Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av högskolan i Gävleborg och Hälsingland.
I Gävleborgs län finns lång erfarenhet av distansutbildning och flexibelt lärande. Genom tidig uppbyggnad av lokala arenor för distansstudier har högskoleutbildning tillgängliggjorts för nya målgrupper. Högskolan i Gävle hade ca 1 100 studenter under år 2000 vilket motsvarar ca 18 % distansstuderande av det totala antalet studenter vid högskolan. Detta kan till stor del härledas till långvarigt och nära samarbete med regionens kommuner och deras uppbyggnad av lokala studiearenor. Högskolan har genom detta lång erfarenhet av distansutbildning och under länge tid legat i framkanten på utvecklingen av distansmetodik och tekniska plattformar.
Hälsinglands kommuner har sedan mitten av 80-talet arbetat tillsammans kring högskoleutbildning, både utlokaliserad och på distans. Många projekt, med stöd av regering, länsstyrelse, EU m. fl., har tillgängliggjort högskoleutbildning i landskapets kommuner. Ofta har verksamheten mötts med respekt och intresse från högskolor och universitet, men i vissa fall med misstro och ointresse. Länets kommuner har dock kämpat vidare och man är idag stolt över vad som åstadkommits med envishet. Hälsinglands kommuner var en av grundarna till NITUS (Nätverksgruppen för IT-baserad Utbildning via lokala Studiecentra) som konstituerades i Söderhamn 1996.
I tillväxtavtalet för Gävleborgs län har området distansutbildning och flexibelt lärande prioriterats av såväl näringsliv som dess företrädare, såväl ideella organisationer som regionala myndigheter. Exempel på länets stora intresse att utveckla och stärka såväl kvalitet och metodik som innehåll är att det idag finns tre stora strukturfondsprojekt.
Learning Centre – samverkansprojekt mellan Högskolan i Gävle, länsstyrelsen och länets kommuner.
Arenaprojektet – samverkansprojekt mellan kommunerna i Hälsingland, länsstyrelsen och Högskolan i Gävle.
Conexiaprojektet– samverkansprojekt mellan kommunerna i Gästrikland, länsstyrelsen och Högskolan i Gävle.
Projektomslutningen är ca 80 miljoner kronor under en period av 2 år. Projekten bygger vidare på tidigare strukturfondsprojekt med motsvarande inriktning.
I Hälsingland har en rad undersökningar genomförts för att belysa den lokala arenans betydelse för att nå nya målgrupper. I rapporten ”Tillgänglighet till högre utbildning i Hälsingland”, genomförd av universitetslektor Gunilla Roos och professor emeritus Urban Dahllöf, Uppsala universitet, och Maud Baumgarten vid högskoleenheten i Bollnäs, konstateras bl.a. att nya målgrupper kan rekryteras som annars skulle gå högskolan förbi.
Rapporten har rönt stort intresse från Utbildningsdepartementet, Glesbygdsverket m fl. Den tar bl.a. upp studerandeströmmar, social bakgrund och framtidsplaner hos de studerande. Den visar mycket tydligt vilken betydelse lokala studiecentrum har för många studerande men även att tillgång till högre utbildning är viktig ur demokratisk synpunkt.
Sedan rapporten publicerades har en ny undersökning gjorts (2000) av högskolestuderande vid studiecentrum läsåret 1997/98. Av den framgår bl.a.:
Att enligt SCB var det totala antalet högskolenybörjare från Hälsingland 823 stycken. Cirka 25 % av dessa studerade via studiecentrum.
Cirka 51 % av dessa har en social bakgrund i arbetarhem och hem med lägre tjänstemän. Den i särklass största gruppen kommer från hem med ej facklärda arbetare (25 %).
På en fråga om man skulle ha påbörjat sin utbildning om studierna och samlingarna i helhet varit förlagda till högskoleorten svarar 19 % ja medan 57 % svarar nej.
90 % av de studerande bor kvar i Hälsingland år 2000.
39 % uppger att de genom studierna har växt som människor.
Det är viktigt att fortsätta utveckla det flexibla utbudet på högskolenivå och att erbjuda en god tillgänglighet till högre studier även för dem som bor och verkar utanför högskoleorterna. Detta blir särskilt viktigt då vi kan förutse att högskolans utbud av högre utbildning i ökande utsträckning kommer att efterfrågas av nya grupper, framför allt vuxna men även andra som av kulturella, sociala eller geografiska skäl inte självklart kan utnyttja högskolans utbildningsutbud.
Genom Högskolan i Gävles målmedvetna satsning på distansstudier och Gävleborgs läns långa erfarenhet av nätverkssamarbete med kommuner och olika högskolor och universitet kan länet erbjuda en bra grund för fortsatt utveckling av högskolestudier i Gävleborg och Hälsingland.
Hälsingekommunen Söderhamn har efter nedläggningen av Hälsinge flygflottilj och utlokaliseringen av statliga verk etablerats som en kommun med statlig verksamhet. Kommunen har långsiktigt och aktivt satsat på flexibelt lärande genom att samla all vuxenutbildning, eftergymnasial utbildning och högskoleutbildning i CFL/Centrum för flexibelt lärande. Inom ramen för Teknikparken/Softcenter Söderhamn har kommunen och Arbetslivsinstitutet etablerat ett FoU-centrum med 7 doktorander inskrivna vid olika universitet.
Ett kraftfullt högskolecampus har etablerats och utvecklats på det gamla regementsområdet I 14. Högskolan i Gävle understödjer en decentraliserad och mycket framgångsrik distansundervisning i hela länet.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Kenth Högström (s) |
|
|
Per-Olof Svensson (s) |
Sinikka Bohlin (s) |
|
Raimo Pärssinen (s) |
Agneta Brendt (s) |