Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en långsiktig strategi för svensk medicinsk forskning.
En stor omorganisering har ägt rum på forskningens område. Detta och regeringens olika dokument kan ge intrycket att allting nu är inne på det bästa av alla möjliga spår när det gäller ekonomi, organisation och innehållsmässig planering i forskningen.
När man läser de analyser som kommer från det nya Medicinska forskningsrådet kommer man till motsatta slutsatser. Trots traditionellt särskilt goda förutsättningar för Sveriges forskare på detta fält håller landet på att sacka efter.
Enligt MFR:s skrift Bättre hälsa kräver framgångsrik forskning MRF:s forskningsstrategi 2001–2004 är tillbakagången märkbar när det gäller perioden 1980–2000:
Bilden av att svensk medicinsk forskning har svårt att behålla sin internationella topposition förstärks inom flera områden om man ser till förändringar i internationell ranking inom 30 olika medicinska områden. Sverige har tappat sin andra plats under senare år.
Vad vi – politiker engagerade i utveckling av vetenskapligt arbete – bör göra är mer än tydligt: i stället för att vagga oss till ro med självberöm och internationella jämförelser på kort sikt borde vi ägna tid och energi åt omfattande förbättringar lång tid framöver. Vi måste försäkra landets forskning med en stor tillströmning av unga forskare som kan ägna sig åt experiment och undersökningar utan att behöva avbryta arbetet för att jämt söka nya finansieringskällor. Samtidigt får vi inte ställa de unga i motsats till etablerade kvinnor och män inom samma områden. Detta betyder både större volym för finansieringen av medicinsk forskning och mycket längre sammanhängande perioder för olika forskningsprojekt. Det är under långa och kontinuerliga ansträngningar riktade åt samma håll som nya upptäckter kristalliseras. Och det är i möten mellan å ena sidan mycket kunniga människor som har ägnat sina liv åt vetenskapen och å andra sidan unga forskare med helt färsk syn på arbetet som de mest givande impulserna föds.
En person som deltar i en medicinsk prioriteringskommitté beskriver i ett brev de val han ställs inför. Han är chockad över att medelstilldelningen fortsatt att minska rejält i år trots den nya organisationen. Man måste kryssa mellan Scylla och Charybdis – skriver han – dvs mellan att ge rimliga anslag till framstående etablerade forskare eller att ge unga forskare med lovande (men närmast definitionsmässigt svårbedömda) projekt en chans.
För att göra valsituationen ännu mera konkret: kommittén kan ge fortsatt anslag på 600 000 kr per år till en mycket framstående forskare som arbetar med att finna vaccin mot en fruktad mikrob (där vi kan vara säkra på att dessa medel kommer att betala sig i form av resultat). Alternativet är att minska hennes anslag till ca 400 000 kronor, så att man i stället kunde bereda en lovande ung forskare ett anslag på 200 000 kr för att säkra tillväxten i svensk forskning (varvid resultat från satsningen knappast kan garanteras). Prioriteringskommitténs uppgift är att välja mellan sådana alternativ, men för ett antal år sedan hade valet varit rimligare: man hade både kunnat bibehålla fortsättningsanslaget på samma nivå och ge startanslaget till den unga forskaren.
Folkpartiet liberalerna har föreslagit ökade anslag för forskningen. Vi behöver bygga vidare på den medicinska forskningen både som volym och som arena för samspel mellan erfarna och nykomna forskare.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |