2002 års ekonomiska vårproposition

Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord................................................................................................................................			7
1	Inledning .................................................................................................................		7
	1.1	Sammanfattning.......................................................................................	7
	1.2	Resursläget...............................................................................................	9
	1.3	Finanspolitiken......................................................................................	10
	1.4	Utveckling inom olika områden...........................................................	10
2	Internationell utveckling......................................................................................		18
	2.1	Utvecklingen i Europa ..........................................................................	19
	2.2	Utvecklingen i Förenta staterna...........................................................	21
	2.3	Utvecklingen i Asien och Latinamerika...............................................	22
	2.4	Utvecklingen i Ryssland, Polen och de baltiska länderna...................	23
	2.5	Den svenska världsmarknadstillväxten ................................................	23
	2.6	Oljepriset ...............................................................................................	23
3	Kapitalmarknaderna..............................................................................................		24
	3.1	Utvecklingen i omvärlden.....................................................................	24
	3.2	Sverige ....................................................................................................	26
4	Utrikeshandel........................................................................................................		28
	4.1	Varuexport.............................................................................................	28
	4.2	Varuimport ............................................................................................	30
	4.3	Tjänstehandel.........................................................................................	31
	4.4	Bytesbalans ............................................................................................	31
5	Näringslivets produktion .....................................................................................		33
	5.1	Industri...................................................................................................	33
	5.2	Byggnadsverksamhet.............................................................................	35
	5.3	Tjänstesektorer......................................................................................	36
6	Arbetsmarknad .....................................................................................................		37
Långtidssjuka enligt RFV och AKU..............................................................................			41
7	Löner .....................................................................................................................		42
8	Inflation.................................................................................................................		43

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

9	Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter..................................................		47
	9.1	Hushållens inkomster...........................................................................	47
	9.2	Hushållens konsumtionsutgifter .........................................................	48
10	Investeringar.........................................................................................................		52
	10.1	Näringslivet...........................................................................................	52
	10.2	Offentliga myndigheter........................................................................	54
	10.3	Bostäder.................................................................................................	54
	10.4	Lager ......................................................................................................	55
11	Den offentliga sektorn.........................................................................................		57
	11.1	Den konsoliderade offentliga sektorn .................................................	57
	11.2	Den statliga sektorn..............................................................................	61
	11.3	Ålderspensionssystemet.......................................................................	62
	11.4	Kommunsektorn...................................................................................	63
	11.5	Finanspolitiska mål och indikatorer ....................................................	65
12	Sidoalternativ........................................................................................................		69
	12.1	Basalternativet.......................................................................................	69
	12.2	Lågtillväxtalternativet ...........................................................................	69
	12.3	Högtillväxtalternativet..........................................................................	70
13	Prognosutvärdering..............................................................................................		72
	13.1	Finansdepartementets prognoser.........................................................	72
	13.2	Jämförelse med andra prognosmakare.................................................	74

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Tabellförteckning


1.1	Prognosförutsättningar...............................................................................................		8
1.2	Nyckeltal ...................................................................................................................		10
1.3	Försörjningsbalans....................................................................................................		13
1.4	Bidrag till BNP-tillväxt .............................................................................................		15
1.5	Sparandets sammansättning......................................................................................		16
1.6	De offentliga finanserna ...........................................................................................		16
2.1	BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet .........................................................................		18
3.1	Betalningsbalansens finansiella poster .....................................................................		27
3.2	Ränte- och valutakursantaganden ............................................................................		27
4.1	Export och import av varor och tjänster .................................................................		28
4.2	Bytesbalans ................................................................................................................		31
4.3	Bruttonationalinkomst .............................................................................................		32
5.1	Näringslivets produktion..........................................................................................		33
5.2	Nyckeltal för industrin .............................................................................................		34
5.3	Byggnadsverksamhet ................................................................................................		36
6.1	Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet ................................................................		37
7.1	Timlöner ....................................................................................................................		42
8.1	Konsumentprisutveckling.........................................................................................		43
9.1	Hushållens reala disponibla inkomster och konsumtionsutveckling ....................		47
9.2	Bidrag till ökningen av hushållens reala disponibla inkomster ..............................		47
9.3	Den underliggande realinkomstutvecklingen 2001–2004.......................................		48
9.4	Hushållens finansiella förmögenhet ........................................................................		50
9.5	Hushållens sparande .................................................................................................		51
10.1		Investeringar............................................................................................................	52
10.2		Varuproducenters investeringar .............................................................................	53
10.3		Tjänsteproducenters investeringar.........................................................................	53
11.1		Offentliga sektorns finansiella sparande................................................................	57
11.2		Den offentliga sektorns finanser............................................................................	58
11.3		Offentliga sektorns konsoliderade skuld...............................................................	58
11.4		Skatter och avgifter .................................................................................................	60
11.5		Den offentliga sektorns utgifter ............................................................................	61
11.6		Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag) ............................	62
11.7		Ålderspensionssystemet .........................................................................................	63
11.8		Kommunsektorns finanser .....................................................................................	64
11.9		Strukturellt sparande i offentlig sektor..................................................................	67
11.10 Indikator för effekter på efterfrågan....................................................................			68
12.1		Nyckeltal, basalternativet .......................................................................................	69
12.2		Nyckeltal, lågtillväxtalternativet ............................................................................	70
12.3		Nyckeltal, högtillväxtalternativet...........................................................................	71
13.1		Finansdepartementets prognoser och utfallet för 2001........................................	72
13.2		Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-tillväxten........................................	75

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Diagramförteckning

1.1 Utveckling av BNP och BNP-gap .............................................................................			7
2.1	Sysselsättningstillväxt i några euroländer................................................................		20
2.2	Produktivitetstillväxt i Förenta staterna .................................................................		21
3.1	10-åriga statsobligationsräntor i Förenta staterna, Tyskland och Sverige.............		25
3.2	Dollar mot euro ........................................................................................................		25
3.3	Börsutvecklingen i Förenta staterna och Europa ..................................................		26
3.4	Differens mellan 10-årig statsobligationsränta i Sverige och Tyskland.................		26
3.5	Kronans växelkurs konkurrensvägt och mot euron ..............................................		27
3.6	Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige....................................................		27
4.1	Varuexport och exportorderingång .........................................................................		29
5.1	Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11
		OECD-länder.......................................................................................................	34
5.2	Industrins bruttoöverskottsandel............................................................................		35
6.1	Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta.......................................................		38
6.2	Regionala skillnader i sysselsättningsgrad mellan länen.........................................		38
6.3	Antal sysselsatta och arbetskraftsutbud..................................................................		40
6.4	Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
		program.................................................................................................................	40
8.1	Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen....................................................		43
8.2	Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen, alternativ indelning..................		44
8.3	Konsumentprisutveckling........................................................................................		46
9.2	Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter .................................		48
9.3	Hushållens bruttoskuld och reala förmögenhet i förhållande till disponibel
		inkomst .................................................................................................................	50
9.4	Hushållens tillförsiktsindikator (CCI)...................................................................		50
9.5	Hushållens nettosparkvot ........................................................................................		51
10.1		Investeringar, andel av BNP...................................................................................	52
10.2		Kapitalkvoten i industrin........................................................................................	53
10.3		Fastighetspriser.......................................................................................................	54
10.4		Påbörjade nybyggnationer av lägenheter...............................................................	55
11.1		Offentliga sektorns finansiella sparande...............................................................	57
11.2		Den offentliga sektorns skatter och avgifter ........................................................	59
11.3		Den offentliga sektorns inkomster och utgifter...................................................	60
11.4		Kommunala konsumtionsutgifter 2000–2004.......................................................	64
11.5		Den kommunala sektorns konsumtion och sysselsättning 1990–2004...............	65
13.1		Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2001 ......................................................	74

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Svensk ekonomi

Förord	jats. Bruttonationalprodukten väntas i år öka
I denna bilaga till 2002 års ekonomiska vårpro-	med 1,4 %. Bakom denna relativt måttliga årsge-
	nomsnittssiffra ligger dock en ökning av BNP
position redovisas en prognos för den interna-	under loppet av 2002 på runt 2,5 %. Nästa år be-
tionella och den svenska ekonomins utveckling	döms återhämtningen fortsätta och BNP väntas
t.o.m. 2003. Därutöver redovisas även en kalkyl	öka med nästan 3 %.
för utvecklingen 2004.	En viktig drivkraft bakom den förväntade in-
Bedömningarna baseras på underlag från Sta-	ternationella konjunkturuppgången är den ex-
tistiska centralbyrån (SCB), OECD och Kon-	pansiva inriktningen av den ekonomiska politi-
junkturinstitutet (KI). Ansvaret för bedömning-	ken, framför allt i Förenta staterna. Den
arna åvilar dock helt Finansdepartementet.	amerikanska centralbanken sänkte successivt
Beräkningarna är gjorda med stöd av Kon-	styrräntan under 2001, från 6,50 % till 1,75 %,
junkturinstitutets modell KOSMOS och är be-	vilket är den lägsta nivån sedan 1961. Därtill har
tingade av att ett antal förutsättningar är upp-	finanspolitiken i Förenta staterna använts för att
fyllda.	ytterligare stimulera ekonomin genom bl.a.
För beräkningarna av volymutvecklingen har	skattelättnader riktade till hushållen. Positiva
2000 använts som fast basår.	effekter av den förda politiken har kunnat skön-
Ansvarig för beräkningarna är departements-	jas i den inkommande statistiken. En annan bi-
rådet Mats Dillén. Beräkningarna baseras på in-	dragande faktor till den internationella kon-
formation t.o.m. 5 april, 2002.	junkturåterhämtningen	är	att	den
	lageranpassning, som	under	föregående	år

tyngde industrikonjunkturen i Förenta staterna och EU-området, tycks vara på väg att avslutas.

1 Inledning

1.1Sammanfattning

Tillväxtutsikterna i Sverige och i stora delar av OECD-området har förbättrats under de senaste månaderna. Den kraftiga försvagningen av det internationella konjunkturläget under 2001 drabbade den svenska ekonomin hårt. Terrorat- tackerna den 11 september bidrog till en för- dröjning av den globala konjunkturåterhämt- ningen. Avmattningen i den svenska ekonomin blev därför något mer utdragen än vad som för- utsågs i budgetpropositionen. Enligt de prelimi- nära nationalräkenskaperna ökade bruttonatio- nalprodukten (BNP) 2001 med 1,2 %, vilket kan jämföras med prognosen i budgetpropositionen på 1,7 %.

Den senaste tidens svenska statistik och indi- katorer pekar på att en återhämtning har påbör-

Diagram 1.1 Utveckling av BNP och BNP-gap

Procent

4,0				0,0
3,5		BNP-tillväxt		-0,2
3,5		BNP-gap (höger axel)		-0,2
		BNP-gap (höger axel)
3,0				-0,4
2,5				-0,6
2,0				-0,8
1,5				-1,0
1,0				-1,2
0,5				-1,4
0,0				-1,6
2000	2001	2002	2003	2004

Anm.: BNP-gapet avser skillnaden mellan faktisk och potentiell produktion, i procent.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Euroområdet bedöms ligga något efter Förenta staterna i konjunkturcykeln. Nationalräken- skapsutfall och annan statistik som mäter den

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

ekonomiska aktiviteten i euroområdet visar, ge- nerellt sett, att en återhämtning ännu inte har påbörjats. Olika framåtblickande indikatorer ger dock en ganska entydig bild av att tillförsikten inför framtiden har stärkts hos såväl hushåll som företag.

Även om den internationella konjunkturåter- hämtningen långt ifrån är säkerställd måste ris- ken för bakslag nu bedömas vara mindre jämfört med situationen för ett halvår sedan. En risk i den globala konjunkturutvecklingen är dock den fortsatta investeringsutvecklingen inom indu- strin eftersom kapacitetsutnyttjandet är lågt och vinstutsikterna är osäkra. Särskilt påtaglig är osä- kerheten inom sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IKT). En ytterligare osäkerhet i prognosen är den fortsatta utveck- lingen i mellanöstern.

Den amerikanska konjunkturuppgången kan dock bli starkare än förväntat. Det kan inte ute- slutas att effekterna av den expansiva ekono- miska politiken i Förenta staterna blir större än vad som antagits, inte minst mot bakgrund av de senaste månadernas genomgående starka stati- stikutfall.

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

	2000	2001	2002	2003	2004
BNP världen1	4,6	2,5	2,6	4,2	4,1
HIKP EU2	2,1	2,4	1,9	1,9	1,8
Timlön i Sverige3	3,7	4,2	3,5	3,5	3,5
Dollarkurs (SEK)2	9,2	10,3	10,1	9,4	8,8
TCW-index2	124,5	136,0	131,6	124,8	122,5
Tysk långränta4	5,3	4,8	5,0	5,1	5,0
Svensk långränta4	5,4	5,1	5,4	5,3	5,2
Svensk kortränta5	4,1	4,1	4,3	4,7	4,6

1Procentuell förändring.

2Årsgenomsnitt.

3Kostnad, årsgenomsnitt.

410-års statsobligation, årsgenomsnitt.

56-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den internationella lågkonjunkturen har påver- kat den svenska ekonomin på flera sätt. Varuex- porten föll kraftigt 2001 och enligt de prelimi- nära nationalräkenskaperna minskade exporten av teleprodukter med hela 34 %. Industriinve- steringarna sjönk och hushållens aktieförmö- genhet minskade till följd av den svaga börsut- vecklingen. Därmed påskyndades och förstärktes troligen fjolårets uppgång i hushål- lens sparkvot, som efter ett antal år med god

konsumtionstillväxt hade kommit ner på histo- riskt sett låga nivåer.

Den relativt måttliga tillväxten 2001 förklaras även av att den internationella konjunkturned- gången sammanföll med att några inhemska ef- terfrågekomponenter försvagades. Exempelvis minskade hushållens konsumtion av bilar med ca 20 %. Tjänstesektorernas investeringar och mjukvaruinvesteringar ökade inte lika snabbt som tidigare. Dessutom har såväl industrin som handeln under 2001 anpassat sina lager, vilket dämpade produktionsutvecklingen med motsva- rande 0,5 % av BNP.

Förutsättningarna för en gradvis förstärkning av konjunkturläget i den svenska ekonomin är gynnsamma. Den väntade internationella kon- junkturuppgången understödjer en återhämtning av exporten samtidigt som den ekonomiska po- litiken är expansiv och bidrar till att stärka hus- hållens inkomster. Hushållens disponibla in- komster ökade 2001 med 3 % och förutses i år öka med drygt 4,5 % i reala termer. Några av de inhemska faktorer som höll tillbaka tillväxten 2001, framför allt lager och bilkonsumtionen, har i år inte samma dämpande effekt. Vidare be- döms efterfrågeläget för teleprodukter stabilise- ras.

Sysselsättningen 2001 steg med 1,9 % mätt som årsgenomsnitt. Utvecklingen under loppet av 2001 var dock relativt svag och sysselsätt- ningstillväxten har stagnerat under de senaste månaderna. Antalet arbetade timmar ökade med endast 0,5 %. Medelarbetstiden sjönk således med 1,4 %. Den kraftiga nedgången i medelar- betstiden förklaras både av stigande frånvaro, bl.a. på grund av sjukdom, och ett sjunkande övertidsuttag. Den öppna arbetslösheten upp- gick förra året till 4,0 %.

Den avmattning i sysselsättningstillväxten som har registrerats i utfallen och utvecklingen av olika indikatorer pekar på att sysselsättningen kommer att minska och arbetslösheten att stiga något under de kommande månaderna. I takt med den allmänna konjunkturförstärkningen bedöms dock sysselsättningen återigen börja öka och arbetslösheten falla i slutet av 2002.

Timlönerna beräknas 2001 ha ökat med 4,2 %, vilket är något högre än vad som är förenligt med en långsiktigt balanserad samhällsekono- misk utveckling. Löneutvecklingen skiljer sig dock åt mellan arbetsmarknadens olika delar. Inom industrin, där sysselsättningen har fallit under 2001, har löneglidningen minskat. Inom

näringslivets tjänstesektorer, där sysselsätt- ningen har stigit med i genomsnitt drygt 3,5 % per år sedan 1998, har löneglidningen ökat.

Med beaktande av att efterfrågan på arbets- kraft inom näringslivet förefaller vara relativt svag för närvarande är det rimligt att förvänta sig att trycket på lönebildningen gradvis lättar. De avtalsmässiga löneökningarna för innevarande år och nästa år uppskattas vara något lägre än för 2001. Prognosen bygger på antagandet att löne- ökningarna för 2002 t.o.m. 2004 begränsas till 3,5 % per år.

Priserna steg i snabb takt under första halvåret 2001 och inflationen har sedan dess legat om- kring 3 %. Till en viss del kan inflationsupp- gången hänföras till stigande priser på el, kött och, under senare tid, omfattande prishöjningar på frukt och grönsaker. Dessa prishöjningar be- döms i huvudsak endast tillfälligt ha ökat infla- tionen. Därutöver har höga löneökningar i kon- sumentnära tjänstebranscher, som dessutom i flera fall uppvisade en svag eller negativ produk- tivitetstillväxt, sannolikhet bidragit till ett sti- gande inhemskt inflationstryck. Den förutsedda nedväxlingen av löneökningstakten tillsammans med att tillfälliga prisökningars inflationspåver- kan reduceras, väntas innebära att inflationen, mätt som förändringen i konsumentprisindex (KPI), minskar till ca 2 % i slutet av detta år och ligger sedan kvar på denna nivå under 2003.

1.2Resursläget

Det faktum att BNP-tillväxten minskade kraftigt 2001 samtidigt som inflationen ökade kan tyckas vara något motsägelsefullt. Det normala mönst- ret är att inflationstrycket lättar när resursut- nyttjandet i ekonomin faller. Som framgår av fi- gur 1.1 är bedömningen att det, trots inflationsuppgången, fanns lediga resurser i den svenska ekonomin förra året. Således var BNP- gapet negativt. Som konstaterades ovan förklaras sannolikt en stor del av fjolårets inflationsupp- gång av tillfälliga prisökningar med en svag koppling till resursutnyttjandet i ekonomin. Men till viss del beror prisökningarna sannolikt även på att löneökningarna i tjänstesektorerna var högre än vad som är förenligt med en balan- serad samhällsekonomisk utveckling.

Produktiviteten i näringslivet ökade med en- dast 0,5 % 2001, vilket är avsevärt lägre än den långsiktiga produktivitetstillväxten. Till en viss

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

del kan ”den förlorade” produktivitetstillväxten hämtas igen när en starkare efterfrågan bl.a. leder till att kapacitetsutnyttjandet i industrin ökar. Den väntade stabiliseringen inom IKT-sektorn bidrar också till en uppgång i produktivitetstill- växten. Innebörden av detta är att det tycks fin- nas ett utrymme för en cyklisk produktivitets- återhämtning de kommande åren och därmed en produktivitetstillväxt som överstiger den trend- mässiga produktivitetstillväxten.

Medelarbetstiden har fallit i snabb takt under såväl 2000 som 2001 och antalet arbetade timmar har därför utvecklats betydligt svagare än antalet sysselsatta. Det är mycket svårt att fastställa om denna minskning är permanent eller om en upp- gång kan väntas under de kommande åren. I hu- vudsak bedöms nedgången i medelarbetstiden vara permanent. En mindre ökning av medelar- betstiden kan dock förväntas under de kom- mande åren genom att övertidsuttaget återigen ökar något när konjunkturläget förbättras och när regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet får avsedda effekter.

Sammanfattningsvis görs bedömningen att BNP-gapet var negativt 2001, eftersom det san- nolikt finns ett visst utrymme för en konjunktu- rell återhämtning av produktiviteten och medel- arbetstiden. Även 2003 bedöms det finnas ett negativt BNP-gap motsvarande knappt 1 % av BNP. Det är således möjligt med en BNP-till- växt under de närmaste åren efter 2003 som överstiger den uppskattade långsiktiga tillväxt- takten på 2 % utan inflationsdrivande effekter.

Den förväntade minskningen av sysselsätt- ningen under 2002, en växande arbetsför befolk- ning och ett minskat antal personer i arbets- marknadspolitiska program leder till att det nästa år, trots en viss sysselsättningsuppgång, finns le- diga resurser på arbetsmarknaden. Det innebär att sysselsättningsgraden kan väntas öka i de flesta åldersgrupper under 2004. Den totala sys- selsättningstillväxten i ekonomin hålls emellertid tillbaka av att åldersgrupper med en låg syssel- sättningsgrad ökar som andel av den arbetsföra befolkningen. Den reguljära sysselsättningsgra- den för personer mellan 20 och 64 år beräknas 2004 uppgå till 78 %.

Mot bakgrund av inflations- och tillväxtut- vecklingen under 2001 är osäkerheten om re- sursläget mycket stor. I avsnitt 12 redovisas kal- kyler som illustrerar alternativa utvecklingsbanor för den svenska ekonomin. I ett högtillväxtalter- nativ antas lönebildningen och arbetsmarknaden

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

fungera väl. Sysselsättningen kan då fortsätta att växa i snabb takt utan att arbetsmarknaden blir överhettad och den reguljära sysselsättningsgra- den kan öka till 80 % 2004. I ett lågtillväxtalter- nativ antas arbetsmarknaden och lönebildningen fungera sämre. Lönerna ökar i snabbare takt än vad som är förenligt med Riksbankens infla- tionsmål, vilket antas föranleda en åtstramning av penningpolitiken. Den reguljära sysselsätt- ningsgraden i lågtillväxtalternativet uppgår till 77 % år 2004.

Tabell 1.2 Nyckeltal

	2000	2001	2002	2003	2004
KPI, dec–dec	1,4	2,9	2,1	2,2	2,0

UND1X, dec–dec	1,3	3,4	1,8	1,9	–

Disponibel inkomst1	2,92	3,0	4,6	1,9	1,7
Sparkvot (nivå)3	–2,02	0,8	3,5	2,5	2,1
Industriproduktion1	6,9	–0,8	1,4	4,2	4,0
Relativ enhetsarbets-
kostnad i industrin1	–1,2	–8,0	1,2	4,0	–
Antal sysselsatta1	2,2	1,9	–0,4	0,4	0,4
Öppen arbetslöshet4	4,7	4,0	4,3	4,0	3,9
Arbetsmarknadspoli-
tiska program4	2,6	2,5	2,5	2,2	2,0
Reguljär sysselsätt-
ningsgrad5	77,2	78,2	77,7	77,9	78,0
Handelsbalans6	137	143	151	158	172
Bytesbalans7	3,3	3,2	3,4	3,7	4,2
Offentligt överskott7	3,7	4,8	1,8	1,8	1,8

1Årlig procentuell förändring.

2Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 i nationalräkenska- perna överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn.

3Exklusive sparande i avtalspension.

4Procent av arbetskraften.

5Antal sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknads- politiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

6Miljarder kronor.

7Procent av BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Finansdepartementet.

2001 i nationalräkenskaperna (se närmare avsnitt

11). Det finansiella sparandet i offentlig sektor beräknas i år till 1,8 %. I budgetpropositionen för 2002 gjorde regeringen bedömningen att överskottsmålet skulle behållas på 2 % av BNP. I budgetpropositionen angavs att ett lägre över- skott skulle accepteras om konjunkturen ut- vecklades sämre än väntat. Mot bakgrund av den kraftiga nedrevideringen av BNP-tillväxten för 2002, och av att BNP-tillväxten för 2001 under- stiger prognosen i budgetpropositionen, bedöms denna avvikelse vara förenlig med riksdagens be- slut om överskottsmålet för 2002. Även 2003 och 2004 uppgår det beräknade finansiella spa- randet i offentlig sektor till 1,8 %. Regeringen avser att i sedvanlig ordning återkomma till frå- gan om överskottsmålet för 2003 i höstens bud- getproposition.

Finanspolitiken inriktning ett visst år definie- ras dels av beslutade och föreslagna eller avise- rade åtgärder som träder i kraft under året, dels av s.k. automatiska stabilisatorer dvs. den för- svagning av de offentliga finanserna som sker när resursutnyttjandet i ekonomin minskar. Därut- över påverkas även finanspolitiken av ett antal andra faktorer (se avsnitt 11.5).

Finanspolitiken var kraftigt expansiv under 2001, är expansiv i år och, vid oförändrad eko- nomisk politik, åtstramande nästa år. En stor del av såväl förra årets som årets finanspolitiska sti- mulans riktas till hushållen. Nästa år är emeller- tid den finanspolitiska stimulans som är riktad till hushållen blygsam.

1.4Utveckling inom olika områden

Den internationella utvecklingen

1.3Finanspolitiken

Målet för de offentliga finanserna är ett över- skott om 2 % i genomsnitt över en konjunktur- cykel. Därmed stärks den offentliga förmögen- hetsställningen, vilket skapar ett finansiellt utrymme att möta den demografiska utveck- lingen under de närmaste decennierna.

Förra året visade de offentliga finanserna ett överskott på 4,8 % av BNP. Den höga nivån av- speglar bl.a. att skatten på 2000 års exceptionellt höga bolagsvinster och reavinster redovisas först

Det finns allt fler tecken på en återhämtning i den globala konjunkturen. I Förenta staterna vi- sar BNP-utfallet för det fjärde kvartalet och sta- tistik för de första månaderna i år på att en oväntat snabb återhämtning har inletts. I EU- området har konjunkturutsikterna förbättras under årets första kvartal. Därmed väntas den globala BNP-tillväxten stärkas under året och som årsgenomsnitt uppgå till drygt 2,5 % i år och ca 4 % nästa år.

Konjunkturomslaget i Förenta staterna i bör- jan av 2001 var kraftigt och fick återverkningar för hela världsekonomin. En viktig delförklaring till avmattningen är att industriinvesteringarna,

efter ett antal år med mycket hög tillväxt, i slutet av 2000 låg på en ohållbart hög nivå. Överkapa- citeten i förhållande till efterfrågan var mest på- taglig inom IKT-sektorn. Nedgången slog hårt mot den amerikanska industrin som fick pro- blem med såväl en vikande efterfrågan som allt- för stora lager. Industriproduktionen föll konti- nuerligt under loppet av föregående år och börsutvecklingen var negativ. Terrorattackerna den 11 september bidrog ytterligare till att öka osäkerheten men också till en ännu kraftigare stimulanspolitik.

Den amerikanska ekonomin tycks dock över- raskande snabbt ha återhämtat sig och förutsätt- ningarna för en stark tillväxt i år och nästa år är goda. Lageranpassningen är i ett slutskede, pro- duktionen i IKT-sektorn har vänt uppåt, tillför- sikten inför framtiden bland hushåll och företag är relativt hög, arbetsmarknadsläget har förbätt- rats och såväl finans- som penningpolitiken har en mycket expansiv inriktning. BNP förutses öka med 1,8 % i år och med ca 4 % nästa år.

En riskfaktor i den amerikanska ekonomin är att industriinvesteringarna utvecklas mycket svagt och att detta ger negativa återverkningar på den övriga ekonomin. Risken är påtaglig därför att investeringsbehoven inom industrin begrän- sas av ett historiskt sett lågt kapacitetsutnytt- jande. En god vinstutveckling, låga räntor, en hög tillförsikt inför framtiden hos amerikanska industriföretag och en stark efterfrågan från hushållen är faktorer som ändå väntas bidra till att hålla upp investeringsvolymerna. Inom IKT- sektorn har en betydande del av investeringarna, på grund av en snabb teknisk utveckling, en kort livslängd. Detta resulterar i stora förluster för IKT-företag men också i att överkapacitet snabbt försvinner.

År 2001 föll produktivitetstillväxten tillbaka i Förenta staterna jämfört med tidigare års höga tal. Dock skedde en stark återhämtning i slutet av året. En osäkerhetsfaktor är om en återgång till den tidigare ökningstakten i produktiviteten är möjlig eller inte. Produktivitetsutvecklingen spelar en avgörande roll, dels genom dess direkta effekter på produktion och vinstutveckling, dels genom att en god produktivitetstillväxt stärker framtidstron, vilket är positivt för investering- arna och börsutvecklingen.

BNP i euroområdet ökade som årsgenomsnitt med 1,5 % 2001, men tillväxten avstannade helt under de tre sista kvartalen. Konjunktur- nedgången förklaras såväl av att konjunkturav-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

mattningen i Förenta staterna lett till en lägre exporttillväxt som av inhemska faktorer. En vik- tig sådan är att arbetsmarknaden har försvagats i bl.a. Frankrike och Tyskland. Det är dock endast i Tyskland som sysselsättningen har minskat. Trots att ledande indikatorer antyder en upp- gång av såväl inhemsk som omvärldens efterfrå- gan är det troligt att arbetsmarknaden under en tid framöver fortsätter att försvagas, vilket i sin tur kan verka återhållande på hushållens vilja att konsumera. I likhet med Förenta staterna finns det gott om ledig kapacitet inom industrin, vil- ket tillsammans med pressade vinstmarginaler indikerar att investeringsutvecklingen troligen blir svag. Tillväxten i euroområdet väntas för- stärkas under loppet av 2002, men årsgenom- snittet begränsas till drygt 1 % på grund av den svaga utvecklingen under 2001. År 2003 beräk- nas BNP-tillväxten till drygt 2,5 %.

I Storbritannien hölls tillväxten uppe väl un- der 2001 tack vare en mycket stark utveckling av hushållens konsumtion. En viss avmattning i till- växten var dock tydlig i slutet av året. Den goda underliggande konsumtionstillväxten och en återhämtning för tillverkningsindustrin väntas leda till att BNP-tillväxten i år uppgår till 1,9 % och nästa år till 2,6 %. Även i Danmark och Norge förutses hushållens konsumtion uppvisa en gynnsam utveckling. BNP-tillväxten i Dan- mark beräknas uppgå till 1,3 % i år och 2,2 % nästa år och i Norge till 2,2 % respektive 2,4 %. I Danmark, Norge och Storbritannien är arbets- marknadsläget relativt stramt och risken finns att lönerna i dessa länder kan komma att öka i en takt som kräver en skärpning av den ekonomiska politiken.

Den internationella lågkonjunkturen föregå- ende år bidrog till att den japanska ekonomin försvagades ytterligare och BNP föll med 0,4 %. Den förutsedda förbättringen av de internatio- nella konjunkturutsikterna väntas, tillsammans med en lägre värderad yen, påverka den japanska exportindustrin positivt. Utgångsläget för den japanska ekonomin är ändå så pass svagt att BNP väntas minska med 1,4 % i år och öka med 1,2 % nästa år. Om prognosen för i år realiseras kom- mer BNP i Japan ha fallit tre av de senaste fem åren. Problemen bedöms vara mycket allvarliga, inte minst i banksektorn, och en mer negativ ut- veckling som också utgör ett hot mot stabilite- ten i världsekonomin kan inte uteslutas.

I övriga Asien hölls tillväxten 2001 uppe av en mycket stark inhemsk efterfrågan i Kina och In-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

dien, medan de exportberoende ekonomierna i Sydostasien drabbades relativt hårt av nedgången i världshandeln. Kina och Indien förväntas fort- sätta att utvecklas väl samtidigt som de mindre asiatiska ekonomierna gynnas av den internatio- nella konjunkturuppgången och en bättre ut- veckling inom IKT-sektorn. Tillväxten i hela re- gionen väntas uppgå till knappt 6 % i år och ca 6,5 % nästa år.

Räntor, valutor och inflation

Den internationella konjunkturavmattningen har i hög grad präglat utvecklingen på världens obli- gationsmarknader. Den amerikanska 10-års rän- tan, liksom den tyska 10-årsräntan, har i genom- snitt legat runt 5 % under 2001. Den historiskt sett mycket låga amerikanska räntenivån är ett uttryck för ett svagt konjunkturläge, men också för förväntningar om låg inflation på sikt. Den senaste tidens positiva konjunkturstatistik från i första hand Förenta staterna har inneburit att obligationsräntorna generellt sett har stigit. År 2003 bedöms den amerikanska ekonomin vara i en mer normal konjunktursituation och 10-års- räntan bedöms ligga runt 6 %. Den tyska 10-års- räntan har, med tanke på den svaga tillväxten, under den senaste tiden legat på en överraskande hög nivå och någon ytterligare uppgång väntas inte trots ett gradvis förbättrat konjunkturläge.

I tider då utvecklingen i världsekonomin upplevs som osäker av aktörerna på de finansiella marknaderna tenderar skillnaden mellan svenska och tyska obligationsräntor att stiga. Ett tecken på ett sådant samband är att de svenska räntorna steg i förhållande till amerikanska och tyska räntor efter terrorattackerna den 11 september. I takt med att det internationella konjunkturläget stabiliseras bedöms den svenska 10-årsräntan återigen närma sig den tyska för att på sikt ligga ca 0,2 procentenheter över den tyska 10-årsrän- tan.

Den positiva amerikanska konjunkturstatisti- ken väntas leda till att centralbanken i Förenta staterna under året inleder en anpassning av styr- räntan mot en mer neutral nivå. Den ameri- kanska centralbanken har också indikerat att en sådan omprövning är på väg. Den europeiska centralbanken (ECB) väntas dröja till 2003 innan penningpolitiken stramas åt något. Ett senare agerande av ECB jämfört med den amerikanska centralbanken förklaras av att konjunkturupp- gången i euroområdet väntas infalla något senare

än i Förenta staterna och av att styrräntan i ut- gångsläget är högre i euroområdet.

Kronans värde varierade kraftigt under 2001. Under de tre första kvartalen bidrog sannolikt den svaga börsutvecklingen och ogynnsamma aktieflöden till att den svenska kronan successivt försvagades. Den dollarförstärkning som ägde rum omedelbart efter terrorattackerna den 11 september bidrog till att kronan under slutet av september enligt det handelsvägda TCW-indexet nådde rekordsvaga 146. Därefter har kronan gradvis förstärkts till ca 133 i början av april. Kronan bedöms dock fortfarande vara undervär- derad och väntas appreciera så att TCW-indexet i slutet av 2004 ligger runt 122. Kronans kurs mot euron antas i slutet av 2004 ligga på 8,60 kro- nor/euro.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett inflationsmål. Inflationen mätt som föränd- ringen i konsumentprisindex (KPI) över tolv månader skall uppgå till 2 % med ett toleransin- tervall på +/– 1 procentenhet. Riksbanken har förtydligat att det för närvarande är UND1X som styr utformningen av penningpolitiken. UND1X är Riksbankens mått på den underlig- gande inflationen där de direkta effekterna av förändrade räntor, indirekta skatter och subven- tioner har exkluderats från KPI.

Föregående år ökade inflationen kraftigt av skäl som närmare diskuterades ovan. Under pro- gnosperioden väntas lägre löneökningar, fallande importpriser och mindre inflationspåverkan från s.k. tillfälliga effekter leda till att inflationen minskar snabbt. I slutet av innevarande år beräk- nas inflationen enligt UND1X uppgå till 1,8 %. Nästa år bedöms det goda efterfrågeläget ge handeln ett visst utrymme att höja marginalerna. I december 2003 bedöms inflationen enligt UND1X uppgå till 1,9 %.

Riksbanken förutsätts anpassa penningpoliti- ken så att inflationen på sikt utvecklas i linje med inflationsmålet. Eftersom lediga resurser succes- sivt tas i anspråk antas Riksbanken höja den s.k. reporäntan till 4,5 % under nästa år.

Försörjningsbalansen

År 2000 var ett av de bättre exportåren för Sve- rige under de senaste 30 åren. Varuexporten ökade med drygt 11 % år 2000 för att sedan falla med 4,4 % 2001. Motsvarande siffror för bear- betade varor var 11,8 % respektive –5,3 %. För att hitta ett lika svagt år som 2001 för den

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

							Procentuell volymförändring
	Miljarder
	kronor
	20011	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004
Hushållens konsumtionsutgifter	1 080	2,7	3,9	3,62	0,2	1,7	2,9	2,2
Offentliga konsumtionsutgifter	578	3,2	1,7	1,02	1,4	0,8	0,3	0,4
Statliga	163	–5,3	2,1	–2,7	0,0	1,0	0,0	0,0

Kommunala	415	7,1	1,6	2,62	1,9	0,7	0,5	0,5
Fasta bruttoinvesteringar	379	8,5	9,6	5,0	1,5	1,1	5,0	4,7

Näringsliv exkl. bostäder	284	9,7	10,1	7,0	0,5	0,3	4,6	5,0

Bostäder	46	3,2	12,1	9,3	8,3	3,4	9,0	5,0

Myndigheter	49	5,8	5,3	–8,1	1,4	3,4	3,4	2,3
Lagerinvesteringar3	3	0,4	–0,6	0,5	–0,5	–0,2	0,2	0,0
Export	1 007	8,4	6,5	10,3	–1,4	1,3	7,5	6,5

Import	879	11,2	4,4	11,5	–3,9	0,7	8,1	6,3
BNP	2 167	3,6	4,5	3,6	1,2	1,4	2,8	2,5

1Löpande priser.

2Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt är utvecklingstalen för år 2000 för hushållens konsumtion 4,6 %, för offentlig konsumtion –0,9 % och för kommunal konsumtion –0,2 %.

3Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

svenska exportindustrin som 2001 får man gå tillbaka till mitten av 1970-talet. Exportomslaget mellan 2000 och 2001 var således mycket kraf- tigt. Tillväxten i omvärldens efterfrågan för svenska bearbetade exportvaror, dvs. världs- marknadstillväxten, sjönk från drygt 12 % 2000 till ca 0 % 2001. Att den svenska exporten mins- kade mer än världsmarknadstillväxten, trots att konkurrenskraften förstärktes, förklaras framför allt av raset för teleproduktexporten. Exkluderas teleproduktexporten ökade exporten av bearbe- tade varor med nästan 2 % förra året.

Exportföretagen var under 2001, trots den svaga kronan, relativt återhållsamma med att höja priserna. Exportindustrin har därför, efter ett antal år med förbättrade relativpriser, ett mycket gott konkurrensläge. Detta väntas till- sammans med en förbättrad konjunktursituation i viktiga mottagarländer för svensk export bidra till att exporten återigen börjar öka under loppet av detta år och i synnerhet under det andra halv- året. Teleproduktexporten väntas gradvis stabili- seras men beräknas uppvisa en positiv utveckling först i slutet av året. Mätt som årsgenomsnitt väntas teleproduktexporten minska även i år. Den totala varuexporten bedöms öka med 1,5 % i år.

Nästa år bedöms världsmarknadstillväxten öka med ca 9 % och teleproduktexporten förut- ses återigen ge positiva bidrag till exporttillväx- ten. Den antagna kronförstärkningen innebär

dock att konkurrensläget inte är fullt så starkt som de närmast föregående åren. Varuexporten väntas ändå öka med nästan 8 % år 2003.

Tillväxtomslaget i varuimporten mellan 2000 och 2001 på hela 18 procentenheter, från en uppgång med nästan 12 % 2000 till en minsk- ning med 6,2 % 2001, var ännu kraftigare än ex- portomslaget och har i hög grad påverkat ut- vecklingen av BNP. Den mycket låga importtillväxten 2001 är ett uttryck för att såväl efterfrågan på importerade insatsvaror till ex- portindustrin som den inhemska efterfrågan ut- vecklades svagt. Det gäller särskilt efterfråge- komponenter med högt importinnehåll, som t.ex. maskininvesteringar. Dock är det svårt att förklara hela importminskningen 2001 med ef- terfrågekomponenternas utveckling. Det är därför troligt att kronförsvagningen och den därmed sammanhängande mycket snabba upp- gången i importpriser för bearbetade varor under 2001, har minskat importens marknadsandel på den svenska marknaden. Det kan dels handla om att import har skjutits på framtiden i förhoppningen att en starkare krona gör importen billigare i ett senare skede, dels om att efterfrågan som tidigare riktades mot omvärlden nu har riktats mot inhemska producenter.

Under 2002 väntas varuimporten öka i sam- band med att exporten och hushållens konsum- tion tar fart. Importpriserna väntas falla under perioden till följd av en starkare krona, vilket

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

ytterligare bedöms stimulera importen. Den låga importnivån i slutet av 2001 medför att varuim- porten som årsgenomsnitt 2002 ändå minskar med 0,2 %. Under 2003 väntas exporten och hushållens konsumtion visa en god utveckling även mätt som årsgenomsnitt vilket avspeglas i att varuimporten förutses öka med 8,5 %.

Tjänsteexporten ökade med 11,0 % 2001 me- dan tillväxten i tjänsteimporten begränsades till knappt 3 %. En viktig förklaring till utveck- lingen av tjänstehandeln 2001 är att svenskars tu- ristutgifter i utlandet minskade medan utlän- ningars turistutgifter i Sverige ökade. Sannolikt har turismen påverkats av den svaga kronan. Tjänstehandeln gav därmed ett mycket kraftigt positivt bidrag till BNP-tillväxten, vilket är ovanligt, med hela 0,7 procentenheter. Under 2002 och 2003 väntas tjänstebalansen följa det historiska mönstret och ge negativa BNP-bidrag på tre respektive två tiondelar.

Investeringarna ökade med 1,5 % 2001, vilket kan jämföras med 5 % år 2000. Investeringsav- mattningen berodde bl.a. på att den dämpade in- dustrikonjunkturen medförde att industriinve- steringarna föll med 4,3 %. Under innevarande år väntas industriproduktionen öka med 1,4 % efter att ha minskat med ca 1 % 2001. Till en början bedöms det förbättrade efterfrågeläget delvis kunna mötas genom att ledig kapacitet tas i anspråk. Först i slutet av året förutses en upp- gång i industriinvesteringarna. Företagens inve- steringsplaner för innevarande år indikerar också en minskande investeringsvolym. Investering- arna i de varuproducerande branscherna, där in- dustrin utgör ca 70 %, beräknas minska med 2 % i år och öka med 4 % nästa år när efterfrågan vuxit sig starkare.

Produktionen i tjänstesektorerna har utveck- lats mycket starkt under andra halvan av 1990- talet. Under perioden 1997–2000 steg tjänste- produktionen i genomsnitt med drygt 4 % per år och investeringarna med drygt 12 %. Trots att investeringstillväxten i tjänstesektorerna dämpa- des påtagligt 2001 bedöms investeringsnivån fortfarande vara förhållandevis hög. I Statistiska centralbyråns (SCB:s) investeringsenkät fram- står behovet att bygga ut kapaciteten som be- gränsat, dock med tydliga skillnader mellan branscher. I synnerhet inom post- och tele- kommunikationer är investeringsplanerna, på grund av utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefoni, mycket expansiva. Detta innebär att investeringstillväxten i tjänstesektorerna för-

väntas bli positiv i år och uppgå till 2 %. Nästa år förväntas ett flertal tjänstebranscher ha behov av att öka kapaciteten för att möta efterfrågan. Tjänstesektorns investeringar förutses därför öka med ca 5 %.

Bostadsinvesteringarna ökade med drygt 8 % 2001. Investeringsuppgången förklaras framför allt av en stor ökning i antalet nybyggda flerbo- stadshus, medan småhusbyggandet föll. I år väntas nybyggnationen av flerbostadshus fort- sätta att öka vilket bidrar till en uppgång i bo- stadsinvesteringarna med drygt 3 %. Nästa år bedöms även småhusbyggandet stiga och bo- stadsinvesteringarna ökar då med ca 9 %. Totalt sett väntas 25 000 lägenheter färdigställas 2003, vilket mot bakgrund av det låga bostadsbyggan- det under 1990-talet är att beteckna som en låg investeringsvolym. Sammantaget är det framför allt bostadsinvesteringar, statliga infrastruktur- satsningar och utbyggnaden av tredje generatio- nens mobilnät som understödjer investeringstill- växten i år och nästa år.

I Sverige, liksom i Förenta staterna och euro- området, hölls tillväxten 2001 tillbaka av en på- gående lageranpassning. I Sverige justerades la- gernivåerna inom såväl industrin som handeln och det samlade lagerbidraget uppgick till –0,5 % av BNP. Handeln förefaller nu ha avslutat sin la- geranpassningsprocess medan industrin har yt- terligare behov av att reducera lagren. Det inne- bär att även årets lagerbidrag blir negativt motsvarande 0,2 % av BNP. Nästa år väntas en frivillig lageruppbyggnad ske i samband med att de lagertunga delarna av ekonomin expanderar och lagerbidraget beräknas uppgå till 0,2 % av BNP.

Hushållens konsumtion utvecklades mycket starkt under andra halvan av 1990-talet. En hög tillväxt i hushållens finansiella och reala förmö- genhet samt en gynnsam arbetsmarknadsutveck- ling bidrog till en hög tillförsikt inför framtiden och ett lågt sparande. Under 2001 bröts några av dessa trender. Arbetsmarknaden försvagades och hushållens aktieförmögenhet urholkades till följd av fallande börskurser, vilket försämrade hushållens tillförsikt inför framtiden. Eftersom sparkvoten hade kommit ner på en låg nivå valde hushållen att snabbt öka sitt finansiella sparande. Hushållen hade dessutom under de tidigare åren kraftigt ökat sina inköp av varaktiga varor (in- klusive bilar) och ville sannolikt minska denna form av realt sparande något och samtidigt öka det finansiella sparandet. Även om det således

finns förklaringar till att hushållens konsumtion endast steg med 0,2 % 2001, måste ändå kon- sumtionstillväxten betecknas som överraskande svag.

Mycket talar nu för att konsumtionen åter- igen kommer att växa snabbare. Hushållens reala disponibla inkomster förutses i år öka med drygt 4,5 % i reala termer, hushållens tillförsikt inför framtiden har ökat under de senaste månaderna och hushållens samlade förmögenhetssituation är, trots fjolårets börsnedgång, mycket god. Den konsumtionsstatistik som inkommit hittills i år har också visat positiva, men osäkra, tecken på att en bättre utveckling är förestående. Kon- sumtionsnivån vid ingången av 2002 är dock så pass låg att konsumtionstillväxten i år inte väntas bli högre än 1,7 % mätt som årsgenomsnitt. Sparkvoten stiger därför relativt kraftigt även i år. Under loppet av 2002 väntas emellertid kon- sumtionen växa med drygt 3 %. Till viss del kan den stigande sparkvoten förklaras av att hushål- len i sina konsumtionsbeslut reagerar med en viss fördröjning på årets mycket starka inkomst- utveckling. Nästa år väntas hushållens konsum- tion öka med nästan 3 % och till följd av för- dröjningseffekten antas sparkvoten sjunka något då.

Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt

Procentenheter

	2000	2001	2002	2003	2004
Hushållens konsumtions-
utgifter	1,5	0,1	0,9	1,5	1,1
Offentliga konsumtions-
utgifter	0,5	0,4	0,2	0,1	0,1

Fasta bruttoinvesteringar	0,9	0,3	0,2	0,9	0,8
Lagerinvesteringar	0,5	–0,5	–0,2	0,2	0,0

Export	4,5	–0,7	0,6	3,5	3,1
Import	–4,3	1,6	–0,3	–3,2	–2,6

Netto utrikeshandel	0,2	1,0	0,3	0,3	0,5

BNP	3,6	1,2	1,4	2,8	2,5

Anm.: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan fr.o.m. 2000 ingår i hushållssektorn.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den statliga konsumtionen var oförändrad i volym mellan 2000 och 2001. I år beräknas en ökning med 1 %, delvis till följd av att staten övertar ansvaret för vårdhögskolorna från lands- tingen. De närmaste följande åren väntas kon- sumtionen ligga kvar på oförändrad nivå.

De kommunala konsumtionsutgifterna steg i fjol med 1,9 %. Primärkommuner och landsting är enligt kommunallagen ålagda att ha en eko-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

nomi i balans. Ett underskott ett år skall återtas under de kommande två åren. Enskilda kommu- ner och landsting har i dagsläget problem att uppnå balans och vissa kommer även under pro- gnosåren att ha svårigheter att klara balanskravet. Sektorn som helhet bedöms dock klara balans- kravet från och med innevarande år. Den ge- nomsnittliga kommunala skattesatsen uppgår i år till 30,52 %, vilket är något lägre än år 2001, och den antas vara oförändrad under prognosperio- den.

Även 2002 väntas kommunernas inkomster stiga relativt snabbt. De tillfälligt höga inkomst- ökningarna väntas dock ej fullt ut utnyttjas till ökad konsumtion utan kommuner och landsting väntas anpassa sin konsumtion till en nivå som är i linje med balanskravets restriktioner även på lång sikt. År 2002 väntas konsumtionsutgifterna stiga med 0,7 % och de därpå följande två åren med 0,5 % per år.

Tillväxtens och sparandets sammansättning

Nedgången i BNP-tillväxten från 3,6 % år 2000 till 1,2 % år 2001 förklaras bl.a. av den kraftiga avmattningen av hushållens konsumtion (se ta- bell 1.4). År 2000 var bidraget från hushållens konsumtion till BNP-tillväxten 1,5 procenten- heter. Bidraget föll förra året till endast 0,1 pro- centenhet. Även bidraget från varuexporten till BNP-tillväxten föll rejält från nästan 4 procent- enheter 2000 till –1,7 procentenheter. Trots denna betydande nedgång i exportbidraget var nettobidraget till BNP-tillväxten från utrikes- handeln med varor och tjänster 1 procentenhet. Delvis är detta en effekt av att den svaga kronan har bidragit till ett stärkt tjänstenetto, bl.a. ge- nom ett positivt turistnetto, och en låg import. Varuexporten, exklusive teleprodukter, utveck- lades också relativt väl i förhållande till den svaga efterfrågan från omvärlden. I år och nästa år sti- ger gradvis tillväxtbidraget från hushållens kon- sumtion samtidigt som utrikeshandelsbidraget faller tillbaka.

Bruttosparandet som andel av BNP föll 2001 till följd av ett försämrat finansiellt och realt spa- rande. Värt att notera är att det finansiella spa- randet stärktes i hushållssektorn och i den of- fentliga sektorn samtidigt som företagens finansiella sparande föll kraftigt. Den senare nedgången avspeglar bl.a. att vinstläget i närings- livet försvagades förra året. Under de kommande åren leder den förväntade investeringsuppgången

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

till att det reala sparandet återigen börjar att öka som andel av BNP. Även det finansiella sparan- det som andel av BNP beräknas stärkas, främst genom ett sjunkande finansiellt underskott i fö- retagssektorn.

Tabell 1.5 Sparandets sammansättning

Löpande priser, procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004
Realt sparande	18,0	17,6	17,4	17,8	18,1

Fasta investeringar	17,3	17,5	17,4	17,7	18,0

Lagerinvesteringar	0,7	0,1	0,0	0,1	0,1
Finansiellt sparande1	3,5	3,4	3,4	3,7	4,2
Offentlig sektor2	3,7	4,8	1,8	1,8	1,8
Hushåll	1,2	2,6	4,0	3,4	3,1

Företag	–1,4	–4,0	–2,4	–1,5	–0,7

Bruttosparande	21,5	21,0	20,8	21,5	22,3

1Enligt Riksbankens definition.

2Enligt prognos.

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.

Arbetsmarknaden

De flesta indikatorer tyder på att sysselsätt- ningen kommer att minska något under 2002. Antalet varsel ökade kraftigt under 2001 och totalt sett varslades 69 000 personer. I KI:s ba- rometrar uppger företagen inom industri och byggnadsverksamhet att de avser minska antalet anställda. Inom tjänstesektorerna är anställ- ningsplanerna återhållsamma. Med viss fördröj- ning väntas dock den ökade aktiviteten i ekono- min få genomslag på arbetsmarknaden. Under slutet av året förutses sysselsättningen stiga, men som årsgenomsnitt bedöms sysselsättningen sjunka med 0,4 %. Nästa år fortsätter sysselsätt- ningen att expandera och beräknas öka med 0,4 %.

Den fallande sysselsättningen i år leder till att den öppna arbetslösheten stiger från 4,0% 2001 till 4,3 % i år. Nästa år bedöms den väntade sys- selsättningsuppgången medföra att den öppna arbetslösheten minskar till 4,0 %. Antalet perso- ner i arbetsmarknadspolitiska program förutsätts i år uppgå till 111 000 personer, dvs. lika många som 2001. Nästa år minskar dock programvoly- men till 97 000 personer.

Som diskuterades i inledningen har medelar- betstiden fallit mycket kraftigt både 2000 och 2001. Medelarbetstiden förutses stabiliseras i år och stiga något nästa år. Regeringens åtgärds- program för ökad hälsa i arbetslivet bedöms

verka dämpande på utvecklingen av sjukfrånva- ron. Ett minskat antal platser i kunskapslyftet väntas leda till att frånvaron på grund av studier sjunker. Det nya studiemedelssystemet stimule- rar studerande att öka sin arbetstid. Mot detta skall vägas att andelen personer i åldrarna 16–19 år och 55–64 år, med en lägre medelarbetstid än genomsnittet, ökar och att ett antal löneavtal in- nehåller uppgörelser om arbetstidsförkortning.

Offentliga finanser

Den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP ökade från 3,7 % 2000 till 4,8 % 2001, trots konjunkturnedgången. Det höga spa- randet på 105 miljarder kronor förra året beror delvis på periodiseringar och tillfälligt höga skatteinkomster, som förstärkte det redovisade sparandet med 42 miljarder kronor. Periodise- ringseffekten uppkommer huvudsakligen till följd av variationer i bolagsvinster och reavinster. Skatten på dessa redovisas i nationalräkenska- perna med ett års eftersläpning. Den exceptio- nellt höga nivån för skatt på bolagsvinster och reavinster 2000 redovisas således 2001. Justerat för skatteperiodiseringen uppgick sparandet till 62 miljarder kronor eller 2,9 procent av BNP. Ett sådant justerat sparande avspeglar bättre den underliggande utvecklingen av de offentliga fi- nanserna och ligger också i linje med vad man kan vänta sig som resultat av den ekonomiska utvecklingen i kombination med skattesänk- ningar och andra reformer.

Tabell 1.6 De offentliga finanserna

Procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004
Inkomster	58,4	59,2	56,3	55,8	55,5
Skatter1	52,5	54,2	51,1	50,6	50,2
Utgifter	54,7	54,4	54,5	54,1	53,8

Finansiellt sparande	3,7	4,8	1,8	1,8	1,8

Konsoliderad bruttoskuld	55,3	55,9	53,0	50,3	48,4

Nettoskuld	2,1	–0,2	–2,1	–4,5	–6,3

1 Inklusive skatter till EU.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Skatteinkomsterna som andel av BNP minskar 2002 till ca 51 %. Den kraftiga minskningen be- ror delvis på skattesänkningarna men framför allt på den stora periodiseringseffekten 2001. Utgif- terna som andel av BNP är i det närmaste oför- ändrade. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 41 miljarder kronor eller 1,8 % av

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

BNP. Det redovisade sparandet sjunker med 64 miljarder kronor. Med beaktande av skatteperio- diseringen minskar sparandet med 27 miljarder kronor.

År 2003 sjunker både skatter och utgifter som andel av BNP trots att en omläggning till be- skattade garantipensioner medför att både skat- ter och utgifter stiger med 0,5 % av BNP. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 1,8 % av BNP. Skatteinkomsterna beräknas minska till ca 50 % av BNP 2004. Utgifterna utvecklas i takt med inkomsterna och det finansiella sparandet beräknas till 1,8 % även detta år.

Fördelningen av sparandet mellan staten och ålderspensionssystemet påverkades under perio- den 1999–2001 av den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet. Åren 2002–2004, när effekten av infasningen är avslu- tad, beräknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-fonden och premiepensionssystemet, uppgå till 2,5 % av BNP. Det innebär att mer än hela det finansiella överskottsmålet för den samlade offentliga sektorn används för att bygga upp pensionsfonderna inför den belastning som väntar i framtiden. Statens finansiella sparande visar ett underskott på drygt 0,5 % av BNP, me- dan den kommunala sektorns finanser i stort sett är i balans.

Överskotten i den offentliga sektorns finansi- ella sparande medför en fortsatt förbättring av den finansiella ställningen. Nettoskulden vänds i år till en positiv förmögenhet. Förmögenheten växer därefter i takt med det finansiella sparan- det. Genom att överskotten från och med 2002 ligger i ålderspensionssystemet kommer förmö- genheten att växa genom ackumulering av finan- siella tillgångar både i fördelningssystemet och i premiepensionssystemet.

Den konsoliderade skulden uppgick vid ut- gången av 2000 till 55,3 % som andel av BNP, vilket underskrider referensvärdet inom EU på 60 % av BNP. År 2001 ökade skulden till 55,9 % av BNP trots det stora överskottet i de offentliga finanserna. Ökningen är emellertid tillfällig och beror huvudsakligen på omfördelningen av AP- fondernas portföljer från statsobligationer till aktier. Statsskulden väntas minska under 2002 och 2003 vilket bidrar till att även den konsolide- rade bruttoskulden minskar under dessa år.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

2 Internationell utveckling

Den snabba nedgången i världsekonomin under förra året kom att fördjupas och förlängas som en följd av terrorattackerna i Förenta staterna.

Under inledningen av 2002 syns dock allt fler tecken på att botten i världskonjunkturen kan vara nådd. Ledande indikatorer som t.ex. inköps- chefsindex och orderingång har under de senaste månaderna stigit i både Förenta staterna och EU.

Avmattningen i Förenta staterna har karaktä- riserats av en snabb och kraftig lageranpassning parad med fallande investeringar, inte minst inom sektorn för informations- och kommuni- kationsteknik (IKT). Investeringarna har häm- mats dels av ett historiskt lågt kapacitetsutnytt- jande, dels av tidigare kraftigt sammanpressade vinstmarginaler för företagen. Samtidigt har hushållens konsumtionsutveckling varit an- märkningsvärt stark, vilket delvis kan förklaras av tillfälliga effekter, t.ex. förmånliga lånevillkor vid nybilköp. Mycket tyder dock på att det finns en underliggande styrka i konsumtionen.

Tillväxten i amerikansk ekonomi bedöms uppgå till 1,8 % i år med hushållens konsumtion som den främsta drivkraften. Lager, som höll tillbaka tillväxten under förra året, förutses i år ge ett svagt positivt bidrag. Förklaringen till att BNP-tillväxten inte bedöms bli starkare är att investeringarna förutses fortsätta att utvecklas svagt under större delen av året. Under 2003 väntas BNP-tillväxten öka till nära 4 % driven av allmänt stark efterfrågan.

I EU fördjupades konjunkturnedgången un- der hösten. Nedgången har varit särskilt påtaglig i Tyskland och i ett antal mindre länder, t.ex. Finland och Nederländerna. Avmattningen i de mindre EU-länderna förklaras till stor del av nedgången inom IKT-sektorn. I Tyskland har också konsumtionen varit anmärkningsvärt svag.

Efter en svag inledning på detta år förutses tillväxten i EU tillta under loppet av året driven av allmänt stigande efterfrågan i omvärlden, vil- ket stimulerar exporten. Under nästa år bedöms också konsumtionen bidra till tillväxten. Till- växten i den tyska ekonomin väntas understiga EU-genomsnittet under hela prognosperioden. Sammantaget förutses BNP-tillväxten i EU uppgå till 1,3 % i år och till drygt 2,5 % nästa år.

Läget i den japanska ekonomin är allvarligt och de underliggande problemen och svaghe- terna blir alltmer akuta. Recessionen har fördju- pats och deflationen fortsätter. Samtidigt har ar-

betslösheten stigit till en historiskt hög nivå. De offentliga finanserna fortsätter att försämras i snabb takt och den offentliga skulden som andel av BNP är den största i OECD-området. Brut- tonationalprodukten förutses minska med nära 1,5 % i år. Under nästa år förutses visserligen BNP öka med ca 1 %, men detta kan i allt vä- sentligt hänföras till den förutsedda globala åter- hämtningen och ökad extern efterfrågan. Den inhemska efterfrågan bedöms utvecklas mycket svagt under hela prognosperioden.

Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Procentuell förändring om inget annat anges

	2000	2001	2002	2003	2004
Bruttonationalprodukt

Världen	4,7	2,5	2,6	4,2	4,1

Förenta staterna	4,1	1,2	1,8	3,9	3,9
Japan	2,2	–0,4	–1,4	1,2	1,7

EU	3,3	1,6	1,3	2,7	2,8
Euroområdet	3,3	1,5	1,2	2,7	2,9

Tyskland	3,0	0,6	0,5	2,4	2,7

Frankrike	3,6	2,0	1,2	2,6	2,8

Italien	2,9	1,8	1,1	2,6	2,8

Storbritannien	3,0	2,4	1,9	2,6	2,3

Norden	3,6	1,1	1,6	2,7	2,6

Danmark	3,0	1,2	1,3	2,2	2,4
Finland	5,6	0,7	1,6	3,2	4,1

Norge	2,3	1,4	2,2	2,4	1,8

Konsumentpriser1
EU	2,1	2,4	1,9	1,9	1,8

Euroområdet	2,3	2,5	2,0	1,9	1,8

Förenta staterna	3,3	2,8	1,8	1,9	2,2
Arbetslöshet, procent av arbetskraften2
EU	8,2	7,7	8,1	7,9	7,6

Euroområdet	8,8	8,3	8,7	8,5	8,1
Förenta staterna	4,0	4,8	5,6	5,5	5,3

Marknadstillväxt,
bearbetade varor	12,1	0,0	3,3	9,0	7,8

1HIKP för EU-länder och KPI för Förenta staterna.

2ILO-definition för EU-länder och nationell definition för Förenta staterna. Källor: Nationella källor och Finansdepartementet.

Efter den kraftiga nedgången i Asien under förra året förutses tillväxten i regionen utanför Japan ta fart i takt med att den globala efterfrågan ökar. De mindre asiatiska länderna gynnas av åter- hämtningen i världshandeln och sammantaget bedöms tillväxten uppgå till nära 6 % i år och drygt 6,5 % nästa år.

				PROP. 2001/02:100 BILAGA 1
Krisen i Argentina accentuerades under förra		Den mycket snabba och kraftiga nedgången i
året. Samtidigt drabbades framför allt Mexiko		världsekonomin under förra året medförde att
hårt av konjunkturavmattningen i den ameri-		efterfrågan på den svenska exportmarknaden
kanska ekonomin. Nu syns emellertid tecken på		minskade kraftigt. Marknadstillväxten, som ut-
en återhämtning i regionen, inte minst i den		gör ett handelsviktat genomsnitt av importtill-
mexikanska ekonomin. Tillväxten i Latinamerika		växten på Sveriges exportmarknader, ökade inte
bedöms uppgå till ca 1 % i år, för att under nästa		alls under förra året. I takt med återhämtningen i
år stiga till drygt 4 %.		världsekonomin och den ökande världshandeln
Sammantaget bedöms den globala tillväxten		förutses marknadstillväxten uppgå till drygt 3 %
uppgå till drygt 2,5 % i år och till ca 4 % under		i år och ca 9 % nästa år.
nästa år. En avgörande drivkraft bakom åter-		I prognosen har antagits ett oljepris på 25
hämtningen är den snabba och kraftfulla om-		USD per fat i slutet av 2002 och 26,5 USD per
läggningen av den ekonomiska politiken i expan-		fat i slutet av 2003.
siv riktning, särskilt i Förenta staterna. Den
ökande globala efterfrågan, inte minst driven av
återhämtningen i den amerikanska ekonomin,		2.1	Utvecklingen i Europa
bedöms bidra till en tydlig uppgång i världshan-
deln i år och framför allt under nästa år. Det ne-		Euroområdet
gativa bidraget från lagercykeln som höll tillbaka

tillväxten under förra året förutses samtidigt		2001 karaktäriserades av en kraftig inbromsning i
gradvis försvinna i år. Under loppet av detta år
		konjunkturen i euroområdet. Bidragande orsaker
antas också anpassningen till den tidigare över-
		var framför allt konjunkturavmattningen i För-
kapaciteten inom IKT-sektorn avslutas. Detta
		enta staterna och den kraftiga globala avmatt-
bedöms i sin tur inverka positivt på investerings-
		ningen inom IKT-sektorn, varav den senare hade
aktiviteten globalt, särskilt under nästa år.
		en tydligt negativ inverkan på ett antal mindre
Osäkerheten i prognosen rör framför allt in-
		länder där denna sektor är av särskilt stor bety-
vesterings- och konsumtionsutvecklingen.
		delse.
Det globalt låga kapacitetsutnyttjandet inom
		Sedan årsskiftet har emellertid vissa tecken på
tillverkningsindustrin	skulle kunna tala för att
		en kommande återhämtning i euroområdet kun-
anpassningen till den	tidigare överkapaciteten
		nat noteras, framför allt i form av stigande fram-
kan ta längre tid än vad som nu har antagits.
		åtblickande indikatorer.
Detta skulle i så fall	fördröja investeringsupp-
		En central		fråga vad gäller återhämtningens
gången. Samtidigt kan det faktum att produktio-
		tidpunkt och styrka är den fortsatta utvecklingen
nen inom IKT-sektorn i Förenta staterna nu åter
		på arbetsmarknaden och dess effekt på hushål-
uppvisar positiv tillväxt tala för en snabbare inve-
		lens konsumtion. Den tidigare starka sysselsätt-
steringsuppgång.
		ningstillväxten har dämpats påtagligt i flera stora
Hushållens agerande är också av central bety-
		länder samtidigt som arbetslösheten har slutat
delse i prognosen. Hittills har hushållens kon-
		att falla och även börjat öka i vissa länder.
sumtion i Förenta staterna utvecklats anmärk-
		Hushållens		konsumtion, som utvecklades
ningsvärt starkt, medan den varit betydligt sva-
		förhållandevis		gynnsamt under första halvåret
gare i euroområdet och då särskilt i Tyskland.
		2001, försvagades tydligt under senare delen av
Det kan inte uteslutas att en svagare arbets-
		året. Detta gäller inte minst i Tyskland. Det är
marknad i euroområdet kan komma att inverka
		svårt att ge några entydiga förklaringar till den
negativt på hushållens konsumtion, vilket i så fall
		svaga konsumtionsutvecklingen i Tyskland, inte
kan verka hämmande på den förutsedda åter-
		minst mot bakgrund av de påtagliga skattelätt-
hämtningen.
		nader som genomfördes under förra året. Den
Den japanska ekonomin, inklusive problemen
		snabba	försvagningen på arbetsmarknaden är,
i banksektorn, liksom utvecklingen i Argentina

	utgör andra risker i prognosen. Den politiska ut-	tillsammans med högre inflationstakt, sannolikt
		en viktig förklaring. Det fortsatt försämrade ar-
	vecklingen i Mellanöstern utgör ytterligare en
		betsmarknadsläget i Tyskland förutses sålunda få
	osäkerhetsfaktor, bl.a. vad gäller oljeprisutveck-
		en återhållande effekt på konsumtionstillväxten
	lingen.
		särskilt i år.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1
Diagram 2.1 Sysselsättningstillväxt i några euroländer
Årlig procentuell förändring
6
5
4
3
2
1
0
-1				Tyskland		Frankrike
				Tyskland		Frankrike
-2				Italien		Spanien
				Italien		Spanien
-3
1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001

Anm.: Data för Italien och Frankrike är säsongsjusterade, medan data för Spanien och Tyskland inte är säsongsjusterade.

Källa: Ecowin.

För en gynnsam konsumtionsutveckling talar samtidigt ett förhållandevis starkt konsument- förtroende och att en förutsedd dämpning av in- flationen verkar positivt på hushållens reala dis- ponibla inkomster. Tillgänglig data tyder på att en betydande del av uppgången i inflationen vid årets inledning var tillfällig och till stor del orsa- kad av prisökningar på vissa livsmedel till följd av kallt väder. Mot bakgrund av detta väntas infla- tionstakten fortsätta att avta under året.

Sammantaget talar dock det osäkra arbets- marknadsläget, i kombination med frånvaron av ytterligare finanspolitisk stimulans i euroområ- det, för att konsumtionen får en återhållande effekt på den ekonomiska aktiviteten under för- sta halvåret i år. Dessutom förutses en fortsatt svag investeringsutveckling. Återhämtningen i euroområdet väntas inledningsvis istället drivas av tilltagande internationell efterfrågan som gynnar exporten. Andra faktorer som förutses få viss betydelse för återhämtningen är dels att det negativa lagerbidraget som höll tillbaka BNP- tillväxten 2001 upphör, dels att en återhämtning sker inom IKT-sektorn mot slutet av året. Även de tidigare genomförda räntesänkningarna vän- tas ha en fortsatt stimulerande effekt på tillväx- ten.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten inom euroområdet uppgå till drygt 1 % i år. Den star- kare tillväxten mot årets slut väntas hålla i sig under 2003 då tillväxtens sammansättning bred- das till att även innefatta en starkare konsum- tionsutveckling och en återhämtning av inve- steringarna. Tillväxten väntas uppgå till drygt 2,5 % under nästa år. Den främsta osäkerhets- faktorn är arbetsmarknadsläget, som om det fortsätter att försämras kan komma att dämpa

och fördröja återhämtningen i konsumtionstill- växten i euroområdet.

Storbritannien

Under förra året drevs brittisk ekonomi huvud- sakligen av en stark inhemsk konsumtion och en expansion av tjänstesektorn, vilket delvis mot- verkade de negativa effekterna av det globala ef- terfrågebortfallet. Mot bakgrund av bl.a. det låga ränteläget och den låga arbetslösheten väntas en fortsatt gynnsam utveckling av hushållens kon- sumtion. I prognosen förutses även att en åter- hämtning i tillverkningsindustrin sker i takt med att efterfrågan i omvärlden ökar. I år väntas BNP-tillväxten öka med 1,9 % och nästa år med 2,6 %.

Norge

Även i Norge utgjorde hushållens konsumtion i fjol den främsta drivkraften bakom tillväxten. Ett gynnsamt arbetsmarknadsläge och en expan- siv finanspolitik förväntas leda till en fortsatt po- sitiv utveckling av hushållens konsumtion under innevarande år. Däremot förutses exporttillväx- ten hållas tillbaka i år av de relativt höga arbets- kraftskostnaderna och den starka norska kronan. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till 2,2 % år 2002 och 2,4 % år 2003.

Danmark

Den danska exportens mindre konjunkturkäns- liga sammansättning bidrog till att avmattningen i ekonomin var relativt måttlig under 2001. Sam- tidigt betyder detta också att Danmark inte för- väntas få samma draghjälp av återhämtningen i global efterfrågan och att konjunkturförloppet väntas bli något mer utjämnat än i övriga EU- länder. Ökade realinkomster och låg arbetslöshet förväntas dock leda till att hushållens konsum- tion utvecklas relativt gynnsamt i år och nästa år. I år förväntas BNP öka med 1,3 %. Under näst- kommande år bedöms förutom konsumtionen även stigande export och investeringar leda till att tillväxten uppgår till 2,2 %.

Finland

Den internationella konjunkturavmattningen i kombination med en global nedgång i IKT-sek- torn har haft en starkt negativ inverkan på finsk ekonomi. I år förväntas industriproduktionen emellertid vända uppåt i takt med att den globala efterfrågan stärks. Skattesänkningar i kombina- tion med lägre inflationstakt stödjer en ökad köpkraft. En måttlig återhämtning i bl.a. IKT- sektorn bedöms samtidigt leda till att invester- ingarna får fart först nästa år. BNP-tillväxten 2002 väntas uppgå till 1,6 %. Den allmänt sti- gande ekonomisk aktiviteten bedöms leda till att tillväxten stiger till drygt 3 % nästa år.

2.2Utvecklingen i Förenta staterna

Efter den kraftiga avmattningen under det förra året, som förlängdes och fördjupades av terror- attackerna den 11 september, syns allt fler tecken på en återhämtning i den amerikanska ekono- min. Ledande indikatorer har förbättrats tydligt och förtroendet har återvänt. Hushållens fram- tidsförväntningar har återhämtat sig och den kraftiga uppgången i inköpschefsindex som skett de senaste månaderna har följts av en vändning uppåt för industriproduktionen. Inom IKT- sektorn skedde vändningen redan i höstas. Bruttonationalprodukten steg åter under det fjärde kvartalet efter att ha minskat kvartalet in- nan.

Hushållens konsumtion har utvecklats över- raskande starkt efter händelserna den 11 sep- tember. Efterfrågan stimuleras av den historiskt expansiva ekonomiska politiken. Den ameri- kanska centralbanken sänkte förra året sin styr- ränta med nära fem procentenheter till 1,75 %. Mycket tyder på att effekterna av de penningpo- litiska lättnaderna har kommit snabbare än vän- tat. En indikation på detta är fortsatt höga priser på bostäder. Samtidigt har finanspolitiken lagts om i expansiv riktning. Därutöver stimulerades konsumtionen i slutet av förra året också av ra- batterbjudanden och mycket förmånliga låne- villkor vid bl.a. inköp av nya bilar. En del av denna senare stimulans kan betraktas som tillfäl- lig, men det står klart att hushållen har fortsatt att öka sin konsumtion efter att en relativt stor del av dessa effekter klingat av. Det förefaller med andra ord finnas en stabil underliggande efterfrågan bland hushållen. I prognosen bedöms

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

konsumtionen fortsätta att utvecklas gynnsamt i år med en ökning på drygt 2,5 % och med drygt 3 % nästa år. De huvudsakliga drivkrafterna bakom denna utveckling är dels ett antagande om fortsatt förhållandevis låga räntor framöver, dels de skattesänkningar som började verka i ja- nuari i år. Skattesänkningarna bidrar, tillsam- mans med lägre energipriser, tydligt positivt till utvecklingen av reala disponibla inkomster. De stigande vinster som förutses bland företagen ökar dessutom utrymmet för löneökningar. Detta antas ge positiva effekter på hushållens re- alinkomster i slutet av året och under nästa år. För en stabil konsumtionsutveckling talar även den förbättring som skett på arbetsmarknaden i form av en vändning uppåt i sysselsättningsut- vecklingen.

I motsats till konsumtionen föll investering- arna tre kvartal i rad förra året, vilket kan ses i ljuset av de överinvesteringar som tidigare skett inom bl.a. IKT-sektorn. Behovet av ökade inve- steringar synes också vara lågt i dagsläget mot bakgrund av det historiskt låga kapacitetsut- nyttjandet. Investeringsutvecklingen kan också delvis förklaras av den tidigare försämrade vinst- utvecklingen inom näringslivet. En gynnsam faktor i sammanhanget utgör dock återhämt- ningen i produktivitetstillväxten i slutet av förra året.

Diagram 2.2 Produktivitetstillväxt i Förenta staterna

Procentuell förändring i uppräknad årstakt, säsongsjusterade data

1 0 -1 -2 -3

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Källa: Ecowin.

Denna återhämtning förklaras främst av en fort- satt minskning av arbetade timmar, medan pro- duktionen ökade endast måttligt. Den snabba återhämtningen tyder på att ekonomins anpass- ningsbarhet är hög och denna utveckling bidrar positivt till företagens möjligheter att förbättra sina vinstmarginaler, åtminstone på kort sikt.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Mot bakgrund av produktivitetsutvecklingen och stabiliseringen av industriproduktionen an- tas en återhämtning i investeringarna under slu- tet av året. Under nästa år förutses investering- arna ge ett betydande bidrag till tillväxten.

En positiv faktor är också att den kraftiga av- vecklingen av lager, som höll tillbaka tillväxten under det förra året, framöver bedöms vända och bidra positivt till tillväxten när anpassningen sker till långsiktigt mer hållbara lagernivåer.

Då Förenta staterna bedöms ligga något före omvärlden i återhämtningen antas importen växa snabbare än exporten under innevarande år. Ef- ter en viss minskning förra året antas därför det stora bytesbalansunderskottet att öka.

I prognosen förutses BNP växa med 1,8 % i år drivet av den gynnsamma konsumtionsutveck- lingen. En allmänt ökad ekonomisk aktivitet nästa år gör att BNP-tillväxten stiger till 3,9 %.

Osäkerheten om den framtida utvecklingen i Förenta staterna har minskat betydligt jämfört med den situation som rådde strax efter den 11 september. Den osäkerhet som kvarstår gäller främst företagens vinstutveckling. Antagna för- bättrade vinster framöver ligger till grund för in- vesteringsprognosen och för marknadens pris- sättning av aktier i dagsläget. Om vinsterna inte förbättras i den takt som förväntas finns det risk för en sämre börsutveckling än den förutsedda. Detta skulle få negativa effekter på både inve- steringar och på hushållens konsumtion. Samti- digt tycks vinstutvecklingen under det fjärde kvartalet förra året ha varit oväntat stark, vilket skulle kunna tala för en starkare investeringsut- veckling. Därutöver kan konsumtionen utveck- las starkare mot bakgrund av det relativt höga konsumentförtroendet, förbättringen på ar- betsmarknaden och den starka underliggande efterfrågan som visat sig under de senaste måna- derna.

2.3Utvecklingen i Asien och Latinamerika

Japan

Den japanska ekonomin utvecklades svagt under hela 1990-talet och visar ännu inga tecken på återhämtning. Bruttonationalprodukten har fallit i tre på varandra följande kvartal. Den interna- tionella konjunkturavmattningen har försämrat det redan tidigare allvarliga läget, och deflations-

trycket i den japanska ekonomin har snarast för- stärkts.

Arbetslösheten och antalet konkurser fort- sätter att befinna sig på historiskt höga nivåer. Vinstutvecklingen är svag och det finns inga in- dikationer på att anpassningen av tidigare över- investeringar skulle vara över.

Konsumentpriserna har fallit kontinuerligt i drygt två år och ännu finns det inga tecken på att deflationen kommer att avta. Penningpolitiken har inte kunnat bryta den deflationistiska ut- vecklingen och en hög andel dåliga lån i banksy- stemet minskar dess funktionsförmåga.

Det senaste årtiondets svaga utveckling kan främst förklaras av att reformprocessen efter kri- sen i början 1990-talet har varit långsam. En ökad reformtakt, inte minst inom finans- och företagssektorn, skulle förbättra ekonomins funktionssätt. Behovet av åtgärder understryks också av den demografiska utvecklingen med en stigande andel äldre i befolkningen.

Den pågående recessionen försvårar samtidigt den inledda reformprocessen då strukturella re- former inom bl.a. finans- och företagssektorn på kort sikt kan komma att leda till en än lägre ef- terfrågan. Finanspolitikens möjligheter att verka stimulerande hämmas därutöver av den stora och snabbt växande offentliga skulden. En finanspo- litisk åtstramning riskerar emellertid att dämpa efterfrågan, såvida denna inte kompenseras av en än mer expansiv penningpolitik. Hittills har en sådan uteblivit.

Framtidsutsikterna för den japanska ekono- min är således fortsatt dystra. De underliggande problemen är omfattande och reformviljan kan brytas om effekterna visar sig bli alltför känn- bara. Mot bakgrund av de fortsatt svaga offent- liga finanserna, den ökande arbetslösheten och fortsatt deflation väntas den inhemska efterfrå- gan utvecklas mycket svagt under hela prognos- perioden. Mot slutet av året förväntas dock en något mindre dyster utveckling. Förbättrade ex- portutsikter, tillsammans med ett omslag i lager, bedöms kunna påverka investeringarna positivt. Bruttonationalprodukten förutses falla med 1,4 % innevarande år, men öka med drygt 1 % nästa år. Fortsatt deflation och den höga andelen dåliga lån inom banksektorn utgör emellertid betydande risker i prognosen.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Övriga Asien

De mindre asiatiska ekonomierna drabbades hårt av den minskade världshandeln och avmatt- ningen i IKT-sektorn under förra året. Då en vändning i dessa båda faktorer inom tillverk- ningsindustrin förutses i år, väntas de mindre asiatiska länderna särskilt gynnas eftersom de generellt sett har en hög andel export av BNP och är specialiserade på högteknologisk produk- tion. För Kina och Indien, som under förra året höll uppe den sammantagna tillväxten för regio- nen, väntas den främsta drivkraften även fram- över utgöras av en stark inhemsk efterfrågan. Sammantaget för regionen väntas tillväxten uppgå till 5,8 % år 2002 och 6,6 % år 2003.

Latinamerika

Krisen i den argentinska ekonomin förvärrades av den globala avmattningen under förra året. Den då kraftigt negativa tillväxten väntas fort- sätta även i år, varefter en viss återhämtning för- utses. Utvecklingen är dock fortsatt mycket svårbedömd, inte minst till följd av osäkerheten om den ekonomiska politiken och utvecklingen på de finansiella marknaderna. Under förra året bidrog krisen i Argentina även till en försvagad utveckling i den brasilianska ekonomin. Dessa effekter tycks emellertid ha klingat av och en återhämtning i Brasilien förutses under inneva- rande år till följd av ökade investeringar och ökad global efterfrågan. I den mexikanska eko- nomin, som drabbades hårt av avmattningen i Förenta staterna under förra året, syns nu tecken på en återhämtning bl.a. i form av ökad export och stigande förtroendeindikatorer. Sammanta- get väntas tillväxten i regionen uppgå till 1,1 % respektive 4,2 % under år 2002 och 2003.

en rekordhög arbetslöshet. Räntesänkningar och förbättrade exportutsikter bedöms dock bidra till en återhämtning. BNP-tillväxten förutses uppgå till 1,9 % i år och 4,0 % 2003.

Trots den svaga konjunkturen i omvärlden växte de baltiska ekonomierna med knappt 6 % under 2001. Stark inhemsk efterfrågan och ett fortsatt inflöde av utländska direktinvesteringar förväntas ge en god BNP-tillväxt också under 2002 och 2003.

2.5Den svenska världsmarknadstillväxten

Till följd av den kraftiga globala konjunkturned- gången förra året, och då inte minst i de för Sve- rige viktigaste handelsländerna, försämrades för- utsättningarna för den svenska exporten avse- värt. Världsmarknadstillväxten, dvs. den han- delsviktade importefterfrågan för bearbetade va- ror som den svenska exporten möter, beräknas ha varit historiskt låga 0 % förra året. Den glo- bala återhämtning i efterfrågan och världshan- deln som förutses bidrar dock till att världs- marknadstillväxten ökar med drygt 3 % i år och 9 % nästa år.

2.6Oljepriset

Priset på råolja föll kraftigt hösten 2001 och låg kvar på en låg nivå under inledningen av inneva- rande år. Mot bakgrund av ytterligare positiva signaler om återhämtning i den amerikanska ekonomin och en ökad oro gällande utveck- lingen i Mellanöstern har dock råoljepriset stigit påtagligt. Återhämtningen i den internationella ekonomin och den ökade efterfrågan väntas leda till ett högre oljepris under året. Priset på bren- tolja förutses i slutet av innevarande år ligga på 25 USD per fat för att sedan stiga ytterligare till

2.4Utvecklingen i Ryssland, Polen och 26,5 USD per fat i slutet av 2003. Det kan dock

de baltiska länderna

Till följd av bl.a. höga råvarupriser och en gynn- sam rubelkurs växte Rysslands BNP med 5,0 % under 2001. En god exportutveckling och ett förbättrat företagsklimat bedöms leda till en fortsatt gynnsam utveckling. Tillväxten väntas uppgå till 3,8 % 2002 och 4,5 % 2003.

Konjunkturläget i Polen under 2001 präglades av svaga offentliga finanser, höga realräntor och

inte uteslutas att fortsatta oroligheter i Mellan- östern leder till ett högre oljepris.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

3 Kapitalmarknaderna

Under 2001 har utvecklingen på de finansiella marknaderna präglats av den ekonomiska av- mattningen och osäkerheten efter terrorattack- erna den 11 september. Kort efter terrorattack- erna, den 17 september, sänkte flera centralban- ker, däribland Riksbanken, sina styrräntor. På aktiemarknaden ledde lägre företagsvinster och ökad osäkerhet till fallande börskurser.

Under loppet av 2001 varierade ränteläget i hög grad. Förväntningar om en återhämtning i den amerikanska ekonomin ledde till stigande obligationsräntor under andra kvartalet 2001. Återhämtningen skulle dock komma att dröja och ränteuppgången under våren 2001 följdes av fallande räntor under tredje kvartalet. Terrorat- tackerna i Förenta staterna i september för- stärkte nedgången. Tecken på en återhämtning i den amerikanska ekonomin fick marknadsrän- torna att stiga under fjärde kvartalet. Efter års- skiftet har ränteuppgången fortsatt i takt med att tecknen på en konjunkturuppgång blivit tydli- gare.

Under 2001 sänkte den amerikanska central- banken, Federal Reserve, styrräntan med 475 punkter till 1,75 %. Efter den 11 september genomfördes fyra sänkningar om sammanlagt 175 punkter. Styrräntan bedöms ha nått botten och under 2002 inleds en åtstramning av pen- ningpolitiken i Förenta staterna. ECB, den euro- peiska centralbanken, har sänkt styrräntan med 150 punkter till 3,25 % under 2001, varav 100 punkter efter den 11 september.

Utvecklingen på aktiemarknaden var negativ fram till slutet av september 2001. Börskurserna steg senare under hösten. Osäkerheten på ak- tiemarknaden ökade dock i början av 2002. Inve- sterarnas vinstförväntningar infriades i samband med kvartalsrapporterna för det fjärde kvartalet men samtidigt var företagens prognoser över t.ex. försäljning och investeringar sämre än marknadens aktörer förväntade. I fokus har också varit amerikanska företags redovisnings- principer och skuldsättningsgraden inom tele- komsektorn. Den senaste tiden har aktiemark- nadens aktörer gjort bedömningen att en kon- junkturuppgång har inletts och börsutvecklingen har varit mer positiv.

Svenska marknadsräntor avvek från den inter- nationella ränteutvecklingen efter sommaren. Ökad osäkerhet fick svenska marknadsräntor att stiga samtidigt som de internationella räntorna

föll. Under inledningen av 2002 har svenska marknadsräntor stigit mer än i omvärlden. Det kan möjligen förklaras av stigande inflation och inflationsförväntningar. Riksbanken gjorde un- der försommaren 2001 bedömningen att den svaga kronan utgjorde en risk för inflationen, och höjde reporäntan med 25 punkter i juli. Riksbanken sänkte reporäntan med 50 punkter strax efter den 11 september. Mot bakgrund av den senaste tidens inflationsutveckling och tecken på en förbättring av det internationella konjunkturläget höjde Riksbanken reporäntan med 25 punkter till 4,0 % i mars.

Kronan nådde under 2001 rekordsvaga nivåer mot det handelsvägda TCW-indexet, ca 146 i september. Flera negativa faktorer för kronan samverkade under 2001 vilket ledde till den kraftiga försvagningen. Sedan september har kronan stärkts till ca 133 mot TCW-index och den bedöms fortsätta att stärkas under 2002.

3.1Utvecklingen i omvärlden

Ränteutvecklingen i Förenta staterna

Terrorattackerna i Förenta staterna den 11 sep- tember inträffade i ett känsligt konjunkturläge och befarades innebära ytterligare påfrestning för en redan bräcklig ekonomi. Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, svarade bl.a. med att genomföra en serie extra sänkningar av styrräntan för att motverka ytterligare försäm- ring av konjunkturen och störningar i det finan- siella systemet. Den amerikanska statistik som inkommit sedan årsskiftet förstärker dock bilden av att en vändning i den amerikanska ekonomin skett. Federal Reserve har ändrat sin riskbedöm- ning och gör nu bedömningen att riskerna är balanserade. Federal Reserve bedöms inleda en åtstramning av penningpolitiken under 2002. Prognosen för den amerikanska styrräntan är 2,75 % i december 2002 och 4,50 % i december 2003.

Efter att ha fallit större delen av 2000 steg de amerikanska marknadsräntorna tillfälligt under våren 2001, sannolikt därför att aktörerna på fi- nansmarknaden förväntade sig en vändning i konjunkturen, vilket avspeglades i en uppgång på aktiemarknaderna. Under sommaren vände marknadsräntorna ned efter nya negativa kon- junktursignaler. Osäkerheten förstärktes av ter- rorattackerna i Förenta staterna i september.

Marknadsräntorna vände upp i november 2001. Uppgången dämpades efter årsskiftet, trots att merparten av den ekonomiska statistiken i För- enta staterna var positiv. Den senaste tiden har dock oron på finansmarknaden minskat och marknadens aktörer lutar sig mot ekonomisk statistik som indikerar en vändning i den ameri- kanska konjunkturen. Den amerikanska 10-års- räntan bedöms stiga till följd av den positiva konjunkturutvecklingen. Prognosen för 10-års- räntan är 5,5 % i december 2002 och 6,0 % i de- cember 2003.

Diagram 3.1 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta
staterna, Tyskland och Sverige
Procent
5,75
5,50						Sverige
5,50
5,25
5,00
4,75
4,50						Tyskland
4,25			Förenta staterna
4,25
4,00	Mar	Maj	Jul	Sep	Nov	Jan	Mar
Jan	Mar	Maj	Jul	Sep	Nov	Jan	Mar
			2001				2002

Källa: EcoWin.

Ränteutvecklingen i euroområdet

ECB, den europeiska centralbanken, har sänkt styrräntan vid fyra tillfällen under 2001 med sammanlagt 150 punkter till 3,25 %. Efter ter- rorattackerna i Förenta staterna i september sänktes styrräntan med sammanlagt 100 punkter vid två tillfällen. Det något högre ränteläget i eu- roområdet jämfört med Förenta staterna moti- verades av en svag euro i kombination med en tillfällig uppgång i inflationen. Inflationen be- döms falla till en lägre nivå under prognosperio- den och ECB bedöms lämna styrräntan oföränd- rad på 3,25 % under 2002. Konjunkturutveck- lingen i euroområdet bedöms följa utvecklingen i Förenta staterna. En åtstramning av penning- politiken i euroområdet väntas under 2003. I december 2003 bedöms styrräntan vara 4,0 %.

Marknadsräntorna i euroområdet steg svagt i början av 2001 men föll i linje med den interna- tionella utvecklingen under andra halvåret. Marknadsräntorna i Europa började stiga i no- vember. Problemen på aktiemarknaderna i bör- jan av 2002 var delvis specifika för Förenta sta-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

terna och europeiska marknadsräntor låg därför på en oförändrad nivå när de föll i Förenta sta- terna. Tecknen på en vändning i konjunkturen i Förenta staterna har den senaste tiden lett till kraftiga ränteuppgångar även i Europa. De långa marknadsräntorna bedöms på sikt ligga något lägre än i Förenta staterna Prognosen för den tyska 10-årsräntan är 5,2 % i december 2002.

Utvecklingen av euro-dollarkursen

Dollarn stärktes mot euron under 2001. Under sommaren skedde en tillfällig försvagning av dollarn men efter terrorattackerna blev dollarns betydelse som tillflyktsvaluta, på grund av ökad osäkerhet på marknaderna, tydlig. Dollarn har stärkts kontinuerligt sedan mitten av 1990-talet och är sannolikt övervärderad samtidigt som eu- ron anses vara undervärderad. Bedömningen är dock att dollarn kommer att vara fortsatt stark under prognosperioden men att det kommer att ske en viss förstärkning av euron gentemot dol- larn. Prognosen för euro-dollarkursen är 0,90 i december 2002 och 0,95 i december 2003.

Diagram 3.2 Dollar mot euro

USD/EUR
1,00
0,95
0,90
0,85
0,80
Jan	Mar	Maj	Jul	Sep	Nov	Jan	Mar
			2001				2002

Källa: EcoWin.

Den internationella börsutvecklingen

Börsnedgången som inleddes i mars 2000 bröts tillfälligt under våren 2001 när marknadens aktö- rer hoppades på en vändning i konjunkturen. Den tillfälliga uppgången kom av sig i början av sommaren och nedgången förstärktes markant i och med terrorattackerna i Förenta staterna. Börskurserna nådde botten den 21 september och steg sedan ganska kraftigt fram till årsskiftet. Utvecklingen på börserna i början av 2002 var inte riktigt i samklang med den positiva bild den

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

ekonomiska statistiken gav av den realekono- miska utvecklingen. Även om företagens kvar- talsrapporter avseende det fjärde kvartalet över- träffade förväntningarna så möttes företagens prognoser om minskad försäljning och minskade investeringar med besvikelse. Ytterligare ett par omständigheter påverkade aktiemarknaden ne- gativt under början av året bl.a. diskussionen om amerikanska företags redovisningsprinciper och skuldsättningsgraden inom telekomsektorn. Re- dovisningsoron är en följd av att sättet att redo- visa i flera fall misstänks ha givit en alltför positiv bild av företagens resultat. Skuldsättningsgraden i telekomsektorn är en riskfaktor och oron drabbar både operatörer och leverantörer, t.ex. Ericsson. Fortfarande anses framför allt värde- ringen på de amerikanska börserna vara hög.

Diagram 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Europa

Index 2000-12-29 = 100
120
110
100
90					S&P 500
90
80
70			EMU Stoxx
			EMU Stoxx			Nasdaq
						Nasdaq
60
50
Jan	Mar	Maj	Jul	Sep	Nov	Jan	Mar
			2001				2002

Källa: EcoWin.

3.2Sverige

I februari signalerade Riksbanken en åtstramning av penningpolitiken mot bakgrund av inflations- utvecklingen och allt fler tecken på en konjunk- turuppgång. Riksbanken höjde reporäntan med 25 punkter till 4,0 % den 19 mars. Prognosen för reporäntan är ytterligare en höjning med 25 punkter under 2002 till 4,25 %. I december 2003 bedöms reporäntan vara 4,50 %.

Svenska marknadsräntor följde den interna- tionella ränteutvecklingen under 2001. Ökad osäkerhet bland investerare ledde dock till ökad räntedifferens under andra halvåret. Ett bättre konjunkturläge ger stigande marknadsräntor i Sverige. Prognosen för den svenska 10-årsräntan är 5,5 % i december 2002 och 5,2 % i december 2003.

Skillnaden mellan svenska och tyska mark- nadsräntor nådde mycket låga nivåer andra halv- året 2000 och första halvåret 2001. I samband med terrorattackerna i september ökade investe- rarnas osäkerhet, vilket ledde till en kraftigare ränteuppgång i Sverige jämfört med omvärlden. Den svenska 10-årsräntan överstiger fortfarande motsvarande tyska med 40-50 punkter. Ränte- differensen bedöms minska framöver. Prog- nosen avseende differensen mellan den svenska och tyska 10-årsräntan är 30 punkter i december 2002 och 20 punkter i december 2003.

Diagram 3.4 Differens mellan 10-årig statsobligationsränta i Sverige och Tyskland

Punkter
60
50
40
30
20
10
0
Jan	Mar	Maj	Jul	Sep	Nov	Jan	Mar
Källa: EcoWin.			2001				2002
Källa: EcoWin.

Kronan nådde sin hittills svagaste nivå mot TCW-index under 2001. Som lägst noterades kronan i september till ca 146 mot det handels- viktade TCW-indexet. Flera faktorer kan för- klara kronans utveckling under 2001. Ökad osä- kerhet bland internationella investerare, vilket innebar försäljning av svenska aktier och därmed av kronor, samt omfattande köp av utländska värdepapper av svenska investerare, inte minst i samband med omallokeringen inom pensions- systemet. Den svaga kronan och därpå följande risker för ökad inflation var en viktig orsak till att Riksbankens styrränta ökade i förhållande till styrräntor i omvärlden under loppet av 2001. Från slutet av september till början av april har en betydande förstärkning av kronan skett, från ca 146 till ca 133 mot TCW-index. Kronan be- döms fortsätta stärkas under prognosperioden, i takt med att konjunkturen fortsätter att förbätt- ras. För december 2002 är prognosen 127 mot TCW-index och 8,80 mot euron. För december 2003 är prognosen 123 mot TCW-index och 8,60 mot euron.

Diagram 3.5 Kronans växelkurs konkurrensvägt och mot euron

SEK/EUR						TCW-index
10,2							148
10
9,8					TCW-index		143
9,8
9,6
9,4							138
9,4
9,2							133
				Eurokurs i kronor			133
9				Eurokurs i kronor
9
8,8							128
							128
8,6
8,4							123
Jan	Mar	Maj	Jul	Sep	Nov	Jan	Mar
Källa: EcoWin			2001				2002
Källa: EcoWin

Stockholmsbörsen föll med ca 17 % under 2001 trots en uppgång med ca 30 % från årets lägsta notering den 21 september. År 2002 inleddes med fallande kurser och även om börskurserna periodvis steg så har kurserna på Stockholms- börsen fallit med ca 4 % sedan årsskiftet.

Diagram 3.6 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige

Index 2000-12-29 = 100
120
110
100
90						SAX
80
70						Nasdaq
						Nasdaq
60
50
Jan	Mar	Maj	Jul	Sep	Nov	Jan	Mar
Källa: EcoWin.			2001				2002
Källa: EcoWin.

Bytesbalansen visade överskott under 2001. Det negativa nettot i portföljinvesteringarna var större 2001 än föregående år. Framför allt det negativa nettot i utländska aktier var stort under 2001. Summan av bytesbalans, kapitaltransfere- ringar, direkta investeringar och portföljaktier har historiskt uppvisat viss korrelation med kro- nans utveckling. Under 2000 gav detta mått ett positivt netto på 83 miljarder kronor. Under 2001 genererade samma mått ett negativt netto på 114 miljarder kronor, vilket kan ha bidragit till kronförsvagningen under 2001.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster

Flöden, miljarder kronor

			2000		2001
A. Bytesbalans			70,0		69,5

B. Kapitaltransfereringar			3,4		4,9

C. Finansiell balans			–3,9		27,5
Direkta investeringar			–157,7		65,2

Portföljinvesteringar			–28,4		–132,2

Räntebärande värdepapper			–195,4		121,7

I svenska kronor			–74,5		126,2

I utländsk valuta			–120,9		–4,5

Aktier			166,9		–253,9

Svenska			158,6		–23,6

Utländska			8,3		–230,3

Finansiella derivat			–3,5		–53,2
Övrigt kapital			188		137

Valutareservens förändring			–2,3		10,7

D. Restpost			–69,4		–101,9
Källa: Riksbanken.

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden
Värde vid respektive års slut
	2001	2002	2003	2004	2005
Reporänta	3,75	4,25	4,50	4,50	4,50
6-månadersränta	3,74	4,75	4,60	4,60	4,60

5-årsränta	4,98	5,20	5,00	5,00	5,00

10-årsränta	5,35	5,50	5,20	5,20	5,20

10-årsdiff. SEK–DEM	0,35	0,30	0,20	0,20	0,20

6-mån. DEM EURIBOR	3,26	3,75	4,25	4,60	4,60

TCW-index	137	127	123	122	122

SEK/USD	10,46	9,78	9,05	8,60	8,60
SEK/EUR	9,32	8,80	8,60	8,60	8,60

Källa: Finansdepartementet.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

4 Utrikeshandel

År 2001 var ett mycket svagt år för den svenska exportindustrin. Trots att världsmarknadstillväx- ten, dvs. importefterfrågan i svenska exportlän- der, var oförändrad jämfört med 2000 minskade varuexporten med 4,4 %. Den viktigaste orsaken till att den svenska exportindustrin tappade marknadsandelar i fjol är den kraftiga avmatt- ningen i sektorn för informations- och kommu- nikationsteknik, IKT. Svensk teleproduktexport minskade med 34 % 2001.

Även i år bedöms teleproduktexporten minska. Trots det beräknas svensk varuexport öka något till följd av en högre importefterfrågan på svenska exportmarknader och de svenska ex- portföretagens goda konkurrenskraft. Nästa år väntas teleproduktexporten åter bidra positivt till exporttillväxten. Importefterfrågan i svenska exportländer beräknas stiga ytterligare och trots en viss försvagning väntas de svenska exportfö- retagens konkurrenskraft vara fortsatt god. Sammantaget beräknas varuexporten öka med 1,5 % i år och med 7,9 % nästa år.

År 2004 beräknas världsmarknadstillväxten vara fortsatt hög, vilket väntas leda till en fortsatt god exporttillväxt. Varuexporten bedöms då öka med 6,9 %.

Under 2001 minskade den svenska efterfrågan på importerade varor kraftigt. I takt med att in- dustrikonjunkturen försämrades och varuex- porten föll minskade företagens behov av att im- portera insatsvaror. Hushållens konsumtion av varaktiga konsumtionsvaror minskade under året vilket också bidrog till den svaga importen. Såväl exporten som hushållens konsumtion väntas återhämta sig i år. Dessutom förutses priserna på importerade varor sjunka framgent i takt med att den svenska kronan förstärks. Varuimporten väntas i enlighet med denna utveckling öka rela- tivt kraftigt under 2002 för att därefter öka i nå- got mer måttlig takt under 2003. Till följd av det mycket svaga andra halvåret 2001 blir emellertid årsgenomsnittet för varuimporten något lägre 2002 än året innan medan tillväxten 2003 väntas uppgå till 8,5 %. 2004 väntas tillväxten uppgå till 6,4 %.

Tjänsteexporten ökade med 11 % 2001 samti- digt som tjänsteimporten endast ökade med 2,8 %. Det förklaras bl.a. av att den svaga svenska kronan har påverkat turistinkomsterna positivt och turistutgifterna negativt. Därmed bidrog tjänstehandeln med hela 0,7 procenten-

heter till BNP-tillväxten. I år och nästa år beräk- nas tjänstehandeln reducera BNP-tillväxten, vil- ket bl.a. beror på att kronan väntas stärkas.

Sammantaget väntas utrikeshandeln bidra till en förstärkning av bytesbalansen de närmaste åren. År 2002 och 2003 beräknas bytesbalansens överskott uppgå till 3,4 % respektive 3,7 % av BNP.

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

Procentuell volymförändring

	2000	2001	2002	2003	2004
Varuexport	11,2	–4,4	1,5	7,9	6,9

Bearbetade varor1	11,8	–5,3	2,1	8,9	7,5
Tjänsteexport	6,8	11,0	0,7	6,1	5,0
Total export	10,3	–1,4	1,3	7,5	6,5
Varuimport	11,9	–6,2	–0,2	8,5	6,4

Bearbetade varor1	13,9	–7,4	0,1	10,0	7,5
Tjänsteimport	10,4	2,8	3,4	7,0	6,0

Total import	11,5	–3,9	0,7	8,1	6,3

1Varugruppering baserad på SNI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

4.1Varuexport

I slutet av 1990-talet växte svensk export gene- rellt sett snabbare än vad importen i svenska ex- portländer gjorde. Den gynnsamma utveck- lingen berodde framför allt på att exporten av teleprodukter var mycket framgångsrik. Även 2000 var ett mycket starkt år för svensk export, då varuexporten ökade med drygt 11 %. Expor- ten av teleprodukter var fortsatt mycket stark, samtidigt som exporten av andra varor också ut- vecklades väl. Bland annat ökade exporten till Förenta staterna kraftigt, vilket medförde att Förenta staterna blev Sveriges näst största ex- portmarknad efter Tyskland. Också exporten till flera länder i Asien, som till exempel Thailand, Indien och Kina, ökade kraftigt.

Kraftigt minskad export 2001

I slutet av 2000 kunde emellertid de första teck- nen på en exportförsvagning skönjas. Exportor- deringången sjönk kraftigt och teleproduktex- porten minskade successivt, för första gången sedan 1998. Det var upptakten till det svagaste året för svensk export sedan mitten av 1970- talet. Förra året minskade exporten av varor med

4,4 % och exporten av bearbetade varor med

5,3 %. Den främsta orsaken till exportminsk- ningen var den internationella avmattningen i IKT-sektorn. Denna har haft en stor negativ ef- fekt på svensk varuexport eftersom teleproduk- ter utgör en hög andel av svensk varuexport. År 2001 minskade teleproduktexporten med 34 %. Exkluderas teleproduktexporten ur gruppen be- arbetade varor, ökade i stället exporten med nära 2 %.

I fjol minskade exporten till många länder i OECD, inte minst till flera länder i EU. Expor- ten till såväl Sveriges viktigaste exportländer i EU, Tyskland och Storbritannien, som till flera mindre exportländer, som Grekland och Portu- gal, minskade kraftigt. Däremot uppvisade ex- porten till flera länder utanför EU en mer positiv utveckling. Bland annat ökade exporten till Norge och till flera asiatiska länder.

Den svaga exportutvecklingen innebar att svensk export förlorade marknadsandelar, efter- som världsmarknadstillväxten, dvs. importtill- växten på svenska exportmarknader, var 0 % 2001. Marknadsandelsförlusten kan framför allt hänföras till den svaga utvecklingen av telepro- duktexporten.

Sjunkande exportpriser 2002 och 2003

Exportpriserna, dvs. svenska exportföretags pri- ser uttryckta i svenska kronor, steg i liten grad 2001. Mot bakgrund av den kraftiga kronför- svagningen kunde exportpriserna ha stigit be- tydligt snabbare utan förlust av konkurrenskraft. Den dämpade exportprisutvecklingen berodde till stor del på att exportpriserna på teleproduk- ter sjönk kraftigt i fjol. Den återhållsamma pris- utvecklingen i kombination med en försvagning av kronan ledde till att svensk konkurrenskraft stärktes kraftigt förra året.

I år och nästa år beräknas exportpriserna sjunka. Det beror framför allt på att den väntade kronförstärkningen gör svenska exportvaror dy- rare i utländsk valuta, vilket svenska exportörer antas kompensera genom att sänka sina priser. Exportpriserna beräknas likväl inte sjunka tillräckligt för att en försvagning av svensk kon- kurrenskraft ska undvikas. Tack vare de senaste årens konkurrenskraftsförstärkningar väntas emellertid den svenska exportindustrins konkur- renskraft vara fortsatt god under hela prognos- perioden.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Varuexporten ökar 2002 och 2003

Den svaga exportutvecklingen 2001 har varit tydlig i exportorderingången, som föll under stora delar av året. Exportorderingången enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer talar inte för någon omedelbar återhämtning av ex- porten. Exportorderingången till tillverkningsin- dustrin, när hänsyn inte tagits till eventuell sä- songsvariation, fortsatte att minska i februari. Däremot var andelen företag som uppgav en minskning betydligt lägre än under delar av 2001.

Diagram 4.1 Varuexport och exportorderingång

Årlig procentuell förändring					Nettotal
40					80
		Varuexport, vänster skala
30		Exportorderingång, höger skala			60
20					40
10					20
0					0
-10					-20
-20					-40
1996	1997	1998	1999	2000	2001
Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

Under andra halvan av innevarande år bedöms den internationella efterfrågan återhämta sig nå- got för att ta ytterligare fart under 2003. Sam- mantaget beräknas importefterfrågan i svenska exportländer öka med drygt 3 % i år och med 9 % 2003.

Den ökade efterfrågan på import i svenska ex- portländer och svensk exportindustris fortsatt goda konkurrenskraft bedöms innebära att svensk export åter ökar i år. Varuexporten väntas växa med 1,5 %, vilket innebär att svensk export även i år beräknas tappa marknadsandelar. Det beror till stor del på en fortsatt svag utveckling av teleproduktexporten, framför allt under det första halvåret i år.

Den prognoserat svaga utvecklingen av tele- produktexporten i början av 2002 grundar sig både på utfallet det fjärde kvartalet 2001, som var mycket svagt, och på exportorderingången till teleproduktindustrin enligt KI:s barometer, som fortfarande minskade kraftigt i februari. I slutet av året väntas teleproduktexporten utvecklas starkare. Trots detta innebär prognosen att tele- produktexporten minskar som årsgenomsnitt.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Nästa år väntas importtillväxten i svenska ex- portländer bli betydligt högre än 2001 och 2002. Teleproduktexportens starka utveckling från och med slutet av 2002 innebär därtill att telepro- duktexporten 2003 bidrar positivt till exportut- vecklingen. I negativ riktning verkar däremot att svensk exports konkurrenskraft försvagas, på grund av kronförstärkningen, om än från ett gynnsamt utgångsläge. Totalt beräknas varuex- porten öka med 7,9 % nästa år.

Teleproduktexportens utveckling osäker

I prognosen antas således exporten av telepro- dukter utvecklas mycket svagt i början av 2002, för att öka kraftigare i slutet av året och under 2003. Teleproduktexportens utveckling är dock mycket osäker och eftersom den i fjol utgjorde ca 10 % av svensk varuexport, är exportprogno- sen känslig för IKT-sektorns utveckling. Ytterli- gare fall i teleproduktexporten eller förseningar i introduktionen av den tredje generationens mo- biltelefonsystem, skulle kunna minska varuex- porttillväxten med någon procentenhet i år och nästa år. Skulle exporten av teleprodukter åter- hämta sig tidigare eller om introduktionen av den tredje generationens mobiltelefonsystem skulle påverka exporten kraftigare i slutet av året, kan i stället varuexporten öka något mer än pro- gnoserat.

4.2Varuimport

Efter att ha ökat mycket starkt, med nära 12 %, år 2000, skedde ett snabbt omslag i den svenska varuimporten 2001. Under hela fjolåret utveck- lades utrikeshandeln med varor svagt och för första gången sedan 1993 minskade importen jämfört med året innan. I likhet med varuexpor- ten är även importen av varor till stor del bero- ende av utvecklingen inom teleproduktmarkna- den. I fjol minskade importen av teleprodukter med 30 % och dess andel av den totala varuim- porten minskade därmed från 11 % till 8 % mel- lan 2000 och 2001.

Till följd av den svaga industrikonjunkturen minskade industriföretagens efterfrågan på im- porterade insatsvaror. Industrins varuimport hölls också tillbaka på grund av att investering- arna minskade och av att lagren drogs ned under andra halvåret.

Inte heller hushållen efterfrågade importerade varor i samma omfattning som under de närmast föregående åren. Hushållens konsumtion av var- aktiga konsumtionsvaror minskade förra året. Dessa består till stor del av bilar, vitvaror och elektronikprodukter vilka samtliga har ett högt importinnehåll.

Totalt minskade varuimporten med 6,2 % (ca 3 % om teleprodukterna exkluderas) 2001 jäm- fört med året innan. Vid en jämförelse mellan andra halvåret 2001 och samma period 2000 uppgår minskningen till 10,9 %.

En viktig faktor bakom varuimportens ut- veckling är hur mycket bearbetade varor som exporteras från Sverige då exporten har ett högt importinnehåll. Importen av teleprodukter följer mycket nära exporten av samma varugrupp och i likhet med teleproduktexporten väntas därmed även importen av teleprodukter utvecklas svagt under första halvåret 2002. Eftersom importen av teleprodukter minskade med nästan 50 % un- der det fjärde kvartalet i fjol jämfört med mot- svarande period året innan, bedöms årsgenom- snittet bli negativt även i år och därmed blir även den totala varuimporten fortsatt relativt svag.

Varuexporten väntas tillta under loppet av 2002 i takt med att det internationella konjunk- turläget och den svenska industrikonjunkturen förstärks. Däremot väntas industrins invester- ingar minska även i år till följd av det låga kapa- citetsutnyttjandet. Eftersom importinnehållet i maskininvesteringarna är stort förutses detta dämpa importutvecklingen. Sedan halvårsskiftet 2001 pågår också en lageravveckling inom indu- strin vilket medför att lagerinvesteringarna inte väntas öka förrän mot slutet av innevarande år, och först då minskar deras negativa inverkan på importefterfrågan.

Hushållen bedöms få en stark realinkomstut- veckling framöver och när deras efterfrågan på varaktiga varor återigen stärks väntas en förhål- landevis kraftig ökning av importen av varor un- der andra halvåret i år.

Bland de faktorer som verkat återhållande på importtillväxten märks även priserna på importe- rade varor som stigit kraftigt i Sverige till följd av att den svenska kronan har deprecierats. Det är troligt att den mycket snabba ökningen av im- portpriset på bearbetade varor under 2001 har påverkat såväl hushållens som företagens im- portbeslut. Det kan vara så att företag och hus- håll i vissa fall valt att antingen skjuta upp inköp av importerade varor i hopp om att en kronför-

stärkning snart skall göra dessa inköp billigare eller valt att i stället rikta sin efterfrågan mot inhemska producenter.

Under prognosperioden väntas importpri- serna sjunka successivt i takt med att kronan ap- precierar vilket bidrar till en ökning av importen bl.a. genom att uppskjutna importbeslut realise- ras. Om hushåll och företag däremot har ändrat sina inköpsvanor genom att substituera varor som tidigare i huvudsak har importerats mot in- hemskt producerade alternativ, dröjer det tro- ligtvis längre innan importen återhämtar sig.

Sammantaget bedöms varuimporten i år minska med 0,2 % jämfört med i fjol. För 2003 prognoseras en stark ökning av såväl varuexpor- ten som hushållens konsumtion vilket också av- speglar sig i varuimporten som förutses öka med 8,5 %. Under 2004 dämpas tillväxten något och varuimporten beräknas öka med 6,4 %.

4.3Tjänstehandel

Tjänsteexporten utvecklades mycket starkt samtidigt som tjänsteimporten utvecklades rela- tivt svagt förra året. Sammantaget ökade tjänsteexporten med 11 % 2001 och tjänsteimporten med 2,8 %. Tjänstehandeln gav således ett bidrag på 0,7 procentenheter till BNP-tillväxten, vilket är betydligt mer än tidigare under 1990-talet.

Bland annat ökade utländska medborgares tu- ristande i Sverige 2001, samtidigt som svenskars turistande i utlandet minskade kraftigt. Det be- ror troligen bland annat på att den svaga svenska kronan har stimulerat utländska medborgares semestrande i Sverige och samtidigt dämpat svenska medborgares semestrande utomlands.

I år beräknas tjänsteexporten öka med 0,7 % och tjänsteimporten med 3,4 %. Tjänsteexpor- tens dämpning beror delvis på en svag utveckling i slutet av 2001 och på den antagna kronför- stärkningen. Tjänstehandeln bidrar därmed ne- gativt till BNP-tillväxten 2002. År 2003 och 2004 förutses tjänsteexporten och tjänsteimporten åter öka kraftigare. Tjänstehandeln beräknas un- der dessa år reducera BNP-tillväxten med unge- fär 0,2 procentenheter per år.

4.4Bytesbalans

År 2001 gav bytesbalansen ett överskott på 69,5 miljarder kronor, vilket är i linje med överskottet

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

år 2000. Kapitalavkastningens underskott blev emellertid betydligt större. Det beror till stor del på att underskottet i räntenettot ökade, bland annat som en följd av den svaga svenska kronan. Samtidigt förstärktes tjänstebalansen kraftigt jämfört med 2000. Både varuexporten och va- ruimporten utvecklades svagt 2001 och handels- balansens netto förstärktes något jämfört med föregående år.

Tabell 4.2 Bytesbalans

Miljarder kronor, där ej annat anges

	2000	2001	2002	2003
Handelsbalans	136,7	143,0	151,1	158,1
% av BNP	6,5	6,6	6,7	6,7
Varuexport	800,1	785,8	776,9	827,5
Varuimport	663,4	642,8	625,8	669,4

Tjänstebalans	–23,8	–10,3	–15,2	–14,6
Transport	11,9	17,4	14,2	13,7
Resevaluta	–36,4	–27,4	–26,0	–24,0
Övriga tjänster	0,7	–0,4	–3,4	–4,3

Löner	–1,7	–2,2	–2,0	–2,0

Kapitalavkastning	–10,6	–27,3	–23,0	–21,0
Räntor	–50,8	–61,7	–57,5	–55,5
Direktinvesteringar	41,0	35,0	35,0	35,0
Portföljaktier	–0,8	–0,6	–0,5	–0,5
Löpande
transfereringar	–30,6	–33,7	–33,8	–32,3

Bytesbalans	70,0	69,5	77,1	88,3

Kapitaltransfereringar	3,4	4,9	0,0	0,0
Finansiellt sparande1,
% av BNP	3,5	3,4	3,4	3,7

Anm.: Bytesbalansen visas enligt Riksbankens definition.

1 Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansen och kapitaltransfereringar. Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

I år väntas bytesbalansens saldo uppgå till 77,1 miljarder kronor. Förstärkningen sedan 2001 beror bland annat på att handelsbalansens överskott beräknas öka i år. Även räntenettot väntas ge ett mindre underskott i år än i fjol, bland annat på grund av kronförstärkningen som beräknas minska räntebetalningarna mätt i svenska kronor. År 2003 beräknas bytesbalansen uppgå till 88,3 miljarder kronor.

Bruttonationalinkomst

Bruttonationalinkomsten, BNI, erhålls genom att de primära inkomsterna läggs till BNP. De primära inkomsterna består av nettot av de in- komster som genererats av svenska medborgare i

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

utlandet och de inkomster som genererats av utländska medborgare i Sverige.

I fjol gav de primära inkomsterna ett något större underskott än de närmast föregående åren, vilket beror på en försvagning av kapitalav- kastningens netto. På grund av detta var skillna- den mellan BNP och BNI relativt stor. Skillna- den mellan BNP och BNI väntas emellertid minska under perioden 2002 till 2004 som en konsekvens av sjunkande räntebetalningar till utlandet. BNI ligger till grund för biståndsanslag och EU-avgift.

Tabell 4.3 Bruttonationalinkomst

Miljarder kronor, löpande priser

	2001	2002	2003	2004
BNP	2167	2245	2356	2466
Primära inkomster1	–35	–24	–23	–19
BNI	2133	2222	2334	2447

1 Kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter netto gentemot utlandet. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

5 Näringslivets produktion

Näringslivets produktion ökade med 1,2 % förra året, vilket är betydligt lägre än den genomsnitt- liga tillväxttakten de senaste 20 åren.

Produktionsavmattningen i näringslivet under 2001 förklaras delvis av att den internationella konjunkturnedgången slog hårt mot svensk in- dustri, särskilt på grund av att den globala efter- frågan på teleprodukter föll avsevärt. Även det inhemska konjunkturläget var relativt svagt, vil- ket höll tillbaka produktionen inom både indu- stri och tjänstesektorer.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

	2000	2001	2002	2003	2004
Jord- och skogs-
bruk, fiske	1,8	–0,8	0,5	1,0	–
Industri	6,9	–0,8	1,4	4,2	4,0

El-, gas-, värme-
och vattenverk	–4,5	6,4	–1,0	1,0	–
Byggindustri	2,3	3,7	1,5	2,5	–

Tjänstesektorer	4,6	1,7	1,9	3,2	–
Summa näringsliv1	4,8	1,2	1,6	3,3	3,0

1 Exklusive ofördelade banktjänster.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Produktionen inom näringslivet väntas stiga långsamt under inledningen av innevarande år för att öka starkare mot slutet av året och växa i god takt nästa år. En återhämtning av industri- konjunkturen beräknas ske när den internatio- nella konjunkturen förstärks och efterfrågan på teleprodukter stiger. Produktionen inom tjänste- sektorerna beräknas bli allt starkare framöver i takt med att hushållens efterfrågan på tjänster stiger och industrikonjunkturen förstärks. Vissa tecken på avmattning i byggkonjunkturen har kunnat skönjas de senaste månaderna. Statliga infrastruktursatsningar och ett ökat bostads- byggande väntas dock medföra att byggproduk- tionen stiger de närmaste åren.

Trots återhämtningen under loppet av året bedöms produktionsökningen i näringslivet, mätt som årsgenomsnitt, i år endast bli margi- nellt högre än förra året. Sammantaget progno- seras näringslivets produktion öka med 1,6 % 2002 och med 3,3 % 2003.

Eftersom det förutses finnas lediga resurser i ekonomin 2003 fortsätter återhämtningen även under påföljande år. Näringslivets produktion bedöms växa med ca 3 % 2004.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Produktiviteten i näringslivet ökade med en- dast 0,5 % i fjol, vilket huvudsakligen beror på en negativ utveckling av produktiviteten i tjäns- tesektorerna och en förhållandevis svag produk- tivitetstillväxt i industrin. Under innevarande år förutses produktionen inom näringslivet öka nå- got starkare samtidigt som sysselsättningen väntas sjunka. Därmed blir produktivitetstill- växten i näringslivet högre i år. En hög produkti- vitetstillväxt förutses även 2003 då produktions- ökningen väntas bli stark. Produktiviteten i när- ingslivet bedöms öka med ca 2,5 % både 2002 och 2003.

5.1Industri

Produktion och produktivitet tar fart under året

Den svaga industrikonjunkturen i Sverige under 2001 var till stor del en följd av den internatio- nella konjunkturnedgången. Förra året minskade industriproduktionen med 0,8 % jämfört med året innan. Både insatsvaruindustrin och inve- steringsvaruindustrin drog ner sin produktion förra året. Massa- och pappersindustrin samt maskinindustrin är branscher som drabbades hårt av konjunkturavmattningen. Efterfrågan på varor från informations- och kommunikations- tekniksektorn, IKT-sektorn, var särskilt svag. Det drabbade Sverige hårt eftersom utvecklingen i denna sektor är mycket betydelsefull för svensk export. Under perioden 1994–2000 ökade pro- duktionen inom teleproduktindustrin med i ge- nomsnitt 50 % per år. Förra året sjönk produk- tionen i denna sektor med ca 10 %.

En annan förklaring till att industriproduktio- nen föll förra året var att det inhemska kon- junkturläget mattades av, vilket bidrog till att dämpa efterfrågan på varor. Produktionen hölls bland annat tillbaka av en lagerjustering efter en tidigare ofrivillig lageruppbyggnad. Det innebär att förädling och försäljning skedde av varor i la- ger i större utsträckning än av nyproducerade va- ror. I Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer syntes under hela förra året ett stort missnöje med lagerstockens storlek.

Industrikonjunkturen förefaller redan nu ha stabiliserats. Konfidensindikatorn i barometern från KI har vänt uppåt, om än från en låg nivå.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Produktionsvolymen har upphört att minska och förväntningarna tyder på en ökning av pro- duktionen. Även inköpschefsindex1 indikerar en uppgång för industrikonjunkturen framöver, där indextalen för produktion och produktionspla- ner är mycket positiva.

Återhämtningen av den internationella kon- junkturen väntas ta fart under andra halvåret i år, vilket bedöms öka efterfrågan på svenska varor. Även den i dagsläget svaga efterfrågan på varor från IKT-sektorn förutses bli starkare till följd av förstärkningen av den internationella konjunktu- ren och utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefonnät. Utvecklingen inom IKT-sek- torn är emellertid mycket svårbedömd.

Under slutet av innevarande år väntas även den inhemska efterfrågan stärkas och fortsätta växa i god takt under nästa år, vilket bidrar till ökningen av industriproduktionen. Produk- tionsökningen förutses emellertid hållas tillbaka något under inledningen av innevarande år till följd av att företagen bedöms ha ett fortsatt be- hov av att minska lagren.

Sammantaget väntas industriproduktionen öka med 1,4 % i år och med 4,2 % nästa år.

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

	2000	2001	2002	2003
Produktionsvolym	6,9	–0,8	1,4	4,2
Arbetskraftskostnad	4,1	3,9	3,5	3,5

Produktivitet	5,4	1,6	4,8	3,8

Enhetsarbetskostnad (ULC)	–1,2	2,3	–1,2	–0,3

ULC i 11 OECD-länder1	–1,0	1,8	1,2	0,5
ULC i 11 OECD-länder1, SEK	–0,1	11,2	–2,4	–4,1
Relativ ULC, SEK	–1,2	–8,0	1,2	4,0

Vinstmarginal	–0,7	–1,7	–0,7	–0,2

Bruttoöverskottsandel2	34,9	30,5	28,6	28,1

111 OECD-länder avser Kanada, Förenta staterna, Japan, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Danmark och Norge.

2Avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Produktivitetstillväxten inom industrin var 1,6 % 2001, vilket är en betydligt svagare till- växttakt än de senaste åren. Den starka produk- tivitetstillväxten under slutet av 1990-talet för- klaras till stor del av att produktiviteten i tele- produktindustrin ökade mycket. Under förra

1 Inköpschefsindex publiceras av FöreningsSparbanken och Organisationen för Inköp och Logistik (I&L).

året minskade produktiviteten i teleproduktin- dustrin och bidrog därmed inte till att höja pro- duktivitetstillväxten i industrin som helhet.

Under förra året drog industriföretagen ner sin produktion till följd av det svaga efterfrågelä- get och minskade personalstyrkan kraftigt. Mot bakgrund av att produktionen successivt ökar under året samtidigt som fortsatta minskningar av personalstyrkan väntas, beräknas en hög pro- duktivitetstillväxt i industrin under 2002. I slutet av 2001 bedöms kapacitetsutnyttjandet inom in- dustrin varit lågt. Under loppet av innevarande år beräknas kapacitetsutnyttjandet att öka, vilket också bidrar till en uppgång i industrins produk- tivitetstillväxt. Även under nästa år bedöms pro- duktivitetstillväxten bli hög till följd av en fort- satt stark produktiontillväxt och en endast svag sysselsättningsökning. Sammantaget beräknas produktiviteten inom industrin öka med 4,8 % i år och med 3,8 % nästa år.

God konkurrenskraft för svensk exportindustri

Under slutet av 1990-talet sjönk enhetsarbets- kostnaden i Sverige till följd av den starka pro- duktivitetstillväxten och förhållandevis måttliga ökningar av arbetskraftskostnaden. Den låga produktivitetsökningen inom industrin före- gående år medförde emellertid att enhetsarbets- kostnaden steg.

Både i år och nästa år bedöms produktivitets- tillväxten bli starkare än ökningen av kostna- derna för arbetskraften och därmed sjunker en- hetsarbetskostnaden igen.

Diagram 5.1 Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11 OECD-länder

Index 1980=100

150
140
130
120
110
100
90
80
70			Nationell valuta
70
60			Gemensam valuta
60
50
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Enhetsarbetskostnaden i Sverige har de senaste åren utvecklats i ungefär samma takt som i våra konkurrentländer, mätt i nationell valuta. För- hållandevis låga löneökningar och en god pro- duktivitetstillväxt har inneburit måttliga kost- nadsökningar såväl i Sverige som i våra viktigaste konkurrentländer. Enhetsarbetskostnaden i na- tionell valuta bedöms även framöver utvecklas ungefär i samma takt i Sverige som i våra kon- kurrentländer. Den svenska kronan har försva- gats betydligt de senaste åren, vilket inneburit att den relativa enhetsarbetskostnaden, mätt i ge- mensam valuta, har fallit kraftigt. Därmed har svensk exportindustris konkurrenskraft förbätt- rats. Trots en förutsedd kronförstärkning och en försämrad relativ enhetsarbetskostnad, mätt i gemensam valuta, väntas ändå svensk industris konkurrensläge vara gott de närmaste åren.

Lönsamheten i svensk industri

Under förra året medförde den kraftiga depreci- eringen av kronan att det blev dyrare för företa- gen att importera insatsvaror. Dessutom steg enhetsarbetskostnaden relativt mycket då pro- duktivitetstillväxten var låg. Trots ökade insats- varukostnader och stigande enhetsarbetskostnad förefaller inte företagen ha kompenserat kost- nadsökningen fullt ut genom kraftigt höjda pri- ser. Hemmamarknadspriserna och exportpri- serna steg inte lika mycket som importpriserna förra året, enligt uppgift från Statistiska central- byrån. Företagens vinstmarginaler sjönk därmed kraftigt föregående år.

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02

Anm.: Avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Framöver antas en förstärkning av kronan leda till att importpriserna sjunker, vilket gör det bil- ligare för företagen att importera insatsvaror. Den höga produktivitetstillväxten bedöms i år och nästa år leda till att enhetsarbetskostnaden sjunker. Det förbättrade konjunkturläget under andra halvåret i år och under nästa år medför dessutom att företagen i större utsträckning än tidigare kan höja priserna på hemmamarknaden. Den väntade apprecieringen av kronan gör emellertid att företagen på exportmarknaden måste sänka sina priser kraftigt för att inte för- lora konkurrenskraft. Sammantaget väntas före- tagens marginaler fortsätta att minska, men be- tydligt mindre än 2001. Industrins brutto- överskottsandel sjunker till 29 % 2002 och till 28 % 2003.

5.2Byggnadsverksamhet

Allt sedan 1998 har den totala byggvolymen, dvs. bygginvesteringar och -reparationer, ökat kraf- tigt. Förra året dämpades emellertid öknings- takten till knappt 2 %.

Enligt KI:s barometer försämrades byggkon- junkturen markant under slutet av förra året. Byggandet föll och företagen blev allt mer miss- nöjda med orderläget. Bristen på arbetskraft, som företagen tidigare uppgav vara ett stort pro- blem, minskade snabbt enligt barometern. Även antalet order till arkitekter och tekniska konsul- ter, vilka är en bra indikator för byggandet ett till två år framåt i tiden, utvecklades svagt under se- nare delen av 2001. Inledningsvis i år har läget dock stabiliserats något enligt barometern och byggföretagens förväntningar inför det närmaste månaderna är något mer optimistiska än tidigare.

Utfallet från nationalräkenskaperna ger emel- lertid en något annorlunda bild av byggkon- junkturen förra året. Enligt nationalräkenska- perna stagnerade visserligen såväl bygginvester- ingarna som byggproduktionen under 2001, men under fjärde kvartalet steg produktionen igen.

Den försvagning av byggverksamheten, som det framkom vissa tecken på under förra året, bedöms i huvudsak vara tillfällig. De ökade re- surser som har avsatts för åtgärder i infrastruktu- ren samt utbyggnaden av den tredje generatio- nens mobiltelefonnät bedöms innebära att bygg- aktiviteten tilltar framöver. Dessutom är det mycket som talar för att bostadsbyggandet fort- sätter att stiga. En hög prisnivå på andrahands-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

marknaden och hushållens alltjämt starka eko- nomiska situation med bl.a. kraftigt stigande disponibla inkomster väntas medföra att ny- och ombyggnationer av bostäder ökar. Även bidraget till byggandet av hyresrätter samt stöden till stu- dentbostäder och ekologiskt byggande väntas stimulera bostadsinvesteringarna framöver.

Den förutsedda uppgången i byggkonjunktu- ren dämpas dock i år av att investeringsutveck- lingen i andra delar av näringslivet förväntas bli dämpad. Ökningen av såväl produktion som in- vesteringar i kommersiella lokaler i tjänstesek- torn beräknas utvecklas svagt i år, vilket bl.a. den svaga orderingången till arkitekter antyder. Där- till väntas industrins investeringar falla i år. Nästa år bedöms dock byggkonjunkturen stärkas yt- terligare då aktiviteten i ekonomin ökar.

Sammantaget beräknas den totala byggverk- samheten öka med ca 2 % även i år, och med närmare 5 % nästa år.

Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet

	Miljarder
	kronor		Procentuell volymförändring
	2001	2000	2001	2002	2003
Bygginvesteringar	135	5,1	1,2	2,7	6,8

Näringslivet	60	11,6	–4,4	0,7	6,6

Myndigheter	29	–11,2	3,1	5,6	4,0
Bostäder	46	9,3	8,3	3,4	9,0

Reparationer och
underhåll	80	3,7	3,6	1,0	1,0

Totalt	215	4,2	1,8	2,0	4,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

takt under nästa år då aktiviteten i ekonomin förväntas bli allt högre.

Risken för att kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft kommer att hindra produk- tionsökningen har minskat under det senaste året. Därmed bedöms inte rekryteringsproblem hindra expansion i tjänstesektorerna som helhet i någon större omfattning under prognosperio- den.

Sammantaget förutses produktionen i tjänste- sektorerna öka med 1,9 % 2002 och med 3,2 % 2003.

Produktivitetstillväxten i tjänstesektorerna var negativ förra året till följd av att produktionen i större utsträckning än personalstyrkan anpassa- des till det svagare efterfrågeläget. I år och nästa år väntas produktiviteten öka starkt igen när tjänsteproduktionen tar fart och sysselsättningen förutses öka svagt. Produktivitetstillväxten be- döms bli 1,7 % 2002 och 2,2 % 2003.

5.3Tjänstesektorer

Produktionen har utvecklats starkt inom tjänste- sektorerna under flera år. I genomsnitt har den ökat med drygt 4 % per år under perioden 1995– 2000. Detta beror på att hushållens och indu- strins efterfrågan på tjänster har varit hög.

Förra året utvecklades produktionen inom tjänstesektorerna svagare än tidigare år. Produk- tionen ökade med 1,7 % 2001 jämfört med 2000. Tjänsteproduktionen inom exempelvis handel och finansiell verksamhet mattades av. Avmatt- ningen av tjänsteproduktionen beror delvis på att hushållens efterfrågan på tjänster utvecklades svagt. Även nedgången i industrikonjunkturen drabbade delar av tjänstesektorerna.

Utvecklingen i tjänstesektorerna bedöms bli allt starkare under innevarande år och växa i god

6 Arbetsmarknad

Trots fjolårets svaga ekonomiska utveckling ökade antalet sysselsatta med hela 80 000 per- soner mellan 2000 och 2001 och den öppna ar- betslösheten föll med 0,7 procentenheter till 4,0 %, mätt som årsgenomsnitt. Dock var utvecklingen under loppet av 2001, såväl vad gäller sysselsättning som arbetslöshet, svag.

Under innevarande år väntas antalet syssel- satta minska och den öppna arbetslösheten öka. Med viss fördröjning får dock den starkare efter- frågan i ekonomin genomslag även på arbets- marknaden. Sysselsättningen börjar då återigen stiga. Sammantaget innebär utvecklingen av an- talet sysselsatta och arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten faller till 4,0 % år 2003.

Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Procentuell förändring om annat ej anges

	2001	2002	2003	2004
BNP	1,2	1,4	2,8	2,5
Produktivitet	0,6	1,9	2,2	1,9

Arbetade timmar	0,5	–0,5	0,6	0,5

Medelarbetstid	–1,4	–0,1	0,2	0,1

Antal sysselsatta	1,9	–0,4	0,4	0,4

Reguljär sysselsättningsgrad1	78,2	77,7	77,9	78,0
Arbetskraft	1,2	–0,1	0,1	0,3

Öppen arbetslöshet2	4,0	4,3	4,0	3,9
Konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska program3	2,5	2,5	2,2	2,0

1Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturbero- ende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den ålders- gruppen.

2I procent av arbetskraften.

3Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i pro- cent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de pro- gram som Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) redovisar som konjunkturberoende samt Interpraktik.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdeparte- mentet.

Antalet sysselsatta minskar under 2002

År 2001 blev ytterligare ett år med en mycket stark sysselsättningsökning. Det höga årsge- nomsnittet förklaras dock till stor del av att sysselsättningsnivån redan vid slutet av 2000 var betydligt högre än årsgenomsnittet för det året. Sett till utvecklingen under loppet av 2001 ökade sysselsättningen med ca 20 000 personer. Ut- vecklingen var särskilt svag under hösten.

Sysselsättningsökningen 2001 skedde, liksom året dessförinnan, helt bland fast anställda. Såväl antalet företagare som antalet tillfälligt anställda

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

minskade jämfört med föregående år. Det är naturligt att antalet tillfälligt anställda minskar vid en konjunkturavmattning då företagen blir mer restriktiva med att anställa personal och i mindre utsträckning förlänger vikariat och andra anställningar med korttidskontrakt. När kon- junkturen sedan vänder ökar inledningsvis antalet tillfälligt anställda igen innan företagen så småningom ökar antalet fast anställda.

Sett till näringsgrenar minskade sysselsätt- ningen kraftigt inom industrin förra året. Framför allt gäller detta verkstadsindustrin som drabbades hårt av konjunkturavmattningen och där antalet varsel om uppsägning började öka re- dan vid årsskiftet 2000/2001. Sysselsättnings- minskningen i industrin uppvägdes dock av en ökning av sysselsättningen inom framför allt näringslivets tjänstesektorer. Särskilt stor var ökningen inom datakonsulter och dataserviceby- råer samt inom branschen andra företagsservi- cefirmor vari ingår bland annat arkitektkontor och reklam- och marknadsföringsbyråer.

Under inledningen av detta år har sysselsätt- ningen minskat något. Bland annat kan en ned- gång i tjänstesektorerna noteras från slutet av fjolåret.

Ett flertal indikatorer tyder på en fortsatt minskande sysselsättning under 2002. Utveck- lingen av antalet nyanmälda lediga platser, som historiskt sett varit en god indikator på syssel- sättningstillväxten, indikerar negativa tillväxttal under året (se diagram 6.1). Särskilt svag har ut- vecklingen av nyanmälda lediga platser varit inom industri, handel, hotell och restaurang samt bank och försäkring vari IT-relaterade verksam- heter ingår. Visserligen var det totala antalet lediga platser faktiskt större i februari i år än i februari i fjol men nästan 30 % av platserna under årets två första månader avsåg sommarvi- kariat. Det kan jämföras med 21 % motsvarande period förra året. Enligt AMS finns det en ten- dens till att vikariaten anmäls allt tidigare till arbetsförmedlingarna. Det kan innebära att ut- vecklingen åter försvagas de närmaste måna- derna.

Antalet varsel om uppsägning ökade kraftigt under loppet av förra året. Sammantaget varsla- des 69 000 personer vilket är mer än en fördubb- ling jämfört med 2000. Under förra våren avsåg majoriteten av varslen industrin men successivt har en allt större del kommit att avse tjänste- sektorerna. De senaste månaderna har visserligen det totala antalet varsel minskat något men det

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

ligger fortfarande på en relativt hög nivå jämfört med andra halvan av nittiotalet.

Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta

Årlig procentuell förändring							Årlig procentuell förändring
50											5
30											3
10											1
-10											-1
-30											-3
-50		Lediga platser									-5
		Lediga platser
-70		Sysselsatta (höger axel)									-7
-70											-7
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Arbetsmarknadsstyrelsen.

Konjunkturinstitutets (KI:s) barometrar visar att företagen inom tillverkningsindustrin avser att fortsätta minska antalet anställda. Även inom byggsektorn planeras fortsatta personalminsk- ningar. Inom detaljhandeln tyder anställnings- planerna på en i stort sett oförändrad sysselsätt- ning framöver. Optimismen har visserligen ökat något inom databehandlings- och uppdragsverk- samheten men anställningsplanerna är ändå yt- terst blygsamma.

Trots att efterfrågan i ekonomin väntas tillta framöver förutses således sysselsättningen fort- sätta minska. Först mot slutet av året får den starkare efterfrågan genomslag på arbetsmarkna- den och sysselsättningen börjar återigen öka. Sysselsättningen väntas nästa år stiga med 0,4 %, men ökningen under loppet av året är betydligt starkare än vad som framgår av årsgenomsnittet. Den reguljära sysselsättningsgraden bland per- soner i åldern 20–64 år, som enligt regeringens sysselsättningsmål skall uppgå till 80 % 2004, väntas nästa år ligga på 77,9 %.

Den i nuläget svaga efterfrågan på arbetskraft avspeglas också i att bristen på arbetskraft är ge- nerellt sett låg i ett historiskt perspektiv. Enligt KI:s barometrar föll bristen på arbetskraft inom stora delar av näringslivet hastigt mot slutet av 2000 och fortsatte sedan minska förra året. An- delen företag som anger tillgången på arbetskraft som trängsta sektion är låg. Generellt sett fram- står rekryteringsproblemen i dagsläget som små men de bedöms öka under prognosperioden. Några allvarliga generella rekryteringsproblem förväntas emellertid inte. Inom kommunal sek- tor är dock bristen på arbetskraft besvärande.

Enligt AMS undersökningar råder det en om- fattande brist på utbildad personal inom vård- och omsorgsyrken liksom på lärare. KI:s kom- munbarometer visar att samtliga landsting upp- lever brist på personal inom sjukvårdsområdet, och inom primärkommunerna är bristen stor inom utbildning, barn- och äldreomsorg. Kom- munsektorns finansiella situation tillåter emel- lertid inte någon större expansion av verksam- heten under prognosåren.

Situationen på arbetsmarknaden har förbätt- rats i nästan samtliga län sedan 1997, det år un- der vilket de senaste årens starka sysselsätt- ningstillväxt inleddes. Ändå var skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan länen faktiskt större förra året än 1997 (se diagram 6.2). Liksom de senaste åren var sysselsättningsgraden lägst i Norrbottens län där 67,6 % av befolkningen var sysselsatt medan motsvarande siffra i det län med högst sysselsättningsgrad, Stockholms län, var 80,1 %. Till viss del har naturligtvis de regio- nala skillnaderna i sysselsättningsgrad att göra med skillnader i näringsgrenssammansättning mellan länen. En lättrörlig arbetskraft, i såväl geografisk som yrkesmässig mening, underlättar matchningsprocessen mellan utbud och efterfrå- gan. Om det uppstår allvarligare matchningspro- blem än väntat på arbetsmarknaden eller rena bristsituationer, dvs. restriktioner vad gäller tillgången på arbetskraft med den kompetens som efterfrågas, skulle detta sannolikt få negativa effekter på tillväxt, sysselsättning och lönebild- ning.

Diagram 6.2 Regionala skillnader i sysselsättningsgrad mellan länen

Sysselsatta i procent av arbetsför befolkning

90
						Riksgenomsnitt
85						Max
85						Min
						Min
80
75
70
65
60
90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00	01
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Det finns en rad osäkra faktorer med betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. Det är möjligt att arbetsmarknaden fungerar bättre än vad som antagits i prognosen och att

regeringens sysselsättningsmål uppnås 2004. En sämre fungerande lönebildning än vad som anta- gits i prognosen skulle i sin tur kunna leda till svagare BNP- och sysselsättningsutveckling. I avsnitt 12 redovisas två alternativa bedömningar av hur högt resursutnyttjandet är och hur väl ar- betsmarknaden och lönebildningen fungerar.

Medelarbetstiden fortsatt låg under prognosåren

Medelarbetstiden per sysselsatt2, som minskade med hela 0,9 % år 2000, föll med ytterligare 1,4 % förra året. Fallet i medelarbetstid 2001 beror bland annat på att den vanligen arbetade tiden3 och övertiden minskade, samt på att sjuk- frånvaron fortsatte öka. Dessutom var det både en vardag och en lördag mindre än året dessför- innan vilket inte påverkar antalet sysselsatta men väl antalet arbetade timmar och därmed medel- arbetstiden. Korrigerat för denna kalendereffekt minskade medelarbetstiden med 1,2 % i fjol.

Historiskt sett har frånvaron per sysselsatt tenderat att minska när antalet sysselsatta mins- kat. Med viss eftersläpning leder sedan en ökning i sysselsättningen till en ökning av frånvaron. Det tyder på en minskning av frånvaron i år och eventuellt en ökning nästa år. Till detta kommer ett flertal reformer som väntas påverka medelar- betstiden på olika sätt framöver. Regeringens åt- gärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet förut- ses verka i riktning mot en lägre sjukfrånvaro, och därmed en högre medelarbetstid, framöver. Minskningen av anslagen för kunskapslyftet bör leda till en minskning av frånvaron till följd av studier och därmed också en ökning av medelar- betstiden. Också det nya studiemedelssystemet verkar sannolikt i riktning mot en högre medel- arbetstid. I det nya systemet är fribeloppet, dvs. den inkomst en studerande får ha utan att studiemedlen reduceras, väsentligt högre än i det gamla. I motsatt riktning verkar de senaste årens löneavtal som inkluderar uppgörelser om att en del av löneutvecklingen skall användas till arbets- tidsförkortning. Att befolkningstillväxten under prognosåren sker i åldersgrupper med lägre me-

2Mätt som det totala antalet arbetade timmar under året enligt national- räkenskaperna, dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta enligt Ar- betskraftsundersökningen (AKU).

3Med vanligen arbetad tid avses den tid som arbetstagare ska arbeta enligt överenskommelse med arbetsgivare.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

delarbetstid än befolkningen som helhet påver- kar också medelarbetstiden negativt.

Till följd av det svaga utgångsläget väntas me- delarbetstiden, mätt som årsgenomsnitt, minska i år, om än betydligt mindre än förra året. Nästa år sker en svag ökning. Jämfört med de senaste tio åren är den prognoserade nivån på medel- arbetstiden nästa år fortfarande mycket låg.

Produktiviteten förväntas öka framöver

Produktivitetstillväxten i näringslivet var förra året betydligt svagare än genomsnittet för de senaste 20 åren. I tjänstesektorn som helhet var produktivitetsutvecklingen till och med negativ. En anledning till att företagen inom vissa delar av tjänstesektorn inte anpassade sysselsättningen i någon större utsträckning till det svagare efter- frågeläget kan vara att de antog att avmattningen var tillfällig och att de därför inte ville göra sig av med kompetent personal. På så vis kan de kan- ske, när efterfrågan tar fart igen, undvika de svåra rekryteringsproblem som de hade år 2000.

Det faktum att företagen inte helt anpassat sysselsättningen till det svagare efterfrågeläget gör att när efterfrågan tilltar i år och nästa år kan de öka sin produktion utan att de behöver nyan- ställa i samma omfattning. Det bidrar till en uppgång i produktivitetstillväxten i år och nästa år. Den genomsnittliga produktivitetsökningen i näringslivet som helhet perioden 2001–2003 blir ändå lägre än det historiska snittet.

Arbetskraftsutbudet minskar 2002 men arbetslösheten ökar ändå tillfälligt

Arbetskraftsutbudet ökade, liksom antalet sys- selsatta, starkt förra året. Förutom ökningen av befolkningen i arbetsför ålder var det främst en minskning av antalet heltidsstuderande utanför arbetskraften som bidrog till det ökade utbudet av arbetskraft. Mindre tillskott till utbudet kom också från andra grupper utanför arbetskraften såsom hemarbetande och värnpliktiga. Den relativt kraftiga ökningen av andelen sjuka bi- drog dock till att hålla tillbaka utbudet.

Arbetskraftsutbudet påverkas också framöver av utvecklingen av antalet studerande. Antalet deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknads- politiska program, där majoriteten definieras som studerande enligt AKU, förutses samman- taget uppgå till 111 000 i år. Detta innebär en

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

oförändrad nivå jämfört med 2001. Nästa år minskar antalet deltagare till 97 000.

Anslagen för kunskapslyftet minskar i år. Kommunerna kommer dock framöver ha möj- lighet att anordna fler platser inom vuxenutbild- ningen än innan kunskapslyftet startade 1997. Under perioden 2003–2005 kommer kommu- nerna att erbjudas ett nytt riktat statsbidrag som motsvarar 47 000 platser i den kommunala vuxenutbildningen och 7 000 platser inom folk- högskolan. Antalet permanenta platser inom högskolor och universitet utökas under pro- gnosperioden. Sammantaget bidrar utbildnings- satsningarna och befolkningstillväxten i ålders- gruppen 16–19 år, en ålder då de flesta studerar, till att antalet studerande ökar under prognos- perioden.

Även antalet sjuka och förtidspensionerade väntas öka. Det beror på att en stor del av be- folkningstillväxten framöver sker i åldersgrupper där andelen sjuka och förtidspensionerade är re- lativt hög. Det starka arbetsmarknadsläge som rått sedan mitten av 1997 har inneburit att anta- let personer som vill och kan arbeta men inte aktivt söker arbete successivt minskat sedan dess. Över hälften av dessa så kallade latent ar- betssökande är heltidsstuderande. Det finns också de som betraktar sig själva som arbetssö- kande, utan att uppfylla villkoren för att klassifi- ceras som öppet arbetslösa, eller som lediga. Det svagare arbetsmarknadsläget väntas leda till att dessa grupper i mindre utsträckning än de se- naste åren söker sig till arbetsmarknaden vilket också bidrar till att hålla tillbaka arbetskraftsut- budet.

Diagram 6.3 Antal sysselsatta och arbetskraftsutbud

Tusental personer

4600
4500
4400
4300
4200
4100
4000
3900			Arbetskraftsutbud
			Arbetskraftsutbud
3800			Antal sysselsatta
			Antal sysselsatta
3700
3600
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Den öppna arbetslösheten minskade till 4,0 % mot slutet av 2000 och har därefter i princip le- gat kvar på den nivån. Vid en konjunkturavmatt- ning är det vanligtvis personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden som drabbas först. Ett exempel på en sådan grupp är yngre personer bland vilka arbetslösheten sedan andra halvåret i fjol varit högre än vid motsvarande tidpunkt ett år tidigare.

Den förväntade utvecklingen av antalet syssel- satta och arbetskraftsutbudet innebär att ar- betslösheten ökar tillfälligt i år. I takt med att sysselsättningen stiger, framför allt under loppet av nästa år, minskar återigen den öppna arbets- lösheten.

Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

	14	Öppet arbetslösa och personer i
		Öppet arbetslösa och personer i
	12	program
	12	Öppet arbetslösa
		Öppet arbetslösa
	10
	8
	6
	4
	2
	0

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och

Finansdepartementet.

Utvecklingen efter 2003

Mot slutet av 2003 bedöms den faktiska pro- duktionsnivån vara lägre än den potentiella. Det innebär att det finns lediga resurser i ekonomin vilket möjliggör en högre BNP-tillväxt åren där- efter än den långsiktigt hållbara. Dessutom fort- sätter neddragningen av de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen. Efter 2003 beräknas därför antalet sysselsatta stiga i snabbare takt än vad som kan förklaras av den demografiska utvecklingen. Mot bakgrund av den kraftiga minskningen av medelarbetstiden 2000 och 2001 och den därmed låga nivån 2003, antas medelarbetstiden fortsätta stiga något. Den öppna arbetslösheten minskar ytterligare. Pro- duktivitetstillväxten beräknas bli något starkare än den uppskattade långsiktiga produktivitets- tillväxten.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Långtidssjuka enligt RFV och AKU

Under 2001 har problemet med ökad ohälsa allt mer kommit i fokus. Riksförsäkringsverkets (RFV:s) statistik visar att det i synnerhet är an- talet långa sjukskrivningar som ökar. I december förra året uppgick antalet personer som hade va- rit sjukskrivna under längre tid än ett år till 112 600. Det är mer än dubbelt så många som i december 1998. Förutom att enskilda individer drabbas av lidande genom ökad ohälsa, ökar också samhällets ohälsorelaterade kostnader och på sikt hämmas utvecklingen på arbetsmarkna- den.

I arbetsmarknadsprognosen används Arbets- kraftsundersökningen (AKU) som totalram för befolkningen. För att analysera utvecklingen av sjukfrånvaron kompletteras AKU:s statistik med uppgifter från RFV. De två statistikkällorna har dock olika utgångspunkter. AKU är en urvals- undersökning där de tillfrågade själva svarar på frågor om sin arbetsmarknadssituation under en viss vecka. RFV:s statistik utgår däremot från de ersättningar en person uppbär.

I AKU:s statistik är det inte möjligt att ur- skilja hur länge en person varit sjukfrånvarande. Anledningen till detta är att AKU:s redovisade siffror avser en genomsnittsvecka under måna- den, kvartalet eller året. Däremot kan man ge- nom att dividera antalet frånvarotimmar på grund av sjukdom med antalet sjukfrånvarande erhålla en indikation på om sjukfrånvarons längd ökar eller minskar. Enligt diagram 1 har den ge- nomsnittliga längden på sjukfrånvaron ökat de senaste åren. Det framgår också att antalet lång- tidssjukskrivna enligt RFV, här definierat som sjukskrivna längre än ett år, ökat kraftigt under motsvarande period.

Sannolikheten att en sjukskrivning övergår till förtidspension ökar med sjukskrivningens längd. Det är svårt att med hjälp av AKU urskilja ett sådant flöde, men med hjälp av RFV:s statistik kan övergången beräknas. Enligt RFV:s statistik övergick ca 30 000 personer från sjukpenning till förtidspension i fjol jämfört med 19 000 år 1998. Allt annat lika innebär en ökning av antalet för- tidspensionärer att antalet sysselsatta minskar och medelarbetstiden per sysselsatt ökar.

Diagram 1 Sjukfrånvaro enligt AKU och RFV

Timmar/vecka och sjukfrånvarande				Tusental personer
(12 mån. glidande medelvärde)			(12 mån. glidande medelvärde)
27,0	Sjukskrivna längre än 1 år enligt RFV			120
	Sjukskrivna längre än 1 år enligt RFV
26,5	(höger axel)			100
26,5	Sjukfrånvarons längd enligt AKU			100
26,0				80
25,5				60
25,0				40
24,5				20
24,0				0
	1998	1999	2000	2001
Källor: Statististiska centralbyrån (AKU) och Riksförsäkringsverket.

Förtidspensionerade på grund av ohälsa särre- dovisas inte i AKU. De ingår istället i gruppen ”sjuka utanför arbetskraften”. Förtidspensione- rade utgör dock den största delen av denna grupp (ca 91 % år 2000 enligt uppgifter från AKU). Samtidigt som antalet sjukfrånvarande ökat de senaste åren har antalet sjuka utanför ar- betskraften ökat, om än inte i samma omfatt- ning. Utvecklingen av de sjuka utanför arbets- kraften stämmer väl överens med ökningen av förtidspensionärer enligt RFV (se diagram 2). Nivåskillnaden mellan AKU:s och RFV:s statistik i diagram 2 förklaras till stor del av att det i RFV:s statistik även ingår personer som är förtidspensionerade på deltid (ca 24 % av samt- liga förtidspensionerade år 2000). Majoriteten av de som är förtidspensionerade på deltid redovisas som ”sysselsatta i arbetskraften” i AKU, eftersom det endast krävs en arbetad timme per mätvecka för att registreras som sys- selsatt.

Diagram 2 Förtidspensionerade enligt AKU och RFV

Tusental personer	Tusental personer
(3 mån. glidande medelvärde)	(decembervärden)

370			405
360	Personer med förtidspension enligt RFV		400
360	(höger axel)		400
350	Sjuka utanför arbetskraften enligt AKU		395
350			395
340			390
330			385
320			380
310			375
300			370
290			365
1998	1999	2000	2001
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Riksförsäkringsverket.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

7 Löner

Mot bakgrund av avmattningen i ekonomin, den svaga sysselsättningsutvecklingen under året och den låga produktivitetstillväxten ökade lönerna förhållandevis snabbt förra året. Lönerna ökade preliminärt med 4,2 % mellan 2000 och 2001 en- ligt Medlingsinstitutet, vilket var ca 0,5 procentenheter högre än genomsnittet de senaste tre åren.

Att lönerna steg relativt mycket trots en svag sysselsättningsutveckling under året kan ha be- rott på att resursutnyttjandet var ansträngt förra året. Till följd av att sysselsättningen förutses minska i år faller resursutnyttjandet och konkur- rensen om arbetskraften minskar. Därmed för- väntas löneökningstakten dämpas. Det är dock mycket svårt att avgöra hur stort resursutnytt- jandet är i dagsläget och hur väl lönebildningen fungerar. I avsnitt 12 redovisas två alternativa bedömningar av resursutnyttjandet och löne- bildningen.

Inflationsförväntningarna, som nu är högre än för ett år sedan, förväntas gå ner igen, i takt med att de uppmätta inflationstalen faller. Detta bi- drar sannolikt till att lönekraven dämpas fram- över. Trots en förhållandevis hög inflation förra året ökade reallönerna med drygt 1,5 %, vilket är lägre än de senaste fem åren, men fortfarande högre än den genomsnittliga ökningen under 1980-talet och början av 1990-talet.

Tabell 7.1 Timlöner

Årlig procentuell förändring
				2002–
	1999	2000	2001	2004
Industri	2,5	4,1	3,6

Byggnadsindustri	4,1	3,9	4,9

Näringslivets tjänstesektorer	3,5	3,4	4,3
Statliga myndigheter	4,6	4,8	3,8

Kommunala myndigheter	3,8	3,6	4,5
Totalt	3,4	3,7	4,2	3,5

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Löneutvecklingen skiljde sig relativt mycket åt mellan olika sektorer förra året. I industrin föll löneökningstakten medan den steg i övriga delar av näringslivet. Det var främst inom byggsektorn och varuhandel, hotell och restaurang som det noterades relativt höga löneökningar. Även inom kommunala myndigheter var löneökningstakten hög. Det beror bland annat på höga avtalsmäs- siga löneökningar förra året men lönerna ökade

relativt mycket även utöver avtalen. Tjänste- männens löner fortsatte att öka snabbare än ar- betarnas förra året.

Större delen av arbetsmarknaden har avtal för innevarande och nästa år. I genomsnitt beräknas de avtalsmässiga löneökningarna i hittills slutna avtal uppgå till ca 2,5 % per år. Hur höga de to- tala löneökningarna kommer att bli är svårt att förutsäga, bland annat mot bakgrund av att det i vissa avtal saknas centralt fastställda löneök- ningsutrymmen. Det innebär att hela löneök- ningsutrymmet kommer att fastställas på lokal nivå. Decentraliseringen av avtalsförhandlingarna gör det också svårare att skilja mellan avtal och löneglidning. Totalt sett antas löneökningarna begränsas till 3,5 % per år perioden 2002–2004.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Inflation

Ökad inflation under 2001

Efter flera år med låga konsumentprisökningar steg inflationen kraftigt under förra året. Ök- ningen hade till viss del att göra med utbuds- störningar och andra tillfälliga effekter, men un- der 2001 ökade också bidraget till inflationen från prishöjningar på inhemskt producerade va- ror och tjänster. De senaste två åren har löneök- ningar i konsumentnära tjänstebranscher bidra- git till att priserna i dessa branscher ökat relativt kraftigt.

Inflationsförväntningarna ökade förra året men har den senaste tiden varit relativt oföränd- rade. Det inhemska inflationstrycket är svårbe- dömt, men lägre löneökningar och fallande im- portpriser framöver förutses bidra till att inflationen åter sjunker. Ökade handelsmargi- naler väntas däremot verka i motsatt riktning. Sammantaget förutses inflationen minska snabbt under första halvåret i år, då tillfälliga effekter successivt faller bort, för att sedan åter stiga och ligga på ca 2 % i slutet av 2002, mätt med såväl KPI som UND1X. Stärkt efterfrågan och ökat resursutnyttjande väntas ge en svag ökning av inflationen under loppet av 2003. Se tabell 8.1 och diagram 8.3. Skillnaden mellan KPI och UND1X i slutet av prognosperioden beror främst på ökade räntekostnader för egnahem.

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Procentuell förändring

	2001	2002	2003	2004
KPI, årsgenomsnitt	2,6	2,1	2,2	2,1
KPI, dec–dec	2,9	2,1	2,2	2,0

UND1X, årsgenomsnitt	2,8	2,3	1,9	–

UND1X, dec–dec	3,4	1,8	1,9	–

HIKP, årsgenomsnitt	2,7	1,7	1,8	–

HIKP, dec–dec	3,2	1,2	1,9	–

NPI, årsgenomsnitt	2,8	2,1	2,4	–

NPI, dec–dec	3,4	2,0	2,4	–

Prisbasbelopp, tkr	36,9	37,9	38,4	39,2

HIKP, EU, årsgenomsnitt	2,4	1,9	1,9	1,8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationen enligt KPI har under det senaste året ökat från 1,6 % i februari 2001 till 2,8 % i febru- ari i år. Även inflationen enligt UND1X har sti- git kraftigt. I februari uppgick den till 3,3 %, dvs. något mer än KPI. Skillnaden mellan de bägge inflationsmåtten beror för närvarande till stor del på sänkningen av fastighetsskatten, som registre- ras i KPI från och med september 2001.

Bidraget till inflationen från huvudsakligen importerade varor och tjänster var vid inled- ningen av 2002 betydligt mindre än det var för två år sedan. Som framgår av diagram 8.1 svarade prisökningar på importerade varor och tjänster för den största delen av inflationen i början av 2000. Trots att inflationen sedan dess har stigit kraftigt har bidraget från dessa varor och tjänster till inflationen minskat. Inflationsuppgången förklaras i stället till stor del av prisökningar på huvudsakligen inhemskt producerade varor och tjänster. Bidraget från priser på boende har också ökat, utom sedan september 2001 då sänkt fas- tighetsskatt och lägre ränteutgifter reducerat in- flationsbidraget. Innan importprisutvecklingen kommenteras närmare skall några andra faktorer som kortsiktigt påverkat inflationen den senaste tiden nämnas.

Diagram 8.1 Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen

Procentenheter

3,5
3,5				Inhemska tjänster exkl. boende (vikt 22%)
				Inhemska tjänster exkl. boende (vikt 22%)
3,0				Inhemska varor (vikt 20%)


				Importerade varor o. tjänster (vikt 30%)
				Importerade varor o. tjänster (vikt 30%)
2,5				Inflation
				Inflation

2,0
1,5
1,0
0,5

0,0
2000	2001	2002

Anm.: Differensen mellan inflationskurvan och den översta grå ytan utgörs av bidraget från priser på boende (vikt 28 % inkl. skatt, ränteutgifter för egnahem och el). Detta bidrag var negativt i början av 2000.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I de medelfristiga kalkylerna antas penningpoli- tiken anpassas så att inflationen under åren när- mast efter 2003 utvecklas i linje med Riksban- kens inflationsmål, dvs. 2 %.

Tillfälliga faktorer påverkade inflationen 2001

Vid tolkningen av diagram 8.1 är det viktigt att notera att priserna på vissa varor och tjänster har påverkats dels av ett antal tillfälliga utbudsstör- ningar, dels av andra förhållanden av tillfällig ka- raktär. Det finns skäl att särbehandla sådana

1,0

0,5

0,0

-0,5

2000 2001 2002 Anm.: Differensen mellan inflationskurvan och den översta grå ytan utgörs av bidraget från priser på boende (inkl. skatt och ränteutgifter för egnahem men exkl. el). Detta bidrag var negativt i början av 2000. Bidraget från importerade varor var tidvis

negativt under 2000 och 2001.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Vid sidan av utbudsstörningarna finns även skäl att skilja ut effekterna av ränte- och skatteför- ändringar. Bostadräntorna har under slutet av 2001 och början av 2002 haft små effekter på in- flationen mätt med KPI. Under större delen av 2000 och 2001 bidrog de till att höja inflationen, efter att de under flera år har dämpat inflationen. Som också nämnts har fastighetsskattens ut- veckling för närvarande en negativ effekt på in- flationen enligt KPI-måttet.

Importpriserna väntas dämpa inflationen

Priserna i importledet har ökat successivt under de senaste tre åren. Under 1999 och 2000 orsa- kades uppgången av att priserna på importerade råvaror steg till följd av det kraftigt stigande världsmarknadspriset på olja. Sedan halvårsskif- tet 2000 har de stigande priserna på bearbetade importvaror utgjort den främsta orsaken till im- portprisökningen. Det sjunkande oljepriset un- der 2001 har däremot verkat dämpande på de totala importpriserna. Kronförsvagningen bidrog starkt till de ökade priserna i importledet, och i takt med att kronan började stärkas under fjärde kvartalet bröts prisuppgången.

Prognosen för oljeprisutvecklingen (se av- snitt 2) utgör, liksom tidigare, en källa till osäk- erhet beträffande inflationsprognosen. Under förutsättning att situationen i Mellanöstern inte utvecklas på ett sätt som dramatiskt påverkar rå- varupriserna förväntas en relativt försiktig pris- utveckling för olja. Samtidigt väntas kronan ap- preciera under prognosperioden, och de totala

3,0

2,5

2,0

1,5

Olja, bensin, kött, grönsaker, frukt, el, tele

Inhemska tjänster exkl. boende o. tele

Inhemska varor exkl. grönsaker, frukt, kött

Import exkl. olja, bensin, grönsaker, frukt

Inflation

3,5

Diagram 8.2 Olika komponenters bidrag till KPI-inflationen, alternativ indelning

Procentenheter

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

prishöjningar som har att göra med utbudsstör- ningar snarare än med efterfrågeläget i den svenska ekonomin (även om handelns möjlighet att övervältra prisökningarna på konsumenterna i hög grad är beroende av efterfrågeläget). Pris- höjningar som beror på tillfälliga utbudsstör- ningar kan dock påverka inflationen varaktigt genom effekter på andra priser och på infla- tionsförväntningarna.

Prisökningarna på kött under våren 2001 var huvudsakligen en konsekvens av att utbudet be- gränsats till följd av djursjukdomar. Köttprisni- vån har sedan dess stabiliserats, och effekten av förra vårens prishöjningar väntas successivt falla bort ur inflationstalen under våren 2002. Det- samma gäller effekten av den nivåhöjning av el- priserna under våren 2001 som delvis berodde på brist på vattenkraft. Grönsaks- och fruktpriser- nas bidrag till inflationen kan, mot bakgrund av det senaste årets utveckling, väntas avta snabbt under våren för att sedan åter öka. En period med särskilt höga bensinpriser under våren 2001, på grund av kapacitetsbegränsningar, höjde till- fälligt inflationen. Vid sidan av de nu nämnda utbudsstörningarna kan nämnas att effekten av förra vårens teletaxehöjningar också väntas upp- höra under våren 2002. Ett antal tillfälliga effek- ter väntas således falla ur tolvmånaderstalen un- der våren, vilket sammantaget bidrar till att inflationen dämpas.

I diagram 8.2 visas inflationsbidragen från samma grupper som i diagram 8.1, men med den skillnaden att alla varor och tjänster som enligt diskussionen i föregående stycke påverkats av tillfälliga effekter har förts över till en egen grupp i figuren. Denna indelning är grov och nå- got godtycklig, och resultatet måste tolkas med försiktighet. De aktuella produkternas priser på- verkades förra året naturligtvis även av annat än de nämnda tillfälliga effekterna, och den valda grupperingen kan därför underskatta inflations- tendenserna. Diagrammet indikerar ändå att ökade priser på importerade varor hade en viss betydelse för inflationsuppgången under 2001 men att bidraget från inhemskt producerade varor och tjänster var större, och växte, under förra året. Den mycket hastiga inflationsupp- gången under våren 2001 kan alltså främst till- skrivas tillfälliga faktorer, men under hela året skedde också en långsammare men tydlig ökning av bidraget till inflationen från huvudsakligen inhemskt producerade varor och tjänster.

importpriserna bedöms sjunka i motsvarande omfattning.

Importerade varor utgör en stor del av varu- korgen i KPI, varför importpriserna är väsentliga för konsumentprisernas utveckling. Det är dock svårt att bedöma vilket genomslag förändrade priser i importledet får på de svenska konsu- mentpriserna. Erfarenheterna från den senaste perioden av stigande importpriser tyder på ett relativt litet genomslag. En förklaring till detta kan vara att företagen sett kronförsvagningen, och de därigenom förändrade importpriserna, som tillfällig. Det finns risk för att den väntade importprisnedgången i motsvarande mån inte får fullt genomslag i konsumentpriserna eftersom importörerna har behov av att återställa de vinst- marginaler som försämrats under perioden då kronan försvagats. Se diskussionen om vinst- marginalerna nedan.

Boendekostnaderna ökar

Ökade boendekostnader förklarade 0,7 procent- enheter av den totala inflationen i februari. Den största delen av detta bidrag, 0,5 procentenheter, berodde på höjda elpriser. Hyrorna, som bl.a. ökade relativt kraftigt i januari i år, stod för 0,2 procentenheter. Effekterna av fastighetsskatt och ränteutgifter har beskrivits ovan.

Under prognosperioden väntas boendekost- naderna öka och under loppet av 2002 och 2003 bidra till inflationen med 0,6 respektive 0,7 pro- centenheter. Hyrorna förutses öka med ca 2 % per år 2002–2003 och står tillsammans med ökade ränteutgifter för egnahem för de största bidragen till boendeprisökningen dessa år.

Inflationsförväntningarna ökade under 2001

Inflationsförväntningarna hos arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer ökade under 2001 en- ligt de undersökningar som Prospera gör på Riksbankens uppdrag. Vid de senaste två under- sökningstillfällena, november och mars, har de inte förändrats mycket och ligger mellan 2,5 % och 2,8 % på både ett och två års sikt.

Svaren på de frågor om inflationsförvänt- ningar som ställs i Konjunkturinstitutets (KI:s) undersökning av hushållens inköpsplaner (HIP) är för närvarande svårtolkade, eftersom metod- omläggningar försvårar historiska jämförelser.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Det framgår dock att inflationsförväntningarna har sjunkit något de senaste månaderna.

Inflationsförväntningarna har alltså ökat un- der 2001 men varit relativt oförändrade under den senaste tiden.

Förbättrat resursläge väntas

Som beskrivits i avsnitt 7 steg lönerna förra året kraftigt i flera tjänstenäringar med nära anknyt- ning till konsumentpriserna. Framför allt var löneglidningen stor inom dessa näringar. Löne- utvecklingen återspeglar sannolikt, med viss för- dröjning, den snabba ökning av resursutnyttjan- det som skett i denna sektor under några år. När det gäller denna del av ekonomin är det möjligt att tidigare prognoser har underskattat resursut- nyttjandet, eller åtminstone de anpassningspro- blem som kan följa av en mycket snabb syssel- sättningsökning.

För närvarande är bristen på arbetskraft låg. Handeln förutser, enligt KI:s barometer, inget större behov av personalökningar den närmaste tiden. Arbetsmarknadsprognosen innebär att sysselsättningen fortsätter att minska under största delen av 2002 för att därefter förbättras kraftigt. I takt med att efterfrågan ökar förutses produktivitetstillväxten ta fart och bidra till att dämpa den inhemska inflationen under den se- nare delen av prognosperioden. Under inneva- rande och nästa år väntas därmed den inhemska arbetskraftskostnaden per producerad enhet öka i lägre takt än förra året. De höga löneökning- arna förra året kan ge upphov till fördröjda ef- fekter på konsumentpriserna under innevarande år, men under prognosperioden antas lönerna öka med 3,5 % per år.

Ökade vinstmarginaler

Efter att importpriserna har ökat under flera år, och både lönekostnader och vissa andra omkost- nader har stigit under 2001, bedöms handeln ha ett behov av att höja sina marginaler under pro- gnosperioden. Kedjeeffekter av redan inträffade prisökningar på insatsvaror som t.ex. transport- tjänster, energi och försäkringar kan ytterligare öka producenternas kostnader. Den väntade kostnadsutvecklingen i övrigt under prognospe- rioden, framför allt den väntade nedgången i im- portpriserna, förutses ge ett visst utrymme för höjda handelsmarginaler. Marginalhöjningar ge-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

nom höjda konsumentpriser försvåras för närva- rande av den alltjämt dämpade inhemska efter- frågan. I takt med att konjunkturen förbättras väntas dock dessa möjligheter stärkas. Inflations- prognosen bygger på att handelns marginaler förutses öka både i år och, framför allt, nästa år. Mot bakgrund av den väntade förstärkningen i efterfrågan, och den redan i utgångsläget relativt goda situationen på arbetsmarknaden, finns risk för att bidraget blir större än beräknat. Detta ut- gör ett osäkerhetsmoment i prognosen.

Prisutvecklingen på flera varor och tjänster har under några år sannolikt dämpats av avregle- ringar och ökad konkurrens. Under en period av pågående avregleringar kan därmed den upp- mätta inflationen vara tillfälligt låg. När anpass- ningen till nya strukturella förhållanden på marknaden är färdig, kan priserna på dessa varor och tjänster förväntas stiga i mer normal takt varvid de upphör att dämpa inflationen.

En faktor som troligen har verkat återhållande på inflationen är att företagen under ett antal år kunnat utnyttja minskande kapitalkostnader för att balansera andra kostnadsökningar. När ränte- utgifterna inte längre minskar, ökar företagens behov av att återta pressade marginaler genom att övervältra prishöjningar till konsumentledet.

Diagram 8.3 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring
4,0
3,5		KPI
3,0		KPI
3,0		UND1X
		UND1X
2,5		HIKP
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
-0,5
-1,0
1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

9Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter

Trots vikande sysselsättning ökar hushållens re- ala disponibla inkomster mycket kraftigt i år. Skattesänkningar och reformer ger stora bidrag till inkomstökningen. Under 2003 och 2004 väntas ökningstakten bli måttlig.

Hushållens starka inkomstutveckling, fortsatt goda förmögenhetsställning och stärkta tillför- sikt inför framtiden väntas ge en god tillväxt i hushållens konsumtionsutgifter under prognos- perioden.

9.1Hushållens inkomster

Enligt preliminära nationalräkenskaper steg hus- hållens reala disponibla inkomster med 3 % förra året, vilket är en något högre ökningstakt än 2000. En god sysselsättningsutveckling samt re- lativt höga löneökningar bidrog till en stark ök- ning av hushållens löneinkomster, som realt steg med 3,9 % före skatt och gav ett bidrag till de reala disponibla inkomsterna på 3,4 procent- enheter. Offentliga transfereringar steg under året med sammanlagt 1,7 % realt, vilket gav ett bidrag till disponibelinkomstökningen med 0,7 %. Den fallande arbetslösheten gjorde att ut- betalningar från a-kassan sjönk. Samtidigt steg sjuktalen under året och därmed utbetalningarna från sjukförsäkringen. Höjda barnbidrag fr.o.m. 1 januari och det nya studiemedelssystemet som infördes den 1 juli bidrog till den goda inkomst- urvecklingen

Tabell 9.1 Hushållens reala disponibla inkomster och konsumtionsutveckling

	Mdkr		Procentuell volymförändring
	2001	2001	2002	2003	2004
Löneinkomster	958	3,9	1,6	2,2	2,0
Transfereringar från
offentlig sektor	411	1,7	2,9	3,5	1,3
Övriga privata inkomster	207	–2,1	–3,1	0,6	2,4
Skatter och avgifter	488	1,4	–6,1	3,5	2,3
Disponibel inkomst	1 088	3,0	4,6	1,9	1,7
Hushållens
konsumtionsutgifter	1 080	0,2	1,7	2,9	2,2
Sparkvot1		0,8	3,5	2,5	2,1

1 Hushållens sparande i förhållande till disponibel inkomst. Exklusive sparande i avtalspensioner.

Anm.: Samtliga variabler är deflaterade med implicitprisindex (IPI) för hushållens konsumtionsutgifter.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Trots att hushållens direkta skatter sänktes med drygt 17 miljarder kronor förra året steg hushål- lens skatteinbetalningar. Detta beror framför allt på att hushållen under 2001 betalade in skatter på stora reavinster gjorda 2000. Skattesänk- ningarna bestod av det andra steget i kompensa- tionen för de allmänna pensionsavgifterna, en höjning av den nedre skiktgränsen för statlig in- komstskatt samt en höjning av grundavdraget.

Tabell 9.2 Bidrag till ökningen av hushållens reala

disponibla inkomster

Procentenheter

	2001	2002	2003	2004
Löneinkomster	3,4	1,4	1,9	1,7
Transfereringar från
offentlig sektor	0,7	1,1	1,3	0,5
Övriga privata inkomster	–0,4	–0,6	0,1	0,4
Skatter och avgifter	–0,6	2,7	–1,4	–0,9
Real disponibel inkomst,
procentuell utveckling	3,0	4,6	1,9	1,7

IPI1	1,6	1,4	1,9	2,0
Nominell disponibel inkomst,
procentuell utveckling	4,7	6,1	3,8	3,7

1 Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. Årlig procentuell föränd- ring.

Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I år väntas hushållens reala inkomster stiga med hela 4,6 %. En så pass kraftig ökning av hushål- lens reala inkomster har endast inträffat ett fåtal gånger de senaste decennierna. Den svaga syssel- sättningsutvecklingen samt en dämpning av lö- neökningstakten gör att hushållens lönein- komster växer långsammare än förra året. Den reala tillväxten väntas bli 1,6 %, vilket ger ett bi- drag på 1,4 % till tillväxten av realinkomsterna före skatt. Offentliga transfereringar väntas i år stiga realt med nära 3 %. En fortsatt negativ ut- veckling inom ohälsoområdet och det nya stu- diemedelssystemet som infördes förra året gör att transfereringsinkomsterna ökar. Ytterligare reformer som påverkar realinkomsterna positivt är bl.a. reformer inom arbetsskadeförsäkringen och höjt garantibelopp inom föräldraförsäkring- en. Införandet av maxtaxan inom barnomsorgen bidrar till ökningen av de reala disponibla in- komsterna genom lägre avgifter.

Hushållens skattebetalningar faller kraftigt i år. De direkta skatterna har sänkts med drygt 20 miljarder kronor och omfattar tredje steget i kompensationen för de allmänna pensionsavgif- terna, skattelättnader för pensionärer, skattere-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

duktion för fackföreningsavgifter, höjt grundav- drag och höjda fribelopp i förmögenhetsbe- skattningen. Den kraftiga nedgången i hushål- lens skatter förklaras inte bara av skattesänk- ningar, utan även av att skatterna i redovisningen inte är fullständigt periodiserade till rätt in- komstår. Disponibelinkomstens underliggande utveckling redovisas i tabell 9.3.

Under 2003 och 2004 väntas hushållens dis- ponibla inkomster stiga i en mer måttlig takt, knappt 2 % per år realt. År 2003 stiger de of- fentliga transfereringarna relativt snabbt då det särskilda grundavdraget för pensionärer ersätts med en beskattad garantipension. Nettoeffekten på hushållens inkomster är noll då en motsva- rande ökning sker av hushållens skatter.

Den underliggande utvecklingen 2001–2004

redovisade utvecklingen av de disponibla in- komsterna och i år är effekten den motsatta.

Reavinster ingår inte i hushållens inkomster i nationalräkenskapernas redovisning. Skatter på reavinster minskar däremot hushållens inkoms- ter. Skatter på reavinster beräknas minska med ca 12 miljarder mellan 2000 och 2001 och väntas vara ungefär oförändrade mellan 2001 och 2002, vilket ger en positiv effekt på den redovisade ut- vecklingen 2001 och en neutral effekt 2002.

Ett stort antal utgiftsreformer och skatte- sänkningar har genomförts och kommer att genomföras under perioden och bidrar till den redovisade utvecklingen av hushållens disponibla inkomster. Av tabell 9.3 framgår att den under- liggande utvecklingen följer samma mönster som sysselsättningen. Utvecklingen är t.ex. svag i år då sysselsättningen faller.

Den redovisade inkomstökningen påverkas un- der perioden av ett antal tillfälliga faktorer. För- utom ökade löneinkomster, skattesänkningar och andra reformer, påverkar även variationer i hushållens reavinstskatter och periodisering av skatteinbetalningarna den redovisade utveck- lingen.

Tabell 9.3 Den underliggande realinkomstutvecklingen 2001–2004

Bidrag till förändringen, procentenheter.

	2001	2002	2003	2004
Real disponibel inkomst	3,0	4,6	1,9	1,7
därav
Omperiodisering av skatter	–2,6	1,7	0,4	–0,3
Periodiserade reala
disponibla inkomster	5,6	2,9	1,5	2,0
därav
Skatt på reavinster	1,1	0,0	0,1	0,0
Reformer	0,7	0,7	0,4	0,1
Skattesänkningar	1,6	2,0	0,0	0,0
Underliggande utveckling av
real disponibel inkomst	2,2	0,3	1,0	1,8
Sysselsättning, arbetade timmar	0,5	–0,5	0,6	0,5

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I nationalräkenskaperna är skatterna inte full- ständigt periodiserade till rätt inkomstår. Skill- naden mellan periodiserade skatter och skatter i nationalräkenskaperna beror främst på variatio- ner i skatter på reavinster mellan åren. Skatten på reavinster bokförs i nationalräkenskaperna först året efter det att skattskyldigheten uppkommer. Förra året dämpade periodiseringseffekten den

9.2Hushållens konsumtionsutgifter

Under fjolåret dämpades hushållens konsum- tionsutveckling påtagligt jämfört med de föregå- ende årens höga tillväxt. Under prognosperioden väntas dock gynnsamma förutsättningar i form av kraftigt ökade disponibla inkomster, en i ut- gångsläget god förmögenhetsställning och en stärkt tillförsikt inför framtiden stimulera hus- hållens konsumtion. Konsumtionstillväxten prognoseras till 1,7 % i år och 2,9 % nästa år.

Diagram 9.2 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser referensår 2000

1200
1100
1000
900
800
700						Disponibel inkomst
700						Konsumtionsutgifter
						Konsumtionsutgifter
600
70	74	78	82	86	90	94	98	02

Anm.: Uppgifterna avser hushållssektorn exklusive Svenska kyrkan.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Minskad konsumtion under slutet av 2001

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna ut- vecklades konsumtionen svagt under fjolåret, i synnerhet under andra halvåret. Enligt Statistiska

centralbyråns (SCB:s) säsongrensade statistik minskade till och med konsumtionen under fjärde kvartalet jämfört med närmast föregående kvartal. Mätt som årsgenomsnitt ökade hushål- lens konsumtionsutgifter med endast 0,2 %.

För att kunna bedöma konsumtionsutveck- lingen den närmaste framtiden är det angeläget att närmare undersöka de olika komponenterna i hushållens samlade konsumtionsutgifter. Av- mattningen förra året syns i flera komponenter och det är svårt att särskilja enstaka och tillfälliga effekter som kan förklara det svaga utfallet.

Den tydligaste dämpningen har skett i de va- ror som också traditionellt uppvisar störst cy- klisk variation. Konsumtionen av varaktiga varor var nära 4 % lägre under 2001 än under året in- nan, vilket till stor del beror på att bilkonsum- tionen föll med ca 19 %. Varaktiga varor, exklu- sive bilar, ökade däremot med nära 6 % i genomsnitt. Konsumtionen av icke varaktiga va- ror, där livsmedel utgör drygt 40 %, är mindre cyklisk och steg med närmare 3 %, vilket är den högsta tillväxten som noterats sedan 1980. Den genomsnittliga årliga tillväxten under perioden 1980–2001 för icke varaktiga varor uppgår endast till ca 0,8 %.

Tjänstekonsumtionen utvecklades svagt 2001, i synnerhet under fjärde kvartalet. Bland annat minskade hushållens konsumtion av finansiella tjänster, vilket kan förklaras av den negativa börsutvecklingen. Vidare sjönk utgifterna för charterresor påtagligt under fjärde kvartalet. Den totala tjänstekonsumtionen, exklusive boende, ökade med 1,4 % 2001 jämfört med 2000, men årstakten för det fjärde kvartalet uppgick endast till 0,4 %.

För att beräkna svenska hushålls totala kon- sumtionsutgifter gör nationalräkenskaperna en uppskattning av svenska hushålls konsumtion i utlandet. Förra året minskade denna konsumtion med drygt 10 %, vilket drog ned hushållens to- tala konsumtionsutgifter med 0,5 %. I denna post ingår bl.a. hushållens direktimport av per- sonbilar som under året minskade påtagligt. Pa- rallellt med att svenska hushålls konsumtion i utlandet minskade ökade utländska turisters konsumtion i Sverige. Sannolikt är denna ut- veckling delvis en effekt av fjolårets svaga kron- kurs.

För innevarande år finns hittills endast ett få- tal indikatorer på hur konsumtionen har ut- vecklats. Omsättningen i detaljhandeln har varit relativt svag under inledningen av året. Hushål-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

lens inregistreringar av personbilar, som förra året nådde sin lägsta notering sedan 1997, har ökat under första kvartalet i år. Konjunk- turinstitutets (KI:s) barometer för mars visar att optimismen är förhållandevis stor inom motor- fordons- och sällanköpsvaruhandeln, i synnerhet på ett halvårs sikt.

Hushållens ekonomiska situation var på flera sätt fördelaktig under fjolåret. De reala dispo- nibla inkomsterna ökade med 3 %, sysselsätt- ningen låg på en hög nivå, den samlade förmö- genhetsställningen var, trots börsnedgången, god, ränteläget var lågt och de offentliga finan- serna uppvisade överskott. Det mycket svaga utfallet för 2001 var därför i viss mån förvå- nande.

Konsumtionsutvecklingen bör ses mot bak- grund av föregående års utomordentligt höga tillväxttal. Under perioden 1997–2000 uppgick konsumtionstillväxten i genomsnitt till drygt 3 % per år vilket är betydligt högre än den trendmässiga utvecklingen de senaste decenni- erna. Även om konsumtionstillväxten var låg under fjolåret så var nivån på hushållens kon- sumtion hög, vilket bl.a. återspeglas i en låg sparkvot.

Inte desto mindre har tillväxttakten bromsats upp tydligt sedan slutet av 2000. Två troliga för- klaringar till avmattningen av konsumtionstill- växten diskuteras nedan: hushållens minskade aktietillgångar och hushållens mer pessimistiska bild av den framtida ekonomiska utvecklingen. De två omständigheterna är säkerligen i stor ut- sträckning beroende av varandra.

Hushållens förmögenhetsställning fortsatt stark

Hushållens finansiella nettoförmögenhet kulmi- nerade i mars 2000. Sedan dess har nettoförmö- genheten successivt minskat, framför allt bero- ende på minskade aktievärden och fortsatt ökad skuldsättning. I slutet av förra året uppgick hus- hållens finansiella nettoförmögenhet till knappt 1 160 miljarder kronor.

Trots den svaga börsutvecklingen under föregående år minskade hushållens totala finansiella tillgångar endast med ca 1 %. Det har emellertid skett en omfördelning mellan hushållens olika tillgångsslag, vilket kan ha dämpat konsumtionen. Värdet av aktier och fondandelar, vilka kan betraktas som relativt likvida tillgångar, minskade med drygt 13 %. Det tillgångsslag som framför allt bidrog positivt till

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

hushållens samlade förmögenhetsutveckling var individuellt försäkringssparande vilket ökade med ca 10 %. De senare tillgångarna är mindre likvida och kan därför i mindre utsträckning ha en direkt effekt på hushållens konsumtion.

Tabell 9.4 Hushållens finansiella förmögenhet

Värde vid respektive års slut, miljarder kronor, löpande priser

	1997	1998	1999	2000	2001
Finansiella tillgångar1	1 940	2 119	2 549	2 455	2 420
varav aktier	516	507	694	594	507
fondandelar	262	362	560	527	468
bankinlåning	433	449	452	442	487
obligationer	161	164	139	107	92
försäkrings–
sparande	467	560	618	693	763
övrigt	101	77	86	92	103
Finansiella skulder	908	967	1 050	1 147	1 261

Finansiell
nettoförmögenhet	1 032	1 152	1 499	1 308	1 159

1 Exklusive kollektiva försäkringar, bostadsrättsandelar och posten ”Övriga fi- nansiella tillgångar” som ingår i finansräkenskaperna.

Källa: Statistiska centralbyrån (finansräkenskaperna och sparbarometern).

Hushållens skuldsättning fortsatte under 2001 att öka påtagligt vilket medförde att hushållens finansiella nettoförmögenhet minskade med ca 150 miljarder kronor, motsvarande drygt 11 %.

Diagram 9.3 Hushållens bruttoskuld och reala förmögenhet i förhållande till disponibel inkomst

Procent
250
200
150
100
50					Bruttoskuld
50
					Real förmögenhet
0
70	75	80	85	90	95	00
Anm.: Värdet på real förmögenhet för 2001 är en uppskattning.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Skuldkvoten, dvs. finansiella skulder i förhål- lande till disponibel inkomst, har ökat sedan 1995 och uppgick föregående år till ca 114 % (se diagram 9.3). Då lejonparten av hushållens skuldstock utgörs av bostadslån kan skuldök- ningen till viss del förklaras av stigande småhus- och bostadsrättspriser. Av diagram 9.3 framgår att hushållens reala förmögenhet, här definierad som marknadsvärdet av småhus och bostadsrät- ter, ökat mycket de senaste åren även om pris- ökningstakten bromsades upp under fjolåret.

Sammantaget får därför hushållens totala förmögenhetsställning fortfarande betraktas som god.

Stärkt tillförsikt i år

Samtidigt som hushållens finansiella nettoställ- ning försämrades försvagades förväntningarna om den framtida ekonomiska utvecklingen un- der slutet av 2000 och 2001. Allt fler hushåll förutsåg, enligt KI:s undersökning beträffande hushållens inköpsplaner (HIP), på en sämre makroekonomisk utveckling och stigande arbetslöshet. Troligtvis påverkades förväntnings- bilden av den dämpade utvecklingen på arbets- marknaden under 2001. Även om syssel- sättningen mätt som årsgenomsnitt ökade med hela 1,9 % 2001 var utvecklingen under loppet av året relativt svag (se avsnitt 6). Dessutom ökade antalet varsel om uppsägningar, vilket ytterligare kan ha dämpat framtidsförväntningarna.

Även tilltron till den egna ekonomin dämpa- des, fast betydligt mindre. Fortfarande trodde fler hushåll på en bättre utveckling än på en sämre.

Av diagram 9.4 framgår att hushållens sam- manvägda tillförsiktsindikator (CCI) minskade kraftigt främst under 2000 men även under fjol- året.4 De senaste månaderna har dock hushållens tillförsikt inför den framtida ekonomiska ut- vecklingen återigen börjat tillta, och bedöms stärkas ytterligare under året i takt med att kon- junkturen tar fart.

Diagram 9.4 Hushållens tillförsiktsindikator (CCI)

Nettotal, procent

40
30
20
10
0
-10
-20
-30
-40
1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001

Anm.: Serien är bruten 1 jan. 2000 och 2002 på grund av metodomläggningar. Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

4 Hushållens tillförsiktsindikator (CCI) är en sammanvägning av svaren på ett antal frågor, rörande bl.a. utsikterna för svensk och egen ekonomi, från undersökningen av hushållens inköpsplaner (HIP).

Stark konsumtionsutveckling under perioden 2002–2004

Efter föregående års svaga konsumtions- utveckling bedöms konsumtionen utvecklas starkt under prognosperioden. Flera skäl talar för detta. Som tidigare nämnts är hushållens ekonomiska utgångsläge alltjämt gynnsamt. Även om hushållens finansiella tillgångar har minskat under de senaste två åren är deras samlade förmögenhetsställning god. Bedöm- ningen av hur konsumtionen utvecklas under prognosperioden vilar dock inte på antaganden om stora värdeförändringar av tillgångar. Hushållens reala disponibla inkomster förväntas öka kraftigt under prognosperioden, framför allt under innevarande år. Sysselsättningen faller visserligen något i år men ligger kvar på en hög nivå. Samtidigt väntas inflationen dämpas under året. Hushållens reala löneinkomster bedöms därför bli goda. Framför allt är det dock skattesänkningar och andra reformer som bidrar till ökningen av hushållens disponibla inkomster under innevarande år (se vidare avsnitt 9.1).

På grund av den svaga avslutningen under fjolåret blir konsumtionstillväxten mätt som års- genomsnitt ändå relativt låg i år, 1,7 %. Under loppet av 2002 bedöms dock konsumtionen stiga med drygt 3 %. Delvis väntas också de kraftiga realinkomstökningarna för 2002, på grund av eftersläpning, stimulera konsumtionen även nästa år. Konsumtionen väntas därför växa med nära 3 % år 2003.

Under 2004 förutses hushållens disponibla in- komster öka i en lägre takt. Konsumtionsutgif- terna bedöms också växa något långsammare än under prognosperioden 2002–2003.

Hushållens sparande

Sparkvoten avtog successivt under perioden 1993–2000 för att i slutet av perioden till och med vara negativ (se diagram 9.5). En möjlig förklaring till den låga sparkvoten är den excep- tionellt goda förmögenhetsutvecklingen under perioden. Mellan 1993 och 2000 mer än för- dubblades hushållens såväl finansiella som reala tillgångar, vilket sannolikt bidrog till att hushål- len sparade en allt mindre del av sina inkomster.

Ytterligare en förklaring till det låga sparandet är att konsumtionsökning i slutet av 1990-talet till stor del avsåg investeringsliknande varor, dvs.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

en form av realt sparande, vilka kan ha ersatt finansiellt sparande.

Diagram 9.5 Hushållens nettosparkvot

Procent
10
8
6
4
2
0
-2
-4
-6
70	72	74	76	78	80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04

Anm.: Sparande, exkl. avtalspensioner, i förhållande till disponibel inkomst. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den starka tillväxten i hushållens disponibla in- komster i kombination med en svag konsum- tionstillväxt medförde att sparkvoten, exklusive sparande i avtalspensioner, förra året steg med nära 3 procentenheter. För innevarande år väntas en fortsatt ökning av sparandet. Sparkvoten be- döms stiga till 3,6 % (se tabell 9.5). En svagare inkomstutveckling i kombination med högre konsumtionsutgifter gör att sparkvoten faller under 2003 och 2004.

Tabell 9.5 Hushållens sparande

Procent av disponibel inkomst

	2000	2001	2002	2003	2004
Hushållens nettosparande
Exkl. sparande i avtalspensioner	–2,0	0,8	3,5	2,5	2,1
Inkl. sparande i avtalspensioner	2,3	4,8	7,4	6,7	6,3

Hushållens finansiella sparande
Exkl. sparande i avtalspensioner	–2,0	0,9	3,5	2,2	1,8
Inkl. sparande i avtalspensioner	2,3	4,9	7,4	6,4	6,0

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

10 Investeringar

Investeringarna ökade förra året med 1,5 %. Bostadsbyggandet steg kraftigt medan invester- ingarna i näringslivet och i offentliga myndig- heter endast ökade svagt. På grund av ett i dagsläget lågt kapacitetsutnyttjande och en för- sämrad lönsamhet bedöms investeringarna i näringslivet utvecklas svagt i år. Nästa år väntas en bred investeringstillväxt i näringslivet i sam- band med att efterfrågan och produktionen sti- ger. Både i år och nästa år beräknas bostads- byggandet fortsätta att öka samtidigt som utbyggnaden av den tredje generationens mobil- telefonnät tar fart. Även omfattande statliga in- frastruktursatsningar förutses de närmaste åren.

Allt sedan mitten av 1990-talet har inköpen och egenproduktionen av datorprogram, vilka utgör ca 15 % av de totala investeringarna, ökat kraftigt. Under förra året bröts uppgången och i år väntas dessa investeringar minska. Nedgången berör alla sektorer i ekonomin.

Sammantaget beräknas de totala invester- ingarna öka med ca 1 % i år och ca 5 % nästa år. Investeringarnas andel av BNP beräknas vara i det närmaste oförändrad i år men stiga något nästa år, se diagram 10.1.

Mot slutet av 2003 antas det fortfarande fin- nas lediga resurser i ekonomin, vilket möjliggör att BNP-tillväxten kan överstiga den långsiktigt hållbara 2004. Därmed beräknas även invester- ingarna öka i relativt hög takt.

Tabell 10.1 Investeringar

	Miljarder
	kronor			Procentuell volymförändring
	2001	2000	2001	2002	2003	2004
Näringslivet	284	7,0	0,5	0,3	4,6	5,0
Varu-
producenter	116	2,0	–3,6	–2,1	3,7	–

Tjänste-
producenter	167	10,9	3,5	2,0	5,2	–

Bostäder	46	9,3	8,3	3,4	9,0	5,0

Offentliga
myndigheter	49	–8,1	1,4	3,4	3,4	2,3
Stat	24	–6,2	0,3	4,9	4,4	2,2

Kommuner	25	–10,0	2,4	1,9	2,4	2,3

Totalt	379	5,0	1,5	1,1	5,0	4,7
Byggnader	135	5,1	1,2	2,7	6,8	4,4

Maskiner	184	4,7	2,1	0,9	4,3	5,4
Övriga1	60	5,8	0,2	–1,8	2,8	3,0

1 I huvudsak datorprogram.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Diagram 10.1 Investeringar, andel av BNP

Procent
25								Övrigt näringsliv
								Övrigt näringsliv
								El-,gas-, vattenverk
20								Myndigheter
20								Bostäder
								Bostäder
								Industrin
15
10
5
0
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.1Näringslivet

Fallande investeringar i de varuproducerande branscherna även i år

Industrikonjunkturen försämrades kraftigt un- der slutet av 2000. Nedgången fortsatte under förra året med en fallande industriproduktion och ett minskat kapacitetsutnyttjande. Bilden av ett lägre resursutnyttjande stämmer överens med utvecklingen av kapitalkvoten5 vilken steg kraf- tigt 2001, se diagram 10.2. Som en konsekvens därav ställde företagen in tidigare planerade in- vesteringar. Industrins investeringar minskade med drygt 4 % förra året, se tabell 10.2.

En viss ljusning i industrikonjunkturen har kunnat skönjas de senaste månaderna. Bland an- nat finns det tecken på att produktionen har börjat öka igen. Styrkan i återhämtningen är svår att bedöma. I denna prognos väntas industri- produktionen öka med 1,4 % i år. Industriföre- tagens investeringsplaner är dock alltjämt nega- tiva. En deflatering av Statistiska centralbyråns (SCB:s) enkät för februari visar att företagens investeringsplaner för i år innebär en minskning med ca 2 % i volym. Vid enkättillfället i februari överskattar dessutom företagen normalt utveck- lingen. De återhållsamma investeringsplanerna bekräftar bilden av att det i dagsläget finns ledig produktionskapacitet som kan tas i anspråk när

5 Kapitalkvoten beräknas som värdet av maskiner, byggnader och anläggningar i slutet av närmast föregående år i förhållande till produktionen det aktuella året. En uppgång i kapitalkvoten innebär att en mindre andel av maskiner och anläggningar används i produktionen, dvs. att kapacitetsutnyttjandet sjunker.

efterfrågan stiger igen. Därför bedöms det dröja till slutet av innevarande år innan det uppstår behov av ökade investeringar. Fjolårets nedgång i industriföretagens vinstmarginaler väntas fort- sätta de närmaste åren, vilket begränsar det fi- nansiella utrymmet för att bygga ut produk- tionskapaciteten (se avsnitt 5.1). Mot bakgrund av det låga kapacitetsutnyttjandet och den för- sämrade lönsamheten beräknas industrins inve- steringar minska med 4 % i år, men öka med drygt 4 % nästa år då en bred uppgång i indu- strikonjunkturen förutses. Prognosen innebär att kapitalkvoten i år ligger kvar på förra årets höga nivå för att sedan falla tillbaka i samband med den högre produktionstillväxten 2003 och 2004.

Diagram 10.2 Kapitalkvoten i industrin

1,9
1,8
1,7
1,6
1,5
1,4
1,3
1,2
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04
Anm.: Kapitalkvoten definieras som kvoten mellan kapitalstocken (maskiner, byggnader
och anläggningar) och förädlingsvärdet i industrin, uttryckt i 2000 års priser.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Även övriga varuproducerande branscher hade en mycket svag investeringsutveckling förra året. För såväl jord- och skogsbruk som energi- sektorn noterades minskningar och bygg- sektorns investeringar var i det närmaste oför- ändrade i jämförelse med 2000. Försvagningen av byggkonjunkturen i slutet av förra året bedöms vara tillfällig. Ökat bostadsbyggande, satsningar på vägar och järnvägar samt utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefonnät väntas in- nebära att byggkonjunkturen återhämtar sig i år. De senaste årens starka konjunktur har medfört att byggföretagen har gjort förhållandevis om- fattande inköp av bl.a. maskiner och därför vän- tas inköpen öka endast svagt under de närmaste åren. Även inom jord- och skogsbruk beräknas investeringstillväxten vara måttlig framöver. Däremot har företagen i energisektorn mycket expansiva utbyggnadsplaner enligt SCB:s enkät.

Sammantaget beräknas de varuproducerande branschernas investeringar, där industrin domi- nerar, falla med ca 2 % i år men öka nästa år med ca 4 %.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Tabell 10.2 Varuproducenters investeringar

	Miljarder
	kronor		Procentuell volymförändring
	2001	2000	2001	2002	2003
Jordbruk, skogsbruk,
fiske	10	–2,5	–3,0	0,1	2,2
El-, gas-, värme och
vattenverk	16	5,8	–2,8	6,4	2,0
Byggverksamhet	10	–2,2	0,1	0,9	2,0

Industrin	80	2,5	–4,3	–4,4	4,5

Totalt	116	2,0	–3,6	–2,1	3,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tjänstesektorns investeringar ökar i år tack vare utbyggnaden av mobiltelefonnät

En stor del av tillväxten i svensk ekonomi de se- naste åren har skett i tjänstesektorn. Under peri- oden 1997–2000 ökade tjänsteproduktionen årli- gen med drygt 4 % och investeringarna med drygt 12 % i genomsnitt.

Som en konsekvens av den svaga industri- konjunkturen, och av att tillväxten i hushållens efterfrågan stannade av, dämpades produktions- tillväxten i tjänstesektorn förra året. Även inve- steringstillväxten avtog men var ändå förhål- landevis hög. Under förra året noterades minskade investeringar endast i delsektorerna transport samt hotell och restaurang, se tabell 10.3.

Tabell 10.3 Tjänsteproducenters investeringar

	Miljarder
	kronor		Procentuell volymförändring
	2001	2000	2001	2002	2003
Handel	30	6,1	3,2	0,3	1,1

Finansiell verksamhet	9	–4,5	5,2	–1,3	2,4

Företagstjänster	35	4,5	9,0	–2,4	1,3

Fastighetsförvaltning1	20	10,9	9,6	–3,8	2,1
Hushållstjänster	12	15,1	1,5	–0,6	2,2

Övrig tjänste-
verksamhet	60	18,4	–1,3	8,2	10,9
därav
Transport	33	7,1	–8,7	3,5	2,0
Post och tele	20	53,3	13,1	18,3	25,9

Hotell, restaurang	5	8,0	–1,0	–1,3	1,1
Övrigt2	4	23,9	6,8	2,8	2,6
Totalt	167	10,9	3,5	2,0	5,2

1 Exklusive bostäder.

2 Inklusive fritidshus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer visar att aktiviteten i tjänstesektorn har dämpats ytterli- gare de senaste månaderna. I flera branscher rap-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

porterar företagen att faktureringen har minskat eller inte ökat lika snabbt som tidigare, och missnöjet med orderstockarna är i många fall stort. Lönsamhetsomdömet har försämrats i flertalet branscher, vilket delvis torde förklaras av högre kostnadsökningar i form av stigande importpriser och löner i kombination med en svagare efterfrågeutveckling. Detaljhandeln skil- jer sig från övriga branscher såtillvida att försälj- ningen har fortsatt att öka och förväntningarna på inledningen av året är optimistiska. Handeln har dock byggt ut kapaciteten kraftigt de senaste åren och någon större ökning i utbyggnads- takten är knappast att vänta.

Prisuppgången på kommersiella fastigheter stannade av förra året, vilket visar att efterfrågan på lokaler har fallit och dämpar utvecklingen i fastighetsbranschen, se diagram 10.3.

SCB:s enkät visar på en begränsad kapacitets- utbyggnad i tjänstesektorn i år även om bilden är något splittrad. Sammantaget ligger investering- arna i denna sektor på en förhållandevis hög nivå samtidigt som det för närvarande förefaller fin- nas ledig produktionskapacitet i många bran- scher. Trots att aktiviteten förutses öka framöver är det således mycket som talar för en svag inve- steringsutveckling i tjänstebranscherna i år.

Diagram 10.3 Fastighetspriser

Index 1981=100

400
350
300
250
200
150
						Småhus
100						Kommersiella fastigheter
50						Konsumentprisindex
50
81	83	85	87	89	91	93	95	97	99	01
Källa: Statistiska centralbyrån.

Ett viktigt undantag är emellertid post- och tele- kommunikationer där utvecklingen väntas bli mycket stark tack vare utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefonnät. Utbygg- nadens direkta effekt på den totala investerings- tillväxten beräknas uppgå till drygt 1 procenten- het i år och till ca 1,5 procentenhet nästa år. Den samlade effekten är dock mindre på grund av undanträngning av andra investeringar. Satsning- arna i mobiltelefonnäten bidrar till att invester-

ingstillväxten i tjänstesektorn väntas bli positiv och uppgå till ca 2 % i år. Nästa år förutses en allmän återhämtning i ekonomin, vilket leder till en bred ökning av kapacitetsutbyggnaden i tjänstebranscherna på sammanlagt 5 %.

10.2Offentliga myndigheter

Statens investeringar var i stort sett oförändrade förra året i jämförelse med 2000. I slutet av året noterades dock en kraftig ökning av bygg- och anläggningsinvesteringarna. Denna uppgång be- räknas fortgå de närmaste åren tack vare de ökade resurser som har avsatts för åtgärder i infrastrukturen. De kommunala myndigheternas investeringar steg med 2,4 % förra året. Trots en något ansträngd ekonomi bedöms den kommu- nala sektorns investeringar öka även framöver. Uppgången i såväl den statliga som kommunala sektorn hålls dock tillbaka något på grund av att inköpen och egenproduktionen av datorprogram i dessa sektorer, liksom i näringslivet, väntas minska i år. Nästa år beräknas dessa invester- ingar öka igen.

10.3Bostäder

Bostadsinvesteringarna ökade med drygt 8 % förra året. Hela ökningen kan tillskrivas nybyggnationer av bostäder vilka ökade med nästan 16 %, medan ombyggnationerna i stort sett låg kvar på samma nivå som året innan. Bakom ökningen av nybyggandet ligger en stor uppgång i antalet byggda flerbostadshus medan småhusbyggandet minskade något.

Efterfrågan på bostäder fortsätter att vara ge- nerellt sett hög. Ökningen av småhuspriserna har dock dämpats, även om de regionala skillna- derna är stora, vilket tyder på att efterfrågan på denna typ av bostäder nu har mattats något. Även om priserna alltjämt befinner sig på en hög nivå, vilket stimulerar bostadsinvesteringarna, väntas byggandet av småhus bli fortsatt återhåll- samt åtminstone under första halvåret i år.

I grunden finns flera faktorer som talar för en fortsatt ökning av bostadsbyggandet totalt sett. Hushållens förmögenhetsställning ligger i nivå med vad som gällde före den snabba börsupp- gången under 1999 och början av 2000 (se tabell 9.4). Hushållens finansiella nettoför-

mögenhet fortsatte visserligen att minska under fjolåret men deras totala finansiella tillgångar föll endast marginellt. Det senaste årets försvagning av konjunkturläget har medfört lägre räntor och även om räntorna förutses stiga framöver är ök- ningen marginell. Samtidigt beräknas hushållens disponibla inkomster öka med ca 4,5 % i år och ca 2 % nästa år vilket underbygger en fortsatt stark efterfrågan på bostäder. Bidraget till byg- gandet av hyresrätter samt stöden till studentbo- städer och ekologiskt byggande väntas också bi- dra till ökade bostadsinvesteringar de närmaste åren. Osäkerheten kring den kommande utveck- lingen på arbetsmarknaden inverkar dock sanno- likt dämpande på hushållens investeringsvilja. Andra faktorer som verkar återhållande på bo- stadsbyggandet är bristen på byggnadsarbetare och tomtmark i de expansiva storstadsområdena. Ytterligare en omständighet som försvårar en ökning av bostadsbyggandet är allt högre priser på producerade bostäder. Under såväl 2000 som 2001 ökade priserna för nybyggda bostäder med 9–10 % enligt nationalräkenskaperna.

Trots många gynnsamma förutsättningar och trots att antalet nybyggda bostäder ökade förra året låg bostadsinvesteringarna fortfarande på en låg nivå. I diagram 10.4 framgår tydligt att bo- stadsbyggandet under de senaste 9 åren har legat långt under de nivåer som rådde på 1970- och 1980-talen. Enligt Boverkets bedömning skulle det behöva byggas omkring 25 000 nya lägen- heter per år för att svara mot den långsiktiga ef- terfrågan. Efter en lång period med lägre bygg- volymer och med ökande bostadsbrist i vissa till- växtregioner behövs det dock under ett par år byggas fler än 25 000 lägenheter för att minska bristen.

Diagram 10.4 Påbörjade nybyggnationer av lägenheter

Antal lägenheter, tusental

120
100																										Flerbostadshus


80																										Småhus
																										Småhus


60
60
40


20


0

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Antalet nybyggda småhus beräknas fortsätta att minska svagt i år medan nybyggnationerna av flerbostadshus fortsätter att öka. Totalt väntas antalet påbörjade nybyggnationer av lägenheter uppgå till drygt 20 000 vilket i stort sett är ett oförändrat antal jämfört med förra året. Nästa år väntas byggandet av såväl småhus som flerbo- stadshus öka och antalet påbörjade nybyggna- tioner av lägenheter stiger till 25 000. Även an- talet ombyggnationer väntas öka något under prognosperioden efter en svag utveckling i fjol.

10.4Lager

Industrins lager växte i slutet av 2000 och under första halvåret 2001 i samband med den över- raskande snabba nedgången i såväl den utländska som den inhemska efterfrågan. Därefter inleddes en justering av de oönskat stora lagren. Även inom handeln uppstod lagerproblem under andra halvåret 2000 då den inhemska efterfrågan steg mindre än väntat. Lagren fortsatte att växa under första halvåret 2001 samtidigt som missnöjet med lagerläget blev allt större enligt KI:s baro- meter. Under andra halvåret skedde emellertid ett mycket stort lageruttag i handeln och företa- gens bedömning av lagersituationen blev betyd- ligt mer positiv.

Förändringen av de totala lagren under 2001 dämpade produktionsutvecklingen med mot- svarande 0,5 % av BNP. Handeln och industrin stod vardera för en lagerjustering på motsva- rande –0,3 % av BNP medan ett lageromslag i energisektorn bidrog till att höja BNP-tillväxten med 0,1 procentenhet. Den faktiska effekten på BNP-tillväxten av förra årets totala lagerjuster- ing var dock något mindre än –0,5 procenten- heter då den delvis balanserades av en lägre import.

KI:s barometer visar att industriföretagens missnöje med lagersituationen består inlednings- vis i år. Även beräkningar på lagerkvoten, dvs. lagren i förhållande till produktionsnivån, indi- kerar att det finns ytterligare behov av att dra ned lagren. Därmed väntas industrins lager minska under första halvåret i år, men därefter beräknas de öka i takt med en allt högre indu- striproduktion. Handelns lager förefaller ha varit anpassade till efterfrågeläget redan i slutet av förra året och företagen är nu förhållandevis nöjda med lagrens storlek. Därmed väntas inte

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

handelns lager ändras i någon större omfattning framöver.

Sammantaget bedöms lagerinvesteringarna i år dämpa BNP-utvecklingen med motsvarande 0,2 % av BNP, men beräknas nästa år bidra positivt i motsvarande utsträckning.

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till 4,8 % av BNP 2001. I år väntas spa- randet sjunka till 1,8 % av BNP. Även 2003 och 2004 beräknas sparandet uppgå till 1,8 % av BNP. Överskotten medför en successiv för- stärkning av den finansiella nettoställningen.

11.1Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

Den offentliga sektorns finansiella sparande har varierat kraftigt under de senaste 20 åren, se dia- gram 11.1. Under 1980-talet vändes stora under- skott till överskott. Krisen i början av 1990-talet bidrog åter till stora underskott. Konsolide- ringsprogrammet och den ekonomiska åter- hämtningen medförde på nytt överskott. Det överskott som sedan 1998 har etablerats står av flera skäl på en mer stabil grund än överskotten i slutet av 1980-talet. Budgetprocessen har ändrats och finanspolitiken styrs av saldomål och ut- giftstak. Penningpolitiken styrs av ett infla- tionsmål. De nuvarande överskotten har skapats i en miljö med lägre inflation och utan den över- hettning på arbetsmarknaden, som rådde under slutet av 1980-talet.

Diagram 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
-12
-14
1980	1982	1984	1986	1988	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2001 uppgick, enligt nationalräkenskaperna (NR), den offentliga sektorns finansiella spara- nde till 105 miljarder kronor eller 4,8 % av BNP. Redovisningen i NR följer regelverket i det eu- ropeiska nationalräkenskapssystemet (ENS).

Det höga sparandet förra året beror delvis på ofullständig periodisering i redovisningen av

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

skatter, vilket förstärkte det redovisade sparan- det med 42 miljarder kronor, se tabell 11.1. Peri- odiseringseffekten uppkommer huvudsakligen till följd av variationer i bolags- och reavinster. Skatten på dessa redovisas i nationalräkenska- perna med ett års eftersläpning. Den exceptio- nellt höga nivån av skatt på bolags- och reavins- ter 2000, samt skatten på utdelade medel från försäkringsbolaget Alecta (f.d. SPP), redovisas således 2001. Justerat för skatteperiodiseringen uppgick sparandet förra året till 62 miljarder kronor eller 2,9 % av BNP. Sparandet med peri- odiserade skatter avspeglar bättre den under- liggande utvecklingen av de offentliga finanserna och ligger i linje med vad man kan vänta sig som resultat av den ekonomiska utvecklingen i kom- bination med skattesänkningar och andra refor- mer.

Tabell 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor

	2000	2001	2002	2003	2004
Finansiellt sparande
enligt NR/ENS	77	105	41	43	45
procent av BNP	3,7	4,8	1,8	1,8	1,8
Omperiodisering av skatter	23	–42	–6	5	3
Sparande med periodiserade
skatter	100	62	35	48	48
procent av BNP	4,8	2,9	1,6	2,0	1,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Skatteinkomsterna som andel av BNP minskar kraftigt 2002. Det beror delvis på skattesänk- ningarna men framför allt på den stora periodise- ringseffekten 2001. Utgifterna som andel av BNP är i det närmaste oförändrade. Det finansi- ella sparandet beräknas uppgå till 41 miljarder kronor eller 1,8 % av BNP, vilket är 64 miljarder kronor lägre än föregående år. Med beaktande av skatteperiodiseringen minskar sparandet med 27 miljarder kronor. Denna underliggande nedgång motsvaras huvudsakligen av årets skattesänk- ningar.

År 2003 sjunker både inkomster och utgifter som andel av BNP trots att en omläggning till beskattade garantipensioner medför att både skatter och utgifter stiger med 0,5 % av BNP. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 1,8 % av BNP. År 2004 fortsätter nedgången av inkomster och utgifter som andel av BNP och det finansiella sparandet beräknas även detta år till 1,8 % av BNP, se tabell 11.2.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Tabell 11.2 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor

	2001	2002	2003	2004
Inkomster	1 284	1 265	1 318	1 370
procent av BNP	59,2	56,3	55,9	55,6
Skatter och avgifter	1 160	1 139	1 184	1 231
procent av BNP	53,5	50,7	50,2	49,9
Kapitalinkomster	49	51	56	60
Övriga inkomster	74	76	77	80

Utgifter	1 179	1 224	1 274	1 326
procent av BNP	54,4	54,5	54,1	53,8
Utgifter exkl. räntor	1 105	1 156	1 205	1 255
procent av BNP	51,0	51,5	51,1	50,9
Ränteutgifter	74	68	70	71
procent av BNP	3,4	3,0	3,0	2,9
Finansiellt sparande	105	41	44	45
procent av BNP	4,8	1,8	1,8	1,8
Finansiell ställning
Nettoskuld	–4	–47	–107	–155
procent av BNP	–0,2	–2,1	–4,5	–6,3
Konsoliderad bruttoskuld	1 213	1 191	1 185	1 192
procent av BNP	55,9	53,0	50,3	48,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den finansiella ställningen

Offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder redovisas i Statistiska centralbyråns fi- nansräkenskaper. Enligt de regler som gäller inom EU (ENS) värderas tillgångar och skulder till marknadspris. Det innebär att förändringen av den finansiella nettoställningen inte bara be- stäms av det finansiella sparandet utan också på- verkas av värdeförändringar på finansiella till- gångar och skulder. Det gäller såväl orealiserade som realiserade värdeförändringar.

Offentliga sektorns finansiella förmögenhet uppgick 1990 till över 100 miljarder kronor eller 8 % av BNP. Under den djupa krisen i början av 1990-talet försämrades den finansiella ställningen snabbt. Förmögenheten vändes till en nettoskuld som 1996 var 467 miljarder kronor eller nära 27 % av BNP. Sedan 1996 har den finansiella ställningen förbättrats och 2001 beräknas netto- skulden ha vänts till en positiv förmögenhet.

Överskotten i den offentliga sektorns finansi- ella sparande medför en fortsatt förbättring av den finansiella ställningen. I prognosen beaktas de värdeförändringar som följer av effekten på statsskulden av den förutsatta apprecieringen av kronan. I övrigt görs inga prognoser på värde-

förändringar. Genom att överskotten från och med 2002 ligger i ålderspensionssystemet kom- mer förmögenheten att växa genom ackumule- ring av finansiella tillgångar både i fördelningssy- stemet och i premiepensionssystemet.

Den konsoliderade bruttoskulden definieras av EU-regler (Maastricht-villkoren). Definitio- nen innebär att den offentliga sektorns brutto- skuld konsolideras, dvs. minskas med den of- fentliga sektorns innehav av egna skulder. För svenska förhållanden innebär definitionen att den konsoliderade bruttoskulden består av stats- skulden till nominellt värde och kommunsek- torns skulder på kreditmarknaden med avdrag för AP-fondens innehav av statspapper. Värde- ringen sker till nominellt värde, vilket bl.a. inne- bär att nollkupongsobligationer har ett högre värde än det anskaffningsvärde som Riksgälds- kontoret redovisar i statsskulden.

Tabell 11.3 Offentliga sektorns konsoliderade skuld

Miljarder kronor

	2000	2001	2002	2003	2004
Statsskuld	1 278	1 154	1 125	1 121	1 128
Justering till
nominellt värde	42	33	32	32	32
Statsskulden till
nominellt värde	1 319	1 188	1 158	1 153	1 161
Kommunal sektor	115	116	125	129	134
AP-fonderna	3	1	2	2	2
Bruttoskuld	1 438	1 304	1 285	1 285	1 296
Konsolidering
Kommunal sektor	5	5	5	5	5
AP-fonder	272	87	89	94	99
Summa	277	92	94	99	104
Konsoliderad skuld	1 161	1 213	1 191	1 185	1 192
procent av BNP	55,3	55,9	53,0	50,3	48,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den konsoliderade skulden uppgick vid utgån- gen av 2000 till 55,3 % av BNP, vilket under- skrider referensvärdet inom EU på 60 % av BNP. År 2001 ökade skulden till 55,9 % av BNP trots det stora överskottet i de offentliga finan- serna. Ökningen är emellertid tillfällig och beror huvudsakligen på omfördelningen av AP-fon- dernas portföljer från statsobligationer till aktier, som inte elimineras vid beräkningen av den kon- soliderade skulden. Minskningen av statskulden under 2002 och 2003 väntas medföra motsva- rande minskning av den konsoliderade brutto- skulden. När statskulden ökar 2004 stiger också den konsoliderade skulden. Skuldökningen är

dock inte större än att den konsoliderade brutto- skulden fortsätter att minska som andel av BNP, se tabell 11.3.

Jämförelse med budgetpropositionen

Jämfört med budgetpropositionen för 2002 blev den offentliga sektorns finansiella sparande 6 miljarder kronor bättre 2001. Det beror på att skatteinkomsterna blev högre än väntat, trots att den ekonomiska tillväxten reviderats ned. De oväntat höga skatteinkomsterna 2001 är delvis av varaktig natur och först 2004 får den lägre BNP- nivån genomslag i lägre skatter jämfört med budgetpropositionen. Däremot medför lägre direktavkastning på AP-fondens placeringar och högre kommunala konsumtionsutgifter att det finansiella sparandet för perioden 2002–2004 väntas bli 6–12 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Den konsoliderade bruttoskulden blev 88 miljarder kronor högre 2001 än vad som beräk- nades i budgetpropositionen. Det beror på, dels att statskulden blev högre än beräknat, dels att AP-fondernas byte från statsobligationer till andra värdepapper har gått snabbare än väntat. Nettoskulden har reviderats upp 2001 till följd av värdeminskningar på pensionssystemets pla- ceringar. Högre netto- och bruttoskuld 2001 hö- jer nivåerna för hela prognosperioden jämfört med budgetpropositionen.

Skatter och avgifter

I nationalräkenskaperna redovisas den del av mervärdeskatten och tullinkomsterna, som ingår i avgiften till EU, inte som transaktioner i den offentliga sektorn utan bokförs som en skatt till utlandet. De totala skatterna är således något högre än de skatter som redovisas i den offent- liga sektorn.

Inkomsterna av skatter och avgifter som andel av BNP (skattekvoten) har varierat på samma sätt som det finansiella sparandet, se diagram 11.2. Skattekvoten steg kraftigt under andra hälften av 1980-talet delvis till följd av höga löne- och prisökningar. Skattereformen 1991, den ekonomiska recessionen samt nedväxlingen av inflationen bidrog till ett kraftigt fall i skatte- kvoten. Därutöver reducerades skattekvoten med ca 2 procentenheter genom att de offentliga myndigheterna fick återbetalning av den ingå-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

ende mervärdesskatten. År 1995 började skatte- kvoten åter stiga. Mellan 1994 och 1998 steg skattekvoten med 5 procentenheter. Därav sva- rade skattehöjningarna i konsolideringspro- grammet för 3 procentenheter. Skattekvoten var i stort sett oförändrad 1999 och 2000, trots skattesänkningar. Skattekvoten hölls uppe till följd av högkonjunkturen med ökad sysselsätt- ning samt en stark ökning av reavinster och bo- lagsvinster.

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter

Procent av BNP

56
54
52
50
48
46
1980	1982	1984	1986	1988	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2001 steg skatteinkomsterna kraftigt och uppgick totalt till 54,2 % av BNP enligt NR, se tabell 11.4. Skatterna sänktes 2001 med 22 mil- jarder kronor eller 1 % av BNP, men ändå steg den redovisade skattekvoten med 1,7 procenten- heter mellan 2000 och 2001. Det beror på den ovan beskrivna periodiseringen av skattein- komsterna i nationalräkenskapernas redovisning. Om man periodiserar skatterna till det in- komstår skatten avser ges en mer rättvisande bild av skattekvotens utveckling. Periodiserat sjönk skattekvoten med 1,9 procentenheter till 52,1 %. Det motsvaras huvudsakligen av skattesänkning- arna och att skatt på utdelade medel från försäk- ringsbolaget Alecta (f.d. SPP) tillfälligt höjde de periodiserade skatteinkomsterna 2000.

År 2002 beräknas den redovisade skattekvo- ten sjunka med 3,1 procentenheter till 51,1 %. Den periodiserade skattekvoten minskar med endast 1,3 procentenheter till 50,8 %, vilket i stort sett avspeglar årets skattesänkningar.

År 2003 avskaffas det särskilda grundavdraget för pensionärer och ersätts med en beskattad ga- rantipension. Det medför att skatteinkomsterna från hushållen ökar med 0,5 % av BNP. Trots detta minskar skattekvoten enligt nationalräken- skapernas redovisning till 50,6 %, bl.a. till följd av successiva genomslag av 2002 års skattesänk-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

ningar. I prognosen för 2004 utvecklas skatteba- serna långsammare än BNP, vilket bidrar till att skattekvoten faller till drygt 50 % enligt såväl nationalräkenskapernas redovisning som i perio- diserade termer.

Tabell 11.4 Skatter och avgifter

Procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004
Hushållens skatter och
avgifter	22,2	22,1	20,3	20,4	20,3
Företagens direkta skatter	3,1	4,4	3,1	2,9	2,9
Arbetsgivar- och
egenföretagaravgifter	14,6	15,1	15,0	14,8	14,7
Mervärdesskatt	7,0	7,2	7,4	7,4	7,3
Fastighetsskatt	1,1	0,9	1,0	1,0	1,0
Övriga indirekta skatter	4,4	4,5	4,4	4,2	4,0

Summa NR	52,5	54,2	51,1	50,6	50,2
varav till EU	0,6	07	0,4	0,4	0,3
Periodisering m.m.	1,5	–1,9	–0,3	0,2	0,1
Periodiserad skattekvot	54,0	52,1	50,8	50,8	50,3

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammanfattningsvis kan sägas att skattekvoten är exceptionellt hög i den periodiserade redovis- ningen 2000 och i nationalräkenskapernas redo- visning 2001. Med gällande regelverk bedöms prognosen för 2002 visa en mer normal nivå på skattekvoten.

Andra inkomster

Vid sidan av skatter har den offentliga sektorn andra inkomster, som 2001 uppgick till drygt 120 miljarder kronor eller 5,7 % av BNP. Om- kring 40 % av dessa inkomster består av kapital- inkomster i form av räntor och utdelningar, varav ca hälften är direktavkastning på pensions- fonderna. Övriga inkomster består till 80 % av tillräknade pensionsavgifter och kapitalförslit- ning. Dessa inkomster är kalkylmässiga och motsvaras på utgiftssidan av lika stora kostnader, som inräknas i den offentliga konsumtionen. I övrigt har den offentliga sektorn inkomster av vissa transfereringar från hushåll, företag och utlandet. Sammantaget beräknas kapitalinkoms- terna och övriga inkomster utgöra en oförändrad andel av BNP under prognosperioden.

Utgifter

Efter en ökning i början av 1980-talet sjönk ut- gifterna som andel av BNP, se diagram 11.3. Den offentliga konsumtionen ökade i volym, men i lägre takt än BNP. Transfereringarna till när- ingslivet drogs ned och ränteutgifterna sjönk när statsskulden minskade. Flera reformer medförde att transfereringarna till hushållen ökade under senare delen av 1980-talet. Den ekonomiska kri- sen i början av 1990-talet ledde till en kraftig ök- ning av de offentliga utgifterna samtidigt som BNP föll. Bankstödet bidrog till att utgifterna som mest uppgick till 70 % av BNP 1993. Kon- solideringsprogrammet, den starka tillväxten och lägre räntor medförde att utgiftskvoten sjönk kontinuerligt under andra hälften av 1990-talet och år 2000 uppgick utgifterna som andel av BNP till 54,7 %.

Transfereringarna till hushållen svarar för 35 % och den offentliga konsumtionen för nära hälften av de offentliga utgifterna. Transfere- ringarna till hushållen steg kraftigt under krisen i början på 1990-talet. Besparingar i konsolide- ringsprogrammet bidrog till att transfereringarna minskade och var 2000, i förhållande till BNP, tillbaka på samma nivå som 1990. Offentlig kon- sumtion uppgick som högst i början av 1980–ta- let till 30 % som andel av BNP. År 2000 hade andelen minskat till drygt 26 %.

Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Procent av BNP

75
			Inkomster
70			Utgifter
65
60
55
50
1980	1982	1984	1986	1988	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2001 medförde en relativt kraftig minskning av ränteutgifterna att utgiftskvoten sjönk till 54,4 %, vilket är den lägsta nivån sedan 1976. Ökad kommunal konsumtion ledde emellertid till att utgifterna exkl. räntor steg med 0,5 % som andel av BNP, se tabell 11.5.

Utgiftskvoten väntas stiga något i år trots en fortsatt minskning av ränteutgifterna. År 2003

beräknas utgiftskvoten åter minska. Detta trots att hushållstransfereringarna dras upp med 0,5 procent av BNP till följd av att det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) avskaffas och ersätts med en beskattad garantipension, vil- ket även höjer den offentliga sektorns inkomster med motsvarande belopp. Den förutsedda svaga utvecklingen av offentlig konsumtion gör att ut- giftskvoten fortsätter att sjunka 2004.

Tabell 11.5 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004
Hushållstransfereringar	19,0	19,0	19,1	19,2	19,0
Övriga transfereringar	3,2	3,0	3,0	3,0	3,3
Konsumtion	26,2	26,7	26,9	26,5	26,1
Staten och ÅP-systemet	7,5	7,5	7,6	7,4	7,3
Den kommunala sektorn	18,6	19,1	19,3	19,1	18,9
Investeringar	2,2	2,3	2,4	2,4	2,4
Ränteutgifter	4,2	3,4	3,0	3,0	2,9

Summa utgifter	54,7	54,4	54,5	54,1	53,8
exklusive räntor	50,5	51,0	51,5	51,1	50,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Offentlig konsumtion beräknas öka i volym med 0,8 % i år, vilket är långsammare än BNP-till- växten. Statlig konsumtion förutses öka med 1 % och kommunal konsumtion med 0,7 %. Fördelningen mellan stat och kommun påverkas av att staten tar över huvudmannaskapet för vårdhögskolorna fr.o.m. 2002. Den underlig- gande ökningen är således starkare för den kommunala konsumtionen, 1 %, och svagare för staten. En relativt hög prisutveckling för den kommunala konsumtionen till följd av införan- det av maxtaxa i barnomsorgen medför att den offentliga konsumtionens andel av BNP fort- sätter att stiga 2002. Maxtaxan innebär att en större del av kostnaderna för barnomsorgen finansieras med skattemedel, vilket höjer priset för den offentliga konsumtionen med motsva- rande sänkning av priset på hushållens konsum- tion. För 2003 och 2004 förutses en oförändrad volym för den statliga konsumtionen. Inom ramen för balanskravet, och med oförändrade skattesatser, uppgår det finansiella utrymmet för en fortsatt real tillväxt i den kommunala sek- torns konsumtion till 0,5 % per år.

Satsningar på infrastruktur bidrar till att de offentliga investeringarna ökar i volym under hela prognosperioden och väntas därmed stiga något som andel av BNP 2002.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

I år beräknas ränteutgifterna till 3 % av BNP. Det kan jämföras med 1995 och 1996, då ränte- utgifterna uppgick till över 7 % av BNP. En del av nedgången beror på att statsskulden reduce- rats genom att de finansiella tillgångarna dragits ned, t.ex. genom försäljningar av aktier, över- föringar från AP-fonderna och extra utdelningar från Riksbanken. Därmed sjunker även inkoms- terna av räntor och utdelningar. Underskottet av kapitalinkomster och ränteutgifter netto, upp- gick som högst 1997 till drygt 2 % av BNP. I år beräknas detta underskott ha reducerats till knappt 1 % av BNP. Nettot av den offentliga sektorns kapitalinkomster och ränteutgifter har således förbättrats betydligt mindre än vad de minskade ränteutgifterna visar.

11.2Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande påverkas av den fi- nansiella infasningen av det reformerade ålders- pensionssystemet. Reformen medför en påtaglig och permanent belastning på statens finanser. De statliga ålderspensionsavgifterna, överfö- ringen av medel till premiepensionssystemet, re- glering av avgiftsuttaget m.m. medför en årlig nettoförsvagning av statsfinanserna med 60 mil- jarder kronor. Därtill kommer att pensionsut- gifter för 7 miljarder kronor från och med 2003 överförs till staten från ålderspensionssystemet. Som kompensation för dessa försvagningar har under åren 1999 och 2000 överförts medel till staten från AP-fonderna motsvarande 45 miljar- der kronor vartdera året för amortering av stats- skulden. I början av 2001 genomfördes ytterli- gare en överföring på 155 miljarder kronor. Denna överföring bidrar till att ett finansiellt sparande på 205 miljarder kronor redovisades för staten 2001. Budgetsaldot visade ett överskott på 39 miljarder kronor och statskulden minskade med 124 miljarder kronor. Skillnaden mellan det finansiella sparandet och budgetsaldot på 166 miljarder kronor beror till stor del på att hela överföringen från AP-fonderna tillgodoräknas det finansiella sparandet, medan endast en mindre del påverkar budgetsaldot (lånebehovet). Därtill kommer skillnaden mellan nationalräken- skapernas och budgetredovisningens periodise- ring av skatter och ränteutgifter. Den ovanligt stora skillnaden mellan förändringen av stats- skulden och budgetsaldot beror till större delen på att den del av överföringen från AP-fonderna

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

som består av statsobligationer inte påverkar budgetsaldot, utan skrivs av direkt mot stats- skulden. Dessutom reducerades statsskulden, men inte lånebehovet, av överföringen av stats- obligationer om 20 miljarder kronor från Riks- banken.

Tabell 11.6 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag)

Miljarder kronor

	2001	2002	2003	2004
Inkomster	880	676	707	732
Skatter och avgifter	666	619	646	670
Överföring från AP-fonderna	155
Övriga inkomster	59	58	61	63

Utgifter	675	690	723	750
Transfereringar till hushåll,
näringsliv och utlandet	297	309	333	350
Bidrag till kommuner	82	88	83	83
Ålderspensionsavgifter till
pensionssystemet	23	20	23	25
Premiepensionsmedel	22	20	22	23
Konsumtion och investeringar	185	194	200	206
Ränteutgifter	66	60	62	64

Finansiellt sparande	205	–14	–16	–18
procent av BNP	9,5	–0,6	–0,7	–0,7

Budgetsaldo	39	27	–13	–11
procent av BNP	1,8	1,2	–0,6	–0,5

Statsskuld1	1 154	1 125	1 121	1 128
procent av BNP	53,3	50,1	47,6	45,8

1 I redovisningen av statsskulden används konsoliderad statsskuld (i enlighet med årsredovisningen för staten) vilket innebär att statliga myndigheters inne- hav av statspapper konsolideras.

Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2002 när effekten av överföringarna är borta, beräknas statens sparande visa ett underskott på 0,6 % av BNP. År 2003 ökar underskottet till 0,7 % av BNP, delvis till följd av att staten tar över pensionsutgifter på 7 miljarder kronor från AP-fonderna. Överskottet i de offentliga finan- serna kommer de närmaste åren att ligga i ål- derspensionssystemet. Det är en följd av att pen- sionsreformen innebär en omfördelning av det offentliga finansiella sparandet från staten till ål- derspensionssystemet.

Budgetsaldot beräknas, i motsats till det fi- nansiella sparandet, vara positivt även 2002. Det beror på att ytterligare en överföring från Riks- banken på 20 miljarder kronor och antagna för- säljningar av aktier om 15 miljarder kronor in- räknas i budgetsaldot, men inte i det finansiella sparandet. För åren 2003 och 2004 väntas under- skottet i budgetsaldot bli något mindre än i det

finansiella sparandet. Det beror dels på att den del av förra årets överföring från AP-fonderna som består av bostadsobligationer påverkar bud- getsaldot först när obligationerna förfaller till betalning, dels på antagna försäljningar av aktier.

Den förutsatta apprecieringen av kronan medför att statsskulden, trots budgetunder- skotten, är i stort sett oförändrad 2003 och 2004.

11.3Ålderspensionssystemet

Ålderspensionssystemet består av en fördel- ningsdel och en premiepensionsdel. Fördelnings- delen finansieras genom AP-fonderna, som fun- gerar som buffertfonder i det reformerade pen- sionssystemet. Vid sidan av AP-fonderna sker en förmögenhetsuppbyggnad inom premiepen- sionssystemet. De medel som sedan 1995 avsätts motsvarar intjänad premiepensionsrätt och pla- ceras först i Riksgäldskontoret (RGK) och där- efter hos den fondförvaltare som den enskilde själv väljer. Genom att den statliga myndigheten Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är ägare av fondandelarna inräknas sparandet i pre- miepensionssystemet i den offentliga sektorn. Under den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår avsättningarna till premiepensionssystemet i statens sparande och reducerar därmed stats- skulden. Medel motsvarande premiepensions- rätten överförs till PPM andra året efter in- komståret. Det sparande som sker inom pre- miepensionssystemet motsvaras således av ett minskat statligt sparande.

Den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet reducerade AP-fonder- nas finansiella sparande med 155 miljarder kro- nor 2001 till följd av överföringar till staten. Överföringar har tidigare skett med 45 miljarder kronor per år under 1999 och 2000. Enligt pen- sionsöverenskommelsen kommer ett slutligt överföringsbelopp att bestämmas vid en kon- trollstation 2004. När den hittillsvarande infas- ningen är över beräknas sparandet i pensionssy- stemet, dvs. AP-fondernas och premiepensions- systemet, uppgå till 2,1 % av BNP 2002. År 2003 stiger sparandet till 2,5 % av BNP till följd av att staten övertar pensionsutgifter på 7 miljarder kronor. Mer än hela målet på ett överskott om 2 % av BNP för de samlade offentliga finanserna kommer således att ligga i pensionssystemet och användas för att bygga upp pensionsfonderna.

Tabell 11.7 Ålderspensionssystemet

Miljarder kronor

	2001	2002	2003	2004
Inkomster	199	201	212	224
Avgifter	157	159	166	174
Premiepensionsmedel	22	20	22	23
Räntor, utdelningar m.m.	20	22	25	28

Utgifter	301	153	154	163
Pensioner	144	151	152	161
Överföring till staten	155
Övriga utgifter	2	2	2	2

Finansiellt sparande	–102	48	58	61
procent av BNP	–4,7	2,1	2,5	2,5
därav
AP-fonderna1	–126	25	33	34
Premiepensionsmyndigheten	24	23	25	27

1 Med AP-fonderna avses fördelningsdelen av ålderspensionssystemet. Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Placeringstillgångarna i ålderspensionssystemet uppgick vid slutet av 2001 till 630 miljarder kro- nor, varav 65 miljarder kronor i premiepensions- systemet. Det negativa finansiella sparandet in- klusive AP-fondernas överföring till staten samt värdeminskningar på aktier medförde att till- gångarna i pensionssystemet minskade med 157 miljarder kronor under 2001. För prognosperio- den antas att tillgångarna ökar i takt med det fi- nansiella sparandet, då inga prognoser görs på värdeförändringar.

11.4Kommunsektorn

De senaste åren har kommunernas inkomster utvecklats gynnsamt. Ökad sysselsättning har resulterat i högre skatteintäkter och statens för- bättrade ekonomiska situation har medgivit höjda statsbidrag. Skatteintäkter och statsbidrag ökade tillsammans med ca 5 % per år 2000 och 2001.6 Den kommunala sektorns finansiella spa- rande, som under flera år på 1990-talet var nega- tivt, var 2000 åter positivt.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Från och med 2000 är kommuner och landsting skyldiga att ha en ekonomi i balans.7 Lagda bud- getar skall vara i balans och om underskott upp- står skall det balanseras inom två år. Prognosen för den kommunala sektorn görs med antagan- det att balanskravet uppfylls. I år uppgår den ge- nomsnittliga kommunala utdebiteringen till 30,52 % och antas vara oförändrad under pro- gnosåren.

Trots den gynnsamma inkomstutvecklingen i den kommunala sektorn som helhet har fortfa- rande enskilda kommuner och landsting pro- blem att nå balans i sin ekonomi. Preliminära uppgifter för 2001 visar att ca en tredjedel av alla kommuner och drygt hälften av alla landsting redovisade underskott, trots den positiva in- komstutvecklingen.

Kommunsektorns finanser

År 2002 stiger kommunernas inkomster från skatter och statsbidrag med drygt 6 %, trots att sysselsättningen minskar. Den goda inkomst- ökningen beror till viss del på att merparten av utbetalningarna från socialförsäkringssystemen är beskattningsbara. En sämre utveckling på arbetsmarknaden påverkar därför inte den kommunala skattebasen fullt ut. I år påverkar dessutom vissa tillfälliga effekter inkomsterna. Stora slutavräkningar på skatten8 och den s.k. 200-kronan, som kommuner och landsting till- fälligt erhåller, bidrar till ökningen. Statsbidragen till sektorn höjs i samband med införandet av maxtaxan inom barnomsorgen och det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och lands- ting.

År 2003 och 2004 uppvisar inkomsterna en svagare utveckling. Utvecklingen 2003 beror till stor del på att de tillfälliga effekter som ökar in- komsterna i år faller bort. Sammantaget stiger skatteintäkter och statsbidrag med 54 miljarder kronor mellan 2001 och 2004. Sektorns totala inkomster från skatter och statsbidrag som andel av BNP, den kommunala skattekvoten, beräknas

6 Flera justeringar av statsbidrag och skatteunderlag sker under perioden vilket gör att utvecklingen av statsbidrag och skatteintäkter var för sig är av mindre intresse. Exempel på sådana justeringar är den breddning av skattebasen som sker vid kompensationen för egenavgifterna till det allmänna pensionssystemet (2000–2002) samt införandet av beskattnings- bara garantipensioner (2003). Dessa regeländringar ökar kommunernas skatteintäkter men det generella statsbidraget sänks i motsvarande grad.

7 Balanskravet är kopplat till det resultat kommunerna redovisar i resultaträkningarna, vilket definieras på ett något annorlunda sätt än det finansiella sparandet.

8 I nationalräkenskaperna förs skillnaden mellan de preliminärt fastställda och de definitiva kommunskatterna till året efter intjänandeåret. Faktisk utbetalning av dessa medel sker först året därpå. Slutavräkningarna 2002 avser inkomståret 2001.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

2004 uppgå till ca 20 %, vilket är ungefär i nivå med år 2000.

Även utgifterna stiger starkt 2002 och bedöms öka med nära 5 % i löpande priser. De kommu- nala utgifterna består till ca 85 % av utgifter för konsumtion. Den kommunala verksamheten är personalintensiv, och utgiftsökningen beror till stor del på löneökningar.

Tabell 11.8 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor

	2001	2002	2003	2004
Inkomster	489	519	529	547
Skatter och statsbidrag1	441	470	478	495
% av BNP	20,4	20,9	20,3	20,1
därav
Skatter	360	382	395	412
Statsbidrag	82	88	83	83
Övrigt	48	49	51	52

Utgifter	487	511	527	546
Konsumtion	415	434	449	465
Volymförändring, %2	1,9	0,7	0,5	0,5
Övrigt	73	76	78	81

Finansiellt sparande	2	8	2	1
% av BNP	0,1	0,3	0,1	0,0

1Statsbidrag redovisas i nationalräkenskaperna exklusive bidrag till utjämnings- systemet och avgiften till det kommunala momssystemet och skiljer sig i och med det från statsbidragen i statsbudgeten.

2År 2002 byter vårdhögskolorna huvudman från landstingen till staten vilket påverkar utvecklingstalen. Den underliggande utvecklingen, exklusive denna effekt, uppgår till ca 1 %.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Kommunernas finansiella sparande förbättras mellan 2001 och 2002 till 8 miljarder kronor. Då de tillfälliga inkomsterna faller bort 2003 för- sämras det finansiella sparandet och bedöms 2003 och 2004 bli 2 respektive 1 miljard kronor. Även om vissa kommuner och landsting i dags- läget har finansiella problem bedöms sektorn som helhet uppfylla balanskravet samtliga pro- gnosår.

En stor del av kommunernas kostnader är löne- relaterade, antingen som direkta löner eller som köp av personalintensiva tjänster. Prisökningen för kommunal konsumtion uppgick 2001 till 4,2 %. Antagandet om 3,5 % i årlig löneökning under prognosåren bidrar till att den samman- vägda pris- och löneökningen dämpas till ca 3 % per år under 2003 och 2004. I år väntas prisök- ningen bli tillfälligt högre på grund av införandet av maxtaxan inom barnomsorgen. Maxtaxan le- der till att en större del av kostnaden finansieras med skattemedel vilket höjer kommunal kon- sumtion i löpande priser. Samtidigt faller hus- hållens konsumtion i motsvarande grad.

Den demografiska utvecklingen bedöms kräva en konsumtionsökning med ca 0,3 % per år un- der prognosperioden. De kommunala inkoms- terna ger därutöver ett visst utrymme för kvali- tetsförbättringar vid oförändrat skatteuttag. Kommunal konsumtion bedöms öka med 0,7 % i år och med 0,5 % per år 2003 och 2004. I år byter vårdhögskolorna huvudman från lands- tingen till staten vilket gör att den underliggande ökningen uppgår till ca 1 %. Utgiftsminskningen motsvaras på inkomstsidan av att statsbidraget sänks i motsvarande grad.

Diagram 11.4 Kommunala konsumtionsutgifter 2000–2004

Procentuell förändring

7,0
6,0			Löpande pris
6,0			Volym
			Volym
5,0			Prisutveckling
5,0
4,0
3,0
2,0
1,0
0,0
2000	2001	2002	2003	2004
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Konsumtionsutgifter

Den kommunala konsumtionen steg förhållan- devis kraftigt 2000 och 2001. I volymtermer var ökningen starkast 2000 då den steg med 2,6 %, jämfört med 1,9 % 2001. I löpande pris var dock ökningen större 2001, hela 6,2 %. Motsvarande tal för 2000 var 5,3 %. Att den nominella ök- ningen 2001 var starkare än 2000, trots en lägre volymökning, beror i första hand på stigande löner inom den kommunala sektorn.

Den huvudsakliga delen av inkomstökningen går, som diagram 11.4 visar, åt till att finansiera prisökningar och endast en liten del till ökad verksamhetsvolym. Enligt Konjunkturinstitutets kommunbarometer råder arbetskraftsbrist inom flera kommunala kärnverksamheter, vilket kan leda till att löneökningarna blir högre än pro- gnoserat. Stiger lönerna med 1 procentenhet mer än vad som antas i beräkningen innebär det en ökad finansiell belastning för kommunerna på drygt 2 miljarder kronor.

Utvecklingen i kommunala delsektorer

Primärkommunernas finanser är något starkare än landstingens. Förra året redovisades ett finan- siellt sparande på knappt 5 miljarder kronor och ett positivt resultat. Konsumtionen steg med 1,9 % och väntas under innevarande år stiga med 0,8 %. År 2003 och 2004 väntas tillväxten bli 0,5 % per år. Det finansiella sparandet väntas bli positivt samtliga prognosår.

Landstingssektorns finansiella situation är mer problematisk. Det finansiella underskottet var förra året ca 3 miljarder kronor och konsum- tionsvolymen steg med 1,9 %. I år väntas kon- sumtionsvolymen öka med 1,4 %, exklusive ef- fekten av att vårdhögskolorna byter huvudman. År 2003 och 2004 bedöms konsumtionsvolymen öka med knappt 0,5 % per år. Det finansiella sparandet prognoseras till strax över noll samt- liga prognosår.

Kommunal konsumtion och sysselsättning 1990–20049

Under flera decennier fram till och med 1980- talet expanderade den kommunala sektorn kraf- tigt. Denna utveckling bröts under krisåren på 1990-talet. Mellan 1990 och 1997 minskade an- talet anställda inom kommuner och landsting med ca 180 000 vilket motsvarar ca 15 % av an- talet anställda. Antalet arbetade timmar sjönk emellertid inte lika kraftigt och var 1997 ca 9 % lägre än 1990. Skillnaden mellan utvecklingen av antal anställda och arbetade timmar kan bl.a. förklaras av att andelen deltidsarbetande mins- kade samt av att sjukfrånvaron sjönk under denna period. Nedgången i antal arbetade tim- mar beror bl.a. på bolagiseringar och på att verk- samhet, som tidigare bedrevs i kommunal regi, lades ut på entreprenad. Även den kommunala konsumtionen minskade något under samma pe- riod, om än långt ifrån lika kraftigt som syssel- sättningen. Nedgången mellan 1990 och 1997 uppgick till drygt 1 %.

Förklaringen till utvecklingen ligger i att kom- munerna i allt större omfattning köpte varor och tjänster av privata producenter istället för att producera dem i egen regi.

9 Kommunal sektor består i denna genomgång av primärkommuner samt landsting.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Mot slutet av 1990-talet var tillväxten i ekono- min god och kommunerna kunde åter öka kon- sumtionsvolymen. År 2001 var den kommunala konsumtionsvolymen, exklusive läkemedel, drygt 7 % högre än 1990 och till och med 2004 väntas konsumtionen stiga med ytterligare ett par procent i fasta priser. Mellan 1998 och 2002 bedöms antalet anställda i kommuner och lands- ting ha ökat med ca 40 000 personer. Därutöver tillkommer en kommunalt finansierad syssel- sättningsökning inom privata företag

Diagram 11.5 Den kommunala sektorns konsumtion och sysselsättning 1990–2004

Index 1990=100, konsumtion i fasta priser

120
115		Konsumtion, exkl. läkemedel
115		Konsumtion
		Konsumtion
110		Sysselsatta, antal
110		Arbetade timmar
		Arbetade timmar
105
100
95
90
85
80
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Anm.: Sysselsättning och arbetade timmar redovisas enligt nationalräkenska- perna. Prognosen för sysselsättningen i kommunal sektor är gjord med anta- gandet att medelarbetstiden i kommunal sektor utvecklas på samma sätt som i ekonomin som helhet. Fr.o.m. 1998 ingår utgifterna för läkemedel i landstingens konsumtion (direktkonsumtion). Den underliggande konsumtionsökningen redovi- sas rensad från läkemedelskonsumtionen.

11.5Finanspolitiska mål och indikatorer

Finanspolitikens centrala mål är att upprätthålla ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande motsvarande 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Huvudsyftet är att stärka den offentliga förmögenhetsställningen inför de demografiska förändringarna som är fö- restående de närmaste decennierna. Samtidigt innebär överskottsmålet att det skapas tillräck- ligt utrymme för att undvika alltför stora under- skott i en lågkonjunktur inom ramen för de re- gelverk som gäller inom EU. De automatiska stabilisatorerna kan verka fullt ut och det finns utrymme för arbetsmarknadspolitik och andra aktiva finanspolitiska medel när konjunkturen viker, utan att underskottsgränsen på 3 % av BNP överskrids. Därmed kan finanspolitiken bidra till att stabilisera efterfrågan och syssel- sättningen.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

En indikator för överskottsmålet

De offentliga finanserna påverkas av automatiska variationer i skatteintäkter och utgifter över konjunkturcykeln. För enskilda år kan därför överskottet avvika från 2 % av BNP utan att det medelfristiga målet äventyras. När det finns le- diga resurser i ekonomin kan överskottet tillåtas understiga 2 % och när resursutnyttjandet ligger över den långsiktigt hållbara nivån bör över- skottet vara större än 2 %.

För att bedöma huruvida överskottsmålet uppfylls enskilda år används en indikator som avspeglar överskottets strukturella nivå justerad för tillfälliga effekter. Normalt utgörs de tillfäl- liga effekterna av konjunkturberoende variatio- ner i skatter och utgifter, men engångseffekter av annan typ kan förekomma. Tillfälliga in- komster och utgifter samt periodiseringseffekter i skatteuppbörden kan påverka det redovisade saldot med betydande belopp.

Finanspolitiken befinner sig i balans i förhål- lande till det medelfristiga överskottsmålet när det strukturella överskottet i de offentliga finan- serna ligger nära 2 % av BNP. Ett högre eller lägre strukturellt överskott kan emellertid vara nödvändigt ett visst år om överskottet föregå- ende år avviker från målet. Vid t.ex. stora över- skott kan en snabb anpassning av de offentliga finanserna till överskottsmålet ge upphov till en alltför expansiv effekt på efterfrågan.

Justeringen av överskottet för konjunkturen bygger på en bedömning av konjunkturläget samt på konjunkturlägets effekter på de offent- liga finanserna. Konjunkturläget beskrivs med det s.k. BNP-gapet, som utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Storleken på BNP- gapet uppskattas utifrån en sammantagen be- dömning av en rad indikatorer för produktionen, arbetsmarknaden samt pris- och lönebildningen. Beräkningar av de offentliga finansernas kon- junkturkänslighet visar att 1 procentenhets för- ändring av BNP-gapet påverkar det offentliga saldot med 0,65 till 0,90 % av BNP. Värden i nedre delen av intervallet gäller när enbart de automatiska stabilisatorerna mäts. Högre värden erhålls när även arbetsmarknadspolitiken beak- tas. Arbetsmarknadspolitiken kan betraktas som en ”halvautomatisk” stabilisator, som regelmäs- sigt används i syfte att stabilisera arbetslösheten även om detta förutsätter formella beslut.

Finansdepartementets bedömning är att en förändring av BNP-gapet med 1 procentenhet i

genomsnitt påverkar överskottet i de offentliga finanserna med 0,7 % av BNP. Känsligheten va- rierar mellan åren beroende på hur olika BNP- komponenter utvecklas i förhållande till var- andra. De offentliga finanserna är exempelvis mer känsliga för en förändring i hushållens kon- sumtion, som utgör en viktig skattebas, än om konjunkturen påverkas genom utrikeshandeln. Variationer i sysselsättningen har starkt genom- slag på de offentliga finanserna. Konjunkturav- mattningen under 2001 fick t.ex. förhållandevis små effekter på de offentliga finanserna, framför allt beroende på att sysselsättningen fortfarande var hög.

Strukturellt överskott i offentlig sektor

Enligt preliminära nationalräkenskaper uppgick det finansiella sparandet i offentlig sektor 2000 och 2001 till 3,7 respektive 4,8 % av BNP. Där- med överskreds överskottsmålen på 2,0 respek- tive 2,5 % av BNP kraftigt. De redovisade över- skotten påverkades emellertid starkt av periodi- seringen av skatteinbetalningarna. Om över- skotten justeras för nationalräkenskapernas ofullständiga periodisering av framför allt kapi- talinkomstkatterna, erhålls en mer rättvisande bild av utvecklingen (se tabell 11.9). Det periodi- serade överskottet minskar mellan 2000 och 2001 från 4,8 till 2,9 % av BNP. En bidragande orsak till försämringen utgörs av den försvagade konjunkturen. Huvudförklaringen är emellertid den expansiva finanspolitiken, som förra året bi- drog till saldoförsvagningen med 1,7 % av BNP.

Utöver justeringar för skatternas periodise- ring och konjunkturläget rensas det strukturella sparandet för inkomster och utgifter av en- gångskaraktär. I beräkningen för 2000 minskas t.ex. överskottet med skatten på utdelade medel från försäkringsbolaget Alecta (f.d. SPP). Av ta- bell 11.9 framgår att det strukturella överskotten 2000 och 2001 beräknas uppgå till 4,4 respektive 3,2 % av BNP.

I budgetpropositionen för 2002 gjorde reger- ingen bedömningen att överskottsmålet skulle behållas på 2 % av BNP. I propositionen angavs även att ett lägre överskott skulle accepteras om konjunkturen utvecklades sämre än väntat. Den ekonomiska tillväxten bedöms nu bli väsentligt svagare än vad som förutsågs i budgetproposi- tionen. BNP-tillväxten för 2002 har reviderats ner från 2,4 % till 1,4 %. Överskottet i den of- fentliga sektorns finanser beräknas uppgå till

1,8 % av BNP, dvs. 0,2 procentenheter lägre än målet. Mot bakgrund av den kraftiga nedrevide- ringen av tillväxten bedöms denna avvikelse vara acceptabel.

Tabell 11.9 Strukturellt sparande i offentlig sektor

Procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004
Finansiellt sparande	3,7	4,8	1,8	1,8	1,8
Ompersiodisering av
skatter	1,1	–2,0	–0,3	0,2	0,1
Periodiserat sparande	4,8	2,9	1,6	2,0	1,9
Justering för BNP-gap	0,0	0,5	1,1	0,5	0,2
Engångseffekter	–0,5	0,0	0,0	0,0	0,0
Strukturellt sparande	4,3	3,3	2,6	2,6	2,1
BNP-gap	–0,1	–0,7	–1,5	–0,8	–0,3

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Beräkningen visar att det redovisade överskottet är något lägre än 2 % av BNP även 2003 och 2004. Till viss del beror det på periodiserings- effekter i skatteuppbörden. BNP-gapet bedöms dessutom fortfarande vara negativt, vilket inne- bär att det strukturella överskottet är högre än såväl det redovisade som det periodiserade över- skottet.

Uppskattningen av den potentiella produk- tionsnivån är osäker. Om ekonomins produk- tionsförmåga överskattas kommer även det strukturella sparandet att överskattas. Vid en sådan utveckling är den nuvarande inriktningen av finanspolitiken inte förenlig med ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP i ge- nomsnitt över en konjunkturcykel under de kommande åren. Ett exempel på en sådan ut- veckling redovisas i avsnitt 12.

En indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan

Efterfrågan i den privata sektorn påverkas av för- ändringar i de offentliga finanserna. Ett mins- kande överskott i de offentliga finanserna inne- bär att skatter och avgifter ökar långsammare än de offentliga utgifterna, vilket normalt medför en förstärkning av den privata sektorns inkoms- ter. Effekterna på efterfrågan är svårbedömda av flera skäl. Hushåll med olika konsumtionsbenä- genhet reagerar på olika sätt på finanspolitiska stimulanser. Hushåll som har goda kreditmöjlig- heter kan utjämna sina konsumtionsutgifter vid inkomstförändringar. För andra hushåll påverkas

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

konsumtionsutgifterna mer direkt. Det finns också en osäkerhet om när i tiden effekterna uppkommer.

För att finanspolitiken skall ha önskade ef- fekter krävs trovärdighet för de offentliga finan- sernas långsiktiga hållbarhet. Hushållen blir mer försiktiga med sina utgiftsbeslut om de offent- liga underskotten är stora eftersom dessa förr eller senare måste finansieras med skattehöj- ningar eller besparingar. Omvänt kan konsu- mentförtroendet påverkas positivt när de offent- liga finanserna uppvisar stora överskott. Av dessa skäl är den årsvisa förändringen av det of- fentliga sparandet endast en grov indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan i ekonomin.

Förändringen av den offentliga sektorns fi- nansiella sparande mellan åren kan beskrivas med utgångspunkt i tre saldopåverkande faktorer.

1. Automatiska stabilisatorer

De s.k. automatiska stabilisatorerna i de offent- liga finanserna ger ett viktigt bidrag till stabilise- ringspolitiken. När BNP-tillväxten överstiger den trendmässiga förstärks de offentliga finan- serna och inkomsttillväxten dämpas i den privata sektorn. Det bidrar till att begränsa den in- hemska efterfrågan i ekonomin och minskar ris- ken för överhettning. Omvänt stimuleras eko- nomin när tillväxten är lägre än den trendmäs- siga. Höga skatte- och utgiftskvoter i Sverige medför att de automatiska stabilisatorerna är stora i jämförelse med flertalet andra länder, vil- ket innebär att de offentliga finanserna har en jämförelsevis starkt dämpande effekt på kon- junktursvängningarna. Den makroekonomiska prognosen innebär att BNP växer snabbare än den potentiella tillväxten under 2003 och 2004. De automatiska stabilisatorerna ger därför posi- tiva bidrag till det offentliga saldots förändring under dessa år.

2. Diskretionär finanspolitik

Den diskretionära komponenten i finanspoliti- ken består av aktiva reformbeslut och bespa- ringar i den statliga budgeten. En sammanställ- ning av tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade reformer redovisas i kapitel 4 i den ekonomiska vårpropositionen. Budgeteffekten avser året när besluten träder i kraft oavsett när de fattas.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

3. Övriga saldopåverkande faktorer

Utöver den diskretionära finanspolitiken och de automatiska stabilisatorerna påverkas de offent- liga finanserna av en rad andra faktorer. Tillväx- tens sammansättning och nationalräkenskap- ernas ofullständiga periodisering av skatterna kan få betydande effekter på det redovisade of- fentliga sparandet enskilda år. Den senare typen av effekter är mycket stora under perioden 2000–2002, men bedöms minska i betydelse de närmaste åren. Därutöver påverkas kapitalin- komster och ränteutgifter av förändringar av den offentliga sektorns tillgångar och skulder samt av ränteläget. Transfereringsutgifterna påverkas av volymförändringar, t.ex. den demografiska ut- vecklingen, utan direkt samband med den eko- nomiska konjunkturen.

Finanspolitikens inriktning

I tabell 11.10 redovisas förändringen av den of- fentliga sektorns sparande åren 2001–2004. Av tabellen framgår att periodiseringseffekter i skatteuppbörden förstärkte de offentliga finan- serna kraftigt mellan 2000 och 2001. Den disk- retionära finanspolitiken var expansiv under 2001. En viss stimulans uppkom också genom de automatiska stabilisatorerna till följd av den svaga tillväxten. Övriga saldopåverkande fakto- rer gav upphov till en svagt åtstramande effekt. Med utgångspunkt i förändringen av det periodi- serade överskottet bedöms den sammantagna effekten på ekonomin av de offentliga finanser- nas utveckling ha varit starkt expansiv.

Även i år bedöms den offentliga sektorns pe- riodiserade överskott minska. Den diskretionära politiken är fortsatt starkt expansiv och bidrar till saldoförsämringen med 1,8 % av BNP. Skat- tesänkningar och utgiftsreformer beräknas sammantaget öka hushållens disponibla in- komster med 1,4 % av BNP. Eftersom BNP-till- växten, räknat som årsgenomsnitt, är svag även 2002 bidrar de automatiska stabilisatorerna yt- terligare till saldoförsämringen. Övriga saldopå- verkande faktorer, bl.a. ett förbättrat offentligt räntenetto, har å andra sidan en åtstramande ef- fekt.

Mellan 2002 och 2003 är det redovisade över- skottet i de offentliga finanserna oförändrat. Om periodiseringseffekterna i skatteuppbörden be- aktas får emellertid de offentliga finanserna en åtstramande effekt på ekonomin. Åstramningen motsvarar effekten av de automatiska stabilisato-

rerna. Aviserade utgiftsreformer medför en för- sämring av överskottet med 0,4 % av BNP, vil- ket uppväger den åtstramning som uppkommer genom bl.a. ett fortsatt förbättrat kapitalin- komstnetto.

Tabell 11.10 Indikator för effekter på efterfrågan

Förändring i procent av BNP

	2001	2002	2003	2004
Finansiellt sparande i
offentlig sektor	1,1	–3,0	0,0	0,0
därav
Omperiodisering av skatter	3,1	–1,7	–0,5	0,1
Periodiserat sparande	–1,9	–1,3	0,5	–0,1
därav
Automatiska stabilisatorer	–0,4	–0,6	0,5	0,3
Diskretionär finanspolitik	–1,7	–1,8	–0,4	–0,4
därav direkt effekt på
hushushållens inkomster	–1,2	–1,4	–0,2	–0,1
Övriga faktorer	0,2	1,1	0,4	0,0

BNP-gap1	–0,6	–0,8	0,7	0,5

1 Förändring i procentenheter.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2004 kan effekterna av de offentliga finan- serna karaktäriseras som neutral. Den åtstram- ande effekten av de automatiska stabilisatorerna motverkas av en svagt expansiv diskretionär fi- nanspolitik. Övriga saldopåverkande faktorer är i stort sett oförändrade.

12 Sidoalternativ

Osäkerheten är stor vad gäller bedömningar av den framtida konjunkturutvecklingen, den lång- siktiga tillväxttakten i ekonomin och hur högt resursutnyttjandet i ekonomin är för närvarande. För att illustrera osäkerheten i bedömningarna och belysa effekterna på de offentliga finanserna om ekonomin utvecklas annorlunda än i det s.k. basalternativet, som presenteras i avsnitt 1–11, redovisas i detta avsnitt två alternativa scenarier. Scenarierna illustrerar alternativa antaganden om hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar och var i förhållande till ett normalt re- sursutnyttjande ekonomin befinner sig för när- varande.

I det ena scenariot, lågtillväxtalternativet, fun- gerar arbetsmarknaden och lönebildningen sämre än i basalternativet och resursläget antas i utgångsläget vara väsentligt mer ansträngt än i basalternativet. Riksbanken antas mot denna bakgrund föra en betydligt stramare penningpo- litik för att dämpa ett växande inflationstryck, vilket hämmar BNP- och sysselsättningsutveck- lingen.

I det andra scenariot, högtillväxtalternativet, antas förhållandet vara det omvända. Arbets- marknaden fungerar bättre än i basalternativet och det finns gott om lediga resurser i ekono- min. Med samma antagande om styrräntan och löneökningstakten som i basalternativet bedöms BNP och sysselsättning kunna stiga snabbare utan att inflationen ökar. Regeringens sysselsätt- ningsmål, om en reguljär sysselsättningsgrad på 80 % för personer i åldrarna 20–64 år, uppnås 2004.

I båda scenarierna förutsätts finanspolitiken vara densamma som i basalternativet.

12.1Basalternativet

I basalternativet tar tillväxten fart under inneva- rande år. Den låga BNP-nivån i början av året innebär dock att tillväxten mätt som årsgenom- snitt inte blir mycket högre än 2001. Till följd av avmattningen i ekonomin under 2001 och den prognoserade sysselsättningsminskningen inne- varande år minskar resursutnyttjandet och det s.k. BNP-gapet, som utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP, ökar både 2001 och 2002. Trots en relativt stark återhämtning år 2003 bedöms resursutnyttjandet fortfarande vara

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

lägre än normalt, dvs. BNP-gapet är negativt. Det innebär att återhämtningen kan fortsätta 2004 då BNP bedöms kunna öka med 2,5 %, vilket är ca 0,5 procentenheter snabbare än vad som bedöms vara långsiktigt hållbart. Den öppna arbetslösheten fortsätter att falla något och den reguljära sysselsättningsgraden bland personer i åldrarna 20–64 år stiger till 78 %.

Tabell 12.1 Nyckeltal, basalternativet

	2001	2002	2003	2004
BNP, proc. förändring	1,2	1,4	2,8	2,5

BNP-gap1	–0,7	–1,5	–0,8	–0,3
Reguljär sysselsätt-
ningsgrad, 20–64 år2	78,2	77,7	77,9	78,0
Öppen arbets-
löshet, nivå	4,0	4,3	4,0	3,9

Reporänta, slutkurs	3,75	4,25	4,50	4,50

Timlön, proc. förändring	4,2	3,5	3,5	3,5

KPI, årsgenomsnitt	2,6	2,1	2,2	2,1

Kommunal konsumtion,
proc. Förändring	1,9	0,7	0,5	0,5

Fin. sparande i offentlig
sektor, % av BNP	4,8	1,8	1,8	1,8

1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

2Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och Finansdepartementet.

12.2Lågtillväxtalternativet

Utvecklingen 2001, med en kraftig avmattning av BNP-tillväxten och en svag sysselsättningsut- veckling under året i kombination med en sti- gande löneökningstakt och förhållandevis hög inflation, kan tyda på att arbetsmarknaden fun- gerar sämre än vad som antas i basalternativet. I lågtillväxtalternativet antas resursläget vara be- tydligt mer ansträngt än i basalternativet. Löne- ökningstakten blir därför högre än vad som är förenligt med en balanserad samhällsekonomisk utveckling. BNP-gapet år 2001 antas uppgå till +0,9 % jämfört med –0,7 % i basalternativet. Trots en svag sysselsättningsutveckling i år medför det höga resursutnyttjandet att löneök- ningstakten stiger ytterligare när efterfrågan i ekonomin tar fart. Därmed blir även inflationen betydligt högre än i basalternativet.

De höga löneökningarna i lågtillväxtalternati- vet gör att hushållens konsumtion inledningsvis ökar snabbare än i basalternativet. Den gynn- samma utvecklingen av efterfrågan leder även till

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

något högre investeringar. BNP-tillväxten blir i år sammantaget 0,2 procentenheter högre än i basalternativet.

Problemen med lönebildningen och inflatio- nen medför att Riksbanken antas höja styrräntan kraftigt under innevarande år och i början på nästa. Som högst antas styrräntan uppgå till 6,5 %. Därmed bromsas tillväxten upp. BNP ökar med endast 1,1 % 2003. Sysselsättningen faller och arbetslösheten stiger, vilket dämpar löneökningstakten. Penningpolitiken lättas un- der 2004 och BNP växer då något snabbare än den långsiktiga trenden.

Tabell 12.2 Nyckeltal, lågtillväxtalternativet

	2001	2002	2003	2004
BNP, proc. förändring	1,2	1,6	1,1	2,1
BNP-gap1	0,9	0,4	–0,5	–0,3
Reguljär sysselsätt-
ningsgrad, 20–64 år2	78,2	78,0	77,0	77,0
Öppen arbets-
löshet, nivå	4,0	4,1	4,6	4,4
Reporänta, slutkurs	3,75	5,75	6,50	5,00

Timlön, proc. förändring	4,2	4,6	4,0	3,5

KPI, årsgenomsnitt	2,6	3,0	2,6	2,0
Kommunal konsumtion,
proc. Förändring	1,9	0,7	–0,4	0,3
Fin. sparande i offentlig
sektor, % av BNP	4,8	2,0	1,2	1,1

1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

Scenariot förutsätter att ekonomin i huvudsak stabiliseras med hjälp av penningpolitiken. I sce- nariot antas att finanspolitiken är densamma som i basalternativet. En finanspolitisk åtstram- ning skulle bidra till att reducera räntehöjningens omfattning. En sådan åtstramning är dessutom en förutsättning för att överskottsmålet skall kunna upprätthållas i detta alternativ.

BNP-nivån 2004 är 2 % lägre i lågtillväxtalter- nativet än i basalternativet. Den svagare tillväx- ten leder till en sämre sysselsättningsutveckling men även produktivitetstillväxten bedöms vara svagare. Den reguljära sysselsättningsgraden för personer i åldrarna 20–64 år uppgår år 2004 till 77 %, jämfört med 78 % i basalternativet. Att lönebildningen och arbetsmarknaden fungerar sämre än i basalternativet innebär också att ar- betslösheten antas vara högre och att fler perso- ner befinner sig utanför arbetskraften. År 2004 beräknas den öppna arbetslösheten ligga på

4,4 %, vilket är 0,5 procentenheter högre än i basalternativet.

Offentliga finanser

I lågtillväxtalternativet förstärks de offentliga fi- nanserna inledningsvis. Viktiga skattebaser som lönesumma och hushållens konsumtion påverkas på kort sikt positivt av högre löner och priser. Tillväxten blir dessutom något högre och ar- betslösheten något lägre än i basalternativet. De offentliga utgifterna påverkas negativt av en högre inflation, men genomslaget fördröjs ge- nom att basbelopp och inkomstindex påverkas först med ett års fördröjning. Den automatiska pris- och löneuppräkningen av de statliga myn- digheternas anslag sker först efter två år.

Under 2003 och 2004 slår den lägre aktivitets- nivån i ekonomin igenom på de offentliga finan- serna. Överskottet minskar med ca 0,7 % av BNP jämfört med basalternativet. Att försäm- ringen inte blir större beror delvis på att kom- munsektorn förutsätts anpassa sina utgifter till balanskravet. Under 2002 antas inte kommu- nerna kunna anpassa sin verksamhet till den högre kostnadsnivån, vilket försämrar det eko- nomiska resultatet jämfört med basalternativet. Det egna kapitalet återställs under 2003 och 2004 för sektorn som helhet genom att verksamhets- volymerna dras ner med sammanlagt 1 % jäm- fört med basalternativet.

I slutet av perioden underskrider överskottet i de offentliga finanserna det uppsatta målet med ca 1 % av BNP. Samtidigt antas ekonomin då befinna sig nära sin långsiktigt hållbara produk- tionsnivå. Det låga överskottet är således inte av tillfällig karaktär till följd av ett svagt konjunk- turläge, utan av strukturell natur och en följd av arbetsmarknadens sämre funktion i detta scena- rio. För att nå målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel krävs därför permanenta förstärkningar av den statliga budgeten i form av besparingar eller skattehöjningar. I kommunsektorn uppkommer denna anpassning genom balanskravet, som i scenariot antas uppfyllas genom lägre utgifter. Sannolikt skulle flera kommuner och landsting i stället välja att höja skatten.

12.3Högtillväxtalternativet

I högtillväxtalternativet antas arbetsmarknaden och lönebildningen fungera bättre än i basalter-

nativet och resursutnyttjandet antas vara lågt i utgångsläget. BNP-gapet 2001 uppgår till -1,7 %, jämfört med –0,7 % i basalternativet. Sys- selsättningen och produktionen antas därmed kunna stiga snabbare framöver utan att det upp- står inflationsdrivande pris- och löneökningar. BNP stiger med i genomsnitt ca 3 % per år 2002–2004 och BNP-nivån är i slutet av perioden 2,5 % högre än i basalternativet. Även sysselsätt- ningen är 2,5 % högre, vilket motsvarar drygt 100 000 personer. Regeringens sysselsättnings- mål antas uppnås 2004.

Tabell 12.3 Nyckeltal, högtillväxtalternativet

	2001	2002	2003	2004
BNP, proc. förändring	1,2	2,1	3,8	3,5
BNP-gap1	–1,7	–2,2	–1,1	–0,2
Reguljär sysselsätt
ningsgrad, 20–64 år2	78,2	78,2	79,2	80,0
Öppen arbets-
löshet, nivå	4,0	4,0	3,6	3,2

Reporänta, slutkurs	3,75	4,25	4,50	4,50
Timlön, proc. förändring	4,2	3,5	3,5	3,5

KPI, årsgenomsnitt	2,6	2,1	2,2	2,1

Kommunal konsumtion,
proc. förändring	1,9	1,0	1,3	1,2

Fin. sparande i offentlig
sektor, % av BNP	4,8	2,2	2,6	3,0

1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

För att sysselsättningen skall kunna öka med drygt 100 000 fler än i basalternativet och för att den reguljära sysselsättningsgraden bland perso- ner i åldrarna 20–64 år varaktigt skall kunna ligga på 80 %, krävs att arbetskraftsutbudet blir be- tydligt större än i basalternativet. Arbetskrafts- utbudet och sysselsättningen påverkas de när- maste åren negativt av att andelen personer i åldrarna 55–64 år ökar kraftigt. Sysselsättnings- graden i dessa åldersgrupper är betydligt lägre än genomsnittet eftersom äldre personer i större utsträckning är långvarigt sjuka eller förtidspen- sionerade. I högtillväxtalternativet förutsätts an- delen långtidssjuka och förtidspensionerade vara lägre än i basalternativet. Latent arbetssökande utanför arbetskraften, dvs. de som kan och vill arbeta men inte aktivt söker arbete, antas få ar- bete i större utsträckning än vad som förutses i basalternativet. Dessutom beräknas antalet del- tagare i arbetsmarknadspolitiska program och i vuxenutbildning vara färre.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Förutom ett större arbetskraftsutbud krävs sannolikt att den öppna arbetslösheten varaktigt kan ligga på en lägre nivå än i basalternativet utan att arbetsmarknaden riskerar att bli överhettad. Den öppna arbetslösheten uppgår i högtillväxt- alternativet till 3,2 % 2004.

Offentliga finanser

Högtillväxtalternativet innebär en varaktigt högre nivå på BNP och därmed på viktiga skat- tebaser som löner och hushållens konsumtion. De offentliga inkomsterna blir starkare. Samti- digt minskar utgifterna för arbetslöshetsförsäk- ring, förtidspensioner och andra transfereringar. Fram till 2004 förstärks de offentliga finanserna med motsvarande drygt 1 % av BNP jämfört med basalternativet. Eftersom den högre nivån på BNP och sysselsättning antas vara bestående, skapas ett vidgat utrymme för varaktiga reformer i den statliga budgeten jämfört med basalternati- vet.

En del av reformutrymmet kommer att till- falla kommunsektorn genom högre skatteintäk- ter. Detta är beaktat i kalkylen genom att kom- muner och landsting antas utnyttja de ökade inkomsterna till högre utgifter inom ramen för balanskravet. Konsumtionsvolymen beräknas 2004 överstiga basalternativets nivå med nära 2 %. Sannolikt skulle några kommuner och landsting i stället välja att sänka skatten om den starka utvecklingen i högtillväxtalternativet reali- serades.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

13 Prognosutvärdering

Finansdepartementets prognoser utgör underlag för regeringens utformning av den ekonomiska politiken och för statsbudgeten. Den ekono- miska politiken har tenderat att bli allt mer mål- styrd. Flera av regeringens uttalade mål – exem- pelvis sysselsättningsmålet och målet om över- skott i den offentliga sektorns finansiella spa- rande – är relaterade till den makroekonomiska utvecklingen. Därför är precisionen i Finansde- partementets prognoser över den makroekono- miska utvecklingen av stor betydelse. I detta av- snitt redogörs för hur väl de prognoser som Fi- nansdepartementet publicerade för år 2001 för- höll sig till utfallet. Dessutom görs en jämförelse med andra prognosmakare.

Utvärderingen syftar ytterst till att förbättra framtida prognoser. Finansdepartementet har tidigare publicerat två prognosutvärderingar (budgetpropositionen för 2001 och 2001 års ekonomiska vårproposition), och avser att åter- komma med utvärderingar även i kommande vårpropositioner.

13.1Finansdepartementets prognoser

Nationalräkenskaperna har publicerat ett preli- minärt utfall för 2001, vilket senare kan komma att revideras. Enligt utfallet dämpades BNP-till- växten från 3,6 % år 2000 till 1,2 %. Fjolåret ka- rakteriserades av en svag utveckling på arbets- marknaden och en högre inflation än väntat. Ut- vecklingen var överraskande. BNP-tillväxten överskattades i samtliga prognoser som Finans- departementet publicerade under 2000 och 2001. Den låga tillväxten i omvärlden och i Sverige, samt den högre inflationen, förutsågs inte förrän under hösten 2001.

I tabell 13.1 visas, för ett antal centrala variab- ler, Finansdepartementets prognoser tillsam- mans med utfallet för 2001. Tabellen illustrerar att skillnaden mellan prognos och utfall i all- mänhet minskar då prognoshorisonten blir kor- tare och mer information blir tillgänglig.

Tabell 13.1 Finansdepartementets prognoser och utfallet för 2001

Procentuell förändring där annat ej anges

	Vår	Höst	Vår	Höst		Utfall

	2000	2000	2001	2001		2001
BNP	2,9	3,5	2,7	1,7		1,2


Hushållens konsumtion	2,7	3,4	2,5	1,6		0,2


Offentlig konsumtion	0,6	0,9	1,3	1,2	1,4
Bruttoinvesteringar	5,4	6,8	6,2	4,3
						1,5
Lagerinvesteringar1	0,0	–0,1	–0,2	–0,3		–0,5


Export	6,9	7,7	6,4	–0,4		–1,4

Import	6,8	7,5	6,7	–1,0		–3,9



Industriproduktion	4,5	5,2	3,6	1,0		–0,8

Antal sysselsatta	0,9	1,3	1,6	1,7
						1,9
Produktivitet	1,8	2,1	1,3	0,9
						0,6


Medelarbetstid	0,0	0,0	–0,3	–0,8		–1,4

Öppen arbetslöshet2	3,9	3,8	3,9	3,9	4,0
KPI, årsgenomsnitt	2,2	1,4	1,5	2,6
						2,6

BNP, världen	3,8	4,1	3,3	2,4		2,53

1Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

2I procent av arbetskraften.

3För vissa länder är utfallet prognoserat.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prognoser under 2000

Under 2000 överskattades den internationella utvecklingen för 2001. Det fanns så sent som vid tidpunkten för budgetpropositionen för 2001, dvs. hösten år 2000, bara svaga tecken på en dämpning av konjunkturen i Förenta staterna. Samtidigt var tillväxten i euroområdet hög sett i ett historiskt perspektiv. BNP i omvärlden be- dömdes därför växa med omkring 4 % 2001. Även utsikterna för den inhemska efterfrågan styrdes i stor utsträckning av den ljusa om- världsbilden. Under våren 2000 väntades därför en stark tillväxt för 2001 även i Sverige. Till stor del förutsågs den starka konjunkturen drivas av en gynnsam exportutveckling, bl. a. på grund av en hög tillväxt i sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IKT). Men även tidi- gare års starka konsumtionsutveckling väntades fortgå under 2001. Hushållens tillförsikt inför framtiden var fortfarande hög och hushållens förmögenhet hade utvecklats mycket starkt.

Under hösten 2000 förutsågs en allt starkare konjunktur och prognosen för den svenska BNP-tillväxten reviderades upp med drygt 0,5 procentenheter. Ledande indikatorer och utfall tydde på en något starkare internationell utveck- ling, vilket var en anledning till att exportpro- gnosen reviderades upp. En viktig anledning till upprevideringen av BNP jämfört med våren 2000 var också att föreslagna ekonomiskpolitiska

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

åtgärder, främst skattesänkningar, nu beaktades				rades därför prognosen för industriproduktio-
explicit. Detta gjorde bl.a. att hushållens kons-				nen ner till en tillväxt på 1,0 %.
umtionsutgifter reviderades upp. Även för im-				Arbetsmarknaden
porten prognoserades en god utveckling, bl.a. på
grundval av en apprecierande krona.				Under 2000 förutsågs en god sysselsättnings-
				tillväxt 2001 till följd av en stark konjunktur.
Prognoser under 2001				Produktivitetstillväxten väntades bli förhållande-
Fram på våren 2001 hade de internationella				vis hög och medelarbetstiden väntades ligga kvar
konjunkturutsikterna försämrats. Det hade blivit				på 2000 års nivå. När prognosen i vårpropositio-
allt tydligare att tillväxten i den amerikanska				nen 2001 gjordes såg utsikterna på arbetsmark-
ekonomin hade mattats av. Utvecklingen i euro-				naden svagare ut, bl.a. på grund av nedrevide-
området såg dock fortfarande stark ut och tyd-				ringen av BNP-tillväxten. Till följd av den starka
liga tecken på en inbromsning i konjunkturen				avslutningen på 2000 reviderades ändå årsge-
syntes först under senvåren 2001.				nomsnittet för sysselsättningstillväxten 2001
Den vikande internationella konjunkturen or-				upp. Dessutom bedömdes medelarbetstiden att
sakade neddragningar		av industriinvesteringar		minska något. I budgetpropositionen för 2002
och en uppbyggnad av oönskade lager inom in-				reviderades sysselsättningsprognosen upp ytter-
dustrin i Sverige. Utfallet för det sista kvartalet				ligare något trots att BNP-tillväxten reviderades
2000 indikerade en förhållandevis svag inhemsk				ner. Det var då tydligt att produktivitetstillväx-
efterfrågan, i synnerhet för hushållens konsum-				ten skulle bli svag och att medelarbetstiden
tion. Till vårpropositionen 2001 reviderades				skulle fortsätta att minska markant, bl.a. på
därför prognosen för BNP-tillväxten ned med				grund av stigande sjukfrånvaro. Båda dessa vari-
0,8 procentenheter, främst till följd av en kraftig				abler reviderades ned men även hösten 2001 un-
nedrevidering av hushållens konsumtion.				derskattades nedgången i såväl produktivitet
Den globala konjunkturavmattningen förvär-				som medelarbetstiden.
rades ytterligare under våren och sommaren				Samtidigt som sysselsättningsprognosen kon-
2001. Under hösten 2001 reviderades prognosen				tinuerligt reviderades upp under perioden var ar-
för BNP-tillväxten i världen ned till 2,4 %, vilket				betslöshetsprognosen i princip oförändrad mel-
är i linje med det preliminära utfallet.				lan prognostillfällena. Prognosen för arbetslös-
Till hösten 2001 reviderades också prognosen				heten var något lägre än utfallet vid varje pro-
för BNP-tillväxten i Sverige ned med ytterligare				gnostillfälle eftersom utvecklingen av arbets-
1 procentenhet. Den dämpade utvecklingen				kraftsutbudet underskattades mer än sysselsätt-
kunde nu även skönjas i nationalräkenskapernas				ningstillväxten.
preliminära utfall för första halvåret. Särskilt svag				Inflationen
utveckling noterades för import och export,
vilket till stor del förklarades av den kraftiga				Inflationen underskattades betydligt i progno-
dämpningen i IKT-sektorn. Dessa variabler ned-				serna från och med våren 2000 till och med våren
reviderades därför väsentligt och bedömdes till				2001. Inflationsprognosen hösten 2001 kom
och med minska. Fallet i både exporten och im-				däremot nära utfallet. Den mycket snabba infla-
porten av teleprodukter fortsatte året ut och de				tionsuppgången under våren 2001 var oväntad
minskade totalt sett under året med 34 % re-				och berodde till stor del på tillfälliga faktorer.
spektive 30 %, vilket inte förutsågs i prognosen.				Även bortsett från de tillfälliga effekterna ökade
Även	hushållens	konsumtion	utvecklades	dock inflationen mer än förutsett under året.
svagt under inledningen av 2001. Under året				Importprisökningarna, orsakade av den oväntat
minskade	hushållens	finansiella	förmögenhet	svaga kronan, bidrog i någon mån till detta.
samtidigt som hushållens tillförsikt inför framti-				Framför allt blev dock den inhemskt genererade
den försämrades. Konsumtionsprognosen revi-				inflationen högre än prognoserat, bl.a. till följd
derades därför ned med närmare 1 procentenhet,				av att löneökningarna blev betydligt högre än
till 1,6 %, under hösten.				vad som antagits.
Under sommaren och tidig höst inkom stati-				Terrorattackerna den 11 september
stik som visade att konjunkturläget för industrin
var fortsatt svagt. I budgetpropositionen revide-				Prognosen till budgetpropositionen för 2002
				fastställdes just före terrorattackerna i Förenta
				73

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

staterna den 11 september. Även om det är svårt att bedöma effekterna av händelserna den 11 september, bland annat mot bakgrund av de extra räntesänkningar som följde i Förenta stat- erna, synes effekterna initialt ha inverkat mindre negativt på den amerikanska ekonomin än vad som först kunde befaras. Visserligen fördjupades konjunkturnedgången under det tredje kvartalet, men sedan skedde en återhämtning under det fjärde kvartalet, främst till följd av en överrask- ande stark konsumtionsutveckling.

Effekterna på den svenska ekonomin är än mer otydliga. I efterhand kan konstateras att de direkta effekterna på svensk ekonomi troligen var små. En allmän oro till följd av terrorattack- erna kan ha bidragit till att konsumtions- och investeringsbeslut uppskjutits. Vissa tillfälliga ef- fekter kunde också skönjas. Bland annat minsk- ade de svenska hushållens utgifter för charter- resande påtagligt under fjärde kvartalet.

13.2Jämförelse med andra prognosmakare

Ett sätt att utvärdera Finansdepartementets pro- gnoser är att jämföra prognosfel mellan olika konjunkturbedömare. En sådan prognosjämfö- relse är emellertid förknippad med flera svårig- heter och blir lätt missvisande. Till exempel pub- liceras prognoserna vid olika tidpunkter vilket gör att prognosmakarna inte har tillgång till samma information. I denna jämförelse görs ett försök att reducera detta problem genom att jämföra prognoser publicerade vid i stort sett samma tidpunkt. Prognosantagandena skiljer sig dessutom i flera fall åt mellan olika prognosmak- are. Finansdepartementet utgår exempelvis från redan beslutade, eller i propositionen föreslagna, åtgärder för den ekonomiska politiken. Andra prognosmakare gör explicita antaganden om den framtida ekonomiska politiken. Dessa skillnader beaktas inte då prognoserna jämförs. Trots dessa svårigheter kan en jämförande analys ändå ge en uppfattning om tillförlitligheten hos olika kon- junkturbedömare, och kanske framför allt ge en indikation på hur stora fel som kan betraktas som normala. Syftet är dock inte att rangordna prognosmakare.

Av diagram 13.1 framgår att prognosmakarna tenderade att göra fel av ungefär samma storleksordning för både BNP, inflation och arbetslöshet för år 2001. I jämförelse med

tidigare år var prognosfelen för BNP-tillväxten stora. BNP-tillväxten överskattades i genomsnitt med 1,6 procentenheter, vilket kan jämföras med att genomsnittsfelen under perioden 1990–2000 endast var hälften så stora. Senast BNP- tillväxten överskattades i samma utsträckning var för de prognoser som gjordes för låg- konjunkturåret 1992. Från och med andra halv- året 2000 reviderades BNP-tillväxten successivt ned av samtliga prognosmakare.10

Diagram 13.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2001

Procentenheter
2,5
BNP	KPI	Öppen arbetslöshet
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0

FID	FSB	HUI	KI	LO	NB	RB	SEB	SHB	SN
(26)	(28)	(26)	(22)	(23)	(27)	(25)	(28)	(29)	(23)

Anm.:

1.Genomsnitten avser de fel, i absoluta tal, som gjordes i fyra prognoser avseende 2001, dvs. på hösten och våren 2000, samt på hösten och våren 2001. Siffrorna inom parentes anger genomsnittlig publiceringsvecka. Prognosurvalet har gjorts så att tidpunkten för prognosen i så stor utsträckning som möjligt sammanfaller med Finansdepartementets tidpunkt för publicering.

2.Prognosmakare: Finansdepartementet (FID), Föreningssparbanken (FSB), Handelns utredningsinstitut (HUI), Konjunkturinstitutet (KI), Landsorgansitationen (LO), Nordea (NB), Riksbanken (RB), SEB,Handelsbanken (SHB) och Svenskt näringsliv (SN).

3.År 2000 saknas höstprognos för FSB och vårprognos för HUI. För dessa har konsensusprognosen i stället antagits.

4.HUI:s BNP-prognos är inte direkt jämförbar med andra prognosmakares eller med nationalräkenskapernas utfall. Anledningen är att HUI beräknar prognosen för BNP genom att summera komponenterna i försörjningsbalansen i 1995 års priser. De relativprisförändringar som skett sedan 1995 beaktas därmed inte i prognosen (men däremot i nationalräkenskapernas utfall).

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Förutom BNP är inflationen och arbetslösheten centrala prognosvariabler. Överlag var prognos- precisionen betydligt bättre för dessa variabler, även om prognosfelen för inflationen var betyd- ligt större än tidigare år. Inflationsutfallet, mätt med KPI, var som tidigare nämnts oväntat högt. De flesta prognosmakare missbedömde både den deprecierande kronan och den inhemska infla- tionen, framför allt i de prognoser som gjordes under 2000. SEB och Handelsbanken spådde ti-

10 De flesta av fjolårets höstprognoser som ingår i utvärderingen färdigställdes före den 11 september (undantaget Handelns utredningsinstitut, Riksbanken och Föreningssparbanken). Ett antal prognosmakare publicerade kort efter händelsen reviderade prognoser eller kommenterade den tidigare prognosen mot bakgrund av händelsen.

digt en hög inflation till följd av en hög tillväxt, men ingen prognosmakare lyckades förutsäga både den svaga tillväxten och den höga inflatio- nen.

Den positiva utvecklingen på arbetsmarkna- den förutsågs däremot av samtliga prognosma- kare. Prognosprecisionen är god även för de prognoser som gjordes under 2000. De flesta bedömares prognoser över arbetslösheten låg dock något högre än utfallet, till skillnad från Fi- nansdepartementet som underskattade arbets- lösheten något.

Det är vanskligt att jämföra konjunkturbe- dömare endast utifrån prognoser för ett år. Osä- kerheten i form av exempelvis olika publice- ringsdatum blir givetvis stor. I tabell 13.2 visas därför fem års glidande medelvärden för genom- snittliga prognosfel avseende BNP-tillväxt för ett antal prognosmakare under en längre tidspe- riod.

Överlag kan noteras att skillnaderna mellan olika prognosmakare är små. En förklaring till detta är att bedömare har tillgång till samma in- formation och att informationen tolkas på ett liknande sätt. Det kan också vara ett uttryck för att prognosmakare tar intryck av varandras bedömningar.

Samtliga prognosmakare gör betydligt bättre bedömningar av framtiden än den så kallade na- iva prognosen, som innebär att en prognos som görs vid år t är identisk med utfallet för år t –1.

Nästan alla prognosmakare har generellt sett haft en positiv bias, dvs. man har överskattat BNP-tillväxten, under 1990-talet. Under de starka tillväxtåren 1999 och 2000 underskattades dock utvecklingen. Det tycks alltså som att de flesta prognosmakare tenderar att underskatta tillväxten i högkonjunktur och överskatta den i lågkonjunktur.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 1

Tabell 13.2 Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP- tillväxten

Procentenheter, fem års glidande medelvärden

	1996	1997	1998	1999	2000	2001
FID	0,9	0,7	0,5	0,6	0,6	0,7
FSB	0,8	0,7	0,6	0,6	0,6	0,7

HUI	1,2	0,9	0,6	0,7	0,8	0,8

KI	0,9	0,7	0,5	0,5	0,5	0,7
Nordea	0,9	0,6	0,4	0,5	0,5	0,7

OECD	1,0	0,7	0,5	0,6	0,7	0,7

SEB	0,9	0,6	0,5	0,5	0,5	0,6
SHB	0,8	0,7	0,4	0,6	0,6	0,9

SN	0,6	0,6	0,7	0,7	0,7	0,9

Medelvärde	0,9	0,7	0,5	0,6	0,6	0,7
Naiv	1,7	1,7	1,7	1,0	0,9	1,1

Anm.:

1.Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes för respektive år, dvs. på hösten och våren föregående år, samt på hösten och våren innevarande år. Felen för respektive år är dessutom beräknade som fem års glidande medelvärden. Detta innebär att för exempelvis år 2001 ingår de fel som gjordes för åren 1997–2001. Genomsnitten avser därför totalt 20 prognoser per kolumn.

2.Medelfelet visar för respektive år medelvärdena av samtliga prognosmakares absoluta prognosfel.

3.Den naiva prognosen innebär att den prognos som görs år t sätts lika med utfallet för år t–1.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bilaga 2

Redovisning av skatteavvikelser

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

Bilaga 2

Redovisning av skatteavvikelser

Innehållsförteckning

1	Inledning .................................................................................................................		5
2	Beskrivning av jämförelsenorm..............................................................................		5
	Norm för inkomstbeskattningen...........................................................................		5
	Norm för indirekt beskattning av förvärvsinkomster..........................................		6
	Norm för mervärdesskatten...................................................................................		6
	Norm för punktskatter...........................................................................................		6
3	Redovisning och beräkningsmetoder ....................................................................		7
4	Nyheter	...................................................................................................................	7
5	Skatteavvikelserna i sammandrag...........................................................................		8
	5.1 ...........................................................	Saldopåverkande skatteavvikelser	8
	Inkomstbeskattning................................................................................................		8
	Indirekt ...........................................................beskattning av förvärvsinkomster		8
	Mervärdesskatt........................................................................................................		8
	Punktskatter............................................................................................................		9
	5.2 ...................................................	Icke saldopåverkande skatteavvikelser	9
	5.3 ...................................	Skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden	9
6	Beskrivning .............................................................av enskilda skatteavvikelser		20
	Saldopåverkande ........................................................................skatteavvikelser		20
	A. .........................................................................................	Intäkt i tjänst	20
	B. ...............................................	Kostnader i tjänst och allmänna avdrag	21
	C. ................................................................	Intäkter i näringsverksamhet	22
	D. ............................................................	Kostnader i näringsverksamhet	23
	E. ....................................................................................	Intäkter i kapital	24
	F. .................................................................................	Kostnader i kapital	25
	G. . .........................................................................	Skattereduktioner mm	26
	H. ......................................................................................	Skattskyldighet	26
	I. ..........................................................................................	Socialavgifter	26
	J. ...................................................................................	Särskild löneskatt	27
	K. ..................................................................................	Mervärdesskatten	27
	L. .........................................	Skatteförmåner inom punktskatteområdet	28
	M. ....................................................................................	Skattesanktioner	29
	Icke saldopåverkande ..........................................................................avvikelser		30

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

Tabellförteckning
Tabell 1	Skatteavvikelser fördelade på skatteområden..................................................	10
Tabell 2	Skatteavvikelser fördelade på utgiftsområden.................................................	15

1 Inledning

Samhällets stöd till företag och hushåll redo- visas i huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av dessa stöd finns också stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av avvikel- ser från en likformig beskattning. Om ett så- dant stöd slopas leder det till en budgetför- stärkning för offentlig sektor. De betecknas därför som saldopåverkande skatteavvikelser.

I likhet med vad som gäller för statens oli- ka utgifter är varje skatteavvikelse ett uttryck för en politisk vilja. De kan t.ex. syfta till att påverka den disponibla inkomsten för vissa hushåll, kostnaderna för vissa företag eller priserna på vissa typer av varor eller tjänster. I vissa fall kan det vara administrativa skäl som talar för att ett visst stöd utformas som en skatteavvikelse istället för ett bidrag som re- dovisas på statsbudgetens utgiftssida. I andra fall kan avvikelsen vara en förutsättning för den nivå på skatten som tas ut generellt. Skat- teavvikelser kan således vara väl motiverade. För att ge regering och riksdag ett mer full- ständigt underlag för prioriteringar mellan olika områden i budgetarbetet är det dock an- geläget att redovisningen av de olika offentli- ga utgiftsprogrammen kompletteras med en redovisning av de stöd som lämnas på stats- budgetens inkomstsida.

Därutöver skapar den samtidiga förekoms- ten av skattepliktiga och icke-skattepliktiga transfereringar på budgetens utgiftssida be- hov av kompletterande redovisning. Bland- ningen av skattepliktiga och icke- skattepliktiga transfereringar innebär att de kostnader, som redovisas på statsbudgetens utgiftssida för dessa stöd, inte är direkt jäm- förbara. För att få jämförbarhet mellan stöd som sker genom skattepliktiga och icke- skattepliktiga transfereringar behövs en redo- visning av hur mycket olika icke- skattepliktiga transfereringar skulle behöva höjas vid en skattebeläggning utformad så att hushållens disponibla inkomster hålls oför- ändrade. En sådan skattebeläggning skulle medföra ökade offentliga utgifter finansierade genom ökade skatter men inte påverka bud- getsaldot. Därför betecknas skattebefrielsen som icke-saldopåverkande skatteavvikelser.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

I denna bilaga redovisar regeringen en sammanställning av skatteavvikelserna för in- komståren 1999–2003.1 Sammanställningen omfattar såväl saldopåverkande som icke- saldopåverkande skatteavvikelser.

2 Beskrivning av jämförelsenorm

För att identifiera en skatteavvikelse måste det existerande skattesystemet sättas i rela- tion till en jämförelsenorm. Den jämförelse- norm som har använts vid beräkningen av skatteavvikelserna i denna bilaga utgår i hu- vudsak från principen om likformig beskatt- ning, vilket också var en av grundpelarna i 1990 års skattereform. Avvikelsen från en en- hetlig beskattning kan uppfattas som en skat- teförmån om t.ex. en viss grupp av skattskyl- diga omfattas av en skattelättnad i förhållande till den enhetliga normen eller som en skatte- sanktion om det rör sig om ett ”överuttag” av skatt. För skattesanktionerna har någon full- ständig genomgång av lagstiftningen ännu inte gjorts. Enbart enstaka sanktioner finns därför redovisade i denna bilaga.

I detta sammanhang innebär principen om likformig beskattning att beskattningen inom varje skatteslag skall vara enhetlig och utan undantag. Skatteavvikelseredovisningen beak- tar således inte fördelningen av skatteuttaget mellan olika typer av skatter såsom inkomst- skatter, indirekta skatter på förvärvsinkoms- ter, mervärdesskatt, och punktskatter. Därför preciseras jämförelsenormen separat inom vart och ett av de olika skatteslagen inkomst- skatt, indirekt beskattning av förvärvsin- komst, mervärdesskatt och punktskatt.

Norm för inkomstbeskattningen

För inkomstbeskattningen finns det en ge- mensam norm för vad som är en inkomst. Den innebär att den samlade inkomst som skall beskattas enhetligt motsvaras av sum-

1 En redovisning av skatteavvikelserna av detta slag har lämnats varje år sedan 1996 som en bilaga till regeringens ekonomiska vårproposi- tion.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

man av konsumtionsutgifterna och nettoför- mögenhetens förändring under beskattnings- perioden. Beskattningsperiodens längd skall vara ett kalenderår eller ett 12 månader långt räkenskapsår.

Det finns dock ingen gemensam norm för vad skattenivån i de olika inkomstslagen - in- komst av tjänst, inkomst av kapital och in- komst av näringsverksamhet - skall uppgå till. Det förhållandet att skattenivån för de olika inkomstslagen skiljer sig åt påverkar således inte skatteavvikelseberäkningarna. Vidare gäller att olika grad av progressivitet i skatte- skalan är förenlig med jämförelsenormen un- der förutsättning att individer med lika höga inkomster betalar lika mycket i skatt. Likaså är skattereduktioner förenliga med normen under förutsättning att de är generella och inte gynnar vissa grupper av skattskyldiga el- ler inkomster av vissa typer av aktiviteter.

Därutöver har bl.a. följande preciseringar gjorts av normen för inkomstbeskattningen:

–Sparande skall ske med beskattade inkoms- ter.

–Värdestegring skall beskattas när den upp- kommer och inte vid realisationstillfället.

–Värdet av hushållsarbete och fritid skall inte ingå i skattebasen.

–Offentliga transfereringar skall utgöra skat- tepliktig inkomst.

–Den implicita avkastning i form av boende- tjänster som egnahemsägaren eller bostads- rättsinnehavaren erhåller skall utgöra skat- tepliktig inkomst.

–Avskrivningar i näringsverksamhet skall hanteras efter ekonomisk livslängd.

Norm för indirekt beskattning av förvärvsinkomster

Enligt normen för indirekt beskattning av förvärvsinkomster skall socialavgifter och all- män löneavgift eller särskild löneskatt utgå på all ersättning för utfört arbete. Sådana er- sättningar som är förmånsgrundande för olika socialförsäkringar skall ingå i underlaget för socialavgifter och allmän löneavgift. Övriga ersättningar för utfört arbete skall ingå i un- derlaget för särskild löneskatt. Nivån på den särskilda löneskatten avses återspegla vad som i ekonomisk mening kan anses vara skattein-

nehållet i socialavgifterna och den allmänna löneavgiften. Vidare är normen i detta fall en enhetlig skattesats för respektive skatt eller avgift.

Norm för mervärdesskatten

Normen för mervärdesskatten är att i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjäns- ter skall beskattas med normalskattesatsen. Undantaget från skatteplikt för uthyrning av fast egendom redovisas dock inte som en skatteavvikelse. Skälet är att normen i denna del skulle innebära en icke neutral beskattning av boende i hyresrätt och egnahem. Vidare anses det förhållandet att omsättning av fi- nansiella tjänster och försäkringstjänster inte omfattas av mervärdesskatteplikt utgöra en del av normen i skatteavvikelseredovisningar- na. Destinationsprincipen skall tillämpas vid internationella transaktioner. Offentlig myn- dighetsutövning skall inte vara skattepliktig. Varor och tjänster som subventioneras med offentliga medel skall inte heller vara skatte- pliktiga, under förutsättning att en mervär- desskattebeläggning av den subventionerade varan eller tjänsten skulle leda till en försvag- ning av de offentliga finanserna.

Norm för punktskatter

På punktskatteområdet redovisas skatteavvi- kelser inom de tre områdena energiskatt, kol- dioxid- och svavelskatt. För dessa punktskat- ter anses förekomsten av miljöstyrande skatter och olika skatteuttag beroende på än- damål (t.ex. transport eller uppvärmning) el- ler utsläppsgrad vara förenlig med normen. Den lägre koldioxidskattesats som tillämpas för vissa delar av näringslivet anses utgöra en del av normen eftersom ett avskaffande av nedsättningen skulle kunna leda till större ut- släpp av koldioxid i omvärlden. I den redovis- ning av skatteavvikelser som presenterades i 1997 års ekonomiska vårproposition betrak- tades emellertid den lägre koldioxidskattesat- sen för vissa delar av näringslivet som en skat- teförmån. För punktskatter på energi som huvudsakligen införts av fiskala skäl (t.ex. energiskatten) är normen att skatten skall vara proportionell mot energiinnehållet. Den nedsättning av energiskatten som tillämpas

för vissa delar av näringslivet betraktas därför som en skatteförmån.

3Redovisning och beräkningsmetoder

Beräkningen av skatteavvikelserna baseras på en periodiserad redovisning. Sådana skatte- förmåner som i redovisningen klassificeras som saldopåverkande utgörs av stöd på bud- getens inkomstsida där ett avskaffande av förmånen skulle leda till en budgetförstärk- ning för offentlig sektor.

De saldopåverkande skatteavvikelserna re- dovisas både netto- och bruttoberäknade. En nettoberäknad skatteavvikelse visar storleken på den skattefria transferering som fullt ut kompenserar de skattskyldiga om skatteavvi- kelsen tas bort.

Den nettoberäknade skatteavvikelsen be- räknas som det potentiella skattebortfall som

– i det fall det rör sig om en skatteförmån – uppstår på grund av undantaget. Beräknings- metoden är statisk, dvs. ingen hänsyn tas till de effekter på de olika skattebasernas storlek som uppstår genom gällande skattereglers in- verkan på individernas och företagens bete- enden. Detta innebär att den beräknade skat- teavvikelsen i de flesta fall överskattar den potentiella förändring i skatteintäkterna som skulle uppkomma i det fall skatteavvikelsen slopas.

En bruttoberäknad skatteavvikelse visar storleken på motsvarande skattepliktiga transferering. Vid beräkningen av den senare avvikelsen justeras den nettoberäknade avvi- kelsen upp med hänsyn till den marginalskatt som gäller för det aktuella skattesubjektet. Vid en nettoberäknad avvikelse på exempelvis 100 och en marginalskatt på 25 procent blir således den bruttoberäknade avvikelsen 133 (=100/(1-0,25)).

Redovisningen är av olika skäl inte full- ständig. En anledning är att det i många fall saknas underlag för att beräkna skatteavvikel- serna. En annan är att någon fullständig genomgång av skattelagstiftningen avseende skattesanktioner ännu inte gjorts. Därför bör man inte fästa någon större vikt vid den sam- lade omfattningen av de här redovisade avvikelserna.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

Icke saldopåverkande skatteavvikelser ut- görs huvudsakligen av olika offentliga transfereringar som helt eller delvis är skattebefriade. Om dessa skatteavvikelser slopades skulle visserligen skatteintäkterna öka men samtidigt skulle de offentliga utgifterna öka vid oförändrade politiska mål. För dessa skatteavvikelser beräknas endast en bruttoavvikelse. Den visar hur mycket utgifterna på den ifrågavarande transfereringen skulle behöva öka för att lämna hushållens disponibla inkomster opåverkade vid en skattebeläggning av trans- fereringenIbetä .kandet Förmåner och sanktioner (SOU 1995:36) och i 1997 års ekonomiska vårproposition finns en mer uttömmande be- skrivning av jämförelsenormer och beräk- ningsmetoder vid skatteavvikelseberäkning- arna.

I tabell 1 och 2 i slutet av denna bilaga re- dovisas resultatet av beräkningarna. I tabell 1 redovisas skatteavvikelserna uppdelade på skatteområden för inkomståren 1999–2003. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna är samlade i slutet av tabellen. I anslutning till tabellen ges en kortfattad beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna. Avvikelsens nummer i denna beskrivning svarar mot num- ret i den första kolumnen i tabell 1. Ett ”u” i tabellen visar att avvikelsen har upphört eller kommer att upphöra ett visst år. Ett blankt fält i tabellen visar att avvikelsen inte existera- de under ett eller flera år under den period för vilken avvikelserna redovisas. Ett streck i ta- bellen (”-”) visar att avvikelsen inte har kun- nat beräknas. En nolla i tabellen (0,00) visar att avvikelsen har beräknats men att den är mindre än 5 miljoner kronor.

I tabell 2 redovisas de enskilda skatteavvi- kelserna fördelade på utgiftsområden.

4 Nyheter

I redovisningen av skatteavvikelser beaktas endast redan beslutade regelförändringar. Till följd av regeländringar har sju skatteavvikelser tillkommit sedan föregående års redovisning.

De nya skatteavvikelserna utgörs av förmån av miljövänliga tjänstebilar, begränsningsregel för fastighetsskatt på småhus, skattereduktion för avgiften till

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

arbetslöshetskassa, sjöfartsstöd, kostnads- ersättning till statligt anställda, regional nedsättning av socialavgifter samt reducerad mervärdesskattesats på böcker och tidskrifter. Vidare har det genomförts regeländringar som påverkar omfattningen av vissa skatteav- vikelser. Till dessa hör sänkningen av fastig- hetsskatten för eget hem (dvs. småhus som inte upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt) från 1,2 till 1,0 procent av taxeringsvärdet och sänkningen av fastighetsskatten för fastighe- ter som taxeras som hyreshus från 0,7 till 0,5 procent.

Slutligen innebär höjningarna av koldiox- idskatten och energiskatten på el, som ge- nomförts inom ramen för den gröna skatte- växlingen, en utvidgning av ett antal skatteförmåner inom punktskatteområdet.

5Skatteavvikelserna i sammandrag

I detta avsnitt ges ett sammandrag av skatte- avvikelserna. I kommentarerna används genomgående uppgifter om de bruttoberäk- nade avvikelserna.

5.1Saldopåverkande skatteavvikelser

De saldopåverkande skatteavvikelser som re- dovisas här förväntas uppgå till drygt 181 mil- jarder kronor inkomståret 2003.

Inkomstbeskattning

Den största avvikelsen i tjänsteinkomstbe- skattningen är arbetsgivares pensionskostna- der för arbetstagare som för inkomståret 2003 beräknas uppgå till drygt 10,5 miljarder kro- nor. Avvikelsen beror på att den marginal- skatt som tjänstepensioner träffas av vid utbe- talningstillfället i genomsnitt avviker från den marginalskatt som den anställdes förvärvsin- komster träffas av vid den tidpunkt då arbets- givarens kostnader för tryggandet av pensio- nen uppkommer.

I beskattningen av näringsverksamhet or- sakas de största skatteförmånerna av reglerna

om avsättning till periodiseringsfond och av överavskrivningar av inventarier. Dessa avvi- kelser beräknas uppgå till drygt 6,1 respektive knappt 3 miljarder kronor inkomståret 2003.

Skatteförmånerna i kapitalinkomstbeskatt- ningen beräknas minska under perioden 1999–2003, framförallt till följd av prisned- gången på aktiemarknaden och höjda taxe- ringsvärden för småhus och bostadsrätter. Den största skatteavvikelsen i kapitalin- komstbeskattningen förväntas inkomståret 2003 vara avkastningsskatten på pensionsme- del. Denna skatteförmån orsakas av att av- kastningsskatten på pensionsmedel uppgår till 15 procent av en schablonmässigt beräknad avkastning i stället för till 30 procent av den faktiska avkastningen. För inkomståret 2003 beräknas den uppgå till drygt 18,5 miljarder kronor. Därefter kommer kapitalvinst på ak- tier som orsakas av att värdeökning beskattas först vid avyttringen och inte när värdeök- ningen äger rum. Denna avvikelse beräknas uppgå till knappt 13 miljarder kronor för in- komståret 2003. En annan stor skatteavvikel- se i kapitalinkomstbeskattningen är kapital- vinstbeskattningen på egna hem och bostadsrätter. Denna skatteförmån orsakas delvis av att endast en del av vinsten tas upp till beskattning, men huvudsakligen av att värdeökningen beskattas först då den realise- ras och inte när den uppstår. Inkomståret 2003 beräknas den uppgå till knappt 12 mil- jarder kronor brutto.

Skattesanktionerna inom kapitalinkomst- beskattningen minskar fram till och med 2001 för att därefter öka.

Indirekt beskattning av förvärvsinkomster

De saldopåverkande skatteförmåner som här- rör från socialavgifterna beräknas uppgå till knappt 10 miljarder kronor för inkomståret 2003, vilket motsvarar en ökning med knappt 2 miljarder kronor sedan inkomståret 1999.

Mervärdesskatt

Den största skatteförmånen inom mervärdes- skatteområdet är den reducerade beskattning- en av livsmedel som för inkomståret 2003 be- räknas uppgå till knappt 23 miljarder kronor brutto. Den näst största skatteförmånen or-

sakas av undantaget för lotterier och spel. Denna skatteförmån beräknas uppgå till drygt 5 miljarder kronor brutto inkomståret 2003. Därefter kommer personbefordran med 4 miljarder kronor 2003.

Punktskatter

Inom punktskatteområdet ger skatten på die- sel och skattebefrielsen för biobränslen upp- hov till bruttoberäknade förmåner på sam- manlagt 21,4 miljarder kronor inkomståret 2003. Det differentierade skatteuttaget på fossila bränslen ger en beräknad skatteförmån på knappt 7 miljarder kronor. Befrielsen från att betala energiskatt på bränsle och el i indu- strin och växthus- och jordbruksnäringen ger upphov till en förväntad bruttoberäknad skat- teförmån på knappt 18 miljarder kronor in- komståret 2003.

Totalt beräknas skatteförmånerna inom punktskatteområdet öka under perioden 1999–2003. Ökningen beror till stor del på att normalskattesatsen för el, som utgör normen för skattesatserna på olika fossila uppvärm- ningsbränslen och på elektrisk kraft, har höjts stegvis under hela perioden. Ökningen beror även på att användningen av biobränslen har ökat.

5.2Icke saldopåverkande skatteavvikelser

De icke saldopåverkande avvikelserna som redovisas här beräknas för inkomståret 2003 uppgå till ca 30 miljarder kronor brutto. De icke saldopåverkande avvikelserna har mins- kat avsevärt under perioden 1999-2003. Den största minskningen beror på att det särskilda grundavdraget för pensionärer upphör fr.o.m. inkomståret 2003.

5.3Skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden

I tabell 2 redovisas skatteavvikelserna fördela- de på utgiftsområden. Avvikelser som inte kunnat hänföras till något enskilt utgiftsom- råde redovisas som generella avvikelser. De

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

största saldopåverkande avvikelserna återfinns inom utgiftsområdena näringsliv, ekonomisk trygghet vid ålderdom, kommunikationer och kultur m.m. Andra utgiftsområden som har stora saldopåverkande avvikelser är allmän miljö- och naturvård, samhällsplanering, bo- stadsförsörjning och byggande samt energi.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

Tabell 1 Skatteavvikelser fördelade på skatteområden

Saldopåverkande skatteavvikelser		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
A. Inkomst av tjänst
A1	Kostnadsersättning till viss personal på	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	SIPRI

A2	Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A3	Sjöinkomstavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A4	Förmån av fri resa vid anställningsinter-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	vju

A5	Förmån av fri utbildning vid personalav-
	veckling m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A6	Förmån av personaldator	2,85	2,75	2,55	2,66	2,56	1,55	1,53	1,48	1,51	1,48
A7	Förmån av miljövänliga tjänstebilar				0,07	0,07				0,04	0,04

A8	Stipendier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A9	Ersättning till neurosedynskadade	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A10	Personalrabatter m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A11	EU-parlamentarikers rese- och
	kostnadsersättning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A12	Hittelön	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A13	Ersättning för blod m.m.	0,06	0,06	0,06	0,06	0,06	0,04	0,04	0,04	0,04	0,04

A14	Intäkter vid försäljning av vilt växande
	bär	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A15	Kostnadsersättning i form av utlands-
	tillägg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A16	Kostnadsersättning till statligt anställ-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	da vid utlandsstationering

A17	Tjänsteinkomster förvärvade vid vistel-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	se utomlands

A18	Tjänsteinkomster förvärvade på ut-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	ländska fartyg
A19	Arbetsgivares kostnader för arbetstaga-	10,24	11,66	7,96	10,43	10,57	5,58	6,51	4,62	5,90	6,12
	res pension
A20	Ersättning till offer för nationalsocia-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	listisk förföljelse

A21	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	0,68	0,77	0,63	0,63	0,63	0,39	0,45	0,37	0,38	0,38


B. Kostnader i tjänst och allmänna avdrag
B1	Avdrag för dubbel bosättning	1,20	1,26	1,20	1,29	1,25	0,65	0,70	0,69	0,73	0,72

B2	Avdrag för resor till och från arbetet	8,45	8,30	8,28	8,84	8,54	4,60	4,63	4,80	5,00	4,95

B3	Avdrag för hemresor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
B4	Avdrag för pensionspremier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

B5	Avdrag för avgift till arbetslöshetskassa	0,06	0,05	0,04	u		0,03	0,03	0,02	u
B6	Underskott i aktiv näringsverksamhet	0,05	0,05	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02

B7	Underskott i litterär verksamhet m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

								PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
Saldopåverkande skatteavvikelser		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
C. Intäkter av näringsverksamhet

C1	Uttag av bränsle	0,17	0,16	0,15	0,16	0,15	0,09	0,09	0,09	0,09	0,09

C2	Avverkningsrätt till skog	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
C3	Avyttring av näringsfastighet och bo-
	stadsrätter i näringsverksamhet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D. Kostnader i näringsverksamhet

D1	Skogsavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D2	Avdrag för resor till och från arbetet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D3	Yrkesfiskaravdrag	0,04	0,04	0,05	0,05	0,05	0,02	0,02	0,03	0,03	0,03

D4	Bidrag till regionala utvecklingsbolag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D5	Matching credit klausuler i olika dubbel-
	beskattningsavtal	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D6	Koncernbidragsdispens	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D7	Rabatter och liknande från ekonomiska
	föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D8	Avsättning till personalstiftelse (pension)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D9	Anläggning av ny skog m.m.	0,36	0,28	0,26	0,26	0,35	0,27	0,21	0,19	0,19	0,20
D10	Substansminskning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D11	Nedskrivning av lager och pågående arbe-
	te	1,18	1,51	1,15	1,17	1,24	0,81	1,06	0,80	0,81	0,87

D12	Skadeförsäkringsföretag	0,99	1,17	0,83	0,80	0,82	0,73	0,86	0,61	0,58	0,61

D13	Skogs- och skogsskadekonto	0,09	0,09	0,06	0,06	0,06	0,05	0,05	0,03	0,03	0,04
D14	Återföring av skatteutjämningsreserv	0,16	u				0,12	u

D15	Överavskrivningar avseende inventarier	2,85	3,02	2,92	2,85	2,89	2,08	2,21	2,13	2,08	2,11
D16	Periodiseringsfonder	4,71	7,47	5,62	5,67	6,15	3,25	5,24	3,93	3,94	4,32

D17	Generationsskifte vid räntefördelning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-


E. Intäkter i kapital
E1	Avkastning eget hem	8,56	7,55	-0,14	2,39	3,19	5,99	5,28	-0,10	1,67	2,24

E2	Utdelning på aktier i onoterade bolag	2,35	2,35	2,35	2,35	2,35	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64

E3	Utdelning av aktier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
E4	Kapitalvinstbeskattning på eget hem och
	bostadsrätt	39,41	40,16	55,59	17,25	11,95	27,59	28,11	38,91	12,08	8,36
E5	Avkastningsskatt på pensionsmedel	13,84	15,70	18,10	16,40	18,58	9,69	10,99	12,67	11,48	13,01

E6	Begränsningsregel småhus	-	-	0,33	0,33	0,33	-	-	0,23	0,23	0,23

E7	Kapitalvinst på aktier	33,72	-1,99	-10,80	11,44	12,63	23,60	-1,39	-7,56	8,01	8,84

E8	Avkastningsskatt på K-försäkringar	0,18	0,37	0,36	0,32	0,37	0,13	0,26	0,25	0,23	0,26


F. Kostnader i kapital
F1	Konsumtionskrediter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F2	Kapitalförluster på marknadsnoterade
	aktier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F3	Marknadsnoterade fordringar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-


G. Skattereduktioner m.m.
G1	ROT-reduktioner	1,67	u				1,08	u

G2	Anställningsstöd genom kreditering av	0,02	1,77	1,92	2,02	2,02	0,01	1,30	1,40	1,48	1,48
	skattekonto

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
Saldopåverkande skatteavvikelser		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
G3	Skattereduktion för anslutning till bred-
	band			1,36	1,39	u			0,80	0,80	u
G4	Skattereduktion för avgiften till arbetslös-
	hetskassa				0,67	0,65				0,38	0,38
G5	Sjöfartsstöd			0,44	1,77	1,77			0,33	1,30	1,30


H. Skattskyldighet

H1	Akademier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H2	Företagarförening m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H3	Erkända arbetslöshetskassor m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
H4	Ideella föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H5	Kyrkor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H6	Ägare av vissa fastigheter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

I. Socialavgifter
I1	Nedsättning i stödområde A och B	0,59	u				0,43	u

I3	Regional nedsättning				1,09	1,09				0,80	0,80

I2	Nedsättning med viss inriktning på mind-
	re företag	7,69	8,02	8,26	8,52	8,82	5,64	5,88	6,04	6,25	6,47


J. Särskild löneskatt

J1	Utländska artister	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05

J2	Ersättning skiljemannauppdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

J3	Ersättning till idrottsutövare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-


K. Mervärdesskatt

Undantag från skatteplikt
K1	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,09	0,09	0,09	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07

K2	Försäljning av bildkonst (<300 000 kr/år)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

K3	Läkemedel	1,33	1,54	1,58	1,67	1,71	0,98	1,13	1,16	1,22	1,26
K4	Internationell personbefordran	0,08	0,08	0,09	0,09	0,09	0,06	0,06	0,06	0,07	0,07

K5	Lotterier	4,52	4,41	4,58	4,74	4,98	3,31	3,23	3,35	3,48	3,66
Skattesats

K6	Livsmedel	19,84	20,49	21,40	22,04	22,80	14,55	15,04	15,65	16,17	16,74

K7	Rumsuthyrning	0,97	1,04	1,10	1,14	1,20	0,71	0,76	0,80	0,83	0,88

K8	Personbefordran	2,89	3,01	3,80	3,89	4,06	2,12	2,21	2,78	2,86	2,98

K9	Transport i skidliftar	0,10	0,10	0,10	0,11	0,11	0,07	0,08	0,08	0,08	0,08

K10	Allmänna nyhetstidningar	1,47	1,31	1,35	1,44	1,55	1,08	0,96	0,99	1,06	1,14

K11	Böcker, tidskrifter m.m.				2,15	2,31				1,58	1,70

K12	Biografföreställningar	0,26	0,28	0,26	0,27	0,29	0,19	0,21	0,19	0,20	0,21

K13	Konserter, teatrar m.m.	0,96	1,13	1,21	1,25	1,31	0,71	0,83	0,88	0,92	0,96

K14	Kommersiell idrott	1,07	1,12	1,74	1,85	1,92	0,79	0,82	1,27	1,36	1,41
K15	Upphovsrätter	0,10	0,10	0,10	0,11	0,11	0,07	0,07	0,08	0,08	0,08

K16	Försäljning av bildkonst (>300 000 kr/år)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
K17	Entré djurparker			0,02	0,02	0,02			0,02	0,02	0,02

								PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
Saldopåverkande skatteavvikelser		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
Undantag från skattskyldighet

K18	Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott,
	utbildning)	0,07	0,07	0,07	0,07	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,06

Redovisningsperiod

K19	Tidpunkt för inbetalning i byggnads- och
	annan entreprenadverksamhet	0,23	0,29	0,31	0,33	0,38	0,17	0,21	0,23	0,25	0,28

Avdrag för ingående skatt
K20	Ingående skatt på jordbruksarrende	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-


	L. Punktskatter

Energiskatt

L1	Energiskatt på dieselbränsle i motordriv-
	na fordon	9,55	9,02	8,96	9,41	9,81	6,96	6,62	6,55	6,91	7,20

L2	Energiskattebefrielse för elförbrukning
	vid bandrift	1,40	1,48	1,41	1,40	1,45	1,02	1,09	1,03	1,03	1,07

L3	Energiskattebefrielse för bränslebrukning
	vid bandrift	0,12	0,12	0,11	0,11	0,12	0,08	0,09	0,08	0,08	0,09

L4	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-	0,97	0,97	0,91	0,88	0,90	0,71	0,71	0,67	0,64	0,66
	kes sjöfart

L5	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-
	kes luftfart	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L6	Elförbrukning i vissa kommuner	0,77	0,77	0,77	0,80	0,81	0,56	0,57	0,57	0,59	0,60
L7	Skatt på el för gas-, värme-, vatten och
	elförsörjning	0,24	0,24	0,25	0,25	0,25	0,18	0,17	0,17	0,18	0,18

L8	Differentierat skatteuttag på fossila
	bränslen	4,57	4,08	5,50	6,52	6,65	3,33	2,99	4,02	4,78	4,88

L9	Energiskattebefrielse biobränslen	7,74	7,90	9,96	11,36	11,59	5,65	5,80	7,29	8,33	8,51
L10	Halvt avdrag för allmän energiskatt på
	bränsle	0,22	0,21	0,19	0,18	0,18	0,16	0,15	0,14	0,13	0,14
L11	Energiskatt vid produktion av elkraft	0,71	0,53	0,62	0,56	0,58	0,52	0,39	0,45	0,41	0,43

L12	Bränsleförbrukning inom industrin	2,40	2,38	2,23	2,34	2,42	1,75	1,75	1,63	1,71	1,78

L13	Bränsleförbrukning inom växthus- och
	jordbruksnäringen	0,10	0,10	0,14	0,14	0,14	0,07	0,09	0,10	0,10	0,10

L14	Elförbrukning inom industrin	11,07	12,33	13,52	14,87	15,38	8,07	9,05	9,89	10,91	11,29

L15	Elförbrukning inom växthus- och jord-
	bruksnäringen	0,03	0,21	0,43	0,47	0,48	0,02	0,16	0,32	0,35	0,35
L16	Miljöbonus för el producerad i vindkraft-
	verk	0,08	0,10	0,12	0,16	0,18	0,06	0,07	0,09	0,12	0,13
Koldioxidskatt

L17	Nedsättning av koldioxidskatt för indu-
	strin	0,26	0,26	0,26	0,26	0,26	0,19	0,19	0,19	0,19	0,19

L18	Koldioxidskattebefrielse för bandrift	0,03	0,03	0,04	0,06	0,06	0,02	0,02	0,03	0,04	0,05

L19	Koldioxidskattebefrielse för produktion av
	elkraft	0,70	0,55	0,63	0,59	0,61	0,51	0,41	0,46	0,44	0,45

L20	Koldioxidskattebefrielse för inrikes luft-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
	fart
L21	Koldioxidskattebefrielse för inrikes yr-	0,25	0,24	0,37	0,43	0,44	0,18	0,18	0,27	0,32	0,32
	kesmässig sjöfart
Övrigt

L22	Undantag från svavelskatt för vissa
	transportslag	0,81	0,99	0,97	0,97	0,97	0,59	0,73	0,71	0,71	0,71

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
Saldopåverkande skatteavvikelser		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
M. Skattesanktioner
Kapital
M1	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,14	-0,16	-0,17	-0,19	-0,21	-0,10	-0,11	-0,12	-0,13	-0,15

M2	Begränsning av skattereduktion	-0,38	-0,40	-0,42	-0,44	-0,47	-0,27	-0,28	-0,29	-0,31	-0,33

M3	Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar	-2,06	-2,43	-1,42	-1,24	-1,18	-1,44	-1,70	-0,99	-0,87	-0,83
M4	Fastighetsskatt på konventionellt beskat-
	tade hyreshus och småhus	-3,53	-3,15	-1,96	-2,23	-2,35	-2,57	-2,32	-1,43	-1,64	-1,73
M5	Fastighetsskatt på lokaler	-3,21	-3,60	-3,85	-4,74	-4,91	-2,34	-2,64	-2,82	-3,48	-3,60

M6	Fastighetsskatt på industri- och elproduk-
	tionsenheter	-1,75	-1,82	-1,84	-1,85	-1,86	-1,28	-1,34	-1,35	-1,36	-1,36

M7	Avkastning på bostadsrättsfastighet	0,70	0,66	-0,68	-0,40	-0,34	0,50	0,48	-0,49	-0,29	-0,24

Punktskatter

M8	Särskild skatt för elektrisk kraft från
	kärnkraftverk	-2,12	-2,32	-2,54	-2,54	-2,53	-1,54	-1,70	-1,86	-1,86	-1,86

N. Skattefria transfereringar

N1	Näringsbidrag och EU-bidrag	-	-	-	-	-
N2	Avgångsvederlag till jordbrukare	-	-	-	-	-

N3	Bidrag från Sveriges författarfond och
	konstnärsnämnd	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
N4	Flyttningsbidrag	-	-	-	-	-

N5	Värnpliktigas förmåner	-	-	-	-	-
N6	Socialbidrag och annan hjälp enligt soci-
	altjänstlagen	6,02	4,01	3,82	3,92	4,15

N7	Barnbidrag m.m.	13,46	12,52	13,58	12,90	13,03
N8	Underhållsstöd	4,62	2,60	2,48	2,37	2,36

N9	Handikappersättning m.m.	2,34	0,49	0,50	0,51	0,50
N10	Bidrag till adoption	-	-	-	-	-

N11	Engångsbidrag i samband med arbetspla-
	cering av flyktingar	-	-	-	-	-
N12	Bostadstillägg pensionärer (BTP)	5,94	3,83	4,35	4,29	4,03

N13	Bostadsbidrag	4,23	2,06	1,84	1,75	1,66
N14	Studiestöd	5,19	3,36	3,74	3,93	3,81

N15	Skattefria pensioner	2,21	0,36	0,36	0,36	0,38

N16	Övriga icke skattepliktiga transfereringar	2,00	0,17	0,18	0,18	0,17

Kostnader i tjänst, allmänna avdrag

N17	Särskilt grundavdrag pensionärer (SGA)	15,03	11,28	12,03	15,65	u

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

Tabell 2 Skatteavvikelser fördelade på utgiftsområden

		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
6. Totalförsvaret
N5	Värnpliktigas förmåner	-	-	-	-	-


8. Invandrare och flyktingar
A20	Ersättningar till offer för nationalsocialis-
	tisk förföljelse	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
N11	Engångsbidrag i samband med arbetspla-
	cering av flyktingar	-	-	-	-	-

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

K3	Läkemedel	1,33	1,54	1,58	1,67	1,71	0,98	1,13	1,16	1,22	1,26

N6	Socialbidrag och annan hjälp enligt soci-
	altjänstlagen	6,02	4,01	3,82	3,92	4,15

10.Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi- kapp

A9	Ersättning till neurosedynskadade	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
N9	Handikappersättning m.m.	-	-	-	-	-


11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

A19	Arbetsgivares kostnader för arbetstagares
	pension	10,24	11,66	7,96	10,43	10,57	5,58	6,51	4,62	5,90	6,12
B4	Avdrag för pensionspremier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D8	Avsättning till personalstiftelse (pension)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

E5	Avkastningsskatt på pensionsmedel	13,84	15,70	18,10	16,40	18,58	9,69	10,99	12,67	11,48	13,01

N12	Bostadstillägg pensionärer (BTP)	5,94	3,83	4,35	4,29	4,03

N17	Särskilt grundavdrag för pensionärer
	(SGA)	15,03	11,28	12,03	15,65	u

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

N7	Barnbidrag m.m.	13,46	12,52	13,58	12,90	13,03

N8	Underhållsstöd	4,62	2,60	2,48	2,37	2,36

N10	Bidrag till adoption	-	-	-	-	-


13. Arbetsmarknad
B5	Avdrag för avgift till arbetslöshetskassa	0,06	0,05	0,04	u		0,03	0,03	0,02	u

G4	Skattereduktion för avgiften till arbetslös-
	hetskassa				0,67	0,65				0,38	0,38

G2	Anställningsstöd genom kreditering av
	skattekonto	0,02	1,77	1,92	2,02	2,02	0,01	1,30	1,40	1,48	1,48

H3	Erkända arbetslöshetskassor m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
14. Arbetsliv

A4	Förmån av fri resa anställningsintervju	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A5	Förmån av fri utbildning vid personalav-
	veckling m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

N4	Flyttningsbidrag	-	-	-	-	-

16. Utbildning och universitetsforskning

A1	Kostnadsersättning till viss personal på
	SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

A2	Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
N14	Studiestöd	5,19	3,36	3,74	3,93	3,81


17. Kultur, medier, trossamfund och fritid
B7	Underskott i litterär verksamhet m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H1	Akademier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
H4	Ideella föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H5	Kyrkor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

J1	Utländska artister	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05

J3	Ersättning till idrottsutövare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

N3	Bidrag från Sveriges författarfond och	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	konstnärsnämnd

K2	Försäljning av bildkonst (<300 000 kr/år)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

K5	Lotterier	4,52	4,41	4,58	4,74	4,98	3,31	3,23	3,35	3,48	3,66

K9	Transport i skidliftar	0,10	0,10	0,10	0,11	0,11	0,07	0,08	0,08	0,08	0,08

K10	Allmänna nyhetstidningar	1,47	1,31	1,35	1,44	1,55	1,08	0,96	0,99	1,06	1,14

K11	Böcker, tidskrifter m.m.				2,15	2,31				1,58	1,70

K12	Biografföreställningar	0,26	0,28	0,26	0,27	0,29	0,19	0,21	0,19	0,20	0,21
K13	Entréavgiftsbelagda kulturevenemang	0,96	1,13	1,21	1,25	1,31	0,71	0,83	0,88	0,92	0,96

K14	Kommersiell idrott	1,07	1,12	1,74	1,85	1,92	0,79	0,82	1,27	1,36	1,41

K15	Upphovsrätter	0,10	0,10	0,10	0,11	0,11	0,07	0,07	0,08	0,08	0,08
K16	Försäljning av bildkonst (>300 000 kr/år)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

K17	Entré djurparker			0,02	0,02	0,02			0,02	0,02	0,02
K18	Omsättning i ideella föreningar (exkl.	0,07	0,07	0,07	0,07	0,08	0,05	0,05	0,05	0,05	0,06
	konserter, idrott och utbildning)


18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
E1	Avkastning eget hem	8,56	7,55	-0,14	2,39	3,19	5,99	5,28	-0,10	1,67	2,24

E4	Kapitalvinstbeskattning på eget hem och
	bostadsrätt	39,41	40,16	55,59	17,25	11,95	27,59	28,11	38,91	12,08	8,36

E6	Begränsningsregel småhus			0,33	0,33	0,33			0,23	0,23	0,23

G1	ROT-reduktioner	1,67	u				1,08	u

K1	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,09	0,09	0,09	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07

K19	Tidpunkt för inbetalning i byggnads- och
	annan entreprenadverksamhet	0,23	0,29	0,31	0,33	0,38	0,17	0,21	0,23	0,25	0,28

								PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
M3	Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar	-2,06	-2,43	-1,42	-1,24	-1,18	-1,44	-1,70	-0,99	-0,87	-0,83

M4	Fastighetsskatt på konventionellt beskat-	-3,53	-3,15	-1,96	-2,23	-2,35	-2,57	-2,32	-1,43	-1,64	-1,73
	tade hyreshus och småhus

M5	Fastighetsskatt på lokaler	-3,21	-3,60	-3,85	-4,74	-4,91	-2,34	-2,64	-2,82	-3,48	-3,60

M6	Fastighetsskatt på industri- och elproduk-
	tionsenheter	-1,75	-1,82	-1,84	-1,85	-1,86	-1,28	-1,34	-1,35	-1,36	-1,36

M7	Avkastning på bostadsrättsfastighet	0,70	0,66	-0,68	-0,40	-0,34	0,50	0,48	-0,49	-0,29	-0,24

N13	Bostadsbidrag	4,23	2,06	1,84	1,75	1,66


19. Regional utjämning och utveckling
D4	Bidrag till regionala utvecklingsbolag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

G3	Skattereduktion för anslutning till bred-
	band			1,36	1,39	u			0,80	0,80	u

I1	Nedsättning av socialavgifter i stödområ-
	de A och B	0,59	u				0,43	u

I3	Regional nedsättning av socialavgifter				1,09	1,09				0,80	0,80

L6	Elförbrukning i vissa kommuner	0,77	0,77	0,77	0,80	0,81	0,56	0,57	0,57	0,59	0,60


20. Allmän miljö- och naturvård

A7	Förmån av miljövänliga tjänstebilar				0,07	0,07				0,04	0,04

21. Energi

L7	Skatt på el för gas-, värme-, vatten och
	elförsörjning	0,24	0,24	0,25	0,25	0,25	0,18	0,17	0,17	0,18	0,18

L8	Differentierat skatteuttag på fossila
	bränslen	4,57	4,08	5,50	6,52	6,65	3,33	2,99	4,02	4,78

L9	Energiskattebefrielse biobränslen	7,74	7,90	9,96	11,36	11,59	5,65	5,80	7,29	8,33	8,51

L10	Halvt avdrag för energiskatt på bränsle	0,22	0,21	0,19	0,18	0,18	0,16	0,15	0,14	0,13	0,14

L11	Energiskattbefrielse vid produktion av
	elkraft	0,71	0,53	0,62	0,56	0,58	0,52	0,39	0,45	0,41	0,43

L16	Miljöbonus för el producerad i vindkraft-
	verk	0,08	0,10	0,12	0,16	0,18	0,06	0,07	0,09	0,12	0,13

L19	Koldioxidskattebefrielse vid produktion av
	elkraft	0,70	0,55	0,63	0,59	0,61	0,51	0,41	0,46	0,44	0,45

M8	Särskild skatt för elektrisk kraft från
	kärnkraftverk	-2,12	-2,32	-2,54	-2,54	-2,53	-1,54	-1,70	-1,86	-1,86	-1,86

22. Kommunikationer

K4	Internationell personbefordran	0,08	0,08	0,09	0,09	0,09	0,06	0,06	0,06	0,07

K8	Personbefordran	2,89	3,01	3,80	3,91	4,09	2,12	2,21	2,78	2,86	2,98

L1	Energiskatt på dieselbränsle i motordrivna
	fordon	9,55	9,02	8,96	9,41	9,81	6,96	6,62	6,55	6,91	7,20

L2	Energiskattebefrielse för elförbrukning vid
	bandrift	1,40	1,48	1,41	1,40	1,45	1,02	1,09	1,03	1,03	1,07

L3	Energiskattebefrielse för bränslebrukning
	vid bandrift	0,12	0,12	0,11	0,11	0,12	0,08	0,09	0,08	0,08	0,09

L4	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-
	kes sjöfart	0,97	0,97	0,91	0,88	0,90	0,71	0,71	0,67	0,64

L5	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-
	kes luftfart	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L18	Koldioxidskattebefrielse för bandrift	0,03	0,03	0,04	0,06	0,06	0,02	0,02	0,03	0,04	0,05

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
L20	Koldioxidskattebefrielse för inrikes luftfart	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L21	Koldioxidskattebefrielse för inrikes yrkes-
	mässig sjöfart	0,25	0,24	0,37	0,43	0,44	0,18	0,18	0,27	0,32	0,32

L22	Undantag från svavelskatt för vissa
	transportslag	0,81	0,99	0,97	0,97	0,97	0,59	0,73	0,71	0,71	0,71

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

C1	Uttag av bränsle	0,17	0,16	0,15	0,16	0,15	0,09	0,09	0,09	0,09	0,09

C2	Avverkningsrätt till skog	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D1	Skogsavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D9	Anläggning av ny skog m.m.	0,36	0,28	0,26	0,26	0,35	0,27	0,21	0,19	0,19	0,20

D13	Skogs- och skogsskadekonto	0,09	0,09	0,06	0,06	0,06	0,05	0,05	0,03	0,03	0,04

K20	Ingående skatt på jordbruksarrende	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
L13	Bränsleförbrukning inom växthus- och
	jordbruksnäringen, energiskatt	0,10	0,10	0,14	0,14	0,14	0,07	0,09	0,10	0,10	0,10
L15	Elförbrukning inom växthus- och jord-
	bruksnäringen	0,03	0,21	0,43	0,47	0,48	0,02	0,16	0,32	0,35	0,35
N2	Avgångsvederlag till jordbrukare	-	-	-	-	-


24. Näringsliv
A18	Tjänsteinkomster förvärvade på vissa
	utländska fartyg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A21	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	0,68	0,77	0,63	0,63	0,63	0,39	0,45	0,37	0,38	0,38

B6	Underskott i aktiv näringsverksamhet	0,05	0,05	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02

C3	Avyttring av näringsfastighet och bo-
	stadsrätter i näringsverksamhet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D6	Koncernbidragsdispens	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D10	Substansminskning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D11	Nedskrivning av lager och pågående arbe-
	te	1,18	1,51	1,15	1,17	1,24	0,81	1,06	0,80	0,81	0,87

D12	Skadeförsäkringsföretag	0,99	1,17	0,83	0,80	0,82	0,73	0,86	0,61	0,58	0,61
D14	Återföring av skatteutjämningsreserv	0,16	u				0,12	u

D15	Överavskrivningar avseende inventarier	2,85	3,02	2,92	2,85	2,89	2,08	2,21	2,13	2,08	2,11

D16	Periodiseringsfonder	4,71	7,47	5,62	5,67	6,15	3,25	5,24	3,93	3,94	4,32

D17	Generationsskifte vid räntefördelning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

G5	Sjöfartsstöd			0,44	1,77	1,77			0,33	1,30	1,30

H2	Företagarföreningar m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

I2	Nedsättning med viss inriktning på mind-
	re företag	7,69	8,02	8,26	8,52	8,82	5,64	5,88	6,04	6,25	6,47

J2	Ersättning skiljemannauppdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

K7	Rumsuthyrning	0,97	1,04	1,10	1,14	1,20	0,71	0,76	0,80	0,83	0,88

L12	Bränsleförbrukning inom industrin, ener-
	giskatt	2,40	2,38	2,23	2,34	2,42	1,75	1,75	1,63	1,71	1,78

L14	Elförbrukning inom industrin	11,07	12,33	13,52	14,87	15,38	8,07	9,05	9,89	10,91	11,29
L17	Nedsättning av koldioxidskatt för indu-
	strin	0,26	0,26	0,26	0,26	0,26	0,19	0,19	0,19	0,19	0,19
N1	Näringsbidrag och EU-bidrag	-	-	-	-	-

								PROP. 2001/02:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		1999	2000	2001	2002	2003	1999	2000	2001	2002	2003
30. Generell skatteförmån

A3	Sjöinkomstavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A6	Förmån av personaldator	2,85	2,75	2,55	2,66	2,56	1,55	1,53	1,48	1,51	1,48
A8	Stipendier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A10	Personalrabatter m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A11	EU-parlamentarikers rese- och kostnads-
	ersättning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A12	Hittelön	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A13	Ersättning för blod m.m.	0,06	0,06	0,06	0,06	0,06	0,04	0,04	0,04	0,04	0,04

A14	Intäkter vid försäljning av vilt växande
	bär	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A15	Kostnadsersättning i form av utlandstill-
	lägg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A16	Kostnadsersättning till statligt anställda
	vid utlandsstationering	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A17	Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse
	utomlands	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

B1	Avdrag för dubbel bosättning	1,20	1,26	1,20	1,29	1,25	0,65	0,70	0,69	0,73	0,72
B2	Avdrag för resor till och från arbetet	8,45	8,30	8,28	8,84	8,54	4,60	4,63	4,80	5,00	4,95

B3	Avdrag för hemresor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D2	Avdrag för kostnader för resor till och från
	arbetet, näringsidkare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D3	Yrkesfiskaravdrag	0,04	0,04	0,05	0,05	0,05	0,02	0,02	0,03	0,03	0,03

D5	Matching credit klausuler i olika dubbel-
	beskattningsavtal	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D7	Rabatter och liknande från ekonomiska
	föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D12	Skadeförsäkringsföretag	0,99	1,17	0,83	0,80	0,82	0,73	0,86	0,61	0,58	0,61

E2	Utdelning på aktier i onoterade bolag	2,35	2,35	2,35	2,35	2,35	1,64	1,64	1,64	1,64	1,64
E3	Utdelning av aktier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

E7	Kapitalvinst på aktier	33,72	-1,99	-10,80	11,44	12,63	23,60	-1,39	-7,56	8,01	8,84
E8	Avkastningsskatt på K-försäkringar	0,18	0,37	0,36	0,32	0,37	0,13	0,26	0,25	0,23	0,26

F1	Konsumtionskrediter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F2	Kapitalförluster på marknadsnoterade
	aktier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F3	Marknadsnoterade fordringar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
H6	Ägare av vissa fastigheter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

K6	Livsmedel	19,84	20,49	21,40	22,04	22,80	14,55	15,04	15,65	16,17	16,74

M1	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,14	-0,16	-0,17	-0,19	-0,21	-0,10	-0,11	-0,12	-0,13	-0,15

M2	Begränsning av skattereduktion	-0,38	-0,40	-0,42	-0,44	-0,47	-0,27	-0,28	-0,29	-0,31	-0,33

N15	Skattefria pensioner	2,21	0,36	0,36	0,36	0,38

N16	Övriga icke skattepliktiga transfereringar	2,00	0,17	0,18	0,18	0,17

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

6Beskrivning av enskilda skatteavvikelser

Saldopåverkande skatteavvikelser

A.Intäkt i tjänst

A1. Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI. Ersättning avseende ökade lev- nadskostnader och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej skattepliktig när er- sättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare. Skattefrihe- ten har motiverats med svårigheten att rekrytera forskare. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

A2. Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner.

Den 1 januari 2001 trädde nya regler ikraft angående utländska nyckelperso- ner. Reglerna innebär vissa skattelättna- der för utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner som för ett tillfäl- ligt arbete i Sverige vistas här under en begränsad tidsperiod. 25 procent av den lön som nyckelpersonen uppbär och vis- sa kostnadsersättningar undantas från skatt och socialavgifter under högst tre år.

A3. Sjöinkomstavdrag. Avdrag och skattere- duktion för sjöinkomst. Sjömän som haft s.k. sjöinkomst medges sjömansavdrag som uppgår till 36 000 kronor om farty- get går i fjärrfart, 35 000 kronor om det går i närfart. Om man inte arbetat om- bord hela året skall avdrag medges med (1/365)*sjömansavdraget per dag. Där- utöver får den som haft sjöinkomst skat- tereduktion med 14 000 kronor om far- tyget går i fjärrfart och med 9 000 kronor om det går i närfart. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt.

A4. Förmån av fri resa vid anställningsinter- vju. Förmån av fri resa till eller från an- ställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa är ej skattepliktig.

A5. Förmån av fri utbildning vid personalav- veckling m.m. Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m. är ej skatte- pliktig. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt.

A6 Förmån av personaldator. I de fall arbets- tagaren hyr dator av arbetsgivaren enbart för privat bruk och hyran betalas i form av ett bruttolöneavdrag, utgår varken in- komstskatt eller särskild löneskatt. Efter- som dessa förmåner kan betraktas som ersättning för utfört arbete avser skatte- avvikelsen inkomstskatt och särskild lö- neskatt.

A7. Förmån av miljövänliga tjänstebilar. Bilar som drivs med elektricitet får en nedsätt- ning av förmånsvärdet till 60 procent av förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan sådan mer miljöanpassad teknik. Alkohol- och gasdrivna bilar, utom de som drivs med gasol, får en nedsättning av förmånsvärdet till 80 procent av för- månsvärdet för den jämförbara bilen. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A8. Stipendier som är avsedda för mottaga- rens utbildning m.m. och inte utgör er- sättning för arbete är skattefria. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A9. Ersättning till neurosedynskadade. Ersätt- ningen är ej skattepliktig. Skatteavvikel- sen avser inkomstskatt.

A10. Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskattas inte. Fria resor för anställda inom flyg eller järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas som andra för- måner. "Frequent flyer"-rabatter är nu- mera ej undantagna från skatteplikt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A11. EU-parlamentarikers rese- och kostnadser- sättning. EU-parlamentarikernas rese- och kostnadsersättning från EU- parlamentet är ej skattepliktig. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A12. Hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gri- pande av person som begått brott är skat- tefria men är i princip ersättning för pre- station. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A13. Ersättningar för blod m.m. Ersättning till den som lämnat organ, blod eller mo- dersmjölk är skattefri, men är liksom hit- telön i princip ersättning för prestation. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A14. Intäkter vid försäljning av vilt växande bär. Försäljning av vilt växande bär och svamp samt kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000 kr. Eftersom inkoms- ten utgör ersättning för arbete avser skat- teavvikelsen inkomstskatt och särskild löneskatt.

A15. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning är ej skattepliktiga för utanför Sverige sta- tionerad personal vid utrikesförvaltning- en eller i svensk biståndsverksamhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersätt- ningen som överstiger merkostnaden.

A16. Kostnadsersättning till statligt anställda vid utlandsstationering. Vissa kostnadsersätt- ningar och förmåner i samband med ut- landsstationering till andra statligt an- ställda än anställda vid utrikesförvaltningen eller i biståndsverk- samhet är inte skattepliktiga. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

A17. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands. Den s.k. ettårsregeln medger skattefrihet i Sverige, även om ingen be- skattning skett utomlands. Om anställ- ningen varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett anställning hos an- nan än svenska staten eller svensk kom- mun medges befrielse från skatt även om ingen beskattning skett i verksamhets-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

landet. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt.

A18. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa ut- ländska fartyg. Skattefrihet föreligger för anställning ombord på utländskt fartyg om anställningen och vistelsen utom- lands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som är svensk juridisk person eller fysisk person bosatt i Sverige. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A19. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension. Arbetsgivarens kostnader skall inte tas upp till beskattning hos arbetsta- garen om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensions- försäkring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen utgör ersättning för utfört arbete ligger ersättningen till grund för särskild löneskatt. Skatteavvikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skillnaden i marginalskatter vid avsättning och utbe- talning av pensionen.

A20. Ersättningar till offer för nationalsocialis- tisk förföljelse från utlandet har undanta- gits från beskattning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

A21. Löneunderlaget i fåmansaktiebolag. Ge- nom reglerna för beskattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstå- ende till dessa, beskattas viss avkastning på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör be- skattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen.

B.Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

B1. Avdrag för dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosättning medges i vissa fall skattskyldig om dubbel bosättning är skälig på grund av makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaf- fa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

B2. Avdrag för resor till och från arbetet. Kost- nader som överstiger 7 000 kronor är av- dragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kost- naden är egentligen en privat levnadsomkostnad, varför avdraget utgör en skatteavvikelse avseende inkomst- skatt.

B3. Avdrag för hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till avdrag för hemre- sor. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

B4. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får göras för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt. Om marginalskatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt.

B5. Avdrag för avgift till arbetslöshetskassa.

Avgiften till arbetslöshetskassa dras av till den del den tillsammans med övriga kostnader överstiger 1 000 kronor. Skat- teavvikelsen avser inkomstskatt. Avvikel- sen ersätts från och med inkomståret 2002 med en skattereduktion för avgift till arbetslöshetskassa.

B6. Underskott i aktiv näringsverksamhet. Underskott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. För närings- verksamhet som uteslutande avser litte- rär, konstnärlig eller liknande verksamhet får avdrag för underskott göras utan denna tidsbegränsning. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma näringsverksam- het kan uppkomma för flera femårsperi- oder. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt.

B7. Underskott i litterär verksamhet m.m. Underskott i en förvärvskälla får normalt inte kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser ak- tiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får dock kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser samma år.

Detta är en avvikelse i inkomstskatten. I den mån underskottet sparas för att kvit- tas mot framtida intäkter av litterär verk- samhet är skatteavvikelsen en skattekre- dit inom näringsverksamhet.

C.Intäkter i näringsverksamhet

C1. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln är uttag ur näringsverksamhet skatteplik- tigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fas- tigheten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

C2. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år. Enligt god redovisningssed uppkommer intäk- ten när bindande avtal träffats. Enligt gäl- lande lagstiftning tillämpas dock i detta fall kontantprincipen, vilket innebär att beskattningen skjuts upp, varför en rän- tefri kredit uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten borde utgöra under- lag för särskild löneskatt.

C3. Avyttring av näringsfastighet och bostads- rätter i näringsverksamhet. Avyttring av näringsfastighet som inte utgör lagertill- gång beräknas enligt kapitalvinstreglerna och redovisas av fysisk person i inkomst- slaget kapital. Samtidigt skall återläggning göras i inkomstslaget näringsverksamhet av de värdeminskningsavdrag och - med vissa tidsmässiga begränsningar - avdrag för värdehöjande reparationer som har gjorts under innehavstiden. Enligt den övergångsregel som gällde t.o.m. den 31 december 1999 skulle återläggning inte göras för avdrag som medgetts före den 1 januari 1991. Värdeminskningsav- drag som gjorts före 1991 och som dra- gits av i inkomstslaget ”annan fastighet” skulle i stället återläggas på ett sådant sätt att vinsten - som beskattades i inkomstslaget kapital - ökades. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och socialavgifter på de avdrag som gjorts före den 1 januari 1991.

D.Kostnader i näringsverksamhet

D1. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fy- sisk person under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffnings- värdet, medan avdraget för juridiska per- soner är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår får avdrag göras med högst halva den av- dragsgrundande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra si- dan saknas anledning att ge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten över- stiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen upp- kommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löne- skatt.

D2. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. Se under kostnader i tjänst.

D3. Yrkesfiskaravdrag. Yrkesfiskare som un- der längre tidsperioder personligen be- drivit fiske har rätt till avdrag för den ök- ning av levnadskostnaderna som han har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom den vanliga hemor- ten. Avdrag medges med ett schablonbe- lopp som för närvarande uppgår till 90 kronor per dag. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

D4. Bidrag till regionala utvecklingsbolag. Av- drag får göras för bidrag som lämnas till regionalt utvecklingsbolag. Skatteavvikel- sen avser inkomstskatt och särskild löne- skatt.

D5. Matching credit klausuler i olika dubbelbe- skattningsavtal. I vissa fall kan en skatt- skyldig få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra avtalslandet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

D6. Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa fall medge att avdrag får göras för lämnade bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta för-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

utsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som bedrivs av berörda företag skall vara av samhälls- ekonomiskt intresse. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt.

D7. Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar. Ekonomiska föreningar får göra avdrag för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

D8. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgi- vare får göra avdrag för belopp som förts över till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse. Stiftelsen är mer för- månligt beskattad än näringsidkaren. Om marginalskatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt.

D9. Anläggning av ny skog m.m. Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som främjar skogsbruk får omedelbart kost- nadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plantering av träd och buskar. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskrivningen.

D10. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller avdrag för substansminskningar är ingen skatteavvikelse. Enligt en alterna- tivregel får avdraget uppgå till högst 75 procent av täktmarkens allmänna sa- luvärde då utvinningen påbörjades. Skat- teavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den snabbare avskrivningen.

D11. Nedskrivning av lager och pågående arbe- ten. Enligt en alternativregel kan lager (gäller ej fastigheter och värdepapper) tas upp till 97 procent av det sammanlagda anskaffningsvärdet. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande räk- ning kan en motsvarande alternativregel som ovan användas. Skatteavvikelsen ut- görs av ränteeffekten på den skattelätt- nad som lagernedskrivningen medför. Ef-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

tersom räntan på krediten inte är för- månsgrundande skall den utgöra under- lag för särskild löneskatt.

D12. Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har skadeförsäkringsföretag möjlighet att göra extra avsättningar till säkerhetsre- serven. Skatteavvikelsen utgörs av skill- naden på skattekrediten som det extra avdraget medför.

D13. Skogs- och skogsskadekonto. Det finns möjlighet att få göra avdrag för belopp som sätts in på skogskonto eller skogs- skadekonto från intäkter som är hänför- liga till skogsbruk. Insättningen begrän- sas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Skatteavvikelsen av- ser räntan på skattekrediten. Räntan på krediten borde utgöra underlag för in- komstskatt och särskild löneskatt.

D14. Återföring av skatteutjämningsreserv. Av- sättning till skatteutjämningsreserv upp- hörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår t.o.m. 1999. En definitiv skattelättnad av- seende skatten på 10 procent av den tota- la avsättningen uppkommer därvid. Skat- teavvikelsen avser inkomstskatt.

D15. Överavskrivningar avseende inventarier.

Den planmässiga avskrivningstiden be- stäms av tillgångens ekonomiska livs- längd, medan den skattemässiga avskriv- ningstiden bestäms enligt lag. Detta innebär att planmässiga och skattemässi- ga avskrivningar endast undantagsvis överensstämmer. Lagstiftningen medger att en tillgång normalt skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat av förslitning. Därmed uppstår överavskriv- ningar som minskar underlaget för in- komstskatt under den skattemässiga av- skrivningstiden vilket medför en skattekredit. Skattekrediten motsvarar inkomstskatten multiplicerad med över- avskrivningen. Denna återförs till be- skattning genom underavskrivningar un- der de år då de skattemässiga avskrivningarna är lägre än den verkliga

förslitningen (de planmässiga avskriv- ningarna). Vid beräkning av skatteavvi- kelsen görs antagandet att överavskriv- ningar i genomsnitt återförs till beskattning (genom underavskrivningar) efter sex år. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten och beräknas som skillnaden mellan nuvärdet på skattekre- diten vid överavskrivningstidpunkten och underavskrivningsperioden.

D16. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en vinstanknuten reserveringsmöjlig- het där näringsidkaren/bolaget kan reser- vera medel under högst sex år (före be- skattningsåret 1999 var tiden fem år). Beskattningsåret 1998 medgavs avsätt- ning med högst 25 procent för enskilda näringsidkare och för fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Fr.o.m. beskattningsåret 2001 är maximal avsätt- ning 25 procent för aktiebolag och övriga juridiska personer, och 30 procent för enskilda näringsidkare och fysiska perso- ner som är delägare i handelsbolag. Re- serveringsmöjligheten innebär att under- laget för inkomstskatt minskar, vilket ger upphov till en skattekredit. Avsättningen måste återföras till beskattning senast sex år efter avsättningstidpunkten. Skatteav- vikelsen avser räntan på skattekrediten och beräknas som skillnaden mellan nu- värdet på skattekrediten vid tidpunkten för avsättningen och tidpunkten för åter- föringen.

D17. Generationsskifte vid räntefördelning. Förvärvas en näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva kan förvärvaren undvika ne- gativ räntefördelning till den del det ne- gativa fördelningsunderlaget är hänförligt till förvärvet.

E.Intäkter i kapital

E1. Avkastning eget hem. Med eget hem avses småhus som inte upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt. Den direkta avkastning- en från eget hem beskattas inte inom ra-

men för inkomstbeskattningen. Däremot utgår fastighetsskatt med 1,0 procent (fr.o.m. år 2001, åren 1998-2000 var skat- tesatsen 1,5 procent) av taxeringsvärdet. Direktavkastningen förutsätts motsvara fastighetens marknadsvärde multiplicerat med statslåneräntan. Skatteavvikelsen ut- görs av skillnaden mellan kapitalin- komstskatten (30 procent) på fastighe- tens reala direktavkastning och fastighetsskatten.

E2. Utdelning på aktier i onoterade bolag. Lättnadsreglerna för delägare i onoterade bolag medför en skatteförmån. En av- kastning om 70 procent av statslånerän- tan på ett speciellt definierat underlag undantas från beskattning i inkomstsla- get kapital. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E3. Utdelning av aktier. Ett moderbolags ut- delning av aktier i ett dotterbolag kan under vissa omständigheter vara skattefri. En utdelning av detta slag skall enligt hu- vudregeln vara skattepliktig. Skatteavvi- kelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E4. Kapitalvinst på eget hem och bostadsrätt.

Beskattning av värdeökning på eget hem eller bostadsrätt sker först vid realisa- tionstillfället, dessutom ges möjlighet till ytterligare uppskov under vissa förut- sättningar även då vinsten realiserats. Räntan på denna skattekredit är en avvi- kelse. Därutöver behöver endast två tred- jedelar (före år 2001 hälften) av den kapi- talvinst som realiseras vid försäljning tas upp till beskattning i inkomstslaget kapi- tal. Den tredjedel som inte beskattas ger upphov till en skatteavvikelse som avser skatt på kapitalinkomst.

E5. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Av- kastningen på medel reserverade för pen- sionsändamål beskattas lägre än normen för kapitalinkomster. Skatten tas ut på en schablonberäknad avkastning och skatte- satsen är nedsatt till 15 procent. Skatte- avvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E6. Begränsningsregel småhus. Från och med år 2001 skall fastighetsskatteuttaget i

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

princip begränsas till högst 5 procent av hushållets beskattningsbara inkomst. Denna begränsning utgör en skatteavvi- kelse.

E7. Kapitalvinst på aktier. Beskattning av vär- deökning på aktier sker först vid realisa- tionstillfället. Räntan på denna skattekre- dit är en skatteavvikelse.

E8. Avkastningsskatt på K-försäkringar. Av- kastningsskatten på K-försäkrings- kapitalet är nedsatt till 27 procent. Skat- teavvikelsen avser skatt på kapitalin- komst.

F.Kostnader i kapital

F1. Konsumtionskrediter. Enligt gällande re- gelsystem är samtliga ränteutgifter av- dragsgilla. Enligt normen är endast rän- teutgifter för lån till investeringar inklusive bostadsinvesteringar avdragsgil- la, vilket innebär att ränteutgifter för lån till konsumtion är en skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalin- komst.

F2. Kapitalförluster på marknadsnoterade ak- tier m.m. Förluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier m.m. får dras av från kapitalvinst på marknadsnoterad så- dan tillgång utan den begränsning som i andra fall gäller avdrag för kapitalförlus- ter. En motsvarande kvittningsrätt gäller för vinster och förluster på icke mark- nadsnoterade aktier o.d. Kapitalförluster på onoterade aktier får kvittas mot vins- ter på marknadsnoterade aktier. Fr.o.m. inkomståret 2000 får även förluster på marknadsnoterade aktier m.m. kvittas mot vinster på onoterade aktier. Av- dragsbegränsningen för fysiska personer är i övrigt 70 procent av den faktiska ka- pitalförlusten. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

F3. Marknadsnoterade fordringar. Kapital- vinst och kapitalförlust behandlas i skat- tehänseende som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta innebär att de är kvitt- ningsbara mot varandra till 100 procent.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

Dessa regler tillämpas inte på icke mark- nadsnoterade fordringar. Skatteavvikel- sen avser skatt på kapitalinkomst.

G.Skattereduktioner mm.

G1. ROT-reduktioner. Skattereduktion kan ges för löneandelen av reparations- och förbättringskostnader på hyreshusfastig- heter och egna hem. Möjligheten till ROT-reduktion den 31 mars 1999.

G2. Anställningsstöd genom kreditering av skattekonto. Anställningsstöd vid anställ- ning av långtidsarbetslösa utgår genom kreditering av skattekontot för arbetsgi- varen. Stimulansen till anställning av per- soner som har svårigheter att få ett regul- järt arbete ges i form av allmänt, förstärkt och särskilt anställningsstöd. Tiden med anställningsstöd och krediteringens stor- lek beror bland annat på den anställdes ålder och under hur lång tid arbetslöshe- ten har pågått. Krediteringen utgör en skatteavvikelse.

G3. Skattereduktion för anslutning till bred- band. Skattereduktion utgår för anslut- ning till bredband som tas i bruk under perioden 1 januari 2001 till 31 december 2002.

G4. Skattereduktion för avgiften till arbetslös- hetskassa. Från och med inkomståret 2002 ersätts avdrag för avgiften till ar- betslöshetskassa med en skattereduktion. Skattereduktionen uppgår till 40 procent av avgiften till arbetslöshetskassan under året. Reduktionen utgör en skatteavvikel- se.

G5. Sjöfartsstöd. Sjöfartsstöd ges till last- och passagerarfartyg i internationell trafik. Stödet ges i form av att arbetsgivarens skattekonto krediteras ett belopp mot- svarande skatteavdrag och arbetsgivarav- gifter på sjöinkomst. Krediteringen utgör en skatteavvikelse.

H.Skattskyldighet

H1-6. Akademier, allmänna undervisningsverk, studentnationer och samarbetsorgan för studentnationer, företagareföreningar, er- kända arbetslöshetskassor m.m., ideella fö- reningar, kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. samt ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2–4 §§ fastighetstaxeringslagen. En- dast skatteplikt för inkomst av fastighet och vissa rörelseinkomster.

I.Socialavgifter

I1. Nedsättning i stödområde A och B. Vissa arbetsgivare med fast driftställe i stödom- rådena fick t.o.m. inkomståret 1999 en nedsättning av socialavgifterna. Nedsätt- ningen gällde inte stat och kommun. Nedsättningen var 8 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och omfattade både arbetsgivare och egenföretagare. Denna skatteavvikelse budgeterades på budgetens utgiftssida genom ett anslag under utgiftsområde 19 som täckte bort- fallet av avgiftsinkomster till följd av till- lämpningen av denna nedsättning. Skat- teavvikelsen upphör från och med inkomståret 2000.

I2. Nedsättning med viss inriktning på mindre företag. Vid beräkning av arbetsgivarav- gifter får en arbetsgivare göra ett avdrag med 5 procent av lönesumman upp till 852 000 kronor. För enskilda näringsid- kare och delägare i handelsbolag gäller motsvarande avdrag för egenavgifter. Nedsättningen gäller inte kommuner, landsting, statliga myndigheter, statliga affärsdrivande verk eller registrerade trossamfund.

I3. Regional nedsättning. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får arbetsgivare med fast driftsställe i stödområde A göra ett avdrag med 10 procent av lönesumman upp till 852 000 kronor. Nedsättningen är en utvidgning av den generella ned- sättningen av socialavgifterna på 5 pro- cent.

J.Särskild löneskatt

J1. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige betalar utländska artister en speciell ar- tistskatt. Däremot behöver varken sociala avgifter eller särskild löneskatt erläggas. Eftersom inkomsten inte är förmåns- grundande avser skatteavvikelsen särskild löneskatt.

J2. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersätt- ningen ingår inte i underlaget för social- avgifter om parterna är av utländsk na- tionalitet. Skatteavvikelsen avser särskild löneskatt.

J3. Ersättning till idrottsutövare. Ersättning som inte överstiger ett halvt basbelopp är undantagen från socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande utgörs avvikelsen av särskild löneskatt.

K.Mervärdesskatten

Undantag från skatteplikt

K1. Försäljning av tomtmark och byggnader. Vid försäljning av en- och flerbostadshus är ca 15 procent av värdet undantaget från mervärdesskatt. Undantaget gäller i huvudsak tomtmark, byggränta och vinst som enligt normen borde beskattas.

K2. Försäljning av bildkonst som ägs av upp- hovsmannen eller dennes dödsbo. Undan- taget gäller om försäljningssumman un- derstiger 300 000 kronor per år.

K3. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas en- ligt recept eller säljs till sjukhus är kvalifi- cerat undantaget från mervärdesskatt. Däremot utgår mervärdesskatt vid för- säljning av icke receptbelagda läkemedel.

K4. Internationell personbefordran. Som ex- port räknas transport till eller från utlan- det. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och landtrans- porter. Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och tågtransporter.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

K5. Lotterier. All beskattning sker i form av punktskatt.

Skattesats

K6.	Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen
	nedsatt till 12 procent. Som livsmedel
	räknas inte vatten från vattenverk, sprit-
	drycker, vin och starköl samt tobaksva-
	ror.
K7.	Rumsuthyrning. Skattesatsen är 12 pro-
	cent.
K8.	Personbefordran. Den 1 januari 2001
	sänktes skattesatsen från 12 till 6 rocent.
K9.	Transport i skidliftar. Skattesatsen är
	12 procent.

K10-K15. Allmänna nyhetstidningar, böcker och tidskrifter, biografföreställningar, entréav- giftsbelagda kulturevenemang, avgifter för idrottsutövning eller till idrottsevenemang som tillhandahålls kommersiellt, samt upp- hovsrätter. Skattesatsen för dessa grupper är 6 procent. För böcker och tidskrifter gäller detta från 1 januari 2002.

K16. Försäljning av bildkonst som ägs av upp- hovsmannen eller dennes dödsbo. Om för- säljningssumman överstiger 300 000 kro- nor per år utgår mervärdesskatt med 12 procent.

K17. Entré djurparker. Mervärdesskatt för till- träde till och förevisning av djurparker sänktes fr.o.m. den 1 januari 2001 från 25 till 6 procent.

Undantag från skattskyldighet

K18. Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott och utbildning). Omsättning av vara eller tjänst i en ideell verksamhet räknas inte som yrkesmässig verksamhet om före- ningen är befriad från inkomstskatt för omsättningen ifråga.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

Redovisningsperiod

K19. Tidpunkt för redovisningsskyldighetens in- träde i byggnads- och annan entreprenad- verksamhet. Redovisningsskyldigheten inträder två månader efter det att fastig- heten tagits i bruk. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt

K20. Ingående skatt på jordbruksarrende. Av- dragsrätten omfattar hela den ingående skatten på jordbruksarrende, även om värdet av bostad ingår i arrendet.

L.Skatteförmåner inom punktskatteområdet

Energiskatt

L1. Energiskatt på dieselbränsle i motordrivna fordon. Skattesatsen för diesel i olika miljöklasser jämförs med skattesatsen för bensin i miljöklass 1, vilken utgör nor- men på hela transportområdet. År 2002 är skattesatsen för bensin i den främsta miljöklassen 36 öre/kWh medan diesel beskattas med 13 öre/kWh i miljöklass 1,16 öre/kWh i miljöklass 2 och 19 öre/kWh i miljöklass 3.

L2. Energiskattebefrielse för elförbrukning vid bandrift. Befrielsen gäller elförbrukning för järnväg och tunnelbana. Skatteavvi- kelsen uppgår till 36 öre/kWh.

L3. Energiskattebefrielse för bränsleförbruk- ning vid bandrift. Befrielsen gäller bräns- leförbrukning i dieseldrivna järnvägsfor- don. Skatteavvikelsen uppgår till 36 öre/kWh.

L4. Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes yrkesmässig sjöfart. Skatteavvikelsen upp- går till 36 öre/kWh.

L5. Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes- luftfart. Bränsle som används som flyg- bränsle beskattas inte. Detta gäller både privat och yrkesmässig förbrukning. Skatteavvikelsen uppgår till 36 öre/kWh.

L6. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen för skatt på elektrisk kraft utgörs av den skattesats som merparten av de svenska hushållen betalar. Den uppgår till 19,8 öre/kWh år 2002. I Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt kommunerna Sollefteå, Ånge, Örn- sköldsvik, Malung, Mora, Orsa, Älvda- len, Ljusdal och Torsby är dock skatte- satsen nedsatt till 14,0 öre/kWh. Skatteavvikelsen uppgår till 5,8 öre/kWh.

L7. Skatt på el som används för gas-, värme-, vatten- och elförsörjning. Skattesatsen för denna förbrukning är med vissa undantag nedsatt till 17,4 öre/kWh i de län och kommuner som inte omfattas av den re- gionala nedsättningen på elförbrukning till 14,0 öre/kWh. Undantagen gäller el som förbrukas i elpannor (>2MW) un- der perioden 1 november till 31 mars. I ovannämnda län och kommuner är ned- sättningen begränsad till 16,4 öre/kWh för sådan förbrukning. I övriga delar av landet gäller i stället normalskattesatsen på 19,8 öre/kWh för sådan förbrukning. Normen är som ovan, d.v.s. 19,8 öre/kWh.

L8.	Differentierat energiskatteuttag på fossila
	bränslen. Skatteavvikelserna beräknas
	som skillnaden mellan skattesatserna på
	de olika energislagen och normalskatte-
	satsen på elektrisk kraft. År 2002 uppgår
	skatteavvikelserna		för	gasol	till
	18,7	öre/kWh,	för	naturgas
	17,7	öre/kWh, för kol 15,8 öre/kWh, för

tung eldningsolja 13,2 öre/kWh samt för villaolja 12,7 öre/kWh. Två tredjedelar av den totala avvikelsen beräknas tillfalla hushållen medan resterande del tillfaller företagssektorn.

L9. Energiskattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt utgår på biobränslen som används för uppvärmning, vilket innebär en avvi- kelse på 19,8 öre/kWh år 2002.

L10. Halvt avdrag för energiskatt på bränsle.

För bränsle som förbrukas vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning medges avdrag med halva energiskatten.

L11. Energiskattebefrielse vid produktion av el- kraft. De fossila bränslen som används som insatsvaror vid produktion av elkraft är skattebefriade. Man undviker därmed en dubbelbeskattning eftersom elkraften beskattas i konsumtionsledet.

L12. Bränsleförbrukning inom industrin. Indu- strisektorn är energiskattebefriad för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bräns- len.

L13. Bränsleförbrukning inom växthus- och jordbruksnäringarna. Växthusnäringen är skattebefriad från energiskatt för all an- vändning av fossila bränslen. Sedan den 1 juli 2000 är även övriga delar av jord- bruksnäringen skattebefriad. Normen utgörs av full skattesats på dessa bräns- len.

L14. Elförbrukning inom industrin. Industri- sektorn är skattebefriad för all använd- ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el.

L15. Elförbrukning inom växthus- och jord- bruksnäringarna. Växthusnäringen är skattebefriad för all användning av elekt- risk kraft. Fr.o.m. den 1 juli år 2000 är även övriga delar av jordbruksnäringen skattebefriad. Normen utgörs av normal- skattesatsen på el.

L16. Miljöbonus för el producerad i vindkraft- verk. Ett skatteavdrag motsvarande 18,1 öre/kWh får göras för vindkraftsel.

Koldioxidskatt

L17. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom energiintensiv industri.

För företag i den energiintensiva sektorn medges nedsättning av den koldiox- idskatt som överstiger 0,8 procent av det enskilda företagets omsättning. För det överskjutande beloppet sätts skatten ned till 24 procent. Företag inom cement-, kalk-, glas- och stenindustri är dock be- friade från den del av koldioxidskatten på kol och naturgas som överstiger 1,2 procent av omsättningen.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

L18. Koldioxidskattebefrielse för bandrift. Befri- elsen gäller bränsleförbrukning för järn- väg och tunnelbana. Skattebefrielse före- ligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

L19. Koldioxidskattebefrielse för produktion av elkraft. För bränsle som åtgår vid produk- tion av elkraft utgår ingen koldioxidskatt. Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget utgöra 30 procent av de gäl- lande skattesatserna, dvs. den skattesats som gäller för de konkurrensutsatta sek- torerna.

L20 Koldioxidskattebefrielse för inrikes luftfart.

Skatt tas ej ut för flygbränsle. Detta gäller både privat och yrkesmässig förbrukning. Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

L21. Koldioxidskattebefrielse för inrikes yrkes- mässig sjöfart. Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

Övrigt

L22. Undantag från svavelskatt för vissa trans- portslag. Bränslen som används för ban- drift, yrkesmässig sjöfart och luftfart är undantagna från svavelskatt.

M.Skattesanktioner

Kostnader i kapital

M1. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtli- ga ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser investeringar. Dock finns en be- gränsning i lagstiftningen som innebär att avdragseffekten är 21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapitalinkomster fråndragna) överstiger 100 000 kr.

M2. Begränsning av skattereduktion. I reglerna om skattereduktion för underskott av kapital finns en regel som begränsar re- duktionen till summa andra skatter. Skat- terestitution medges inte. Avvikelsen av- ser skatt på kapitalinkomst.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

M3. Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar.

Avdragsrätten för räntor är begränsad och får ett givet år ej överstiga den intäkt på 3 procent av taxeringsvärdet som fö- reningen skall ta upp till beskattning. Uppkommer underskott får detta rullas framåt i tiden. Finns ett sådant under- skott kvar när fastigheten avyttras får detta kvittas mot en eventuell kapital- vinst.

M4-M6.Fastighetsskatt på konventionellt beskatta- de hyreshus och småhus, lokaler, industri- och elproduktionsenheter. Skatten på dessa fastigheter är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäk- terna beskattas som inkomst av närings- verksamhet utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot intäkterna), till den del den inte reducerar inkomstskatten, en skatteavvikelse.

M7	Avkastning på			bostadsrättsfastighet. Di-
	rektavkastningen från privatbostadsföre-
	tags (äkta bostadsrättsföreningar) fastig-
	heter beskattas inte konventionellt, utan
	genom en särskild schablonmetod. Enligt
	gällande regler skall föreningen årligen ta
	upp en intäkt om 3 procent av fastighe-
	tens taxeringsvärde till beskattning. Där-
	utöver		utgår	fastighetsskatt	på
	0,5 procent av taxeringsvärdet för fastig-
	heter som är taxerade som hyreshus och
	1,0 procent för småhusfastigheter fr.o.m.
	år	2001.	Direktavkastningen förutsätts
	motsvara det sammanlagda marknadsvär-
	det av bostadsrätterna multiplicerat med
	statslåneräntan. Skatteavvikelsen				utgörs
	av	skillnaden		mellan kapitalskatten

(30 procent) på fastighetens reala direkt- avkastning och den skatt som betalas en- ligt gällande regler.

Punktskatter

M8. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärn- kraftverk. För elkraft som produceras i kärnkraftverk tas en skatt ut på den till- ståndsgivna termiska effekten med 5 514 kronor per megawatt och månad. Före den 1 juli 2000 baserades skatten på antalet kWh. Skatten uppgick då till 2,7 öre per kWh. Skatten kan likställas

med en extra skatt som lagts på vissa fö- retag och är därför att betrakta som en skattesanktion.

Icke saldopåverkande avvikelser

N1. Näringsbidrag och EU-bidrag. Med när- ingsstöd avses stöd som lämnas av stat el- ler kommun. Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir ef- fekten olika. Om bidraget används för fi- nansiering av en icke avdragsgill utgift är bidraget i sin helhet att betrakta som en avvikelse. Om bidraget däremot används för finansiering av en tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av med årliga värdeminskningsavdrag är avvikelsen en- bart en skattekredit. Bidraget fungerar i dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N2. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

N3. Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Ersättningen finansi- eras med statliga medel och är pensions- grundande. Eftersom ersättningen är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört arbete. Från och med inkomståret 1999 beläggs er- sättningarna med statlig ålderspensions- avgift. Avvikelsen utgörs av särskild löne- skatt med avdrag för den delen av pensionsavgiften som ej grundar förmån.

N4. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a. att den anställde flyttar till ny bostadsort är i allmänhet skattefri, utom till den del er- sättningen väsentligt överstiger belopp som gäller för befattningshavare i offent- lig tjänst. Skatteavvikelsen avser in- komstskatt.

N5. Värnpliktigas förmåner i form av natura- förmåner, dagersättning, befattnings- premie, avgångsvederlag, utbildnings- premie, familjebidrag m.m. är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock skat-

tepliktig inkomst. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N6. Socialbidrag och annan hjälp enligt social- tjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll som lämnats till intagen på kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför in- komstskatt ej utgår.

N7. Barnbidrag m.m. Barnbidrag och förlängt barnbidrag samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensio- nen efter avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skattepliktiga. Skatte- friheten för barnpension är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsför- skott. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt.

N8. Underhållsstöd är inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N9. Handikappersättning m.m. Handikapper- sättning, sådan del av vårdbidrag som ut- gör ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N10. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av utländska barn är skattefritt. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt.

N11. Engångsbidrag i samband med arbetspla- cering av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den första arbetsplaceringen och bidraget är anpassat till de normer som gäller inom socialtjänsten. Skatteavvikel- sen avser inkomstskatt.

N12. Bostadstillägg till pensionärer (BTP). Er- sättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N13. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 2

N14. Studiestöd. Studiestöd enligt studie- stödslagen är inte skattepliktigt. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt.

N15. Skattefria pensioner. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt.

N16. Övriga icke skattepliktiga transfereringar som ej redovisas under punkterna N1- N15. Skatteavvikelserna avser inkomst- skatt.

N17. Särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA). Grundavdraget för skattskyldiga med folkpension (förtidspension, änke- pension m.m.) avviker från det grundav- drag som aktiva skattskyldiga är berätti- gade till. Det särskilda grundavdraget är lika med folkpension plus pensionstill- skott och reduceras med ökad pensions- inkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som aktiva skattskyl- diga erhåller. Avvikelsen avser inkomst- skatt. Skatteavvikelsen upphör inkomst- året 2003.

Bilaga 3

Fördelningspolitisk

redogörelse

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Bilaga 3

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

Sammanfattning ................................................................................................................			7
	Inkomstfördelningen under 1990-talet .................................................................		7
	Fördelning av offentlig konsumtion år 1999 ........................................................		7
1	Hushållens inkomster.............................................................................................		8
	1.1	Inkomstutveckling ..................................................................................	8
	1.1.1	Förändring av ekonomisk standard........................................................	8
	1.1.2	Fördelningspolitiska nyckeltal ...............................................................	9
	1.2	Fördelningen av ekonomiska resurser 1991–1999.................................	9
	1.2.1	Lönespridning 1992–2000.......................................................................	9
	1.2.2	Inkomstspridning..................................................................................	10
	1.2.3	Ekonomiskt utsatta ...............................................................................	11
	1.2.4	Utveckling för olika grupper ................................................................	12
		Ungdomar..............................................................................................	12
		Barnfamiljer ...........................................................................................	12
		Ålderspensionärer .................................................................................	12
2	Omfördelning genom offentliga tjänster............................................................		13
	2.1	Bakgrund och syfte ...............................................................................	13
	2.1.1	Fördelningsmål......................................................................................	13
	2.1.2	En databas över offentlig konsumtion.................................................	14
	2.2	Fördelningen av offentliga subventioner 1999....................................	15
	2.2.1	Fördelning efter ålder............................................................................	15
	2.2.2	Fördelning efter hushållstyper .............................................................	15
	2.2.3	Omfördelning genom skatter...............................................................	16
	2.2.4	Fördelning på inkomstgrupper.............................................................	17
	2.2.5	Fördelning på kön .................................................................................	17
3	Offentliga subventioner efter behov? .................................................................		18
	3.1	Barnomsorgens fördelning 1999...........................................................	18
	3.1.1	Vad bestämmer nyttjandet?..................................................................	18
	3.1.2	Skillnader i nyttjandet av barnomsorg .................................................	19
	3.1.3	Subventionernas fördelning..................................................................	20
	3.2	Hur fördelas utbildningssubventionerna? ...........................................	20
	3.2.1	Fördelningen av utbildningssubventioner 1999 ..................................	21
	3.2.2	Små skillnader i grundskola och gymnasieskola..................................	21
	3.2.3	Utbildning för 19–29-åringar ...............................................................	21

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3
3.2.4	Betydande omfördelning ......................................................................	22
3.2.5	Trots höjd utbildningsnivå – social snedrekrytering består ..............	22
3.2.6	Liknande mönster i många länder ........................................................	23
3.2.7	Jämnare fördelning av utbildning och kunskaper ...............................	23
3.3	Hälsa, vård och inkomstfördelning .....................................................	23
3.3.1	Vad är hälsa? ..........................................................................................	24
3.3.2	Skillnader i hälsa och dödlighet ............................................................	24
3.3.3	Vårdkonsumtion fördelad efter ålder och kön ....................................	25
3.3.4	Vårdkonsumtion och inkomstfördelning ............................................	26
3.3.5	Vårdkonsumtion och födelseland ........................................................	26
3.4	Äldreomsorg och ekonomisk standard ...............................................	27
3.4.1	Nyttjandet av äldreomsorg ...................................................................	27
3.4.2	Subventionernas fördelning ..................................................................	28
3.4.3	Användaravgifternas fördelningseffekter ............................................	28
Underbilaga 3	..................................................................................................................	30
Begrepp .....................................................................................och definitioner		30
Avsteg från .....................................................den officiella inkomststatistiken		31
Datamaterial..........................................................................................................		32
Analys av .............................................................den offentliga konsumtionen		32

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Tabellförteckning

1.1 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2000............................................................

2.1Faktorinkomst och disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda med

och utan offentlig subvention 1999. Andel i olika inkomstgrupper. Procent...	16
2.2 Inkomstspridning för olika inkomstslag 1999....................................................	16

3.1Nyttjande och genomsnittlig utbildningssubvention till högskoleutbildning, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning för personer

19–29 år 1999 ........................................................................................................	21
3.2 Åldersstandardiserad dödlighet under 1990-talet...............................................	24

3.3Genomsnittliga subventioner för hälso- och sjukvård fördelade

efter ålder 1999......................................................................................................

3.4Avgift för äldreomsorg fördelad på befolkningen, på samtliga ålders- pensionärer samt avgiften som andel av disponibel inkomst för personer

som utnyttjar äldreomsorg...................................................................................		28
B3.1 Uppskattade och verkliga kostnader efter område 1999. Miljoner kronor.......		33
Underbilagetabell 3.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjnings-
börda 1991–1999 samt förändring 1999–2002. 2001 års priser. Medianer samt
medelvärden för inkomstgrupper (deciler).........................................................		34
Underbilagetabell 3.2 Disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda samt
subvention från offentliga tjänster per capita. 1999 års priser. Medelvärden....		35
Underbilagetabell 3.3	Subventioner till barnomsorg 1999...........................................	36
Underbilagetabell 3.4	Subventioner till grundskola och gymnasieskola 1999 ............	37
Underbilagetabell 3.5	Subventioner till hälso- och sjukvård 1999...............................	38
Underbilagetabell 3.6	Subventioner till äldreomsorg 65 år och äldre 1999.................	39

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Diagramförteckning

1.1	Lönespridning 1992–2000....................................................................................	10
1.2	Kvinnors lön i relation till mäns lön 1992–2000 ................................................	10
1.3	Spridning i justerad disponibel inkomst 1991–1999 ..........................................	10
1.4	Andel med svag ekonomi 1991–1999..................................................................	12
1.5	Ekonomisk standard för barnfamiljer, ungdomar (18–24 år) och
	ålderspensionärer i förhållande till hela befolkningen 1991–1999 ....................	12
1.6	Andel barn (0–17 år) som lever i familjer med svag ekonomi 1991–1999........	12

2.1Individuell skatt, transferering och subvention i olika åldersgrupper 1999.

	Antal i 5-årsklasser ...............................................................................................	15
2.2	Justerad disponibel inkomst och subvention i olika hushållstyper 1999..........	16
2.3	Subventioner i olika inkomstgrupper 1999.........................................................	17
2.4	Nettobidrag i olika inkomstgrupper 1999..........................................................	17
2.5	Subventioner till kvinnor och män 1999. Standardvägt efter ålder ...................	17
3.1	Andel barn i barnsomsorg i olika inkomstgrupper 1999 ...................................	19
3.2	Andel barn i barnsomsorg efter föräldrars utbildningsnivå 1999......................	19
3.3	Barnomsorgssubvention per 2–5 åringar i inkomstgrupper 1999 .....................	20
3.4	Barnomsorgssubvention per 6–12 åringar i inkomstgrupper 1999 ...................	20
3.5	Subvention till gymnasieutbildning för 16-19-åringar 1999.............................	21

3.6Andel 19–29-åringar som deltar i utbildning på högskola, i kommunal

vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbildning 1999......................................	22
3.7 Totala utbildningssubventioner efter föräldrarnas utbildningsnivå 1997 .........	22

3.8Totala hälso- och sjukvårdssubventioner fördelade efter ålder och kön 1999.. 26

3.9Genomsnittliga hälso- och sjukvårdssubventioner fördelade på

	inkomstgrupper 1999...........................................................................................	26
3.10	Genomsnittlig konsumtion av hälso- och sjukvårdssubventioner fördelade
	efter födelseland 1999 ..........................................................................................	27
3.11	Andelen 65 år och äldre med särskilt boende och hemhjälp i inkomstgrupper.
	Standardvägt efter ålder och kön.........................................................................	28
3.12	Subventioner för äldreomsorg i inkomstgrupper. Standardvägt efter ålder
	och kön .................................................................................................................	28

Sammanfattning

På riksdagens uppdrag lämnar regeringen sedan 1994 fördelningspolitiska redogörelser i anslut- ning till budgetpropositionen och/eller vårpro- positionen. I 2001 års ekonomiska vårproposi- tion1 lades målet om en halvering av antalet socialbidragsberoende mellan åren 1999 och 2004 fast. Avstämning av målet sker i samband med den årliga budgetpropositionen. Den för- delningspolitiska redogörelsen i vårpropositio- nen innehåller en bredare fördelningspolitisk re- dogörelse i enlighet med riksdagens uppdrag.

Fördelningsanalyser av de disponibla in- komsterna ger en god bild av hur den ekono- miska standarden varierar mellan hushåll av olika storlek. Denna bilaga redovisar den faktiska ut- vecklingen mellan åren 1991 och 1999 samt en prognos fram till 2002. Analyser av disponibel inkomst ger emellertid en ofullständig bild av hur de ekonomiska resurserna fördelas i samhäl- let. Årets redogörelse innehåller därför även en analys av de fördelningspolitiska effekterna av offentlig konsumtion i form av barnomsorg, ut- bildning, arbetsmarknadsåtgärder, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg.

I analysen har värdet av subventioner från of- fentliga tjänster till en produktionskostnad av ca 285 miljarder kronor fördelats på hushållen. Detta kan jämföras med summan av inkomst- överföringar från offentlig sektor till hushållen i form av socialförsäkringar, pensioner och arbets- löshetsunderstöd som uppgår till ca 400 miljar- der kronor.

Konsumtionen av dessa tjänster omfördelar stora belopp över tiden samt mellan olika grup- per. En viktig frågeställning är att analysera hur värdet av subventionerade offentliga tjänster inom barnomsorg, utbildning, hälso- och sjuk- vård samt äldreomsorg varierar mellan olika grupper. Dessutom studeras hur konsumtions- mönstret varierar med avseende på inkomst, kön m.m.

Huvudresultaten i bilagan visar att inkomst- spridningen ökat något under 1990-talet, men att värdet av den offentliga konsumtionen verkar utjämnande på inkomstfördelningen.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Inkomstfördelningen under 1990-talet

Lönespridningen visar vissa tecken på att öka ge- nom att löneinkomsten växer snabbare i den övre delen av fördelningen.

Inkomstspridningen2 ökade med ca 10 procent mellan 1991 och 1999. Under den första delen av 1990-talet var inkomstspridningen i det närmaste oförändrad och 1990-talets ökning har huvud- sakligen skett efter 1996. Större delen av ök- ningen kan hänföras till ökade realisationsvinster på kapital. Om dessa exkluderas ökar inkomst- spridningen endast med 4 procent. Den ökning av inkomstspridningen som kvarstår, när rea- vinster exkluderats, förklaras huvudsakligen av att hushåll med högst ekonomisk standard ökat sina arbetsinkomster mer än övriga efter 1995.

Andelen hushåll med svag ekonomi är drygt 4 procent och denna nivå har varit i stort sett oförändrad under hela 1990-talet. Sett i ett inter- nationellt perspektiv är detta en låg nivå.

Fördelning av offentlig konsumtion år 1999

Omfördelning över livet: Subventionerade tjäns- ter omfördelar främst över livet. Personer i 90- årsåldern beräknas få i genomsnitt drygt 150 000 kronor per år i främst vård och omsorg. Barn och ungdomar drar nytta av subventione- rade tjänster motsvarande ca 35 000 kronor årli- gen, huvudsakligen genom barnomsorg och ut- bildning, medan subventionerade tjänster till 60- åringar är knappt 15 000 kronor.

Barnfamiljer och pensionärer gynnas: Barn och deras föräldrar, särskilt ensamföräldrar, har låg inkomststandard, men när värdet av subventio- nerade tjänster inkluderas ökar deras resurser betydligt. De största subventionerna överförs dock till ålderspensionärer.

Om subventioner beaktas minskar inkomst- spridningen: Subventionerna är högre, både ab- solut och relativt sett, för personer med låg eko- nomisk standard jämfört med välbeställda. Subventionernas andel av disponibel inkomst är

	2 Inkomstspridningen mäts med GINI-koefficienten för justerad
1 Prop. 2000/01:100.	disponibel inkomst. Definition av GINI- koefficienten finns i
1 Prop. 2000/01:100.	underbilaga 3.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

sju gånger högre för de sämst ställda hushållen jämfört med de mest välbeställda hushållen.3

Mer subventioner till kvinnor: Kvinnor får 10 procent mer subventioner än män om man tar hänsyn till skillnader i ålder. Kvinnor har högre subvention inom flertalet offentliga tjänster.

Barnomsorg: Barnomsorg nyttjas i högre grad av barn till föräldrar med högre inkomst och med längre utbildning. Detta gäller såväl försko- leverksamhet som skolbarnsomsorg. De refor- mer som införts sedan dess – kommunernas skyldighet att erbjuda även förskolebarn med arbetslösa eller föräldralediga föräldrar plats i barnomsorg samt maxtaxa i förskola, fritidshem och familjedaghem – kommer rimligen att på- verka fördelningen av barnomsorgssubventioner.

Utbildning: Snedrekryteringen till den högre utbildningen består, men Sverige har en jämnare fördelning av kompetens, t.ex. läsförmåga, än de flesta andra länder. Spridningen i antal utbild- ningsår har minskat påtagligt de senaste 10 åren. Subventioner till grundskola och gymnasieskola är i stort sett lika stora i kronor till föräldrar med olika inkomst och social bakgrund. Subventioner till högskolan gynnar barn till högutbildade och tjänstemän. Det kompenseras endast delvis av att subventioner i arbetsmarknadsutbildning gynnar dem med kortare utbildning och lägre inkoms- ter. Barn till personer med lägre utbildning får totalt sett mindre subvention än högutbildade.

Hälso- och sjukvård: Konsumtion av hälso- och sjukvård är starkt kopplad till såväl ålder som kön. Kvinnor konsumerar mer sjukvård än män och äldre personer mer än yngre. Analysen visar att subventioner inom hälso- och sjuk- vårdsområdet är högre både i absoluta och rela- tiva termer för låginkomsttagare än för välbe- ställda, oavsett om man tar hänsyn till olikheter i åldersstruktur eller inte. En jämförelse mellan sjukvårdskonsumtion bland utrikes födda och svenskfödda visar att utrikes födda konsumerar mindre sjukvård då hänsyn tagits till olikheter i åldersstruktur m.m.

Äldreomsorg: Äldre med svag ekonomi ut- nyttjar äldreomsorg i större omfattning än välbe- ställda också när man tar hänsyn till åldersskill- nader. Subventionerna gynnar ekonomiskt svaga som också har sämre hälsa.

1 Hushållens inkomster

1.1Inkomstutveckling

Inkomstfördelningen följs regelbundet i SCB:s undersökning av hushållens ekonomi, HEK.4 I underbilagetabell 3.1 redovisas utvecklingen under 1990-talet samt en framskrivning till år 2002.

Denna redovisning avser analys av årliga tvär- snittsdata, vilket innebär att det är gruppers in- komstutveckling som studeras. Sammansätt- ningen av tvärsnitten förändras över tiden. Enskilda individer kan förflytta sig mellan inkomstgrupper, åldersgrupper etc. En ensam- stående med barn kan vid nästa mättillfälle till- höra gruppen övrig med barn om barnet har fyllt 18 år och bor kvar hemma. Gruppen ålderspen- sionärer kompletteras med yngre personer sam- tidigt som äldre personer dör. En individ kan sälja sitt hus och göra en realisationsvinst och därmed tillfälligt hamna i den högsta inkomst- klassen. Individer med stora kapitaltillgångar som är aktiva på aktiemarknaden är sannolikt med i den högsta inkomstklassen vid varje mät- tillfälle. Då longitudinella uppgifter saknas i SCB:s undersökning av hushållens ekonomi har det inte varit möjligt att följa enskilda individers vandring på inkomstskalan.

1.1.1Förändring av ekonomisk standard

Medianen för hushållens ekonomiska standard ökade med 1,4 procent mellan 1991 och 1999. Kvinnor har fått en något större ökning än män under perioden. Ålderspensionärers median- inkomst ökade kraftigt, medan utvecklingen för övriga åldersgrupper och hushållstyper var mer splittrad.

Medelvärdet för ekonomisk standard ökade med 5,3 procent i fasta priser. Alla inkomstgrup- pers medelvärden har ökat under perioden. Störst var ökningen i gruppen med de högsta in- komsterna, 17 procent. Att medelvärdet ökar mer än medianvärdet innebär i regel att fördel- ningen blir mer ojämn genom en större ökning i toppen av fördelningen.

3 Hushållen delas in i kvintiler utifrån ekonomisk standard. Den lägsta kvintilen jämförs med den högsta kvintilen. Ekonomisk standard mäts som disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda.

4 Tidigare Inkomstfördelningsundersökningen, (HINK). Undersök- sökningen bygger på kontrolluppgifter till taxeringen, myndigheters register och telefonintervjuer.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Tabell 1.1 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2000

	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000
Lönespridning (Decil9/Decil5)	-	1,40	1,43	1,45	1,44	1,46	1,46	1,52	1,55	1,55
Jämställdhet lön (D5k/D5m)	-	0,87	0,87	0,86	0,88	0,86	0,86	0,88	0,88	0,86

Inkomstspridning (Gini)	0,228	-	0,219	0,244	0,220	0,228	0,246	0,232	0,252	-

Förmögenhetskoncentrationen 1 %	-	19,5	-	-	-	-	20,3	-	29,8	-
Andel med svag ekonomi (%)	4,2	-	4,1	4,0	4,1	3,7	3,5	3,7	4,0	-

Andel barn (0-17 år) med svag	3,2	-	3,4	3,9	4,2	4,6	4,0	3,1	3,6	-
ekonomi (%)

Barnfamiljers relativa standard (%)	97,5	-	96,1	93,9	94,6	9,34	92,8	93,9	94,0	-

Regional spridning	1,18	1,16	1,16	1,17	1,14	1,16	1,17	1,19	1,17	1,21
Inkomströrlighet (M)	-	0,048	0,043	0,042	0,042	0,041	0,041	0,042	0,045	0,046

Marginaleffekt (%)	-	-	-	-	-	53,2	53,4	52,2	50,1	47,7

Förklaringar till nyckeltalen finns i underbilaga 3 samt i avsnitt 1.1.2 och 1.2.

Under perioden 1999–2002 beräknas hushållens reala inkomster öka med 12,5 procent i genom- snitt. Såväl ökade faktorinkomster5 som sänkta skatter och ökade transfereringar bidrar till för- ändringen. Ökningen är ungefär lika stor för en- samstående utan barn som för samboende. En- samstående med barn och ålderspensionärer beräknas få en svagare inkomstökning än ge- nomsnittet.

Sett över hela perioden 1991 till 2002 beräknas inkomstökningen vara högre än genomsnittet för den högsta inkomstgruppen, för ålderspen- sionärer och för sammanboende utan barn. Ungdomar och ensamstående med barn beräk- nas få en svagare ökning av inkomsten än genomsnittet. Kvinnor beräknas sammantaget få en något större inkomstökning än män.

1.1.2Fördelningspolitiska nyckeltal

I tabell 1.1 redovisas utvecklingen av ett antal fördelningspolitiska nyckeltal under 1990-talet. Ungefär hälften av nyckeltalen analyseras mer noggrant i denna bilaga medan övriga endast kort kommenteras här.

Förmögenhetskoncentrationen följs inte regel- bundet. De observationer som finns visar ändå tydligt att förmögenhetsmassan har blivit betyd- ligt mer ojämnt fördelad under 1990-talet.

Regional spridning: Skillnaderna i inkomstnivå mellan rika och fattiga regioner har varit i stort

sett konstant under perioden. De regioner som studeras är lokala arbetsmarknadsregioner.

Inkomströrligheten minskade något i början av perioden men har vänt uppåt igen mot slutet.

Marginaleffekter: Den genomsnittliga margi- naleffekten i befolkningen har minskat från 53,2 procent 1996 till 47,7 procent 2000. Ten- densen förväntas fortsätta genom lägre arbets- löshet, skattejusteringar och införande av max- taxa i barnomsorgen.

1.2Fördelningen av ekonomiska resurser 1991–1999

1.2.1Lönespridning 1992–2000

I detta avsnitt redovisas spridningen av löne- inkomst med uppgifter från SCB:s årliga löne- statistik.6 Med lön avses den överenskomna månadslönen vid heltidsarbete vilken grundar sig på uppgift från företagets personalredovisning. Både heltids- och deltidsanställda ingår.

Lönespridningen beräknas som kvoter mellan olika grupper där individerna delas in i tio lika stora grupper sorterade efter lön (deciler). En viss ökning av lönerna för den tiondel som har högst månadslön i relation till övriga kan obser- veras (se diagram 1.1). I den nedre delen av löne- skalan sker det en långsam förändring. Median-

5 Löner, företagar- och kapitalinkomster.

6 Lönestatistiken har för de senaste tre åren kompletterats med uppgifter för urvalspersoner i LINDA, SCB.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

lönen (decilgrupp 5) i förhållande till tiondelen med lägst lön har ökat något under 1990-talet.

Den statistiska täckningen av branscher och personal i ledande befattningar har förbättrats avsevärt från och med 1998. Tendensen till ökad relativ lön i de högre löneskikten kan delvis bero på att fler personer med höga månadslöner ingår i statistiken.

Diagram 1.1 Lönespridning 1992–2000
Decilkvoter
2,2
2,0
1,8
1,6
1,4
1,2
1,0						Decil 9/decil 1
0,8						Decil 9/decil 5
0,8						Decil 5 /decil 1
						Decil 5 /decil 1
0,6
1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000
Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I diagram 1.2 jämförs kvinnors lön med mäns lön för olika deciler i respektive lönefördel- ningar. Relationerna har varit påfallande kon- stanta men år 2000 förefaller det som om löne- nivån har utvecklats till kvinnors nackdel. Löneskillnaden är emellertid stor mellan könen, särskilt i de högre löneskikten där kvinnors genomsnittslön endast uppgår till ca 70 procent av mäns löneinkomst. I de lägre löneskikten är skillnaderna marginella och kvinnors lön uppgår till ca 94 procent av mäns.

1.2.2Inkomstspridning

Inkomstfördelningen redovisas årligen i SCB:s inkomstfördelningsundersökningar.

När inkomstfördelning och dess utveckling över tiden skall analyseras måste ett antal val av- seende metod och definitioner göras. Det gäller t.ex. hur inkomsten beräknas, om det är hushåll eller individer som skall analyseras och hur man skall jämföra hushåll med olika storlek och sammansättning. Varken forskningen eller inter- nationell standard ger en entydig vägledning i dessa frågor.

Analyserna i denna redogörelse avviker från SCB:s officiella statistik. Syftet är att uppnå en rättvis beskrivning av fördelningen av konsum- tionsmöjligheter bland hushåll med olika för- sörjningssituation. Ytterligare ett syfte är att följa internationell praxis. De avsteg som gjorts från SCB:s metoder redovisas i detalj i under- bilaga 3.

I diagram 1.3 visas hur inkomstspridningen, mätt som Gini-koefficienten (se underbilaga 3) för justerad disponibel inkomst, utvecklats under 1990-talet. Nivån varierar kraftigt mellan enskilda år. Inkomstspridningen ökar de år då hushållen väljer att realisera stora nominella värdeökningar i aktier och andra tillgångar. En- ligt denna serie ökade Gini-koefficienten från 0,228 till 0,252 mellan 1991 och 1999. Ett högre värde betyder en mer ojämn inkomstfördelning. Ökningen med 0,024 enheter motsvarar drygt 10 procent. Detta mönster stämmer väl överens med vad som redovisas i offentlig statistik.

Diagram 1.2 Kvinnors lön i relation till mäns lön									Diagram 1.3 Spridning i justerad disponibel inkomst
Diagram 1.2 Kvinnors lön i relation till mäns lön									1991–1999
1992–2000									Gini
									Gini
Decilkvoter									0,26
									0,26
1,0
									0,25
0,9									0,24
0,8									0,23
0,8
									0,22
0,7									0,21
					Decil 1 kvinnor/decil 1 män				0,21
					Decil 1 kvinnor/decil 1 män
0,6					Decil 5 kvinnor/decil 5 män				0,20		Inklusive reavinster				Exklusive reavinster
0,6					Decil 9 kvinnor/decil 9 män						Inklusive reavinster				Exklusive reavinster
					Decil 9 kvinnor/decil 9 män				0,19
									0,19
0,5									1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Reavinsternas stora genomslag på inkomstsprid- ningen beror på att de är mycket skevt fördelade. År 1999 stod en procent av befolkningen för

70 procent av reavinsterna och tio procent av befolkningen för 99 procent av desamma. Rea- vinsternas omfattning har ökat trendmässigt under perioden men varierar kraftigt mellan åren, t.ex. uppgick de 1992 till 18,4 miljarder kronor jämfört med 130 miljarder kronor år 2000. När reavinsterna exkluderas tydliggörs att fördelningen av övriga inkomster varit i stort sett helt oförändrad under perioden 1991–1996, därefter ökar ojämnheten något. Denna ökning beror främst på att de med högst inkomst har ökat sin inkomst, framför allt arbetsinkomst, snabbare än övriga mot slutet av 1990-talet.

De förändringar i inkomstfördelningen som skett under 1990-talet kan alltså nästan helt för- klaras av reavinster, både den kraftiga variationen och den ökade spridningen. Anmärkningsvärt är att inkomstfördelningen i stort tycks vara helt opåverkad av den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten under decenniet. Alla för- ändringar kan i princip förklaras med börs- utvecklingen.

Att så lite har hänt med inkomstfördelningen i stort betyder inte att enskilda hushåll och indi- vider inte har drabbats hårt av den ekonomiska nedgången och arbetslösheten under perioden. Det kan ske stora förändringar inom en given fördelning genom att hushåll ”byter plats” med varandra, utan att fördelningens sammantagna utseende påverkas.

Enligt preliminär statistik från SCB fortsätter tendensen till ökad inkomstspridning även under år 2000 men en närmare analys kan göras först när den definitiva statistiken föreligger.

1.2.3Ekonomiskt utsatta

Fattigdomsbekämpning är ett centralt mål för fördelningspolitiken. Statistiken över personer med en svag ekonomi är svårtolkad och måste bedömas med stor försiktighet. Registrerade årsinkomster fångar inte ekonomiska resurser i form av förmögenhet, arv och liknande över- föringar inom familjen och inte heller tips- vinster, inkomster från svartarbete osv. Många människor har tillfälligt valt att sänka sina in- komster i samband med studier, föräldraledighet, resor etc. Det har tidigare7 visats att två tredje- delar av alla som räknas till dem med en svag

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

ekonomi hör till grupper vars inkomster är svåra att mäta, som har förmögenhet eller som själva valt låga inkomster. Relativt få av dem som regis- treras som fattiga i inkomststatistiken tar emot socialbidrag. Det kan också finnas ett under- utnyttjande av socialbidrag som beror på atti- tyder och informationsbrister.

När omfattningen av låga inkomster skall beräknas utgår man ofta från en inkomstgräns och betraktar alla individer eller hushåll vars inkomster understiger denna gräns som ekono- miskt utsatta eller ekonomiskt fattiga. Inkomst- gränsen kan vara absolut eller relativ. Om vad som skall betraktas som en inkomst under ”fattigdomsgränsen” bestäms av inkomstnivån i den miljö där individen eller hushållet lever, väljs en relativ inkomstgräns.

I SCB:s officiella statistik används ett relativt mått på svag ekonomi: andelen hushåll som har en justerad disponibel inkomst som understiger halva medianinkomsten. Exempel på ett absolut mått är andelen hushåll med inkomster under- stigande socialbidragsnormen. Denna fattig- domsgräns kan ändras över tid med inflationen men sänks inte om medianinkomsten sänks. I följande analyser används samma relativa mått som i den officiella statistiken, men med de korrigerade beräkningsmetoder som redovisas i underbilaga 3.

Enligt den officiella statistiken har andelen hushåll med svag ekonomi varit i stort sett oför- ändrad mellan 1996 och 1999. De korrigerade beräkningarna visar att resultatet håller även för hela perioden 1991–1999.

I diagram 1.4 visas också utvecklingen enligt den officiella statistiken med det tidigare använda hushållsbegreppet (”HINK-hushåll”). Förutom att nivån är betydligt högre under hela perioden finns en viss ökning av andelen med svag ekonomi. Denna ökning finns inte i serier som använder kosthushållsbegreppet. Skillnaden beror till stor del på att ungdomar över 18 år som bor hemma hos sina föräldrar betraktas som egna hushåll om det tidigare hushållsbegreppet används. Hemmaboende ungdomar har oftast låga egna inkomster varför de hamnar under gränsen för en svag ekonomi.

7 Prop. 1996/97: 1 bilaga 4.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Diagram 1.4 Andel med svag ekonomi 1991–1999

Procent
10
9
8
7
6
5
4
3			Officiell statistik HINK-hushåll
2			Officiell statistik kosthushåll
1			Korrigerade beräkningar
0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999

Anm: Den officiella statistiken avser hushåll medan de korrigerade beräkningarna avser individer.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1.2.4Utveckling för olika grupper

I diagram 1.5 redovisas hur barnfamiljernas, ålderspensionärernas och ungdomarnas relativa inkomster varierat över tiden. Relativ inkomst definieras som genomsnittlig justerad disponibel inkomst i gruppen i förhållande till motsvarande genomsnitt för totalbefolkningen. För att underlätta jämförelser av utvecklingen har nivån för samtliga grupper satts till 100 år 1991.

Diagram 1.5 Ekonomisk standard för barnfamiljer, ungdo- mar (18–24 år) och ålderspensionärer i förhållande till hela befolkningen 1991–1999

Index 1991=100

115
110
105
100
95
90
85
80				Barnfamiljer
75				Ungdomar
75				Ålderspensionärer
70				Ålderspensionärer
70
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Ungdomar

Ungdomarnas (18–24 år) inkomststandard låg redan 1991 betydligt under genomsnittet i befolkningen och de drabbades särskilt hårt av den sjunkande sysselsättningen i början av 1990- talet. Detta syns tydligt i deras relativinkomster som sjönk kraftigt fram till 1995. Därefter har en snabb återhämtning skett även om nivån fortfa-

rande är något lägre än 1991. Utbyggnaden av gymnasieskolan med ett tredje studieår i kombi- nation med den svaga arbetsmarknaden har medfört att allt fler valt att studera, med en sva- gare inkomst som följd.

Barnfamiljer

Barnfamiljernas ekonomiska situation försäm- rades fram till 1997. Detta kan till stor del för- klaras av stigande arbetslöshet samt att de drab- bades hårdare av saneringsprogrammet än andra grupper. Efter bottennoteringen 1997 har en viss återhämtning skett. Under de senaste åren har insatser gjorts för att förbättra barnfamiljernas situation, bl.a. har barnbidragen höjts successivt åren 2000–2001 och år 2002 infördes en maxtaxa i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Effekterna av dessa åtgärder kan ännu inte ut- läsas i den officiella inkomststatistiken. Sanno- likt kommer det att påverka barnfamiljernas ekonomi positivt.

Andelen barn som lever i familjer med svag ekonomi är internationellt sett mycket låg i Sve- rige.8 Andelen ökade dock från 3,2 procent 1991 till 4,6 procent 1996. Därefter har andelen sjunkit igen och 1999 var den 3,6 procent.

Diagram 1.6 Andel barn (0–17 år) som lever i familjer med svag ekonomi 1991–1999

Procent
5,0
4,5
4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Ålderspensionärer

Ålderspensionärers ekonomiska standard har, med undantag för enstaka år, förbättrats succes-

8 Se t.ex. bilaga 3 Prop. 1999/2000:100.

sivt under 1990-talet. Sedan 1991 har gruppens genomsnittliga inkomststandard ökat kraftigt jämfört med övriga grupper. Under andra halvan av 1990-talet ligger förändringstalen på samma nivå som genomsnittet i befolkningen. Förbätt- ringen har flera förklaringar. För det första på- verkas pensionärer inte direkt av stigande arbets- löshet. För det andra ersätts äldre pensionärer successivt med yngre pensionärer med högre ATP-pension. Slutligen drabbade konsolide- ringen av de offentliga finanserna inte pensio- närsgrupperna i samma utsträckning som övriga grupper.

2Omfördelning genom offentliga tjänster

2.1Bakgrund och syfte

Regeringen har i olika sammanhang framhållit att analyserna av fördelningen av den ekono- miska välfärden behöver breddas och fördjupas.

Nästan alla fördelningsanalyser använder disponibel inkomst som mått på levnadsstandard och fördelning av ekonomiskt välstånd. Den disponibla inkomsten exkluderar emellertid de resurser som tillhandahålls genom offentliga tjänster, såsom omsorg om unga och gamla, utbildning samt hälso- och sjukvård. För att få en mer komplett bild av välfärdens fördelning, bör därför subventionsvärdet av dessa tjänster inkluderas.

Den offentliga konsumtionen uppgår till ca 535 miljarder kronor, vilket utgör ungefär en fjärdedel av BNP. I denna analys ingår endast individuella tjänster till en produktionskostnad på ca 285 miljarder kronor. Detta kan ställas i relation till de kontanta inkomstöverföringarna till hushållen på ca 400 miljarder kronor.

Även om subventioner inte utgörs av kon- tanter, har de ett värde för mottagaren eftersom denne annars skulle få betala för utnyttjande av tjänsten. Fördelningspolitiska motiv ligger ofta till grund för samhällets omfattande engagemang i att tillhandahålla subventionerade tjänster. Offentligt subventionerad utbildning syftar till att ge barn och ungdomar likvärdig utbildning oberoende av bakgrund. Utbildning syftar ytterst till att skapa likvärdiga förutsättningar för sysselsättning och livsinkomst, oavsett indi- videns bakgrund. Genom offentlig vård och om-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

sorg vill samhället förbättra livsvillkoren för sjuka och handikappade. Behov, inte ekono- miska förhållanden, skall bestämma tillgången till vård och omsorg.

Människors grundläggande förutsättningar och risker i livet är ojämnt fördelade. Personer med högre utbildning har ofta god hälsa, bättre inkomst, låg risk i arbetet samt en längre livs- längd. Personer med svag hälsa har ofta lägre utbildning, högre arbetslöshet, lägre inkomst, högre risk i arbetet och riskerar att dö i förtid.

Marknaden klarar sällan av att utjämna dessa skillnader i förutsättningar och risker. I Sverige, liksom i de flesta andra industriländer, har man därför valt att subventionera olika tjänster som barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg. Dessa subventioner utvär- deras sällan utifrån fördelningspolitisk synvinkel.

Under den ekonomiska krisen under 1990- talets första hälft tvingades kommuner och landsting att skära ned sina utgifter. Ekonomin har nu återhämtat sig och regeringen prioriterar verksamheten inom vård, skola och omsorg.

Mot denna bakgrund är det angeläget att komplettera den traditionella fördelnings- analysen genom att belysa hur dessa offentliga tjänster fördelas.

2.1.1Fördelningsmål

Fördelningseffekter av subventionerade offent- liga tjänster kan bedömas utifrån ett antal olika fördelningsmål. En detaljerad genomgång av frågeställningar som rör mål inom fördelnings- politiken samt kunskapsläget inom forskningen, gjordes i den fördelningspolitiska redogörelsen till budgetpropositionen för 2000.9 Det finns ett antal viktiga överväganden att göra i samband med utvärderingar av fördelningspolitiska effek- ter av den offentliga konsumtionen. Några cen- trala frågeställningar lyfts fram nedan.

Är offentligt subventionerade tjänster tillgängliga i lika omfattning för alla och av samma kvalitet? Det är mycket få i Sverige som ifrågasätter offentliga ingripanden i syfte att skapa förut- sättningar för vård, omsorg och utbildning på lika villkor för alla medborgare. För att kunna utvärdera dessa mål krävs omfattande kunskaper

9 Prop. 1999/2000:1 bilaga 4.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

om människors behov av olika tjänster, till- gången på tjänster och deras kvalitet.

Är det faktiska utnyttjandet av offentliga tjänster lika för dem som har lika behov? Samhället vill, av rättviseskäl aktivt påverka medborgarnas val, bl.a. genom utbildning och information. Exem- pelvis bör barn ges samma förutsättningar att nyttja barnomsorgen, oavsett föräldrarnas utbildning eller inkomst. Studier av fördelnings- effekter av offentliga tjänster baseras ofta på den faktiska konsumtionen, men bortser oftast från att skillnader i användning kan spegla såväl olika val som olika behov. Behov är i regel mycket svårt att mäta.

Fördelas offentliga tjänster så att de gynnar resurssvaga personer? Höginkomsttagare betalar mer i skatt än låginkomsttagare och bidrar där- med till en större del av finansieringen av offent- liga tjänster. Om båda grupperna har lika tillgång till och utnyttjar tjänsten med samma kvalitet sker en omfördelning.

Underlättar offentliga tjänster individens omfördelning av resurser över livet? Ofta är beho- ven som störst de perioder i livet när inkomsten är som lägst. Många medborgare skulle ha svårt att lösa denna omfördelning på marknaden. Det finns inga undersökningar som visar hur stor del av den offentliga konsumtionen i Sverige som utjämnar resurser över livet respektive hur stor del som utjämnar mellan ekonomiskt svaga och välbeställda.

Medför subventioneringen en utjämning av faktiska livsvillkor? Syftet är inte att nå en jämn konsumtion av tjänster utan att utjämna faktiska levnadsförhållanden. I Sverige finns en utbyggd statistik och omfattande forskning om skillnader i levnadsförhållanden. Endast undantagsvis vär- deras dock välfärd och ekonomisk standard i förhållande till den omfattande subventionen av offentliga tjänster. En central fråga är om grundläggande välfärd som hälsa, kunskap och livslängd är jämnare fördelad i Sverige, än i länder med mindre omfattande verksamhet i offentlig regi.

Påverkar subventionerade offentliga tjänster medborgarnas beteende och är användaravgifterna rättvisa? Människors beteende påverkas inte enbart av subventionen i sig, utan även av den avgift som man betalar för offentliga tjänster samt av finansieringen via skatten. Många tjäns- ter är gratis, för en del betalas en fast avgift, medan andra tjänster har inkomstrelaterade av- gifter. Avgiftssättningen utgör en viktig del i den

omfördelning som sker. Höga avgifter kan på- verka efterfrågan så att utnyttjandet inte sker efter behov. På samma sätt kan alltför låga av- gifter leda till överutnyttjande. Nyttan av offent- lig omfördelning bör vägas mot eventuella sned- vridningar som orsakas av skattesubventionerade offentliga tjänster. Höga skatter, i kombination med användaravgifter och inkomstprövade bidrag, kan leda till höga sammanlagda marginal- effekter. Alltför höga marginaleffekter försvagar drivkrafterna till arbete, vilket på sikt minskar de framtida möjligheterna att tillhandahålla resurser för de offentliga välfärdssystemen.

2.1.2En databas över offentlig konsumtion

SCB fick under hösten 2001 i uppdrag att fram- ställa en databas över individernas och hushållens inkomster och konsumtion av offentliga tjänster avseende år 1999. Databasen bygger på SCB:s undersökning av hushållens ekonomi 1999 (HEK) och har kompletterats med uppgifter från andra register. Analysen i detta kapitel grundar sig på dessa data. Resultat från en lik- nande studie avseende 1997 och mycket av teorin och forskningsläget finns redovisat i den fördelningspolitiska redogörelsen i budget- propositionen för 2000.10

Analysen här, liksom i tidigare redogörelse, avser endast de resurser som fördelas i form av individuella tjänster. De subventioner som om- fattas är barnomsorg, utbildning, arbetsmark- nadsåtgärder, individuell familjeomsorg, färd- tjänst, äldreomsorg i form av särskilt boende och hemtjänst, sluten sjukhusvård och öppenvård samt läkemedel och tandvård. Tjänster som kan konsumeras av många personer gemensamt (kollektiva tjänster), såsom infrastruktur, för- svar, rättsväsende och polis har inte beaktats.

Metoden för att beräkna subventioner och fördela dem på hushåll och individer följer samma principer som vid tidigare studie. Data- basen innehåller konsumtion och kostnader i något högre grad än 1997, vilket försvårar en jämförelse mellan åren.

Värdet av subventionen antas motsvara produktionskostnaden minus användaravgiften. Den beräknade subventionen kan således inte likställas med individens egentliga värdering av

10 Prop. 1999/2000:1 bilaga 4.

tjänsten. I vissa fall överskattar den beräknade subventionen det värde som en person ger tjänsten medan subventionen i andra fall under- skattar värdet. I ytterligare andra fall uppkom- mer värdet först över tiden.

2.2Fördelningen av offentliga subventioner 1999

Detta avsnitt belyser den grundläggande frågan om hur fördelningen av ekonomisk standard förändras ett visst år om man förutom inkoms- ten även beaktar värdet av subventionerade offentliga tjänster.

Här redovisas det faktiska nyttjandet medan diskussionen om nyttjandet i förhållande till hushållens behov delvis tas upp i avsnitten som mer i detalj behandlar enskilda tjänster.

2.2.1Fördelning efter ålder

Skatter, transfereringar och offentligt subven- tionerade tjänster har ett starkt inslag av omför- delning över livet. I diagram 2.1 redovisas dessa fördelat efter individens ålder. Transfereringar som riktar sig till hushållet (t.ex. bostadsbidrag) har fördelats på hushållets medlemmar. Övriga transfereringar (t.ex. sjukpenning, pension) och offentliga subventioner är de som individen tar emot. Skatt avser den inkomstskatt som per- sonen betalar på arbete och socialförsäkrings- transfereringar eller på kapital.

Barn och ungdomar har låga värden på skatt och transferering. Den genomsnittliga skatten per person är som högst 90 000 kronor per år i 40–55-årsåldern till följd av att löneinkomster stiger med ålder.

Transfereringar från socialförsäkringssyste- men varierar mellan 30 000 och 40 000 kronor upp till 50-årsåldern. Därefter ökar de mycket kraftigt som följd av förtids- och ålderspensioner och är som allra högst (155 000 kronor) i 65-års- åldern. I högre åldrar minskar successivt sedan transfereringarna som följd av att äldre personer har lägre ålderspensioner.

Subventioner är ofta direkt knutna till ålder, exempelvis barnomsorg, utbildning och äldre- omsorg. De är därför höga bland de yngsta och bland de allra äldsta. Subventionen till personer i 90-årsåldern beräknas till drygt 150 000 kronor

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

per år, vilket kan jämföras med knappt 15 000 kronor för personer i 60-årsåldern.

Diagram 2.1 Individuell skatt, transferering och subvention i olika åldersgrupper 1999. Antal i 5-årsklasser

Antal					Kronor per år
140 000					200 000
120 000					180 000
120 000					160 000
					160 000
100 000					140 000
80 000					120 000
80 000
					100 000
60 000					80 000
					80 000
40 000					60 000
20 000					40 000
20 000					20 000
					20 000
0					0
0	5	10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 95
Antal personer			Transf	Skatt	Subv

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Den statiska åldersanalysen väcker frågan om hur stor del av skatt, transferering och sub- vention som omfördelar över livet respektive mellan individer. Sådana analyser kräver dock tillgång till paneldata där individerna kan följas över tiden. Analyser med hjälp av simulerade livsförlopp har visat att 25 procent av skatter och bidrag endast är en årlig rundgång.11 Ungefär 50 procent är en omfördelning över livet. Åter- stående ca 25 procent utgör en omfördelning mellan individer. Analysen avser endast skatter och transfereringar, inte offentlig konsumtion. Många av socialförsäkringssystemens syften är att omfördela risk mellan olika personer och inte i första hand att omfördela resurser mellan olika åldrar.

Fördelningen av offentliga subventioner i olika åldersgrupper pekar på att en stor del av den offentliga konsumtionen utgörs av en om- fördelning från förvärvsaktiv ålder till de allra sista åren i livet. Mycket stora belopp i form av sjukvård och äldreomsorg tillgodogörs då de äldsta.12

2.2.2Fördelning efter hushållstyper

Ett alternativt antagande som tillämpas i följande analys är att värdet av subventionen helt tillfaller

11Hussenius, Selén 1994. Med rundgång avses transfereringar och skatter som individen via olika system betalar till sig själv under ett givet år.

12Batljan, Lagergren, bilaga 8 till LU 1999/2000.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

det hushåll personen hör till. Det är analogt med att personer i ett hushåll antas ha gemensam ekonomi. Alla i hushållet förutsätts ha lika stor nytta av subventionen till ett barns barnomsorg eller utbildning, eftersom alla i hushållet annars antas ha behövt bidra med att betala för tjänsten. Hushållets totala subvention fördelas lika på varje medlem i hushållet. Den disponibla inkomsten inklusive subvention avser således summan av justerad kontant disponibel inkomst och beräknad total subvention per capita.

Den ekonomiska standarden skiljer sig betyd- ligt mellan personer som hör till olika hushålls- typer, vilket har ett samband med ålders- skillnader, dvs. var i livscykeln man befinner sig (diagram 2.2). Ensamstående har lägre standard än sammanboende. Personer utan barn har högre standard än barnfamiljer och standarden minskar med ökat antal barn i hushållet.

Efter att subventioner inkluderats förändras bilden. Barnfamiljers och framför allt ensam- föräldrars resurser ökar betydligt när subven- tioner räknas in. Mest ökar de dock för ensam- stående ålderspensionärer. Som framgår av diagrammet och underbilagetabell 3.2 sker en betydande utjämning för olika hushållstyper när hänsyn tas till subventionen från offentliga tjänster.

Diagram 2.2 Justerad disponibel inkomst och subvention i olika hushållstyper 1999

Kronor per år

E 0

Disp ink

E +

Subvention

G 0

G +

Ö 0

Ö +

P E

P S

P Ö

0 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

E0= Ensam utan barn, E+= Ensam med barn, G0= Gift/samboende utan barn, G+= Gift/samboende med barn, Ö0= Övriga hushåll utan barn, Ö+= Övriga hus- håll med barn/ungdomar, PE= Ensamstående pensionär, PS= Gift/samboende pensionär, PÖ= Övriga hushåll med minst en pensionär

2.2.3Omfördelning genom skatter

Inkomst av lön, näringsverksamhet och kapital (faktorinkomsten) är ojämnt fördelad i befolk- ningen. De 20 procent som har högst ekonomisk

standard (kvintil 5) står för 44 procent av alla faktorinkomster (tabell 2.1). Deras faktor- inkomst är drygt 10 gånger högre än inkomsten bland femtedelen med lägst standard. Skatt och sociala transfereringar utjämnar inkomsten kraf- tigt. Den disponibla inkomsten är därför mycket jämnare fördelad. Personer i kvintil 5 hade 3,4 gånger högre ekonomisk standard jämfört med de 20 procent med lägst standard.

Tabell 2.1 Faktorinkomst och disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda med och utan offentlig subvention 1999. Andel i olika inkomstgrupper. Procent

Inkomstgrupper efter disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda

Inkomstgrupp	Faktor-	Justerad dispo-	Justerad dispo-
(kvintil)	inkomst	nibel inkomst	nibel inkomst
			med subvention
1	4	10	14
2	10	15	16

3	17	18	18

4	24	22	21
5	45	35	31

Alla	100	100	100

Kvintil 5/kvintil 1	10,3	3,4	2,3

Källa: HEK, SCB, Finansdepartements beräkningar

Subvention genom offentliga tjänster är betyd- ligt högre för personer med låg ekonomisk standard. Kvoten mellan femtedelen med högst standard och den med lägst minskar till 2,3 gånger. Det innebär att subventioner i likhet med skatter och transfereringar har en utjäm- nande effekt på de ekonomiska resurserna räk- nade statiskt.

Tabell 2.2 Inkomstspridning för olika inkomstslag 1999

Gini-koefficienten för justerad inkomst efter hushållets sammansätt- ning

Inkomstslag	Gini
Faktorinkomst (F)	0,493
Bruttoinkomst (B)	0,334

Disponibel inkomst justerad för	0,257
försörjningsbörda (D)

Disponibel inkomst justerad med	0,203
offentlig subvention (S)

Samlad effekt (F) - (S)	0,290

Transfereringseffekt (F) – (B)	0,159

Skatteeffekt (B)- (D)	0,077

Subventionseffekt (D) – (S)	0,054

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Inkomstspridningen minskar således när sub- ventionsvärdet av offentliga tjänster adderas till den disponibla inkomsten. Gini-koefficienten sjunker från 0,257 till 0,203, dvs. med 21 procent

eller 0,054 enheter (tabell 2.2). Utjämnings- effekten är dock betydligt större för transfe- reringar och skatter. Den relativa skillnaden beror dock på i vilken ordning effekten beräknas och på hur stor spridningen är före utjämningen.

2.2.4Fördelning på inkomstgrupper

Subvention av barnomsorg är nästan dubbelt så stor för de tre femtedelar personer med lägst ekonomisk standard jämfört med femtedelen med högst standard (diagram 2.3 och under- bilagetabell 3.2). Även utbildningssubventionen har ett samband med inkomst. Utbildnings- subvention utgör 15 000 kronor eller 20 procent av den disponibla inkomsten för femtedelen per- soner med lägst ekonomisk standard mot 7 500 kronor eller 3 procent för femtedelen med högst inkomst. Detta beror främst på att barnfamiljer och högskolestuderande i genomsnitt har låga inkomster. Äldreomsorgen visar det största sambandet med inkomsten och varierar från knappt 12 000 kronor i den lägsta kvintilen till 2 000 kronor i den högsta. Sjukvårdssubventionen varierar från drygt 11 000 kronor i den lägsta inkomstgruppen till 9 000 kronor i de högsta.

Diagram 2.3 Subventioner i olika inkomstgrupper 1999

Kronor per år				Procent
70 000			Arbetsmarknad		70
			Arbetsmarknad
60 000			Äldreomsorg		60
50 000			Ohälsa		50
50 000			Utbildning		50
			Utbildning
40 000			Barnomsorg		40
30 000			Andel av disp ink		30
30 000					30
20 000					20
10 000					10
0					0
1	2	3	4	5

Inkomstgrupper (kvintiler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Den totala subventionens andel av disponibel in- komst är mycket högre bland personer med lägst ekonomisk standard jämfört med de med högst standard (63 procent mot 9 procent).

De samlade effekterna kan också belysas genom att man beräknar ett nettobidrag för varje person som skillnaden mellan betald skatt och mottagen social transferering plus subvention. Den femtedel personer som har högst ekono- misk standard bidrar netto med ca 60 000 kronor

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

per år medan femtedelen med lägst standard netto tar emot ca 90 000 kronor. Över 70 pro- cent av medborgarna får mer resurser i form av social transferering och offentligt subven- tionerad tjänst än vad man betalar under året i skatt på inkomst av tjänst och kapital. Netto- bidragen summerar inte till noll då det även finns andra indirekta skatter och avgifter som bidrar till finansieringen av offentliga tjänster.

Diagram 2.4 Nettobidrag i olika inkomstgrupper 1999

Kronor per år

100 000
80 000			Nettobidrag
60 000
40 000
20 000
0
-20 000
-40 000
-60 000
-80 000
1	2	3	4	5
		Inkomstgrupper (kvintiler)
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.2.5Fördelning på kön

Kvinnor får något högre subventioner än män inom alla offentliga tjänster även när hänsyn tagits till åldersskillnader (diagram 2.5). Skillna- derna är i allmänhet små och kan förklaras av större deltagande i utbildning, större behov av omsorg eftersom äldre kvinnor oftare lever ensamma osv.

Diagram 2.5 Subventioner till kvinnor och män 1999. Standardvägt efter ålder

Kronor per år

40 000
35 000	Kvinnor	Män
	Kvinnor	Män
30 000
25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0

Barn Utb Arbm.åtg Ohälsa Äldre Totalt Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

3Offentliga subventioner efter behov?

Föregående avsnitt visade att inkomstskillna- derna mellan ekonomiskt svaga och välbeställda i hela befolkningen minskar när värdet av subven- tioner i den offentliga konsumtionen beaktas. Detta kan delvis förklaras av att behovet av de offentliga tjänsterna är störst under de perioder i livet när inkomsterna tenderar att vara låga. En central fördelningsfråga som följer av detta är om nyttjandet av offentliga tjänster är lika för personer som har samma behov eller förutsätt- ningar.

I avsnitt 2.2 redovisades genomsnittliga sub- ventioner för grupper utan egentlig hänsyn till gruppernas eventuella behov av de skilda tjäns- terna. I detta avsnitt redovisas olika subventioner för de grupper som i någon mening är målgrupp för respektive subvention. I de flesta fall innebär det att subventionerna beräknas för individer i relevanta ålderskategorier. Vad gäller exempelvis barnomsorgen beräknas de genomsnittliga sub- ventionerna till hushåll med barn i åldern 2–12 år.

Dessutom redovisas subventionerna uttryckta som andel av disponibel inkomst. Kalkylen av subventionerna som andel av inkomsten ger indikationer på den omfördelning av resurser som sker genom de olika offentliga tjänsterna. Som tidigare nämnts kan dock inte subventio- nerna jämställas med vanliga inkomster.

3.1Barnomsorgens fördelning 1999

Barnomsorgens huvudsakliga syfte är att genom pedagogisk gruppverksamhet stimulera barns utveckling och lärande samt att bidra till goda uppväxtvillkor. Barnomsorgen skall också underlätta för föräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete eller studier. Den stora ut- byggnaden av barnomsorgen inleddes på 1970- talet. Mellan åren 1975 och 1997 ökade antalet barn i daghem, fritidshem och familjedaghem från drygt 154 000 till 723 000.13

I detta avsnitt undersöks om nyttjande och subventioner av förskoleverksamhet och skol-

barnsomsorg var jämt fördelade med hänsyn till föräldrarnas utbildning och inkomster. Andra viktiga frågor som exempelvis barnomsorgens betydelse för barnens utveckling behandlas dock inte.

Offentligt finansierad omsorg för barn i åldern 2–12 år analyseras här. Under det första levnadsåret är föräldrarna oftast hemma med barnet med ersättning från föräldraförsäkringen. Fram till dess att barnen börjar skolan kan de sedan vara inskrivna i förskoleverksamhet.14 Vid sex års ålder börjar de flesta barn i skolan (för- skoleklass), och behovet av barnomsorg minskar. Skolbarn kan vara inskrivna i skol- barnsomsorgen. Nyttjande och subventioner i barnomsorgen analyseras för barn i åldern 2–5 år respektive 6–12 år.

Undersökningen avser 1999, men sedan dess har det skett flera förändringar inom barnom- sorgen. Kommunerna är numera skyldiga att er- bjuda förskolebarn med arbetslösa eller föräldra- lediga föräldrar plats i barnomsorgen minst tre timmar per dag. Maxtaxa har införts i förskola, fritidshem och familjedaghem. Det pedagogiska perspektivet har blivit tydligare – att förskolan i första hand är till för barnets skull, dess omsorg, utveckling och lärande. Förskolan ska vara till för alla barn, oavsett social och ekonomisk situa- tion.

3.1.1Vad bestämmer nyttjandet?

Nyttjandet av barnomsorg styrs av tillgång och efterfrågan på barnomsorgsplatser. Kommu- nerna var 1999 enligt lag skyldiga att tillhanda- hålla barnomsorgsplats för barn i åldern 1–12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. I vilken utsträckning föräldrar efterfrågar barn- omsorgsplats beror på barnens ålder, föräld- rarnas sysselsättning och arbetstider och önskemål samt de avgifter som kommunerna tar ut.

För barn i åldern 1–9 år med förvärvs- arbetande eller studerande föräldrar är barn- omsorgen i stort sett fullt utbyggd.15 De allra flesta kunde 1999 få plats i barnomsorgen inom relativt kort tid. Förvärvsarbetande eller stude- rande föräldrars barn i åldrarna 1–5 år återfanns

13 Skolverket (2001) Beskrivande data om barnomsorg och skola 2000	14	Förskolor och familjedaghem.
Skolverkets rapport nr 192.	15	Skolverket (2001) Barns omsorg. Skolverkets rapport nr 203.

till 90 procent i barnomsorg och bland 6–9-år- ingar var andelen 74 procent. Endast någon enstaka procent uppgav att de efterfrågade ytter- ligare plats. För barn till arbetslösa och föräldralediga var situationen annorlunda. Ande- larna i barnomsorg var lägre och för 8–10 pro- cent av barnen efterfrågades ytterligare barn- omsorgsplats.

3.1.2Skillnader i nyttjandet av barnomsorg

Det är vanligare att barn i familjer med högre ekonomisk standard har en plats i barnomsorgen än barn från familjer med en lägre standard (dia- gram 3.1). Detta gäller både förskoleverksamhet och, i något lägre grad, skolbarnsomsorg. I familjer med högst ekonomisk standard nyttjade 92 procent av barnen i åldern 2-5 år barnomsorg, medan andelen i familjer med lägst ekonomisk standard endast var 74 procent.

Flera faktorer kan bidra till att förklara detta. Barn till arbetslösa och föräldralediga, som ten- derar att ha lägre inkomster, hade 1999 inte samma rätt till barnomsorgsplats som övriga barn. Familjer där man av olika skäl väljer att arbeta mindre för att själva ta hand om barnen hamnar också i en lägre inkomstgrupp. Föräld- rarnas sysselsättning förklarar således på olika sätt en del av skillnaden. I familjer där föräld- rarna arbetar heltid var nyttjandet av barn- omsorgen relativt likartad i familjer med olika ekonomisk standard. Andelen barn med barn- omsorg inom inkomstgrupperna var lika stor i den högsta och i den lägsta inkomstgruppen och högst i den näst lägsta inkomstgruppen.16

En del av skillnaderna i nyttjandet beror på att föräldrar med låg inkomst avstår från att nyttja en subventionerad plats eller nyttjar den i lägre grad därför att de anser att avgiften är för hög. 17 Ungefär fyra procent av alla föräldrar med låga inkomster som har barn i åldern 2–5 år uppgav att de avstått från barnomsorg på grund av höga avgifter. För ekonomiskt välbeställda var denna andel under en procent.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Diagram 3.1 Andel barn i barnsomsorg i olika inkomstgrupper 1999

Procent
100
90	2-5 år		6-12 år
80
70
60
50
40
30
20
10
0
	1	2	3	4	5

Inkomstgrupper (kvintiler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Föräldrarnas utbildning har också betydelse för nyttjandet av barnomsorgen. Ju längre utbild- ning föräldrarna har, desto vanligare är det att barnen har plats i barnomsorgen (diagram 3.2). 89 procent av alla barn i åldern 2-5 år till föräld- rar med högre utbildning har en barnomsorgs- plats jämfört med 73 procent av barnen till för- äldrar med lägst utbildning. Skillnaden förklaras inte enbart av att högutbildade i högre grad arbetar heltid. Även om man enbart jämför hus- håll där föräldrarna arbetar heltid nyttjar hög- utbildade barnomsorgen i högre grad.

Diagram 3.2 Andel barn i barnsomsorg efter föräldrars utbildningsnivå 1999

Procent
100
90	2-5 år	6-12 år
80
70
60
50
40
30
20
10
0
	Högst grundsk.	Högst gymn.	Kort högsk.	Lång högsk.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Barn i hushåll där någon vuxen är född i annat land än Sverige är i lägre grad inskrivna i barn- omsorgen, 82 procent av 2-5-åringar mot 88 procent av barnen i hushåll där alla vuxna är födda i Sverige.

16Se Prop. 1999/2000:1, bilaga 4.

17Hushållens ekonomi (HEK) 1999.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Hur mycket tid barnen tillbringar inom barn- omsorgen varierar också. Barn till föräldrar med längre utbildning har i genomsnitt längre närvarotider.18

3.1.3Subventionernas fördelning

Subventionerna till barnomsorgen beräknas uppgått till cirka 35 miljarder kronor 1999. I beräkningen av storleken på hushållets subven- tion tas hänsyn till hur många månader och hur många timmar per vecka barnet haft barnom- sorg, vad en heltidsplats i kommunen kostar och vilken avgift föräldrarna betalar.

Avgifternas andel av bruttokostnaden ökade under 1990-talet, från 10 procent till cirka 19 procent. Avgifternas andel är högre i fritids- hemmen än i förskolorna.19 Hur avgifterna bestämts har varierat mellan olika kommuner, men trenden var att barnens närvarotid och föräldrarnas inkomst fick ökad betydelse. I och med införande av maxtaxa i barnomsorgen 2002 påverkar närvarotider och föräldrarnas inkomst i lägre grad avgifternas storlek.

Hushåll med högre inkomster erhåller större subventioner för barn i förskoleåldern. För barn i skolåldern är subventionerna mer lika förde- lade. Avgifterna bidrar till att jämna ut skillna- derna i subventionernas storlek.

Räknat i andel av den disponibla inkomsten är subventionerna högre för hushåll med lägre eko- nomisk standard. För den femtedel med lägst standard är barnomsorgssubventionerna mer än dubbelt så stora som för med den femtedel som har högst ekonomisk standard.

Indelningen efter föräldrarnas utbildning visar att familjer där hushållsföreståndaren har längre utbildning får absolut sett högre subventioner än de med kortare utbildning (underbilagetabell 3.3). Subventionens andel av disponibel inkomst är dock betydligt högre bland låginkomsttagare än bland välbeställda.

18Skolverket (2001) Beskrivande data om barnomsorg och skola 2000. Skolverkets rapport nr 192.

19Ibid.

Diagram 3.3 Barnomsorgssubvention per 2–5 åringar i
inkomstgrupper 1999
Kronor per år				Procent
80 000				30
70 000	Subvention	Andel av disp. inkomst
70 000				25
				25
60 000
50 000				20
50 000
40 000				15
30 000				10
				10
20 000
10 000				5
10 000
0				0
1	2	3	4	5

Inkomstgrupper (kvintiler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 3.4 Barnomsorgssubvention per 6–12 åringar i inkomstgrupper 1999

Kronor per år

Procent

80 000				30
70 000		Subvention		25
		Andel av disponibel inkomst		25
60 000		Andel av disponibel inkomst
60 000
50 000				20
50 000
40 000				15
30 000				10
				10
20 000
10 000				5
10 000
0				0
1	2	3	4	5
		Inkomstgrupper (kvintiler)
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

3.2Hur fördelas utbildningssubventionerna?

Sverige är ett av de länder som satsar mest på utbildning om man ser till utgifternas andel av BNP. Förutom ambitionen att vara en ledande kunskapsnation finns en strävan att medbor- garna skall kunna delta i utbildning oberoende av social bakgrund. Det är särskilt viktigt då utbild- ningen har ett nära samband med människors möjlighet att få ett arbete, en god inkomst och att aktivt delta i samhällslivet.

Den grundläggande utbildningens mål är att alla barn och ungdomar oberoende av kön, geo- grafisk hemort samt sociala och ekonomiska förhållanden skall ha tillgång till en likvärdig ubildning. Alla barn och unga skall ges förut- sättningar att nå målen i skollag, läroplaner och kursplaner. Högre utbildning av god kvalitet skall erbjudas i hela landet. För att ge vuxna ytterligare chanser och för att överbrygga

utbildningsklyftor har stora satsningar även gjorts på en utbyggd vuxenutbildning. Ambitio- nerna är högt ställda vad gäller såväl möjligheten att deltaga som utbildningens resultat.

Fördelningsaspekterna är således centrala för samhällets engagemang i utbildningssystemet. Ett övergripande syfte är en jämn fördelning av kunskaper och kompetens, vilket är grundläg- gande för en jämnare fördelning av livsinkoms- terna.

3.2.1Fördelningen av utbildningssubventioner 1999

Värdet på varje individs utbildningssubvention bestäms utifrån personens faktiska deltagande (med hänsyn till omfattningen) i utbildning 1999 (se underbilaga 3). För barn och ungdomar som bor hemma finns uppgifter om social bak- grund. Subventionen till en grupp beräknas genom att dividera den totala subvention gruppen mottar med antalet barn i gruppen, oavsett om de deltar i utbildningen eller inte.

3.2.2Små skillnader i grundskola och gymnasieskola

Subventionerna för grundskolan är i stort sett lika stora för alla barn oavsett föräldrarnas utbildning (se underbilagetabell 3.4). Detta är också förväntat eftersom grundskoleutbildning är obligatorisk och inriktningen i stort sett den- samma för alla. Fördelningen av subventionerna för gymnasieskolan (16–19-åringar) visar en något annorlunda bild. Det finns en tendens att barn till föräldrar med kortare utbildning får högre subventioner än barn vars föräldrar har längre utbildning. För hemmaboende barn finns samma mönster när man jämför barn från hus- håll med olika socioekonomisk bakgrund. Det beror främst på att barn till arbetare oftare väljer dyrare program som industriprogrammet, medan barn till tjänstemän oftare väljer studie- förberedande program som genomsnittligt sett är relativt billiga. Denna skillnad tar mer än väl ut effekten av att avhopp i gymnasiet är vanligare bland barn till arbetare än i andra grupper, vilket får till följd att nyttjandet blir lägre. Skillnaderna är dock små.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Diagram 3.5 Subvention till gymnasieutbildning för 16-19-åringar 1999

Kronor per år		Procent
70 000			20
70 000	Gymnasieutbildning		20
		18

60 000	Andel av disponibel inkomst
60 000	Andel av disponibel inkomst

				16
50 000				14
40 000				12
40 000
				10
30 000				8
				8
20 000				6
10 000				4
10 000				2
				2
0				0
1	2	3	4	5

Inkomstgrupper (kvintiler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

3.2.3Utbildning för 19–29-åringar

Totalt deltar drygt en tredjedel av ungdomarna i åldern 19–29 år i högskoleutbildning, Komvux eller arbetsmarknadsutbildning. Vanligast är att studera vid högskola (16 %) medan arbets- marknadsutbildning var relativt ovanligt (3 %).

Tabell 3.1 Nyttjande och genomsnittlig utbildningssubven- tion till högskoleutbildning, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning för personer 19–29 år 1999

	Andel nytt-	Kronor per person
	jande	19-29 år
Högskola	16 %	8 100

Komvux	13 %	2 600

Arbetsmarknadsutbildning	3 %	2 200

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

En jämförelse av nyttjandet av högskola, Kom- vux och arbetsmarknadsutbildning mellan ung- domar i olika inkomstgrupper visar att nytt- jandet är störst bland de med lägst inkomst. Detta speglar främst det faktum att studerande tenderar att ha lägre inkomster än jämnåriga som inte studerar. Att många ungdomar i åldern 19– 29 år har flyttat hemifrån, medan andra fortfa- rande bor hemma och delar föräldrarnas eko- nomi bidrar också till att det är svårt att uttala sig om subventionernas fördelning.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Diagram 3.6 Andel 19–29-åringar som deltar i utbildning på högskola, i kommunal vuxenutbildning eller arbetsmark- nadsutbildning 1999

Procent
50
45	Högskola		Komvux	A-utb
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1	2	3	4	5

Inkomstgrupper (kvintiler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 3.7 Totala utbildningssubventioner efter föräldrar- nas utbildningsnivå 1997

Kronor per år

120 000
100 000			Arb.m.utb.
100 000
80 000			Komvux
80 000
60 000			Högskola
60 000
40 000			Gymn.- skola
20 000			Grund- skola
0
Högst grundsk.	Högst gymn.	Kort högsk.	Lång högsk.
Källa: HINK SCB, Finansdepartementets beräkningar

I ett fördelningsperspektiv är det önskvärt att kunna koppla ihop ungdomar som bildat egna hushåll med föräldrarna och deras ekonomi och socioekonomiska bakgrund. Det är inte möjligt i 1999 års datamaterial, men i 1997 års under- sökning fanns möjligheten.

Undersökningen 1997 visade att subven- tionerna till högskoleutbildning var mycket snedfördelade. Ungdomar i åldern 19–29 år med högutbildade föräldrar fick i genomsnitt ca 18 200 kronor per år i subventioner för högskolestudier mot endast 2 900 kronor för ungdomar vars föräldrar har lägre utbildning.

Subventionerna till arbetsmarknadsutbildning hade en motsatt fördelningsprofil. Barn till för- äldrar med låg inkomst eller kort utbildning fick en något större del av subventionerna till arbets- marknadsutbildning. Fördelningen av vuxen- utbildning uppvisade inget klart samband med föräldrarnas bakgrund.

Sammantaget innebär det att barn till föräldrar med längre utbildning totalt sett fick högre sub- ventioner för utbildning än barn vars föräldrar har kortare utbildning (diagram 3.7). Skillnaden mellan barn till föräldrar med högst grundskole- utbildning och de, vars föräldrar har en minst treårig högskoleutbildning, var 6 800 kronor per år. Detta motsvarar 7 procent mer i genom- snittlig subvention till de mer välutbildades barn. Skillnaden beror på de högre subventionerna för högskolestudier bland ungdomar vars föräldrar har längre högskoleutbildning.

3.2.4Betydande omfördelning

Även om utbildningssubventionerna i kronor är relativt lika för olika grupper, sker en omfat- tande omfördelning genom att subventionerna är relativt större för hushåll med lägre eko- nomisk standard. Subventionerna för de hemma- boende barnen i åldern 7–19 år var 24 procent av den justerade disponibla inkomsten för den femtedel av hushållen som har lägst ekonomisk standard och 7 procent för föräldrar med högst standard.

På kort sikt innebär det således att utbildningssubventionerna omfördelar resurser från välbeställda till svagare grupper. I ett längre perspektiv är detta inte lika självklart. Tar man hänsyn till att barn till högutbildade, högre tjänstemän och föräldrar med en god ekonomi genom högre utbildning får en framtida högre lön och mindre risk för arbetslöshet är det inte lika självklart att subventionerna är så omför- delande som beräkningarna för ett enskilt år visar. Det skall dock tilläggas att personer med högre utbildning betalar mer i skatt, normalt betydligt mer än det direkta värdet av utbild- ningssubventionen.

3.2.5Trots höjd utbildningsnivå – social snedrekrytering består

Utbildningssystemet har byggts ut successivt under lång tid vilket har medfört en höjd utbild- ningsnivå. Andelen lågutbildade (högst grund- skolestudier) minskar fortlöpande. De senaste tio åren har de lågutbildade i yrkesverksam ålder minskat från ca 40 procent till under 30 procent.

Men fortfarande är det betydligt vanligare att barn till föräldrar med högre utbildning studerar vidare, än barn till föräldrar med lägre utbildning. Även i valet mellan olika studievägar inom hög- skolan sker en social snedrekrytering. På de längre och prestigefyllda utbildningarna med höga betygskrav är andelen studenter från högre socialgrupper större. Fram till 1970-talet mins- kade den sociala snedrekryteringen, för att där- efter vara relativt stabil.

Under de senaste åren har i princip alla ung- domar påbörjat en gymnasieutbildning, men även här märks den sociala snedrekryteringen genom att ungdomar från de högre social- grupperna i större utsträckning väljer de mer studieförberedande programmen.20

3.2.6Liknande mönster i många länder

Social snedrekrytering till högre utbildning är ett internationellt fenomen och Sverige avviker inte väsentligen från andra utvecklade länder vad gäller den sociala snedrekryteringen. I exem- pelvis USA, som har en betydligt större utbildningssektor, är andelen med universitets- examen större än i Sverige oavsett social bakgrund. Således går fler barn från arbetarhem vidare till högre studier. Den sociala snedför- delningen i USA är däremot ungefär densamma som i Sverige. I exempelvis England, Tyskland och Frankrike är snedförningen något större.21

3.2.7Jämnare fördelning av utbildning och kunskaper

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Subventionerna syftar också till att uppnå en jämn fördelning av kunskaper. Den högst upp- nådda utbildningsnivån används ofta som en indikator på kompetensen (humankapitalet). Detta är emellertid ett grovt mått som inte tar hänsyn till exempelvis skillnader i utbildningens kvalitet, individens förmåga att ta till sig utbild- ningen samt det faktum att man kan lära på andra sätt än genom formell utbildning. Därför försöker man undersöka fördelningen av kun- skaper eller kompetensen, exempelvis de vuxnas förmåga att förstå och använda tryckt och skriven information, s.k. läsförmåga.

Jämförelser med andra länder tyder på att kompetens är jämnt fördelad i Sverige. I prop. 1999/2000:1 redovisades en undersökning av OECD som pekade på att Sverige har den största andelen som presterade på den högsta nivån och den minsta andelen som presterade på den lägsta nivån när det gällde läsförmåga. Endast sex procent i Sverige presterade på den lägsta nivån, medan motsvarande siffra för USA är 24 procent.22 Omfattande vuxenutbildning och vidareutbildning i arbetet, en mer utbredd läskultur etc. bidrar till en jämn fördelning av läsförmåga i Sverige.

En annan OECD-undersökning av femton- åringars läsförmåga 2000 visade dels att svenska femtonåringar är goda läsare, dels att de ligger väl samlade dvs. att det är jämförelsevis liten skillnad mellan deras läsprestationer. Skillnaden i läs- prestation relativt socioekonomisk bakgrund var något mindre i Sverige än i OECD i genom- snitt.23

Fokuseringen på bestående snedrekrytering undanskymmer ofta det faktum att utbildning och kunskaper blivit allt jämnare fördelade i Sve- rige. Genom stora insatser har den allmänna utbildningsnivån ökat. Det har medfört att utbildningen har blivit betydligt jämnare fördelad i landet. Att spridningen kunnat minska så snabbt beror till viss del på att äldre, lågutbil- dade lämnat arbetskraften och yngre med längre utbildning kommit in istället.

3.3Hälsa, vård och inkomstfördelning24

Hälso- och sjukvården är en central del av välfärdsstaten och utgör en viktig aspekt av livet och välfärden för människor. En god hälsa är fundamental för människors livsvillkor. Vid studier av hur människor värdesätter olika saker har ca 90 procent uppgivit att hälsa är mycket viktigt.25 En god hälsa är värdefull i sig, men

	22	OECD (1995) Literacy, Economy and Society.
	23	Skolverket (2001)PISA 2000 Svenska femtonåringars läsförmåga och
	kunnande i matematik och naturvetenskap i ett internationellt perspektiv.

20 Svensson, A. och Stahl, P-A. (1996) Framgång och misslyckanden i	24	Stora delar av bakgrunden i detta avsnitt bygger på de olika
gymnasieskolan. Rapport nr 1996:17.	delrapporterna till Välfärdsbokslut över 1990-talet, SOU 2001:79 m.fl.
21 Eriksson, R. och Jonsson, J (1993) Ursprung och utbildning.	25	SOU2001:79.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

utgör även en grundläggande förutsättning för individers möjligheter till arbete och egen för- sörjning. I följande avsnitt studeras hur de offentliga utgifterna för öppenvård, slutenvård, läkemedel och tandvård fördelas mellan olika grupper i samhället. Brukaravgifterna, dvs. den avgift patienten själv betalar ingår inte i beloppet.

3.3.1Vad är hälsa?

Trots att omfattande resurser satsas på hälso- och sjukvårdsområdet och trots att individer upplever hälsa som en av de viktigaste välfärds- aspekterna, är det svårt att klart definiera vad som avses med hälsa. Merparten av de mått som utvecklats för att mäta hälsa utgår från metoder som fångar upp nedsatt arbetsförmåga eller ohälsa, dvs. i praktiken definieras hälsa i ”nega- tiva termer” såsom avsaknad av ohälsa. Hälsans utveckling och fördelning har länge mätts i termer av dödlighet i olika grupper och före- komsten av olika sjukdomar. Även medellivs- längden brukar användas som en indikator på hälsoläget. Tabell 3.2 visar att den ålders- standardiserade26 dödligheten liksom spädbarns- dödligheten har minskat för både kvinnor och män under 1990-talet.

Kvinnors dödlighet är väsentligt lägre än mäns och dessa skillnader har bestått under 1990-talet. Samma mönster mellan könen gäller även späd- barnsdödligheten.

Tabell 3.2 Åldersstandardiserad dödlighet under 1990-talet

	Början	Slut
Dödlighet1
Kvinnor	934	833
Män	1483	1291
Spädbarnsdödlighet2
Flickor	5,3	2,7

Pojkar	6,6	4,1

1Antal dödsfall per 100 000.

2Antal dödsfall per 1000 levande födda.

Källa: Socialstyrelsen Dödsorsaker 1999, Hälso- och sjukvårdsstatistisk årsbok 2000.

ett internationellt perspektiv intar Sverige, till- sammans med ett antal andra industriländer, en ledande position avseende hälsoläget mätt i ter- mer av dödlighet och förväntad livslängd.

Även om hälsoläget mätt i termer av dödlighet eller medellivslängd uppvisar en positiv trend, finns andra indikatorer som tyder på ett för- sämrat hälsoläge. Ett exempel är de ökade kost- naderna inom sjukförsäkringen och utvecklingen av antalet långtidssjukskrivna. Antalet personer som varit sjukskrivna i ett år eller längre har ökat med 60 procent mellan åren 1997 och 2001. Med anledning av bl.a. detta pågår ett arbete i syfte att ta fram ett brett åtgärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet, det så kallade 11-punktsprogram- met.

3.3.2Skillnader i hälsa och dödlighet

Även om många indikatorer tyder på långsiktiga förbättringar i folkets hälsa, består skillnaderna mellan olika samhällsgrupper. De relativa skill- naderna har ökat sedan 1960-talet, trots att de flesta i absoluta termer har minskat sin död- lighet. Tjänstemän på hög- och mellannivå har ungefär 20–25 procent lägre dödsrisk än ej fack- lärda arbetare.27 Personer med högre utbildning har lägre dödsrisker än personer med låg utbildning.28

Samma mönster kan spåras i undersökningar av s.k. självupplevd hälsa. Tjänstemän har bättre hälsa än arbetare, välutbildade har bättre hälsa än lågutbildade och välbeställda har bättre hälsa än de med svag ekonomi.29 Många gånger förklaras skillnader i ohälsa av skilda åldersstrukturer i de grupper som jämförs. Skillnaderna kvarstår emellertid även sedan hänsyn tagits till olikheter i åldersstrukturen. Internationella jämförelser pekar visserligen på att arbetare i Sverige har lägre dödlighet än motsvarande kategori i andra länder. Däremot är inte skillnaden i relativ döds- risk mellan tjänstemän och arbetare lägre i Sve- rige än i andra länder.

Dessa förbättringar återspeglas även i en ökad medellivslängd. Mellan åren 1990 och 2000 ökade medellivslängden från 80,4 år till 82,0 år för kvinnor och från 74,8 år till 77,4 år för män. I

	27	Vågerö (1991), Johansson, Quist (1997).
	28	Östberg (1992).
	28	Östberg (1992).
26 Observerad skillnad i dödsrisk när ålderseffekter har eliminerats.	29	Sjöberg (1997).

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

3.3.3Vårdkonsumtion fördelad efter ålder och tandvård uppvisar dock ett något annorlunda

kön

Enligt hälso- och sjukvårdslagen skall vården utgå från behov och ske på lika villkor för hela befolkningen. Detta innebär att personer med lika behov skall få lika vård och de som har ett större behov skall få mer vård. Behovet av vård varierar dock under livets olika skeden. Exem- pelvis är behovet av vård större på ålderns höst än i yngre åldrar, men behovet av vård låter sig inte mätas med självklarhet. Självupplevd ohälsa kan till viss del spegla det faktiska vårdbehovet men stämmer inte alltid överens med vård- behovet ur ett rent medicinskt perspektiv.30 Huruvida den faktiska vårdkonsumtionen verk- ligen speglar behovet av hälso- och sjukvård i samhället är därför svårt att med säkerhet uttala sig om.

Skillnaderna i dödlighet och hälsa mellan olika sociala grupper gör dock att man kan förvänta sig skilda konsumtionsmönster mellan olika grupper i samhället. Å ena sidan kan det vara så att arbetare och låginkomsttagare konsumerar betydligt mer hälso- och sjukvård än tjänstemän och välbeställda därför att behoven är större. Å andra sidan kan olikheterna i hälsa vara ett resultat av olika benägenhet att söka hälsovård.

Det är svårt att på ett heltäckande sätt utvär- dera detta och få undersökningar finns av hur den individuella konsumtionen fördelas med av- seende på faktorer som social bakgrund, utbild- ning och inkomst. Tidigare undersökningar31 har dock visat att arbetare konsumerar mer vård än tjänstemän även när hänsyn till åldersskillnader tas.

I tabell 3.3 redovisas de offentliga subventio- nerna av hälso- och sjukvård fördelade efter ålder. Här framgår att vårdkonsumtionen ökar med åldern. Fram till ca 70 års ålder stiger vård- konsumtionen i kontinuerlig takt. Därefter sker en kraftig ökning och personer mellan 70 och 79 år konsumerar i genomsnitt dubbelt så mycket vård som personer i ålderskategorin 60–69 år. Den kraftiga ökningen kan nästan uteslutande hänföras till en ökad konsumtion av slutenvård medan konsumtionen av läkemedel och öppen- vård endast ökar måttligt. Konsumtionen av

mönster. Mest tandvård konsumeras i åldrarna 50–59 år. Därefter avtar tandvårdskonsumtionen med stigande ålder.

Tabell 3.3 Genomsnittliga subventioner för hälso- och sjuk- vård fördelade efter ålder 1999

Kronor per capita

Ålder	Tandvård	Läke-	Öppen-	Sluten-	Total
		medel	vård	vård
0-9	200	300	1 800	3 000	5 400
10-19	400	600	1 500	2 600	5 100

20-29	300	700	2 400	3 600	7 000

30-39	300	1 000	2 600	3 600	7 500
40-49	400	1 400	2 600	3 500	7 900

50-59	500	2 400	3 400	3 300	9 500

60-69	500	3 000	3 900	4 900	12 300
70-79	400	3 900	4 700	11 300	20 300

80-89	300	3 800	5 100	16 400	25 700

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Behovet av vård kan också förväntas variera mellan könen. Kvinnor i fertil ålder har av naturliga skäl större vårdbehov än män i mot- svarande åldrar. Det finns emellertid också andra skillnader mellan kvinnor och mäns sjuklighet. Kvinnor upplever oftare ohälsa av långvarig sjukdom än män.32 Män upplever inte lika ofta funktionsnedsättningar och betraktar oftare sitt hälsotillstånd som gott. Trots detta har män en högre dödlighet än kvinnor oavsett ålder. Av diagram 3.8 framgår de genomsnitt- liga subventionerna för hälso- och sjukvård fördelade på kvinnor respektive män. Under barn- och ungdomsåren konsumerar flickor och pojkar totalt sett ungefär lika mycket vård även om konsumtionens sammansättning varierar. Pojkar konsumerar mer läkemedel än flickor medan flickor konsumerar mer öppen- vård än pojkar. Från den yngre medelåldern fram till pensionsåren konsumerar dock kvin- nor mer vård än män. Skillnaderna beror på en högre kvinnlig konsumtion av såväl läkemedel, öppenvård och slutenvård medan konsum- tionen av tandvård inte skiljer sig nämnvärt mellan könen. I åldersgrupperna 60–79 år jäm- nas vårdkonsumtionen ut för att därefter öka

30	Självupplevd ohälsa är dock en god indikator på vårdbehovet.

31	Prop. 1999/2000:1 bilaga 4.	32 Mossler K. Vård på lika villkor? SCB, välfärdsbulletinen.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

mer för kvinnor än för män med stigande ål- der.

Diagram 3.8 Totala hälso- och sjukvårdssubventioner för- delade efter ålder och kön 1999

Kronor per capita

35 000
30 000	Kvinnor
30 000
25 000	Män
25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0
0-9	10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80-89	>89
	(Ålder)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

3.3.4Vårdkonsumtion och inkomstfördelning

Både ålder och kön har således ett starkt sam- band med konsumtionen av hälso- och sjuk- vårdstjänster. I analysen av hur konsumtionen av dessa tjänster fördelas mellan olika inkomstgrupper i samhället blir det därför viktigt att ta hänsyn till att den demografiska strukturen kan skilja mellan grupper med höga respektive låga inkomster. Betydelsen av en sådan korrigering illustreras i diagram 3.9 där både den justerade och ojusterade vård- konsumtionen presenteras.33 Den ojusterade visar den faktiska konsumtionen av vård i respektive inkomstgrupp. Här framgår ett tydligt samband mellan inkomst och vårdkon- sumtion. Låginkomsttagare i kvintil 1 konsu- merar i genomsnitt mer vård än höginkomst- tagare i kvintil 5. Skillnaden mellan medel- (kvintil 3) och höginkomsttagares vård- konsumtion (kvintil 4 och 5) är däremot små. Sambandet mellan inkomst och vårdkonsum- tion planar således ut ju högre upp på in- komstskalan vi kommer.

Den högre vårdkonsumtionen i de lägre in- komstgrupperna kan primärt hänföras till en större konsumtion av slutenvård. För övriga vårdformer är sambandet emellertid inte lika

33 Justeringen har gjorts med hjälp av regressionsanalys, där ålder och kön hållits konstanta.

tydligt. Inom öppenvård, läkemedelskonsumtion och tandvård är skillnaderna generellt sett små mellan inkomstgrupperna.

Diagram 3.9 Genomsnittliga hälso- och sjukvårdssubventio- ner fördelade på inkomstgrupper 1999

Kronor per capita

14 000
12 000			Tandvård
12 000			Läkemedel
			Läkemedel
10 000			Öppenvård
10 000			Slutenvård
			Slutenvård
8 000
6 000
4 000
2 000
0
1	2	3	4	5	1	2	3	4	5
		Ojusterat					Justerat

Inkomstgrupper (kvintiler)

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I diagram 3.9 framgår också hur konsumtionen av hälso- och sjukvård fördelar sig mellan in- komstgrupperna, givet att grupperna inne- håller samma ålders- och könssammansättning. Diagrammet visar att en sådan justering ger ett än tydligare samband mellan inkomst och vårdkonsumtion, där även skillnader mellan medel- och höginkomsttagares konsumtion framträder. Förklaringen till skillnaderna mellan inkomstgrupperna är dock fortfarande att en större konsumtion av slutenvård sker bland låginkomsttagare.34

3.3.5Vårdkonsumtion och födelseland

I kölvattnet av de starka flyktingströmmarna under början av 1990-talet har frågan om hur personer med utländsk bakgrund integrerats i det svenska samhället aktualiserats. I välfärds- bokslutet35 konstateras att andelen personer bland de utrikes födda som upplever ängslan, oro eller ångest har ökat kraftigt under 1990- talet. Man konstaterar också att utrikes födda generellt sett har knappare ekonomiska resurser än befolkningen i övrigt. Under 1990-

34I analysen finns en selektionsproblematik som inte har beaktats. Skälet till att låginkomsttagare konsumerar mer vård kan vara att sjukliga personer tenderar att få lägre inkomster just därför att de inte kan arbeta i lika stor utsträckning som andra.

35SOU 2001:79.

talet har denna grupp också haft en sämre ut- veckling än andra vad gäller sysselsättning och arbetslöshet. En viss återhämtning har dock skett under det senaste året då arbetslösheten bland utomnordiska medborgare minskat kraftigt, framförallt i Stockholms län.36 I budgetpropositionen37 för 2002 konstaterades även att utrikes födda var överrepresenterade bland gruppen socialbidragstagare. Mot bak- grund av dessa resultat är det därför intressant att studera hur konsumtionen av hälso- och sjukvårdstjänster skiljer sig mellan svensk- födda och utrikes födda personer.

Diagram 3.10 Genomsnittlig konsumtion av hälso- och sjuk- vårdssubventioner fördelade efter födelseland 1999

Kronor per capita

12000
	Svenskfödda
10000	Utrikes födda
10000
8000
6000
4000
2000
0

Ojusterat	Justerat
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I diagram 3.10 framgår att utrikes födda perso- ner i genomsnitt konsumerar något mer vård än vad svenskfödda personer gör. Den högre kon- sumtionen kan hänföras till en högre konsum- tion av tandvård, läkemedel och slutenvård medan öppenvård konsumeras i ungefär lika stor utsträckning.

Tidigare konstaterades att ålder, kön och in- komst har ett tydligt samband med konsum- tionen av hälso- och sjukvårdstjänster. Den högre konsumtionen bland de utrikes födda kan därför möjligen förklaras av skillnader i den demografiska eller inkomstmässiga sammansätt- ningen mellan grupperna. I digram 3.10 jämförs därför gruppernas konsumtion givet att både svenskfödda och utrikes födda har identiska

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

ålder-, kön- och inkomststrukturer.38 I diagram- met framgår att när sådana skillnader beaktas förändras konsumtionsmönstret markant. Utri- kes födda visar sig då konsumera mindre vård än svenskfödda givet samma ålder, kön och inkomstgrupp.

3.4Äldreomsorg och ekonomisk standard

Äldreomsorgen består i första hand av hemtjänst i ordinärt boende och vård och omsorg i särskilt boende. Vid årsskiftet 1999 hade ca 128 000 per- soner över 64 år hemtjänst i ordinärt boende och ca 116 000 personer bodde stadigvarande i sär- skilt boende.

3.4.1Nyttjandet av äldreomsorg

Behoven av äldreomsorg är starkt relaterade till ålder och kön. Ohälsa och funktionshinder före- kommer i störst omfattning bland de allra äldsta och denna grupp domineras av kvinnor. Tidigare undersökningar har pekat på att äldreomsorgen oftare nyttjas av äldre med låg ekonomisk stan- dard om man tar hänsyn till hälsobesvär.39 En ökad ransonering av tillgången till äldreomsorg på grund av resursbegränsningar och högre av- gifter kan påverka nyttjandet av äldreomsorgen. Frågan om äldreomsorgen fördelas rättvist med hänsyn till funktionshinder m.m. är svår att belysa eftersom det saknas uppgifter om den faktiska individuella konsumtionen som kan relateras till uppgifter om hälsa och hjälpbehov.

SCB:s databas om offentlig konsumtion inne- håller enkätuppgifter om antal hemtjänstbesök och antal vistelsemånader i särskilt boende samt brukaravgifter. Analys av dessa data visar att andelen med äldreomsorg är betydligt högre bland femtedelen personer med lägst ekonomisk standard (underbilagetabell 3.6). Det beror främst på att genomsnittsåldern är betydligt högre bland dem med låga inkomster. Efter att hänsyn tagits till skillnader i ålder och kön fördelas nyttjandet jämnare (diagram 3.11). Men mönstret att äldre med låg ekonomisk standard

36 Arbetsmarknaden i Stockholms län år 2001 Länsarbetsnämnden, Stockholms län.

37 Prop. 2001/2002:1 bilaga 3

38Justeringen har gjorts med hjälp av regressionsanalys, där ålder, kön och inkomstgrupp hållits konstanta.

39Prop. 1993/94:150 bilaga1.5.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

nyttjar äldreomsorgen mer än äldre med högre standard kvarstår. Det är också vad som förväntas eftersom ohälsa och funktionshinder är vanligare bland äldre med låg inkomst än bland de med hög inkomst efter att hänsyn tagits till skillnader i ålder. En förklaring kan vara att de med lägre inkomster ofta har haft tyngre arbeten som aktiva och därför har ett större behov av vård och omsorg på äldre dar.

Diagram 3.11 Andelen 65 år och äldre med särskilt boende
och hemhjälp i inkomstgrupper. Standardvägt efter ålder
och kön
Procent
12
10			Särskilt boende
10
			Hemhjälp
8
6
4
2
0
1	2	3	4	5
		Inkomstgrupper (kvintiler)
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Om självupplevd ohälsa avspeglar omsorgsbehov bör man vänta sig en högre nyttjandegrad bland äldre med låg inkomst. Frågan om välbeställda överutnyttjar omsorgerna kan dock inte under- sökas med föreliggande datamaterial.

Diagram 3.12 Subventioner för äldreomsorg i inkomstgrup-
per. Standardvägt efter ålder och kön
Kronor per år					Procent
50 000			Särskilt boende		70
45 000			Särskilt boende
45 000			Hemhjälp		60
40 000					60

			Andel av disp. Ink.
35 000			Andel av disp. Ink.		50
35 000					50
30 000					40
					40
25 000
20 000					30
20 000
15 000					20
10 000					10
5 000					10
5 000
0					0
1	2	3	4	5
		Inkomstgrupper (kvintiler)
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

3.4.3Användaravgifternas fördelningseffekter

Avgifter för äldreomsorg är i regel inkomstrela- terade. Analysen här avser endast avgifter i hem- tjänsten då uppgift om avgifter för särskilt boende saknas. Den genomsnittliga nivån och utformningen varierar kraftigt mellan olika kommuner. Skillnader i avgift mellan olika äldreomsorgstagare ökar eftersom allt fler kom- muner går över till taxor som tar hänsyn till både inkomst och omfattningen av insatserna. Skill- nader i avgift mellan kommunerna är störst för dem som har hög inkomst. Inkomstnivån är be- tydligt lägre bland äldreomsorgstagarna jämfört med övriga ålderspensionärer eftersom de i regel är äldre.

3.4.2Subventionernas fördelning

Subventionerna är betydligt högre för äldre med låg ekonomisk standard än för äldre med högre standard efter beaktande av ålders- och köns- skillnader (diagram 3.12). Femtedelen med lägst inkomst beräknas få i genomsnitt 43 000 kronor per år mot 24 100 kronor för femtedelen med högst inkomst. Skillnaderna beror främst på skillnader i särskilt boende, medan hemtjänst är mer jämnt fördelad. Subventionerna motsvarar 61 procent av disponibel inkomst för de äldre med lägre standard, mot 9 procent för dem med högst standard.

Tabell 3.4 Avgift för äldreomsorg fördelad på befolkningen, på samtliga ålderspensionärer samt avgiften som andel av disponibel inkomst för personer som utnyttjar äldreomsorg

			Ålderspensionärer med
			äldreomsorg
				Avgift i
Inkomst-	Hela			procent av
grupp	befolk-	Ålderspen-	Avgiftsför-	disponibel
(kvintil)	ningen	sionärer	delningen	inkomst
1	47	28	14	5
2	29	24	19	6

3	4	24	19	5

4	8	10	27	6

5	11	13	21	2

Totalt	100	100	100	4

Fördelningseffekterna av avgifterna kan belysas från olika perspektiv. En beräkning för hela befolkningen visar att huvuddelen av avgifterna 1999 betalas av personer som har lägre ekonomisk standard än genomsnittet (tabell

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

3.4). Detta mönster gäller även bland ålders- pensionärerna. Bland de som utnyttjar äldre- omsorg är avgiftsuttaget högre bland de med högre inkomst. De med högst inkomst betalar dock en mindre andel av sin disponibla inkomst än de med lägst inkomst.

Avgiftsnivån och inkomstprövningen kan på- verka efterfrågan på äldreomsorg och insatsernas omfattning, dvs. hur stora hjälp- eller stöd- resurser som den äldre får. Fördelningen av in- satser och avgifter på individuell nivå över tiden efter pensionsåldern, bestämmer om äldre- omsorgen verkar omfördelade mellan individer och hushåll med olika ekonomisk standard till skillnad mot den omfördelning som sker över livscykeln på individnivå. Det finns för när- varande inga underlag som medger en utvär- dering av avgifternas roll och påverkan av om- fördelningen.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Underbilaga 3

Begrepp och definitioner

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomst från arbete, kapital och transfereringar minus betald skatt, betalt underhållsbidrag, återbetalt studiemedel och återbetalt socialbidrag. Erhållet studiemedel betraktas som transferering och ingår i disponibel inkomst.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska standarden mellan hus- håll av olika storlek och med olika samman- sättning måste den disponibla inkomsten juste- ras. För att göra detta används två olika normer, eller konsumtionsvikter. I det korrigerade in- komstbegreppet används konsumtionsvikter som baseras på Socialstyrelsens norm för social- bidrag kompletterad med en schablonmässig boendekostnad enligt "trångboddhetsnorm 2". Detta kan normen parametriserats enligt föl- jande formel:

Hushållets vikt=(antal vuxna+0,7* antal barn)0,7

I den officiella inkomststatistiken används en äldre norm som inte beaktar bostadskostnader och där stordriftsfördelarna beaktas i lägre grad. I denna norm ges en ensamboende vikten 1,16, samboende vuxna 1,92, barn i åldern 0–3 år vikten 0,56, 4–10 år 0,66 och 11–17 år 0,76.

Ekonomisk standard: Hushållets disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda.

Individens ekonomiska standard: Hushållets justerade disponibla inkomst påförs samtliga personer i hushållet. Redovisning sker sedan på individnivå.

Individuell disponibel inkomst: Disponibel in- komst definieras på individnivå och justeras inte för försörjningsbörda. Skattefria hushållstrans- fereringar summeras på hushållsnivå och delas lika mellan de vuxna i hushållet. Analyserna avser endast vuxna.

Gini-koefficient: Det vanligaste måttet på ojämnheten i inkomstfördelningen vilket antar värdet 0 när inkomsten är lika för alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad som händer i mitten av fördelningen. Den kan sägas visa hur stor den förväntade inkomst- skillnaden är mellan två slumpmässigt valda indi- vider/hushåll. Om Gini-koefficienten är 0,250 och medelinkomsten är 90 000 kronor följer att den genomsnittliga skillnaden är 2*0,250 eller

50 procent av medelinkomsten, dvs.

45 000 kronor.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre inkomst än medianinkomsten.

Decilgrupp: Befolkningen delas in i tio lika stora grupper där de 10 procent med lägst stan- dard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst standard i decilgrupp 2 osv. ända upp till decil- grupp 10 med högst ekonomisk standard.

Kvintilgrupp: Motsvarande indelning med fem grupper som vardera omfattar 20 procent av befolkningen.

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid övre decilgränsen) bland dem med högre eko- nomisk standard divideras med inkomsten för dem med lägre standard.

Familjetyper: E0= ensamstående utan barn, E+= ensamstående med barn, G0= gift/ sam- boende utan barn, G+= gift/ samboende med barn, Ö0= övriga hushåll utan barn, Ö+= öv- riga hushåll med barn, PE= ensamstående pen- sionär, PS= samboende pensionär, PÖ= övriga hushåll med minst en pensionär.

Inkomströrlighet (M): Inkomsternas stelhet kan beräknas som kvoten mellan spridningen av den sammanlagda inkomsten under en flerårs- period och det viktade medelvärdet av den årliga inkomstspridningen under samma period (R). Motsatsen, inkomsternas rörlighet eller mobi- litet (M) definieras M=1-R. Mobilitet anger enligt denna definition i vilken grad inkomst- spridningen utjämnas när undersöknings- perioden förlängs.

Förmögenhetskoncentration: Andel av hela nettoförmögenhetssumman till marknadsvärde som ägs av de en procent rikaste hushållen.

Standardvägning: Ibland kan statistiska resultat bli missvisande, därför att de undersökta grupperna har olika sammansättning i något vik- tigt avseende. Antag att man finner att hälso- tillståndet är mycket sämre för lågutbildade än högutbildade. Under senare årtionden har andelen högutbildade ökat, vilket inte ännu syns i högre åldrar, där sjukdomar är vanligare. Det kan visa sig att den observerade hälsoskillnaden i själva verket beror på en åldersskillnad. Standardvägning är en metod, som kan eliminera sådana oönskade effekter. Vid standardvägning delar man in materialet i åldersklasser, och i varje åldersklass beräknar man hälsotillståndet för de båda utbildningsklasserna. Därefter undersöker man hur hälsotillståndet skulle vara med en gemensam ålderssammansättning (standard-

population). Man ställer frågan: Hur skulle hälsotillståndet för de högutbildade vara om de haft samma ålderssammansättning som de låg- utbildade. Med denna metod får man bort ålderseffekten.

Marginaleffekt: Beräkning av marginaleffekter har utförts med hjälp av modellprogrammet FASIT, vilken använder data från under- sökningen av hushållens ekonomi. Efter en tänkt inkomstökning på 12 000 kronor och eventuellt minskat arbetsmarknadsstöd räknas inkomst- skatt, pensionsavgift, barnomsorgsavgift och transfereringar om enligt reglerna för respektive år.

Social snedrekrytering: Snedrekryteringen mäts vanligen genom att man beräknar relationen mellan andelen studerande från olika social- grupper. Exempel: Antag att ett mått på sned- rekryteringen till högskolan mellan två grupper skall beräknas. Den ena gruppen består av 100 personer varav 60 fortsätter till högre studier och den andra gruppen av 500 personer varav 100 fortsätter till högskolan. Andelen som fort- sätter är då 60 procent respektive 20 procent. Andelen från den första gruppen är tre gånger större än från den andra gruppen. Ett mått på snedrekryteringen mellan grupperna blir då 3.

Avsteg från den officiella inkomststatistiken

I kapitel 1.2 redovisas hur hushållens inkomster och inkomstolikheterna har utvecklats under 1990-talet. Det inkomstbegrepp som används är individernas ekonomiska standard (se ovan) men följande avsteg från SCB:s officiella statistik har gjorts.

Det är individernas ekonomiska välfärd som analyseras. Det innebär ett normativt ställnings- tagande att samtliga personer, barn som vuxna, ensamboende som samboende, skall ges lika stor tyngd när fördelningen av ekonomiska resurser bedöms. Den justerade disponibla inkomsten påförs samtliga familjemedlemmar. Den offi- ciella statistiken visar fördelningen bland hushåll. Det innebär exempelvis att man ger fem gånger större vikt till vad som händer en ensamboende person än vad som vad händer personerna i en familj med två vuxna och tre barn.

Fördelningen beskrivs för kosthushåll: En per- sons ekonomiska standard är givetvis beroende även av inkomsterna hos andra i familjen eller hushållet, givet att de har en gemensam eko- nomi. För att bäst mäta detta används "kost-

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

hushåll". Ungdomar som bor hemma skall där- med räknas till föräldrarnas hushåll. Även andra vuxna än gifta/samboende som lever tillsammans räknas till ett hushåll. Tidigare räknades i den officiella statistiken hemmaboende ungdomar som egna hushåll, vilket innebär att standarden hos dem och deras föräldrar inte beräknas på ett rimligt sätt. Från och med undersökningen av hushållens ekonomi 1999 använder även SCB kosthushållsbegreppet, men endast för åren 1996-1999. SCB har på Finansdepartementets uppdrag tidigare rekonstruerat denna hushålls- indelning även för 1991 och 1993–1995, här används genomgående detta hushållsbegrepp.

Den nya socialbidragsnormen inkl. boende- kostnader används för att justera för olika hushålls storlek. Den nya normen beaktar de ekonomiska stordriftsfördelar som rimligen finns i större familjer. Till normen har lagts en schabloniserad boendekostnad och antagna belopp för vård, möbler m.m., därefter har normen med hjälp av en statistisk analys givits en generell och enklare matematisk form (se ovan). SCB:s statistik baseras på en äldre norm utan hänsyn till boendekostnader och stordriftsfördelar. Den kan anses betydligt underskatta standarden i bl.a. barnfamiljer.

Eftersom inkomststatistiken baseras på taxe- ringen mäts inte inkomster på ett i ekonomisk mening neutralt och symmetriskt sätt. Värde- ökningar i aktier och andra tillgångar registreras som inkomst först när man realiserar dem. Dessa egenskaper i skattereglerna innebär att inkomst- fördelningen i den officiella statistiken kan vara svårbedömd. Realisationsvinster och därmed inkomstspridningen varierar kraftigt år från år. I tidigare fördelningspolitiska bilagor användes en schablonmetod för att utjämna kapital- inkomsterna över tiden (prop. 2000/01:100 bilaga 4). Schablonmetoden hade dock bety- dande problem. Dels antogs med denna metod att alla aktiesparare fick samma procentuella avkastning, dvs. alla var lika skickliga placerare eller hade lika stor tur. Dels var de förmögenhetsunderlag som användes för att beräkna avkastningen bristfälliga. För att illustrera reavinsternas betydelse redovisas nu istället utvecklingen med och utan dessa vinster. I några redovisningar används alltså två inkomst- begrepp, justerad disponibel inkomst med och utan reavinster. Om inget annat anges avser redovisningen justerad disponibel inkomst in- klusive reavinster.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Datamaterial

Huvuddelen av analysen baseras på SCB:s under- sökning av hushållens ekonomi (HEK). Upp- gifterna bygger främst på uppgifter i själv- deklarationerna och olika register hos myndigheter. Undersökningen visar uppgifter med två års fördröjning. Vid analys av senare år än 1999 används denna med framskrivning till detta års ekonomiska och demografiska förhål- landen.

Det underlag som används i analysen av löne- spridningen kommer från databasen LINDA vilken kompletterats med löneuppgifter från SCB:s strukturlönestatistik. Både heltids- och deltidsanställda ingår och det är den överens- komna månadslönen vid heltidsarbete som ana- lyseras.

Databasen för offentlig konsumtion bygger på HEK99, vilken kompletterats genom att varje person tilldelas ett belopp i kronor för offentliga tjänster han eller hon har utnyttjat under året. Databasen är avidentifierad. En utförlig doku- mentation av den nya databasen har utarbetats av SCB.

Analys av den offentliga konsumtionen

Beräkning av subventionens storlek: Den indivi- duella offentliga subventionen har beräknats genom att individens konsumtion av tjänsten har multiplicerats med kostnaden att producera tjänsten. Den som haft daghemsplats för ett barn i fem månader har påförts kostnaden i kommunen för att tillhandahålla platsen dessa månader, den som legat på sjukhus i sex dagar på kirurgklinik har påförts den beräknade kost- naden för denna sjukvård. Uppgifterna om produktionskostnader har SCB hämtat från andra myndigheter. Där uppgifter finns om kostnadsskillnader mellan kommuner, vård- kliniker o.d. har dessa använts. För barnomsorg och äldreomsorg har bruttokostnaden minskats med faktiskt betald avgift. För öppen sjukvård och läkemedel saknas individuella uppgifter om betald avgift varför en beräknad nettokostnad har påförts.

Beräkningen av subventioner har i några fall modifierats. Vissa personer har drabbats av extremt hög kostnad för offentlig konsumtion av t.ex. särskilt boende eller vård. Av denna orsak har kostnaden utjämnats med en ”försäkringsansats” genom att medeltal beräk-

nats efter ålder, kön och utbildningsbakgrund. Den totala subventionen fördelas med detta medeltal på ett något större antal individer. Vär- det av subventionen antas i dessa fall inte mot- svara produktionskostnaden, utan premien för den försäkring som mottagaren hade behövt teckna i avsaknad av en offentligt subven- tionerad tjänst.

Barnomsorg: Den offentliga subventionen be- räknas utifrån uppgift om nettokostnad för barnomsorg (kommunens kostnad för barn- omsorg minus föräldraavgift) samt kommunala bidrag till verksamhet i enskild regi. Kostnads- uppgifter finns på kommunnivå och kommer från Skolprogrammet på SCB. För att beakta att barnen haft barnomsorg olika lång tid används uppgifter från HEK, som för varje barn anger hur många månader och hur många timmar i veckan de haft barnomsorg. Genomsnitts- kostnaden för barnomsorg i kommunal- och enskild regi på kommunnivå används.

Kostnad barnomsorg = (0,3 * kostnad för barnomsorg i kommunen) + (0,7*kostnad för barnomsorg i kommunen) * timmar per vecka i genomsnitt med barnomsorg/tillsyn/40 timmar.

Utbildning: I princip har varje person påförts sitt faktiska deltagande i utbildning med hänsyn till omfattningen. Då SCB inte vet om personer i skolpliktig ålder går i grundskola, särskola eller specialskola har en sammanvägd kostnad för dessa skolformer påförts samtliga berörda elever. Subvention för gymnasieskola har beräknats efter utbildningens kostnad i respektive kommun med hänsyn till vilket gymnasie- program personen deltar i. För högskolan har kostnaden differentierats efter utbildnings- område. Subventioner för Komvux har beräknats efter utbildningens kostnad i respektive kommun, medan subvention för arbets- marknadsutbildning bygger på ett riks- genomsnitt.

I beräkningen av värdet av den totala utbildningssubventionen (avsnitt 2.2) ingår även förskoleverksamhet, Statens skola för vuxna, Särvux, Svenska för invandrare, folkhögskola, kvalificerad yrkesutbildning och forskarutbild- ning.

Hälso- och sjukvård: För öppenvård utnyttjas enkätsvaren i HEK-undersökningen till att upp- skatta antal besök. Tillsammans med uppgifter om subvention per besök i olika län från Lands- tingsförbundets bokslutsstatistik skattas kost- naden. För öppen läns- och regionsjukvård har

kostnaden inte kunnat skattas. För slutenvård har Patientregistret hos Epidemiologiskt cent- rum använts tillsammans med kostnad per behandlingsform. Kostnader har delats upp på sjukhus- och kliniktyp. Det antas finnas en viss underrapportering av besök i öppenvården, varför en proportionell uppskrivning med 25 procent genomförts.

Äldreomsorg: I övriga analyser som baseras på HEK i denna bilaga används den s.k. fördelningspopulationen, i denna ingår inte institutionsboende. De som bor i särskilt boende betraktas som institutionsboende och ingår således inte i fördelningspopulationen. Då analysen här bl.a. är inriktad på särskilt boende baseras denna på en utökad population. Subven- tionerna har beräknats som konsumtion gånger genomsnittskostnaden för respektive omsorg i olika kommuner minus faktiskt betald avgift för hemhjälp. Uppgift om avgifter för särskilt boende saknas.40

Kontroll av makrovärden: Nettosubventio- nerna har för flertalet verksamheter kunnat be- räknas så att totalvärdet huvudsakligen överens- stämmer med annan ekonomisk statistik från respektive verksamhetsområde. Totalt har ca 286 miljarder kronor fördelats i subventioner. I tabell B3.1 visas hur stora nettosubventioner som fördelats på individerna i fördelnings- populationen jämfört med statistik från externa källor, vilka baseras på SCB:s dokumentation.

Cirka 87 procent av subventionerna har således fångats i denna undersökning. Den största undertäckningen avser äldreomsorg i särskilt boende och slutenvård. Det finns i denna undersökning en del personer som inte har svarat på enkäten, och det är enbart de svarande som har använts i denna studie. Äldre ofta långtidssjuka människor är emellertid underrepresenterade bland de svarande vilket leder till underskattning för just sjukvården. Någon justering av materialet på grund av detta har inte varit möjlig. Av här redovisade skäl bedöms de äldres subventioner vara högre än vad som redovisas i denna bilaga.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Tabell B3.1 Uppskattade och verkliga kostnader efter om- råde 1999. Miljoner kronor

Område	Uppskattad kostnad	Verklig kostnad
Barnomsorg	34 600	35 800
Förskoleklass	3 800	3 500

Grundskola m.m.	58 600	58 300

Gymnasieskola	20 300	21 900
Komvux	5 100	6 500

Statens skola för vuxna	25	50

Särvux	25	100
Svenska för invandrare	300	600

Folkbildning/ folkhögskola	800	1 000

Kvalificerad yrkesutbildning	700	400

Universitet/ högskola	15 000	14 600

Forskarutbildning	700	-

Arbetsmarknadsåtgärder	19 100	18 600

Institutions- och familjevård	3 600	5 500
för barn och unga

Färdtjänst	1 500	1 400

Tandvård	3 200	3 300

Läkemedel	13 800	14 700

Öppenvård	24 500	22 200

Slutenvård	40 100	59 300

Äldreomsorg, hemtjänst	16 200	17 000
Äldreomsorg, särskilt boende	23 700	45 000

Summa	285 700	329 700

Undersökningen baseras på olika statistiska underlag. I grundmaterialen finns osäkerheter som beror på bortfall, enkätfrågornas ut- formning osv. Både individuell och statistisk påmatchning av offentlig konsumtion tillför ny osäkerhet som kan bidra till snedvridning och undertäckning. Inte alla subventioner beaktas, exempelvis ingår inte handikappomsorg, sub- ventioner till företagsutbildning etc. Effekterna av de stöd som utges i form av transfereringar till olika grupper, exempelvis studiestöd, analyseras inte. Dessa olika begränsningar bör beaktas när resultaten värderas.

40 I den tidigare undersökningen som avsåg 1997 fanns även uppgifter om användaravgifter för särskilt boende tillgängliga och vid en jämförelse med denna undersökning kommer subventionsnivån här att framstå som för hög.

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda 1991–1999 samt förändring 1999– 2002. 2001 års priser. Medianer samt medelvärden för inkomstgrupper (deciler).

Kronor per år
	1991	1995	1999	1991/1999, %	1999/20021 ,%	1991/20021 ,%
Samtliga	129 400	118 400	131 200	1,4	12,5	14,1

Kön
Kvinnor	125 800	115 400	127 900	1,7	12,2	14,1

Män	133 200	121 400	134 600	1,1	12,4	13,6

Ålder
-17	123 000	111 200	122 200	-0,7	13,1	12,3

18-24	124 800	100 400	120 500	-3,4	13,0	9,1

25-34	130 100	118 400	133 300	2,5	14,0	16,8
35-44	137 200	121 900	133 100	-3,0	13,4	10,0

45-54	163 400	147 000	156 800	-4,0	13,5	8,9

55-64	155 700	143 200	162 000	4,0	11,6	16,1
65-75	113 100	112 700	123 300	9,0	5,8	15,4

75+	87 300	95 700	101 000	15,7	5,2	21,7
Familjetyp
Ensam utan barn	126 900	112 500	127 200	0,2	13,0	13,2

Ensam m barn	105 100	95 100	103 200	-1,8	7,4	5,5

Sambo utan barn	171 700	158 100	176 200	2,6	13,1	16,1

Sambo m barn	129 300	117 400	130 000	0,5	13,8	14,4

Övriga utan barn	172 300	145 200	161 300	-6,4	13,2	6,0

Övriga m barn	144 100	122 200	133 100	-7,6	13,0	4,4
Pensionär ensam	90 400	95 100	99 900	10,5	5,2	16,2

Pensionär sambo	114 600	116 600	126 700	10,6	5,4	16,6

Pensionär övrig	138 100	124 300	134 800	-2,4	9,5	6,9
Decilgrupper (medelvärden)

1	59 100	53 500	60 600	2,5	8,8	11,5
2	88 600	83 500	91 100	2,8	8,1	11,1

3	101 900	94 800	103 200	1,3	9,6	11,0

4	113 500	104 000	114 100	0,5	11,0	11,6

5	123 800	113 400	125 400	1,3	12,1	13,6

6	135 400	123 500	137 200	1,3	12,4	13,9

7	148 600	134 600	150 900	1,5	12,5	14,3

8	164 800	149 300	169 400	2,8	12,4	15,6

9	187 700	171 100	197 500	5,2	11,9	17,8

10	281 200	247 400	329 200	17,1	2,6	20,1

Samtliga (medelvärde)	140 500	127 500	147 900	5,3	9,4	15,1
Andel under halva medianen, %	4,2	4,1	4,0

Andel av total inkomst
1% högst standard	4,4	3,9	5,1

10 % högst standard	20,0	19,4	22,3

1 Framskrivning

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.2 Disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda samt subvention från offentliga tjänster per capita. 1999 års priser. Medelvärden

Kronor per år

	Disp ink/ke	Subvention per	Barnomsorg	Utbildning	Hälso-sjuk-	Äldreomsorg	Arbetsmark-
		capita			vård		nadsåtgärder
Samtliga	145 300	33 400	4 000	12 300	9 700	4 700	2 200
Kön

Kvinna	143 000	35 800	4 100	12 400	10 300	6 500	2 000

Man	147 600	30 900	4 000	12 200	9 100	2 800	2 500
Inkomstgrupp

Kvintil 1	74 700	47 000	3 900	15 500	11 400	11 600	3 500

Kvintil 2	105 600	39 300	5 100	14 600	10 300	5 900	2 800
Kvintil 3	127 900	32 600	5 100	13 600	9 000	2 300	2 300

Kvintil 4	156 300	26 300	3 500	10 400	8 800	1 600	1 700

Kvintil 5	255 900	21 900	2 500	7 400	9 000	2 000	900

Familjetyp

Ensam u barn	133 100	21 500	0	9 000	8 400	0	4 000

Ensam m barn	105 100	51 200	10 500	28 800	6 900	0	3 100

Sambo u barn	188 900	15 600	0	3 600	8 900	0	3 100

Sambo m barn	140 300	36 500	9 700	18 100	6 600	0	1 800

Övriga u barn	168 600	26 800	0	13 900	8 100	100	3 800
Övriga m barn	137 400	42 600	1 900	29 400	6 600	100	2 100

Pensionär ensam	113 900	61 600	0	0	22 000	39 600	0

Pensionär sambo	150 800	33 600	0	0	18 300	15 000	200
Pensionär övrig	149 700	31 000	0	2 500	14 500	12 600	1 400

Region
Storstad	162 400	32 300	4 400	12 300	9 100	4 400	1 400

Universitet/ Högskolere-	138 600	33 800	3 900	12 900	9 900	4 500	2 600
gion
Regionala centra	133 700	34 300	3 600	12 700	10 000	4 900	2 600

Sekundära centra	135 000	33 000	3 900	11 300	10 100	5 000	2 700
Små orter privat syssel-	133 600	34 700	4 900	12 000	10 600	4 700	2 600
sättning

Små orter offentlig sys-	131 000	35 500	3 700	10 800	11 100	5 700	3 800
selsättning

Socioekonomisk grupp
Arbetare	141 800	24 200	3 400	10 100	7 800	200	2 200

Tjänstemän låg och	174 000	23 700	3 800	10 100	7 800	100	1 700
mellannivå

Tjänstemän högre	219 500	25 100	4 200	12 100	7 100	100	1 300

Företagare/Jordbrukare	143 300	23 400	2 600	9 200	8 100	600	2 600

Utbildningsnivå

Högst grundskola	134 700	27 200	1 600	11 000	10 000	1 800	2 400

Gymnasieutbildning	148 200	25 800	3 100	9 900	8 700	700	3 100
Högskola < 3år	163 300	31 400	3 500	17 100	8 300	100	2 100

Högskola => 3år	200 700	24 400	3 700	11 000	7 800	200	1 400

Beräkningarna grundar sig på svar till SCB: s enkät Hushållens ekonomi (HEK).

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.3 Subventioner till barnomsorg 1999

	Barn 2-5 år				Barn 6-12 år
	Nyttjande-	Kronor per	Kronor per	Kronor per	Nyttjande-	Kronor per	Kronor per	Kronor per
	grad %	barn	capita	capita per	grad %	barn	capita	capita per
				justerad disp.				justerad disp.
				ink. %				ink.%
Samtliga	82	65 600	18 900	17	48	28 900	8 800	8

Inkomstgrupp
Kvintil 1	74	62 500	16 900	24	36	29 200	8 900	13
Kvintil 2	71	56 900	16 800	17	46	28 700	9 200	9
Kvintil 3	84	63 500	19 100	16	47	26 900	8 100	7
Kvintil 4	90	68 700	20 200	15	50	28 800	8 800	6
Kvintil 5	92	76 000	21 300	11	58	30 800	9 200	5

Utbildningsnivå1
Högst grundskola	73	53 400	17 500	17	40	21 200	6 600	7
Gymnasieutbildning	83	65 400	18 600	17	47	29 700	9 100	9
Högskola < 3 år	82	67 800	19 000	16	53	31 800	9 700	8
Högskola = 3 år	89	76 600	21 200	14	53	32 100	9 600	7
Födelseland2
Sverige	88	68 500	20 500	23	53	30 500	8 700	9
Annat land	82	65 200	18 700	16	47	28 700	8 800	8

Region
Storstad	85	67 800	19 800	16	52	31 500	9 600	8
Universitet-	85	62 100	18 200	16	43	27 300	8 300	8
/Högskoleregion
Regionala centra	78	62 100	17 800	16	48	25 000	7 600	7
Sekundära centra	82	69 400	18 200	16	49	32 500	9 800	9
Små orter, privat	81	70 100	19 400	17	36	31 200	10 500	10
sysselsättning
Små orter, offentlig	75	64 300	20 100	27	33	24 800	7 100	12
sysselsättning

1Avser hushållsföreståndaren

2Sverige räknas som födelseland om någon vuxen i hushållet är född i Sverige Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.4 Subventioner till grundskola och gymnasieskola 1999

	Grundskola				Gymnasieskola
	Nyttjande-	Kronor per	Kronor per	Kronor per	Nyttjande-	Kronor per	Kronor per	Kronor per
	grad %	barn	capita	capita per	grad %	barn	capita	capita per
				justerad				justerad
				disp. ink. %				disp. ink. %
Samtliga	100	51 100	20 500	18	96	51 000	15 300	12

Inkomstgrupp
Kvintil 1	100	51 400	20 900	29	94	52 900	16 700	18
Kvintil 2	100	51 500	21 900	21	95	53 100	16 300	15
Kvintil 3	100	50 900	20 900	17	95	50 400	14 800	12
Kvintil 4	100	50 700	19 800	14	96	49 800	14 500	10
Kvintil 5	100	51 000	19 100	9	98	48 600	14 500	7

Utbildningsnivå1
Högst grundskola	100	50 600	20 600	20	94	54 500	16 500	18
Gymnasieutbildning	100	51 100	20 700	19	95	50 700	15 200	11
Högskola < 3 år	100	51 100	20 700	16	98	50 100	14 900	11
Högskola = 3 år	100	51 700	19 800	15	97	48 000	14 700	10
Födelseland2
Sverige	100	52 600	21 700	25	92	45 900	13 900	15
Annat land	100	50 900	20 400	17	96	51 500	15 500	12

Region
Storstad	100	52 200	20 900	18	95	47 900	14 600	12
Universitet-	100	50 600	20 500	18	94	49 300	15 300	13
/Högskoleregion
Regionala centra	100	49 300	20 200	18	97	52 200	15 600	13
Sekundära centra	100	49 600	20 100	16	98	54 300	15 500	9
Små orter, privat sys-	100	54 900	20 600	18	96	63 100	19 500	17
selsättning
Små orter, offentlig	100	53 500	20 900	19	93	54 300	15 700	12
sysselsättning

1Avser hushållsföreståndaren

2Sverige räknas som födelseland om någon vuxen i hushållet är född i Sverige Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.5 Subventioner till hälso- och sjukvård 1999

Kronor per capita

		Tandvård	Läkemedel	Öppenvård	Slutenvård
Samtliga		400	1 600	2 900	4 700
Kön	Kvinnor	400	1 700	3 100	5 100
	Män	400	1 500	2 600	4 300
Inkomstgrupp	Kvintil 1	300	1 700	3 200	6 000
	Kvintil 2	400	1 600	3 000	5 200
	Kvintil 3	400	1 400	2 800	4 200
	Kvintil 4	400	1 600	2 700	4 000
	Kvintil 5	400	1 800	2 600	4 000

Familjetyp	Ensam utan barn	400	1 300	3 000	3 500
	Ensam med barn	300	800	2 700	3 000
	Sambo utan barn	400	1 900	3 000	3 400
	Sambo med barn	300	800	2 100	3 200
	Öriga utan barn	400	1 500	2 600	3 400
	Övriga med barn	400	1 000	2 000	3 000
	Pensionär ensam	400	3 700	4 700	13 000
	Pensionär sambo	500	3 600	4 500	9 600
	Pensionär övrig	400	2 600	4 000	7 500
Region	Storstad	400	1 600	2 400	4 600
	Universitet-/Högskoleregion	400	1 600	3 100	4 600
	Regionala centra	400	1 600	3 100	4 700
	Sekundära centra	400	1 700	3 000	4 800
	Små orter, privat sysselsättning	300	1 700	3 600	4 900
	Små orter, offentlig sysselsättning	300	1 700	4 000	5 000

Socioekonomisk grupp	Arbetare	400	1 400	2 800	3 400
	Tjänstemän, låg och mellan nivå	400	1 500	2 600	3 600
	Tjänstemän högre	400	1 500	2 100	3 200
	Företagare/Jordbrukare	400	1 700	2 400	3 500
	Förtidspensionär	500	2 200	5 000	3 100
	Ålderspensionär	400	3 700	4 600	11 800
	Övriga	300	700	2 100	3 100

Utbildningsnivå	Högst grundskola	400	2 000	3 300	3 800
	Gymnasieutbildning	400	1 600	3 000	4 100
	Högskola < 3 år	400	1 400	2 500	4 600
	Högskola = 3 år	400	1 800	2 500	3 000
Ålder	0-9	200	300	1 800	3 000
	10-19	400	600	1 500	2 600
	20-29	300	700	2 400	3 600
	30-39	300	1 000	2 600	3 600
	40-49	400	1 400	2 600	3 500
	50-59	500	2 400	3 400	3 300
	60-69	500	3 000	3 900	4 900
	70-79	400	3 900	4 700	11 300
	80-89	300	3 800	5 100	16 400

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2001/02:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.6 Subventioner till äldreomsorg 65 år och äldre 1999

	Hemhjälp och / eller särskilt boende				Hemhjälp			Särskilt boende
		Netto-	Kronor per		Netto-	Kronor per		Netto-	Kronor per
		subvention/	capita/		subvention/	capita/		subvention/	capita/
	Nyttjandegrad	capita	justerad	Nyttjandegrad	capita	justerad	Nyttjandegrad	capita	justerad
			disp ink			disp ink			disp ink
Totalt	0,15	35 700	0,36	0,09	11 100	0,11	0,06	24 600	0,25

Kön

Kvinna	0,19	44 400	0,46	0,11	13 500	0,14	0,08	30 900	0,32
Man	0,11	23 900	0,23	0,06	7 800	0,08	0,04	16 100	0,16

Inkomst-
grupp

Kvintil 1	0,28	66 500	1,05	0,16	21 000	0,33	0,12	45 400	0,72

Kvintil 2	0,20	49 500	0,64	0,11	12 300	0,16	0,10	37 200	0,48
Kvintil 3	0,13	28 000	0,34	0,08	8 800	0,11	0,05	19 200	0,23

Kvintil 4	0,08	20 900	0,22	0,04	5 600	0,06	0,04	15 300	0,16

Kvintil 5	0,08	13 600	0,08	0,06	7 500	0,04	0,02	6 100	0,03
Ålder

65–69	0,02	4 300	0,04	0,02	2 400	0,02	0,00	1 900	0,02
70–74	0,03	7 600	0,08	0,02	2 600	0,03	0,01	5 100	0,05

75–79	0,10	19 400	0,21	0,08	9 600	0,10	0,03	9 800	0,11

80–84	0,32	76 200	0,85	0,19	22 600	0,25	0,14	53 600	0,60

85–89	0,50	119 900	1,18	0,27	32 200	0,32	0,23	87 700	0,86

90–	0,65	168 200	1,71	0,30	37 300	0,38	0,35	130 900	1,33

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Utdrag ur protokoll

Vid regeringssammanträde den 4 april 2002

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson

Föredragande: statsministern Persson, statsråden Bodström, Lejon, Karlsson, Engqvist, Thalén, Ringholm, Lövdén, Winberg, Ulvskog, Larsson, Rosengren, Sahlin, Messing

Regeringen beslutar proposition 2001/02:100 2002 års ekonomiska vårproposition