Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att via tilläggsdirektiv till aviserad utredning om teckenspråkets ställning tillföra en översyn över tolkutbildningarna.
Teckenspråkstolkar är de dövas dörröppnare till det samhälle vi hörande lever i. I det ögonblick man förmår ana vidden av de problem och det utanförskap det innebär att inte kunna höra inser man att den tolkbrist som råder idag omedelbart måste åtgärdas.
Tolkhjälp är nödvändig för den döve i det vanliga vardagslivet, men är också en förutsättning för att föreningsmötet, studiecirkeln eller universitetsutbildningen skall kunna genomföras.
Glädjande nog finns det ett stort intresse för teckenspråket bland hörande ungdomar och ett stort antal gymnasieskolor erbjuder grundkurser i ämnet. Trots att många därefter söker sig vidare till yrkesutbildningen råder en ständig brist på färdigutbildade tolkar.
Talar man med lärare och elever på teckenspråkstolkskolorna framkommer ett missnöje med utbildningens nivå och innehåll. Möjligen ligger problemet i gymnasieskolornas grundläggande kurser. Eleverna är inte tillräckligt förberedda inför fortsättningen och avhopp är vanliga. Det är naturligtvis viktigt att utbildningsnivån bland tolkarna är hög, ambitionerna när det gäller slutresultatet skall på intet sätt sänkas. Men tolkbristen och avhoppen talar sitt tydliga språk: en förändring i utbildningskedjans uppläggning bör ske.
En utredning vad gäller teckenspråkets ställning kommer att tillsättas inom det snaraste. Ett tilläggsdirektiv innefattande tolkutbildningens kvalitet kan lämpligen tillföras utredningen så att problematiken behandlas i en helhet.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Ulla Wester (s) |