Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrat stöd för barnfamiljer.
Allt färre barn föds och födelsetalen sägs nu vara de lägsta i Sverige sedan 1700-talet. Unga människor skjuter upp familjebildning allt längre upp i åren. Många väljer att föda barn när de är klara med sin utbildning, fått fast förankring på arbetsmarknaden och har trygga ekonomiska förhållanden. Detta innebär att många är över 30 år innan första barnet föds och man kan förmoda att kvinnan därmed kommer att föda färre barn än tidigare generationers kvinnor gjort.
Om den trenden fortsätter kommer obalansen i befolkningsstrukturen att bli så dramatisk framöver att den välfärd vi i landet uppnått inte kommer att kunna upprätthållas. En ökad arbetskraftsinvandring kan knappast vara en lösning på problemet, eftersom hela västvärlden har en liknande situation.
En fortsatt satsning på en generös familjepolitik som möjliggör att arbete och utbildning kan förenas med föräldraskap är nödvändig. Föräldraförsäkringen förbättras, barnbidaget har förstärkts och maxtaxan är snart införd och kommer att lätta bördan för barnfamiljerna. Däremot ter det sig nästan omöjligt att studera och samtidigt ha barn. Allt sådant stöd är borta samtidigt som allt fler studerar allt längre. Attityderna på arbetsmarknaden måste också förändras så att familjebildning inte ses som ett hinder utan som en förutsättning för utveckling och välstånd. Den allt vanligare anställningsfomen –
provanställning och tidsbegränsad anställning – som drabbar många unga människor och främst unga kvinnor innebär en stor otrygghet och är därmed ett hinder för det vi vill uppnå. Också barnomsorgen måste utvecklas så att den blir tillgänglig även för den som arbetar på obekväm tid.
I den arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att se över vilka åtgärder som kan vidtas för att öka födelsetalen bör frågan om möjligheterna att kunna studera och ha barn övervägas.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Margareta Sandgren (s) |