Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samla ansvaret för hälsokontroller m.m. för alla sexåringar inom skolhälsovården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolhälsovården för elever i fristående skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge skolhälsovården ett särskilt ansvar för arbetsmiljöfrågor ur ett elevperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontakt med skolhälsovården vid omfattande frånvaro.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt utredning avseende verksamhetsområdet ”elevhälsa”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mat och rörelse i skolan.
I regeringens proposition 2001/02:14 Hälsa, lärande och trygghet föreslås att ansvaret för förskoleklassens hälsovård skall överföras från landstingets barnhälsovård till kommunernas skolhälsovård. Därutöver avser regeringen ta initiativ till en översyn av arbetsmiljölagen samt att bereda frågan om införande av verksamhetsområdet elevhälsa ytterligare.
Upp före sju, hinner knappt äta frukost. Iväg till morgonfritis någon timme innan skolan börjar. 30 barn i klassen med en arbetsmiljö som ofta är bullrig och stökig, stundtals kaotisk. Tidig skollunch kl 10.30. Det betyder sju åtta timmar kvar till middagen. Till fritis. Där är barngruppen ännu större, 50–60 barn. Äntligen hem vid sextiden. Handla, laga mat. Alla trötta, men nu ska man umgås. En stunds video/TV – i stället för godnattsaga? Och, sedan i säng – sent, alltför sent.
Man kan naturligtvis påstå att detta är en svartmålning av barns vardag, ändå är det en stor realitet för många barn. Redan i barnomsorgen är grupperna stora och ljudvolymen hög, som det blir när många barn leker. Lägg därtill dagarna när barnet är sjukt och mamma/pappa ska försöka ordna så att någon kan vara hemma. Den pressande ekonomin som gäller för många barnfamiljer, den slutkörda läraren som inte ens utvilad kan trolla så att 25–30 barn får sina individuella behov tillgodosedda.
Att vi sedan får upprepade larmrapporter om stress och stressrelaterade sjukdomar, koncentrationssvårigheter och ökad psykisk ohälsa hos barn borde inte förvåna. Vilken vuxen skulle välja en vardag som barnens – det är bara det att barnen inte har något val! (Inledningsord ur Skolhälsans verksamhetsrapport läsåret 2000/2001 i Stockholms stad.)
Skolans huvuduppgift är att ge eleverna kunskaper och färdigheter med vars hjälp barn och ungdomar kan skapa gynnsamma förutsättningar för att deltaga i arbetslivet, samhällslivet samt för vidare studier. Erfarenheterna visar att hela miljön kring barns och ungdomars tillvaro påverkar deras resultat i skolan. Ett barn som ”mår bra” har lättare att tillvarata såväl sina egna som skolans möjligheter.
I och med att förskoleklass numera ingår i skolans organisation är det ett naturligt steg att dessa 6-åringar omfattas av skolhälsovården. Det är därför ett steg i rätt riktning att regeringen förslår denna konsekvensändring. Nästan alla 6-åringar går idag i förskoleklass, men inte alla. Landstinget har idag ansvar för barnhälsovård för barn i åldern 0–6 år. När nu skolhälsovården ska ta ansvar för eleverna i förskoleklasserna är det viktigt att inte några 6-åringar hamnar mellan stolarna. Vi förutsätter därför att ansvaret för hälsokontroll m.m. av alla 6-åringar överförs till skolhälsovården.
Elever skall oberoende av vilken skola de valt ha rätt till grundläggande likvärdig skolhälsovård. Därför är det bra att skollagen anger att skolhälsovård ska ordnas för alla elever, oavsett skolhuvudman. Att detta också skall gälla förskoleklassen är rimligt.
I skolpengen för friskolors elever skall det ingå resurser för elevhälsa. Det bör vara möjligt att köpa denna tjänst, om inte skolan själv kan samla nödvändig kompetens. Förutsättningarna att ordna skolhälsovården på ett bra sätt varierar. Möjligheterna till olika lösningar vad gäller skolhälsovården är särskilt viktigt för elever som går i en liten skola, där resurserna för skolhälsovård baserat på antal elever är små. Det är inte rimligt att tro att alla skolor klarar av att anställa skolsköterskor och annan personal för elevhälsa. Vi förordar därför också att eleverna i fristående skolor skall ges rätt att få tillgång till den kompetens som finns inom kommunens elevhälsa, om en fristående skola inte själv kan erbjuda sådan. Fristående skolor som inte kan erbjuda skolhälsovård skall inte ges ersättning för sådan i det offentliga bidraget/skolpengen. Det är dock varje skolas uppgift att informera elever och föräldrar om hur skolhälsovården är ordnad för berörda elever.
Vuxna har ofta tydliga krav om vad som förväntas av en god arbetsmiljö. Men vilka erfarenheter och kunskaper har ett barn om vad som är bäst för dem nu och inför framtiden? Regeringen bedömer att en översyn utifrån ett elevperspektiv när det gäller arbetsmiljölagen måste göras. Detta för att öka samsyn och samordning i tillsyn som gäller elevers miljö och hälsa. I resonemanget inför denna översyn betonas avsikten att förtydliga elevernas inflytande över skolmiljön. Regeringen nämner bl.a. den utbildning som ges till elevskyddsombud och övriga elever i arbetsmiljöfrågor.
Utformningen av skolans arbetsmiljö skall alltid sträva mot att ge de bästa förutsättningarna för elevernas fysiska och psykiska hälsa. Därigenom skapas förutsättningar för lärande. Det är viktigt med diskussioner om arbetsmiljön bland elever i klass- och elevråd och vi tror att deras synpunkter kan tas tillvara bättre än vad som görs i dag. Vi vill dock i detta sammanhang understryka att skolhälsovårdens erfarenheter av elevers arbetsmiljö måste ges ökad betydelse. I översynsarbetet finns skäl att pröva om inte skolhälsovården bör ges ett särskilt ansvar när det gäller att betrakta arbetsmiljöfrågor ur ett elevper-
spektiv.
Studier från arbetsplatser för vuxna har visat att möjligheterna till inflytande, att se sammanhang och få feedback på sitt arbete har stor betydelse för arbetstagarens hälsa. Motsvarande gäller för skolans elever. Det finns således ett uppenbart samband mellan arbetets organisation och kultur som påverkar hälsan. Vi menar därför att det går att se samband mellan skolhälsovårdens och företagshälsovårdens uppgifter, där skolhälsovården i dag till stora delar fungerar och uppfattas som ”elevernas företagshälsovård” vilket dock inte är preciserat i gällande författningar. Ett arbete för att ge skolhälsovården mer tyngd i dessa frågor är därför befogat. Den beskrivning av företagshälsovården som finns i den nya arbetsmiljölagen ger idéer också om vad som skulle kunna gälla för skolhälsovården:
3 kap.
2 b § Arbetsgivaren skall svara för att den företagshälsovård [skolhälsovård] som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå.
Med företagshälsovård [skolhälsovård] avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering [elevvård]. Företagshälsovården [skolhälsovården] skall särskilt arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser [i skolmiljön] samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet [skolresultat] och hälsa.
För att hitta elever som är i riskzonen och mår dåligt av olika skäl måste frånvaro tas på stort allvar i skolan. I vuxnas arbetsliv krävs intyg av läkare efter en veckas sjukfrånvaro. Motsvarande skulle kunna gälla för elever, det vill säga skolhälsovården skulle kopplas in för elever med längre frånvaro eller många timmars frånvaro spridda över tiden. Det finns ibland orsaker till frånvaro som måste åtgärdas i tid, och detta kan vara ett sätt att nå elever som inte själva söker hjälp.
Det är rimligt att det för elevhälsan finns allsidig kompetens som svarar mot elevernas behov av stödinsatser. Regeringen vill bereda vissa frågor ytterligare innan ett nytt verksamhetsområde, elevhälsa, föreslås. Vi avvaktar kommande förslag men vill påpeka följande: Det kan finnas skäl att definiera vad t.ex. en kurator och psykolog skall ha för basansvar, motsvarande den som skolhälsovården i dag har med kvalitetssäkringar m.m. Elevhälsan ska vara till för alla barn, men i synnerhet för vissa barn. Det är bra om elevhälsan har ett nationellt basåtagande med krav på inriktning av insatser och kvalitetsnivåer. Detta kan leda till förbättrade förutsättningar för att arbeta med hälsofrämjande insatser, även ur ett folkhälsoperspektiv.
I hälso- och sjukvårdslagen har skolhälsovården en tydlig basstruktur med vissa ”måsten”, som exempelvis kvalitetsprogram. Där framgår tydligt att de ska ta elevernas parti. Ett vidare ansvar kräver motsvarande grund för att bli konkret och konstruktivt. Samtidigt krävs medvetenhet om att olika kommuner arbetar med mycket olika förutsättningar.
Det finns också relativt ”enkla” insatser som kan göra att våra barn mår bättre och lär sig mer i skolan. De kräver inte utredningar eller ändrade lagar och förordningar. Att äta rätt samt att naturligt röra sig är sådant som kan uppmuntras redan idag. Vad som kan behövas är större förståelse och insikt om vad det kan betyda för eleverna.
Barn behöver en ordentlig frukost. Dessvärre är det många elever som inte får det idag. Att servera frukost i skolan gör naturligtvis att de barn som annars inte äter mår bättre. Men i längden leder det fel att också institutionalisera morgonmålet. Familjen måste ta detta ansvar, och politiken kring familjers situation måste göra detta praktiskt möjligt. Däremot bör skolmåltiden få ett annat fokus än vad den har i vissa skolor. Den schemaläggning som sker för eleverna borde ur ett hälsoperspektiv utgå från att klasserna äter sin måltid ungefär samma tid varje dag under veckan. Dessutom bör ingen skolmåltid serveras före 11.00. Den bör dessutom planeras så att alla elever får möjlighet att äta i lugn och ro.
Vi anser inte att det är en politisk fråga att bestämma detaljer vad avser skolmaten, men vi vill peka på att det finns lösningar som gör att fler elever får den näring de behöver.
Att servera minst två rätter, vilket inte är ovanligt på en vuxens arbetsplats, ger bättre förutsättningar för eleverna att hitta något som de vill ha. Att som många skolor gör servera soppa flera gånger per vecka kan innebära att många barn inte får tillräcklig näring och energi, då inte alla äter middag hemma. Med hänsyn tagen till alarmerade rapporter om övervikt bland barn borde samordningen mellan skolmåltid och servering av mellanmål på fritis göras bättre. Fokus på måltiderna bör ge en bättre hälsa, liksom samarbete med hemmen. Med stöd av skolhälsovårdens kompetens kan också viktig information om barns behov vad gäller mat spridas.
Många elever tycker illa om skolgymnastiken. Även om många deltar med glädje, fasar andra. Då vi vet att många inte har några egna idrottsaktiviteter på sin fritid och även i övrigt rör sig lite är det viktigt att rörelse är en naturlig del av skolans verksamhet. Skolans arbete bör planeras så att fler barn får vardagsmotion. Det kan handla om vuxenledda aktiviteter, men också om raster som medger utevistelse, bättre skolgårdsplanering m.m.
|
Stockholm den 1 november 2001 |
|
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Tomas Högström (m) |
Per Bill (m) |
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
Anders Sjölund (m) |
|
Anita Sidén (m) |
Lars Hjertén (m) |
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Sten Tolgfors (m) |