Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ämnet idrott och hälsa i skolan.
Många rapporter har under senare år visat på en utveckling av barns och ungdomars fysiska aktivitet som är mycket oroande. Idrottsrörelsen engagerar en mycket stor del av ungdomen, men allt fler unga är fysiskt helt passiva. Den organiserade verksamheten inom idrottsrörelsen fungerar väl men det spontana idrottandet utanför har minskat de senaste tio åren.
Konsekvenserna för folkhälsan av denna utveckling kan bli förödande. Redan i dag pekar forskarna på ökad förekomst av övervikt och fetma. Det kan i sin tur ge upphov till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och så småningom åldersdiabetes och benskörhet. Denna negativa utveckling måste hejdas annars riskerar kostnaderna för både individ och samhälle att bli mycket höga.
Självklart kan idrottsrörelsen, som i sig gör stora insatser för många unga, ändå inte nå alla unga. Den är ju en frivillig folkrörelse. Huvudansvaret för att sprida det positiva budskapet om motionens och den fysiska aktivitetens betydelse samt en allmän hälsofostran måste ligga på skolan.
Mot den bakgrunden är det beklämmande och mycket allvarligt att den svenska skolan i dag är sämst i Europa när det gäller idrott i skolan.
År 1998 gjordes visserligen en liten korrigering av den tidigare neddragningen av antalet idrottstimmar i skolan. Förändringen är dock alldeles otillräcklig. Ökningen är bara marginell.
Dessvärre har också idrottsämnet förändrats innehållsmässigt. Det har nu en omfattande del av teori, på bekostnad av den fysiska aktiviteten.
Det är beklagligt att så lite skoltid numera avsätts till gymnastik och
idrott. Dessa lektioner har, helt uppenbart, tidigare utgjort värdefulla avbrott i stillasittandet och gett ökad koncentration under den övriga skoldagen.
Idrottsämnet är det enda ämnet som har ansvar för elevens fysiska hälsa. Forskningen visar på ett starkt samband mellan motorisk utveckling och inlärning. De motoriska övningarna har stor betydelse för ungas fysiska och psykiska utveckling. Man kan också misstänka att den utbredda oro som är vanlig bland eleverna på många skolor i dag beror på att ungdomars rörelsebehov inte blir tillfredsställt.
Nu krävs förändringar. Det kan knappast ske med mindre än att timtiden för ämnet idrott och hälsa i skolan utökas. Alla forskningsresultat till dags dato styrker detta krav. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om utökad timtid för ämnet idrott och hälsa i skolan.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ingvar Eriksson (m) |
Anna Åkerhielm (m) |