Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att ge Högskoleverket i uppdrag att undersöka varför så få kvinnor avslutar sina högskolestudier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att forskning kring kvinnors ohälsa prioriteras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av att forskningen har ett genusperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors universitetsstudievanor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skolans och förskolans pedagogiker har en tydligare koppling till genuskunskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om att synliggöra kvinnor i läroböcker etc.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att ge Skolverket i uppdrag att utvärdera läromedlen ur ett genusperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genuskunskap på lärarutbildningen och andra relevanta utbildningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om behovet av fler män inom skolan och förskolan.
Statistik visar att kvinnor är överrepresenterade vid lägre utbildningsnivåer men att det finns en jämn könsfördelning vid högre utbildningsnivåer samt inom forskarutbildningen. Däremot sker det någonting vid examensarbetet: få kvinnor blir klara och tar doktorsexamen och endast en tredjedel av alla examinerade är kvinnor. Orsakerna till detta är bland annat att det främst är män som är handledare, män som väljer forskningskandidater och män som skapar strukturerna för konkurrensen på högre forskningsnivåer vid universiteten och instituten. Det är uppenbart att män särbehandlas i dag på bekostnad av lika kompetenta kvinnor. För att komma till rätta med problemet att så få kvinnor avslutar högre universitetsstudier bör regeringen ge i uppdrag åt Högskoleverket att utarbeta en handlingsplan.
Miljöpartiet anser att redan kända forskningsområden bör utvecklas och fördjupas med avseende på ett genusperspektiv. Forskningen om kvinnors hälsa bör prioriteras. Kvinnor är överrepresenterade när det gäller dålig hälsa under arbetsför ålder, med stressymptom, rygg- och nackbesvär, hög risk för arbetsskador m.m. Det beror till viss del på att kvinnor har monotona och ensidiga arbeten, att flertalet kvinnor har sämre möjligheter att påverka sina arbeten samt att de fått högre arbetsbelastning till följd av nedskärningarna i den offentliga sektorn under 1990-talet. Kvinnor har också i regel huvudansvaret för det obetalda arbetet i hushållet. Forskningen på sjukdomar bedrivs med mannen som norm. Kvinnor och män visar dock inte lika symptom vid samma sorts sjukdomar. Detta innebär att kvinnor inte får rätt prognos eller hjälp när de söker läkare. Därför ser vi det som av stor vikt att forskning bedrivs ur ett genusperspektiv.
En rapport från Högskoleverket 1998 visar att det finns studenter i alla åldrar. Många finns i åldersgrupper som man inte traditionellt förknippar med studenter. Mer än var fjärde student är 30 år eller mer, och mer än var tionde är 40 eller mer. Andelen över 30 år var högre 1985 än 1995. Kvinnorna är sedan länge i majoritet bland de svenska studenterna. Cirka 56 % av studenterna är kvinnor. Vid alla högskoletyper var det en betydligt större andel av kvinnorna än av männen som hade börjat högskolestudier för tio år sedan eller tidigare. En förklaring till skillnaden är troligtvis de olika studiemönstren i kvinnors och mäns livssituation och det faktum att många kvinnoutbildningar är kortare. Till saken hör också att kvinnorna är kraftigt överrepresenterade bland studenter i åldrarna över 35 år. Bland de studenter som är över 40 är tre av fyra kvinnor.
Man får intrycket att kvinnor generellt är mer studiebenägna än männen men också att de har svårare att bedriva studier i ”familjebildningsåldern” (23–30 år). Därför är det också vanligare för kvinnor än för män att man kommer igen i åldrarna efter 30–35 år, antingen för att börja högskolestudier eller för att fortsätta eller komplettera de studier som man började med i 20-årsåldern. Det är vanligare bland kvinnor än bland män att man sträcker ut sin totala studietid över en längre tidsperiod och att man gör uppehåll för att sedan efter ett antal år komma igen till högskolestudier. Att underlätta för kvinnor att studera, i synnerhet över längre tidsperioder, är ett viktigt steg i jämställdhetsarbetet.
Det börjar redan på dagis. Pojkar och flickor särbehandlas från det att de börjar på dagis och sedan genom hela skolan. Idel forskningsrapporter visar på att barnomsorg och skola bidrar till att befästa och föra genussystemet vidare, trots att jämställdhet ingår som en viktig del i skolans läroplan. Flickor och pojkar har i praktiken inte lika rätt och lika möjligheter vare sig på dagis, fritis eller skolan, utan behandlas olika beroende på kön.
Pojkar uppmärksammas fortfarande mer än flickorna i klassrummen; det är de som får avbryta och som får större ramar för vad som är tillåtet. Samtidigt är skolan framför allt i de yngre årskurserna tämligen kvinnopräglad. Dels är kvinnor i majoritet vad det gäller skolpersonalen, dels råder många gånger ett pedagogiskt klimat mer utformat av kvinnor för flickor. Kanske är det så att skolan faktiskt är mer anpassad för flickors behov än för pojkars. Flickor har generellt sätt också bättre betyg och kan många gånger tillgodogöra sig skolan på ett bättre sätt. Pojkar behöver från tidig ålder tränas i empati och att lära sig att lyssna.
För att på allvar ta itu med problemet med ojämställdhet i skolan bör pedagogiken på alla nivåer, från förskolan till universitet och högskola, förändras så att den generellt bygger på ett genusperspektiv. Det är också av vikt att synliggöra kvinnor i undervisning, i klassrummet och i läroböcker. Därför bör alla läromedel utvärderas utifrån ett genusperspektiv. Kvinnohistoria bör också ingå i den vanliga historieundervisningen både i grundskolan och på gymnasiet.
För att bryta könsbundna utbildningsval bör syokonsulenterna uppmuntra intresserade flickor att söka typiskt manliga yrken och pojkar att söka typiskt kvinnliga yrken. Det är viktigt att de traditionellt könsbundna utbildningarna görs mer intressanta för det underrepresenterade könet.
Miljöpartiet vill att lärarutbildningen fortsätter fördjupningen om jämställdhet. Trots att det finns en målbeskrivning för den nya lärarexamen där det bland annat föreskrivs att studenten skall kunna inse betydelsen av könsskillnader i undervisningssituationen, anser Miljöpartiet att detta inte är tillräckligt. Ämnet genusvetenskap bör finnas med som självständigt ämne och genusaspekten ska genomsyra de andra ämnena. Detta gäller även andra relevanta utbildningar som har med människor att göra.
Många flickor far idag illa av könsmobbning under sin skolgång. Det är inte ovanligt att flickor blir kallade för horor och liknande. Tyvärr finns det i nuvarande lagstiftningen ingen lag som skyddar mot detta. Det krävs en attitydförändring – hos de vuxna på skolan som har ett övergripande ansvar och hos pojkar och flickor att visa respekt för varandra. Alla flickor och pojkar ska kunna gå till skolan utan att känna rädsla och obehag för att bli utsatta för mobbning på grund av sitt kön.
Många barn saknar en pappa och ibland också andra manliga förebilder i sin vardag eftersom både barnomsorg och skola domineras av kvinnor. Yrken där man arbetar med barn måste uppvärderas, dels genom högre löner, dels genom mer attraktiva arbetsförhållanden, till exempel genom att man blir fler vuxna i skolan och får mindre barngrupper att arbeta med. Det är ur såväl jämställdhetsperspektiv som barnperspektiv viktigt att fler män arbetar inom skola och barnomsorg.
För att klara av att undervisa på ett könsneutralt sätt krävs det att lärarna själva är medvetna och väl utbildade om genusproblematiken. I lärarnas arbete bör det ingå att uppmuntra könsöverskridande verksamheter och studieval. Därför bör genusfrågorna uppmärksammas i all lärarutbildning.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |
|
|
Matz Hammarström (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Per Lager (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Birger Schlaug (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Lars Ångström (mp) |