Fristående skolor

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika momsvillkor för fristående skolor och kommunala skolor.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dispens från lägsta elevantal vid ansökan om att starta friskola i glesbygdsområden skall vara möjlig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fristående gymnasiers rätt att bedriva det individuella programmet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet att starta fristående skolor för kommunal vuxenutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för de fristående skolorna.

¹ Yrkande 1 hänvisat till SkU.

Inledning

Sedan mitten av 1800-talet har den svenska skolan setts som en del av statsmakten och under 1900-talet som en del av välfärdsstaten. I princip alla barn har gått i kommunal skola som utifrån statliga riktlinjer har drivits av kommuner. Men under 1900-talets senare del växte missnöjet med det likformiga systemet och krav på alternativa skolformer växte hos många föräldrar. Somliga föräldrar ville till exempel ha en annan pedagogisk inriktning än den som fanns i den kommunala skolan. De föräldrar som aktivt valde att sätta sina barn i en annan skola än den kommunala arbetade i opposition mot de socialdemokratiska krafter som sett på fristående skolor med stor skepsis.

Kristdemokraterna har kämpat för fristående skolor sedan partiet bildades i mitten på 60-talet. Vi protesterade till exempel mot ingrepp i föräldrarnas uppfostringsrätt. Sverige hade bland annat tidigare reserverat sig mot föräldrarätten när den infördes som ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen. Den reservationen bestod ända fram till det att konventionen blev svensk lag 1995. Kristdemokraterna har alltid ansett att familjen har det primära fostrande ansvaret men även skolans roll uppmärksammades som mycket centralt i det politiska arbetet. Genom detta synsätt blev partiet egentligen omedelbart en förkämpe för friskoletanken och detta alltså utifrån principiella ställningstaganden. Det skulle dröja mycket länge innan andra partier ställde upp bakom den tanken.

1990-talets viktigaste skolreform

I början av 1990-talet genomförde den borgerliga regeringen en skolreform som syftade till en ”valfrihetsrevolution”. En av målsättningarna med reformen var att minska den centrala administrationen och fördela så mycket som möjligt av ansvar till skolhuvudmännen, det vill säga kommuner och fristående skolor. Tanken var att mångfald, i viss mån ökad konkurrens och framförallt föräldrars rätt att välja sina barns skolgång skulle påverka kvaliteten i utbildningen positivt. Regeringen prioriterade att fristående skolor skulle få bra förutsättningar. Bland annat genomdrev den borgerliga regeringen en ny lag som tvingade kommuner att ge stöd till fristående skolor.

Föräldrar måste få ha inflytande över sina barns skolgång, det är en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen. Barn är olika, och har olika behov. Det är orsaken till att en likformig skola inte kan möta alla barns behov. Vi behöver alltså den mångfald av skolor som systemet med fristående skolor ger för barnens och föräldrarnas skull.

Sedan mitten av 1990-talet har den socialdemokratiska regeringen gradvis gjort det svårare att etablera och driva fristående skolor. Ändå ökar antalet fristående skolor från år till år. År 2000 fanns det 5.643 grund- och gymnasieskolor. Av dem var 371 fristående grundskolor och 72 fristående gymnasieskolor. Ungefär fyra procent av alla elever går i fristående skolor, vilket trots en ständig ökning är en låg siffra ur ett internationellt perspektiv. Lärarnas intresse att arbeta i fristående skolor ökar också. De fristående skolorna har uppenbarligen kommit för att stanna.

Experterna: friskolor bra för alla elever, även de svaga

Under våren 2000 kom en statlig utredning och en departementsskrivelse som båda två gav en positiv bild av fristående skolor. I ESO-rapporten ”Konkurrens bildar skola” konstaterar författarna att fristående skolor inte är något hot mot utbildningen i den kommunala grundskolan. Denna slutsats kommer såväl från andra studier som av deras egen studie. Vad som är av särskilt intresse är att även barn som går i en kommunal skola gynnas av att det finns en fristående skola i närheten, på grund av de positiva konkurrenseffekterna. Det är till och med så att det är en fördel att vara elev i en kommunal skola där det finns fristående skolor i närheten. Rapportens slutsats är att den kommunala skolan möter konkurrensen från friskolor genom att förändra och förbättra den utbildning som de själva bedriver och därmed får deras elever en bättre skola och en bättre skolgång. Även utredningen ”Fristående gymnasieskolor – hot eller tillgång?” är i grund och botten positiv till friskolorna. Rapporten ger ett antal förslag till regelförändringar för att kommunala och fristående gymnasieskolor skall konkurrera på lika villkor. Ingenstans föreslås en tillbakagång till den gamla ordningen.

Föräldrarnas val

Föräldrarna har det yttersta ansvaret för sina barns utveckling. Därför är det viktigt att också föräldrarna har möjlighet till inflytande över sina barns skolgång och den påverkan barnen utsätts för. Rätten att välja skola är en demokratisk självklarhet i ett pluralistiskt samhälle. Men rätten att välja skola görs om intet om inte skolor med olika inriktning finns att tillgå.

Oroande är att det nu höjs röster som vill hindra tillkomsten av nya fristående skolor och begränsa de ekonomiska villkoren för dessa. Självklart måste en elev i en fristående skola få kosta lika mycket som en elev i den kommunala skolan. De fristående skolorna skall ha likvärdiga förutsättningar som de kommunala vad gäller moms på de varor och tjänster som skolan köper in.

Barns olikhet

Respekten för varje individs integritet kräver mångfald. Därför anser vi att fristående skolor ska vara ett självklart inslag i skolväsendet. De stimulerar till pedagogisk och organisatorisk förnyelse, ökar flexibiliteten och leder till närsamhällets engagemang. Ofta har de fristående skolorna ett effektivare resursutnyttjande med hög grad av ideella insatser. Här kan ett samspel mellan olika skolor vara gynnsamt för utvecklingen. En reell möjlighet att välja skola kommer därmed alla elever och hela svenska skolan till del. För varje skola gäller att det centrala är undervisningens kvalitet och skolans förmåga att skapa en utvecklande och trygg miljö för eleverna. Funktionshindrade elever måste ha samma möjlighet som andra elever att gå i en friskola.

För oss kristdemokrater är alltså föräldrarnas och elevernas perspektiv och önskemål utgångspunkten. Det är helt i överensstämmelse med ett antal internationella konventioner som Sverige skrivit under och som försäkrar föräldrarna rätten till inflytande över sina barns undervisning.

Ökat tryck på fristående skolor

Även om andelen friskolor i Sverige fortfarande är liten ur ett internationellt perspektiv så finns ett stort och växande intresse. Bara i år har Skolverket fått in 466 ansökningar om att få starta fristående grund-, gymnasie- och särskolor. Detta är ett medborgerligt intresse som bör bemötas positivt. Det är vår uppgift att ta vara på det engagemang som föräldrar visar, när de aktivt väljer något annat än det offentliga systemet. Vi anser att det är vår uppgift att stimulera tillkomsten av alternativ till den kommunala skolan.

Fristående skolor finns företrädesvis i storstadsregionerna. Vi anser att reella möjligheter måste finnas att starta fristående skolor också i glesbygden. En fristående skola kan även vara ett bra alternativ för glesbygden när elevantalet i en skola sjunker under minimigränsen och kommunen beslutar att stänga skolan och börja bussa eleverna till närmaste tätort.

Många byskolor i glesbygden hotas av stängning på grund av vikande elevunderlag.

Detta får till följd att sexåringar fraktas flera mil på dåliga grusvägar till tätortsskolan. Barnens arbetsdag blir orimligt lång. Man kan inte ställa krav på att en kommun ska fortsätta att driva en byskola när elevantalet blir alltför lågt. Men ett bättre alternativ än nedläggning är många gånger att starta en fristående skola, till exempel i form av ett föräldrakooperativ. En svårighet idag är lågt elevantal. Enligt Skolverkets regler måste antalet barn vara minst 20 för att man ska få starta en friskola. Kristdemokraterna menar att möjligheter till särskild dispens från kravet på lägsta elevantal skall vara möjligt vid ansökan om att starta friskola i glesbygdsområden.

Fristående gymnasier

Många fristående skolor drivs med alternativa och nyskapande pedagogiska metoder. I vissa fall kan det göra skolorna väl lämpade att ta emot elever utan studiemotivation och som av olika anledningar har svårt att klara de nationella gymnasieprogrammen. Det är dock inte tillåtet för fristående gymnasieskolor att driva det individuella programmet. Vi anser att det är en orimlig begränsning som bör förändras. Vi anser även att fristående gymnasieskolor bör få rätt att genomföra vuxenutbildning. Och vi anser att det skall ges samma möjlighet att starta en fristående skola för kommunal vuxenutbildning som gäller för de kommunala skolorna. Idag kan de bedriva vuxenutbildning, men en kommunal rektor måste sätta betyg på eleverna. Det bör förändras.

Bland de nya fristående gymnasierna finns ett antal industrigymnasier som tidigare betecknats som företagsskolor. Stora industrikoncerner som inrättat gymnasier är bland annat ABB med tre gymnasieskolor, Volvo, Scania och SKF. Antalet sökande är ofta mycket större än antalet intagningsplatser. De elever som antas har i regel höga betyg från grundskolan. Eleverna får väsentligt fler undervisningstimmar än eleverna på yrkesprogrammen. Skolorna är tekniskt välutrustade.

Lärarbrist

Det råder brist på lärare idag, och trots att fler än på länge påbörjat lärarutbildningen kommer problemet att kvarstå under flera år framöver. Svårigheten att hitta utbildad personal är på många håll mycket stor. Vi anser att det är oerhört viktigt med kompetent personal i skolan och välkomnar alla initiativ som bidrar till att lösa problemet. När det gäller skillnader i reglerna mellan fristående skolor och kommunala skolor vad det gäller lärarrekrytering finns denna fråga med i en lagrådsremiss som regeringen nyligen avlämnade. Under hösten väntas en proposition komma, som bland annat kommer att beröra denna fråga.

Lika villkor

Kristdemokraterna kommer att fortsätta att arbeta för förbättrade villkor för de fristående skolorna. Det innebär att vi vill förändra de regler som den nuvarande regeringen infört. Vi menar att både fristående skolor och det övriga skolväsendet har mycket att vinna på en förändring i den riktning Kristdemokraterna här anger. Följande punkter anser vi bör garanteras i regelverket för fristående skolor:

Alla, oberoende av föräldrarnas ekonomiska standard, eget handikapp eller andra särskilda behov, skall kunna välja en fristående skola.
Skolan skall vara godkänd av Skolverket samt stå under tillsyn av och delta i verkets uppföljning, utvärdering och kvalitetsgranskning.
Undervisningen skall i princip svara mot läroplanens allmänna mål och värdegrund.
Skolan skall arbeta utifrån klara och tydliga spelregler, som är långsiktigt hållbara.
Skolan skall garanteras en lägsta grundnivå för ersättning och därutöver kompenseras för särskilda åtaganden.
Skolan skall arbeta under villkor som är likvärdiga med dem som gäller för övriga skolor i kommunen.
Skolan skall erbjuda skolhälsovård och modersmålsundervisning för invandrare men behöver inte nödvändigtvis själv tillhandahålla tjänsterna.
Undervisningen skall vara avgiftsfri, men skolan skall ha möjlighet att ta ut avgifter för skäliga merkostnader utifrån sin profil, till exempel inköp av instrument i en skola med musikprofil.
Skolan skall ingå i kommunens skolplan.

Stockholm den 4 oktober 2001
Erling Wälivaara (kd)
Inger Davidson (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Magda Ayoub (kd)	Sven Brus (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)	Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Maria Larsson (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)	Désirée Pethrus Engström (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Fanny Rizell (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)