Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att för läkarutbildningar dels ta fram en fördelning av AT-tjänster utifrån principen om en solidarisk läkarförsörjning, dels så kallade ALF-ersättningar som skapar större rättvisa mellan lärosätena än vad nuvarande avtal gör och tillgodoser lärosätenas behov av att kunna styra medlen.
De senaste åren har problemen snabbt ökat när det gäller att besätta AT-läkartjänsterna i glesbygdslänen. Bristen på nyexaminerade läkare som skall påbörja sin allmäntjänstgöring, AT, och därefter gå vidare med specialistutbildning är särskilt allvarlig. Detta leder i sin tur till att läkarförsörjningen äventyras och därmed möjligheterna att erbjuda invånarna i glesbygdslänen en god hälso- och sjukvård.
Enligt undersökningar som flera läkarföreningar gjort planerar många läkare att gå i pension tidigare än vid 65 års ålder. Det är dags att återgå till det AT-system med solidarisk läkarförsörjning som fungerade från systemets tillkomst 1969 fram till 1994.
En förutsättning för utökning av läkarutbildningen är att universitet och landsting erhåller full ersättning för själva universitetsutbildningen och för upplåtelse av sjukhus och vårdcentraler för utbildning och forskning. När det gäller de senare s.k. ALF-ersättningarna har regeringen i de båda senaste budgetpropositionerna uttalat att de nuvarande avtalen är obsoleta, dvs. föråldrade. I förhållande till utbildningsåtagandet erhåller exempelvis Umeåutbildningen betydligt lägre ersättningar per student än övriga läkarutbildningar i landet. Det innebär ett bortfall av 90 miljoner kronor årligen som drabbar Norrlandslandstingens regionsjukvård och Norrlands universitetssjukhus samt möjligheterna att utveckla den utlokaliserade kliniska utbildningen i regionen med bland annat läkartjänster vid sjukhus och vårdcentraler. Riksdagen och utbildningsutskottet uttryckte sin syn på den orättvisa avtalskonstruktionen så här enligt 1996/97:UbU9:
Utskottet utgår från att regeringen i kontakterna med Landstingsförbundet eftersträvar en lösning som både ger större rättvisa mellan lärosätena än vad nuvarande avtal gör och tillgodoser lärosätenas behov av att kunna styra användningen av medlen.
Vi utgår ifrån att detta verkställs inom en snar framtid.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lars Lilja (s) |
Lena Sandlin-Hedman (s) |