Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utveckling av barnomsorg, förskola och förskoleklass.
Miljöpartiet de gröna delar uppfattningen att förskolan skall byggas ut till full behovstäckning, att alla föräldrar som så önskar skall kunna få en plats i förskolan. Vi vill emellertid samtidigt se en mångfald av former för barnomsorg och förskola utformade efter olika familjers olika behov och att utvecklingen skall ske med fokus på barnens behov och för barnens bästa. Föräldrarnas val mellan att ha barnen i förskola, familjedaghem, öppen förskola eller att ha barnen hemma medan de är små skall också kunna göras efter vad som är bäst för barnen, med likvärdigt ekonomiskt och annat stöd från samhället oberoende av vilken form föräldrarna väljer.
Förskoletiden täcker åren från ett till sex år. Under denna period utvecklas barnet till en i många avseenden mycket mogen individ (t ex skolmogen). Den omfattar den utan jämförelse snabbaste utvecklingsperioden i en människas liv och är av avgörande betydelse för individens fortsatta utveckling som barn, ungdom och vuxen. Det handlar om barnets personlighetsutveckling, synen på sig själv och andra, en rad olika förmågor (t ex sensorisk, motorisk, kognitiv, emotionell, språklig och social förmåga) och en växande kunskap om omvärlden. Utvecklingens takt och art varierar mycket mellan olika barn. Från Miljöpartiets utgångspunkt blir det därför självklart att utformningen av förskolan och dess alternativ måste ske efter vilka olika möjligheter som finns att skapa goda betingelser för varje barns utveckling efter dess förutsättningar och behov. Det innebär bland annat att all verksamhet måste vara anpassad efter det enskilda barnet, att alla olika utvecklingsfaktorer måste beaktas och att barnets utveckling skall ses i ett helhetsperspektiv.
Utveckling och lärande sker naturligt i dessa åldrar genom lustfylld lek. Leken bör genomsyra metodiken genom hela förskolan inklusive förskoleklassen för sexåringar. Den nuvarande utvecklingen av den nyligen införda förskoleklassen för sexåringar har emellertid gått precis i den riktning som Miljöpartiet varnade för när regeringens förslag om förskoleklass togs i riksdagen. Skolverket konstaterar i en utredning att utvecklingen gått tvärs mot vad som varit önskvärt. Förskoleklassen har skolifierats och några större tecken på att den har bidragit till att föra in förskolans metodik i grundskolan har inte observerats. Denna trend måste brytas och förskolepedagogiken få dominera även i förskoleklassen och leda till en spridning även uppåt i grundskolan. Det är viktigt att slå fast att förskoleverksamheten skall avse omsorg om barnen samt barnens utvecklingsmöjligheter under de former som skall prägla hela förskolans arbete. Leken är kärnan i förskolepedagogiken och trygga relationer till vuxna och barn är en grundförutsättning.
I ett rent utvecklingsperspektiv är barns behov av förskolan olika under olika åldrar. Mycket talar för att barn i åldern ett till tre år har relativt små behov utöver dem som en god hemmiljö tillsammans med en eller flera vuxna kan erbjuda. Efter treårsåldern kan en förskola, ett familjedaghem eller en öppen förskola erbjuda för barnet positiva inslag som inte alltid kan tillgodoses i hemmet. Det gäller såväl den sociala kontakten med andra barn som den professionella ledningen av leken in på vägar som speciellt gagnar just detta speciella barn. Det kan gälla t ex språkträning för barn som av olika anledningar har en sämre förmåga att uttrycka sig på svenska, motorisk träning för andra barn, etc. Den läroplan som för förskolan som infördes 1997/98 är helt otillräcklig som underlag för arbetet i förskolan. Den tar t ex inte hänsyn till utvecklingsperspektivet och en lång rad nödvändiga kvalitetskrav saknas, speciellt vad avser verksamheten för de yngre barnen, men också vad gäller krav på och rättigheter för personalen, tydliga ansvarsfördelningar inom verksamheten m.m. Miljöpartiet föreslår att en ny läroplan för förskola och förskoleklass utarbetas.
Det är viktigt att verksamheten i förskolan håller mycket hög kvalitet med väl utbildad personal, som också ges tid att ge varje barn goda utvecklingsbetingelser. Det är också viktigt att föräldrar som väljer att vara hemma med barnen medan de är små också får tillgång till professionell kompetens för rådfrågning och hjälp när de så behöver. Föräldrar som väljer att placera sitt barn i en förskola skall kunna ha nära kontakt med förskolan, personalen och barnen. Miljöpartiet förordar ökade möjligheter för föräldraaktiva förskolor, kommunala såväl som enskilda. I detta sammanhang aktualiseras vissa problem med tillståndsgivning för förskolor och med avgiftshantering.
Till skillnad från reglerna för tillståndsgivning för fristående grundskolor så är det kommunen som bestämmer om tillstånd att starta en förskola i enskild regi. Miljöpartiet har tidigare begärt en ändring i detta förhållande så att åtminstone vissa grupper av förskolor skulle kunna garanteras tillstånd att starta verksamhet i en kommun. Det gäller till exempel om en redan godkänd fristående grundskola med en viss pedagogisk inriktning, t ex en Waldorfskola, önskar starta en förskola med samma inriktning. Många kommuner har en generös inställning till förskolor i enskild regi men i vissa kommuner är förhållandena snarast det omvända. För att få ett bättre system för möjligheter att starta enskilda förskolor så föreslår nu Miljöpartiet att en utredning tillsätts för att dels närmare undersöka hur tillståndsgivningen hanteras i landets samtliga kommuner, dels lämna förslag om ett nytt system för tillståndsgivning och därvid särskilt beakta möjligheten att införa regler som liknar dem som nu gäller tillståndsgivning för grundskolor.
Riksdagen har nyligen beslutat om införande av allmän förskola för barn i åldern fyra och fem år. Den skall vara öppen för alla barn och kommunen har skyldighet att bereda plats för dem som så önskar. Allmänna förskolan gäller tre timmar per dag (genomsnittligt) och är avgiftsfri. Därmed uppstår en orättvisa av samma art som den som för närvarande gäller skillnaden mellan samhällets stöd till föräldrar som har sina barn på förskola och stöd till föräldrar som väljer att vara hemma med barnen när de är små. De föräldrar som har sina fyra- eller femåriga barn i familjedaghem får mindre stöd för sin barnomsorg än föräldrar med barnen i allmän förskola. Många föräldrar i glesbygd hänvisas till att ordna barnomsorgen genom familjedaghem för att undvika långa resor till en avlägset belägen förskola. Det handlar för denna grupp inte ens om ett fritt val. Avgiftsbefrielse för en del av förskolevistelsen bör därför åtföljas av en motsvarande avgiftsnedsättning för barn i familjedaghem. Miljöpartiet föreslår att den möjligheten närmare undersöks och att regeringen återkommer med ett förslag till rättvisare regler för avgiftsbefrielse.
Förskola och förskoleklass har inte tillgång till skolhälsovården. Ansvaret för hälsovård och specialisthjälp ligger hos landstinget. Genom att förskolor ofta är relativt små enheter kan de inte, så som ofta är fallet för grundskolor, hålla egen kompetens för att hjälpa barn med behov av särskilt stöd. Tillgång till sådan hjälp bör organiseras av landsting och kommun i samverkan, och de centrala enheter som kan utnyttjas av de enskilda förskolorna skall då också vara tillgängliga för familjedaghem, öppna förskolor och föräldrar som har sina barn hemma. Miljöpartiet föreslår att kraven på en sådan organisation liksom rättigheten att använda den fastställs i lag.
Mot denna bakgrund är några av de viktigaste målen: En mångfald alternativ av barnomsorg och förskolor, med verksamheten utformad efter barnens behov, med väl utbildad personal och så små barngrupper att personalens kompetens kommer barnen till del. Föräldrar skall kunna fritt välja form för barnomsorg och då även ha möjlighet att välja att vara hemma med barnen när de är små (ett till tre år i första hand) men ändå ha samhällets fulla stöd.
Barnomsorgen skall i dag vara utbyggd till full behovstäckning. Många kommuner har emellertid av ekonomiska skäl pressat kostnaderna per barnomsorgsplats så att utbyggnaden av förskolan också medfört att kvalitén försämrats. Antalet barn per förskollärare har ökat över vad som kan anses betryggande. Det finns, som flera aktuella undersökningar visat, risk för att barn tar skada på grund av för stort antal barn per förskollärare inom barnomsorgen. Såväl Lärarförbundet som Skolverket har påtalat allvarliga brister i förskolan och grundskolan, brister som framför allt drabbar elever med behov av särskilt stöd.
De ökade statsbidragen till kommunernas skolverksamhet, som Miljöpartiet starkt medverkat till i samverkan med regeringen, tillsammans med övriga förbättringar av den kommunala ekonomin bör innebära att förskolorna får kraftigt ökade resurser. Den förbättrade ekonomin möjliggör fler anställda och därmed minskade barngrupper. Därutöver behövs olika åtgärder för att ytterligare höja kvalitén i förskolans verksamhet, t ex genom att öka föräldraaktivitet i förskolorna, att förbättra läroplanen för förskolan och att skärpa tillsynen av förskoleverksamheten.
Fristående förskolor i föräldraregi har redan tagit steg i denna riktning. Vid så kallade föräldraaktiva förskolor avlastas personalen vissa arbetsuppgifter som utförs av föräldrarna själva (städning, inköp, vissa enklare reparationer, matlagning, etc.) och förskollärarna kan därmed hålla en god kvalitet i den pedagogiska verksamheten och omsorgen om barnen.
För att ge föräldrarna vid de kommunala förskolorna samma möjlighet som föräldrakooperativen redan har, så måste nu gällande skattelagstiftning ändras så att den ekonomiska vinsten av föräldrarnas arbete inte beskattas som lön för arbete.
En ändring i skattelagstiftningen så att värdet av föräldrars arbete vid alla former av föräldraaktiva förskolor undantages från beskattning bör övervägas på sikt. En sådan förändring skulle medföra så stora fördelar att kommunen även med relativt blygsamma föräldrainsatser skulle få lägre kostnad per barn, föräldrar få minskad barnomsorgstaxa och barnen väsentligt förbättrad barnomsorg.
Miljöpartiet har sedan länge krävt att inga grupper skall utestängas från barnomsorg. Riksdagen har nu fattat beslut att även barn till arbetslösa skall ha full tillgång till förskola. Genom beslutet att införa en övre gräns för avgifter till förskolan har också möjligheten att välja alternativet förskola ökat. Däremot saknas ännu beslut om en förstärkning av möjligheten att välja att vara hemma med barnen, i första hand tills barnen är tre år, för att en verklig valfrihet skall komma alla till del. Miljöpartiet har länge framfört förslag till olika former för bidrag även till dem som väljer att vara hemma med barnen när de är små. Vi har motionerat om en ändring av kommunallagen så att det blir möjligt för en förälder att formellt anställas som kommunal dagbarnvårdare för eget barn. Det har fördelen att den förälder som är hemma med barnet (barnen) förutom en rimlig ersättning också får tillgång till hela det sociala välfärdssystemet så som det gäller för anställda. Detta har inte vunnit stöd av något annat parti, och Miljöpartiet kommer därför att söka finna även andra möjliga vägar att få till stånd ett samhälleligt stöd som når även dem som väljer att stanna hemma med barnen. En sådan möjlighet är att förändra i kommunallagen så att kommunen åtminstone kan ge bidrag till dessa föräldrar. Ett sådant förslag läggs till riksdagen i en separat motion.
Miljöpartiet har upprepade gånger föreslagit att barnomsorg och förskola skall få en mer genomtänkt målsättning och en pedagogiskt väl genomtänkt läroplan. Minimikrav på innehållet i verksamheten bör anges i sina väsentliga delar i syfte att skapa garantier för att alla barn får likvärdiga möjligheter till utveckling och mognad. Likaså bör några obligatoriska moment i verksamheterna fastläggas, det kan gälla krav på inskolning, ordnade observationer av individuella barn med speciell uppmärksamhet på t ex barnens motoriska, kognitiva, sociala, språkliga och estetiska utveckling. Krav på regelbundna utvecklingssamtal mellan föräldrar och förskollärare (barnskötare) bör fastläggas. Den nya, nu gällande läroplanen har påtagliga brister i en mängd avseenden. Den pedagogiska inriktningen och de mål som angavs i utredningen Barnomsorg–Skola (BOSK) utgör en mycket bra grund för en läroplan för förskolan. Tyvärr har denna inte utnyttjats i den förra regeringens arbete med den nya läroplanen, som blev ett ganska urvattnat instrument som saknar en rad viktiga inslag vad gäller t ex inskolning, observationer, föräldrasamtal, etc med fokusering på barns utveckling. Miljöpartiet har i andra sammanhang närmare redogjort för de krav som bör ställas på en läroplan för förskolan (motion med anledning av prop 1997/98:93). Det vore önskvärt att regeringen i det pågående arbetet med en översyn av läroplanerna särskilt uppmärksammar förskolans läroplan i syfte att utveckla denna till ett mer adekvat och fylligt dokument och därvid bättre utnyttjar de genomtänkta förslag som BOSK tidigare lagt.
Det är viktigt att de garantier som finns i skollag och läroplan om likvärdig skola för alla elever i grundskolan också kan ges de yngre barnen. Med väl angivna krav i läroplanen är det möjligt att genom tillsyn kontrollera att barnen verkligen också får den kvalitet i verksamheten som de är berättigade till. Reglerna för tillsynen av förskolans verksamhet är emellertid också otydliga och bör preciseras med angivande av vilken instans som har tillsynsansvar. Miljöpartiet föreslår att regler för en sådan tillsyn tas fram och att ansvaret för den löpande tillsynen läggs på kommunen med ett överordnat ansvar för tillsynsverksamheten hos Skolverket.
I och med att småbarnsverksamheten förts in under skollagen bör också förskolans (barnomsorgens) verksamhet behandlas i den kommunala skolplanen, med angivande av hur uppföljning, utvärdering och tillsyn skall ske. På samma sätt som nu sker i grundskolan bör varje enskild förskola utforma sin egen arbetsplan, där förskolans egen profil och inriktning redovisas.
I skollagen och läroplanen är frågan om ansvarig för verksamheten vid en förskola liksom kraven på kompetens hos personalen mycket otydligt behandlad. Självfallet skall kraven på kompetent personal vara lika tydligt uttalade som de är i motsvarande texter för grundskolan. Dessutom bör naturligtvis alla förskollärare ha förskollärarutbildning. Varje förskola bör också ha en ansvarig föreståndare.
När sexårsverksamheten blev en särskild skolform, förskoleklass, så varnade Miljöpartiet för att denna åtgärd lätt kunde leda till en skolifiering av förskoleverksamheten för sexåringar. Vi förordade att en läroplan skulle utformas för hela förskolan för att därmed få ett innehåll som tog sin utgångspunkt i barnets naturliga utveckling och de speciella pedagogiska krav som därmed ställs med fokusering på lek och stimulans av barnets naturliga utveckling i ett helhetsperspektiv. Den senaste utvärderingen av förskoleklassens verksamhet visar tyvärr att farhågorna besannats. Förskoleklassen har skolifierats och blivit ett första steg mot en skolstart vid sex års ålder och en tioårig grundskola. Detta motsätter sig Miljöpartiet. I och med att allmän förskola för fyra- och femåringar införts så bör frågan om en sammanhängande förskola för åldrarna fyra till sex år aktualiseras. Det är inte rimligt att ha tre olika förskoleformer för barn mellan ett och sex år. En samlad syn på förskoleverksamheten för barn mellan ett och sex år skulle också underlätta uppgiften för den nu arbetande Skollagskommittén att utforma förslag till en enkel och väl sammanhållen skollag för hela skolan.
Regeringen har i samverkan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslagit införande av en ny lärarutbildning, vilket också beslutats av riksdagen. Den nya utbildningen träder i kraft redan innevarande hösttermin. Det innebär bland annat en förstärkning av förskollärarutbildningen med fördjupade kunskaper i utvecklingspsykologi, barnpedagogik etc och en förlängning av utbildningen med en termin.
När väl kommunerna minskar barngrupperna till rimlig storlek så kommer förskollärarnas kompetens åter att kunna utnyttjas fullt ut. Genom att förskollärare får tid att göra regelbundna, systematiska observationer kan också varje barns utveckling följas, vilket självfallet gör övergången till grundskolan smidigare och bättre förberedd än vad som tidigare varit möjligt. Dessa inslag och möjligheter i förskollärarens pedagogiska arbete skall även i fortsättningen ha en framskjuten plats i lärarutbildningen. Kunskaperna om förberedande språkträning för att minska problemet med specifika läs- och skrivsvårigheter i grundskolan skall ingå i förskollärarutbildningen. Kunskaper och färdigheter i observationsteknik och kopplingen mellan dessa observationer och åtgärdsprogram i det dagliga arbetet bör stärkas (inklusive träning i utvecklingssamtal med föräldrar).
Att arbeta som förskollärare (eller barnskötare) vid en föräldraaktiv förskola innebär en något annorlunda lärarsituation än den som råder vid en skola utan mer omfattande föräldraaktivitet. Rätt skött innebär denna situation viktiga positiva inslag; genom närmare kontakt mellan föräldrar och personal, snabb respons från föräldrar och barn vid olika pedagogiska och praktiska åtgärder vid förskolan, etc. Det finns dock skäl att särskilt uppmärksamma detta relativt nya inslag i förskollärarnas verksamhet. I förskollärarutbildningen bör den speciella situation, som det nära samarbetet med föräldrar innebär, behandlas så att förskolläraren rätt kan utnyttja den nya pedagogiska situationen till barnens bästa. Miljöpartiet förordar ökade möjligheter för föräldraaktivitet i förskolan, och utvecklingen går i denna riktning. Inom en snar framtid kommer förhoppningsvis även möjligheterna till föräldraaktiva förskolor i kommunal regi att var fullt utbyggda. En sådan utveckling bör underlättas genom att föräldrasamverkan särskilt uppmärksammas i förskollärarutbildningen.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gunnar Goude (mp) |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |