Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behov av säkerställande av en utvidgning av utbildningsplatserna vid psykologprogrammet genom fastställande av nationellt examensmål för utbildningen.
Psykologer utbildas vid de sex universiteten i Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Lund i ett fast utbildningsprogram omfattande 200 poäng.
Programmet är ett av de mest sökta vid universiteten med upp till tio förstahandssökande till varje plats. Antagningspoängen har genomgående varit hög – eller mycket hög. I årets budgetproposition föreslås att antalet utbildningsplatser kommer att öka något vid Stockholms universitet. Detta är ett välkommet förslag men är ej tillräckligt med tanke på det behov som finns av utbildade psykologer.
Under en lång följd av år har årsstudieplatskostnaderna för psykologprogrammet – och dåvarande psykologlinjen – legat mycket lågt om man beaktar de såväl laborativa som tillämpade momenten av stor omfattning som är nödvändiga för en utbildning som denna. De tilldelade medlen har i sig legat högt jämfört med andra utbildningar inom samhällsvetenskaplig fakultet – men samtidigt mycket lågt i jämförelse med andra utbildningar som t ex läkarlinjen och psykoterapiutbildningen, med motsvarande behov av resurser för laborativa och tillämpade moment. De institutioner som idag ger psykologprogrammet skulle kunna göra en viss utbyggnad om en adekvat medelstilldelning tillförsäkrades en sådan utbyggnad.
I samband med förändringar i resurs- och anslagssystemen till universitet och högskolor gjordes en förändring av beräkningen för bl a psykologprogrammet. Årsstudieplatskostnaden skulle beräknas till 60 % för kostnaderna vid medicinsk fakultet och till 40 % för kostnaderna vid samhällsvetenskaplig fakultet. Den då uppnådda nivån bedömdes av universitetsinstitutionerna något så när motsvara de ekonomiska behoven för att bedriva undervisningen enligt fastställda utbildningsplaner och med upprätthållande av kvaliteten.
Den svenska psykologkåren består idag till stor del av personer födda under 1940-talet. De neddragningar som gjordes under främst 1970- och 1980-talen har kommit att påverka åldersstrukturen i kåren på ett olyckligt sätt. UHÄ (UHÄ-rapport 1989:17) konstaterade på sin tid att en kraftig utbyggnad behövde ske av psykologutbildningen för att möta den procentuellt stora avtappning av psykologer som skulle inträffa i samband med pensioneringar under de första två decennierna in på 2000-talet. Socialstyrelsen gjorde samma bedömning i en utredning om det framtida behovet av legitimerade psykologer vilken presenterades 1991.
Framskrivningar av de beräknade pensionsavgångarna under de närmaste decennierna visar att psykologkåren kommer att minska från dess nuvarande numerär om cirka 7 000 legitimerade psykologer till cirka 5 100 år 2020, med nuvarande antagningsvolym och examinationsfrekvens. Detta samtidigt som psykologisk kompetens efterfrågas för ständigt nya arbetsområden och uppgifter.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar (Framtidens jobb – Välja yrke in i 2000-talet, AMS Ura 1998:6) behöver antalet examinerade fördubblas under perioden fram till 2010. Detta leder till behov av en kraftig utbyggnad av antalet utbildningsplatser vid universiteten. Statistiska centralbyrån, SCB, (Trender och prognoser 1999) anger en uppskattad brist på 2 000–3 000 legitimerade psykologer en bit in på 2010-talet, givet nuvarande förutsättningar. Statistik från Landstingsförbundet visar på motsvarande framtida rekryteringsproblem och Kommissionen för rekrytering till vård och omsorg har i sin rapport påtalat behovet av utökning av utbildningsplatserna på psykologprogrammet med 200/år bara för att kunna täcka landstingens och kommunernas behov av psykologer.
SCB har vid en undersökning av förtidspensionering hos akademiker (Du och Jobbet nr 4/99) funnit att psykologerna är den grupp som förtidspensioneras tidigast med ett genomsnitt på 60,7 år. Detta innebär att den stora psykologbristen kommer att inträda fyra år tidigare än hittills beräknat.
Universiteten har i sina generella utbildningsuppdrag angivet att psykologprogrammet skall rymmas inom anslagen – men till skillnad från exempelvis läkarlinjen eller tandläkarlinjen så finns inga examensmål för psykologprogrammet. Från statsmakten finns alltså ingen angiven volym examinationer per år. Ett sådant uppdrag brukar ges för att säkerställa en för samhället tillräcklig tillgång till professioner med särskild betydelse för medborgarna.
Situationen är således sådan att ett av de mest eftertraktade utbildningsprogrammen vid universiteten – psykologprogrammet – som dessutom skulle behöva kraftigt uppdimensioneras för att svara mot det framtida behovet av psykologer ej kan ta emot en större andel av de sökande. Anledningen är bl a ett för vagt formulerat utbildningsuppdrag när det gäller en för samhällslivet viktig utbildning.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Lisbeth Staaf-Igelström (s) |