Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra in de teologiska högskolorna i Stockholm, Uppsala och Örebro i de allmänna villkoren för högskoleutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten till rimlig tillväxt och antalet årsstudieplatser som planeras vid dessa teologiska högskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättvisa statsbidrag för frikyrkliga teologiska högskolor i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om värdet av såväl ekumenisk bredd som breddat kursutbud kring livsåskådningsfrågor.
De teologiska högskolorna inom frikyrkan är relativt unga. Ingen är särskilt stor men skolorna som är lokaliserade till Stockholm, Uppsala och Örebro är inne i ett dynamiskt skede, och intresset från andra teologiska läroanstalter är i växande. Äldre teologiska fakulteter har fått en breddning av det ekumeniska utbudet inom frikyrkorna, som saknar egen högskola, och t.ex. blivande präster inom Svenska kyrkan har i betydande utsträckning sökt sig till dessa frikyrkliga lärosäten som har snart ett dussintal år på nacken. Vi har under senare år – ett antal motionärer från i princip alla partier – aktualiserat frågan om att dessa volymmässigt små högskolor i hög grad finansierade av sina huvudmän inom Svenska baptistsamfundet och Svenska missionsförbundet (THS Stockholm), Evangeliska fosterlandsstiftelsen (Uppsala) och Samfundet Nybygget – Kristen samverkan (Örebro) borde får rättvisa villkor.
Tillståndet att utfärda högskoleexamen efter teologisk utbildning har man haft sedan 1993. Under senare tid har THS i Stockholm fått behörighet att högskoleexaminera teologiskt studerande att erhålla teologie kandidatexamen om 140 poäng. Vi har också påmint om att t.ex. THS lärarkår har ett 15-tal som doktorerar. Därför har denna högskola – för övrigt också de två övriga högskolorna – en mycket hög vetenskaplig status inom grundutbildningen. Det kan sägas vara relativt ovanligt att man förfogar över så goda lärarkrafter på så små högskolor med förhållandevis tunga ekonomiska åtaganden.
Vid senare års budgetbehandlingar har det uttalats ett ökande stöd för att dessa högskolor skall jämställas med andra högskolor. Vid det senaste riksmötet var det snubblande nära att en sådan rak beställning hade sänts iväg till regeringen. Majoriteten som avvisade förslaget har sagt sig vara allmänt positiv men inte velat sätta den press på regeringen som ett positivt riksdagsbeslut hade inneburit. Trots att det är små belopp i ett statsfinansiellt sammanhang som med lätthet torde rymmas inom de ramar som finns så är det för högskolans huvudmän mycket betungande att bli ekonomiskt särbehandlade. Vi har påtalat att statsbudgeten borde justeras så att dessa högskolor uppnår rättvisa beträffande statens stöd.
Det har av och till genom uppvaktningar och genom riksdagsmotioner och genom utskottspåpekanden erinrats om att huvudmännens organisationer och deras medlemmar ger stora frivilliga bidrag till högskolorna.
I debatten har det pekats på att andra huvudmän vid enskilda högskolor inte avkrävs personliga offerinsatser. Det är hög tid för statsmakten att rätta till sådana här orättvisor som knappast kan ha ett sakpolitiskt motiv.
Att rättvist tillrättalägga det ekonomiska stödet från staten kan som tidigare sagts mycket väl rymmas inom det totala anslaget. Uteblivet lokalstöd har t.ex. hängt med sen starten och behöver justeras i nivå med gällande regelsystem. Det grundbidrag som ersättningarna för helårsstudenter rimligen beräknas efter är det också skäl att se över. Forskarutbildning ges ju bidrag på olika sätt till lokaler; det gäller universitet men även högskolor som saknar egna forskningsanslag. Det innebär att inga statliga pengar för närvarande ges till teologiska högskolelokaler vare sig när det gäller grundutbildning eller forskning. Denna ojämlikhet och i grunden orättvisa har fortlevt trots att berörda högskolor upprepade gånger påpekat detta i sina ansökningar. Men staten, regeringen och Utbildningsdepartementet har så här långt spjärnat emot.
Uppenbart är att dessa nya högskolor har vunnit stor tillit och respekt hos inte minst de teologiska universitetsfakulteterna. Det gäller för den stora kompetens man har genom en god utbildning och mycket kvalificerade lärare. Ekonomin är viktig och central för dessa högskolor både när det gäller den reguljära driftskostnaden och undervisningen, men det behövs både utbyggnader och i en del fall omlokalisering, som t.ex. för THS del, som bygger i Stockholm/Bromma och kommer att flytta ut från Lidingö.
Den ekumeniska bredden är påtaglig då man har studerande också från andra samfund än de egna. Det ger just en ökad ekumenisk bredd, vilket har uppfattats mycket positivt och stärkt skolornas renommé.
Vi har med detta aktualiserat frågan ytterligare en gång och finner det märkligt att ett tillrättaläggande skall möta ett så tungt motstånd. Vi anser att respekten för lika villkor och rättvisa bör tillämpas när det gäller statsmaktens ekonomiska stöd. Det är bra att statsråd och politiker uttalar sin sympati för dessa nya högskolor, men det blir enbart till tomma ord då man motsätter sig en ekonomisk rättvisa till dessa nya och på pengar fattiga högskolor. Det är angeläget att dessa högskolor får en fortsatt möjlighet att ge god utbildning grundad på vetenskapligt styrkt undervisning.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Elver Jonsson (fp) |
|
|
Lars Elinderson (m) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Marianne Samuelsson (mp) |