Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av en utveckling av skolan enligt motionens intentioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilt uppmärksamma skolans situation och utvecklingsbehov i Stockholmsregionen och andra storstadsområden.
För oss socialdemokrater är det självklart att se all utbildning i perspektivet det livslånga lärandet. Självklart är den grund som förskolan ger av mycket stor betydelse för barnen och för skolan, liksom att hela uppväxtmiljön fungerar bra. Här kommer också sådant som en bra skolfritidsverksamhet, övrig fritidsverksamhet, bibliotek m.m. in som mycket viktiga inslag.
Våra viktigaste utgångspunkter är att skolan ska:
Ge alla likvärdiga möjligheter att skaffa sig utbildning och arbete, förverkliga sina livsdrömmar och vara delaktiga i samhället
Bidra till ökad integration genom att skolan blir en plats där barn och ungdomar med olika social, kulturell och etnisk bakgrund möts
Finnas så nära bostaden att inte resvägarna blir ett hinder
Ge förutsättningar för den enskilde att återhämta och vidareutveckla kunskaper genom hela förskole- och skoltiden och även som vuxen – ett livslångt lärande
Ge förutsättningar för samhällsutveckling och tillväxt
Fortsätta arbetet för att uppnå verklig jämställdhet
Se eleven som en resurs – inte bara som ett objekt för undervisning. ”Vi lär oss tillsammans.”
Såväl kunskap som kärlek måste vara nyckelbegrepp som bär upp skolans arbetsdag. Det är inget kontroversiellt att baskunskaper såsom att kunna läsa, skriva, räkna och tala tillhör skolans främsta uppgifter att förmedla. Det handlar också om kunskaper för att förstå samhället och världen, om hur man skaffar kunskap och information, om att kunna sortera och ifrågasätta information och dessutom om att kunna använda sina kunskaper.
Men skolans andra uppdrag måste vara det som kan beskrivas med ordet kärlek. Under skolans arbete med värdegrunden har detta perspektiv varit centralt. För oss är det självklart att skolan utöver basfärdigheter har ett självklart uppdrag att ge eleverna de grundläggande värderingar och den förankring i demokratin som ju bygger samhället och påverkar det mesta.
Det handlar vidare om att skolan tydligt ska uttrycka etiska och moraliska värderingar om omsorg om varandra, rättvisa och jämställdhet. Demokratins principer ska förmedlas tydligt, något som är mycket betydelsefullt för att trygga vårt demokrati och befästa demokratin hos det uppväxande släktet.
Den svenska skolan står sig väl vid alla internationella jämförelser. Men det finns fortfarande brister, inte minst som en effekt av de omfattande besparingar som ägt rum under 90-talet. När dessa effekter också relateras till de ökade kraven att skolan ska ge alla en bra utbildningsgrund så ökar också kraven på skolans utvecklingsarbete.
Målet för den svenska skolan är att bidra till att alla barn får likvärdiga uppväxtvillkor och att ge alla en bra grund att stå på i det fortsatta livet. Det kräver att skolan kan möta varje elev utifrån just den elevens förutsättningar. Det handlar om förhållningssätt och pedagogiska val, men också om fördelning av resurser till skolan. Införande av olika resursfördelningssystem som bygger på principen att alla elever kan klara sig med samma stöd rimmar illa med skolans mål. Ska varje elev ha en likvärdig chans att klara skolan så kräver det att resurser avsätts efter behov. Skolor med många elever i behov av extra stöd ska ha extra resurser i form av pengar men dit bör också t.ex. de duktigaste lärarna rekryteras. Där behövs kompetenser och erfarenheter som ligger på toppnivå. Det är en förutsättning om man i praktiken ska ha samma chans som en skola med mindre svårigheter.
De senaste åren har uppmärksamheten med rätta varit riktad mot det växande antalet barn med olika former av diagnoser. Samhällets insatser i form av extra stöd för att de barnen ska klara sina studier har varit ganska lätta att argumentera för. Samtidigt ser vi i Stockholmsregionen och andra storstadsområden att det i vissa bostadsområden är en mycket stor andel barn som förvisso inte har fått någon medicinsk diagnos men som av andra skäl har mycket omfattande behov av ett extrastöd. Det kan vara elever som nyligen kommit till vårt land. Det kan vara elever som i sin miljö aldrig möter det svenska språket, annat än på lektionstid. Det kan vara elever som lever under svåra sociala förhållandet i hemmet. Det är viktigt att det perspektivet också finns med när fördelning sker av resurser till skolorna.
År 2010 kommer var tredje svenskt barn som föds att ha en förälder som har invandrarbakgrund. Den andelen är ännu högre i Stockholmsregionen. Det är ett uttryck för en utveckling mot ett mångkulturellt samhälle som nu pågår i rask takt. Detta inrymmer oändligt många möjligheter för vårt land och för vår region. Ska vi som nation verkligen kunna ta tillvara den resurs som det mångkulturella är så krävs också att dessa barn redan i skolåldern har fått ett bra stöd.
Under lång tid satsade kommunerna rejält med resurser för att barnen, utöver det svenska språket, också skulle kunna utveckla sitt modersmål. De omfattande besparingarna under 90-talet drabbade denna verksamhet och i många kommuner minskade stödet till de elever som borde haft rätt till utveckling av sitt modersmål. Vi vet att det är oerhört viktigt för ett barn att ha förankring i sitt modersmål för att också kunna lära sig t.ex. svenska. Modersmålsundervisningen är därför angelägen att åter bygga upp och det är på sikt en väldig tillgång för vårt land.
Det är angeläget att hålla fokus på barns språkutveckling. I det arbete som sju kommuner bedriver i några bostadsområden inom ramen för storstadsarbetet är t.ex. språkförskolor något som varit viktiga delar i satsningarna. Det här är något som är mycket angeläget för många barn och detta behov upphör inte i samband med att perioden för storstadssatsningen går ut. Det gäller att trygga barnens språkutveckling och det finns all all anledning att pröva hur arbetet kan utvecklas också på lång sikt.
Det är i förskoleåldern som barnens förutsättningar för livet grundläggs. En bra start i livet borde vara något självklart att ge alla barn. Svensk förskola har under många år varit internationellt uppmärksammad och uppskattad för att den – tillsammans med föräldrarnas grundläggande ansvar för barnen – lägger denna livsgrund. Sedan några år är också förskolans betydelse för det livslånga lärandet markerad på olika sätt, inte minst genom att ha fått en egen läroplan och genom en mycket positiv utveckling mot ökad samverkan med skolan.
Under 90-talskrisen tvingades också förskolan till besparingar. Det blev fler barn i barngrupperna. På många håll försvann den särskilda hemspråksträning som redan i förskolan gav barn med utländsk bakgrund en bra bas att stå på för sitt lärande. Många barn förlorade sin plats i förskolan när reglerna uteslöt dem som hade arbetslösa eller föräldralediga föräldrar. Andra utestängdes när kommunala avgifter blev alltför höga för hushållsekonomin.
Tar man del av de rapporter som utarbetats inom ramen för Storstadskommitténs arbete så ser man att de barn som växer upp i just storstäderna och dess förorter drabbades extra hårt.
Nu har vi åter börjat stärka förskolan. När resurserna nu kan ökas så kan kvaliteten också bli ännu bättre. När maxtaxan kommer stärks inte bara barnfamiljernas ekonomi. Vi kan nu också komma bort från ett samhälle där barn tvingas stå utanför därför att avgifterna är för höga. Den allmänna förskolan för fyra- och femåringar kommer att bli verklighet och barn till arbetslösa och föräldralediga ställs inte utanför förskolan. Utvecklingen av förskolan för att alla barn ska få del av den viktiga pedagogiska verksamheten är ett sätt att lägga grunden för bättre resultat i skolan. Det gäller nu att fortsätta arbetet för att göra förskolan tillgänglig för alla barn.
Skolan är inte – och får aldrig låtsas vara – en isolerad företeelse som lever sin egen värld. Skolan är en viktig del av samhället och måste därför hela tiden bedriva sin verksamhet i samspel med omgivningen. Skolan ska vara öppen för omvärlden genom att organisationer och arbetsliv välkomnas – de politiska partiernas deltagande bör vara en naturlig del för att förmedla känsla och kunskap om demokratin. Och visst är det angeläget att läromedlen i skolan håller en hög grad av aktualitet. Samtidigt finns utanför skolans väggar oerhört mycket kunskaper och erfarenheter som aldrig får tappas bort. Skolan stärks mer av att utveckla samarbete med omvärlden och därför är det så betydelsefullt att ett utvecklingsarbete som bygger på samverkan stimuleras.
Såväl skolan/läraren som eleven och föräldrarna ska ha full insikt i hur eleven utvecklas i enlighet med de uppställda målen. Därför måste regelbundna utvecklingssamtal genomföras, där läraren ger sin bild av elevens skolarbete och elevens och föräldrarnas synpunkter kommer fram. Minst lika viktigt som att redovisa det hittills nådda resultatet är att komma fram till vad som behöver göras i fortsättningen.
Det här ställer också krav på metodutveckling och uppföljning av utvecklingssamtalen, som måste vara det viktigaste tillfället för eleven och föräldrarna att få veta hur man ligger till och att få råd för det fortsatta skolarbetet. Betyg är till för att kontrollera att målen nåtts efter genomgången grundskola. De är målrelaterade och ett urvalsinstrument för gymnasieskolan. De behövs alltså inte i de tidigare skolåren. Forskning visar att mindre barn har svårt att förstå vad ett betyg är och kan uppleva det mycket personligt.
Skolan ska stärka elevernas självförtroende och självkännedom och stärka den sociala kompetensen, så att eleverna känner till viktiga ”umgängesregler” i samhället. Det handlar om att utveckla den inre kompassen, där känsla av respekt för andra och egen integritet och förmåga att självständigt ta ställning är viktigt. Skolan ska bygga upp elevens vilja och förmåga att ta ansvar och måste samtidigt ta sikte på att hos eleven utveckla förmågan att kommunicera med olika uttryckssätt. Det behövs fortsatta stimulansåtgärder för det lokala utvecklingsarbetet.
Elevens resultat i skolan påverkas självklart av en mängd faktorer som rör arbetsmiljön under skoldagen. Det ska kännas meningsfullt att gå i skolan. Det ska vara roligt att lära sig. Varje individ ska känna sig betydelsefull och måste få utmaningar och tillfredsställelsen att lyckas.
Skoldagen måste präglas av ordning och trygghet för alla elever. Ingen får utsättas för mobbning eller sexistiska trakasserier. Den fysiska miljön ska ägnas omtanke och skolan och skolgårdarna utformas så att de stimulerar till rörelse.
Demokratin är en grundläggande princip i hela vårt samhälle. Det måste självklart också gälla i skolan. Varje elev och förälder ska kunna påverka sitt barns och skolans arbete. Det är en rättighet för alla elever att få känna sig respekterade. Demokrati bygger på att alla – vuxna och unga – talar med varandra och lyssnar på varandra, vilket kräver en utvecklad vardagsdemokrati och formella möjligheter att påverka genom klassråd och elevråd. Det ska vara en merit att vara med i elevrådet och skolan måste också uppmuntra till bildandet av styrelser där elever och föräldrar är med och styr.
Eleverna ska kunna förstå och vara med i arbetet att förverkliga skolplanen, som ju är ett centralt styrdokument som påverkar skolans vardag. Eleverna ska möta respekt för ett genomtänkt val av livsstil, t.ex. vad gäller kosten. Fokus ska sättas på demokratifrågorna i utvärdering och uppföljning av skolans verksamhet.
Att varje elev lyckas med sin utbildning förutsätter att lärare och andra vuxna i skolan har goda arbetsförhållanden. Medledarskapet utvecklas för att ge såväl personalen som pedagogiken goda förutsättningar. Mentorskap är en bra väg för att ge nya bättre utvecklingsmöjligheter genom att ta tillvara och stimulera mer erfarna medarbetare.
I takt med att ekonomin förbättras ska lärarna avlastas och eleverna få ett bra stöd genom fler vuxna i skolan med speciella kompetenser som kuratorer, psykologer, speciallärare och utbildade kamratstödjare. Även andra personalkategorier är viktiga, eftersom omsorgen också är en del av utbildningen. Handledning till lärarna är värdefullt för att ge stöd och avlastning.
Ett fortsatt utvecklingsarbete med skolledarutbildningen är viktigt för att vår skola ska bli ännu bättre under ett modernt ledarskap.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Cinnika Beiming (s) |
|
|
Yilmaz Kerimo (s) |
Eva Arvidsson (s) |
|
Christina Axelsson (s) |
Tullia von Sydow (s) |