Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av högre utbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillvaratagandet av kompetens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de ekonomiska förutsättningarna för arbete och företagande.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om PUL.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvaret vad gäller offentlig upphandling.3
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om riksdagens IT-policy.2
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 4 och 6 hänvisade till KU.
3 Yrkande 5 hänvisat till FiU.
Snart sagt alla företag verksamma i dag kan betecknas som IT-företag. Kanske inte i den betydelse vi en gång lärde känna dem, men i den meningen att så gott som samtliga företag på ett eller annat sätt utnyttjar det som generellt betecknas som informationsteknik. Tekniken används inom exempelvis sjukvården för att bland annat möjliggöra kvalificerad diagnostisering, och till och med för att genomföra operationer. Samma teknik används av företagare för marknadsföring och av organisationer som har som mål att hjälpa sina medlemmar göra kvalificerade köpbeslut genom prisjämförelser. I begreppet informationsteknik ryms mycket och användningsområdena är omfattande och mångskiftande.
Nya tekniker föder nya sätt att arbeta på, men också nya användningsområden för äldre tekniker. Det är som ofta lätt att övervärdera en ny tekniks kortsiktiga konsekvenser, men lika lätt att undervärdera dess långsiktiga betydelse. Hur väl ett samhälle förmår ta till sig ny teknik och använda den till sin egen fördel beror på hur dess olika delar – stat, marknad och gemenskaper – agerar.
En effekt av det framväxande informationssamhället är den sammansmältning, konvergens, som sker mellan olika typer av tele- och medietjänster. Denna konvergens sker i flera dimensioner. Infrastruktur som tidigare haft en specifik användning kan nu användas för att bära andra typer av tjänster. Samtidigt smälter olika typer av tjänster samman och de utrustningar som används för att ta emot och förmedla dessa blir allt mer lika. Dessutom gör utvecklingen det möjligt för företag som traditionellt ägnat sig åt en viss typ av tjänster att nu på olika sätt engagera sig i angränsande sektorer.
För att människor och företag i Sverige skall ges möjligheter att växa krävs det en politik som fungerar för ett samhälle i förändring. Det handlar också om att skapa ett gott svenskt näringsklimat med tillgång till välutbildad arbetskraft och en god tillgång till riskkapital.
Det handlar om att Sverige skall ligga långt framme när det gäller forskning om informationsteknik, bioteknik och medicin och skärningspunkterna mellan de olika områdena.
Slutligen handlar det om att regelverket skall garantera den personliga integriteten. Det skall vara stabilt, teknikneutralt och inte sätta hinder i vägen för yttrandefriheten eller den tekniska utvecklingen. Det ska fungera i en global tillvaro.
Sverige har goda förutsättningar att ligga långt framme när det gäller de ovan beskrivna områdena. Förslagen i denna motion syftar till att Sverige även fortsättningsvis skall vara ett land som tar informationssamhällets möjligheter tillvara.
Syftet med rättsregler och praxis är att bilda ett stabilt regelverk som förmår hantera den utvecklingen, utan att för den skull ställa upp onödiga hinder för yttrandefrihet, teknisk utveckling eller företag som på olika sätt använder, utvecklar eller är beroende av nya tekniker.
Detta innebär bland annat att regleringen av de företeelser som uppstår som en följd av den tekniska utvecklingen på IT-området måste ha som utgångspunkt att värna yttrandefriheten med bevarandet av ett fullgott skydd för den personliga integriteten.
Vid den reformering av lagstiftningen om personuppgifter som föranleddes av det aktuella EG-direktivet och ett förslag från Datalagskommittén valdes en s.k. hanteringsmodell. Denna modell innebär att man reglerar själva hanteringen av personuppgifter. Enligt modellen skall hantering av personuppgifter för att vara tillåten i princip förutsätta samtycke från den uppgifterna berör. Detta gäller oavsett om hanteringen utgör ett missbruk av uppgifterna eller endast en normal hantering i enlighet med gällande rätt.
Allt fler medborgare har dock tillgång till dator och möjlighet att kommunicera i olika nätverk och därmed också möjlighet behandla allt fler personuppgifter. Att ha en lagstiftning som bygger på att reglera hanteringen av denna ständigt ökande mängd personuppgifter i stället för att reglera missbruk är otillfredsställande. Regeringen har nu aviserat att den avser att tillsätta en utredning med uppgift att analysera möjligheterna att, inom ramen för gällande EG-direktiv, ändra personuppgiftslagen till att bli missbruksinriktad. Detta är positivt.
I artikel 33 i direktivet anges bl.a. att kommissionen skall avge en rapport till rådet och Europaparlamentet om genomförandet av direktivet senast tre år efter den tidpunkt som anges i artikel 32.1. Det datum som åsyftas är den 24 oktober 2001. Rapporten skall offentliggöras och, om nödvändigt, förses med lämpliga ändringsförslag. Regeringen har emellertid framfört att det inte är troligt att kommissionen kommer att lämna några ändringsförslag inom kort med hänsyn till att alla medlemsstater ännu inte har genomfört direktivet. Vi menar att det är hög tid att nu göra en översyn av direktivet – trots att det fortfarande är vissa medlemsstater som inte har genomfört det. Riksdagen har tidigare uppmanat regeringen att med kraft verka för att denna översyn snarast kommer till stånd. Regeringen bör också fortsatt verka för att detta arbete inleds så snart som möjligt.
Sverige avviker från det internationella mönstret att yngre är mer välutbildade än de äldre. Sverige har en lägre andel yngre personer med högskoleutbildning, tre år eller längre, än många andra länder, samtidigt som många äldre är mer välutbildade. Med en andel högre universitetsutbildade på 13 procent av befolkningen hamnar Sverige på en oroande låg sextonde plats bland 29 OECD-länder.
I Sverige såväl som i övriga OECD-länder har antalet studenter i högre utbildning ökat under 1990-talet. Vad som skiljer ut Sverige är eftersläpningen till följd av tidigare försummelser. Samtidigt har regeringen lyckats fördela platserna på ett sådant sätt att många förblir tomma, samtidigt som det på andra håll finns fler sökande än utbildningsplatser.
När det gäller de forskarförberedande högskoleutbildningarna ligger Sverige femma från botten av 29 OECD-länder. USA toppar listan med sina 29 procent av befolkningen i åldern 25–34 år med examen från denna typ av utbildningar. Sverige har endast drygt en tredjedel så många med forskarförberedande högskoleutbildning, 11 procent.
Sverige är på väg att halka efter i en värld som blir allt mer kunskapsbaserad, trots de ofta goda förutsättningar som finns. De senaste årens snabba utbyggnad av den högre utbildningen har skett utan motsvarande expansion av forskningsresurserna. Det har resulterat att viss grundutbildning saknar forskningsförankring.
Antalet sökande till tekniska och naturvetenskapliga högskoleutbildningar blir allt färre, och allt fler platser står tomma. Detta resulterar i att högskolorna försöker omvandla fler av dessa platser till utbildningar som är mer populära och därför leder till större ekonomiska intäkter för högskolan i fråga. Denna utveckling är alarmerande, framför allt ur kunskapsföretagandets perspektiv. Alarmerande är också att inte minst antalet kvinnliga sökande till de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna minskar.
I kunskapsföretag finns ett stort behov av människor med speciell kompetens, en kompetens som är efterfrågad världen över trots den vikande konjunkturen. Den arbetskraft som har den typen av kompetens är ofta ung och lättrörlig och har inga hämningar mot att arbeta utomlands en kortare eller längre tid, eller rentav att lämna Sverige för gott.
Exempelvis flyttade 863 civilingenjörer utomlands 1997. Det är fyra gånger fler än motsvarande siffra för tio år sedan, och motsvarar mer än 25 procent av den årliga examinationen. Det förefaller inte orimligt att anta att det är några av de mest begåvade och kreativa individerna som flyttar först.
Att enskilda individer flyttar utomlands är inget bekymmer i sig. Det är bara bra. Internationell erfarenhet, kunskap och kontakter är en konkurrensfaktor som blir allt tydligare. Det oroande är i stället om det finns ett underliggande mönster som visar att utflyttningen av kunskap år efter år är större än inflyttningen. Så är det definitivt i Sveriges fall. Nettoutflyttningen var 1998 fem gånger så omfattande som 1988.
Sverige riskerar att bli en stor förlorare i den globala konkurrensen om kompetens. För att kunna konkurrera om arbetskraften krävs att svenska företag kan erbjuda sina anställda samma lönevillkor och förmåner som motsvarande företag i andra länder. Skattetrycket är således ett problem i sammanhanget. Den lön en svensk civilingenjör får i handen är t ex betydligt lägre än den han skulle fått för motsvarande arbete på många andra håll i världen, vilket naturligtvis gör det onödigt svårt för svenska företag att hävda sig i kompetenskonkurrensen.
Den kompetensflykt som ibland kallas ”brain drain” behöver inte bara innebära att Sverige förlorar många välutbildade ingenjörer, sjuksköterskor, läkare, företagsledare, idrottare och artister. Mindre välkänt, men lika oroande, är att Sverige är ett av OECD:s sämsta länder när det gäller att ta invandrares kunskap och kompetens tillvara. Faktum är att Sverige är det land som har det största arbetslöshetsgapet mellan infödda och utomeuropeiska invandrare av alla jämförbara industrialiserade länder. Ett stort antal välutbildade invandrare lämnar i dag Sverige därför att de aldrig fick chansen att jobba med det de är utbildade till. Sverige missar därför mycket av den kulturella och språkliga mångfald som är till stor fördel i det globala samhället.
Den uppkomna situationen är naturligtvis delvis en följd av fördomar hos arbetsgivarna, men detta är inte unikt för Sverige och kan därför inte förklara varför den svenska arbetsmarknaden präglas av ett så stort mått av dubbel kompetensflykt. Förklaringarna står i stället att finna i de samhällstrukturer som är anpassade efter en tid då världen såg helt annorlunda ut än den gör i dag. Det handlar om en arbetsrättslig lagstiftning som skapar trygghet bara för vissa och stänger andra ute, om skattesystem som gör arbetet så dyrt att många arbeten aldrig blir utförda och om krångliga regler för ny- och småföretagande. Och det handlar om en felaktigt förd politik som i all välmening har slussat in människor som kommit hit i ett passiviserat, bidragsfinansierat utanförskap, i stället för att omedelbart ge dem egna verktyg för att ta sig in på arbetsmarknaden.
Det är naturligtvis inte rimligt att Sverige, i en situation där det råder brist på välutbildade människor, inte förmår ta tillvara kunskaperna hos dem som flyttar hit och redan besitter den efterfrågade kompetensen. Denna dubbla kompetensflykt visar att det krävs ett mycket mer aktivt arbete på individnivå för att så snabbt som möjligt verifiera kunskaperna hos dem som flyttar hit. Det måste göras möjligt att snabbt komplettera eventuella brister eller skillnader i förhållande till svenska examina och tidigt komma ut på arbetsmarknaden.
Regeringens utgiftspolitik har lett till att Sverige fortfarande är i världstoppen vad gäller skatteuttaget. Regeringen har från 1994 och framåt successivt höjt skatterna, både i absoluta tal och som andel av BNP. Toppen nås i år med en beräknad skattekvot, totala skatter som andel av BNP, på knappt 54 procent.
Att justera skattekvoten för transfereringar, som regeringen gör i en sammanställning i budgetpropositionen, ändrar inte på det faktum att Sverige ligger allra högst i skattetoppen.
Diagram: Skattetrycket i ett urval av länder (1999)
Vad som däremot kan göras är att BNP-vikta skatterna för att visa hur mycket den genomsnittlige OECD-medborgaren betalar i skatt. Om detta görs blir den genomsnittliga skattekvoten för OECD-länderna 32,8 procent, istället för 37 procent när skatterna inte BNP-viktas (siffrorna gäller för 1999). Skillnaden mellan Sverige och OECD-snittet blir således 19 procentenheter istället för 15 procentenheter. (Främsta anledningen till det lägre OECD-snittet med BNP-viktade skattekvoter är att länder med stor BNP, t.ex. USA och Japan, har relativt sett låga skatter.)
I en allt mer internationaliserad ekonomi blir många skattebaser dessutom alltmer rörliga, vilket i längden skapar stora problem om skatterna, som i Sverige, starkt avviker från nivåerna i utlandet.
Nya företag startade kring nya affärsidéer har ofta svårt att växa sig stora i Sverige. I stället köps företagen ofta upp av utländska investerare, som kan ”räkna hem” affären betydligt lättare än svenska intressenter beroende på olika skattenivåer. På detta sätt drivs ägandet av svenska företag ut ur landet.
Höga skatter motverkar därmed tillväxten. De medför att företag, arbete och kunskap flyttar till länder där skatteklimatet är gynnsammare. Alla skatter, oavsett utformning, höjer dessutom de svenska priserna.
Att omfördela skattetrycket, vare sig det sker genom så kallad skatteväxling eller genom skatteomläggningar, löser inte de problem Sverige lider av. För att råda bot på dem måste det totala skattetrycket sänkas.
Goda kunskaper blir allt viktigare på arbetsmarknaden. I kunskapsintensiva yrken är arbetskraften i allt högre grad rörlig över nationsgränser. Det kan gälla forskare och ingenjörer, likaväl som datatekniker och sjuksköterskor. En viktig anledning att flytta från Sverige är att lönen efter skatt är högre i andra länder. Den förlängda värnskatten är en skatt som fungerar som en skatt på kunskap och kompetens. Vi föreslår att den avskaffas omedelbart. Den statliga inkomstskatten bör successivt avvecklas och i ett första skede skall den inkomstgräns vid vilken statlig inkomstskatt börjar betalas höjas samtidigt som skatten sänks till 17 procent.
I många företag, inte minst bland de nystartade, är kunskapsinnehållet betydande och personalen extremt lättrörlig. För att underlätta för företag inom kunskapsintensiva branscher att behålla sin personal utges ofta olika typer av optioner. Det är därför viktigt att såväl skattetrycket i sin helhet som beskattningen av optioner sänks till nivåer som är konkurrenskraftiga i förhållande till andra länder. Det bör övervägas att beskatta personaloptioner som inkomst av kapital. Vi föreslår också att royaltyinkomster av patenterade uppfinningar beskattas som kapital i stället för som inkomst.
Den samlade beskattningen av företag, företagare och riskkapital är för hög i Sverige. Den svenska skatten på ägande, d v s skatten på bolagsvinster, förmögenhet, reavinster och utdelningar, är högst i världen. Förmögenhetsskatten bör avskaffas. Vi vill också avskaffa dubbelbeskattningen på aktier. Det ökar tillgången på riskkapital och stimulerar nytänkande och entreprenörskap.
Fåmansbolagen diskrimineras i svensk skattelagstiftning. Ett stort antal regler som medför att personer som äger och driver sådana företag måste betala högre skatt än andra har införts. Denna särlagstiftning måste avvecklas. Dessutom vill vi införa en möjlighet att göra riskkapitalavdrag för riskfyllda investeringar. Det stimulerar tillkomsten av nya företag inom nya expansiva verksamheter.
De krångliga så kallade 3:12-reglerna tvingar företagare att ta ut en del av sin vinst som högbeskattad arbetsinkomst. Reglerna missgynnar därmed aktivt ägande i småföretag till fördel för passivt kapitalägande samt missgynnar högavkastande och riskfyllt företagande till förmån för lågavkastande och relativt riskfritt företagande. Det råder en bred samstämmighet om att dessa regler måste ändras. Regeringen har begravt frågan om 3:12-reglernas avskaffande i en utredning, och på grund av denna senfärdighet finns det risk för att det kan dröja åtskilliga år innan reglerna ändras. Det är nu hög tid att dessa småföretagarfientliga regler omedelbart avskaffas.
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit vissa förenklingar, men vad gäller straffavgiften vid för sent inlämnad deklaration samt tidpunkt för då deklaration och betalning anses ha kommit skattemyndigheten tillhanda har reglerna försämrats vilket särskilt missgynnar småföretag. Skattetillägget är orimligt och drabbar också det småföretagare hårt.
Den offentliga sektorn kan fungera som föregångare på olika sätt. Så har t ex Estlands regering i syfte att öka kvaliteten i beslutsfattandet sedan ett drygt år tillbaka övergått till en nytt, papperslöst, informationssystem. Tydligast tar det sitt uttryck i att dokument numera hanteras elektroniskt, vilket innebär att dokumenthanteringsprocessen avsevärt förändrats och gjorts snabbare, men också givetvis att kostnaderna för pappershantering och porto nu kan användas till annat.
Ovanstående exempel är inte valt för att peka ut en riktning i vilken den offentliga sektorn bör gå när det gäller dokumenthantering, utan för att just peka på vikten av att vara föregångare och våga utnyttja ny teknik i det dagliga arbetet. Den offentliga sektorns betydelse för implementeringen av ny teknik är stor, framför allt i ett land med en så omfattande offentlig sektor som Sverige. Vi tänker här beröra den offentliga sektorn som aktör ur tre perspektiv.
Politiska beslut har ofta omfattande konsekvenser för många människor och företagare. Det är därför naturligtvis viktigt att de beslut som fattas av olika politiska församlingar är väl underbygda. Konsekvenserna av felaktiga investeringar riskerar att drabba skattebetalarna dubbelt. Dels just via skattsedeln, dels genom att företag de driver eller är anställda av kan påverkas av besluten. Risken är också att stor att statens eller kommunens investeringsbeslut styr den enskildes investeringsbeslut i samma riktning. Om det politiska beslutet visar sig vara felaktigt kan alltså många få lida för det.
Detta är ett skäl att ställa sig tveksam till politiska storsatsningar på nya tekniker; tekniken kan snabbt vara föråldrad. Vi delar inte uppfattningen att utbyggnaden av IT-infrastrukturen inte kan ske på kommersiella villkor och att olika typer av stöd och subventioner därmed är oundvikliga. Debatten har kommit att handla om hur dessa stöd och subventioner skall kunna utformas på bästa sätt. Vi hävdar dock bestämt att man i allmänhet underskattar de kommersiella företagens vilja till investeringar och risktagande. Sverige blev mobiltelefontätast i världen utan omfattande statliga subventioner av vare sig telenät eller telefoner.
Mycket talar för att huvuddelen av alla svenska företag och hushåll skall kunna anslutas på marknadsmässiga vilkor och av privata företag. Det finns naturligtvis ett litet antal hushåll i glesbygden som inte kommer att kunna anslutas till samma låga kostnad som t.ex. ett storstadshushåll, vilket ställer krav på särskilda lösningar. Här kan det finnas anledning för staten att ta visst ansvar, varför medel för detta anslås i vårt budgetförslag.
När kraven på särskilda lösningar aktualiseras är det viktigt att regelverket är funktionellt och begripligt. Tyvärr har så inte varit fallet. Osäkerheten kring bidragsregler har fördröjt bredbandsutbyggnaden.
Att teknikutvecklingen snabbt går framåt kan till exempel konstateras när vi nyligen kunnat läsa om hur Utfors anslöt sina första kunder till den nya teknik för trådlöst bredband som benämns Free Space Optics och som innebär att uppkopplingen sker mot fibernätet och data överförs med ljusvågor, en form av laser. På detta vis erbjuds en helt annan flexibilitet än tidigare, och exemplet är bara ett av dem som visar att den tekniska utvecklingen är omöjlig att förutspå.
Ett av de viktigaste instrumenten den offentliga sektorn förfogar över är den offentliga upphandlingen. De belopp som myndigheter, kommuner och regioner upphandlar produkter och tjänster för årligen är mycket stora. Enligt vår mening är bristerna i de offentliga upphandlingsrutinerna stora. Vi menar därför att regeringen bör ta ett tydligare ansvar för att den upphandling av verksamheter och tjänster som staten företar sig genom sina nämnder, verk, myndigheter och bolag görs med bästa tillgängliga information vad avser teknikutvecklingen.
Den offentliga sektorn måste i sitt upphandlingsarbete sträva efter att inte bara finna de mest fördelaktiga lösningarna ur ekonomisk synvinkel utan även efter att finna de bästa lösningar marknaden har att erbjuda. Det krävs omfattande kunskap om teknikutveckling lika väl som om den tjänst eller verksamhet som skall upphandlas. Vidare måste upphandlingen ske med medvetenheten om att de stora volymerna kan snedvrida marknaden, något som är särskilt allvarligt i de fall staten själv i form av ett bolag tillhandahåller tjänster eller varor av det slag som skall upphandlas.
Det finns i dag en väl fungerande marknad för informationsteknik. För att så skall förbli fallet bör staten avhålla sig från eget engagemang på denna marknad.
Den offentliga sektorn har också ett ansvar att i sin roll som arbetsgivare agera föregångare både vad gäller implementeringen av ny teknik och vad gäller strategi och policy för att inom ramen för sin verksamhet uppmuntra till användning av ny teknik. Riksdagen har här ett särskilt ansvar.
Riksdagen har tagit fram riktlinjer för användning av Internet och elektronisk post (e-post) i syfte att reglera vad riksdagsledamöter och anställda är tillåtna att göra på nätet eller via sina e-postadresser vid datorer anslutna till riksdagsförvaltningens nätverk. Vi menar att dessa riktlinjer saknar verklighetsförankring och är omoderna.
Riksdagen måste visa att vi finns i framkanten av utvecklingen och ta fram nya, moderna och offensiva IT-riktlinjer där människor och utveckling bejakas.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Per-Richard Molén (m) |
|
|
Tom Heyman (m) |
Lars Björkman (m) |
|
Birgitta Wistrand (m) |
Jan-Evert Rådhström (m) |
|
Lars Elinderson (m) |
Jeppe Johnsson (m) |
|
Elizabeth Nyström (m) |
Per Westerberg (m) |
|
Fredrik Reinfeldt (m) |
Karin Enström (m) |