Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av intagningsreglerna vid komvux för att komma till rätta med de omvända incitamentsstrukturerna.
Många elever som lämnar gymnasiet väljer att komplettera sina betyg på komvux. Ofta räcker inte betygen till för att komma in på det högskoleprogram som eftersträvas. Det här är en utveckling som regeringen lagt grunden för när den förbjöd elever att höja sina betyg direkt i gymnasiet. Tidigare fick man tentera upp sina betyg från t.ex. Godkänd till Väl godkänd på gymnasiet, men numera måste detta ske genom komvux.
Det innebär att komvux i praktiken blivit ett fjärde gymnasieår för många elever, vilket naturligtvis inte var tanken från början. Något som gör det hela mycket problematiskt är komvux intagningsregler. Till komvux antas i första hand den som har sämst betyg, helst inget betyg alls, d.v.s. Icke godkänd.
Duktiga elever som vill komplettera sina betyg måste alltså konkurrera omvänt, vilket är väldigt svårt. De tvingas ofta flytta – åtminstone på papperet – till mindre orter där det är möjligt att komma in på komvux, även om man har bra betyg.
Det här föder ett tråkigt taktiserande bland elever på gymnasiet. Man offrar hellre ett ämne totalt än försöker läsa det. För en ambitiös elev är det bättre att få Icke godkänd i en kurs än att försöka och få Väl godkänd. I det senare fallet blir det svårare att komma in på komvux.
Så här beskriver en ung flicka problemet:
Terminen efter blev jag antagen till ett par ämnen på ett komvux i en annan närliggande stad (där jag då hade skrivit mig). Undervisningen var delvis på distans och jag bestämde mig för att hellre leva lite snålt och jobba lite extra än att läsa nya ämnen och behöva pendla varje dag. Terminen efter tog jag studieuppehåll och jobbade.
Nu läser jag sedan en termin tillbaka på fyra olika komvux, tre i Uppsala och en på distans. Jag hade tur och kom in, inte på alla ämnen förstås, men på några av dem. En del kurser av de jag behöver höja har tomma platser. Syokonsulenten säger att de hellre låter ett par, fyra, fem platser stå tomma än ger en plats till någon som redan har så bra betyg som jag. Att läsa på fyra olika skolor är ganska struligt, det är stressigt att cykla emellan och ibland svårt att få ihop det. Men jag känner nu starkare än någonsin att jag kommer klara det här, i bästa fall kommer jag in på min utbildning till våren och då har allt varit värt det.
Ibland när jag tänker på hur mycket tid, pengar och energi som gått åt helt i onödan blir jag förtvivlad. Jag minns hur jag kämpade på gymnasiet för att åtminstone få VG, tänk om jag vetat då hur mycket bättre ett IG hade varit för mina framtida möjligheter.
Det händer att jag blir bitter också. Det är när jag tänker på dem som ges företräde framför mig på komvux. De flesta av dem läser där bara för skoj skull, för att det är kul att lära sig lite engelska inför semesterresan eller för att lite religionskunskap alltid är spännande att lära sig. Jag förstår faktiskt inte varför dessa anledningar är så mycket bättre än mina.
Vad är det för signaler samhället sänder till ungdomar? Arbete och flit måste löna sig. Ambition bör uppmuntras. Det är allvarligt när människor i unga år tvingas till den här typen av taktiserande och falskspel därför att systemen inte bygger på rättvisa strukturer.
Sverige behöver fler unga människor som vill utbilda sig och bidra med kreativitet till samhället. Det finns ingen poäng i att ha ett system där ungdomar snarare lär sig hur man på bästa sätt skall slingra sig igenom de offentliga snarorna än belönas för sina prestationer och uppmuntras att förverkliga sina livsprojekt.
Regeringen måste skyndsamt förändra komvux så att de här omvända incitamentsstrukturerna försvinner.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Karin Enström (m) |