Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvecklingen av en högskola i Hälsingland.
Hälsinglands kommuner har sedan mitten av 80-talet arbetat tillsammans kring högskoleutbildning, både utlokaliserat och på distans. Många projekt, med stöd av regering, länsstyrelse m.fl. har givit högskoleutbildning i kommunerna. Ibland har verksamheten mötts med respekt och intresse från högskolor och universitet, ibland har det varit misstro och totalt ointresse. Hälsingekommunerna har dock kämpat vidare och är idag ganska stolta över vad de åstadkommit med sin envishet. Hälsinglands kommuner var en av grundarna till Nitus (Nätverksgruppen för IT-baserad utbildning via lokala studiecentrum).
Hälsingekommunerna har under senare år gjort ett antal studier kring sin verksamhet. Under våren 1999 beslöts via det gemensamma utbildningsrådet ”Hälsingekur” att göra en förstudie om ökad tillgänglighet till högre utbildning i Hälsingland.
Rapporten har rönt stort intresse från Utbildningsdepartementet, Glesbygdsverket m.fl. Den tar bl.a. upp studerandeströmmar, social bakgrund och framtidsplaner hos de studerande. Den visar mycket tydligt vilken betydelse lokala studiecentrum har för många studerande, men även att tillgång till högre utbildning är viktig från demokratisk synpunkt.
Sedan den rapporten publicerades har under år 2000 också gjorts en undersökning av högskolestuderande vid studiecentrum läsåret 1997/98. Av den framgår bl.a. att läsåret 1997/98 var enligt SCB det totala antalet högskolenybörjare från Hälsingland 823. Cirka 25 % av dessa studerar via studiecentrum. Cirka 51 % av dessa har en social bakgrund från arbetarhem och hem med lägre tjänstemän. Den i särklass största gruppen kommer från hem med ej facklärda arbetare (25 %). På en fråga om man skulle ha påbörjat sin utbildning om studierna och samlingarna i sin helhet varit förlagda till högskoleorten svarar 19 % ja medan 57 % svarar nej. 90 % av de studerande bor kvar i Hälsingland år 2000. 39 % uppger att genom studierna har de växt som människor.
De resultat som rapporterna visar, som torde vara giltiga för de flesta kommuner och regioner i Sverige som saknar högskola eller universitet, är att genom närhet till högskoleutbildning får man en bredare social och geografisk rekrytering, vilket var huvudsyftet med högskolereformen 1977.
Hälsinglands kommuner hade år 2000 cirka 1 050 personer som studerade. Problemet är att den regionen ännu inte har någon högskola. Tillkomsten av en högskola i området skulle utgöra ett positivt inslag för regionens utveckling samt främja ett livslångt lärande.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Per-Olof Svensson (s) |
|
|
Sinikka Bohlin (s) |
Raimo Pärssinen (s) |
|
Agneta Brendt (s) |
Kenth Högström (s) |