariff skall koncessionsh avaren underrättas om detta.

Nätmyndigheten får inte meddela ett föreläggande enligt 3 § som a v- ser en nätkoncessionshavares nättariff för ett visst räkenskapsår om inte nätmyndigheten har underrättat nätkoncessionshavaren enligt första stycket senast ett år efter utgången av detta räkenskapsår.

I första stycket föreskrivs att nätmyndigheten måste underrätta en nätkoncessionshavare om myndigheten avser att utöva tillsyn över konce s- sionshavarens nättariff. Detta har betydelse för nätmyndighetens möjli g- heter att meddela förelägganden avseende nättariffen till följd av b e- stämmelsen i andra stycket. Enligt den bestämmelsen måste nätmyndi g- heten inleda tillsyn, genom en underrättelse enligt första stycket, beträ f- fande nättariffen för ett visst räkenskapsår inom ett år från utgången av detta räkenskapsår. I annat fall har inte nätmyndigheten rätt att meddela förelägganden avseende denna nättariff.

Något formkrav för underrättelsen enligt första stycket har inte ställts upp. Det är nätmyndigheten som har att visa att koncessionshavaren har underrättats i tid om myndigheten vill meddela ett föreläggande. Därmed får nätmyndigheten själv avgöra hur den vill underrätta en nätkoncessionshavare.

Frågan har berörts i avsnitt 5.2.

13 kap.

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2.bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller

3.bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 kap. 17 §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Tidigare föreskrevs i andra stycket att den som uppsåtligen eller av oak t- samhet inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan anmälan lämnar oriktig uppgift döms till böter.

Föreskriften i 6 kap. 1 § upphävs nu varför den aktuella straffbestä m- melsen ändras i enlighet med detta.

5 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18-20 §§, 3 kap. 3 §, 6– 8 §§, 11, 11 a, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med

stöd av lagen.

Prop. 2001/02:56

Nätmyndighetens beslut i tvister enligt den nya bestämmelsen i 3 kap. 11 a § får överklagas hos allmän förval tningsdomstol.

Övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 i fråga om 3 kap. 10 a och 11 a §§ samt i övrigt den 1 juli 2002.

2.Bestämmelserna i 3 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse tillämpas första gången i fråga om redovisning för det räke n- skapsår som börjar den 1 januari 2003 eller närmast därefter.

3.Nätkoncessionshavare som innehar flera nätkoncessioner för område skall före utgången av augusti 2002 till nätmyndigh e- ten anmäla hur koncessionshavaren anser att redovisning av områdena enligt 3 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse skall ske. Nätmyndigheten skall därefter fatta beslut om detta. Om nätmyndigheten inte inom fyra månader från det anm ä- lan kom in fattat beslut i redovisningsfrågan skall redovisning ske i enlighet med koncessionshavarens anmälan. Nätmyndi g- hetens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4.Beslut som meddelats enligt 3 kap. 3 § första stycket i dess äldre lydelse gäller till dess nätmyndigheten meddelat ett nytt beslut enligt punkten 3 eller tidsfristen i punkten 3 löpt ut samt ny redovisning skall påbörjas enligt 3 kap. 3 § tredje stycket och punkten 2.

5.Bestämmelserna i 4 kap. 1 § i dess nya lydelse tillämpas första gången i fråga om nättariffer som gäller från och med det r ä- kenskapsår som börjar den 1 juli 2002 eller närmast dä refter.

6.Bestämmelserna i 3 kap. 6 § andra stycket, 7 § andra stycket, 11 § tredje stycket, 11 a § andra stycket, 14 § andra stycket och 15 § tredje stycket samt 4 kap. 10 § tredje stycket i deras nya lydelse tillämpas på sådana tvister, i vilka ansökan ko m- mit in till nätmyndigheten den 1 juli 2004 eller senare.

Av första punkten framgår att de föreslagna lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2002 med undantag för de nya bestämmelserna i 3 kap. 10 a och 11 a §§, vilka träder i kraft den 1 januari 2003. Bakgrunden är fö l- jande.

Enligt nu gällande bestämmelser behöver inte inmatningen från pr o- duktionsanläggningar mätas timvis om sådan mätning inte ägde rum den 1 november 1999 då reformen med schablonberäkning av elanvändares förbrukning trädde i kraft. I praktiken rör detta bara små produktionsa n- läggningar.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2002 föreslagit att den fö r- enklade mätning som tillämpas för inmatningen från dessa produktion s- anläggningar får fortsätta till utgången av 2002.

Först därefter kommer inmatningen från samtliga produktionsanläg g- ningar att omfattas av huvudregeln om timvis mätning.

Bestämmelserna i den nya 3 kap. 10 a § reglerar undantag från denna

huvudregel. Den kan därmed inte träda i kraft förrän den 1 januari 2003.

Bestämmelserna i den nya 3 kap. 11 a § reglerar den situationen då ett Prop. 2001/02:56 undantag från huvudregeln om timvis mätning har meddelats med stöd

av 3 kap. 10 a § men en producent trots detta vill få sin inmatning mätt timvis. Inte heller denna paragraf kan därmed träda i kraft förrän den 1 januari 2003.

I andra punkten regleras de nya bestämmelserna om samredovisning av koncessionsområden. De allra flesta nätföretag har kalenderåret som redovisningsår. Det är aldrig lämpligt att ändra redovisningsbestämme l- ser under pågående redovisningsår. Därför skall de nya bestämmelserna om samredovisning av koncessionsområden börja tillämpas för det red o- visningsår som börjar den 1 januari 2003 eller snarast därefter.

Enligt tredje punkten skall nätmyndigheten fatta ett första beslut om samredovisning av koncessionsområden för alla koncessionshavare där sådan redovisning kan bli aktuell. För tiden därefter skall nätmyndigh e- ten, enligt 3 kap. 3 § andra stycket, fatta beslut i sådana frågor i samband med att ändringar av förhållandena beträffande ett sådant område äger rum.

Nätmyndighetens beslut enligt denna punkt får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, varvid prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Enligt fjärde punkten gäller gamla beslut om samredovisning av koncessionsområden tills den nya redovisningen skall påbörjas efter det att nätmyndigheten har meddelat beslut enligt punkten 3 eller den tidsfrist som nämns där har löpt ut.

Av samma skäl som angetts under punkten 2 skall, enligt femte punkten, de nya bestämmelserna om utformningen av nättariffer börja tillä m- pas för det redovisningsår som börjar den 1 juli 2002 eller snarast däre f- ter.

I sjätte punkten regleras den nya bestämmelsen att tvister inte prövas av nätmyndigheten om inte ansökan kommer in inom två år från det att nätkoncessionshavaren avsänt ett skriftligt ställningstagande i tvisten. Koncessionshavaren blir inte skyldig att avge ett sådant ställningstagande förrän de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2002. Den nya tv å- årsregeln blir därmed aktuell först två år senare.

Sammanfattning av Elnätsutredningens delbetänka n- de Elnätsföretag Regler och tillsyn (SOU 2000:90)

Bilaga 1

Elområdet förändras successivt och det har nu gått nästan fem år sedan reformen av elmarknaden trädde i kraft. Reformen innebar att elproduktion och handel med el utsattes för konkurrens medan nätverksamheten, som är ett naturligt monopol, regleras och övervakas. Under tiden efter avregleringen har det i flera sammanhang framförts att det regelverk som gäller för övervakning av nätverksamhet är otillräckligt och inte medger en effektiv tillsyn. Det finns behov av en översyn för att klargöra om det finns skäl att skärpa regelverket samt genomföra ändringar och precis e- ringar i ellagen. Detta för att tillsynen över nätföretagen skall bli effekt i- vare.

Utredningen har haft i uppdrag att analysera behovet av förändringar av nuvarande regler och att precisera tillsynsmyndighetens, dvs. nätmyndighetens, övervakning. I uppdraget ingår att se över behovet av ytterl i- gare regler dels för att avgränsa nätverksamhet, dels för att främja en utjämning av nättariffer mellan kunder i tätort och glesbygd. I detta de l- betänkande lämnas förslag till sådana författningsändringar.

Tillsyn

Vi föreslår en ny inriktning av tillsynen. Vårt förslag innebär att en prö v- ning av skäligheten i nättariffer i fortsättningen skall ske genom en jä m- förelse av nätkoncessionshavarens samlade intäkter i förhållande till hans prestation. Skälighetsbedömningen av tarifferna skall inte längre i första hand utgå från nätföretagens kostnader. Den nya inriktningen innebär istället en bedömning av vilken prestation nätföretagen utför och om i n- täkterna står i rimlig proportion till den. Vid bedömningen av prestati o- nen skall hänsyn tas till dels de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverksamheten, dels till sättet att bedriva nätverksamheten.

I praktiken bör tillsynen bedrivas så att nätmyndigheten granskar nä t- företagets intäkter mot bakgrund av företagets objektiva förutsättningar att bedriva en effektiv nätverksamhet. Med denna tillsynsmetod kommer bevisbördan i första hand att ligga på företaget som har att motivera en hög nättariff. På sikt är denna tillsynsmodell sannolikt betydligt mindre resurskrävande än den som nu tillämpas.

Särskilda ledamöter i allmän förvaltningsdomstol

Nätmyndighetens beslut kan överklagas. För att länsrätt och kammarrätt skall få ett tillfredsställande underlag för sina avgöranden föreslår vi att domstolarna, utöver de lagfarna ledamöterna, skall bestå av en ledamot med särskilda kunskaper om nätverksamhet och en ekonomisk e xpert.

Avgränsningen mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt	Bilaga 1
verksamhet
Ellagen stadgar att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte
samtidigt får bedriva produktion av eller handel med el. För att i prakt i-
ken se till att denna åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensu t-
satt verksamhet upprätthålls föreslår vi att det införs ett förbud mot såväl
gemensam styrelsemajoritet som gemensam verkställande direktör i nä t-
företag och elhandels- eller elproduktionsföretag.
Syftet med regeln är, förutom att markera kravet på åtskillnad mellan
verksamheterna, också att förhindra att nätverksamheten subventionerar
annan verksamhet med högre nättariffer som följd.
Risk för subventionering föreligger också om kostnader för samarbete
mellan företag, t.ex. gemensamma lokaler, endast eller i för stor u t-
sträckning belastar nätföretaget. Samma risk föreligger om varor eller
tjänster inte köps till marknadsmässiga priser.
Vår slutsats är att övervakningen av att inte subventioneringar sker
från nätföretag är helt beroende av en effektiv tillsyn av nättariffens sk ä-
lighet. Det är helt klart att subventioneringar inte får påverka nättariffen.
Med en bestämd och effektiv tillsyn tvingas nätföretagen sätta låga tari f-
fer och utrymmet för icke lönsamma beteenden minskar eller försvinner.
Utjämning av tariffnivåer
Nättariffen är generellt sett högre i glesbygd än i tätort. En utjämning av
tariffnivån mellan glesbygder och tätorter förutsätter att tätortskunder
tvingas acceptera att tarifferna höjs i syfte att stödja glesbygden.
Det är främst möjligheterna till en ökad samredovisning som får e f-
fekter på en utjämning av nättarifferna. Den nu gällande huvudregeln att
varje område skall redovisas för sig med möjlighet för innehavaren av
nätkoncessionen att ansöka om undantag har inneburit att samredovi s-
ningen och därmed möjligheten till tariffutjämning sker på koncession s-
havarens initiativ.
Dagens regler har också inneburit att tariffutjämningen skett långsamt.
För att uppnå en ökad tariffutjämning föreslår vi en ny huvudregel med
innebörden att områden som ligger geografiskt nära varandra skall red o-
visas tillsammans om de inte utgör ett olämpligt område. För att undvika
drastiska tariffhöjningar för vissa kunder föreslår vi att utjämningen kan
ske under en femårsperiod. Fördelarna med denna regel är att möjligh e-
ten till samredovisning inte blir beroende av koncessionshavarens ansö -
kan. Detta bör – med bibehållen stabilitet i prissättningen – skapa en stö r-
re dynamik i omstruktureringarna och därmed också påskynda en prisu t-
jämning mellan tätare och glesare områden.
Gränserna för nätmyndighetens tillsynsansvar
För att förtydliga gränserna för tillsynen och för att undvika tolkning s-
problem föreslår vi vissa ändringar av ell agen.

	Formerna för utlandshandel med el, liksom behovet av central info r-	Bilaga 1
	mation om denna, har i väsentliga avseenden förändrats sedan bestä m-	Bilaga 1

	melserna i ellagen om anmälan av import- och exportkontrakt infördes.
	Det saknas skäl att bestämmelserna finns kvar och vi föreslår att de up p-
	hävs.
	Nätmyndighetens tillsyn bör inte omfatta bestämmelserna i 7 kap. om
	kommunala elföretag eller bestämmelserna i 11 kap. om avbrytande av
	överföring av el.
	Vidare bör ett förtydligande göras att bestämmelserna i 10 kap. om a n-
	svar för skada genom inverkan av el från starkströmsanläggning inte o m-
	fattas av nätmyndighetens tillsyn.

Ny regel om krav på kvalitet

Vi föreslår att en ny regel införs att nätkoncessionshavaren skall se till att överföringen av el är av tillräckligt god kvalitet. Tvister om kvaliteten skall prövas av nätmyndigheten efter ansökan av kund. Möjlighet skall finnas att överklaga myndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol.

Tidsfrister

Rätten att göra en anmälan och inleda tillsyn mot nätföretag bör begrä n- sas i tiden. Vidare bör en regel införas för när tillsynen bör vara avslutad. Vi föreslår att en begäran om prövning enligt ellagen skall ha kommit in till nätmyndigheten inom två år. Tillsynen måste ha inletts inom tolv m å- nader från räkenskapsårets utgång för att nätmyndigheten skall ha rätt att utfärda ett föreläggande som avser ett visst räkenskapsår. Ett förelägga n- de skall dessutom ha utfärdats inom två år efter det att tillsynen påbö r- jats, om inte särskilda skäl föreligger.

Sammanställning av remissyttranden över Elnätsu t- redningens delbetänkande Elnätsföretag Regler och tillsyn (SOU 2000:90)

Bilaga 2

Remissinstanserna

Elnätsutredningens delbetänkande Elnätsföretag Regler och tillsyn (SOU 2000:90) har tillställts totalt 27 remissinstanser. Efter remiss har yttrande avgetts av följande remissinstanser: Göta hovrätt (Göta HovR), Kammarrätten i Stockholm (KamR), Länsrätten i Södermanlands län (LR), Stat s- kontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Konsumentverket, Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Glesbygdsverket, Statens energimyndighet (STEM), Affärsverket svenska kraftnät (SvK), Elsäkerhetsverket, Sven s- ka Kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Ene r- gi, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO), Stor-Stockholms Energi AB (STOSEB), Fö - reningen Oberoende Elhandlare, Sveriges Bostadsrättsföreningars Ce n- tralorganisation (SBC), Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fasti g- hetsägareförbund, Villaägarnas Riksförbund (Villaägarnas) och Svensk Elbrukarför ening (Elbruk).

Svenska Fjärrvärmeföreningen och Svenskt Näringsliv har avstått från att yttra sig.

Härutöver har skrivelser inkommit från Elektro Glitne, HSB Riksfö r- bund (HSB) och Herrljunga Elektriska AB.

Allmänna synpunkter

Statskontoret instämmer i utredningens konstaterande att en väl fung e- rande reglering av nätföretagen är av stor vikt för såväl samhället som nätföretagen och dess kunder. Statskontoret anser emellertid att utre d- ningen inte på ett tillfredsställande sätt visar att förslagen på ett avgöra n- de sätt kommer att förbättra regleringen.

Konsumentverket tillstyrker i stort förslagen i betänkandet. Svensk Energi är i stort positiva till utredningens förslag.

Effektivare tillsyn

Göta HovR, LR, STEM, SvK, Konkurrensverket, Elsäkerhetsverket, Ko n- sumentverket, Glesbygdsverket, Svenska kommunförbundet, SBC, Stoseb och Villaägarnas ställer sig antingen i huvudsak bakom eller lämnar förlaget utan erinran vad gäller en effektivare tillsyn genom att prövnin g- en av skäligheten av nätföretagens tariffer skall ske genom en jämförelse av företagets intäkter och prest ation.

Glesbygdsverket framhåller att det är viktigt att den generella leveran s- kvalitén och avbrottsfrekvensen värderas som viktiga faktorer vid b e- dömning av nättariffernas skälighet. Verket instämmer även i utrednin g-

	ens konstaterande att nätmyndigheten bör vara en självständig myndighet	Bilaga 2
	för att förtydliga kontroll- och tillsynsrollen.	Bilaga 2
	för att förtydliga kontroll- och tillsynsrollen.
	Konsumentverket ser positivt på att bevisbördan för att motivera en
	hög nättariff föreslås ligga på nätför etagen.
	SvK ställer sig tveksamt till utredningens förslag om omvänd bevi s-
	börda, som innebär att i de fall nätmyndigheten finner att nättarifferna är
	höga i förhållande till prestationen skall det ankomma på nätföretaget att
	visa att nättarifferna är skäliga. SvK menar att detta är en grundläggande
	rättssäkerhetsfråga som bör tas under noga övervägande. SvK tar vidare
	upp sin situation och särställning som nätägare. SvK har ett flertal andra
	uppgifter t.ex. avseende elbalans och elberedskap som medför att SvK
	inte kan jämföras med landets övriga nätägare. SvK menar att deras
	mångsidiga roll rimligen bör återspeglas vid bedömningen av dess nä t-
	verksamhet och därför främst bör jämföras med motsvarande nätföretag i
	andra länder.
	Villaägarnas tillstyrker förslaget att en tariffs skälighet skall bedömas
	genom en jämförelse av nätföretagets intäkter i förhållande till dess pr e-
	station, men anser det angeläget att en effektiv och heltäckande modell
	tas fram för detta. Förbundet menar att metoden måste ha tillräcklig
	skärpa för att verksamt kunna pressa ned nätpriserna till en rimlig nivå
	och att utformningen bör ske i samråd med företrädare för elkunderna.
	Förbundet föreslår vidare att det lagfästs att elnätsföretagen bör kunna
	motivera varför tarifferna skall vara så höga i förhållande till de objektiva
	förutsättningar som finns.
	Oberoende elhandlare är positiva till den nya inriktningen av tillsynen
	av nätföretagens avgifter, men bedömer att den kan förtydligas ytterlig a-
	re för att underlätta STEMs arbete med att övervaka nätföret agen.
	Kommunförbundet framhåller att tillsynen över elnäten bör skärpas i
	syfte att effektivisera elnätsverksamheten samtidigt som kraven på kv a-
	litet uppfylls. Förbundet framhåller även att elnätsföretagens ansvar för
	leveranssäkerheten bör utvecklas och förtydligas, särskilt i de avseenden
	där brister i leveranssäkerheten förorsakar kostnader för den kommunala
	verksamheten. Förbundet framhåller även att begreppet skäliga nättari f-
	fer ges en definition som innebär att effektiviseringsvinster kommer
	abonnenterna tillgodo i form av lägre nättariffer. Förbundet menar vidare
	att oavsett hur begreppet skäliga nättariffer definieras ska nättarifferna
	inte påverkas av prisbildningen på marknaden för köp och försäljning av
	nätföretag.
	LRF framhåller att det är av yttersta vikt att nätverksamheten bedrivs
	på ett professionellt och säkert sätt. LRF menar att det är anmärkning s-
	värt att den monopolställning som nätverksamheten genom åren åtnjutit,
	tillåtits missbrukas på abonnenternas bekostnad. LRF menar att problem
	med korssubventionering och orimligt höga nättariffer är vanligt för e-
	kommande. LRF anser även att nätmyndigheten haft svårigheter att skilja
	sig från branschintressen och kräva prissänkningar. LRF menar vidare att
	prisreglering är myndigheternas enda medel för att skydda konsumente r-
	na i en monopolmarknad. LRF anser att den föreslagna lydelsen i 4 kap.
	1 § ellagen fortfarande är oprecis och lämnar utrymme för tolkningar om
	skälighet och sakliga grunder. LRF anser att det är önskvärt att ellagen
	skärps på så vis att nätmyndigheten med utgångspunkt från exempelvis
	sin nätnyttomodell sätter ett pristak för nättarifferna med hänsyn taget till	73
		73

	nätkoncessionärernas förutsättningar att bedriva nätverksamheten. LRF	Bilaga 2
	menar även att företag med likartade förutsättningar borde kunna mätas	Bilaga 2

	mot varandra genom s.k. benchmarking. LRF menar vidare att ett alter-
	nativ till en pristakskontroll kan vara en efterskottsreglering baserad på
	en form av avkastningskontroll.
	Svensk Energi vill understryka vikten av att en avvägning görs mellan
	hög leveranssäkerhet och låga nättariffer. Föreningen delar utredningens
	uppfattning om det hittills bedrivna tillsynsarbetet och välkomnar försl a-
	get till ny inriktning av tillsynen. Föreningen ställer sig emellertid avv i-
	sande till förslaget om omvänd bevisbörda, dvs. att nätföretaget skall visa
	att nättarifferna är skäliga. Föreningen menar att ett system där nätföret a-
	gen ska bevisa att deras tariffer är skäliga och där prövningstillstånd inte
	beviljas, utan målet slutligen avgörs i länsrätten skulle få mycket allva r-
	liga konsekvenser ur rättssäkerhetssynpunkt. Föreningen anser att bevi s-
	bördan i första hand skall ligga på nätmyndigheten. Föreningen framhå l-
	ler vidare att det bör finnas en stringent tillsynsmodell där parametrarna
	noga utretts och beskrivits.
	KamR har inget att invända mot förslaget som sådant, men ifrågasätter
	vilka parametrar i modellen som skulle kunna bli tillräckligt frekventa
	för en domstol att ta ställning till. Kammarrätten anser att lagtexten bör
	förtydligas och att vägledande kommentarer om avvikelser från denna
	bör lämnas. Kammarrätten menar även att det bör framgå om det fortf a-
	rande är aktuellt att utbilda en praxis enligt nu gä llande bestämmelser.
	Statskontoret anser att förslagen om hur prövning av skäligheten i nät t-
	arifferna ska gå till är steg i rätt riktning. Statskontoret är dock tveksamt
	till om förslagen är tillräckliga för att uppnå effektivare tillsyn. Stat s-
	kontoret anser att det hade varit av intresse att jämföra med den form av
	pristaksreglering som finns i Norge. Statskontoret framhåller att de inte
	kan ta ställning till om det finns skäl att nätmyndigheten blir en själ v-
	ständig myndighet eftersom utredningen inte utvecklat i vad intressekon-
	flikterna med annan verksamhet hos STEM skulle bestå i. Statskontoret
	framhåller även att en relativt liten myndighet som nätmyndigheten
	skulle bli innebär nackdelar i resursåtgången.
	RRV framhåller att erfarenheterna av omregleringen av elmarknaden
	visar att det i andra sammanhang varit svårt att få informationsutbytet
	mellan företagen och myndigheterna att fungera enligt regelverket. RRV
	menar att det finns en risk för att informationsutbytet kan bli problem a-
	tiskt. RRV anser vidare att det saknas en fylligare utredning av de kost-
	nadsmässiga konsekvenserna av utredningens förslag att jämföra nätf ö -
	retagens prestationer med deras intäkter.
	Hyresgästföreningen menar att det är mycket svårt att på förhand b e-
	döma vilket utfall den s.k. nätnyttomodell som utredningen föreslår
	skulle innebära för kunderna. Föreningen anser dock att modellen är värd
	att prö va.
	Sveriges Fastighetsägareförbund menar att nätmyndigheten behöver
	stärkas för att på ett nöjaktigt sätt kunna fullgöra sin uppgift. Förbundet
	framhåller att tillsynsverksamheten överhuvudtaget bör vara individuell
	för varje nät och inte generell för alla nät.
	HSB menar att en stor brist i nätmyndighetens generella tillsynsverk-
	samhet är att man hittills inte granskat skäligheten i samtliga nätföretags
	tariffer. Förbundet framhåller att nätföretag i dagsläget kan ta ut oskäliga	74
		74

	avgifter till dess att en nätkund gör en anmälan till nätmyndigheten om	Bilaga 2
	prövning av den i det aktuella fallet gällande tariffen. Förbundet är tve k-	Bilaga 2

	samt till om den s.k. nätnyttomodellen skall tillämpas eftersom modellen
	förefaller mycket teoretisk. Förbundet menar att det sannolikt kommer att
	ta flera år innan metoden är färdigutvecklad och samtliga nätföretag kan
	granskas på ett tillfredsställande sätt. Förbundet anser därför att frågan
	om tillsynen av företagen måste ges hög prioritet och att nätmyndigheten
	ges tillräckliga resurser för ändam ålet.

Särskilda ledamöter i allmän förvaltning sdomstol

Flera remissinstanser, bl.a. SvK, Villaägarnas, Hyresgästföreningen, HSB och Elbruk delar utredningens uppfattning att förvaltningsdomstol vid avgörande av mål enligt ellagen bör förstärkas med ledamöter med särskild kompetens och tillstyrker därför detta förslag.

Svensk Energi anser att förslaget är mycket bra.

STOSEB instämmer i utredningens förslag att de domstolar som b e- handlar överklagande av beslut av nätmyndigheten tillförs kompetens om nätverksamhet och ekonomi.

KamR framhåller att den uteslutande har goda erfarenheter av särskilda ledamöter vid t.ex. fastighetstaxering och laglighetsprövning. KamR menar att en besvärlig fråga som inte uppmärksammats är var dessa särski l- da ledamöter skall återfinnas. KamR framhåller att det dels krävs att de har den sakkunskap som föreslås, dels att några särskilda relationer me l- lan dem och operatörerna på marknaden inte föreligger.

STEM invänder inte mot utredningens förslag om särskild ledamot i förvaltningsdomstolarna. Myndigheten ifrågasätter dock om samtliga ärenden enligt ellagen som berörs är av den karaktären att särskilda e x- pertledamöter är nödvändiga.

RRV anser att utredningen bättre borde ha utrett de kostnadsmässiga konsekvenserna av förslaget och eventuella alternativ till den föreslagna lösningen.

Sveriges Fastighetsägareförbund föreslår att VA-nämnden kan få en vidare funktion än den har idag, istället för att särskilt sakkunniga led a- möter i förvaltningsdomstol tillsätts.

LR avstyrker utredningens förslag. Länsrätten menar att förhållandet att målen kan ha hög teknisk och ekonomisk svårighetsgrad gäller för många av de målgrupper som tillfördes länsrätterna i samband med den allmänna nedflyttningen av mål från kammarrätterna. Länsrätten vill p å- peka de betydande svårigheter som kan förväntas föreligga vad gäller att få tillgång till teknisk sakku nskap utanför partssfären.

Tariffer för småskaliga produktionsanläg gningar

SvK instämmer i utredningens förslag att reglerna bör ses över och att reglerna bör utformas på ett sätt som inte belastar enstaka nätföretag. SvK menar att den småskaliga elproduktionen bör betala en kostnadsriktig nättariff och stå för de kostnader vid en nätanslutning som har sin grund i de förstärkningar som behöver g ö ras.

	Svensk Energi anser att det är mycket viktigt att reglerna för den sm å-	Bilaga 2
	skaliga elproduktionen ses över så att nätföretaget och dess kunder inte	Bilaga 2

	behöver fortsätta att subventionera denna.
	Hyresgästföreningen och HSB instämmer i utredningens bedömning
	att bestämmelserna om småskaliga produktionsanläggningars avgiftsb e-
	frielse från avgifter till nätföretagen bör ses över. HSB menar att det inte
	är rimligt att vissa elkunder skall behöva subventionera kraft från denna
	typ av elproduktion genom att få betala förhöjda elnä tavgifter.
	Elbruk menar att en översyn av reglerna för anslutning av småskaliga
	produktionsanläggningar är nödvändig. Föreningen anser att principen
	om kostnadsriktiga tariffer bör upprätthållas.
	LRF inser problemet med att låta nätkunderna inom ett nätområde stå
	för kostnaderna för småskaliga produktionsenheter, men vill samtidigt
	understryka vikten av att de ekonomiska villkoren för den småskaliga
	produktionen utformas på ett sådant sätt att de verkar stimulerande.
	SERO menar att inmatningen av småskalig elproduktion skulle medfö -
	ra höga och växande nättariffer för kunderna inte är sant. SERO menar
	att nätföretagen dels inte betalar för hela nätnyttan, dels att nätföretagen
	genom en extra hög anslutningsavgift genom engångsbetalning i förhand
	tar ut kommande kostnader för drift och underhåll av anslutande nät.
	SERO framhåller även att det bör finnas en laglig möjlighet till elutbyte
	mellan kund och leverantör, såsom det finns i 25 delstater i USA, då
	kunden producerar mer el än han förbrukar.
	Elektro Glitne framhåller att inga representanter för småskalig energ i-
	produktion deltog i utredningen. Bolaget ser utredningens förslag som ett
	försök att stoppa förnyelsearb etet mot en mer hållbar energiproduktion.

Avgränsningen mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet

LR avstyrker utredningens förslag. LR menar att utredningen inte gjort det sannolikt att den föreslagna regeln på något verksamt sätt skulle mo t- verka en subventionering av en konkurrensutsatt verksamhet. LR instämmer i den bedömning som experten Peter Delden gjort att det endast är genom en renodling och klar avgränsning mot annan verksamhet som nätföretagens möjligheter att subventionera konkurrensutsatt verksamhet kan elimineras.

Statskontoret anser att utredningen mer ingående borde ha prövat fr å- gan om nätmonopolens avgränsning mot annan verksamhet, samt att analysera konsekvenserna av att nätverksamheten bedrivs fullkomligt skild från annan verksamhet.

RRV skulle ha velat se en tydligare motivering till förslaget om en fö r- ändring av regelverket som syftar till att minska risken för korssubve n- tioneringar. RRV menar att förslaget rimligen kommer att innebära vissa merkostnader, i synnerhet för mindre företag.

Konsumentverket tillstyrker utredningens förslag om ökad övervakning och hinder för samverkan mellan nät- och elbolag. Förhoppningsvis kan sådana åtgärder leda till att subventioneringar från nätbolag till elbolag upphör vilket torde leda till en sundare konkurrens och lägre nättari ffer.

	Konkurrensverket stöder förslagen om åtskillnad i styrelserepresent a-	Bilaga 2
	tion och att inte tillåta gemensam verkställande direktör. Verket menar	Bilaga 2

	emellertid att de föreslagna åtgärderna är helt otillräckliga för att ge en
	godtagbar garanti för skäliga nättariffer. Verket anser att utredaren borde
	ha lagt fram ett förslag som faktiskt begränsade möjligheten till korssu b-
	ventionering, exempelvis genom att föreslå att nätverksamhet avskiljs
	helt från annan verksamhet. Verket menar att en renodling av nätver k-
	samheten avsevärt skulle förbättra nätmyndighetens möjligheter att b e-
	driva en effektiv tillsynsverksamhet och därmed möjligheterna för att
	garantera att nätföretagen sätter skäliga nätavgifter.
	Göta HovR påpekar att en liknande särbestämmelse finns i bankröre l-
	selagen (1987:617).
	STOSEB och LO delar utredningens inställning men uttrycker sin oro
	för att bestämmelsen kommer att belasta de små företagen med höga
	kostnader. LO anser att det kan övervägas att av kostnadsskäl ge dispens
	för de allra minsta företagen att ha gemensam VD och STOSEB påtalar
	att kostnadsökningen kan leda till att mindre företag säljer sin elhandel s-
	verksamhet vilket leder till strukturförändrin gar och minskad mångfald.
	STEM stöder utredningens förslag om ett förbud mot såväl gemensam
	styrelsemajoritet som gemensam verkställande direktör i nätföretag och
	elhandels- eller elproduktionsföretag. Myndigheten ifrågasätter dock om
	det inte finns ett behov av skärpta regler för åtskillnad mellan nätver k-
	samhet och konkurrensutsatt verksamhet som elhandel. Myndigheten
	menar att nätmyndigheten i sin tillsyn bör ha möjlighet att stoppa sådant
	samarbete som visar sig ha konkurrenssnedvridande effekter.
	SvK delar utredningens uppfattning att de i avsnittet berörda frågorna
	lämpligen bör lösas genom nätmyndighetens tillsyn av nättarifferna och
	därför inte närmare bör regleras i ellagstiftningen. SvJ ifrågasätter eme l-
	lertid om regeln om förbud mot gemensam VD och styrelse egentligen
	behövs om tillsynsmodellen fu ngerar så väl som utredningen förutsätter.
	SERO anser att betänkandet på ett bra sätt redogör för vilka svårigheter
	det är att upptäcka korssubventionering mellan olika verksamheter där
	nätverksamhet ingår. SERO menar att utredningen tyvärr inte föreslår
	några verksamma sanktioner om fusk upptäcks. SERO anser att om til l-
	synsmyndigheten upptäcker fusk bör nätverksamheten omedelbart sättas
	under tvångsförvaltning varefter koncessionerna bör dras in kommande
	årsskifte. SERO anser att det bör kunna utdömas kraftiga skadestånd för
	ringa fusk.
	LRF menar att förslaget om separation genom att högst 1/3 av styre l-
	sen får vara gemensam mellan monopolverksamhet och konkurrensutsatt
	verksamhet, samt att VD inte får vara gemensam är helt otillräckligt ur
	separationssynpunkt. LRF anser att koncerngemenskapen ändå skapar de
	möjligheter som företagen önskar och menar att utredningens förslag
	sannolikt endast leder till högre kostnader för elnätsföretagen utan någon
	verklig effekt. LRF menar att en tydligare avgränsning skulle underlätta
	nätmyndighetens övervakning och också leda till bättre förutsättningar
	för en snabbare analys av skäligheten i tariffer och prestation. LRF anser
	vidare att monopolverksamhetens upphandling av tjänster inom en kon-
	cern tydligt skall dokumenteras, samt att all upphandling av förlustel
	skall ske enligt lagen om offentlig upphandling.

Svensk Energi anser att det inte bör införas något förbud vare sig mot		Bilaga 2
gemensam VD eller mot	styrelse för nätföretag och elha n-

dels/elproduktionsföretag. Föreningen menar att eventuella missförhå l-
landen bör redas ut med hjälp av en effektiv tillsyn. Oberoende elhandl a-
re ifrågasätter starkt syftet med förslaget om förbud mot gemensam ver k-
ställande direktör. Föreningen framhåller att det är ett avsteg från akti e-
bolagslagen och ser det som en symbolfråga som det i praktiken blir lätt
att kringgå. Föreningen föreslår istället att man skiljer ut nätföretagens
styrelsemajoritet och ordförande från annan ver ksamhet.
Hyresgästernas Riksförbund	anser att förslaget om att en majoritet av

styrelseledamöterna i ett nätföretag inte också får ha ett styrelseuppdrag i elhandels- eller elproduktionsföretag är ett steg i rätt riktning. Föreningen ifrågasätter om utredningsförslaget är tillräckligt för att man skall kunna upprätthålla den nödvändiga neutraliteten gentemot alla aktörer. För e- ningen tillstyrker förslaget om förbud mot en gemensam verkställande direktör.

Sveriges Fastighetsägareförbund menar att ett förbud mot en geme n- sam VD torde kunna skapa bättre förutsättningar för tillsynsverksamh e- ten. Förbudet är enligt förbundet dock inte helt avgörande för möjligh e- ten att subventionera konkurrensutsatt verksamhet med monopolverksamhetens intäkter.

Villaägarnas framhåller att korssubventionering är skadlig vare sig den sker till eller från ett elhandelsföretag eller någon annan verksamhet. Förbundet jämför med förhållandena i Danmark, där de som har tillstånd att bedriva nätverksamhet inte får bedriva annan verksamhet. Förbundet anser att möjligheten för en tillämpning av det danska systemet bör utr e- das. Förbundet tillstyrker förslagen om förbud mot gemensam VD och styrelseledamöter samt förslaget om att kostnaden för förlustel övervakas inom ramen för tillsynen av tarif fnivån.

Elbruk menar att de föreslagna åtgärderna är otillräckliga i de flesta fall. Föreningen menar att så länge nätföretaget kan ingå i en koncern med konkurrensutsatta delar kommer problemen subventioneringar kvarstå. Föreningen föreslår att nätmyndigheten bör ges en skarp kontrol l- möjlighet med resurser att på eget initiativ genomföra genomgripande revisioner hos nätmonopolen.

Herrljunga Elektriska AB ser förslaget till förbud mot gemensam VD som ett överbyråkratiskt ingrepp som enbart ger orationella konsekve n- ser. Bolaget menar att det huvudsakligen är mindre och medelstora kommunala företag, vilka har en låg riskprofil och låga omkostnader, som drabbas negativt av ett sådant beslut. Bolaget menar att det i en mindre kommun torde vara tveksamt om man tillsätter en särskild ver k- ställande direktör för elhandeln, vilket medför att man istället väljer att avyttra elhandeln.

Utjämning av tariffnivåer

Konsumentverket menar att det är en viktig åtgärd att jämna ut nättari f- ferna mellan glesbygd och tätort från regionalpolitisk synpunkt.

Glesbygdsverket menar att skillnaden i nättariffer i möjligaste mån bör utjämnas. Verket tillstyrker därför utredningens förslag att en nätkonce s-

	sionshavare bör redovisa sina geografiskt närbelägna områden samlat.	Bilaga 2
	Verket menar även att tariffutjämning mellan tätort och glesbygd är av	Bilaga 2

	största vikt och att begränsningsregeln om olämpliga enheter som inn e-
	bär drastiska prishöjningar bör slopas.
	STEM delar uppfattningen att en utjämning av tarifferna mellan tätort
	och landsbygd kan behöva främjas. Myndigheten ifrågasätter dock om
	utredningens förslag om ökad skyldighet att samredovisa nätområden är
	ändamålsenligt och effektivt.
	LRF instämmer i utredningens uppfattning och vill understryka beho-
	vet av en utjämning av tariffer mellan tätort och landsbygd.
	Svensk Energi delar utredningens uppfattning om behovet av att ändra
	reglerna om samredovisning för att öka utjämningen av nättariffer mellan
	glesbygd och tätort. Föreningen delar däremot inte utredningens beskri v-
	ning av nackdelarna att ta bort begreppet ”geografisk närhet”. Förenin g-
	en anser att en situation med slumpartad tariffutjämning och stor pris-
	skillnad beroende på företagstillhörighet finns redan idag. Föreningen
	vänder sig bestämt emot uppfattningen att utjämningen skulle vara en
	stordriftsfråga och därför kräva geografisk närhet. Föreningen menar att
	samredovisning är en fråga om administration och prisutjämning.
	STOSEB motsätter sig inte utredningens förslag men konstaterar sa m-
	tidigt att det inte kommer att innebära så stora förändringar i sak jämfört
	med dagens situation när det gäller skillnad i taxenivå. Stoseb princip i-
	ella inställning är att tariffutjämningsfrågan inte får drivas in absurdum.
	Villaägarnas anser att förslaget delvis står i konflikt med kravet att
	nättariffer skall vara utformade på sakliga grunder. Förbundet menar att
	det finns en risk för att resultatet av en sådan utjämning fortfarande
	kommer att bli godtyckligt genom att det blir helt beroende av om ett
	nätföretag har geografiskt närliggande områden med olika struktur eller
	inte. Förbundet framhåller även i detta sammanhang att utredningen helt
	utelämnat frågor om nyanslutning och utökning av abonnemang. Fö r-
	bundet anser att någon form av prisreglering på detta område kan vara
	påkallad.
	SBC motsätter sig förslaget om utjämning av nättariffer mellan tätort
	och glesbygd. SBC menar att ett genomförande av förslaget påtagligt
	kommer att missgynna boende i tätorter. SBC framhåller att tätorter r e-
	dan är kännbart missgynnade gentemot glesbygd då det gäller boendeb e-
	skattningen.
	Sveriges Fastighetsägareförbund avvisar förslaget att utjämna tariffer
	mellan tätortsnät och glesbygdsnät. Förbundet menar att det finns en
	saklig grund för att nätpriset som kan härledas till tekniska och geogr a-
	fiska orsaker.

Gränserna för nätmyndighetens tillsynsa nsvar

STEM ställer sig i huvudsak bakom utredningens överväganden och fö r- slag för att förtydliga gränserna för tillsynen.

SvK delar utredningens bedömning att det saknas skäl att ha kvar b e- stämmelserna om anmälningsplikt i 6 kap. ellagen och tillstyrker att k a- pitlet upphör att gälla. SvK framhåller vidare att om deras deras verksamhet även framdeles anses böra vara underkastad Nätmyndighetens

	tillsyn bör denna ske med beaktande av de särskilda förutsättningar som	Bilaga 2
	skiljer SvKs verksamhet från annan nätver ksamhet.	Bilaga 2
	skiljer SvKs verksamhet från annan nätver ksamhet.
	STOSEB anser att justeringarna av nätmyndighetens tillsynsansvar sy-
	nes välmotiverade.
	Hyresgästföreningen har inga erinringar mot förslaget om att Nätmy n-
	dighetens tillsyn ej bör omfatta bestämmelserna i 11 kap. ellagen om a v-
	brytande av överföring av el.
	Statskontoret menar att det inte framgår om utredningen anser att ingen
	myndighet behöver ha tillsyn över bestämmelsen om ansvar för skada
	genom inverkan av el från starkströmsanläggning.
	Villaägarnas anser att det är angeläget att tillsynen koncentreras för att
	praxis snabbt skall kunna få genomslag på tarifferna.

Ny regel om krav på kvalitet

Glesbygdsverket tillstyrker utredningens förslag att det i ellagen skrivs in en regel om att nätföretagen skall överföra el av tillräckligt god kvalitet. Verket menar att reglerna bör preciseras så att sanktionerna även gäller vid undermålig kvalitet. Verket anser även att ersättningsskylighet vid leveransavbrott är ett starkt incitament för företagen att verka för att m i- nimera avbrotten genom ett förbättrat underhåll.

Konsumentverket anser att förslaget om krav på tillräckligt god kvalitet vid överföringen av el är en klar förbättring.

STOSEB välkomnar en komplettering av lagen med regler om elkvalitet. STOSEB framhåller även att det är viktigt att nätmyndigheten inte bara granskar el-kvalitet utifrån enskilda kunders klagomål.

Hyresgästföreningen tillstyrker förslaget om att en bestämmelse införs i ellagen som ålägger nätföretagen att överföra el av tillräckligt god kv a- litet och att en myndighet kan förelägga nätkoncessionshavaren att vidta åtgärder så att överföringskvaliteten blir til lräckligt god.

HSB är positivt till utredningens förslag om införande av en ny regel om att nätkoncessionshavaren skall se till att överföringen av el är av tillräckligt god kvalitet.

Villaägarnas välkomnar att en ny bestämmelse införs som ålägger nä t- företagen att överföra el av tillräckligt god kvalitet. Förbundet anser att det är angeläget att frågan om under vilka förutsättningar nätmyndigh e- tens prövning skall genomföras utreds i syfte att få till stånd tydliga hä n- visningar för hur konsumenterna skall eller kan ag era i frågan.

LRF anser att regler avseende kvalitet på överföring bör införas i ell a- gen och att dessa bör vara tydliga och innebära omedelbara konsekvenser för nätföretagen och de drabbade abonnenterna. LRF framhåller att pl a- nerade strömavbrott under lång tid har varit ett stort problem för lan t- bruksnäringen såväl som för boende på landsbygden.

Svensk Energi instämmer helt i utredningens förslag om en generell regel vars tillämpning får lösas i praxis med hjälp av gällande standarder och riktlinjer. Föreningen menar att en tillämpning av gällande standa r- der och riktlinjer vid prövning av det enskilda fallet ger en viss flexibil i- tet och kommer att leda till en dynamisk utveckling av leveranskvalitetsfrågorna.

	STEM instämmer i utredningens överväganden om behovet av regler	Bilaga 2
	om el-kvalitet. Myndigheten avstyrker dock förslaget om att myndigh e-	Bilaga 2

	ten skall pröva tvister om kvaliteten. Myndigheten föreslår istället att
	frågor om leveranskvalitet handhas inom ramen för nätmyndighetens
	tillsyn. Myndigheten anser vidare att nätmyndigheten bör ha möjlighet
	att genom bemyndiganden i ellagen och elförordningen besluta om för e-
	skrifter om godtagbar elkvalitet.
	Elsäkerhetsverket framhåller att det är viktigt, som utredningen har
	gjort, att särskilja kraven på elkvalitet och kraven på elsäkerhet. Verket
	är emellertid tveksamt till ett införande av den föreslagna regleringen,
	eftersom det kommer att ta lång tid innan det har definierats vad som är
	tillräckligt god kvalitet. Verket menar att från kundsynpunkt bör försl a-
	get att direkt utreda vad som anses vara godtagbar elkvalitet och fast-
	ställa detta i föreskrifter vara att föredra, eftersom trycket på förbättringar
	då blir starkare.
	RRV har inget att invända mot förslaget. RRV menar att ett införande
	av en faktisk prövningsrätt av el-kvaliteten skulle kunna medföra att a n-
	talet ärenden ökade betydligt vid STEM. RRV skulle därför ha önskat sig
	en fylligare utredning av förslagets konsekvenser.
	KamR ifrågasätter starkt bestämmelsen om god kvalitet och konstaterar
	att det saknas tillstymmelse till vägledning för rättstillämpningen. KamR
	ställer sig även frågande till om dessa frågor inte kommer i kollision med
	frågorna om skadestånd och menar att den föreslagna bestämmelsen
	skulle kunna inarbetas i 12 kap. 4 § ellagen.
	Elbruk anser att frågan om elkvalitet bör utredas ytterligare för att b e-
	lysa orsakerna till de tvister som kan uppstå och hur de kan lösas.

Tidsfrister

SvK delar utredningens mening att det bör införas lagreglerade tider för anmälan samt inledande och avslutande tillsyn. Konsumentverket har ingen erinran om att rätten att göra en anmälan mot nätföretaget begrä n- sas till två år.

Svensk Energi anser att resursbrist inte ska vara något skäl för förlän g- ning av tidsfristen för tillsyn. Föreningen menar att en alternativ skär p- ning kan vara att istället för särskilda skäl införa krav på synnerliga skäl för en förlängning.

LRF vill understryka vikten av konsumenternas rättighet att få möjli g- het till prövning av sina ärenden. LRF menar att det är tveksamt med en begränsningsregel att tillsyn skall vara inledd senast inom 12 månader efter anmälan, då det finns risk att myndigheten med hänvisning till brist på resurser väljer att inte inleda tillsyn.

Villaägarnas anser att den angivna tidsfristen för inledande av tillsyn, respektive utfärdande av föreläggande är för rikligt tilltagen. Förbundet menar att kravet bör vara att tillsyn inleds väsentligt tidigare än tolv m å- nader från aktuellt räkenskapsårs utgång och att ett föreläggande måste utfärdas på kortare tid än två år efter det att tillsynen p åbörjats.

Övriga frågor

Bilaga 2

Oberoende elhandlare föreslår att faktureringen av energiskatten flyttas till nätföretagen. Föreningen menar att detta medför att hela elhandel s- kostnaden blir konkurrensutsatt. Föreningen framhåller att Finland valt att lägga debiteringen av energiskatt på nätföretagen och att det i Norge finns förslag på att göra detta. Föreningen föreslår vidare att STEM får möjlighet att utfärda föreskrifter för utformningen av fakturan avseende den information som krävs vid en anmälan om leverantörsbyte till nätf ö - retagen. Föreningen menar att bytesbenägenheten hos hushållen skulle öka om informationen på fakturan tydliggörs i detta avseende. Förenin g- en menar vidare att nätföretagen bör åläggas att till de kunder som flyttar in i deras nät bör informera om vilka elhandelsbolag som finns noterade som leverantörer i respektive nät.

Hyresgästföreningen, HSB och Sveriges Fastighetsägareförbund i n- stämmer i utredningens bedömning att bestämmelserna som avser reg i- onnät och nätkoncession för linje bör ses över för att en ändamålsenlig och effektiv reglering skall kunna uppnås.

Sveriges Fastighetsägareförbund och HSB anser att elkunderna har för lite inflytande över och inblick i nätmyndighetens verksamhet. Förbundet framhåller att metoden för granskning av nättarifferna är en fråga som bör behandlas i samråd med kundföreträdare. Förbunden tar även upp utredningen ”Undantag från krav på nätkoncession”. Förbundet menar att det inom en fastighet bör vara möjligt för fastighetsägaren att uppbära elnätsavgift för skötsel och underhåll av nät i de fall hyresgäster sluter avtal med elleverantör. HSB framhåller att det är synnerligen viktigt att man genom regelverket inte komplicerar och fördyrar elförsörjningen för t.ex. bostadsrättsföreningar och samfälligheter. HSB anser att det bör finnas möjlighet för bostadsrättsföreningar att äga elnät inom sina b o- stadsområden, så att elförsörjningen kan ske med endast en mätpunkt för nät och leverans. HSB tar även upp frågan om timvis mätning och anser att staten bör verka för att nätföretagen inför timvis mätning med fjär r- avläsning. HSB framhåller att teknikupphandling skulle kunna resultera i kostnadseffektivare teknik för ändamålet.

Elbruk önskar att kommande utredningar ges en bättre balans mellan leverantörs- och kundintressen.

Sammanfattning av Statens energimyndighets rapport Bilaga 3 Utvecklingen på elmarknaden Schablonberäkning

(2000:I)

De nya reglerna på elmarknaden som trädde i kraft den 1 november 1999 innebär att leveranskoncessionssystemet har upphört. Kunderna kan a v- giftsfritt byta elleverantör med en månads aviseringstid på fasta bytesd a- gar den 1: a i varje månad. Kravet på timregistrerande mätning är inte längre kopplat till ett leverantörsbyte. Elmarknaden är därför numera öppen för samtliga kunder. Detta har lett till sänkta elpriser för kunder med låg förbrukning.

För att få leverera el måste en elleverantör ha en balansansvarig. Ell e- verantören ansvarar för att nätföretagen får nödvändig information om leveransen. Elleverantörerna är nu leveranspliktiga gentemot de kunder som de har utom i vissa särskilt angivna fall. För kunder som saknar a v- tal med en elleverantör har ett institut med anvisad elleverantör införts.

Nätföretagen skall utföra timregistrerande mätning för all produktion och för all förbrukning med säkringsabonnemang överstigande 200 a m- père eller effektabonnemang överstigande 135 kW. För elanvändare u n- der denna gräns behövs ingen timregistrering, utan förbrukningen kan mätas med traditionell mätutrustning. Förbrukningen fördelas över tiden efter en s.k. förbrukningsprofil som tas fram genom att dra bort all timr e- gistrerad förbrukning från inmatningen till nätet inom ett avgränsat o m- råde, ett s.k. schablonberäkningsområde. Avräkningen mellan de balan s- ansvariga grundar sig dels på timregistrerande mätvärden, dels på de a n- delar som tagits fram vid schablonberäkningen. Den sker senast i två steg först preliminärt inför varje månad, sedan slutligt 14 månader senare.

Reformen innebär radikalt ändrade förhållanden på elmarknaden och det är angeläget att anpassningsarbetet noga följs upp. Inledningsvis kan Energimyndigheten konstatera att det har varit stora brister med schablonavräkningsprocessen och kundernas leverantörsbyten. Uppföljningen kan dock inte förväntas ge en heltäckande bild av reformen, på grund av att systemet med schablonberäkning endast har varit i kraft i fyra mån a- der.

Energimyndighetens slutsatser och förslag beträffande uppföljningen av schablonberäkningsreformen redovisas här i punktform.

·Energimyndigheten konstaterar att leverantörsbytesprocessen har präglats av inkörningsproblem. Alla aktörer har ännu inte etabl e- rat rutiner för elektroniskt informationsutbyte och leverantörsb y- ten hanteras i alltför stor utsträckning genom manuella rutiner. Nödvändiga uppgifter som anläggningsidentitet saknas ofta i a n- mälan. Detta har orsakat merarbete för nätföretagen men situati o- nen kan förbättras om uppgifterna tydligt framgår av nätfakturan och om berörda parter hanterar anmälan enligt regelverket. En väl fungerande leverantörsrutin är central för att systemet skall fung e- ra och för den fria konkurrensen.

·Energimyndigheten konstaterar att hantering av leverantörs byten, schablonberäkning och rapportering av timvärden och andelstal inte kan fungera utan erforderliga stödsystem. Det behövs därför

en samordnande instans som kan vara pådrivande i arbetet med att

	anpassa IT-system och rutiner till de nya förutsättningarna. U t-	Bilaga 3
	bildnings- och informationsinsatser är också nödvändiga.	Bilaga 3
	bildnings- och informationsinsatser är också nödvändiga.

·Nätföretagen tillhandahåller numera både schablonberäknande värden och timregistrerande värden och måste således hålla p a- rallella stödsystem för detta. Energimyndigheten konstaterar att kvaliteten i timrapporteringen har blivit lidande på grund av att tillgängliga resurser har tagits i anspråk för schablonberäkningen och för att hantera leverantörsbyten. Detta är oroande eftersom även kvaliteten i schablonberäkningen är beroende av korrekta mätvä rden.

·Energimyndigheten förslår lagändringar i syfte att bl.a. förenkla nätföretagens arbete med rapportering, som innebär att hanterin g- en av timserier för små energivolymer kommer att kunna begrä n- sas.

·Energimyndigheten föreslår även en lagändring som rör systemet med anvisad elleverantör. En elanvändare som tar ut el, utan att ha ett avtal med en elleverantör, skall anses ha erhållit leveransen från den anvisade elleverantören. Detta kommer att underlätta hanteringen av flyttande kunder.

Sammanfattning av Statens energimyndighets rapport Bilaga 4 Utvecklingen på elmarknaden Schablonberäkning

(2000:II)

·Schablonberäkningsreformen har bidragit till den för konsume n- terna gynnsamma utvecklingen av elpriserna under senare tid. En förutsättning för att prisnivån och handelsmarginalerna långsiktigt skall kunna ligga kvar på en låg nivå är att elhandelsföretagen inte drabbas av extra kostnader till följd av brister i leverantörsbyte s- hanteringen eller balansavräkningen.

·Hittills har leverantörsbyten i många fall präglats av omfattande fördröjningar. Detta innebär att många kunder inte kunnat byta l e- verantör som planerat. Elleverantörerna belastas av extra pers o- nal- och administrationskostnader samt ekonomisk kompensation till kunder som inte får leverantörsbytet genomfört i tid.

·Regelverket anger klart och tydligt hur berörda aktörer skall agera vid ett leverantörsbyte och vilka tidsfrister som gäller. Det ges inte utrymme för några lämplighetsbedömningar.

·På grund av den korta tid som det nya systemet har varit i kraft, har det inte varit möjligt att fastställa merkostnader hos elhandel s- företagen till följd av brister i rutinerna. En ekonomisk utvärd e- ring av schablonberäkningsreformen kommer inte heller att kunna göras förrän i samband med den slutliga andelstalsberäkningen, som för första gången kommer att äga rum i januari 2001. Ene r- gimyndigheten anser att om de nuvarande problemen inte löses snabbt riskerar man att de syften som låg bakom riksdagens beslut om schablonberäkning inte förverkligas.

·Reformens och elmarknadens trovärdighet kan skadas om inte situationen snabbt förbättras. Den senare tidens erfarenheter visar på att ledningen hos nätföretagen i högra grad måste fokusera kring den del av nätverksamheten som rör hantering av levera n- törsbyten, mätning, beräkning och rapportering. Ytterst är det al l- tid kunden som drabbas om ett begärt leverantörsbyte inte kan genomföras som det var tänkt.

·Den stora mängd information som främst nätföretagen skall ha n- tera förutsätter ett fungerande IT-stöd. Systemet bygger också på att aktörerna kan kommunicera med varandra på ett enhetligt sätt. Härvid skall de standardiserade meddelanden som tagits fram för elmarknaden tillämpas. Den som inte själv vill göra investeringar i anpassade IT-system har möjlighet att anlita ombud eller ko n- verteringstjänst för sin kommunikation.

·Energimyndigheten avser att skärpa sin tillsyn för att säkerställa att regelverket efterlevs.

Sammanfattning av Affärsverket svenska kraftnäts	Bilaga 5
rapport Erfarenheter av systemet med schablonberäk-
ning på elmarknaden

Enligt regleringsbrevet för år 2000 ska Affärsverket svenska kraftnät till regeringen senast den 1 maj 2000 redovisa och kommentera hur det nya systemet med schablonberäkning på elmarknaden fungerar. Svenska kraftnät skall även redovisa eventuella behov av korrigeringar och fö r- slag till ändringar av schablonberäkningssystemet. I denna bilaga redov i- sas Svenska kraftnäts slutsatser (Dnr N2000/2131/ESB).

Slutsatser om mätvärden och andelstal

Sammanfattningsvis kan konstateras att det fortfarande förekommer e f- tersläpningar i såväl mätvärdessom andelstalsrapportering. Situationen har dock förbättrats något sedan Svenska kraftnäts lägesredovisning till Statens Energimyndighet i februari 2000. Detta ändrar dock inte vår b e- dömning att det är tidigast till hösten 2000 som organisation och datas y- stem i nätföretagen har anpassats så att tidigare rapporterings- och fakt u- reringstakt har återställts.

Vårt intryck är att nätföretagen inte har avsatt tillräckliga resurser för att klara både timmätningen och de nya rutiner som följer av schablonb e- räkningsreformen. Härtill kommer att leverantörer av IT-system har långa leveranstider på nya system.

Det är därför ännu osäkert om nätföretagen till årsskiftet hinner införa de rutiner och system som krävs för beräkning av slutliga andelstal, som ska ligga till grund för slutavräkningen. Därmed riskeras att slutavrä k- ningen av de balansansvarigas schablonleveranser, som ska ske i januari 2001, blir försenad.

Kommentarer om regelverket

Nätföretagen har en central roll i det informationsutbyte som sker mellan Svenska kraftnät, balansansvariga och elleverantörer, och som är nö d- vändigt för elmarknadens funktion. Som redan nämnts har schablonb e- räkningsreformen inneburit ökade informationsmängder. Det är avgöra n- de för att det nya systemet ska fungera att aktörerna har stöd i funkti o- nella IT-hjälpmedel.

Nätföretagens ansvar när det gäller mätning, beräkning och rapport e- ring är tydligt reglerat i ellagen, mätförordning och föreskrifter. Ett pr o- blem är dock bristen på incitament för nätföretagen att sköta dessa up p- gifter i enlighet med regelverket. Det är uppgifter som utförs för annans räkning och det finns inte någon mekanism som gör det lönsamt för nä t- företagen att tillhandahålla den information som är nödvändig för att en öppen elmarknad ska fungera, eller omvänt: som gör det kostsamt att inte sköta denna uppgift. Detta kan ses som något av ett systemfel i markn a- dens organisatoriska uppbyggnad.

	Enligt Svenska kraftnät bör det därför övervägas hur regelverket kan	Bilaga 5
	ändras så att det skapar incitament att sköta mätningen och rapportering	Bilaga 5

	på ett sätt som är förenligt med marknadens behov. Detta är grun d-
	läggande för att få systemet att fungera.
	Svenska kraftnät har i skrivelsen till Energimyndigheten pekat på mö j-
	ligheten att införa en särreglering av nätföretagens kostnader för mä t-
	ning, beräkning och rapportering för att underlätta för aktörerna att vidta
	erforderliga anpassningsåtgärder. Vi har även aktualiserat frågan om en
	sanktion för de nätföretag som inte följder regelverket.
	Energimyndigheten har i sin rapport om schablonreformen till reger-
	ingen den 1 mars anfört att det inte är motiverat att kostnaderna för mä t-
	ning, m.m. ska behandlas särskilt vid tariffsättningen, och att nuvarande
	regelverk gör det möjligt för myndigheten att ingripa mot de företag som
	inte tillhandahåller en fullgod mättjänst. Det kan emellertid konstateras
	att något sådant ingripande inte har skett trots att situationen när det gäl l-
	er mätning, beräkning och rapportering är otillfredsställande.
	Schablondelegationen kommer att analysera också frågor som hur en
	lämplig organisation och lämpliga incitament för en väl fungerande ra p-
	portering av mätvärden och andelstal bör utformas. Detta arbete blir av
	långsiktig karaktär. Enligt vår uppfattning bör Energimyndigheten unde r-
	söka möjligheten att på kortare sikt skapa incitament för en bättre fung e-
	rande rapportering.

Sammanställning av remissyttranden över Energ i- myndighetens och Svenska kraftnäts rapporter om uppföljningen av schablonberäkningsreformen

Bilaga 6

Remissinstanserna

Energimyndighetens och Svenska kraftnäts rapporter om uppföljningen av schablonberäkningsreformen har tillställts totalt 25 remissinstanser. Efter remiss har yttrande avgetts av följande remissinstanser: Affärsve r- ket svenska kraftnät (SvK) , Konkurrensverket, Konsumentverket, Riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Oberoende elhandlare, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer (gemensamt yttrande), Villaägarnas Riksförbund (Vill a- ägarnas), Svenska Kommunförbundet, Sveriges Energiföreningars Rik s- organisation (SERO), Svensk Elbrukarförening (Elbruk), Sveriges Fa s- tighetsägareförbund och Stor-Stockholms Energi AB (ST OSEB).

Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser instämmer generellt med rapporternas beskrivning av situationen för schablonberäkningssystemet och de förslag till ändringar i regelverket som föreslås.

Åtskilliga remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, Statskontoret och Hyresgästernas Riksförbund , uttrycker att de delar Energimyndighetens oro för att reformen inte skall uppnå avsett syfte om inte situationen snabbt förbättras.

Konkurrensverket menar att det i första hand är kunderna som drabbas av bristande rapportering och därmed av försenade leverantörsbyten. Även de nya elhandlarna drabbas hårt, särskilt de utan egen elproduktion, vilka är känsligast för störningar i leverantörsbytesprocessen. STOSEB är dock inte övertygade om att hela reformens trovärdighet är i fara eller att orsakerna enbart skulle finnas inom nätföretagen, vilket Energimy n- dighetens andra rapport signalerar.

RRV konstaterar att uppföljningen hittills endast gällt en liten del av de frågor som särskilt skall uppmärksammas. Energimyndigheten motiverar detta med att alltför kort tid förflutit sedan reformen genomfördes. RRV håller med om att det är för tidigt att dra några långtgående slutsatser om reformens utfall. Om Energimyndigheten i sina avrapporteringar strikt avgränsar sig till utfallet av reformen så går syftet förlorat att tidigt up p- märksamma potentiella problem för att kunna åtgärda dem innan de fullt ut slagit igenom. RRV vill även påminna om att de nyligen genomfört en studie om konsumenternas agerande på elmarknaden. Konkurrensverkets erfarenheter av de avregleringar som genomförts i Sverige sedan början av 1990-talet visar entydigt att det är nödvändigt att noga följa avregler a- de marknaders funktion och vid behov göra nödvändiga justeringar och anpassningar av regelverket. Under våren 2000 har en del kvarvarande tillkortakommanden på elbörsen Nord Pool visat sig. Det har varit mö j-

ligt för de svenska elproducenterna att i inte oväsentlig utsträckning p å-		Bilaga 6
verka elpriset inom det svenska prisområdet med produktionsneddrag-		Bilaga 6

ningar, främst vid de gemensamt ägda kärnkraftanläggningarna. Ett
grundproblem i detta sammanhang är de relativt begränsade överföring s-
förbindelserna mellan Sverige och Norge.
Sveriges Elleverantörer uttryckte i en särskild skrivelse till Näringsd e-
partementet den 18 maj synpunkter på Energimyndighetens andra rapport
om schablonberäkning. Föreningen uttrycker här sin förvåning över ra	p-
porten som de uppfattar som en ensidig och onyanserad beskrivning av
den rådande situationen. Föreningen anser att det är onödigt att så ens i-
digt peka ut nätägaren som skyldig till de nuvarande problemen, då även
elhandelsföretagen i flera fall inte följt föreskrifternas krav på anmälan
och hantering, och då det även är ett allmänt besvärligt läge. Föreningen
menar att såväl branschen som systemleverantörerna underskattat ko m-
plexiteten i de nya IT-system som krävs och att det därför tagit längre tid
än beräknat att införa dessa. Föreningen anser därför att övergångslö	s-
ningen bör fö rlängas till den 1 oktober.

Stoseb för fram liknande synpunkter i sitt yttrande. Stoseb anser att o r- saken till de uppkomna problemen är flera, t.ex. har elleverantörernas meddelanden om leverantörsbyten haft kvalitetsbrister. Även elhandel s- företagen har i vissa fall underskattat resursbehovet för att kvalitetetssä k- ra meddelanden om leverantörsbyten. Stoseb finner att samarbete, t.ex. i form av Schablondelegationen, är bättre än konfrontation i denna fråga. Utbildningsinsatserna gentemot aktörerna bör även fortsätta och utvec k- las för att komma tillrätta med problemen.

Åtskilliga remissinstanser, bl.a. Statskontoret, framhåller vikten av det samarbete som sker gemensamt mellan myndigheter och branschens olika aktörer för att lösa problemen som uppstått.

Statskontoret menar att en viktig del i lösningen av problemen synes vara att nätföretagen mer aktivt än hittills arbetar för att uppfylla de krav som ställs på dem.

LRF anser att det bör fastläggas tydliga former för samarbete mellan elhandelsföretag, nätägare och branschföretag. LRF anför att elmar k- nadsreformen fortfarande befinner sig i en tidig utvecklingsfas som kräver att alla samarbetar för att övertyga elanvändare och andra intressenter om att man är mogen att ta ett marknadsansvar. Det är därför nödvändigt att det skapas tydligare incitament mot den monopolaktör som inte ful l- gör sina uppgifter enligt ellagen och Energimyndigh etens föreskrifter.

Konsumentverket framhåller vikten av att elmarknaden fungerar i enlighet med regelverket och att Energimyndigheten ingriper i de fall där nätföretagen inte uppfyller sina skyldigheter e nligt lag.

Elbruk anser att schablonsystemet i sin nuvarande form inte främjar utvecklingen mot ett system som på ett bra sätt fördelar elförbrukning och kostnader på de olika användartyperna, eller utnyttjar de möjligheter till lägligare effektuttag som finns.

Rapportering av leverantörsbyten, mätvärden och andelstal	Bilaga 6
Flertalet remissinstanser anser att någon form av sanktioner bör införas
för att komma tillrätta med problemen avseende rapporteringen av lev e-
rantörsbyten, mätvärden och andelstal.
Elbruk anser att det bör införas sanktioner i form av t.ex. en avgift för
varje försenad mätserie eller uppgift som stör informationssystemet.
Villaägarnas anser att Energimyndigheten ej tycks agera tillräckligt
kraftfullt mot nätbolagen, t.ex. i form av sanktioner. Förbundet anser dä r-
för att det är nödvändigt med ekonomiska sanktioner mot de nätägare
som ej fullgör sin rapporteringsskyldighet eftersom inget egenvärde för
nätbolagen föreligger i dagsläget att fullg ö ra detta.
Statskontoret anser att det bör övervägas om nuvarande regler är til l-
räckliga för att förhindra de problem som uppstått.
Oberoende elhandlare anser att en förseningsavgift bör utgå för de
nätbolag som inte uppfyller kravet om att inom fem arbetsdagar bekräfta
ett leverantörsbyte. En förseningsavgift skulle tvinga nätföretaget att pr i-
oritera återrapporteringen till den nya elleverantören och därmed skulle
även andelstalsrapporteringen ske inom de gällande tidsramarna, menar
föreningen. Även Sveriges fastighetsägare anser att en förseningsavgift
kan öka motivationen hos nätföretagen att skynda på implementeringen
av tekniska system och informationssystem. Förseningsavgiften bör
drabba nätföretagen och gälla både bekräftelse av ny leverantör och ra p-
portering av andelstal. Förbundet anser vidare att om nätföretag brister i
sin verksamhet och inte följer myndigheternas regelverk bör detta vägas
in vid en förnyad koncessionsprövning till nä tföretagets nackdel.
LRF anser att det bör införas ekonomiska sanktioner för dem som ås i-
dosätter gällande lagstif tning.
STOSEB menar även att det krävs en aktiv medverkan från myndigh e-
terna när det gäller att skapa incitament för att rapportera uppgifter med
så hög kvalitet som möjligt. Den statistik och de tävlingar som finns idag
koncentrerar sig enbart på att få in rapporte rna i tid.
LRF anser att det vore mycket olyckligt om kunder med gällande avtal
som förutsätter timvis mätning skulle få sin timmätning konfiskerad.
Många av dessa kunder har förbrukningsprofiler som avviker från det
normala förbrukningsmönstret och har således mycket att spara på att
utnyttja de vanligtvis låga sommarpriserna på el. En övergång till sch a-
blondebitering skulle innebära negativa konsekvenser för dessa kunder.
Villaägarnas motsätter sig förslaget till ändrade övergångsbestämme l-
ser innebärande att undantaget från skyldigheten att svara för merkostn a-
den för den timregistrerande mätningen och, i förekommande fall, att
avräkningen skall begränsas till utgången av 2001. Förbundet anser att de
elanvändare som har avtal med sin elleverantör som grundar sig på ti m-
registrerad mätning inte skall belastas med merkostnaden för denna mä t-
ning under det pågående avtalets löptid. Förbundet ifrågasätter vidare
den merkostnad som vissa elleverantörer tar ut för de elanvändare som
väljer att även fortsättningsvis använda sig av timmätare. Rutiner och
praktiska lösningar för rapportering av mätvärden etc. bör redan finnas
hos de olika elleverantörerna varför det kan ifrågasättas vari den faktiska
merkostnaden består i.

	Sveriges Elleverantörer och Kraftverksföreningen kommenterar i sitt	Bilaga 6
	yttrande att kravet på att dagligen rapportera mätvärden från alla uttag s-	Bilaga 6

	punkter med timmätning som inte ingår i förbrukningsprofilen. Erfare n-
	heterna visar att det är svårt att få kontakt med alla mätare, vilket leder
	till förseningar i rapporteringen. Föreningarna menar att det genom att
	begränsa den dagliga insamlingen av timvärden från uttagspunkter som
	enligt huvudregeln ska schablonberäknas kan problemet minskas. Då
	färre mätserier behöver samlas in kan resurser frigöras som kan läggas på
	insamling av mätvärden från de uttagspunkter som ska timavrä knas.
	Oberoende elhandlare och LRF anser att en standardisering för ident i-
	fiering av elanvändarna i form av anläggningsnummer är önskvärd, vi l-
	ket även bör vara en obligatorisk uppgift på fakturan tillsammans med
	nätområdeskoden.
	Sveriges Fastighetsägare anser att anläggningsadress bör vara tillräc k-
	ligt under ett övergångsskede, för att denna uppgift inte skall förorsaka
	förseningar. Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer anser att
	regelverket för meddelandeformatet EDIEL bör kompletteras med att
	Svenska kraftnät ska ha ansvaret för detta. Svenska kraftnät bör även
	ansvara för att ett aktörsregister inrättas där samtliga aktörer på elmar k-
	naden skall vara skyldiga att ingå och erhålla ett EDIEL-nummer, då ett
	sådant register behövs för uppnå ett väl fungerande informationsutb yte.
	Konkurrensverket framhåller i sitt yttrande att det framkommit att en
	del nätföretag felaktigt hävdar att en elanvändare vid inflyttning till en ny
	uttagspunkt alltid skulle vara tvungna att inledningsvis köpa el från anv i-
	sad elleverantör, för att sedan byta enligt sedvanliga bytesregler. Dessa
	typer av oklarheter är olyckliga och verket förutsätter att Energimyndi g-
	heten genom förtydligande av regler, informationsinsatser m.m. bidrar
	till att dessa oklarheter reds ut.
	Villaägarna instämmer i Energimyndighetens förslag att för de kunder
	som saknar avtal med en elleverantör skall ett institut med anvisad ell e-
	verantör skapas. Förbundet anser däremot inte att någon minsta bin d-
	ningstid skall föreligga i detta fall.
	Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer menar att en regel
	bör införas om att anmälda leverantörsbyten inte kan ändras efter en sista
	dag för anmälan av detta. I dagsläget finns inte en sådan regel, vilket
	skapar ett betydande merarbete om en elanvändare ångrar sitt levera n-
	törsbyte, då det innebär att andelstalen måste räknas om igen.
	Oberoende elhandlare anser att det bör tas ett initiativ till en inform a-
	tionskampanj om regelverket kring leverantörsbyten och andelstalsra p-
	porteringen. LRF anför att det bör finnas en skriftlig handbok inn e-
	hållande gemensamma anvisningar för rapportering och leverantörsbyten
	m.m.
	Svenska kraftnät anser att det är angeläget att lösa frågan om vem som
	bär det ekonomiska ansvaret för den el som tas ut av konsumenten då
	balansansvarig saknas.
	Kommunförbundet vill särskilt uppmärksamma frågan om mätning av
	el till gatubelysning m.m., vilket berör många kommuner. Av rapporterna
	framgår det att det funnits oklarheter huruvida redovisning av elförbru k-
	ningen i gatubelysningsnätet påverkar möjligheterna att upphandla e l-
	strömmen i konkurrens.

	Energimyndigheten och Svenska kraftnät har redovisat olika uppfatt-	Bilaga 6
	ningar. Förbundet förutsätter att upphandlingen kan ske i konkurrens,	Bilaga 6

	oavsett om förbrukningen uppmätts eller beräknats. Det finns även
	oklarheter angående installation, användning och administration av mä t-
	utrustning i nät för t.ex. gatubelysning och parkeringsautomater som b e-
	höver redas ut, då denna kan bli kostsam i relation till kostnaden för sjä l-
	va elförbrukningen. Förbundet upplyser om att de har initierat en ko n-
	sultstudie för att analysera tänkbara alternativ för att på ett kostnadse f-
	fektivt sätt ange elförbrukningen i gatubelysningsanläggningar m.m.
	Elbruk menar i detta sammanhang att en investering i ett mätsystem
	skall ses och behandlas som en rationaliseringsåtgärd i nätföretaget och
	inte enbart som något som myndigheterna tvingar på nätföretagen för att
	elkunderna skall köpa el på en marknad. Föreningen anser att nätföret a-
	gen på något sätt måste stimuleras att införa och använda modern te knik.
	Elbruk anser vidare att uppsatta mätare skall användas utan extra kos t-
	nad för kunden och regelsystemet skall uppmuntra till ökad timmätning
	och fakturering av verklig förbrukning.
	STOSEB menar att dubbelriktad kommunikation och automatisk mä-
	taravläsning på sikt kan få betydelse för utvecklingen av elmarknaden.
	Detta skulle innebära att användarsidan i större utsträckning än nu deltar
	i prisbildningsprocessen och balanseringen mellan produktion och an-
	vändning.
	Konkurrensverket menar vidare att när det gäller undantag från ti m-
	mätningskraven för elproduktion under gränserna för schablonberäkning
	är Energimyndighetens förslag att föredra framför Svenska kraftnäts,
	med reservation för hur allvarligt ett undantag skulle påverka elsystemets
	funktion.
	Svenska kraftnät anser i sitt yttrande att den småskaliga produktionens
	påverkan av förbrukningsprofilen i små nätområden bör ses över ytterl i-
	gare. Elbruk menar att all produktion bör mätas eftersom också små i n-
	matningar kan ge stora utslag på uttagsprofilen, även om energimängden
	är liten. Då även antalet produktionsställen är ringa i ett nätområde bör
	det rimligen inte på något väsentligt sätt påverka nätföretagets verksa m-
	het eller ekonomi anser föreningen.
	SERO framhåller att om en del produktionsanläggningar i framtiden
	blir föremål för schablonberäkning är det lämpligt att det tas hänsyn till
	detta vid utformning av de administrativa stödprogrammen för schablo n-
	beräkning.

Övriga synpunkter

Elbruk anser att det behöver utredas hur stegvisa åtgärder och tidpunkter för att sänka schablongränsen till den nivå på 25 A, som bestämdes från början kan genomföras. Genom ett sådant införande kan rationella mät- och avräkningssystem införas på ett lugnt och kontrollerat sätt av alla nätägare. Det är en del av deras rationaliseringsarbete, men också en fö r- utsättning för att marknaden skall klara problemen med effektreserverna på ett kostnadseffektivt sätt.

Statskontoret föreslår att utredaren som tillsatts för att se över vissa b e- stämmelser om nätverksamhet i ellagen bör ges tilläggsdirektiv om dessa

frågor inte behandlas i delrapporten den 1 november i år. I dessa tillägg s-		Bilaga 6
direktiv bör det ingå att analysera om nuvarande regelverk är tillräckligt		Bilaga 6

för att elmarknadsreformen skall fungera som avsett vid leverantörsbyten
och rapporteringar.
Stoseb föreslår att nätutredningen får som tilläggsuppdrag att analysera
för- och nackdelar med att utveckla ett kund/leverantörsförhållande även
när det gäller informationstjänsterna avseende mätvärden och beräknin g-
ar. Genom att prissätta även dessa skulle incitament kunna skapas för
såväl nätföretag som elhandlare att på bästa sätt utföra och beställa i	n-
formationstjänsterna.
Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer anser att det	bör

övervägas om inte ansvaret för mätvärdesrapporteringen skulle kunna skiljas från nätverksamheten och är beredda att delta i en utredning om hur mätvärdesra pportering ska gå till i framtiden.

Hyresgästernas Riksförbund vill fästa uppmärksamheten på att nätb o- lagen även lägger andra hinder i vägen för att kunna erbjuda hushållen lägre elpriser än de som tas upp i rapporterna. Förbundet anser att det inte finns några bärande skäl emot att ett nätföretag samfakturerar såväl nätsom elkostnaden på en gemensam faktura. Förbundet anser att det nätbolag som inte vill tillmötesgå sin kunds begäran om samfakturering agerar på ett sätt som strider mot andan i elmarknadsreformen och bidrar till att hindra konsumenternas fria val av elleverantör. Förbundet föreslår att Energimyndigheten får i uppdrag att framlägga förslag om att elko n- sumenten skall få rätt att få samfakturering på en gemensam faktura.

Sammanfattning av Elavbrottsutredningens delrapp-	Bilaga 7
ort Åtgärder för ökad leveranssäkerhet

Jag har på regeringens uppdrag utrett åtgärder för att minska antalet e l- avbrott i det svenska elsystemet och åtgärder för att minska elavbrottens konsekvenser. Utgångspunkten för uppdraget är att undersöka vilka ri m- liga åtgärder som kan vidtas för att se till att överföringen av el fungerar även vid besvärliga väderleksförhållanden. Åtgärder av såväl föreby g- gande som störningsavhjälpande karaktär har övervägts.

Behovet av tillförlitlig elleverans, det svenska ledningsnätets status och erfarenheter från de senaste årens omfattande elavbrott har analys e- rats. Det kan konstateras att för de flesta invånarna i landet är långa ela v- brott idag en relativt ovanlig situation. Elnäten har successivt förbättrats och högre krav på leveranssäkerhet har kunnat mötas. Men tillgången på trygg elförsörjning är geografiskt ojämnt fördelad. Återkommande eller långvariga elavbrott vid vissa vädertyper är ett allvarligt hinder för att utveckla boende och verksamheter i vissa områden.

Jag har konstaterat att vissa typer av oväder är ett återkommande pr o- blem i Sverige, om än oregelbundet återkommande. Detta gäller speciellt vissa delar av landet. Det är därför rimligt att elförsörjningen anpassas för att i största möjliga utsträckning klara även dessa oväderssituationer.

Nuvarande lagstiftning innehåller en begränsad möjlighet för kons u- menter att få ersättning vid elavbrott. Ersättningen är så låg att den inte utgör något starkt incitament för elnätsföretagen att förbättra ledningarna för att undvika kostnader för kundersättningar. Högre kundersättningar vid avbrott har framförts som ett medel att få elnätsföretagen att förstärka sina ledningsnät.

Strukturförändringar i elbranschen har inneburit nya arbetssätt och nya förutsättningar för störningsberedskapen.

De senaste årens stora elavbrott har visat på brister i informationsha n- tering och storstörningsberedskap. Utredningen visar också att den del av det svenska elsystemet som uppvisar det största antalet fel beroende på ogynnsamt väder är distributionsnätens högspänningsnät (3–20 kV) i form av oisolerad luftledning. Företagens nuvarande planer för ombyg g- nader tyder på att det kommer att ta upp till 30-40 år att genomföra en ombyggnad till ledningstyper som är mer motståndskraftiga mot avbrott.

Arbetet för att minska antalet elavbrott och minska konsekvenserna av dessa måste göras med en helhetssyn på beredskapsfrågorna. Elnätsför e- tagen har huvudansvaret för en god leveranskvalitet till alla kunder, även under svåra väderförhållanden. Det finns ett behov av att öka fokuserin g- en kring det viktiga arbetet med störningsberedskap.

För att underlätta situationen inför den kommande vintern föreslår jag följande åtgärder:

- Bättre information till kunder, media, kommuner och länsst y- relser före och under avbrott.

- Utvecklat storstörningssamarbete mellan nätföretagen.

- Detta gör det möjligt att minska avbrottstiderna och ge kunde r- na bättre förutsättningar att klara konsekvenserna av eventuella avbrott. Elnätsföretagen är beredda att aktivt medverka för att

genomfö ra detta.

Bilaga 7

Det är ur samhällets synpunkt inte rimligt att vänta upp till 40 år med viktiga ledningsförstärkningar. För att skapa starkare drivkrafter för le d- ningsombyggnader och andra förebyggande åtgärder som ger kvalitet s- höjning i utsatta områden föreslås följande:

-Krav på att standardhöjning av ledningsnätets oväderskänsliga delar skall genomföras inom 10 år. Kravet utövas genom nätmy n- dighetens tillsyn av nätverksamheten.

-Bidrag till den merkostnad som uppstår för elnätsföretagen för att tidigarelägga ledningsombyggnad, med högst 14 000 kronor per km ledning. Bidraget finansieras med en leveranssäkerhetsavgift på 0,1 öre per kilowattimme i 10 år.

-Utökad rätt till avbrottsersättning vid avbrott som varar mer än 12 timmar enligt en stigande skala införs i ellagen.

Avbrottets varighet	Avbrottsersättning
12-24 timmar	500 kronor
24-48 timmar	1000 kronor
48-72 timmar	3000 kronor
mer än 72 timmar	6000 kronor

Samspelet mellan bidrag till ombyggnader och ökade kundersättningar kommer att ge den bästa effekten för kunderna. Elnätsföretagen får for t- satt ansvar för att välja de ur allmän synpunkt bästa tekniska lösningarna, förutsatt att kraven på god leveranssäkerhet up pfylls.

Leveranssäkerhetsavgiften innebär en ökad kostnad på ca 20 kronor per år för hushåll med elvärme, övriga kunders avgift står i proportion till den årliga förbrukningen. Denna förhållandevis låga kostnad ger möjli g- het att öka leveranssäkerhetsnivån i hela landet. För att enskilda och f ö - retag skall kunna leva vidare och utveckla verksamheter utanför större tätorter är trygg eltillförsel nödvändigt.

Jag återkommer i slutrapporten i oktober 2001 med bland annat frågan om kvalitetskrav för elleveranser.

Sammanställning av synpunkter vid hearing och av	Bilaga 8
remissyttranden över Elavbrottsutredningens delra p-
port åtgärder för ökad leveranss äkerhet
Inbjudan till hearing skickades ut till 51 instanser. Vid hearingen var ca
50 personer från 40 instanser närvarande. Under hearingen yttrade sig
representanter från: Statens energimyndighet (STEM), Elsäkerhetsverket,
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Svensk Energi, Vattenfall AB,
Sydkraft AB (Sydkraft), Birka Energi AB (Birka Energi), Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Svensk El-
brukarförening (Elbruk), Norrländska Skogsbyrån, Statskontoret, Jäm t-
kraft AB och Herrljunga Elektriska AB.
Skriftliga yttranden har inkommit från 20 instanser: Elsäkerhetsverket,
Affärsverket svenska kraftnät (SvK), STEM, Skogsstyrelsen, Glesbygd s-
verket, Boverket, Svensk Energi, Norrländska Skogsbyrån, Svenska Rö j-
ningsentreprenörsföreningen (SREF), Grenverket, LRF, Villaägarnas
Riksförbund (Villaägarnas), Sveriges Konsumentråd, HSB Riksförbund
(HSB) Hyresgästernas Riksförbund, Totalförsvarets Forskningsinstitut
(FOI), Hyresgästföreningen, Elbruk, Konsumentverket (KO), Riksrev i-
sionsverket (RRV) och Statskontoret.
Konkurrensverket har meddelat att de ej har något att erinra mot utred-
ningens förslag. Sveriges Fastighetsägare har avstått från att komma in
med yttrande.
Allmänna synpunkter
Svensk Energi vill framhålla att utredningsarbetet skett i nära samarbete
med Svensk Energi. Målsättningen var att komma överens om åtgärder
för såväl den kommande vintern som i ett längre tidsperspektiv. På fle r-
talet punkter av de förslag som redovisas i delrapporten kunde också f ö -
reningen ställa sig bakom förslagen. På två punkter ställde de sig dock
helt avvisande, dels till förslaget om avbrottsersättning, dels till att införa
ett investeringsbidrag. Svensk Energi anser att leveranssäkerheten i de
svenska elnäten generellt är hög och frekvensen av elavbrott är låg. T y-
värr kan enstaka kunder i områden som är utsatta för svåra väderleksfö	r-
hållanden drabbas avsevärt mer. Den gångna vintern visade prov på a v-
brott som varade i flera dygn. Svensk Energi delar utredarens uppfattning
att åtgä rder måste vidtas för elkunder i särskilt utsatta områden.
ÖC) är positiva till alla åtgärder som medför minskad sårbarhet	i
lokalnäten.

Sydkraft ser positivt på utredningen och debatten kring leveranssäke r-
hetsfrågorna. Sydkraft framhöll att de önskar en fördjupad samhällsek o-
nomisk analys av vad en högre grad av leveranssäkerhet kostar. Bolaget
menade att utredningens föreslagna investeringsstöd skulle innebära
merinvesteringar om ca 1,9 miljarder kronor för bolaget jämfört med en
beräknad samhällsnytta på 590 milj oner kronor.
SMHI uppgav att de var besvikna över att möjligheterna att utnyttja
väderprognoser i beslutsunderlaget behandlats så översiktligt i utrednin g-	96
	96

	en. SMHI menade att det finns betydande möjligheter till att utveckla	Bilaga 8
	detta och att utredningen bör studera detta i sitt fortsatta arbete.	Bilaga 8

	Elsäkerhetsverket framhöll att det är viktigt att skilja på elsäkerhet och
	leveranssäkerhet.
	Elbruk anser att utredningen är dålig och att utredningen inte innehå l-
	ler tillräckliga bakgrundsanalyser och analys av vad godtagbara avbrott i
	överföringen av el innebär. Elbruk framhåller att elnäten byggts utifrån
	vissa befintliga standarder, vilka inte analyserats. Det saknas även analys
	av om det varit svårare vintrar än normalt under de senaste åren. Elbruk
	framhåller att inget nämnts om de samhällsekonomiska konsekvenserna
	av förslagen samt menar att utredningen gör ett begränsat problem till ett
	stort problem. Elbruk vill också påtala att samråd även bör ske med slu t-
	kundernas organisationer vid en sådan här utredning och hoppas på bättre
	jämvikt i kommande utredningar.
	Villaägarnas anser att utredningen inte behandlar ett allmänt eller ge-
	nerellt problem som bör lösas med lagstiftning. Förbundet anser även att
	utredningen inte tagit hänsyn till kravet att särskilt värdera elavbrott ur
	ett samhällsperspektiv. Slutligen anser föreningen att utredningen inte
	analyserat nuvarande regelverk i frågorna som rör nuvarande krav på
	ledningar samt ansvarsfrågan för brister i förhållande till regelverket när
	nätägaren inte förmått uppfylla regelverkets krav.
	FOI anser att det är synnerligen viktigt att innebörden av begreppet l e-
	veranskvalitet preciseras och även vad ett godtagbart elavbrott faktiskt
	innebär. Av delrapporten kan man tolka godtagbart avbrott som alla av-
	brott kortare än tolv timmar, vilket FOI anser är en alltför lång tid. Denna
	precisering är också nödvändig för att tillsynen skall kunna ges fung e-
	rande riktlinjer.
	LRF har i stora delar en samsyn med vad som framförs i rapporten.
	Hyresgästföreningen anser att ett resonemang om vad som ska anses
	vara godtagbara avbrott i överföringen saknas i utredningen.
	KO är generellt sett positivt till förslagen i delrapporten.
	Boverket anser att en ökad leveranssäkerhet av el är angelägen. Verket
	framhåller särskilt att jordkabelläggning av elledningar är en i många fall
	effektiv metod att lösa eller minska miljö- och markanvändningsko n-
	flikter avseende elledningar. Verket menar vidare att tillgång till elfö r-
	sörjning via alternativa ledningar i hög grad bidrar till större elsäkerhet.
	Verket anser att en ytterligare förstärkning av möjligheterna till matning
	från flera håll på sikt bör kunna bidra till en ökad leveranssäkerhet. Ve r-
	ket anser att det är angeläget att belysa dessa frågeställningar i det ko m-
	mande utredningsarbetet.
	LRF har vid hearingen och i ingiven skrift redogjort för ett projekt man
	genomför i samarbete med Vattenfall för att informera skogsägare,
	skogsentreprenörer m.fl. om lämplig skötselmetod av skog intill le d-
	ningsgator. LRF framför att det är angeläget att elbranschen och nätmy n-
	digheten enas om ett tydligt regelverk för genomförande av förebygga n-
	de åtgärder och kontroll av desamma.

Branschens åtgärder	Bilaga 8
Svensk Energi uppger att en hundraprocentig leveranssäkerhet inte kan
uppnås. När störningar uppstår pga. oväder bör åtgärder vidtas för att
minimera den tid som elavbrotten varar. Åtgärderna bör därför koncen	t-
reras till ledningar i icke trädsäkra ledningsgator i områden med svåra
väderförhållanden. Vilka åtgärder som är mest effektiva måste överlåtas
till det enskilda nätföretaget att bedöma. Svensk energi är också berett att
verka för att ett funktionskrav införs i branschen med målet att ingen
nätkund skall behöva vara utan tillgång på el under mer än 24 timmar.
Inför kommande vinter genomför Svensk Energi ett åtgärd paket som i
korthet innehåller följande:
· Branschen förstärker och utvecklar den modell som redan finns
för samarbete mellan nätföretagen vid storstörnin gar.
· Branschen skapar en gemensam standard för informationsver k-
samheten i samband med större störningar.
· Branschen tar fram ett samlat program avseende förebyggande
informationsinsatser.
· Branschen åtar sig att se över leveranssäkerheten i särskilt u t-
satta områden och vidta åtgärder som kan få effekt redan i vi n-
ter. Exempelvis att förstärka röjningen av ledningsgator och u t-
veckla en väl fungerande beredskapsorganisation
Svensk Energi åtar sig också att verka för att medlemsföretagen geno m-
för ett genomgripande program för att ytterligare förbättra leveranssäke r-
heten i eldistributionen. Särskilt fokus kommer att riktas mot de åte r-
kommande väderrelaterade störningar som framför allt uppstår på land s-
bygden. Programmet består av investeringar och andra åtgärder för att
säkerställa en fullgod leveranssäkerhet i ledningsnät som med hänsyn till
väder och naturförhållanden idag inte räknas som trädsäkra. Svensk
Energi anser att utredaren fokuserar alltför ensidigt på investeringar i
näten. Även andra åtgärder kan öka det befintliga ledningsnätets mo	t-
ståndskraft. En teknisk och ekonomisk avvägning måste göras utifrån de
lokala omständigheterna. Alternativa lösningar kan därför vara breddning
av ledningsgator, förhöjda röjningsintervall, effektivare röjningsmetoder
som helikopterkvistning m.m. Svensk Energi vill även betona vikten av
en väl fungerande beredskapsorganisation.

Vattenfall, Sydkraft, Birka Energi, Jämtkraft AB och Herrljunga Elek t-
riska AB meddelade att de alla ställer sig bakom Svensk Energis yttran-
de. Vattenfall, Sydkraft och Birka Energi redogjorde också för de åtgä r-
der som de vidtar i sina respektive företag.
Vattenfall berättade bl.a. om den goodwillersättning som de infört för
strömavbrott som varar i mer än ett dygn.
Sydkraft uppgav bl.a. att de tagit åt sig av kritiken om kundernas fö r-
väntade leveranssäkerhet och vidtagit åtgärder för att förbättra komm u-
nikationen såväl internt inom bolaget som externt vid stö rningar.
Birka Energi tog bl.a. upp att de genomfört en översyn av sin bere d-
skapsorganisation vid elavbrott, såväl i tätort som i landsbygdsområden
som en följd av vinterns elavbrott. De framhöll särskilt att de gjort en
översyn av hur de styr sina personalresurser för att uppnå ett effektivare
utnyttjande. Bolaget framhöll också att de för närvarande investerar i ett	98
	98

	gemensamt driftssystem för bolaget och avser genomföra övningar för att	Bilaga 8
	bättre klara leveransavbrott. Bolaget framhöll även att de arbetar med	Bilaga 8

	metodutveckling för att för att bättre klara såväl korta som långa ela v-
	brott.

Informationsinsatser

Elbruk välkomnar utredningens förslag om utökad information.

Jämtkraft AB har anfört att de kan bli mycket bättre på information till kunder och media och ställer sig positiva till utredningens förslag.

Sveriges Konsumentråd instämmer i utredningens förslag om att i n- formationen till konsumenterna vid ett elavbrott bör fungera bättre.

Villaägarna tillstyrker förslaget om bättre information före och under elavbrott.

KO anser att det är en självklarhet att informationen måste förbättras före och under avbrott.

RRV instämmer i utredarens slutsats vad gäller utökad inform ation.

Storstörningssamarbete

Elbruk välkomnar utredningens förslag om ökat storstörningssamarb ete. Statskontoret påpekar upp att det planerade beredskapskommunika-

tionssystemet TETRA, som kan fylla en viktig funktion vid elavbrott, ännu inte erhållit finansiering av regeringen. Vad gäller ledningsstöds y- stemet Elvira (avsnitt 5.3 i rapporten) så skall ÖCB upphöra med utpl a- ceringen av detta system samt även fortsatt utveckling och uppgradering. Kommunernas behov av snabb tillgång till störningsinformation måste därför tillgodoses på annat sätt.

Jämtkraft AB har anfört att de är positiva till förslaget om storstö r- ningssamarbete. I Mellanorrland har detta redan pågått i nästan två år och utvecklats hela tiden. De vill understryka vikten av TETRA-systemet för att en effektiv samverkan och resursförstärkning mellan elnätsföretagen skall kunna ske vid störningar på elnätet.

Glesbygdsverket instämmer i utredarens slutsatser att åtgärder bör vidtas för att minimera elavbrotten samt minska effekterna av de avbrott som ändå uppkommer. Verket framhåller att i en storstörningssituation underlättas avhjälpningsarbetet av om nätföretagen har en god lokalkä n- nedom. Verket betonar även vikten av ett utökat samarbete med andra aktörer såsom Hemvärnet, entreprenörer och lantbrukare. Verket anser även att ett landstäckande kommunikationsnät enligt TETRA-standarden snarast bör byggas ut.

SvK är positivt till det samarbete som för närvarande utvecklas mellan nätföretagen i syfte att hantera större störningar och är berett att medve r- ka i detta arbete för att härigenom skapa en ökad beredskap mot stö r- ningar och kriser i elförsörjningen.

Villaägarna tillstyrker förslaget om utökat samarbete mellan nätföret a- gen.

RRV instämmer i utredarens slutsats vad gäller samarbete vid störnin g- ar.

Ombyggnad av friledningar

Bilaga 8

ÖCB menade att ersättningen till de olika nätföretagen kan vara kompl i- cerad, då de verkliga kostnaderna varierar betydligt beroende på återst å- ende avskrivningstid och kundstruktur. ÖCB framhöll att det i nätomr å- den med minskande antal kunder finns små incitament till investeringar i ledningsnäten.

Grenverket anser att vegetationens påverkan nämns för lite i utre d- ningen. Det är träd och buskar som åstadkommer felen, inte vädret i sig. Tillsynsmyndigheterna borde kontrollera standarden på näten betydligt mera. Man måste börja med att utforma den s.k. ledningsgatan på sådant sätt att den uppfyller kraven på laglighet och funktion, då är de flesta störningarna redan avklarade.

Elsäkerhetsverket anför att elsäkerhet och leveranssäkerhet är två ski l- da begrepp. Tillfredsställande elsäkerhet är ingen garanti för tillfred s- ställande leveranssäkerhet. Verket genomförde en granskning av le d- ningsgator vid nyårshelgen där nio av tio var godkända ur elsäkerhet s- synpunkt ändå drabbades av avbrott. Betydligt större röjningsinsatser krävs för att åstadkomma ökad avbrottssäkerhet. Verket framhåller vid a- re att antalet elolyckor minskat betydligt sedan elmarknadsreformen 1996. Verket är emellertid tveksamt till förslagen om myndighetskrav på standardhöjning av ledningsnätet och förslaget om bidrag till merkostn a- der för tidigareläggning av ledningsombyggnad. Ett krav eller ett b i- dragssystem kan innebära att den mest optimala åtgärden inte genomförs och ändå innebära omfattande administrativa kostnader. Avgiften har inte samma debiteringsgrund som de avgifter Elsäkerhetsverket administrerar, dvs. elsäkerhetsavgiften, nätövervakningsavgiften och beredskapsa v- giften. samordningsfördelarna bedöms som mycket marginella. Om fö r- slaget genomförs bör uppbörden läggas på annan myndighet, som har förutsättningar att kontrollera riktigheten av inbetalningarna.

Svensk Energi kan inte acceptera utredarens förslag till finansiering av investeringar i nätet. Det finns 194 nätföretag i Sverige. En del av dem har arbetat aktivt med att förbättra sina nät. Andra företag har inte hunnit lika långt. En kund till ett företag som redan gjort omfattande investe r- ingar skall inte behöva betala två gånger för höjd nätstandard. Förutom den uppenbara orättvisan skapas en onödig och dyrbar byråkrati. Regi o- nalpolitiska åtgärder skall inte finansieras med avgifter för elkunderna utan med statliga medel. Nätnyttomodellen som är under utarbetande hos STEM rymmer en kvalitetsfaktor och kan bli ett instrument för att styra nätföretagen att beakta kravet på leveranssäkerhet. Modellen får inte äventyras av att ett orättvist bidragssystem införs.

Elbruk anser att de leveransavbrott som gett upphov till utredningen är begränsade till vissa områden. Nätkunder hos företag som redan betalat för och byggt upp sin leveranssäkerhet skall inte behöva vara med och betala investeringar i nät hos sådana företag som inte har gjort det.

Statskontoret menar att tillsynen över standardhöjningen av elnäten kan behöva preciseras samt huruvida det rör sig om ett marginellt ökat resursbehov eller inte. Utredningen borde ha övervägt om nätmyndigh e- tens krav på rationalisering av elnätsföretagen också kunde ha inbegripit krav på nätförstärkningar. Detta kan vara en alternativ lösning till de f ö - reslagna bidragen för elnätsförstärkningar.

100

	Jämtkraft AB framhöll vid hearing och i skrivelse att bolaget har få a v-	Bilaga 8
	brott i sina elleveranser och har ett gott lokalt samarbete vid elavbrott.	Bilaga 8

	Bolaget menade att de har litet behov av en forcerad utbyggnad av elnä-
	ten och att det främst är ett fåtal större bolag som har problem med ela v-
	brott. Bolaget betonade även vikten av att genomföra förebyggande rö j-
	ning av potentiellt farliga träd i sidoområdena. Bolaget menade att det
	finns en mängd åtgärder att vidta utöver nätombyggnad och avvisar fö r-
	slaget om ombyggnad av friledningar.
	Herrljunga Elektriska framhöll att robusta elnätsföretag inte behöver
	allmosor för nätombyggnad. Bolaget framhöll att de ej vill ha byråkrati s-
	ka ingrepp och ansåg den föreslagna avgifts- och bidragsmodellen orät t-
	vis. Bolaget betonade även att ser fram emot den s.k. nätnyttomode llen.
	NUTEK tog upp frågan om hur småföretagen drabbas av en leveran s-
	säkerhetsavgift. Verket frågade utredningssekreteraren om de övervägt
	en differentierad avgift. Utredningssekreteraren bekräftade att frågan
	diskuterats, men att de istället föreslagit ett enhetligt system. Utredning s-
	sekreteraren menade att det förhoppningsvis finns försäkringar hos för e-
	tagen som täcker elavbrott.
	Glesbygdsverket ställer sig positivt till att ombyggnaden av lednings-
	nätet påskyndas. Verket tillstyrker förslaget om att bekosta en del av
	merkostnaden med en leveranssäkerhetsavgift om 0,1 öre/kWh och ser
	en fördel med att kostnaden bärs solidariskt av alla elkonsumenter. Ve r-
	ket framhåller även vikten av väl underhållna ledningsgator.
	HSB invänder mot principen att landets nätkunder solidariskt skall
	hjälpa nätföretag, som på grund av eftersatt underhåll av sina ledningsnät
	har många elavbrott. HSB ifrågasätter om en nätkund i ett väl underhållet
	system skall behöva bidra till att leveranssäkerheten i andra mindre väl
	underhållna nät förbättras. HSB anser vidare att STEMs granskning av
	nätägarnas tariffer bör skärpas. HSB menar att det sannolikt finns mö j-
	ligheter att effektivisera verksamheten för att få tillräckliga resurser för
	att underhålla sina ledningsnät. HSB efterlyser också ett tydligare rege l-
	verk angående vilka krav som skall ställas på nätägarnas anläggningar
	för att kunderna inte skall drabbas av oacceptabelt många elavbrott. HSB
	föreslår att dessa krav kan kopplas till villkoren för innehav av nätko n-
	cession.
	Skogsstyrelsen anser att utredningens övervägande om breddning av
	ledningsgator innehåller en låg uppskattning av kostnaden för en sådan
	åtgärd. Skogsstyrelsen menar att den totala kostnaden för röjningen lig g-
	er nära kostnaden för en övergång till de säkrare BLX-ledningarna.
	Skogsstyrelsen ser därför och med tanke på de negativa estetiska och
	eventuellt negativa ekologiska effekterna inte en breddning av lednings-
	gator som ett alternativ utom i exceptionella fall.
	Sveriges Konsumentråd instämmer i utredningens förslag om att le d-
	ningsnätet bör förbättras. Rådet anser emellertid inte att det är principiellt
	riktigt att konsumentkollektivet ska belastas med kostnader för upprus t-
	ningen av ledningsnätet, utan att detta är nätföretagens ansvar.
	Norrländska Skogsbyrån framhåller att det i olika sammanhang har vi-
	sat sig att det skogliga underhållet av ledningsgator inte skötts tillfred s-
	ställande. Byrån menar att man genom kvalitetsinriktat förebyggande
	underhåll av ledningsgator skulle kunna erhålla en väsentligt högre lev e-
	ranskvalitet även på friledningsnät. Kostnaderna för förberedande sko g-	101
		101

	ligt underhåll av lokala elnät torde uppgå till mindre än hälften av kos t-	Bilaga 8
	naderna för elavbrotten på de lokala näten. En röjningsberedning som	Bilaga 8

	bl.a. innebär att riskträd (s.k. farliga träd) i skogsgatans kanter och sid o-
	områdena i förväg identifieras betyder en kvalitetshöjande åtgärd om
	arbetet utförs målinriktat, kostnadsmedvetet och av fackku nnig personal.
	SREF menar att elnätsföretagens röjning av ledningsgator i dagsläget
	inte uppfyller myndigheternas krav. SREF anser att detta är en huvudor-
	sak till omfattningen på elavbrotten i Sydsverige. SREF menar att det
	framför allt är uttaget av s.k. ”farliga träd” i sidoområdena till ledning s-
	gatorna som är för bristfällig. SREF anser även att myndighetskontrollen
	av att röjningen av ledningsgator genomförs enligt förskrivna krav är
	alldeles för eftersatt. SREF menar att det snabbaste, säkraste och bill i-
	gaste alternativet för att uppnå ökad leveranssäkerhet är att utöka rö j-
	ningen av ”farliga träd” i ledningsgatans kanter och sidoområden.
	SvK konstaterar att elförsörjningen oavsett vilka investeringar som
	vidtas, aldrig kan utformas så att leveranssäkerheten blir absolut. SvK är
	emellertid positivt inställd till att en standardhöjning i oväderskänsliga
	delar av ledningsnätet genomförs. SvK menar att nätmyndigheten bör
	bevaka frågan i första hand vid prövningen av skäligheten i nättariffen i
	förhållande till nätföretagets prestation.
	Villaägarna avstyrker förslaget till finansiering av de föreslagna bidr a-
	gen för nätombyggnad. Förbundet framhåller att avgiften som sådan inte
	är stor för konsumenten, men tillsammans med stigande kraftpriser och
	eventuellt högre kostnader för utbetalning av avbrottsersättning, innebär
	förslaget påtagligt högre elkostnader. Förbundet påpekar även att säke r-
	ställandet av fullgod leveranskvalitet åvilar nätägaren. Förbundet fra m-
	håller att de nätägare som idag inte har något problem med långa avbrott
	och som systematisk investerat och förbättrat sina ledningsnät också skall
	betala in avgifter.
	Hyresgästernas riksförbund avstyrker förslaget till leveranssäkerhet s-
	avgift. Förbundet ifrågasätter att de nätbolag som underlåtit att unde r-
	hålla sina nät ska erhålla subventioner från nätägare med välskötta nät.
	Förbundet menar istället att det bör ingå i STEMs uppgifter att besiktiga
	misstänkt dåliga nät och ålägga nätägarna förbättringar för att förebygga
	avbrott. Förbundet anser att det är angeläget att skapa regler i syfte att
	öka kraven på de nätägare vars kunder drabbas av många ela vbrott.
	Nacka Energi anför att myndigheten bör ha möjlighet att även bevilja
	statsbidrag till kablifiering av lågspänningsnät om särskilda skäl föreli g-
	ger. Särskilt skäl kan t.ex. vara att ett nätbolag prioriterat nedläggning av
	högspänningsledningarna och valt att ta vissa delar av lågspänningsnätet
	senare p.g.a. att den nedläggningen är dyrbarare till följd av berg och
	kostsamma sprängningsarbeten. Det bör också framhållas att det är orät t-
	vist att kunderna i ett nätområde som redan kablifierat sitt högspänning s-
	nät skall behöva betala en avgift som bara går till andra, fastän man har
	ett behov själv på lågspänning. Ett bidragssystem är fel väg att gå när det
	gäller finansiering av erforderliga förbättringar. En av nätmyndigheten
	accepterad och tillfällig nätavgiftshöjning för de företag som behöver
	förbättra sin leveranssäkerhet är betydligt mer rättvis.
	FOI anser att det är principiellt felaktigt att kunden skall bekosta delar
	av de förstärkningsåtgärder som bedöms nödvändiga för att en acceptabel

102

	leveranssäkerhet skall uppnås. Detta skall rimligen betalas av nätföret a-	Bilaga 8
	gen	Bilaga 8
	gen
	Hyresgästföreningen ifrågasätter att de nätbolag som under åratal u n-
	derlåtit att underhålla sina nät ska erhålla subventioner från de nätägare
	som skött sina nät väl och avstyrker därför förslaget om extra utdebit e-
	ring för subventionering av vissa nätägare.
	KO har ingen erinran mot förslaget om finansiering med en leveran s-
	säkerhetsavgift eftersom detta endast torde innebära en marginell höjning
	av kostnaden för den enskilde konsumenten.
	RRV ifrågasätter inte att en standardhöjning av vissa delar av elnätet
	kan vara motiverad men däremot om detta bäst åstadkoms genom ett b i-
	dragssystem med en avgift som finansieras av samtliga elkonsumenter.
	Detta och även andra alternativ bör utredas närmare.
	STEM bedömer resursbehovet för att administrera den föreslagna lev e-
	ranssäkerhetsavgiften till åtminstone en till två årsarbetskrafter. STEM
	anser att det inte är möjligt att, inom ramen för nätmyndighetens tillsyn
	av nätverksamhet, kan kräva att en standardhöjning av ledningsnätets
	störningskänsliga delar skall genomföras inom tio år. STEM förutsätter
	därför att utredningen återkommer och preciserar sina förslag i den delen
	i samband med slutrapporten.

Avbrottsersättning

Svensk Energi avvisar bestämt förslaget om rätt till ersättning vid ela v- brott som varat i minst 12 timmar. Förslaget innebär grundläggande fö r- ändringar i skadeståndsrätten och är helt främmande för svensk rättstr a- dition. Att införa någon form av leveransgaranti är inte ovanligt men sker då genom någon form av avtal eller frivillig överenskommelse mellan kund och leverantör och skall snarare ses som en form av goodwillersät t- ning för utebliven, felaktig eller ej fullgod leverans. Svensk Energi anser att utredarens förslag presenteras utan några som helst ingående unde r- sökningar av vare sig de legala eller de rättsekonomiska konsekvenserna. Detta är enligt Svensk Energi utomordentligt allvarligt. Svensk Energi har gett professorn i civilrätt, Jan Kleineman, i uppdrag att lämna ett sakkunnigutlåtande över förslaget. Svensk Energi hänvisar till detta yttra n- de. Förslaget innebär att man ålägger STEM att pröva tvister där det är fråga om att ta ställning till om kontrollansvaret föreligger samt om e r- sättningens storlek. Detta utgör ett direkt brott mot gällande grundlag och de konventioner som Sverige ingått och som uppställer ett absolut krav på att civilrättsliga tvister skall prövas av domstol. Förutom de juridiska invändningarna anser Svensk Energi att lika stor ersättning till alla ku n- der är direkt orättvist. Vidare påtalar Svensk Energi att ett av motiven till att införa avbrottsersättning är att ge nätföretagen incitament att snabbare åtgärda avbrott. För att detta skall ge företagen riktiga signaler måste tiderna vara sådana att det finns realistiska möjligheter att åtgärda felen. Att utge ersättning efter 12 timmar är inte realistiskt, eftersom detta ofta är för kort åtgärdstid i samband med väderrelaterade störningar som t.ex. snöoväder, menar Svensk Energi. Om någon kund trots vidtagna åtgärder blir utan el under mer än 24 timmar anser Svensk Energi istället att det är rimligt att någon form av frivillig ersättning kan utgå. Svensk Energis

103

	grundinställning är att varje företag bör utforma på vilket sätt dess ku n-	Bilaga 8
	der bör kompenseras för utebliven leverans. Utgångspunkten är att varje	Bilaga 8

	företag utformar ett regelverk som kan tillämpas fr.o.m. den 1 januari
	2002. För att ge en tänkbar modell som ger riktlinjer för ersättningens
	storlek kommer Svensk energi att peka på en modell som utgår från att
	nättariffens fasta del reduceras. Reduktionen föreslås stå i proportion till
	avbrottets längd. Modellen som utgör en principskiss bör kompletteras
	med bestämmelser om ex. force majeure.
	Med utgångspunkt i de erfarenheter som görs under 2002 är Svensk
	Energi beredda att utforma en branschrekommendation om hur en good-
	willersättning bör utformas.
	STEM tar upp konsekvenserna för myndigheten av att de föreslås få i
	uppgift att pröva tvister om avbrottsersättning. STEM bedömer att utifrån
	föregående vinters elavbrott, då ca 120 000 kunder drabbades av ela v-
	brott, skulle en tvistefrekvens på 1% leda till ca 1 200 ärenden för my n-
	digheten. STEM bedömer att detta skulle innebära ca 5 000 arbetstimmar
	per år (ca tre årsarbetskrafter) för att administrera ärendena. STEM fra m-
	höll emellertid att det är svårt att bedöma hur stor tvistefrekvens som kan
	komma att uppstå. Som jämförelse tog STEM upp att de idag avslutar ca
	100 prövningsärenden per år. Vad gäller administrationen av det för e-
	slagna statsbidragssystemet för ombyggnad av elledningsnätet menar
	STEM att ca 1-2 årsarbetskrafter behövs. När det gäller utredningens
	förslag om att STEMs tillsyn även bör inbegripa krav på elnätsstandard
	menade myndigheten att det inte är möjligt med nuvarande bestämme l-
	ser. STEM framhöll även att den pågående elnätsutredningen ej har tagit
	upp frågan. STEM anser att det därför är viktigt att utredningen åte r-
	kommer och preciserar förslagen om lagändringar om detta.
	ÖCB framhöll att de ännu inte kunnat kontrollera beräkningarna av a v-
	brottsersättningens storlek. ÖCB ansåg även att avgiftens konstruktion
	med avgift per kWh kan slå fel i och med att stora förbrukare egentligen
	inte kan dra nytta av ersättningen. ÖCB menade att konstruktionen av
	elberedskapsavgiften bör kunna vara en förebild i dessa överväganden.
	ÖCB framhöll vidare att avbrottsersättningen har karaktären av sk a-
	destånd utan anknytning till verklig skada, vilket ur juridisk synpunkt
	kan ses som märkligt. ÖCB menade att utredningen bör se över detta.
	Elsäkerhetsverket anser att en avbrottsersättning är ett indirekt bra sätt
	att fastställa acceptabel leveranssäkerhet och styra nätägarna att geno m-
	föra de investeringar som behövs för att minska avbrottskänsligheten.
	Dock bör den högsta ersättningens berättigande övervägas ytterligare.
	Korta avbrott upp till någon minut bör undantas eftersom sådana avbrott
	oftast har liten påverkan på abonnenterna.
	Elbruk avvisar förslaget och anser att en eventuell avbrottsersättning
	bör regleras i avtal mellan kund och leverantör, och inte genom särskilda
	avgifter. Kollektiva avbrottsersättningar kan generera höjda nätavgifter,
	och då är inget vunnet för kunden.
	Glesbygdsverket tillstyrker förslaget om avbrottsersättning och anser
	att ersättningsnivåerna är rimliga för privatkunder. Verket framhåller att
	skyldigheter för nätföretagen att ersätta kunderna vid elavbrott ger ett
	starkt incitament att förbättra ledningsnäten.
	Sveriges Konsumentråd instämmer i utredningens förslag om att ko n-
	sumenterna bör ha rätt till lagstadgad avbrottsersättning .	104
		104

	SvK har ingen erinran mot att en utökad rätt till ersättning vid elavbrott	Bilaga 8
	införs. SvK menar att en sådan rätt bör hanteras inom ramen för avtal	Bilaga 8

	mellan det lokala nätföretaget och kunden. SvK menar att en förutsät t-
	ning för att i svensk rätt införa ett straffskadestånd, vilket utredningens
	förslag innebär, bör vara att det föregåtts av en grundlig juridisk och
	rättspolitisk analys. Eftersom en sådan analys saknas avstyrker SvK fö r-
	slaget. SvK påtalar vidare att förslaget om att nätmyndigheten skall pröva
	den föreslagna ersättningen vid elavbrott står i strid med den europeiska
	konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
	grundläggande friheterna. SvK framhåller vidare att det tydligt bör anges
	om och i vilken utsträckning kraven på ersättning skall gälla regionnät
	och stamnät. SvK är tveksamt till om kraven bör omfatta sådana lednin g-
	ar, som är betydligt mindre väderkänsliga och ifrågasätter om det är m o-
	tiverat att genomföra sådana kostsamma investeringar. SvK framhåller
	även att huruvida force majeure eller annan grund för att undgå ansvar
	skall kunna åberopas av innehavare i överliggande nät ej framgår av fö r-
	slaget. SvK framhåller också att utredningens förslag i kombination med
	det förslag om grupptalan som nu föreligger, vid ett genomförande skulle
	innebära en avsevärd ökning av antalet skadeståndsprocesser i allmän
	domstol.
	Villaägarna tillstyrker utredningens förslag om införande av avbrott s-
	försäkring vid långa avbrott enbart under förutsättning att det finns en
	beredskap för att säkerställa oförändrad slutkostnad i konsumentledet.
	Förbundet menar att en förändring av skadeståndsreglerna inte är till
	förmån för konsumenterna.
	Hyresgästernas Riksförbund anför att de saknar ett resonemang i u t-
	redningen om vad som skall anses vara ett godtagbart elavbrott. Förbu n-
	det anser vidare att den föreslagna ersättningen bör vara högre eftersom
	den förutom att fungera som kundersättning också bör fungera avskräc k-
	ande för nätäg aren.
	Jämtkraft anser att ett avgiftssystem skulle slå helt fel. Det skulle
	t.o.m. kunna vara lönsamt att strunta i att förnya nät med ett fåtal kunder
	och i stället betala ersättning. Det går att göra en mycket bättre insats för
	kunderna om pengarna läggs på att få ner antalet korta elavbrott i stället
	för på dyra administrativa system som skall hålla reda på ersättningar till
	ett fåtal kunder.
	FOI anser att för det fall lagstiftning vidtas för att öka säkerheten i n ä-
	ten bör inte ersättningsbeloppen fastställas i lag (förslagets § 8).
	LRF anser att förslaget är bra. LRF anser att ellagen bör förtydligas a v-
	seende ekonomiskt ansvar för nätägare som innebär att dessa utan dröj s-
	mål kompenserar de nätkunder som drabbats av oplanerade strömavbrott
	i mer än två timmar.
	Hyresgästföreningen anser att en lagfäst rätt till avbrottsersättning i sig
	är positivt. Två synpunkter som framförs är dels att ersättningen borde
	vara högre än i förslaget för att fungera avskräckande för nätägaren, dels
	att det finns en risk att nätägaren hellre betalar ut ersättning än vidtar
	åtgärder för att förbättra sina nät.
	KO ställer sig positivt till förslaget om en schabloniserad avbrottse r-
	sättning. De indikationer verket fått genom konsumentkontakter är att
	den skadeståndsregel som finns i ellagen inte alltid fungerar i praktiken.
	Det händer att nätföretag vid avbrott direkt hänvisar konsumenterna till	105
		105

	försäkringsbolagen utan att ta ställning till ett eventuellt eget ansvar.	Bilaga 8
	Konsumenterna får inte heller alltid självrisken ersatt. Verket kan ko n-	Bilaga 8

	statera att förslaget innebär ett avsteg från skadeståndsrättsliga principer
	men anser ändå att det skulle vara en fördel att införa en sådan regel. Det
	skulle underlätta hanteringen av ersättning och sannolikt minska antalet
	tvister. Det är däremot av stor vikt att en sådan regel inte hindrar de ko n-
	sumenter som vid avbrott drabbas av skador till större värden att kräva
	skadestånd enligt skadeståndslagen.
	RRV stöder förslaget att stärka elnätsföretagens incitament att förbättra
	leveranssäkerheten genom att ge elkonsumenterna bättre möjlighet att få
	kompensation vid elavbrott. Verket saknar dock underlag för att bedöma
	om det föreslagna ersättningssystemet är optimalt utformat. RRV efterl y-
	ser även en fylligare utredning av de administrativa och kostnadsmässiga
	konsekvenserna av att införa ersättningssystemet. Systemet riskerar att
	medföra en tillströmning av ärenden hos STEM i de fall där oenighet
	råder mellan kund och nätföretag huruvida ersättning skall betalas ut e l-
	ler inte.

106

Sammanfattning av Värme- och gasmarknadsutredningens delbetänkande Effektiva värme- och miljölösningar (SOU 1999:5)

Bilaga 9

Lokaliseringsprincipen

Kommunernas befogenheter regleras genom ett antal grundläggande bestämmelser i kommunallagen. Lokaliseringsprincipen innebär i grunden att en kommunal åtgärd måste vara knuten till kommunens eget område eller dess invånare för att den skall anses laglig. Likställighetsprincipen innebär att det inte är tillåtet för kommuner att särbehandla vissa ko m- munmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar på annat än o b- jektiv grund. Självkostnadsprincipen innebär att kommuner inte får ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nytti g- heter som kommunen tillhandahåller.

I samband med reformeringen av elmarknaden infördes bestämmelser som innebar undantag från de grundläggande kommunalrättsliga princ i- perna. Kommunal produktion och handel med el (i privaträttslig form) undantogs från lokaliseringsprincipen och skall också bedrivas på a f- färsmässig grund i stället för med iakttagande av självkostnadsprincipen och likställighetsprincipen. I huvudsak genomfördes förändringarna i regelverket för att kommunala elbolag skulle få samma konkurrensföru t- sättningar som övriga företag på marknaden och därmed minska risken för att slås ut.

Även kommunal distribution av fjärrvärme och naturgas (i privaträtt s- lig form) undantogs (med vissa undantag) från självkostnads- och li k- ställighetsprinciperna. Däremot omfattas de senare företagen fortfarande av kommunallagens lokaliseringsprincip.

Undantaget från självkostnads- och likställighetsprinciperna geno m- fördes för att konkurrensneutraliteten mellan de olika energislagen skulle kunna upprätthållas och inte primärt för att öka konkurrensen mellan t.ex. olika värmeföretag. Det finns idag begränsade tekniska möjligheter för handel med fjärrvärme inom en kommun eller inom ramen för ett ledningsnät. Det kan i och för sig inte uteslutas att införandet av konku r- rens på fjärrvärmeområdet skulle kunna vara ändamålsenligt. Att anal y- sera förutsättningarna för sådana system ligger dock utanför ramen för utredningens uppdrag. Enligt utredningens bedömning kan det finnas anledning att se över denna fråga. Det gäller även hur kraftvärmen p å- verkas av de kommunalrättsliga principerna.

Utredningens huvuduppgift är att analysera om lokaliseringsprincipen förhindrar eller försvårar uppbyggnaden av effektiva värmeförsörjning s- system som omfattar flera kommuner. Enligt vår bedömning är möjli g- heterna till överföring av fjärrvärme mellan kommuner starkt begränsade av lönsamhetsskäl. Fjärrvärme har störst konkurrenskraft i områden med tät bebyggelse. Det kan dock i stället, eller som ett komplement, bli fråga om att ett kommunalt energibolag köper upp bolag i en annan kommun. Orsaken kan t.ex. vara rationaliseringsvinster och kompetensförsörjning.

107

	Det är nödvändigt att diskutera fjärrvärmens roll inom energipolitiken.	Bilaga 9
	Statsmakterna har sedan lång tid stött utbygganden av fjärrvärmen. Ors a-	Bilaga 9

	ken har främst varit miljöskäl. Riksdagen beslutade 1997 om ett nytt
	energipolitiskt program som bl.a. omfattar insatser för att stödja fjär r-
	värmen.
	Det är väsentligt att lagstiftningen för den kommunala fjärrvärmever k-
	samheten inte strider mot intentionerna i energipolitiken eller försvårar
	uppfyllandet av dess mål. Utbyggnaden av fjärrvärme har förbättrat mi l-
	jön och lett till en allt högre användning av förnybara bränslen. Det är
	viktigt att denna utveckling kan fortsätta så långt det är ekonomiskt lö n-
	samt. Detta talar för att restriktioner som förhindrar eller försvårar up p-
	bygganden av effektiva värmeförsörjningssystem bör tas bort.
	Enligt den underlagsrapport som genomförts på uppdrag av utrednin g-
	en, och som baseras på ett begränsat antal energiföretag, anser flertalet av
	de intervjuade representanterna för företagen att kommunala fjärrvärm e-
	företag bör få undantag från kommunallagens lokaliseringsprincip. Sk ä-
	len är bl.a. skalfördelar och miljöskäl.
	Ett undantag från kommunallagens lokaliseringsprincip är naturligtvis
	inte invändningsfri. En principiell fråga är om kommunernas möjligheter
	att bedriva näringsverksamhet bör underlättas ytterligare. Det är uppe n-
	bart att ett sådant förfarande kan leda till ett antal mindre önskvärda ko n-
	sekvenser.
	Gällande lagstiftning innehåller att antal restriktioner som påverkar
	eller reglerar kommunernas möjligheter att bedriva eller utöka sin nä r-
	ingsverksamhet. Vad gäller fjärrvärme finns det emellertid mycket som
	pekar på att ett begränsat undantag från lokaliseringsprincipen kan vara
	motiverat. En strikt tolkning av lokaliseringsprincipen skulle i vissa fall
	kunna motverka effektiva värme- och miljölösningar och därmed framför
	allt motverka intentionerna i energipolitiken. Vi föreslår därför att ko m-
	munala fjärrvärmeföretag bör undantas från lokaliseringsprincipen.
	En förutsättning för undantaget från lokaliseringsprincipen är dock att
	ett kommunalt fjärrvärmeföretags verksamhet utanför den egna komm u-
	nen bedrivs i geografisk närhet till dess verksamhet inom kommunen.
	Undantag från lokaliseringsprincipen gäller endast om syftet är att uppnå
	en ändamålsenlig fjärrvärmeverksamhet. Med fjärrvärmeverksamhet a v-
	ses produktion av hetvatten och distribution av vattnet i ett rörledning s-
	system för kollektiv uppvärmning av byggnader. En naturlig följd av
	gällande lagstiftning är att ett kommunalt fjärrvärmeföretag skall bedriva
	sin fjärrvärmeverksamhet i den egna kommunen för att omfattas av ett
	undantag från lokaliseringsprincipen.
	Undantaget från lokaliseringsprincipen bör gälla under förutsättning att
	verksamheten bedrivs i ett sådant företag – i praktiken vanligen ett akti e-
	bolag – som avses i 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen. Motivet till dessa
	bestämmelser är bl.a. att en verksamhet som bedrivs på affärsmässig
	grund bör utnyttja en associationsform som är avsedd för sådan ver k-
	samhet. Likartade organisatoriska förutsättningar gäller då för verksa m-
	heten oavsett ägarskap.
	Det är viktigt att möjligheten att frångå grundläggande kommuna l-
	rättsliga principer begränsas till sådan verksamhet som nu har nämnts.
	Det är också viktigt att verksamheten hålls klart åtskild från annan ko m-
	munal verksamhet så att konkurrenssnedvridande effekter undviks. Vi	108
		108

	anser därför att verksamhet som bedrivs med undantag från lokalis e-	Bilaga 9
	ringsprincipen skall redovisas särskilt. Detta är enbart en anpassning till	Bilaga 9

	nu gällande lagstiftning. Kommunal fjärrvärmeverksamhet som bedrivs i
	privaträttslig form – och då med undantag från självkostnads- och li k-
	ställighetsprinciperna – skall enligt nuvarande lagstiftning redovisas sä r-
	skilt.
	Ett eventuellt undantag från självkostnadsprincipen för kommunala
	naturgasföretag kommer att behandlas i vårt slutbetänkande. Detta gäller
	även de följdändringar i ellagen som kan bli en konsekvens av vårt ovan
	redovisade förslag.

109

Sammanställning av remissyttranden över Värme-	Bilaga 10
och gasmarknadsutredningens delbetänkande Effekti-
va värme- och miljölösningar (SOU 1999:5)

Värme- och gasmarknadsutredningens delbetänkande har tillställts 32 remissinstanser. Efter remiss har yttrande avgetts av följande remissi n- stanser. Hovrätten för Nedre Norrland ( HovR), Kammarrätten i Göteborg (KamR), Statens Energimyndighet (STEM), Konkurrensverket (KKV), Glesbygdsverket, Riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Naturvårdsverket, Chalmers tekniska högskola (Chalmers), Konsumentverket (KO), Svenska Kommunförbundet (Kommunförbundet), Skellefteå kommun, Södertälje kommun, Stockholms kommun, Lunds kommun, Göteborgs kommun, Växjö kommun, Östersunds kommun, Ljusdals kommun, Svenljunga kommun, Svenska Fjärrvärmeföreningen (Fjärrvärmeför e- ningen), Industriförbundet, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska Gasföreningen, Sveriges Fastighet s- ägareförbund, Villaägarnas Riksförbund (Villaägarnas) och Hyresgäste r- nas Riksfö rbund (HRF).

Sprängämnesinspektionen och Svenska kraftverksföreningen har me d- delat att de avstått från att yttra sig.

Lokaliseringsprincipen

Flertalet remissinstanser, bl.a. Chalmers, är positiva till utredningens förslag om undantag från lokaliseringsprincipen för kommunala fjär r- värmeföretag. Chalmers ser ett undantag från lokaliseringsprincipen som ett led i att möjliggöra effektiva och miljövänliga energilösningar men anser att den förslagna lydelsen är alltför snäv. Chalmers föreslår en fo r- mulering som innebär att teknisk utveckling av nya mer effektiva distributionsformer ej hindras eller som innebär att andra tillämpningar av fjärrvärme än byggnadsuppvärmning faller utanför tillämpningen. Cha l- mers föreslår att ellagen 7 kap. 1 § bör lyda ”Med fjärrvärmeverksamhet avses produktion och distribution av värmeenergi för uppvärmning av byggnader, industriella processer och dylikt”.

Stockholms kommun anser att det kan vara rimligt att undanta kommunal fjärrvärmeverksamhet från lokaliseringsprincipen för att skapa föru t- sättningar för konkurrens inom området. Kommunen framhåller även fjärrvärmens betydelse för miljön och att de restriktioner som hindrar eller försvårar en fortsatt utveckling av effektiva fjärrvärmesystem bör tas bort. Kommunen framhåller dock att det är viktigt att avsteg från de kommunalrättsliga principerna analyseras noggrant och bör hanteras med stor restriktivitet.

Ljusdals kommun har inga erinringar mot utredningens förslag att göra det möjligt att bedriva fjärrvärmeverksamhet utanför den egna komm u- nen.

STEM instämmer i förslaget att kommunala fjärrvärmeföretag bör u n- dantas från lokaliseringsprincipen. STEM anser dock att undantaget bör vara fullständigt, utan krav på geografiska begränsningar. STEM menar

110

att kommunala fjärrvärmeföretag bör få samma möjligheter att driva sin		Bilaga 10
verksamhet som övriga företag på markn aden.

Lunds kommun anser att de kommunala fjärrvärmeföretagen bör ges
samma affärsmässiga förutsättningar som övriga aktörer på energimar k-
naden och därför bör undantas från lokaliseringsprincipens krav utan
geografiska inskränkningar.
Skellefteå kommun anser att de kommunala fjärrvärmeföretagen bör
undantas från lokaliseringsprincipens krav utan geografiska inskrän k-
ningar. Kommunen framhåller att konkurrensen om kunderna skärps allt
mer efter elmarknadens avreglering och att företagen i allt högre grad
konkurrerar med helhetslösningar. Kommunen menar att de kommunala
fjärrvärmeföretagen bör ges samma affärsmässiga förutsättningar som
statliga och privata konkurrenter.
Göteborgs, Svenljunga, Södertälje, Växjö och Östersunds kommuner
anser att undantag från lokaliseringsprincipen bör göras utan geografiska
inskränkningar. Södertälje kommun anser att nuvarande situation sne d-
vrider konkurrensen genom att de privata eller statliga energiföretagen
kan konkurrera på hela marknaden. Växjö kommun ser inga risker med
att ha ett undantag utan begränsningar, utan menar att det bör stärka ko n-
kurrensen att de kommunala energibolagen får samma konkurrensvillkor
som statliga och privata bolag. Östersunds kommun framhåller att miljö-
och hälsoskäl är avgörande för att stödja ett undantag från lokalisering s-
principen, då det möjliggör större anläggningar som kan bära investe r-
ingar i bra reningsutrustning.
Fjärrvärmeföreningen och Kommunförbundet	anser att de kommunala
fjärrvärmeföretagen bör undantas från lokaliseringsprincipens krav utan
geografiska inskränkningar. Föreningen menar	att en geografisk b e-
gränsning innebär att de kommunala fjärrvärmeföretagen inte ges samma
förutsättningar som företag med andra ägare. Föreningen anser att detta
kan inverka menligt på utbyggnaden av fjärrvärmen och att det därmed
kan motverka den förda miljö- och energipolitiken. Förbundet anser att
det är förvånande att utredningen inte lägger större vikt vid de krav på
resurser som idag och i framtiden ställs på fjärrvärmeföretagen. Förbu n-
det menar att de s.k. skalfördelarna i verksamheten omfattar många fler

och viktigare faktorer än den geografiska.

LO menar att en begränsat undantag från lokaliseringsprincipen kan bli alltför godtycklig och kan komma att hämma ett samhällsekonomiskt optimalt utnyttjande av fjärrvärmen. LO delar därför synpunkterna i det särskilda yttrandet av de fackliga företrädarna.

Även TCO delar dessa synpunkter och menar att begreppet ”geografisk närhet” inte är tydligt.

Svenska Gasföreningen instämmer i utredningens faktabeskrivningar och i den analys som gjorts av lokaliseringsprincipen, med tillägg för de särskilda synpunkter som lämnats av sakkunniga Magnus Grill, Harald Ljung, Gustaf Malmberg och Rolf Stålebrant.

Även HRF ansluter sig till detta yttrande. HRF menar således att undantaget från lokaliseringsprincipen inte skall kopplas samman med något krav på geografisk närhet och att de kommunala fjärrvärmeföretagen ska verka på samma premisser som de privata och statliga företagen.

KO, Naturvårdsverket och Glesbygdsverket har inget att erinra emot

utredningens förslag att införa ett begränsat undantag från lokalisering s-

111

	principen för kommunala fjärrvärmebolag. Naturvårdsverket framhåller	Bilaga 10
	vikten av att göra en strategisk miljöbedömning av planerna vid ett sa m-	Bilaga 10

	gående eller uppköp av en annan kommuns värmeproduktion. Gle s-
	bygdsverket menar att miljöskäl är det starkaste motivet för ett undantag.
	Verket menar dock att undantag endast bör gälla om syftet är att uppnå
	ändamålsenlig fjärrvärmeverksamhet.
	HovR och KamR har inget att erinra mot den föreslagna lagändringen.
	HovR framhåller emellertid att varken ellagens rubrik eller bestämme l-
	sen i 1 kap. 1 § om lagens tillämpningsområde antyder att lagen reglerar
	annat än företeelser med anknytning till elektricitet. HovR menar att
	detta bör komma till uttryck i samband med den föreslagna lagän dringen.
	KKV avstyrker förslaget om ett villkorat generellt undantag från lokal i-
	seringsprincipen för kommunala fjärrvärmeföretag. KKV saknar en u t-
	redning om förutsättningarna att få till stånd en väl fungerande konku r-
	rens såväl mellan energislagen som mellan aktörer inom vissa delar av
	fjärrvärmeverksamheten. KKV beklagar att utredningen valt en så snäv
	avgränsning av uppdraget, då exempelvis frågan om separation av vä r-
	meproduktion och värmedistribution hade varit värdefull att belysa. KKV
	menar därför att frågan om vilka rättsprinciper som skall gälla i framt i-
	den är ryckt ur sitt sammanhang och därmed för tidigt väckt. KKV fra m-
	håller vidare att redan idag finns möjligheter för kommuner att samarbeta
	via entreprenadavtal, kommunalförbund, eller gemensamma bolag. KKV
	menar att några övertygande argument för att lokaliseringsprincipen
	skulle försvåra för kommuner med angränsande nät att finna ändamål s-
	enliga former för rationaliseringsåtgärder till nytta för respektive kun d-
	kollektiv inte har presenterats av utredningen. KKV anser att utredning-
	ens förslag innebär att de kommunala fjärrvärmeföretagen i vissa häns e-
	enden likställs med övriga aktörer på området. KKV menar att detta i n-
	nebär att åtskillnaden mellan vad som benämns sedvanlig kommunal
	affärsverksamhet och det egentliga näringslivet i praktiken suddas ut på
	det berörda området.
	Statskontoret anser att underlaget till förslaget om undantag från lok a-
	liseringsprincipen för fjärrvärmeverksamhet i kommunala företag inte
	uppfyller de krav som bör ställas på ett beslutsunderlag i denna fråga.
	Statskontoret menar att alternativ till undantag från lokaliseringsprinci-
	pen, såsom kommunalförbund, avtal och gemensamt ägda bolag, inte
	analyseras alls eller mycket kortfattat. Statskontoret menar vidare att
	jämförelsen med förhållandena på elmarknaden inte är relevant eftersom
	det där är frågan om en i stort sett fungerande konkurrensmarknad. Stat s-
	kontoret föreslår att om ett undantag från lokaliseringsprincipen ändå
	beslutas bör avgränsningen bli något snävare och ändras till ”i omedelbar
	geografisk anslutning”.

Tillsyn

RRV konstaterar att fjärrvärmeverksamhet är ett monopol och att konku r- rensen från andra energislag är begränsad, då kostnaden för byte av ene r- gislag är höga. RRV anser att frågan om tillsyn på fjärrvärmeområdet bör utredas vidare.

112

	Fastighetsägareförbundet menar att det bör införas ett system för att	Bilaga 10
	ge kunderna på fjärrvärmemarknaden ett skydd mot oskäliga villkor och	Bilaga 10

	överprissättning. Även Villaägarnas anser att det är angeläget att tills y-
	nen över fjärrvärmeverksamheten förstärks.

113

Sammanfattning av Energimyndighetens rapport Fjärrvärmen på värmemarknaderna (ER 19:2000)

Bilaga 11

Bakgrund

I det energipolitiska omställningsprogrammet har fjärrvärmen som system en viktig funktion. Det är därför viktigt att värmemarknaden har en fungerande konkurrens. Detta därför att de kunder som erbjuds möjlighet att byta till fjärrvärme ska känna förtroende för detta alternativ. Faktiska eller potentiella kunder ska veta att de kan byta till annan uppvärmning om de så finner det fördelaktigt och om detta alternativ uppfyller fastlagda miljörestriktioner. Beslut om uppvärmning innebär stora investeringar och risken för felaktiga beslut får därmed stora ekonomiska konsekvenser. Osäkerhet om framtida energipolitiska beslut i allmänhet och energipolitiskt motiverade skatter i synnerhet gör att både köpare och säljare på värmemarknaderna har behov av kunskap om denna marknad.

Fjärrvärme tillhör kategorin ledningsbundna tjänster – system bestående av ett fysiskt nät som enbart distribuerar en viss produkt. Typiskt för ledningsbundna tjänster är stora och långlivade investeringar som kräver ett stort underlag för att bära sig. Investeringarna har inte heller någon alternativ användning, vilket medför att verksamheten fordrar en stabil avsättning av produktionen.

Fjärrvärme som medel för energiomställning

Fjärrvärme har haft och har en viktig roll i omställningen av Sveriges energiförsörjning med både successivt ökande produktionsvolymer och fler företag. Sedan 1970 har volymen fjärrvärme ökat från 12 TWh till 44 TWh år 1998, vilket innebär en ökning på i genomsnitt 4,6 % per år. An- talet företag har under samma tidsperiod ökat från ett 40-tal till drygt 200.

Statsmakterna har genom energibeskattning och andra styrmedel påverkat denna utveckling. Under 1970- och 1980-talen var utbyggnaden av fjärrvärme ett viktigt medel för att ersätta olja som bränsle för uppvärmning. Med olja som i stort sett det enda bränslet i början på 1970- talet till en oljeandel på endast ca 10 procent idag. Utbyggnaden av fjärrvärme har bidragit till ett kraftigt minskat oljeberoende och en förbättrad tätortsmiljö.

Konkurrens och monopol

Fjärrvärme har stora kapitalkostnader, vilket innebär att det från ekonomisk synpunkt är viktigt med en hög anslutningsgrad inom de områden där det finns fjärrvärme. För att kunna utnyttja stordrifts- och täthetsfördelar fullt ut bör helst alla fastigheter i de bebyggelseområden där fjärrvärme har potentiella fördelar framför andra uppvärmningsalternativ a n-

slutas till ledningsnäten.

114

	Det är själva distributionen av hetvattnet som utgör ett s.k. naturligt	Bilaga 11
	monopol, medan produktionen av hetvatten principiellt skulle kunna	Bilaga 11

	konkurrensutsättas. En dominerande ställning på värmemarknaden g e-
	nom höga barriärer för att byta till annan uppvärmning har på sikt neg a-
	tiva effekter genom att konkurrensen gentemot andra alternativ blir låg,
	vilket hämmar den dynamiska utvecklingen. En reell eller potentiell kon-
	kurrens från andra värmealternativ utgör en förutsättning för framtida
	produktivitetsökningar och därmed lägre priser.

Förslag på åtgärder

Energimyndigheten har på regeringens uppdrag utrett frågor kring en framtida uppföljning av fjärrvärmeverksamheten. Uppdragets övergripande syften var att föreslå en modell för en uppföljning av fjärrvärmesektorn. Vidare uppdrogs att myndigheten utredde frågan om riskerna för s.k. korssubventionering och åtgärder för att motverka sådan subventionering, d.v.s. att resurser förs över från produkter med svag eller obefintlig konkurrens till produkter som säljs under hårdare konkurrens.

Energimyndigheten föreslår följande åtgärder för att öka konkurrensen på värmemarknaden.

-Utökad prisinformation.

-Produktivitetsmätningar och nyckeltal.

-Att utreda krav på särredovisning eller juridisk separation för fjärrvärme företag.

-Att utreda möjligheterna att införa tredjepartstillträde till fjär r- värmenäten.

-Att utreda möjligheterna för fjärrvärmekunderna att ta upp kl a- gomål mot priser och andra leveransvillkor.

Uppföljning

- Prisövervakning och prisjämförelser

Energimyndigheten föreslår som modell för uppföljningen att möjligheterna till prisjämförelser på värmemarknaderna förbättras. Syftet är dels ge kunderna bättre överblick över de olika uppvärmningsalternativens kostnader och därmed ge förutsättningar för ett bättre val, dels att övervakande myndigheter får en bild av konkurrenssituationen.

Tre typfastigheter definieras och följs över tiden. Uppgifter om fjärrvärmepriser hämtas in med författningsstöd av Energimyndigheten och dessa uppgifter kombineras med andra prisuppgifter för andra uppvärmningsalternativ i syfte att få en samlad prisbild över de lokala värmemarknaderna. Informationen görs lätt tillgänglig för alla via internet och publikationer.

- Produktivitetsmätningar och nyckeltal för jämförelser

115

	I utredningen föreslås att produktivitetsmätningar görs med användning	Bilaga 11
	av uppgifter som i första hand samlas in på frivillig grund och med a n-	Bilaga 11

	vändning av lämpliga analysverktyg.
	Syftet är att undersöka, mäta och analysera produktivitetsskillnader
	och utveckling av produktiviteten i branschen. Företagen är avidentifie-
	rade vid publicering av resultaten. Olika nyckeltal som är av värde även
	för företagen själva publiceras också som statistiska kategorier. Nyckel-
	talen är av värde även för att följa energiomställningen.
	Genomförande
	Energimyndigheten avser att, tillsammans med marknadens parter, få till
	stånd en uppföljning med ovan redovisade utgångspunkter. Grundtanken
	är att enbart vissa uppgifter samlas in årligen, medan andra samlas in vid
	enstaka tillfällen när det finns skäl att följa upp verksamheten mer djup-
	gående. Det behöver inte nödvändigtvis ske årligen. Tanken är att mer
	övergripande analyser av olika samband inte behöver göras så ofta. En
	årlig publikation, förslagsvis kallad ”Svensk värmemarknad”, som bl.a.
	redovisar prisutveckling och uppvärmningskostnader för några typfastig-
	heter vid olika värmealternativ.
	Grunden för en framtida uppföljning av de lokala värmemarknaderna
	utgörs av den statistik som redan finns i dag. Dels den prisstatistik som
	parterna på värmemarknaden tagit fram, dels den statistik över fjärr-
	värmeföretagens produktion som fjärrvärmeföreningen tar fram. Dessa
	uppgifter kombineras sedan med annan tillgänglig statistik, t.ex. uppgif-
	terna om elpriser och nätavgifter. Prisuppgifter över andra bränslen som
	biobränsle och olja används också vid jämförelserna. För att kunna göra
	kompletta kostnadsjämförelser mellan alternativen behövs också statis-
	tiska uppgifter över vad olika anläggningar kostar för de typfastigheter
	som definieras, d.v.s. kostnadsdata över olika slag av pannor, värme-
	pumpar och annan utrustning samt uppgifter om underhållskostnader.
	Motivering
	Skälen till att resurser bör avsättas för en sådan uppföljning är flera. Den
	rådande spridningen i priser mellan fjärrvärmeföretagen har väckt frågan
	om höga marginaler och/eller låg kostnadseffektivitet. Både institutio-
	nella och strukturella förändringar har medfört att de former av reglering
	som funnits tidigare har upphört eller successivt kan få mindre betydelse.
	I och med avregleringen av elmarknaden upphörde också självkost-
	nadsprincipen att gälla för kommunala bolag. Även likställighetsprinci-
	pen upphörde, vilket ger de kommunala företagen större frihet i prissätt-
	ningen. Från år 1958 fram till 1993, då den nya och nu gällande konkur-
	renslagen trädde i kraft, fanns också en överenskommelse mellan köpare
	och säljare om ett riktpris. Denna s.k. alternativkostnadsprincip innebar
	att priset kopplades dels till priset på olja (som var substitutet), dels till
	konsumentprisindex. Syftet var att garantera att priset på fjärrvärme inte
	skulle överstiga priset på olja.
	Den strukturella utvecklingen visar en trend med ett minskat kommu-
	nalt ägande. Denna utveckling har framhållits som en potentiell risk för	116
		116

	framtida prishöjningar, särskilt för de företag som för närvarande har	Bilaga 11
	låga priser.	Bilaga 11
	låga priser.
	Beräkningar på produktivitetsutvecklingen visar att branschen under
	den studerade perioden haft en produktivitetsökning, men att den troligen
	skulle kunna vara högre med ett större s.k. omvandlingstryck.
	Prisskillnaderna mellan fjärrvärmeföretagen, risken för framtida pris-
	höjningar och utvecklingen av produktiviteten ger skäl för en löpande
	uppföljning av både priser och produktivitet. Fjärrvärmens viktiga roll i
	energiomställningen talar också för en uppföljning med bl.a. ett antal
	nyckeltal.

Andra åtgärder som övervägts

Utredningar

De åtgärder som föreslås är insatser för att få bättre kunskap om fjärrvärmeföretagens prissättning och ekonomiska utveckling. Avsikten är att öka transparensen på värmemarknaderna och att företagen genom självreglering agerar på ett sätt som är till gagn för samhället. De åtgärder som här föreslås bedöms vara tillräckligt tills vidare.

Energimyndigheten har övervägt ytterligare åtgärder som innebär ökad kontroll. Dessa åtgärder bör därför utredas vidare för att dessa, om det bedöms vara nödvändigt, kan genomföras snabbt. Åtgärderna är dels frågan om särredovisning, dels om tredjepartstillträde till distributionsnäten, dels frågan om hur en pristillsyn kan utformas som är så lite ingripande som möjligt.

- Särredovisning

För att kunna följa fjärrvärmeföretagens utveckling är det en fördel med särredovisning. Internt har företagen en sådan även om det alltid finns avgränsningsproblem när det gäller olika produkters (verksamheters) användning av gemensamma resurser. Fördelningen av samkostnader kan ske på flera olika sätt. Energimyndigheten föreslår därför att frågan om särredovisning av fjärrvärmeverksamhet utreds med avseende på rättsliga aspekter. Dels avgränsningen gentemot annan verksamhet, dels uppdelningen i produktion och distribution. Vid tredjepartstillträde är särredovisning av distributionsdelen troligen en nödvändig åtgärd.

- Tredjepartstillträde

De ovan föreslagna åtgärderna har fokuserat på kundsidan och efterfrågan på värme. Åtgärder för ökad konkurrens kan även göras vad gäller utbudet. Härmed avses möjligheter för företag med faktisk eller potentiell hetvattenproduktion, t.ex. i form av spillvärme, att sälja direkt till

kund genom att utnyttja nätet för själva distributionen. En spillvärme-
producent kan idag endast sälja hetvattnet till fjärrvärmeföretaget. I de
stora fjärrvärmesystemen i landet skulle en sådan möjlighet ge ett stimu-
lerande konkurrenstryck på fjärrvärmeföretagen som nu inte är den ende	117
	117

köparen av spillvärmen. En utredning som undersöker de rättsliga förut-		Bilaga 11
sättningarna och hur villkoren och administrationen för ett tredjeparts-

tillträde på distributionen av hetvatten kan utformas bör därför göras.
-	Pristillsyn
Av de skäl som redovisas bedöms fjärrvärmeföretaget på en ort ha en
särställning relativt andra leverantörer av värme. Det innebär att för de
företag som har låga priser relativt sett idag, finns risk för prishöjningar i
framtiden. Det finns därför skäl att ge kunderna ett starkare stöd gent-
emot fjärrvärmeföretagen utöver de möjligheter till jämförelser mellan
värmealternativ och andra fjärrvärmeföretag som prisstatistiken ger. Pris-
statistiken har två syften, dels att ge information till att följa branschens
utveckling särskilt i relation till andra värmealternativ, dels att ge infor-
mation till enskilda kunder vid val av uppvärmningssystem. Huruvida en
sådan pristransparens och självreglering kommer att fungera är dock osä-
kert. Därför uppkommer frågan om den föreslagna uppföljningen av pri-
ser och därtill hörande analyser av branschen, bör kompletteras med en
form av pristillsyn som ändå inte har karaktär av formell prisreglering.
En sådan ”säkerhetsventil” kan vara av särskilt värde för de kunder som
köper små volymer. De stora kunderna har en förhållandevis stor för-
handlingsstyrka dels enbart genom sin storlek, dels genom högre kom-
petens att vara en professionell motpart vid förhandlingar. De små kun-
derna kan däremot behöva en form av instans där möjligheter att klaga på
priser och andra leveransvillkor finns. En sådan instans kan vara parts-
sammansatt så som den Värmemarknadskommitté som finns. Alternativt
att en myndighet som Energimyndigheten får en sådan roll.
Energimyndigheten föreslår därför att förutsättningarna att införa n å-
gon form av pristillsyn som ger möjligheter för kunder att ta upp kla-
gomål över priser och andra leveransvillkor i övrigt till någon instans
utreds. Detta gäller särskilt de kunder som också är konsumenter, d.v.s.
de kunder som köper små mängder hetvatten.
Motivering
I uppdraget ingår även frågan om prisskillnaderna mellan företagen beror
på skillnader i företagens kostnader och om dessa skillnader i kostnader
kan förklaras av generella faktorer. Det har visat sig mycket svårt att
genomföra denna uppgift eftersom företagen officiellt inte särredovisar
fjärrvärme från annan verksamhet. Möjligheterna att föra över resurser
mellan olika verksamheten och produkter gör också att det även är svårt
att tolka de kostnadsuppgifter som finns även i de företag som endast har
fjärrvärmeverksamhet. Särskilt svår är frågan om värdering av kapitalet
och kapitalkostnaderna. Detta gör att frågan om särredovisning blir aktu-
ell. För att både ha möjlighet att följa upp företagen och göra rättvisande
produktivitetsmätningar och för att ha viss möjlighet att kontrollera för
eventuell korssubventionering, kan olika separationsåtgärder behöva
vidtagas som gör det möjligt att få transparens på kostnadssidan och som
underlättar en granskning över förekomsten av korssubventionering. En
första	åtgärd är att kräva särredovisning av fjärrvärme relativt annan

118

	verksamhet i företaget. Om tredjepartstillträde till distributionsnäten ska	Bilaga 11
	fungera krävs det även att själva distributionsdelen i verksamheten särre-	Bilaga 11

	dovisas. Detta för att skäliga avgifter för distributionen ska kunna sättas
	och kontrolleras.
	De undersökningar som gjorts och de bedömningar som experter på
	redovisning gör, visar att det generellt sett är lätt att genomföra olika
	former av korssubventioneringar. Fördelningen av gemensamma kostna-
	der på flera produkter kan ske på flera olika sätt. Särskilt vid kraftvärme
	som innebär en samtidig produktion av el och hetvatten blir det svårt
	med fördelningen av kostnaderna. Företagens bokföring av vilka bräns-
	len som går till elrespektive värmeproduktion visar detta. Den åtgärd
	som bedöms som bäst är att sätta sådana krav på låga priser och produk-
	tivitetsökningar i den mer skyddade verksamheten för att därmed inte
	skapa utrymme för en snedvridande subventionering av andra mer kon-
	kurrensutsatta verksamheter. Vid de fallstudier som gjorts har framkom-
	mit att det inte finns några svårigheter med särredovisning eftersom det
	redan sker.

119

Sammanställning av yttranden över Energimyndi g- hetens rapport Fjärrvärme på värmemarknaden (ER 19:2000)

Bilaga 12

Remissen har tillställts 50 remissinstanser. Efter remiss har yttrande avgetts av följande remissinstanser (33 st): Kammarrätten i Sundsvall (KamR), Statskontoret, Kommerskollegium, Statens Fastighetsverk, Ekonomistyrningsverket (ESV), Riksrevisionsverket (RRV), Kungliga tekniska högskolan (KTH), Linköpings universitet, Chalmers tekniska högskola (Chalmers), Naturvårdsverket, Boverket, Konsumentverket (KO), Banverket, Konkurrensverket (KKV), Svenska Kommunförbundet Kommunförbundet), Göteborg Energi AB, Vattenfall AB, Lunds Energi AB, Stor-Stockholms Energi AB (STOSEB), Sydkraft AB, Birka Energi AB, Svensk Energi, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svensk Elbrukarförening (Elbruk), Svenska Gasförenin g- en, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Villaägarnas Riksförbund (Villaägarna), HSB Riksförbund (HSB)och Rik sbyggen.

Följande remissinstanser har meddelat att de avstår från att yttra sig (7 st): Sprängämnesinspektionen, Handelshögskolan i Stockholm, Göt e- borgs universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Vä g- verket, Affärsverket svenska kraftnät och Svensk Industriförening.

Följande remissinstanser har på eget initiativ inkommit med yttrande (2 st): AB Stockholmshem och Sydkraft Värme Syd AB.

Allmänna synpunkter

Statskontoret anser att rapporten ger en bra beskrivning av dagens situation för fjärrvärmen.

Även Ekonomistyrningsverket anser att rapporten på ett bra sätt beskr i- vit och analyserat fjärrvärmemarknaden.

Linköpings universitet anser sammantaget att rapporten ger en kunskapsgrund och ett antal goda förslag som emellertid behöver utvecklas vidare.

Kommerskollegium ställer sig positiv till en växande fjärrvärmemar k- nad mot bakgrund av kommissionens grönbok om försörjningstrygghet inom energiområdet. Kommerskollegium framhåller att en sådan mar k- nad bör växa fram i enhetlighet med konkurrensrättsliga villkor.

KKV framhåller att konkurrensen ur fjärrvärmekundens synpunkt är starkt begränsad, främst p.g.a. de höga kostnaderna för att byta uppvär m- ningssystem. Verket menar att den stora prisspridning som konstateras i rapporten talar för att försäljningen av fjärrvärme utgörs av lokala mar k- nader som inte är nämnvärt utsatta för priskonkurrens från alternativa uppvärmningsformer.

RRV bedömer att rapportens förslag inte räcker för att skapa en rörli g- het mellan olika uppvärmningsalternativ och att en sådan rörlighet är tillräcklig för att öka effektiviteten inom fjärrvärmesektorn.

Statskontoret menar att de åtgärder som kan bli aktuella utifrån de u t-

redningsuppdrag som föreslås kan antas ha begränsad effekt på prissät t-

120

	ningen, men att de ger verktyg för att följa utvecklingen vad gäller fjär r-	Bilaga 12
	värme.	Bilaga 12
	värme.
	Kommunförbundet framhåller att det finns stora miljömässiga fördelar
	med att ordna värmen kollektivt istället för med individuell uppvär m-
	ning. Förbundet anser att de miljömässiga fördelarna är sparsamt anal y-
	serade i utredningen, särskilt vad gäller kraftvärmen.
	Industriförbundet anser att rapporten ger en bra överblick över förhå l-
	landena på fjärrvärmemarknaden. Förbundet framhåller att det är viktigt
	att regelverk och andra ramvillkor utformas så att fjärrvärmeföretagen
	ges incitament till att bedriva verksamheten effektivt. Förbundet bejakar
	utifrån denna utgångspunkt de förslag till närmare analys som föreslås.
	Svenska Gasföreningen anser att Energimyndigheten på ett tydligt sätt
	beskriver kraftvärmens fördelar, liksom de hinder som idag föreligger för
	en ökad användning av kraftvärme.
	Sydkraft är sammanfattningsvis positivt till de utredningar som Ener-
	gimyndigheten föreslagit, men förutsätter att de genomförs i nära kontakt
	med branschen.
	STOSEB menar att det för att åstadkomma en helt fri möjlighet till byte
	av fjärrvärmeproducent, liknande förhållandena för elektricitet, behövs
	betydligt mer rördragning och mer av grövre rör i fjärrvärmestrukturerna.
	STOSEB har uppfattningen att den samhällsekonomiska vinsten med
	hopkopplingar av mindre fjärrvärmenät mer ligger i möjligheten till sa m-
	körning än i möjligheten till konkurrens. STOSEB menar att om fjär r-
	värmenäten i närtid skulle öppnas upp på samma sätt som elnäten skulle
	det finnas en påtaglig risk att man bryter den hopkopplingstrend som
	präglar Stockholmsregionens fjärrvärme. STOSEB framhåller att det b e-
	hövs en samordning för fjärrvärmen som gör det svårt att särskilja på
	produktion och distribution om man skall driva ett system optimalt.
	KTH anser att rapporten i flera stycken är inkonsekvent, t.ex. avseende
	förekomsten av korssubventioneringar. KTH menar även att framstäl l-
	ningen i rapporten till stor del sker ur fjärrvärmeföretagets perspe ktiv.
	Fjärrvärmeföreningen anser att fjärrvärmen ständigt är utsatt för ko n-
	kurrens från alternativ såsom oljevärme, elvärme, värmepumpar och
	pelletspannor. Föreningen framhåller även att branschen kännetecknas av
	stora investeringar och låga rörliga kostnader. Föreningen menar vidare
	att rapportens beskrivning av fjärrvärmen och energiomställningen har
	stora brister. Föreningen framhåller att med fjärrvärme kan sådan energi
	nyttiggöras som annars skulle gå förlorad. Föreningen anser även att den
	förödande effekt som det svenska systemet för energibeskattning har på
	kraftvärmeområdet har beskrivits riktigt i rapporten.
	Göteborg Energi anser att den av utredningen utpekade inlåsningsef-
	fekten för den som skaffat fjärrvärme alltid finns vid investering i ett
	uppvärmningssystem oavsett om det gäller oljepanna, elvärme, fjärrvä r-
	me eller andra uppvärmningskällor.
	Vattenfall anser att fjärrvärmen ständigt är utsatt för konkurrens från
	alternativ såsom oljevärme, elvärme och värmepumpar. Bolaget menar
	även att rapportens beskrivning av fjärrvärmen och energiomställningen
	har stora brister. Bolaget anser vidare att rapportens beskrivning av den
	förödande effekt som det svenska energiskattesystemet har på kraftvä r-
	meområdet har beskrivits riktigt.

121

	Lunds Energi anser att fjärrvärme är en långsiktig satsning som är b e-	Bilaga 12
	roende av goda och långsiktiga kundrelationer. Bolaget framhåller även	Bilaga 12

	att fjärrvärmen ständigt är utsatt från konkurrens från alternativ på den
	lokala värmemarknaden.
	Birka Energi menar att orsaken till förhållandet att ytterst få kunder
	konverterar från fjärrvärme beror på att det oftast är förknippat med b e-
	tydande investeringar att byta uppvärmningsform och att detta i praktiken
	utgör det enda hindret. Bolaget anser att det inte finns några legala eller
	tekniska hinder för kunden att konvertera från fjärrvärme till en annan
	uppvärmningsform. Bolaget menar att orsaken till att kunderna håller fast
	vid fjärrvärmen är en konsekvens av att kunderna betraktar fjärrvärmen
	som den mest konkurrenskraftiga och prisvärda uppvärmningsformen.
	LO framhåller att en effektiv och välskött fjärrvärmemarknad är en
	viktig del i samhällets omställningsprogram för energin. LO finner det
	anmärkningsvärt att Energimyndigheten väljer att argumentera i linje
	med fjärrvärmeleverantörerna. LO menar att erfarenheterna från elmar k-
	naden entydigt visar att t.ex. monopolreglerade elnätsföretag inte har
	intresse av att hålla nere priserna.
	Elbruk ansluter sig i huvudsak till KKV:s synpunkter på rapporten så
	som de framkommer i verkets skrivelse till Energimyndigheten. För e-
	ningen vill särskilt markera åsikten att monopolverksamheter skiljs helt
	från konkurrensutsatt verksamhet både organisatoriskt och funktionellt,
	helst också på styrelse- och ledningsnivå. Föreningen menar att mycket
	av det som då försvårar prisinformation och transparens då försvinner
	och att regelverk och granskningsfunktion för monopolverksamheterna
	då kan göras verkningsfulla. Föreningen anser även att ett sanktion s-
	verktyg bör finnas med i det nya regelverket för fjärrvärmeverksamhet,
	då erfarenheter från elområdet tyder på ett behov av detta vid monopo l-
	verksamhet.
	SABO menar att rapporten på ett tydligt sätt visar att fjärrvärmens ko n-
	kurrens från andra energislag, främst olja och el, i praktiken är försu m-
	bar. SABO anser emellertid att utredningen inte kommer med tillräckliga
	förslag för att komma tillrätta med prisbilden inom fjärrvärmesektorn.
	SABO menar att det också måste finnas möjligheter att få till stånd en
	prövning av olika priser.
	Hyresgästföreningen framhåller att utredningsrapporten behandlar fr å-
	gan om fjärrvärmen på värmemarknaden från en rad intressanta och vi k-
	tiga utgångspunkter. Föreningen framhåller vidare att fjärrvärme är den
	helt dominerande uppvärmningsformen på hyresmarknaden och kostn a-
	den för värme och varmvatten utgör en icke oväsentlig del av hyreskos t-
	naden.
	Hyresgästföreningen, HSB, Riksbyggen och Sveriges Fastighetsäg a-
	reförbund ser framför allt tre angelägna problem som behöver lösas, vi l-
	ka de tillskrivit utredningen genom den s.k. Avgiftsgruppen som utför
	den s.k. Holgerssonundersökningen. För det första finns enligt förbunden
	ett problem med små fjärrvärmeleverantörer med extremt höga priser,
	vilka innebär ett stort problem för kunderna. Förbunden menar att tvin g-
	ande krav på sänkta fjärrvärmepriser skulle kunna leda till konkurssitu a-
	tion för dessa fjärrvärmerörelser. För det andra ser förbunden ett problem
	med leverantörer med stort leveransomfång och goda förutsättningar för
	rationell drift med hänsyn till sin storlek och korta ledningslängder per	122
		122

	kund. Förbunden menar att risken är påtaglig för att kunderna får betala	Bilaga 12
	fjärrvärmepriser som är avsevärt högre än vad som motsvarar självkos t-	Bilaga 12

	naden. För det tredje ser förbunden ett problem med de kommuner som
	säljer välskötta fjärrvärmerörelser, där risken är stor att de nya leverant ö -
	rerna höjer priserna till ”marknadsnivå”. Förbunden anser att de gamla
	fjärrvärmekunderna därmed får vara med och finansiera uppbyggnaden
	av fjärrvärme två gånger.
	Sveriges Fastighetsägareförbund menar att den avreglering av fjärr-
	värmen som skedde i samband med avregleringen av elmarknaden lett
	till negativa konsekvenser eftersom inte rimliga konkurrensförutsättnin g-
	ar infördes eller kunderna skyddades mot överprissättning. Förbundet
	anser att med hänsyn till den dominerande ställning som den lokale fjär r-
	värmeleverantören har, är det nödvändigt med kraftfulla och snabba å t-
	gärder för att skydda kunderna mot överprissättning. Förbundet fra m-
	håller vidare att avsikten med fjärrvärmeutbyggnaden var att kunna e r-
	bjuda kommuninvånarna i tätorterna säkra och prisvärda värmeleveranser
	som alternativ till fastighetsägarnas egna panncentraler. Avsevärda mi l-
	jövinster uppnåddes även genom att utsläppen från de många pannce n-
	tralerna ersattes av väsentligt lägre utsläpp från fjärrvärmeverkens pa n-
	nor med effektiv förbränning och god rökgasrening. Förbundet framhå l-
	ler vidare att kostnaderna för värme dominerar drifts- och underhåll s-
	kostnaderna för en fastighet.
	HSB anser att utredningen behandlar fjärrvärmekundens situation på
	värmemarknaden på ett i flera avseenden förtjänstfullt sätt. Förbundet
	anser emellertid att de slutsatser som utredningen kommer fram till och
	de förslag som framläggs inte garanterar att fjärrvärmekundernas situ a-
	tion förbättras nämnvärt de närmaste åren. Förbundet menar att det krävs
	kraftfullare och snabba åtgärder för att förhindra att vissa fjärrvärmef ö -
	retag skall utnyttja sin starka ställning gentemot sina kunder.
	Stockholmshem menar att ett sammanfattande intryck av rapporten är
	att Energimyndigheten ser verkligheten främst ur ett leverantörsperspe k-
	tiv. Stockholmshem anser även att det är en stor övervikt av leverantör s-
	intressen i remisslistan. Stockholmshem framhåller vidare att utbyggnad
	av fjärrvärme som infrastruktur inte är en inom överskådlig tid reversibel
	process. Stockholmshem menar sammanfattningsvis att förslagen till å t-
	gärder inte endast kommer att bli verkningslösa, utan snarast kommer att
	utgöra ett stöd till de fjärrvärmeleverantörer som vill hålla uppe prisn i-
	vån.

Prisinformation

Flertalet remissinstanser, bl.a. KO, stöder förslaget om att utöka info r- mationen om fjärrvärmepriser och priser för konkurrerande alternativ. Linköpings universitet anser att förslaget bör ge en god bild av prissitu a- tionen.

Fjärrvärmeföreningen tillstyrker förslaget att insamla data i syfte att öka transparensen på värmemarknaden.

Även Svensk Energi stödjer förslaget till utökad prisinformation o m- fattande alla uppvärmningsformer.

123

	Kommunförbundet tillstyrker att Energimyndigheten ges i uppdrag att	Bilaga 12
	svara för att systematisk information över fjärrvärmepriser samlas in och	Bilaga 12

	publiceras årligen. Förbundet framhåller att väl producerade och redov i-
	sade prisjämförelser sannolikt är en av de mest effektiva metoderna att
	skapa omvandlingstryck och återhål lsamhet vad gäller prisökningar.
	Vattenfall tillstyrker förslaget att insamla data i syfte att öka transpa-
	rensen på värmemarknaden.
	Även Lunds Energi tillstyrker förslaget att samla in information i syfte
	att jämföra priser mellan olika uppvär mningsformer.
	Också Göteborg Energi är positiva till en tydlig prisinformation. Bola-
	get framhåller fjärrvärmens prisstabilitet jämfört med andra uppvär m-
	ningsalternativ. Bolaget framhåller vidare att de ingår s.k. komfortavtal,
	där priset utgår från levererad komfort istället för levererade kWh.
	Sydkraft och Sydkraft Värme Syd har inget att erinra mot utökad prisi n-
	formation.
	KTH instämmer i huvudsak med utredningens förslag. KTH menar
	emellertid att Energimyndigheten vidare bör undersöka om valet av ty p-
	kunder är välmotiverat. Chalmers menar att det naturliga vore att prisi n-
	formationen gavs frivilligt från fjärrvärmeföretagen, kanske efter samråd
	med kundernas representanter. Högskolan anser att Energimyndigheten
	inte bör ges ett generellt uppdrag att samla in prisinformation från fjär r-
	värmeföretagen innan värmemarknadens parter har erbjudits en möjlighet
	att komma överens om formerna för en ökad transparens kring fjärrvä r-
	meföretagens priser och kostnader. Högskolan framhåller att en analy s-
	rapport vid högskolan som studerat svensk fjärrvärme påvisar att de pr i-
	ser som inhämtas i den s.k. Holgerssonundersökningen visat sig vara bra
	mått på fjärrvärmepriser i Sverige. Högskolans rapport visar att föret a-
	gens medelintäkter i snitt bara understiger Holgersson-priserna med 4 %.
	Naturvårdsverket framhåller att fjärrvärme och en fortsatt utbyggnad
	och anslutning till fjärrvärmesystem är av stor betydelse för omställnin g-
	en till ett hållbart energisystem. Verket påpekar att det inte bara är ko n-
	sumenterna som ska skyddas utan också att en ökad utbyggnad kan ge
	ökade kostnader för infrastrukturen och att det därför är viktigt att fjär r-
	värmeföretagen får ekonomiska förutsättningar för utbyggnad.
	ESV menar att prisjämförelser möjligen kan underlättas av förslaget
	om utökad prisinformation. Verket anser att prisinformationsinsatser bör
	ha större effekt, då reella val mellan olika alternativ kan göras, än up p-
	följning av produktivitet och nyckeltal. Verket menar dock att insatserna
	bör anpassas från statens sida till att de flesta kunder inte omprövar up p-
	värmningssätt särskilt ofta, vilket innebär att t.ex. statistik inte behöver
	produceras så frekvent.
	Birka Energi anser att en ökad prisinformation skulle kunna öka och
	befrämja konkurrenssituationen på värmemarknaden. Bolaget framhåller
	att den för att vara användbar också bör omfatta även andra på markn a-
	den förekommande uppvärmningsalternativ. Bolaget menar att en pr o-
	blematik i detta sammanhang är att andelen fjärrvärmeleveranser som
	sker med individuell prissättning ökat markant. Bolaget uppger att endast
	15 % av Birka Energis fjärrvärmevolym prissätts enligt den officiella
	prislistan. Bolaget anser vidare att det krävs ett omfattande arbete för att
	utreda på vilket sätt olika typer av värmeleveranser ska jämföras pri s-

124

	mässigt, t.ex. avseende anslutningsavgifter vilka en del bolag tillämpar	Bilaga 12
	och andra inte.	Bilaga 12
	och andra inte.
	HSB och SABO framhåller att man genom branschens frivilliga åt a-
	gande genom den årliga prisjämförelsen i den s.k. Holgerssonundersö k-
	ningen redan har en bra information om prisnivån på fjärrvärme för fle r-
	bostadshus. HSB menar att det är av värde att detta samarbete mellan
	kunder och leverantörer fortsätter, eftersom det fungerar mycket bra och
	visar att det är möjligt att på frivillig väg samarbeta om prissättningen på
	en nyttighet. HSB, Hyresgästföreningen och SABO menar dock att det är
	motiverat att staten genom Energimyndigheten bidrar med finansiering
	av studien. HSB anser att utredningens förslag om utökad prisinform a-
	tion inte kommer att resultera i att fjärrvärmekundernas ställning förbät t-
	ras nämnvärt. Hyresgästföreningen menar att prisjämförelser och pri s-
	övervakning i sig inte är några effektiva medel för att komma åt oskäliga
	fjärrvärmepriser. Föreningen anser däremot att de är viktiga för att göra
	det möjligt att skapa en bra bild av hur priserna skiljer sig åt mellan olika
	fjärrvärm eleverantörer.
	RRV menar att det är tveksamt om det är tillräckligt att förlita sig på
	konsumenternas agerande för att skapa en konkurrenskraftig fjärrvärm e-
	marknad. RRV är även tveksamt till om man når fram till annat än en
	minoritet av konsumenterna genom att publicera information via internet.
	Stockholmshem anser att förslaget om utökad prisinformation bör a v-
	visas. Stockholmshem anser att prisinformationen riskerar att legitimera
	höga fjärrvärmepriser eftersom Energimyndigheten inte kommer att u t-
	öva en reell tillsyn.

Nyckeltal och produktivitetsmätningar

KO stöder förslaget om att utveckla metoder för produktivitetsmätningar och nyckeltal. Kommunförbundet tillstyrker förslaget och menar att det före datainsamlingen bör påbörjas en pilotstudie där urvalet av data pr ö - vas.

KTH instämmer i förslaget men vill tillägga att studier av produktiv i- tet, framtagning av relevanta nyckeltal lämpar sig väl som forskning s- projekt vid universitet och högskolor. KTH framhåller vidare, i motsats till utredningen, att det var klart väntat att ledningslängden ej signifikant påverkar priserna. KTH menar att linjetätheten (MWh/m) hade varit det korrekta måttet att jämföra med. KTH anser även att den valda siffran 5 % som schablonmässig marginal i produktivitetsundersökningen är om o- tiverat låg.

Chalmers anser att Energimyndigheten kan ges ett ansvar för att pr o- duktivitetsanalyser av fjärrvärmeföretag genomförs på regeringens up p- drag. Högskolan menar att någon forskningsinstitution kan ta fram en metodik, medan utförandet kan genomföras av någon analysinstitution eller konsultföretag. Högskolan framhåller vidare att de i en analysrap p- ort framtagen vid högskolan studerat prissättningen av fjärrvärme. I hö g- skolans rapport framkommer att priset på fjärrvärme sjunker med fjär r- värmeföretagens storlek och marknadsandelar. Högskolans rapport visar vidare att kunderna får ta del av de skalfördelar som storlek och hög marknadspenetration innebär, och därmed att fjärrvärmeföretagen som

125

	grupp inte kan anklagas för att missbruka sin dominerande ställning.	Bilaga 12
	Högskolans rapport visar även att fjärrvärmeföretag med kraftföretag	Bilaga 12

	som ägare i snitt har högre priser och högre avkastning än kommunalt
	ägda fjärrvärmeföretag.
	Fastighetsverket anser att uppföljningen även bör innehålla miljöb e-
	lastningsprofiler för både de olika uppvärmningsalternativen och för de
	olika fjärrvärmeföretagen.
	SABO anser att det är viktigt att Energimyndigheten samlar in nyckel-
	tal från fjärrvärmeföretagen för att kunna göra en rimlig bedömning av
	fjärrvärmens prissättning.
	Hyresgästföreningen anser att förslaget om produktivitetsmätningar
	och nyckeltal är intressanta men att enbart sådana mätningar inte förbät t-
	rar fjärrvärmekundernas ställning.
	Stockholmshem anser att produktivitetsmätningar och nyckeltal bör
	ingå i den övervakning av fjärrvärmen som Energimyndigheten bör ha.
	Stockholmshem anser emellertid att sammanställning av kostnader för
	alternativa uppvärmningsformer inte bör göras av Energimyndigheten
	annat än för internt bruk.
	Göteborg Energi anser att jämförbara nyckeltal har ett värde för bra n-
	schen då det driver mot en högre effektivitet. Bolaget framhåller eme l-
	lertid att det har visat sig svårt att ta fram tydliga och enkla nyckeltal som
	speglar branschen på ett jämförbart sätt. Bolaget menar att fjärrvärme
	bygger på att de lokala förutsättningarna tas tillvara. Förutsättningarna
	beror bl.a. på ägare, ålder, typ av produktion och kundstruktur. Bolaget
	framhåller vidare att miljönyckeltal, som är tydligt definierade gör att
	kunden på ett enklare sätt kan jämföra alternativ.
	Sydkraft och Sydkraft Värme Syd har inget att erinra mot framtagande
	av nyckeltal och genomförande av produktivitetsmätningar så länge som
	det sker i rimlig omfattning och på ett objektivt sätt. Bolaget påpekar
	dock de stora skillnaderna i förutsättningar mellan distribution i ko m-
	pakta stadskärnor och i glesbebyggda mindre samhällen.
	Svensk Energi anser att produktivitetsmätningar och nyckeltal för jä m-
	förelser är ett instrument som kräver noga definierade förutsättningar för
	att kunna ge användbar information och att det därför är svårt att geno m-
	föra sådana jämförelser.
	Birka Energi menar att förslaget att genomföra produktivitetsmätnin g-
	ar antyder att prissättningen bör ske enligt självkostnadsprincipen. Bol a-
	get anser att det i första hand knappast är intressant för kunden att veta
	vilka leverantörer som har högsta produktiviteten.
	Statskontoret anser att de åtgärder som föreslås i rapporten inte torde
	vara tillräckliga för att påverka prisbildningen på ett för konsumenterna
	gynnsamt sätt. Statskontoret menar att någon form av prisreglering är
	enda möjligheten att säkerställa konsumentens intressen.
	HSB anser inte att förslagen om produktivitetsmätningar och nyckeltal
	kommer att få någon nämnvärd betydelse för fjärrvärmekundernas situ a-
	tion. HSB och Riksbyggen delar inte utredningens uppfattning att de fö -
	reslagna åtgärderna för att öka transparensen på värmemarknaden skulle
	vara tillräckliga för att stärka fjärrvärmeku ndernas ställning.
	Fjärrvärmeföreningen, Vattenfall och Lunds Energi avstyrker förslaget
	om att samla in data för effektivitetsmätningar eftersom fjärrvärmen b e-
	finner sig på en konkurrensutsatt marknad. Fjärrvärmeföreningen menar	126
		126

	att det ligger i företagens eget intresse att hålla produktiviteten på en hög	Bilaga 12
	nivå. Föreningen anser heller inte att det finns en direkt koppling mellan	Bilaga 12

	kostnad/effektivitet och pris.

Särredovisning

Flertalet remissinstanser, bl.a. KKV, tillstyrker förslaget om att frågan om särredovisning alternativt krav om att fjärrvärmeverksamhet bedrivs i separat juridisk form bör utredas. Verket menar emellertid att det är otil l- räckligt med enbart regler om särredovisning.

Fjärrvärmeföreningen tillstyrker förslaget att utreda frågan om särr e- dovisning för fjärrvärmeför etag.

Även Kommunförbundet delar rapportens förslag om att frågan om sä r- redovisning bör utredas ytterligare.

SABO anser att det är viktigt att snabbt utreda kravet på särredovisning eftersom fjärrvärmebranschen förändras i allt snabbare takt. SABO m e- nar att man framför allt bör granska hur verksamheten mellan olika orter, men inom samma koncern, bör redovisas.

Sveriges Fastighetsägareförbund , HSB och Riksbyggen anser inte att krav på särredovisning som enskild åtgärd stärker fjärrvärmekundernas ställning. Förbunden menar däremot att det är en viktig åtgärd i anslu t- ning till förslagen om tredjepartstillträde och pristillsyn.

Hyresgästföreningen menar att en fortsatt utredning om särredovisning är viktig under förutsättning att ett effektivt prisprövningsinstitut kan inrättas.

Stockholmshem anser att fjärrvärmedistributionen bör läggas i separata bolag, i likhet med elnätsverksamhet, och övervakas av en statlig my n- dighet.

Vattenfall, Lunds Energi och Göteborg Energi tillstyrker förslaget att utreda frågan om särredovisning för fjärrvärmeföretag. Göteborg Energi framhåller samtidigt att produktion och distribution är starkt samma n- kopplat med systemuppbyggnaden och helhetssynen. Bolaget är tveksamt till om särredovisning är till nytta för kunden.

Birka Energi anser att en utredning om kravet på särredovisning kan vara motiverad.

KTH instämmer i stort med utredningens förslag om vidare utredning. KTH framhåller att det inte finns något stöd för att annan kommunal fö r- sörjningsverksamhet inom exempelvis vatten- och avlopp som lyder u n- der kommunallagens självkostnadsprincip får ingå vid en särredovisning. KTH menar att detta behöver uppmärksammas särskilt i en fortsatt u t- redning av frågan.

ESV har inga invändningar mot att en särredovisning utreds. Verket menar att en särredovisning inte bör ses som något annat än att externa intressenter får bättre möjligheter att bedöma skäligheten i priser och kostnader.

STOSEB, Sydkraft och Sydkraft Värme Syd har inget att erinra mot särredovisning eller juridisk separation av fjärrvärmeverksamheten utreds vidare. Sydkraft framhåller att bolaget redan genomfört en sådan organ i- satorisk modell vilket innebär att värmebolagen är självständiga akti e-

127

	bolag. Bolaget avvisar emellertid bestämt tankarna på att på något sätt	Bilaga 12
	särskilja kraftvärmedelen från fjärrvärmever ksamheten.	Bilaga 12
	särskilja kraftvärmedelen från fjärrvärmever ksamheten.
	Chalmers anser att särredovisning eller juridisk separation endast bör
	införas om fjärrvärmeföretagen helt avvisar det första förslaget om ökad
	transparens om priser och kostnader för svenska fjär rvärmeföretag.

Tredjepartstillträde

Flertalet remissinstanser, bl.a. KKV och KTH, tillstyrker förslaget om att ytterligare undersöka möjligheterna att möjliggöra tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten.

Kommerskollegium instämmer i att man snarast bör utreda frågan om tredjepartstillträde ytterligare. Kommerskollegium anser att tredjepartstillträde förutom att ge upphov till en vitaliserad värmemarknad även kan innebära utveckling av nya tjänster och ökad konsumentservice.

Chalmers menar att det är viktigt att även fjärrvärmen får ett framtida regelverk som delvis harmoniserar med energimarknaden i övrigt. Hö g- skolan anser att det är betydelsefullt att förutsättningarna för tredjepart s- tillträde utreds vidare som Energimyndigheten föreslår.

Linköpings universitet anser att en vidare utredning av frågan även bör undersöka hur omställningsprocessen mot ökad energieffektivitet påve r- kas av ett införande av tredjepartstillträde. Universitetet menar även att ett ökat utnyttjande av industriell överskottsvärme är en del i den utvec k- ling som kan påverkas av frågan om tredjepartstillträde.

Statskontoret menar att det i de allra flesta fall saknas antingen föru t- sättningar för konkurrens mellan olika fjärrvärmeproducenter eller så är antalet producenter så få att det är osäkert vilken konkurrenssituation som kommer att uppstå. Statskontoret anser emellertid att det för de största fjärrvärmesystemen är av intresse att gå vidare med en utredning om förutsättningarna för tredjepartstillträde.

Sveriges Fastighetsägareförbund anser att den mest angelägna åtgä r- den för att stärka fjärrvärmekundernas ställning är att göra det möjligt för tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten och upphandling av nätdrift. F ö - reningen anser att detta skapar förutsättningar för en verklig konkurren s- situation i producentledet och i driften. Föreningen menar att om det går att utveckla verktyg för en effektiv övervakning av nätverksamheten, kan fjärrvärmemarknaden betraktas som en verklig marknad för kunderna.

Hyresgästföreningen anser att en fortsatt utredning om tredjepartstillträde är viktig och att denna del av utredningen är mycket intressant.

HSB och Riksbyggen anser att det är en angelägen åtgärd att utreda förutsättningarna för tredjepartstillträde som bör ske skyn dsamt.

Även SABO delar rapportens slutsatser och menar att det är nödvändigt att undersöka förutsättningarna för tredjepartstillträde. SABO vill även erinra om att det vid tredjepartstillträde är en viktig fråga att ta upp vilket pris som fjärrvärmeföretaget, eller ägaren av anläggningarna/näten för hetvattendistributionen, skall få tillämpa vid uthyrning av näten.

Stockholmshem anser att tredjepartstillträde bör utredas snarast som ett led i konkurrensutsättningen av fjärrvärmeproduktionen. Stockholmshem framhåller att verklig konkurrens är det enda som ger lägre priser. Stoc k- holmshem menar att ett införande av en effektiv konkurrens i Stoc k-

128

holmsregionen kan ske i ett inledningsskede för att få erfarenheter för ett		Bilaga 12
införande i fler regioner.		Bilaga 12
införande i fler regioner.
Fjärrvärmeföreningen och Kommunförbundet	tillstyrker förslaget att
utreda frågan om tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten.
Även Vattenfall och Lunds Energi tillstyrker	förslaget utreda frågan
om tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten.

STOSEB har inget att invända mot att frågan om tredjepartstillträde u t- reds vidare. STOSEB framhåller dock att det finns ett mycket starkare tekniskt och ekonomiskt beroende mellan parterna i den vattenburna fjärrvärmekedjan, än vad som gäller för andra former av energidistrib u- tion. STOSEB menar vidare att det inom fjärrvärmen alltid redan från början blir en monopol- eller oligopolsituation med mycket få aktörer, med ett komplicerat konkurrensspel.

Birka Energi menar att en administrativ hantering med tredjepartstillträde liknande den på elmarknaden inte torde vara möjlig, utan frågan kräver omfattande utredningar. Bolaget anser att det krävs utredningar som klargör de tekniska och avtalsmässiga förutsättningarna med avs e- ende på leveransvillkor och leveranskvalitet. Bolaget menar även att nä t- ägares omfattande och långsiktiga investeringar i distributionssystemen måste ges ett ekonomiskt och tekniskt fullgott skydd för det fall tredj e- partstillträde i någon form skulle föreslås. Bolaget framhåller vidare att fjärrvärmenäten till skillnad från elnäten är lokala marknader, med ski f- tande förutsättningar för tredjepartstillträde. Bolaget anser emellertid att lagstiftningen måste vara generell, olika regler kan inte gälla för sto r- stadsområdena och landsorten.

Göteborg Energi motsätter sig inte en utredning av frågan, men bed ö - mer att tredjepartstillträde inte skulle leda till någon fördel för kunden. Bolaget menar även att fjärrvärmeföretagens systemtänkande kan komma att påtagligt förändras, vilket enligt bolaget kommer att hämma fjärrvä r- mens utveckling.

Sydkraft och Sydkraft Värme Syd motsätter sig inte en utredning av möjligheterna att införa tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten. Bolagen vill dock med skärpa varna för ett tredjepartstillträde som innebär direkt tillgång till nätets slutkunder. Bolagen menar att tredjepartstillträde bör begränsas till möjligheten att sälja energi till nätägaren vilket i realiteten inte nämnvärt torde försämra tredjeparts ekonomiska möjligheter. Sy d- kraft framhåller att frågan om tredjepartstillträde principiellt är mycket svår och att utredningen därför måste bli mycket ingående och beakta alla viktiga aspekter.

Industriförbundet menar att det är angeläget att Energimyndigheten i samråd med industrin närmare studerar möjligheterna att stärka ind u- strins ställning som säljare av värme.

Pristillsyn

Statskontoret menar att någon form av prisreglering är enda möjligheten att säkerställa konsumentens intressen gentemot fjärrvärmeleverantöre r- nas dominerande ställning. Statskontoret tolkar rapporten som att priserna sätts efter marknadssituationen i allt högre grad. Tillsammans med de strukturförändringar som kan förväntas i framtiden innebär detta en ty d-

129

	lig risk att priserna kommer att öka på ett sätt som inte motsvaras av	Bilaga 12
	ökade faktiska kostnader, menar Statskontoret.	Bilaga 12
	ökade faktiska kostnader, menar Statskontoret.
	KKV menar att det finns ett behov av att återinföra någon form av pri s-
	reglering av distribution av fjärrvärme. Verket framhåller att syftet med
	en sådan prisreglering är att skydda konsumenterna från att drabbas av
	oskäliga prishöjningar samt att förhindra korssubventionering. Verket
	anser att förslaget om en möjlighet till klagomål är otillräckligt. Verket
	menar att det istället bör skapas regler som ger möjlighet att direkt p å-
	verka fjärrvärmetaxorna så att bl.a. en för konsumenterna oskälig pri s-
	sättning förhindras. Kommerskollegium ansluter sig till KKVs syn-
	punkter.
	LO anser att det är angeläget att en hård priskontroll snarast införs på
	fjärrvärmemarknaden. LO menar att allt eftersom det är möjligt att ko n-
	kurrensutsätta fjärrvärmeproduktionen kan samhällets kontroll begränsas
	till ledningsnäten.
	Sveriges Fastighetsägareförbund , HSB och Riksbyggen anser att mö j-
	ligheterna att få fjärrvärmepriserna prövade är utredningens viktigaste
	förslag på kort sikt och därför bör få högsta prioritet. Förbunden menar
	att det är orimligt att fjärrvärmekunder som är anslutna till monopolnät
	utan tredjepartstillträde inte skall ha någon möjlighet att få sina fjärrvä r-
	mepriser prövade.
	Hyresgästföreningen anser att en fortsatt utredning om möjligheten för
	fjärrvärmekunderna att få pris och leveransvillkor prövade är utrednin g-
	ens mest intressanta förslag.
	HSB och Riksbyggen anser vidare att det bör finnas möjligheter till
	speciell granskning och övervakning i samband med att kommunala
	fjärrvärmerörelser säljs till andra aktörer. Förbundet menar att det är oa c-
	ceptabelt att trogna fjärrrvärmekunder som medverkat i finansieringen av
	det kommunala fjärrvärmeverket genom anslutningsavgifter och taxor på
	nytt skall behöva betala för uppbyggnad av fjärrvärme med en ny aktör.
	Förbundet anser att man bör undvika missbruk av de uppköpta monop o-
	len som höjer fjärrvärmepriserna för att få avkastning i samband med
	köpet. Även Sveriges Fastighetsägareförbund anser att det bör finnas
	möjligheter till speciell granskning och övervakning av prissättningen i
	samband med att kommunala fjärrvärm eföretag säljs till andra aktörer.
	ESV har inga principiella invändningar mot att frågan om pristillsyn u t-
	reds. Verket menar dock att nyttan för konsumenten kan vara begränsad
	eftersom skäligheten i priserna är svåra att bedöma, oavsett om instansen
	får maktmedel att bestämma priser.
	RRV anser att det är oklart vad syftet med pristillsynen egentligen är.
	RRV anser att förslaget tycks innebära en slags prisreglering. Om syftet
	är att kunna pröva prisets skälighet anser RRV att det bör utredas ytterl i-
	gare vilka möjligheter myndigheten har att göra denna typ av prövning.
	RRV anser vidare att rapporten borde ha behandlat frågan om korssub-
	ventionering ytterligare. RRV finner heller inte resonemanget om att de
	kommunala företagen inte skulle ha skäl att ägna sig åt korssubvention e-
	ring är övertygande.
	KO framhåller att det är särskilt viktigt att få till stånd en instans för
	klagomål för enskilda konsumenter. Verket menar att de förutom att
	drabbas på samma sätt som andra kunder av oskälig prissättning riskerar

130

	de också att taxesättningen missgynnar dem i relation till de större ku n-	Bilaga 12
	derna med starkare förhandlingsposition.	Bilaga 12
	derna med starkare förhandlingsposition.
	Kommunförbundet delar rapportens förslag om att frågan om pristil l-
	syn bör utredas ytterl igare.
	KTH instämmer i utredningens förslag. KTH menar emellertid att det
	torde stå utom tvivel att korssubventioneringar förekommer. KTH anser
	att detta behöver utredas och belysas ytterligare utifrån inte minst milj ö -
	mässiga och tekniska utgångspunkter. KTH framhåller vidare att kor s-
	subventionering kan förekomma även vid kommunalt ägande. KTH m e-
	nar att det inte behöver föreligga ett homogent intresse mellan den pol i-
	tiska nivån, det kommunalt ägda företagets styrelse, dess verkställande
	ledning eller kommunens invånare. KTH anser även att kommunens
	möjlighet att använda den kommunala bolagskoncernens vinstgivande
	verksamheter för att omfördela resurser till annan verksamhet kan beh ö -
	va utredas i detta sammanhang.
	STOSEB har inget att invända mot att frågan om pristillsyn utreds v i-
	dare.
	Sydkraft Värme Syd har heller inget att erinra mot en utredning om
	möjligheterna för fjärrvärmekunderna att ta upp klagomål mot priser och
	andra leveransvillkor.
	Linköpings universitet anser att när det gäller de energirelaterade pr i-
	serna är den hetvattenbörs som finns i Köpenhamn ett intressant altern a-
	tiv för de största fjärrvärmesystemen i Sverige.
	Chalmers menar att det inte finns anledning till att staten ska ålägga en
	statlig myndighet en uppgift som kan lösas mellan värmemarknadens
	parter. Högskolan anser att synpunkter på priser och kostnader bör kunna
	hanteras inom ramen för det arbete som den s.k. Värmemarknadsko m-
	mittén förväntas utföra. Högskolan anser att en pristillsyn av en statlig
	myndighet endast bör införas om Värmemarknadskommittén inte vill
	eller anser sig kunna åta sig uppgiften.
	Fjärrvärmeföreningen avstyrker bestämt förslaget om att utreda frågan
	om pristillsyn för fjärrvärmebranschen. Föreningen framhåller att Vä r-
	memarknadskommittén nyligen börjat verka igen och torde vara ett
	lämpligt organ för att lösa uppkommande kundfrågor. Föreningen menar
	att en statlig inblandning i denna verksamhet inte kan väntas medföra
	några fördelar. Föreningen framhåller vidare att fjärrvärmenätet inte är
	ett monopol för leverans av värme till huset utan en av flera accepterade
	kanaler att leverera värmen genom.
	Svensk Energi anser att priskontroll på fjärrvärme eller någon annan
	energibärare är felaktigt. Svensk Energi framhåller att de avser starta ett
	fristående konsumentorgan inom elområdet under hösten 2001 i sama r-
	bete med Energimyndigheten och KO. Svensk Energi menar att erfaren-
	heter från detta organ kan passa väl in i en fortsatt utredning angående
	omhändertagande av klagomål från fjärrvärmekunder. Svensk Energi
	menar vidare att korssubventionering inte är en relevant fråga eftersom
	såväl elsom värmeproduktion bedrivs affärsmässigt och att det från
	samhällets sida inte finns något krav på särredovisning.
	Vattenfall avstyrker förslaget om att utreda frågan om pristillsyn för
	fjärrvärmebranschen. Även Lunds Energi avstyrker förslaget utreda mö j-
	ligheten att ta upp klagomål mot priser och leveransvillkor. Bolaget av-
	styrker även bestämt KKVs förslag om ett införande av prisreglering av	131
		131

	fjärrvärmen. Bolaget menar att en jämförelse mellan elnät och fjärrvä r-	Bilaga 12
	menät ej kan göras eftersom fjärrvärmen inte har monopol på att leverera	Bilaga 12

	värme till en byggnad. Bolaget menar att fjärrvärmenätet bör ses som ett
	av flera alternativa sätt att leverera värme på.
	Birka Energi avvisar ett införande av någon form av prisreglering, vi l-
	ket KKV föreslår i sitt samrådsyttrande. Bolaget menar att en reglering
	av prisbildningen inte tenderar att leda till ökad effektivitet. Bolaget
	framhåller att tvärtom har den allmänna trenden i samhället varit avregl e-
	ring av ett stort antal tidigare reglerade marknader i syfte att just öka e f-
	fektiviteten. Bolaget menar att inrättandet av en partssammansatt instans
	motsvarande dagens Värmemarknadskommitté kan vara en lösning för
	att ge i första hand ge mindre fjärrvärmekunder möjlighet att ta upp kl a-
	gomål. Bolaget avvisar däremot helt tanken att Energimyndigheten skulle
	ges rollen att bilägga tvister om priser och andra leveransvillkor, efter-
	som detta kan betraktas som en form av prisreglering. Göteborg Energi
	anser att det är bra med en instans för kundsynpunkter som består av
	både branschföreträdare och kundföreträdare, och vill i detta samma n-
	hang uppmärksamma den s.k. Värmemarknadskommittén som nyligen
	återaktiverats.
	Stockholmshem anser att förslaget om en klagoinstans för missnöjda
	fjärrvärmekunder bör avvisas. Stockholmshem menar att det främst gy n-
	nar leverantörerna att kunna hänvisa missnöjda fjärrvärmekunder dit.
	Stockholmshem föreslår istället att det på kort sikt bör införas en pri s-
	kontroll på all fjärrvärme. Dels för att hindra kostnadsmässigt omotiv e-
	rade prishöjningar, dels försäljning av fjärrvärmerörelser till priser som
	motiveras av att en ny ägare kan ta ut oskäliga avgifter på fjärrvärme.
	Stockholmshem menar vidare att när expansionsfasen för fjärrvärmef ö -
	retagen upphör minskar incitamentet att vara återhållsam. Stockholm s-
	hem anser att statsmakterna bör utnyttja denna tid för att slutföra de å t-
	gärder som behövs för att slutföra de åtgärder som behövs för att skydda
	konsumenterna.

Övriga synpunkter

Chalmers anser att rapporten inte givit fullständiga svar på en del fråg e- ställningar om bl.a. prisskillnader mellan fjärrvärmeföretag beror på kostnadsskillnader, om ägarförhållanden har betydelse för priset på fjär r- värme och om det finns korssubventionering i fjärrvärmeföretag med kraftvärmeverk.

Boverket framhåller att den framställning som gjorts av Boverkets byggregler (BFS 1994:57) inte är helt korrekt. Verket påpekar att kraven på anordningar för att minska byggnadens energibehov är minst 50 % av den energimängd som behövs för uppvärmning av ventilationsluften. Verket menar att man enligt rapporten kan få uppfattningen att hela energibehovet för uppvärmning av byggnaden ska minskas med 50 %, vilket är fel.

Kommunförbundet vill betona att de kommunägda fjärrvärmeföretagen även framgent ska kunna verka på samma premisser som övriga företag.

132

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 13

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs ifråga om ellagen (1997:857) dels att 6 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 3, 6, 7, 9, 11, 14 och 15 §§, 4 kap. 1, 10 och 11 §§, 12 kap. 1 § samt 13 kap. 1 § skall ha följa nde lydelse,

dels att det skall införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 10 a och 11 a §§ samt 12 kap. 3 a §, av följande lyde lse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

1 a §

			3 §
Vid	redovisning av nätverksamhet		Vid	redovisning	av	nätverksamhet
som grundas på nätkoncession för			som grundas på nätkoncession för
område skall varje område redov i-			område skall varje område redov i-
sas för sig, om inte nätmyndigheten			sas för sig. En nätkoncessionshav a-
på	koncessionshavarens	begäran	res samtliga områden som ligger
beviljar undantag. Sådant undantag			geografiskt nära		varandra skall
skall beviljas, om de berörda omr å -			dock redovisas samlat. Detta gäller
dena ligger geografiskt		nära va r-	inte	områden som		sammantagna
andra och sammantagna utgör en			utgör en för nätverksamhet oläm p-
för nätverksamhet läm plig enhet.			lig enhet.			133

Ett beviljat undantag är för sin giltighet beroende av att en enhetlig nättariff tillämpas för samtliga o m- råden, som omfattas av undantaget, senast tre år efter nätmyndighetens beslut.

Bilaga 13

När det gäller ett område som redovisas eller kan komma att redovisas samlat med andra områden skall sättet för framtida redovisning av samtliga berörda områden anges i samband med beslut om

–meddelande av nätkoncession enligt 2 kap. 1 §,

–ändring av gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 12 §,

–förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession enligt 2 kap. 14 §,

–tillstånd till överlåtelse av nä t- koncession enligt 2 kap. 16 §, eller

–återkallelse av nätkoncession enligt 2 kap. 18 §.

Sättet för framtida redovisning skall anges av nätmyndigheten i ett sä r- skilt beslut sedan det beslut som nämns ovan har vunnit laga kraft.

I beslut om samlad redovisning eller ändring av sådana beslut skall det anges när den samlade redovi s- ningen skall påbörjas eller upph ö - ra.

När koncessionstiden för något av de områden som omfattas av undantaget löper ut, skall nätmy n- digheten pröva om undantaget skall bestå.

134

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten. En tvist om villkoren för anslutning prövas dock inte om det visas att ansökan kommit in till nätmyndigheten sen a- re än två år efter det att nätkonce s- sionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörda pa r- ter under deras senast kända adress.

		6 §			Bilaga 13
Den som har nätkoncession för linje är, om det inte finns särskilda skäl,
skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till lednin g-
en.
Tvister om	koncessionshavarens	Tvister om	koncessionshavarens
skyldigheter	enligt första stycket	skyldigheter	enligt	första	stycket
prövas av nätmyndigheten.		prövas av nätmyndigheten. En tvist
		om villkoren för anslutning prövas
		dock inte om det visas att ansökan
		kommit in till nätmyndigheten sen a-
		re än två år efter det att nätkonce s-
		sionshavaren	sänt	ett	skriftligt
		ställningstagande till berörda pa r-
		ter under deras senast kända
		adress.

7 §

Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet.

Tvister om koncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket prövas av nätmyndigheten.

9 §

Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra el för annans räkning.

Överföringen av el skall vara av god kvalitet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om god kvalitet på överföringen av el.

En nätkoncessionshavare är sky l- dig att avhjälpa kvalitetsbrister hos överföringen i den utsträckning kostnaderna för att avhjälpa bri s- terna är rimliga i förhållande till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.

135

10 a §

Bilaga 13

Regeringen, eller

den myndighet

regeringen bestämmer, får, på a n-

sökan av en innehavare av nätko n-

cession för område, i ett enskilt fall

medge undantag från kravet i 10 §

första stycket på mätning av överf ö -

ringens fördelning över tiden. Ett

undantag får bara medges för mä t-

ningen i inmatningspunkterna inom

koncessionsområdet eller,

då

flera

koncessionsområden

redovisas

samlat enligt 3 § första stycket,

inom

koncessionsområdena

hos

samtliga

produktionsanläg g-

ningar som har ett säkringsabo n-

nemang om högst 200 ampère eller

som kan leverera en effekt om högst

135 kilowatt vid lågspä nning.

Ett undantag får medges bara om

det inte mer än obetydligt påverkar

beräkningen enligt 10 § andra

stycket av fördelningen över tiden

av elanvändarnas förbru kning.

Ett undantag får medges för

högst tre år åt gången.

Regeringen, eller den myndighet

regeringen bestämmer, får meddela

närmare föreskrifter om meddela n-

de av undantag.

11 §

En elanvändare som begär att hans

elförbrukning skall mätas på annat

sätt än enligt de föreskrifter som

meddelats med stöd av 10 § skall

meddelats med stöd av 10 § skall av

debiteras

merkostnaden för

denna

nätkoncessionshavaren

debiteras

mätning och för rapporteringen av

merkostnaden

för

denna

mätning

resultaten av dessa mätningar. Om

och för rapporteringen av resultaten

mätningen

elanvändarens

fö r-

av dessa mätningar. Om mätningen

brukning därvid kräver en annan

av elanvändarens

förbrukning

dä r-

mätutrustning än vid mätning enligt

vid kräver en annan mätutrustning

de nämnda

föreskrifterna skall

e l-

än vid mätning enligt de nämnda

användaren debiteras kostnaden för

föreskrifterna

skall

elanvändaren

mätaren

med

tillhörande

insa m-

debiteras

kostnaden

för

mätaren

lingsutrustning och för dess insta l-

med

tillhörande

insamlingsutrus t-

lation i uttagspunkten.

ning och för dess installation

i u t-

tagspunkten.

Andra kostnader för mätning än de som nu nämnts får inte debiteras

enskilda elanvändare.

Tvister

nätkoncessionshava-

Tvister

nätkoncessionshava-

136

rens skyldigheter enligt denna para-	rens skyldigheter enligt denna para-					Bilaga 13
graf prövas av nätmyndigh eten.	graf prövas	av	nätmyndigheten,

	dock inte om det visas att ansökan
	kommit in till nätmyndigheten sen a-
	re än två år efter det att				nätkonce s-
	sionshavaren	sänt		ett	skriftligt
	ställningstagande		till	berörda pa r-

ter under deras senast kända adress.

	11 a §
	En elproducent som begär att hans
	inmatning skall mätas på annat sätt
	än enligt ett meddelat undantag
	enligt	10	a §	skall		av	nätkonce s-
	sionshavaren			debiteras			merkostna-
	den för denna mätning och för ra p-
	porteringen av resultaten av dessa
	mätningar. Om mätningen							av	e l-
	producentens			inmatning				därvid
	kräver en annan mätutrustning än
	vid mätning enligt det meddelade
	undantaget,			skall		elproducenten
	debiteras		kostnaden			för		mätaren
	med	tillhörande			insamlingsutrus t-
	ning och för dess installation i i n-
	matningspunkten.
	Tvister		om	nätkoncessionshav a-
	rens skyldigheter enligt denna pa-
	ragraf prövas			av	nätmyndigheten,
	dock inte om det visas att ansökan
	kommit in till nätmyndigheten sen a-
	re än två år efter det att						nätkonce s-
	sionshavaren			sänt		ett	skriftligt
	ställningstagande till berörda pa r-
	ter under deras senast kända
	adress.
	14 §
Kostnaden för en mätare med tillh ö -	Kostnaden för en mätare med tillh ö -
rande insamlingsutrustning och för	rande insamlingsutrustning och för
dess installation i inmatningspunk-	dess installation i inmatningspunk-
ten hos en elproducent skall av nät-	ten hos en elproducent skall av nät-
koncessionshavaren debiteras el-	koncessionshavaren					debiteras			el-
producenten. Detta gäller inte de	producenten. För de elproducenter
elproducenter som avses i 4 kap. 10	som avses i 4 kap. 10 §, gäller detta
§.	bara i den utsträckning som för e-
	skriften i 3 kap. 11 a § första stycket
	är tillämplig.
Tvister om nätkoncessionshava-	Tvister		om	nätkoncessionshava-
rens skyldigheter enligt denna para-	rens skyldigheter enligt denna para-									137

graf prövas av nätmyndigh eten.

graf prövas	av nätmyndigheten,		Bilaga 13
dock inte om det visas att ansökan			Bilaga 13
dock inte om det visas att ansökan
kommit in till nätmyndigheten sen a-
re än två år efter det att		nätkonce s-
sionshavaren	sänt ett	skriftligt

ställningstagande till berörda pa r- ter under deras senast kända adress.

15 §

Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning av den nätkoncessionshavare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten. E r- sättningen skall motsvara

1.värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät, och

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av e r- sättningen enligt första stycket.

Tvister	om	nätkoncessionshava-	Tvister om		nätkoncessionshava-
rens skyldigheter enligt denna para-			rens skyldigheter enligt denna para-
graf prövas av nätmyndigh eten.			graf	prövas	av nätmyndigheten,
			dock inte om det visas att ansökan
			kommit in till nätmyndigheten sen a-
			re än två år efter det att				nätkonce s-
			sionshavaren		sänt	ett	skriftligt
			ställningstagande till berörda pa r-
			ter under deras senast kända
			adress.
		4 kap.
			1 §
Nättariffer skall vara skäliga och			Nättariffer skall vara utformade så,
utformade på sakliga grunder.			att nätkoncessionshavarens saml a-
Vid bedömning av en nättariffs			de intäkter från nätverksamheten är
skälighet	skall	konsumentintresset	skäliga i förhållande till dels de
särskilt beaktas. Hänsyn skall des s-			objektiva förutsättningarna att					b e-
utom tas till kravet på en rimlig			driva	nätverksamheten,			dels	nä t-
avkastning i nätver ksamheten.			koncessionshavarens sätt att bedr i-
			va nätverksamheten.
			Nättariffer skall			vara	utformade
			på sakliga grunder.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela föreskrifter om insa m- ling av de uppgifter som behövs för bedömning av nättariffers sk ä lighet.

138

Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. och av bestämmelserna i 7, 10 och 11 kap.

Om nätmyndigheten avser att u t-

	10 §	Bilaga 13
En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en effekt		Bilaga 13

om högst 1 500 kilowatt skall för överföring av el betala endast den del
av avgiften enligt nättariffen som motsvarar den årliga kostnaden för
mätning, beräkning och rapportering på nätkoncessionshavarens nät. I n-
nehavaren skall dessutom betala engångsavgift för anslutning.
Om flera sådana anläggningar som är belägna i närheten av varandra
gemensamt matar in el på ledningsnätet, skall anläggningarna betraktas
som separata anläggningar vid tillämpningen av denna paragraf.
Tvister om de skyldigheter enligt	Tvister om de skyldigheter enligt
första stycket som innehavaren av	första stycket som innehavaren av
en produktionsanläggning har prö -	en produktionsanläggning har prö -
vas av nätmyndigheten.	vas av nätmyndigheten, dock inte
	om det visas att ansökan kommit in
	till nätmyndigheten senare än två år
	efter det att nätkoncessionshavaren
	sänt ett skriftligt ställningstagande
	till berörda parter under deras s e-
	nast kända adress.
	11 §

Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna skrif t- lig uppgift om sin nättariff. Uppgiften skall innehålla en upplysning om möjligheten att hos nätmyndigheten begära prövning enligt sista stycket.

Vid begäran om ny anslutning skall uppgifter enligt första stycket lä m- nas inom skälig tid.

Den som har nätkoncession skall offentliggöra sin nättariff till den del den avser avgifter och övriga villkor för överföring av el.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av nättariff enligt tredje stycket.

Tvister om nätkoncessionshav a- rens skyldigheter enligt första och andra styckena prövas av nätmy n- digheten.

12 kap.

1 §

Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndi g- heten.

Tillsynen omfattar inte elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap.

139

öva tillsyn över en nätkoncession s-		Bilaga 13
havares nättariff skall koncession s-		Bilaga 13
havares nättariff skall koncession s-
havaren underrättas om detta.
3 a §
Nätmyndigheten	får inte meddela
ett föreläggande enligt 3 § som a v-
ser en nätkoncessionshavares nät t-
ariff för ett visst räkenskapsår om
inte nätmyndigheten har underrä t-
tat nätkoncessionshavaren enligt 1
§ fjärde stycket	senast ett år efter

utgången av detta räke nskapsår.

13 kap.

1 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2.bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller

3.bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppså t-		Till böter döms den som uppsåtl i-
ligen eller av oaktsamhet		gen eller av oaktsamhet bryter mot
1. bryter mot 2 kap. 17 § eller		2 kap. 17 §.
2. inte gör anmälan enligt 6 kap.
1 § i rätt tid eller i sådan anmälan
lämnar oriktig uppgift.
I ringa fall döms inte till ansvar.
		5 §
Beslut av nätmyndigheten enligt 2		Beslut av nätmyndigheten enligt 2
kap. 18–20 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§,		kap. 18–20 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§,
11, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10		11, 11 a, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7
§§ samt 12 kap. 8 och 11 §§, beslut		och 10 §§ samt 12 kap. 8 och 11 §§,
av en tillsynsmyndighet enligt 12		beslut av en tillsynsmyndighet en-
kap. 2–4 §§ samt beslut av den sy-		ligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av
stemansvariga myndigheten	om	den	systemansvariga myndigheten
ersättning till den som enligt 8 kap.		om ersättning till den som enligt 8
2 § beordrats öka eller minska pr o-		kap. 2 § beordrats öka eller minska
duktionen av el får överklagas hos		produktionen av el får överklagas
allmän förvaltningsdomstol.	Prö v-	hos	allmän förvaltningsdomstol.
ningstillstånd krävs vid överklaga n-		Prövningstillstånd krävs vid öve r-
de till kammarrätten.		klagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av l a- gen.

140

Övergångsbestämmelser	Bilaga 13

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 i fråga om 3 kap. 10 a och 11 a §§ samt i övrigt den 1 juli 2002.

2.Bestämmelserna i 3 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse ti lllämpas första gången i fråga om redovisning för det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2003 eller närmast därefter.

3.Nätkoncessionshavare som innehar flera nätkoncessioner för o m- råde skall före utgången av augusti 2002 till nätmyndigheten a n- mäla hur koncessionshavaren anser att redovisning av områdena enligt 3 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse skall ske. Nä t- myndigheten skall därefter fatta beslut om hur denna redovisning skall ske. Om nätmyndigheten inte inom fyra månader från det anmälan kom in fattat beslut i redovisningsfrågan skall redovi s- ning ske i enlighet med koncessionshavarens anmälan. Nätmy n- dighetens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4.Beslut som meddelats enligt 3 kap. 3 § första stycket i dess gamla lydelse gäller till dess nätmyndigheten meddelat ett nytt beslut enligt punkten 3 eller tidsfristen i punkten 3 löpt ut.

5.Bestämmelserna i 4 kap. 1 § i dess nya lydelse tillämpas första gången i fråga om nättariffer som gäller från och med det räke n- skapsår som börjar den 1 januari 2003 eller närmast därefter.

6.Bestämmelserna i 3 kap. 6 § andra stycket, 7 § andra stycket, 11 § tredje stycket, 11 a § andra stycket, 14 § andra stycket och 15 § tredje stycket samt 4 kap. 10 § tredje stycket i deras nya lydelse tillämpas på sådana tvister, där ansökan kommit in till nätmy n- digheten den 1 juli 2004 eller senare.

7.Bestämmelserna i 12 kap. 1 § fjärde stycket i sin nya lydelse och bestämmelserna i 12 kap. 3 a § tillämpas på ärenden om tillsyn som inleds den 1 januari 2003 eller senare.

141

Bilaga 13

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:770) om ändring i e l- lagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att punkten 5 i övergångsbestämmelserna till l a- gen (1999:770) om ändring i ellagen (1997:857) skall ha följande lyde l- se.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
5. En elanvändare vars elförbru k-	5. En elanvändare vars elförbru k-
ning över tiden, enligt ett leveran s-	ning över tiden, enligt ett leveran s-
avtal som gäller vid lagens ikraft-	avtal som gäller vid lagens ikraft-
trädande, skall mätas på annat sätt	trädande, skall mätas på annat sätt
än enligt föreskrifter om schablo n-	än enligt föreskrifter om schablo n-
beräkning, meddelade med stöd av	beräkning, meddelade med stöd av
3 kap. 10 §, omfattas inte av be-	3 kap. 10 §, omfattas inte av be-
stämmelserna i 3 kap. 11 § första	stämmelserna i 3 kap. 11 § första
stycket under leveransavtalets åter-	stycket under leveransavtalets åter-
stående giltighetstid.	stående giltighetstid, dock längst till
	utgången av 2004.

En elleverantör som har ett sådant leveransavtal med en elanvändare skall anmäla detta till innehavaren av nätkoncession. I anmälan skall uppgift om leveransavtalets giltighetstid lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

142

Lagrådets yttrande

Bilaga 14

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-10-31

Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, regeringsrådet Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor.

Enligt en lagrådsremiss den 18 oktober 2001 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i ellagen (1997:857),

2.lag om ändring i lagen (1999:770) om ändring i ellagen (1997:857).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Bengt Agartz.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i ellagen

3 kap. 3 §

I det föreslagna första stycket ställs två krav för att redovisning skall ske samlat. Det ena är att koncessionsområdena ligger geografiskt nära va r- andra. Det andra är att områdena sammantagna inte utgör en för nätver k- samhet olämplig enhet.

I punkt 3 av de föreslagna övergångsbestämmelserna regleras vad som skall gälla när de nya reglerna börjar tillämpas. I huvudsak gäller att r e- dovisning skall ske i enlighet med vad koncessionshavaren anmält hos nätmyndigheten om denna inte beslutar något annat. Fortsättningsvis förutsätts nätmyndigheten i särskilda beslut ta ställning till redovisningen i anslutning till vissa beslut enligt 2 kap., t.ex. om nya nätkoncessioner.

Lagrådet konstaterar att den föreslagna regleringen inte är heltäckande. Bedömningen av vad som är en olämplig enhet för nätverksamhet kan t.ex. skifta över tiden i takt med förskjutningar i gränsen mellan glesbygd och tätort. Sådana förskjutningar kan, även om redovisningen inte längre skulle vara förenlig med de materiella reglerna i första stycket, inte leda till ett ändringsbeslut enligt den nu behandlade paragrafen.

Enligt Lagrådets mening bör paragrafen formuleras så att den ger u t- rymme för beslut om ändrad redovisning också i andra fall än sådana som knyter an till beslut enligt 2 kap.

Lagrådet föreslår att första och andra styckena ersätts med följande stycken:

”Redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för omr å- de skall avse varje område för sig. Nätmyndigheten skall dock besluta att en nätkoncessionshavares samtliga områden som ligger geografiskt nära

143

	varandra skall redovisas samlat, om inte områdena sammantagna utgör	Bilaga 14
	en för nätverksamhet olämplig enhet.	Bilaga 14
	en för nätverksamhet olämplig enhet.
	Beslut i frågan om områden som avses i första stycket skall omfattas av
	samlad redovisning skall fattas när det föreligger ett lagakraftvunnet b e-
	slut om meddelande av en nätkoncession enligt 2 kap. 1 §, om ändring av
	gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 12 §, om fö r-
	längning av giltighetstiden för en nätkoncession enligt 2 kap. 14 §, om
	tillstånd till överlåtelse av en nätkoncession enligt 2 kap. 16 § eller om
	återkallelse av en nätkoncession enligt 2 kap. 18 §. Sådant beslut kan
	också fattas när i övrigt ändrade förhållanden föranleder det.”

3 kap. 10 a §

I paragrafen regleras möjligheten för nätkoncessionshavare med mindre produktionsanläggningar anslutna till sitt nät att få dispens från kravet på mätning av fördelningen över tiden av inmatningen från dessa produ k- tionsanläggningar. Dispens skall enligt förslaget meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I specialmotiveringen (remissen s. 48) anges att dessa beslut inte skall få överklagas därför att de är av så utpräglat teknisk art att en prövning i allmän förvaltning s- domstol inte är ändamålsenlig. Att besluten inte skulle kunna överklagas kan dock inte anses klart framgå av 13 kap. 5 §, vars andra stycke föru t- sätter att regeringen skall kunna meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt lagen än dem som behandlas i första stycket.

Därtill kommer att det enligt Lagrådets mening inte kan uteslutas att ett beslut att vägra dispens i vissa fall har sådana ekonomiska implikationer för nätkoncessionshavaren att de kan anses gälla dennes ”civila rättigh e- ter” i den mening denna term används i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Är så fallet, krävs enligt denna artikel att det skall finnas en rätt till domstolsprövning. Med hänsyn härtill och e f- tersom skälen för att – med avvikelse från vad som i allmänhet gäller vid beslut enligt ellagen – utesluta domstolsprövning i just dessa fall inte framstår som tungt vägande, vill Lagrådet förorda att beslut att vägra undantag från kravet på detaljerad mätning skall kunna underställas do m- stol. För det fall att sådana beslut fattas av regeringen kan detta redan nu ske enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, och för det fall att regeringen uppdrar åt myndighet att fatta besluten, finns enligt 13 kap. 5 § andra stycket i ellagen en möjlighet för regerin g- en att meddela föreskrifter om överklagande. Någon ändring av lagen är därför inte erforderlig i detta hänseende.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i ellagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

144

Näringsdepartementet

Prop.2001/02:56

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 november 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,

Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing,

Larsson, Wärnersson, Lejon, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Rosengren

Regeringen beslutar proposition 2001/2002:56 Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn.

145

Rättsdatablad			Prop.2001/02:56

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för bak-
	inför, ändrar, upp-	omliggande EG-regler
	häver eller upprepar
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Ellagen (1997:857)	3 kap. 3, 9, 10 a, 15 §§,
	4 kap. 11§, 12 kap. 2 §,
	13 kap. 5 §

146