Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen skall gälla alla grupper av studenter i högskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om högskolornas planmässiga arbete mot diskriminering och trakasserier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om disciplinära åtgärder och överklaganden.
Propositionen innebär ett försök av regeringen att tillgodose studenternas och studentorganisationernas krav på ett utvecklat diskrimineringskydd i lag för studenter, eftersom denna grupp för närvarande inte har annat lagstöd mot diskriminering än det som anges i regeringsformen.
Kristdemokraterna menar att propositionen är för begränsad eftersom den inte tar upp lika villkor för studenter som för andra medborgare.
En svaghet i den föreslagna lagstiftningen och underliggande definitioner är att endast grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning ska falla under lagen. Därmed har varken uppdragsutbildningens studenter eller basårsstudenter tagits med i behandlingen. Båda dessa kategorier av studenter är viktiga i det livslånga lärandet, och bland annat dessa studentgrupper lyfts fram i den nyligen lagda propositionen 2001/02:15 Den öppna högskolan.
Den föreliggande propositionen föreslår att man inte inkluderar dessa studentgrupper i lagen utan bättre genomlysning. Regeringen vill alltså öka dessa gruppers storlek i högskolan utan att ge dem samma rättsskydd som andra studenter. Ännu en gång har utbildningsministern misslyckats med att få propositionsarbetet att gå i takt. Vidare kan man notera att collegeutbildningen inte berörs i propositionen.
Regeringen föreslår att högskolorna skall upprätta en årlig plan med översikt över vilka främjande åtgärder som behöver vidtas vid lärosätet. Redovisningen ska ske i efterföljande plan. I regeringens förslag saknas möjlighet till sanktioner mot de högskolor som bryter mot skyldigheten att vidta åtgärder liksom att redovisa företagna åtgärder. Därmed riskerar lagen att förlora sin kraft.
Kristdemokraterna menar att det i ett inledningsskede kan vara motiverat att planmässigt bedriva förebyggande åtgärder för att snabbt komma tillrätta med de brister som finns och att någon form av sanktioner bör övervägas. Förhoppningsvis kan högskolorna upparbeta så goda strukturer och kunskaper vad gäller det diskrimineringsstävjande arbetet att den årliga planen kan reduceras till att gälla i exempelvis treårsperioder.
Propositionen pekar på att högskolelagens och högskoleförordningens bestämmelser om disciplinära åtgärder och om avskiljande av studenter är tillämpliga endast i fråga om studenter vid statliga högskolor, och att någon utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde inte föreslås.
Även om regeringen framhåller svårigheter med att i offentligrättslig ordning reglera enskilda utbildningsanordnares förhållande till studenter är det olyckligt att det är skillnad på student och student. Bättre hade naturligtvis varit om alla studenter haft samma skydd och att likalydande bestämmelser också vunnit tillämpning över högskolor med enskilda huvudmän. Risken finns nu att de grupper av sökande som är mål för diskriminerande trakasserier väljer bort dessa högskolor till förmån för de statliga högskolorna. Det innebär exempelvis att en av regeringens storsatsningar, så kallade collegeutbildningar, svårligen kan läggas vid högskolor med enskild huvudman eftersom söktrycket där rimligen borde bli mindre. Detta påverkar studentsammansättningen och därigenom kvaliteten på ett sätt som är ofördelaktigt för högskolan som helhet.
Utan studenter – ingen högskola, inget universitet. Utan trygghet – inga studenter. Att studera är i nuläget mer än prov; det är en prövning som många studenter skulle klara sig bra förutan. Satsningar på utbildningssystemet måste följas upp med satsningar som säkerställer den enskilde studentens trygghet. Propositionen är ett led i detta, men vi saknar fortfarande ett helhetsgrepp. Därför återupprepar vi kravet på en studiesocial utredning med syfte att genomlysa de brister som finns i de system som omger studenterna.
|
Stockholm den 22 oktober 2001 |
|
|
Yvonne Andersson (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Magda Ayoub (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Ulla-Britt Hagström (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
|
Désirée Pethrus Engström (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Ingvar Svensson (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
Erling Wälivaara (kd) |