Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kunskapen om forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning via utbildningssatsningar sprids till Sveriges alla skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det bör vara upp till varje skola att avgöra vilket åtgärdsprogram mot mobbning man vill använda, men kravet måste vara att det program som väljs ger dokumenterad effekt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att föräldrar skall informeras när barnen berörs av mobbning i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att modeller som bygger på medling förstärker ojämna maktförhållanden mellan elever.
I Sverige har länge funnits en föreställning om att det räcker med att vilja väl för att bekämpa mobbningen. Så är det inte. Undersökningar visar att hemmasnickrade åtgärdsprogram till och med kan öka mobbningen på en skola!
Vi politiker måste kräva att skolan arbetar med forskningsbaserade, systematiska åtgärdsprogram, som ger bevisad effekt mot mobbningen. Det är en moralisk fråga. Vetskapen om att det finns vägar att på ett par år halvera mobbningen – men som inte används – gör politiken delansvarig för att mobbningen inte stoppas.
Genom ett forskningsbaserat åtgärdsprogram kan den sociala miljön i skolan omstruktureras. Åtgärdsprogrammet, som tagits fram av professor Dan Olweus, bygger på insatser på både skol- och individnivå. Både skolans sociala klimat och enskilda ungdomars beteende påverkas alltså. Tanken är att både förebygga och ingripa mot mobbning. När det sociala klimatet ändras tas den sociala ”belöningen” för mobbarna bort.
Åtgärdsprogrammet utgår från fyra forskningsbaserade principer. Fasta gränser, tydliga regler och negativa sanktioner för dem som överskrider gränserna är viktiga delar av programmet. Men centrala delar är också att vuxna skall vara auktoriteter på skolan, liksom att skolmiljön skall präglas av ett varmt och positivt vuxenengagemang. De första tre principerna är till för att kontra aggressiva reaktionsmönster. Den fjärde skapar goda relationer mellan barn och vuxna på skolan.
En minskning av mobbningen med hälften är då möjlig på ett par år. Det skulle innebära att 75.000 barn – både offer och förövare – på kort tid skulle kunna befrias från mobbning. Samtidigt som dessa positiva effekter kunnat konstateras av Olweus forskningsbaserade åtgärdsprogram har det framkommit att mobbningen på kontrollskolorna i undersökningen, alltså de skolor som arbetade på andra sätt, kunde öka med så mycket som 30 procent.
Programmet är effektivt mot både direkt och indirekt mobbning. Det fungerar för båda könen och för barn och ungdomar i alla åldrar. Förutom att minska mobbningen bidrar åtgärdsprogrammet också till en allmän förbättring av det sociala klimatet på de skolor som använder det.
Det forskningsbaserade åtgärdsprogrammet fungerar inte bara för att få bort existerande mobbning, utan har därtill en viktig förebyggande effekt.
I Norge skall skolorna på fem år ges kunskap om detta forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning. Tanken är att man utbildar ett antal personer, som i sin tur utbildar andra. Som ringar på vattnet sprids sedan kunskapen till landets skolor, också inom landets skolor, när arbetsgrupper bildas för att genomföra programmet.
Regeringen bör snarast se till kunskapen via utbildningssatsningar sprids också till Sveriges alla skolor. Det har svenska barn rätt att kräva. Det norska projektet bör studeras och i möjligaste mån kopieras i Sverige.
Det bör vara upp till varje skola att avgöra vilken metod och vilken form av åtgärdsprogram man vill använda, men kravet från politikerna måste vara att den metod och det program som väljes ger dokumenterad effekt.
Flera av de arbetssätt som förekommer på svenska skolor i dag är minst sagt tveksamma. Vissa arbetssätt – t.ex. den s.k. Farstamodellen – bygger på att föräldrarna inte informeras om barnens situation eller sätt att agera mot andra. Det är oacceptabelt. Föräldrar måste tvärtom engageras i betydligt högre grad än i dag.
I modeller som bygger på medling mellan dem som utsätter och den som utsätts för mobbning förstärks ojämna maktförhållanden mellan elever. Den som utsätts är i underläge från början och drabbas just därför att han eller hon befinner sig i underläge. Vid medling söks fel hos båda parter, både mobbaren och den som utsätts. Detta bidrar till att skuldbelägga offret i stället för att tydliggöra att mobbning helt enkelt inte är acceptabelt. Det finns inga jämnstarka parter att medla mellan. Det finns bara ett beteende som måste upphöra.
Det krävs engagemang och konsekventa gemensamma förhållningssätt hos alla skolans medarbetare för att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning. Det är nödvändigt att involvera föräldrarna i arbetet. De är huvudansvariga för barnens väl, känner dem bäst och upptäcker ofta när något är fel. De är också ansvariga för sina barns agerande mot andra. Det är föräldrarnas uppgift att tillrättaföra sina barn om de är dumma mot andra. Därför måste informationsflödet mellan skolan och föräldrar fungera smidigt.
Att motverka mobbning – förebygga, upptäcka och ingripa – måste vara en del av skolans vardagliga arbete. Det räcker inte med enstaka temadagar om mobbning, utan arbetet måste vara en del av varje lektion, aktivitet och vuxenkontakt.
En lärdom av forskningen är att insatser måste ske både på skol- och individnivå. Med andra ord är både skolans klimat och individers beteende viktiga och möjliga att påverka genom strukturerat arbete.
Mobbning motverkas genom att den sociala ”belöningen” för mobbarna tas bort, när omgivningen slutar reagera uppmuntrande på mobbningen. Skolan kan också ta bort möjligheten att mobba genom vuxennärvaro i skolan. Nätverksbyggande bland alla vuxna som kommer i kontakt med barnen ger många ögon och öron.
De insatser som görs skall vara baserade på kunskap, vara systematiska och ”kvalitetssäkrade”. Det sista uppnås inte minst genom regelbunden uppföljning och utvärdering av insatserna.
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |