Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av svenska för invandrare.
För att få ett jobb och kunna tillägna sig utbildning och växa i sitt yrke är språkkunskaper av central och, antagligen, växande betydelse. Informationstekniken, betoningen av lagarbete inom arbetslivet och ökade krav på flerspråkighet är tecken på detta. Brister i språkkunskaper leder till risk för utslagning från arbetsmarknaden. Kravet på livslångt lärande är av central betydelse för den som invandrat med betyg och yrkeserfarenhet från ett annat land.
Svenska för invandrare (sfi) syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället. Varje kommun är skyldig att erbjuda sfi till den som är bosatt i kommunen och saknar grundläggande kunskaper i det svenska språket.
Om sfi skall fungera som ett instrument för en hållbar integration krävs att utbildningen är av hög kvalité, i den meningen att den ger goda språkkunskaper, men också att utbildningen är anpassad efter arbetslivet och ger möjligheter till ett vidgat kontaktnät. Många som behöver ytterligare språkkunskaper har stått utanför arbetsmarknaden länge, och sambandet mellan utbildningsinsatsen och ökade möjligheter på arbetsmarknaden är inte självklart. Det är därför viktigt att den enskildes anknytning till arbetsmarknaden stärks redan under själva utbildningstiden. Sfi måste kunna erbjuda utbildning också åt den som har erfarenhet från det svenska arbetslivet men fortfarande har otillräckliga svenska kunskaper.
Det saknas fortfarande fungerande rikstäckande instrument för kvalitetssäkring och utvärdering. Trots att ett nationellt prov fastställdes redan i kursplanen 1994 så är resultaten av proven svårtolkade. Fristående utbildningsanordnare erbjuder ofta svenska som andra språk istället för svenska för invandrare och skillnaden är ofta oklar. Den som är godkänd på sfi-nivå i en kommun är inte nödvändigtvis godkänd på sfi-nivån i en annan kommun.
Kopplingen mellan sfi och arbetsmarknadens krav är fortfarande dålig. Sedan 1965 då sfi infördes har arbetsmarknaden förändrats radikalt. Kravet på språkkunskaper har ökat samtidigt som det inte längre är självklart att den enskilde går från en sfi-utbildning till ett jobb. Sfi måste i högre grad vara en introduktion till arbetslivet. Utbildningen måste kunna erbjuda en kontakt med arbetslivet vid sidan av skolutbildningen. Praktikplatser där elever kan använda svenska språket samtidigt som de får lära sig om villkoren på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsgivarna måste vara medvetna om vilka krav som ställs på praktikplatsen och dess roll i språkinlärningen.
En grundlig översyn av svenska för invandrare är nödvändig. Utgångspunkten för översynen bör vara ökad kvalité och individ- och arbetslivsanpassning. För att motivera till sfi-studier och förbereda till yrkeslivet så bör lektioner varvas med bra praktik och vara en väg in i arbetslivet. Det är av stor vikt att det finns en rikstäckande norm, att pedagogiken är individuellt anpassad och både är studie- och arbetslivsförberedande. Utbildningen måste vara anpassad efter individens ålder och arbetslivserfarenheter. Praktiken måste ge verkliga möjligheter till att träna det svenska språket samt att praktisera yrkeskunskaper.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Lena Sandlin-Hedman (s) |
|
|
Lars Lilja (s) |
Ingemar Josefsson (s) |
|
Agneta Brendt (s) |