Motion till riksdagen
2001/02:Ub496
av Tuve Skånberg (kd)

Lunds historiska museum


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bevarandet av Lunds historiska museum.

Motivering

Lunds historiska museum är det äldsta av de nordiska arkeologiska museerna, grundat 1805. För både allmänhet och arkeologisk forskning är museet av största betydelse för såväl den förhistoriska arkeologin som för den medeltida, liksom för nordisk och i synnerhet skånsk numismatik. Såväl som vetenskapligt centrum som ett av landets kulturhistoriska attraktioner är Lunds historiska museum omistligt.

Historiska museet rymmer en av Sveriges största samlingar av arkeologiskt material. Genom sitt uppdrag som mottagare av skånskt arkeologiskt material växer museets samlingar fortlöpande och tillskotten har under senare år kommit att bli mycket omfattande p.g.a. de utgrävningar som skett i samband med en rad infrastrukturella arbeten i Skåne.

Samlingarna är av stor betydelse för både grundläggande utbildning och aktiv forskning. Samtidigt har stora insatser gjorts för att registrera och konservera samlingarna. Ett omfattande nytillskott av föremål ställer särskilda krav på museets möjligheter att konservera, registrera och förvara nytt material. Museet har också en aktiv utåtriktad publik verksamhet och särskilt under senare år har en rad nya fynd, inte minst från de uppmärksammade utgrävningarna i Uppåkra, rönt stort intresse bland allmänheten. Till den utåtriktade verksamheten skall också föras den kontakt- och rådgivningsverksamhet som museet tillhandahåller för olika intressenter i regionen, såsom hembygdsföreningar och arkeologiska sammanslutningar.

Till museet hör också en unik samling medeltida kyrkokonstföremål som saknar motsvarighet, en omfattande myntsamling och en samling föremål av närmast kuriosakaraktär. Museet har också en särskild befattning som numismatiker knuten till verksamheten med särskilt ansvar för bestämning av myntfynd i Sydsverige.

Genom otillräckliga anslag till humaniora har regeringen skapat en situation där styrelsen för Lunds universitet sett sig tvungen att göra en besparing på Lunds historiska museum, som med nödvändighet kommer att reducera dess verksamhet så att en normal skötsel av museets åligganden inte längre är möjlig.

Utbildningsdepartementet är uppenbarligen oförmöget av säkerställa verksamheten vid Lunds historiska museum, trots utbildningsministerns besked (fråga 1999/2000:894) att Lunds universitet enligt gällande lagstiftning inte kan frånhända sig ansvaret för sina samlingar.

Nyligen har en intern utredning gjorts om Lunds universitetsmuseer, färdig den 6 juni 2001. Utredningen gjordes av Svante Englund, pensionerad generaldirektör för Lantbruksverket. Utredarens arbete lämnade en del övrigt att önska. Enligt uppgift besökte han LUHM ett par timmar under januari månad och har sedan inte hört av sig för ytterligare information, och har heller inte tagit kontakt med någon sakkunnig vare sig på central eller lokal nivå. Hans utredning har heller inte gett svar på alla de frågor som han fick i uppdrag att besvara.

Utredningen innebär för LUHM:s del att allt material ska packas ihop och magasineras. Det är i och för sig tillfredsställande att kunna få rationella magasin, men för Historiska museets del innebär det att man lägger ner ett av Europas äldsta museer och gör materialet tillgängligt i magasin enbart för fackfolk. Museibyggnaden kommer att tömmas och i stället upplåtas för andra typer av utställningar. Man kommer att få ställa ut ett mycket litet antal av sina vackraste föremål, och skulle de inte vara vackra nog är man lovad att få låna föremål från universitetets konstsamling (!). Verksamheten ska byta namn till Lunds universitets samlingar så museet försvinner till såväl namn som gagn.

De utställningar som fortfarande ska finnas ska enbart vara till för barn och ungdomar. Vad gäller forskning och undervisning måste man betala för tillgång till museet. Dessutom ska LUHM:s tjänstearkiv flyttas till ett centralt universitetsarkiv. Därmed har man i allt väsentligt lagt ned Lunds historiska museum.

Englund skriver i sin utredning:

Det är likväl angeläget att understryka att den primära uppgiften för de samlingar som byggts upp och nu bildar de olika museerna har varit att utgöra både ett stöd för och ett resultat av de olika institutionernas forskning och också ett viktigt material för undervisningen. Uppgiften att visa samlingarna för en bredare grupp i den form som museer kan erbjuda har vuxit fram som en konsekvens av att samlingarna finns och att det också finns ett allmänt intresse utanför den närmaste kretsen av forskare och studenter att ta del av materialet. Det kan inledningsvis också vara på sin plats att göra en allmän reflexion kring samlingar av det slag som finns vid de aktuella museerna. Accessionen av materialet har skett successivt och under mycket lång tid. Materialet är i många fall unikt både genom dess faktiska innehåll, men också genom sin omfattning. Att idag bygga upp motsvarande samlingar från grunden t ex vid någon ny högskola, skulle i praktiken vara omöjligt, om inte annat av kostnadsskäl. Det finns därför anledning att behandla frågan om museernas och samlingarnas framtid med stor varsamhet och med omtanke om framtida generationer av forskare och studenter. Samtidigt kan denna ståndpunkt inte vara ett hinder för att genomföra förändringar när det gäller organisation och ekonomi som leder till en rationell hantering av samlingarna. Att bara låta samlingarna leva vidare utan hänsyn till på vilket sätt de används eller till vilka faktiska resurser som går att disponera för dem, kommer ofelbart att leda till svårigheter att upprätthålla en acceptabel nivå på verksamheten.

Englunds resonemang att eftersom museets samlingar inte kan leva vidare utan hänsyn till faktiska resurser, och eftersom uppgiften att visa samlingarna för allmänheten vuxit fram sekundärt, så innebär det att museet ska läggas ned och göras om till ett magasin, är feltänkt. Den externa verksamheten är omistlig även den.

LUHM beräknas ha en miljon kronor i underskott vid årsskiftet. Anslaget är nu 2,5 miljoner kronor per år, varav 1,5 miljoner går till hyran. Museet har fyra fasta tjänster som troligen kommer att decimeras. Hälften av personalen för registrering har varslats beroende på uteblivna externa medel. För att kunna verka på ett sätt som är jämförbart med ett ordinärt kommunalt museum skulle ett tillskott på ca 3,5 miljoner kronor behövas, utöver de 2,5 miljoner som är anslagna. Med tanke på museets unika samlingar, goda lokaliteter och betydelse för såväl allmänhet som forskare borde dessa medel kunna frigöras genom omfördelning inom anslaget.

Om inte Utbildningsdepartementet förmår ge tillräckliga resurser för museets fortlevnad bör verksamheten övergå till annan huvudman, som t.ex. är knuten till Statens historiska museer eller till en regional länsmuseiorganisation.

Stockholm den 5 oktober 2001

Tuve Skånberg (kd)