Motion till riksdagen
2001/02:Ub446
av Alf Svensson m.fl. (kd)

Skolan


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans värdegrund i såväl förskola som obligatoriskt skolväsende.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kristendomens ställning i religionsämnet.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av blivande lärares utbildning i värdegrund och etik.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhet i skolan.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibel skolstart.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibilitet och fortsatt nioårig skolplikt med möjlighet till förlängning.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla metoder för att möta de s.k. bokstavsbarnens behov.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelningen mellan praktisk-estetiska och teoretiska ämnen i skolan.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottens betydelse för barns välbefinnande.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kulturens roll i skolan och musik- och kulturskolornas betydelse för barns utveckling.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vidareutveckling av utvecklingssamtalen.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betygssystemets utformning.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolors skyldighet att utarbeta ett skriftligt omdöme om elev i årskurs 9 som saknar godkänt betyg.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mentorer för nyutexaminerade lärare.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolledares möjligheter att kunna verka som pedagogisk ledare.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ett ökat elevinflytande i takt med stigande ålder.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föräldrars rätt till information och inflytande i skolan.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den fysiska miljön i skolan.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rollfördelningen i den målstyrda skolan.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialdestinerade statliga bidrag till skolan.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Skolverkets roll gentemot regeringen.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kvalitetsgranskning av ämnen som läses i block och fördelningen mellan praktiska och teoretiska ämnen.

Inledning

Den svenska folkskolan infördes 1842. Då var Sverige ett fattigt bondesamhälle i Europas utkant. Idag, snart 160 år senare, ligger vi fortfarande i Europas utkant, men vi är inte ett fattigt land och varken ett bondesamhälle eller ett industrisamhälle. Istället är vi i en förändringsprocess mot ett kunskaps- eller informationssamhälle. Ett samhälle där kunskap och kunnande blir allt viktigare.

I denna förändringsprocess spelar skolan en avgörande roll, en viktig roll inte bara för samhället utan framförallt för den enskilde eleven, som får kunskap, förhållningssätt och färdigheter som behövs i morgondagens samhälle. Därför är det oroväckande när vi gång på gång möts av larmsignaler och varningstecknen från skolvärlden.

Det finns många väl fungerande skolor i Sverige idag. Men det finns också alltför många skolor som inte håller måttet och som inte ger elever den utbildning de har rätt till. För oss kristdemokrater är det en helt oacceptabel situation. Alla barn tillbringar minst nio år i skolan. Grundskolan är en obligatorisk verksamhet. Varje barn har både rättighet och skyldighet att ta del av undervisningen. Målsättningen är att alla under grundskoletiden ska få nödvändig livskunskap, de grundläggande kunskaper som krävs för att orientera sig i samhället. Målet uppfylls dessvärre inte idag, 24 procent av eleverna som slutade grundskolan våren 2000 hade då inte nått målen i ett eller flera ämnen. För fjärde året i rad ökar antalet elever som inte får godkänt i kärn­ämnena. Tendensen är oroande. Vi har under flera år anslagit mer pengar än regeringen till kommunerna i våra budgetförslag bland annat för att förbättra situationen inom skolan. Men då skolan är ett kommunalt ansvar måste den lokala nivån avgöra var resurserna bäst behövs.

Värdegrunden

All utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att inte bara förmedla kunskap utan även ett kulturarv, att föra över värderingar och normer till kommande generationer. Man kan jämföra behovet av gemensamma etiska normer med behovet av trafikregler. För att trafiken skall fungera krävs ett gemensamt regelsystem, som alla känner till och som alla följer för att inte kaos skall uppstå. På liknande sätt är det med förhållandet mellan människor i ett samhälle. Utan en gemensam grundläggande etik skapas ett samhälle där den starke styr och den svage lider, ett samhälle där uppfattningen om rätt och orätt i stor utsträckning skiljer sig från person till person. Det är de etiska principerna som talar om för oss hur vi skall handla mot varandra i olika situationer.

Det finns därför ingen värdeneutral uppfostran och ingen neutral kultur. Vi överför värden och värderingar till barn och ungdomar, både medvetet och omedvetet. Det som de flesta av oss ser som goda normer, goda värden och som grunden för en god etik, som människolivets okränkbarhet, alla människors lika värde samt solidaritet med svaga och utsatta har en djup förankring i den judisk-kristna etiken. Denna etiska grund finns fastlagd i läroplanen.

I ett samhälle som byggt på en kristen kulturtradition i tusen år har allmängiltiga kristna värden och värderingar blivit en del av tänkandet. I kulturarvet ingår historia och tradition, religion och livsåskådning, språk och etiska normer. Kulturarvet är också dynamiskt genom att det ständigt berikas av nya upplevelser och erfarenheter och kontakter med och inflytande från människor från andra länder och kulturer. En viktig förutsättning för att kunna respektera andras åsikter och kulturyttringar är att den egna identiteten är stark. Skolan har en stor uppgift i att aktivt kunna medverka till integration.

I läroplanen för förskolan som riksdagen fattat beslut om uttrycks värdegrunden mycket diffust då man nöjer sig med att tala om demokratiska värderingar utan att det kopplas till något etiskt synsätt. Det är anmärkningsvärt att förskola och grundskola idag har olika etisk värdegrund som bas för sina respektive verksamheter. Kristdemokraterna anser att läroplanen för förskolan i likhet med läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ska hänvisa till den kristna traditionen i vårt land och den etik som bygger på denna tradition.

Skolan bör tillsammans med föräldrarna föra samtal om vilka värderingar som är viktiga att föra vidare till nästa generation. Skolan kan stödja föräldrarna i att lära eleven att leva ett gott liv. Eleverna måste få träning i att utifrån människovärdesprincipen fundera över etiska dilemman för att på så sätt tränas till etisk reflexion i vardagen. Värdegrunden måste finnas mitt i skolans vardag och kopplas till den egna situationen och det egna beteendet. Såväl samhälleliga företeelser som konflikter under raster och mobbningssituationer kan ge upphov till etiska samtal.

Skolans värdeförmedling måste ske i alla ämnen. Religionsämnet spelar dock en särskild roll för förmedling av vårt kristna kulturarv. För att kunna diskutera värdegrunden och etiska frågor men också för att kunna jämföra med och förstå andra kulturer och religioner är det viktigt att alla elever ges goda baskunskaper i det svenska kulturarvet, där kristendomen utgör en viktig kärna.

Det är angeläget att den nya lärarutbildningen ger blivande lärare goda möjligheter att arbeta aktivt med värdegrundsfrågor och etiska riktlinjer. I dag kan en blivande lärare passera genom hela lärarutbildningen utan att arbeta med begreppet värdegrund. Detta är oacceptabelt.

Trygghet och jämställdhet

För att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskap krävs att varje elev ska kunna gå till skolan och känna sig trygg under skoldagen. De har rätt att mötas av vuxna som ser dem och vill dem väl. Många skolor lyckas skapa en skolanda, en positiv atmosfär där elever och personal svetsas ihop av gemensamt arbete och har en generös syn på varandras olikheter, där elever och personal är stolta över sin skola och där man samlas kring gemenskapsfrämjande aktiviteter. Kristdemokraterna menar att det är Skolverkets ansvar att de goda exemplen lyfts fram och sprids.

Skolverkets attitydundersökningar visar dock att både elever och lärare anser att klimatet i skolorna har hårdnat. Problem med mobbning, våld och rasism har ökat. Här behöver hela vuxenvärlden mobiliseras för att visa på goda föredömen. Föräldrars medverkan är ofta nödvändig för att få stopp på mobbning och rasism. Alla vuxna i skolan behövs som förebilder. En kombination av medmänsklighet och tydlig gränssättning bidrar till att skapa en lugn och harmonisk arbetsmiljö. Särskilt viktigt är att tendenser till våld, mobbning, kränkande tillmälen och uttryck för främlingsfientlighet och rasism observeras och motverkas med konsekvens och tydlighet på ett tidigt stadium. Detta är en grundläggande förutsättning för en god lärandemiljö.

Lärare och övriga vuxna i skolan har en viktig uppgift i att bekräfta och förstärka vänlighet, hjälpsamhet, omtanke om andra, ärlighet och pålitlighet. Könsdiskriminerande eller främlingsfientlig vokabulär får aldrig passera utan att det uppmärksammas och diskuteras. Eleverna måste få lära sig att man ska stå för vad man gör och att man ska behandla andra som man själv önskar bli behandlad. Respekt för demokratiskt beslutade lagar och förståelse för vad ett rättssamhälle är och vad det kräver av medborgarna bör uppmärksammas tidigt.

Vid varje skola ska det finnas tydliga handlingsplaner för att förhindra mobbning och annan kränkande behandling. Rektor har ansvar för att dessa regelbundet följs upp och utvärderas. Fungerande handlingsplaner är en förutsättning för förverkligande av en nollvision mot mobbning, könsdiskriminering och rasism.

Lärarutbildningen måste ge stöd till ett aktivt jämställdhetsarbete i skolan. Det handlar ofta inte om att undervisa om utan att indirekt förmedla värderingar. Flickors och pojkars olika sätt att uttrycka sig både verbalt och med kroppsspråk måste uppmärksammas. Jämställdhet är en av de viktiga frågor som behöver etisk belysning i skolan. Arbetsfördelning såväl i hem som i skolans värld kan bli upphov till många intressanta samtal. Skolan bör aktivt uppmuntra såväl flickor som pojkar att söka sig till yrken/branscher som domineras av motsatt kön.

Förskoleklassen – en viktig tillgång

Kommunerna är skyldiga att erbjuda förskoleklass, men deltagandet är frivilligt. I maj 2001 kom Skolverkets rapport: ”Integration förskoleklass, grundskola och fritidshem”. En viktig slutsats i rapporten är att utvecklingen gått mot att sexåringarna fått mer skola än vad det var tänkt i reformen vars anda handlade om lek, skapande, experimenterande och utforskande. Tidigare gick sexåringarna i sexårsverksamheten som tillhörde barnomsorgen. Den nya förskoleklassen som inrättades 1998 är en skolform nära knuten till grundskolan, och tanken var att förskolans pedagogik med mer lek, skapande och utforskande arbetssätt skulle följa med till förskoleklassen och påverka arbetet även i grundskolan. Men så har det alltså inte blivit enligt Skolverkets utredare. Istället verkar det som om skolans kultur med lektioner, raster och ämnen dominerar. Studien visar att många sexåringar har svårt att anpassa sig till skolans krav på mycket stillasittande. Detta är oroande signaler som måste tas på stort allvar. Det är viktigt att barndomens egenvärde respekteras, att utrymme skapas för både omsorg, lek, fritid och kultur. Därför måste förskoleklassens inriktning vara en kombination av inlärning, nyfiket sökande, lek, skapande men också social samvaro där möjlighet att uttrycka känslor, tankar, frågeställningar och så vidare ges utrymme.

Lekens betydelse kan inte nog betonas. I leken får barnet möjlighet att spegla sig själv och sin personlighet tillsammans med andra barn, möjlighet att bearbeta olika upplevelser och frågeställningar, men också att utveckla sin empatiska förmåga.

Mot bakgrund av vårt resonemang om barndomens egenvärde vänder vi oss mot regeringens ofta förekommande begreppsglidningar i frågor som rör sexåringar men även de yngre barnen. Regeringen förändrar gång på gång till exempel begreppet pedagogisk verksamhet till utbildning. Man för alltså in skolans terminologi i förskolan och förskoleklassen. Regeringens ambition att så tidigt som möjligt få komma in i barnets liv och styra och ställa är uppenbar. Detta motsätter sig Kristdemokraterna bestämt. När det gäller förskoleklasser ser vi dem som frivilliga och vill därför konsekvent använda begreppen pedagogisk verksamhet istället för utbildning och ordet barn istället för elever.

Alla beslut som gäller barn ska utgå från principen om barnets bästa. Ingen kan bedöma det bättre än de som känner barnet bäst, vilket i normalfallet är barnets föräldrar. Det är föräldrarnas perspektiv och önskemål som ska utgöra utgångspunkten och de ska ges en reell möjlighet att kunna välja verksamhetsform för sitt/sina barn. Detta val gäller såväl kommunal som fristående förskola, familjedaghem som förskoleklass. Vi utvecklar vår syn på förskoleklassen i en särskild motion.

Skolstart och skolgång utifrån varje barns mognad

Varje barn är en unik person som kommer till skolan med sina kunskaper och sin begåvning. Och lärande sker inte bara i skolan utan i många andra miljöer. Skolan måste identifiera och bygga vidare på varje barns begåvning och styrka. Områden där eleven behöver särskilt stöd ska också snabbt identifieras för att specialpedagogiska resurser ska kunna sättas in. Detta kräver ett individinriktat synsätt och arbete och en noggrann dokumentation om varje elev. Varje elev måste få lära och utvecklas utifrån sina förutsättningar. Vi kristdemokrater är kritiska till ett system som bygger på att alla elever ska lära ungefär lika mycket på ungefär samma tid och på ungefär samma sätt. Skolan har allt för länge präglats av ett kollektivistiskt tänkande. Vår grundsyn, som innebär att alla är olika och lär på olika sätt och under olika lång tid, för med sig att skolan bör vara flexibel nog att möta elevers olika förutsättningar.

Barn mognar i olika takt. Somliga är skolmogna vid fem eller sex års ålder, andra först då de fyllt sju eller kanske åtta år. Det leder till slutsatsen att övergången mellan förskola och skola bör ske vid olika åldrar för olika barn. Skolstarten bör därför vara individuellt flexibel och ske successivt. Det är viktigt att föräldrar, förskollärare och lärare gemensamt fattar beslutet och att övergången görs mjuk och anpassas till varje barns behov och individuella förutsättningar. Vi avvisar obligatorisk skolstart för sexåringar. Vi ser positivt på att förskoleklasserna är obligatoriska för kommunerna men frivilliga för eleverna. Möjligheten att om det finns särskilda skäl skjuta fram skolstarten till det år barnet fyller åtta är också positiv därför att den ger ytterligare en möjlighet att anpassa sig efter det enskilda barnets behov.

Vi anser att skolplikten även i fortsättningen ska vara nioårig. I praktiken är den idag redan tolvårig eftersom cirka 97 procent av eleverna fortsätter till gymnasiet. Det ska dock finnas möjlighet att förlänga skolgången på grundskolenivå med ett år för elever som önskar det och som bedöms ha behov av det för att uppnå de uppsatta målen. En sådan förlängning av skolgången bör sättas in så snart det blir tydligt att eleven behöver ytterligare tid. Specialpedagogiskt stöd ska ges så tidigt som möjligt under barnets skolgång så att inte ytterligare problem uppstår. Risken finns annars att elever med läs- och skrivsvårigheter utvecklar sociala problem, eller att elever med sociala svårigheter inte kan utvecklas kunskapsmässigt. Det är också viktigt att de elever som lär sig fortare än andra får stöd, uppmärksamhet och stimulerande arbetsuppgifter. Dessa elever ska också kunna gå igenom grundskolan i snabbare takt.

Vi anser även att det skall finnas möjlighet för elever att göra uppehåll under ett år före årskurs åtta eller årskurs nio. Istället för att gå i skolan skall de då ha möjlighet att gå en lärlingsutbildning inom ett område som de är intresserade av. Detta skulle vara en möjlighet dels för skoltrötta elever, dels för elever som vill pröva en särskild yrkesinriktning.

Läs- och skrivkunskaper

Barnen i grundskolan behöver lära sig att läsa och skriva tidigt eftersom den vidare skolgången bygger på just de kunskaperna. Elever som kommit upp i årskurs sju eller åtta utan ordentliga läs- och skrivkunskaper kommer ohjälpligt efter, vilket skapar utanförskap och frustration. Därför anser vi att de frivilliga nationella prov som idag prövar läs- och skrivfärdigheter hos barn i årskurs två bör användas av alla skolor och att de elever som inte har tillgodogjort sig kunskaperna omgående får extra undervisning. Föräldrarna bör informeras om hur deras barn ligger till. Skolan måste för barnens eget bästa ta sitt ansvar med denna tidiga och tydliga insats.

Barn som behöver särskilt stöd

Barn med behov av särskilt stöd är inte en avskiljbar grupp. Alla barn har i någon mån och under vissa tider särskilda behov. En del behov är dock mer urskiljbara och det är viktigt att de uppmärksammas om alla elever ska få del av den allmänna kompetenshöjning som skolan förväntas ge. Därför måste all skolans personal, men främst lärarna, vinnlägga sig om att alla elever får tillräckliga läs- och skrivkunskaper. Brister i läsförmåga och språklig utveckling leder till kunskapssegregering, vilket i sin tur kan leda till utslagning och att många senare i livet måste komplettera sin grundutbildning. Här vill vi speciellt uppmärksamma dyslektikers särskilda behov.

Alla lärare bör få grundläggande specialpedagogiska kunskaper för att förstå och kunna hjälpa barn med behov av särskilt stöd. Nödvändigt är också kunskaper om kulturskillnader och kunskap om hur man arbetar med barn med utländsk bakgrund. Kristdemokraterna ser positivt på de specialpedagogiska resursteam som idag finns i många kommuner. De innehåller skilda professioner som specialpedagoger, kuratorer, psykologer, logopeder och personal från socialtjänsten som samverkar med att göra en helhetsbedömning av eleven för att erbjuda bästa hjälp.

Barn och ungdomar med utländsk bakgrund utgör en stor andel av elevantalet. Många av dessa barn behöver i skolan stöd såväl språkligt som i sin kulturidentitet. Barn och ungdomar som invandrar till Sverige mitt i skoltiden har ibland problem att både hämta in ett nytt språk och nödvändig ämneskunskap innan grundskoletiden är slut. Risken är uppenbar att de går vidare till gymnasiet med otillräckliga kunskaper. Endast hälften av de elever som kommit till Sverige efter 10 års ålder lämnade grundskolan med fullständiga betyg. Barn och ungdomar födda utomlands ska erbjudas erforderlig utbildningstid i grundskolan för att bli rustade för gymnasiestudier.

Barn med funktionshinder och mindre synliga handikapp, till exempel neurologiska handikapp, måste få den hjälp och den uppmärksamhet som deras speciella handikapp kräver. Skolans personal måste tydligt meddela hur resurserna ser ut. Barn och ungdomar med funktionshinder ska så långt det är möjligt erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun. Barn med olika handikapp måste tillförsäkras tillgång till anpassade läromedel och barn med grav hörselskada måste tillerkännas behov av teckenspråkslärare. Det är även viktigt att det finns specialskolor för de barn som har större behov än kommunerna klarar av att tillgodose.

I vissa fall kan staten behöva ta ett större ansvar för att elever i behov av särskilt stöd ska ges tillräckliga möjligheter till utbildning utifrån sina specifika förutsättningar. Detta gäller i de fall där osäkerheten är stor om hur omfattande och vilken form av resurser som krävs för att undervisningen ska kunna bedrivas i vanliga kommunala skolor. Därför avvisar Kristdemokraterna regeringens avveckling av de fasta delarna vid de så kallade specialskolorna. Kristdemokraterna vill se en fortsatt drift av Ekeskolan och Hällsboskolan och har därför anslagit 15 respektive 20 miljoner kronor under de två kommande åren för att säkerställa driften vid skolorna.

De så kallade bokstavsbarnen blir allt fler. DAMP, ADHD och Asberger är några av de störningar som ökat under senare år. Vad ökningen beror på råder det delade meningar om men klart är att barnen finns och har rätt till meningsfull skolgång. I Sverige har vi utvecklat goda vägar för att möta barn som har en lägre intellektuell förmåga, särskolan är för många barn ett mycket gott alternativ. Vi saknar dock alternativ för de barn som har brister i sin förmåga till kommunikation och samspel med andra, som till exempel vissa av bokstavsbarnen. Vi måste därför utveckla metoder och former för att möta dessa barns individuella behov. Vi vill i det sammanhanget lyfta fram Centrum för handikappvetenskap vid Linköpings och Örebro universitet som med sina specialkunskaper borde kunna utveckla former för utbildning för dessa barn. Forskningsinstitutet som internationellt har ett gott renommé bör i större utsträckning tas tillvara för att förbättra utvecklingen av utbildning för funktionshindrade och för såväl socialt som intellektuellt utvecklingsstörda i hela landet.

Vi utvecklar vår politik för barn med behov av särskilt stöd i en särskild motion.

Teori och praktik i grundskolan

Barn har olika talanger och intressen. Några är mer teoretiskt lagda, andra mer praktiskt inriktade. Detta måste återspeglas också i skolans sätt att arbeta med eleverna. Alla elever måste få utveckla sina talanger så att de kan använda sin kunskap aktivt. Praktisk och teoretisk förmåga måste värderas lika. Många elever med praktisk inriktning kommer senare att ta till sig teoretiska kunskaper med större motivation och vice versa.

Det är viktigt att varje elev får möjlighet att utveckla hela sin personlighet. Om skolan blir alltför teoretisk kan inlärningen hämmas för många elever. Att få använda alla sinnen stimulerar en god inlärning och förstärker elevernas självkänsla. Inom forskningen lyfts vikten av att utveckla olika typer av intelligens allt oftare fram som avgörande för att varje människa ska utvecklas. Den motoriska, den musikaliska och den rumsliga intelligensen samt den sociala förmågan att förstå sig själv bör tränas i högre grad i skolan. De praktisk-estetiska ämnena som hemkunskap, slöjd, musik, bild och idrott är därför en viktig del av helheten i skolan.

Vi anser att undervisningen i praktiska ämnen bör få en mer framskjuten plats i skolan. Teori och praktik behöver varvas under skoldagen för att ge såväl stimulans för alla sinnen som omväxling i skolvardagen. Till exempel bör elever uppmuntras till eget engagemang och lära sig mer om entreprenörsanda. Idrottens positiva betydelse inte bara för fysiskt välbefinnande utan även för teoretisk inlärning finns klart påvisad och ska beaktas i planeringsarbetet.

Kulturen bör leva i skolan och genomsyra verksamheten. Den kan finnas som en kreativ dimension både i korridorer och klassrum. Bild, ord, film, musik och rörelse är naturliga element som kan fungera som självklara inslag i alla ämnen. Kultur får inte bara bli korta projekt eller enstaka besök. Musik- och kulturskolornas betydelse för barns och ungdomars utveckling bör understrykas.

De enskilda skolornas möjlighet att fritt förfoga över ett visst antal timmar för lokal profilering liksom utrymmet för elevernas fria val är också viktigt att slå vakt om. Kristdemokraterna ser positivt på den omfattande femåriga försöksverksamhet med skolor i 79 kommuner som ska arbeta utan timplan och där kursplanerna ska fungera som styrdokument. Det möjliggör såväl större hänsynstagande till enskilda elevers behov som en mer sammanhängande undervisning.

För barnens bästa: utvecklingssamtal och betyg

Utvecklingssamtalen är ett viktigt område när det gäller att utveckla samarbetet mellan föräldrarna och skolan. Tanken är att eleven, föräldrarna och lärarna tillsammans skall göra upp en individuell studieplan som omfattar både elevens kunskapsutveckling och personliga utveckling. Den kan ha utformningen av ett kontrakt där varje parts ansvar klart definieras. Den skall följas upp regelbundet och elever, föräldrar och lärare har ett gemensamt ansvar för att den fullföljs. Till skillnad från regeringen anser vi att det är viktigt att studieplanen och utvecklingssamtalen dokumenteras skriftligt. Det är en förutsättning för att uppföljningen ska kunna fungera bra.

Betygen utgör ett komplement till utvecklingssamtalen. Kristdemokraterna har medverkat till att ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem införts. Ett sådant betygssystem bidrar enligt forskning och lärarerfarenhet bättre än ett relativt system till att motivera eleverna och ge även svaga elever ett gott självförtroende. Detta förutsätter emellertid att varje elev uppmärksammas, ges handledning och uppmuntran. I ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem är betyget ett kvitto på en dokumenterad kunskap. Stegen i betygsskalan får emellertid inte vara för glesa om betygssystemet ska medverka till att motivera eleven att försöka uppnå nästa steg. Om instrumentet är alltför trubbigt mäter det inte heller det som det är tänkt att mäta. Informationen som betygen ska ge blir därigenom bristfällig. Betygskriterierna måste också vara tydliga och väl avvägda så att lärare och elever har samma uppfattning om vad som krävs för respektive betygsnivå.

Vi anser att målrelaterade betyg bör ges i en sexgradig skala. De bör ges senast från och med årskurs sju för att eleverna ska hinna vänja sig vid systemet i god tid före slutbetyget i årskurs nio. Dessutom bör skriftlig information om elevens kunskap och utveckling i förhållande till de angivna kravnivåerna i läroplanen ges senast från och med årskurs fem. Det är viktigt för att de elever som behöver särskilt stöd för att uppnå målen ska kunna få det på ett tidigt stadium. Obligatoriska nationella prov ska genomföras från och med årskurs fem. Dessa prov får inte vara av så omfattande karaktär som nuvarande nationella prov, utan ska kunna genomföras utan att alltför mycket inkräkta på ordinarie arbete.

De elever som inte når upp till fastställd kravnivå i ett ämne när de slutar grundskolan ska enligt riksdagens beslut få ett streck i stället för betyg. De har också rätt att få ett skriftligt omdöme om de begär det. Vi menar att den avlämnande skolan ska ha skyldighet att utarbeta ett skriftligt omdöme oavsett om eleven begär det eller inte. Det är viktigt att den dokumentationen finns tillgänglig om den skulle efterfrågas av eleven vid ett senare tillfälle.

Lärarna – skolans viktigaste resurs

Lärarna är skolans viktigaste resurs. Kunnig och kompetent personal på alla nivåer är avgörande för en väl fungerande skola. En uppvärdering av yrket måste göras så det blir synligt som den viktiga uppgift det är. Läraryrket handlar om att stödja en ny generations utveckling till kunniga och harmoniska människor och till demokratiska medborgare. Den nyfikenhet på kunskap som läraren lockar fram, det klimat läraren eller arbetslaget skapar, den etik läraren medvetet eller omedvetet förmedlar är ofta livsavgörande för elever.

Lärarrollen förändras ständigt. För att de mål som idag uttrycks i läroplaner och kursplaner ska kunna förverkligas krävs delvis andra yrkeskunskaper än tidigare. För att vara en bra lärare räcker det inte att kunna förmedla kunskaper. Skolan och ytterst lärarna får ta ett allt större ansvar för elever med mer eller mindre utpräglade problem av social karaktär. Bristande arbetsro, oordning, koncentrationssvårigheter och psykisk instabilitet bland eleverna är på många håll en del av skolans vardag. Det är inte minst sådana faktorer som gör arbetet som lärare svårt. Varje lärarstuderande måste i utbildningen ges beredskap att möta och hantera problem och uppgifter av detta slag. Idag råder stor lärarbrist och många kommuner har svårt att rekrytera behörig personal. Många kommuner arbetar mycket aktivt med rekrytering och man konkurrerar med såväl lön som andra förmåner. Skillnaden mellan tillgång och efterfrågan på lärare kommer att vara som störst år 2005, enligt siffror från Kommunförbundet. Om inget drastiskt görs kommer det då att saknas närmare 23.000 lärare.

Det pågår olika projekt för att snabbt lösa lärarkrisen och få fram nya lärare. I årets budget har regeringen anslagit nya medel för att snabbutbilda lärare. Kristdemokraterna ser positivt på nya initiativ för att snabbt få fram lärare. Men samtidigt måste vi konstatera att orsaken till den akuta lärarbristen beror på regeringens kortsiktiga politik. Att vi ska ha stora pensionsavgångar nu har varit känt i över 35 år. Och årskullarnas storlek är heller ingen överraskning. Regeringen har med sin passivitet ett stort ansvar för den ytterst allvarliga situation som föreligger idag.

Lärares arbete måste diskuteras utifrån ett helhetsperspektiv. Antalet lärare har minskat med 3.000 under 1990-talet samtidigt som elevantalet stigit med 80.000. Naturligtvis har arbetsbördan ökat för den enskilde läraren. För att underlätta arbetsbördan och skapa reella förutsättningar att tillgodose alla elevers behov är det väsentligt att se över skolans organisation. Lärarens uppgift måste tydliggöras i förhållande till andra yrkesgrupper och elevvården måste stärkas. Detta är ett viktigt arbete även ur ett lärarperspektiv. I detta sammanhang bör också undervisningsgruppernas storlek uppmärksammas. Den har stor betydelse för lärarens välbefinnande och möjlighet att ge eleverna individuellt stöd och uppmärksamhet. Kristdemokraterna anser att varje lärare ska ha huvudansvar för högst 15 elever. Det innebär att personaltätheten i den svenska skolan behöver öka, inte minska.

Många nyutbildade lärare jobbar bara ett par år för att sedan övergå till annan verksamhet. Kristdemokraterna vill att varje nyutexaminerad lärare får en erfaren lärare som personlig mentor under sitt första arbetsår. Ett sådant system skulle gynna skolans utveckling i stort. De nyutbildade lärarna får successivt växa in i sitt arbete och de mer rutinerade lärarna får ta del av nya perspektiv som kan bidra till att utveckla deras egen undervisning. De äldre lärarnas kunskaper och erfarenheter måste tas till vara bättre.

Rent praktiska åtgärder behöver också genomföras för att ge lärarna en bättre arbetssituation. Varje lärare måste till exempel ha en egen arbetsplats med tillgång till telefon och dator. Det är en förutsättning för att de ska kunna utföra sitt arbete på det sätt som avtalen reglerar. Att många lärare idag förväntas utföra en stor del av sitt arbete utan tillgång till en fungerande arbetsplats är oacceptabelt. När arbetslivet till stora delar har fått mer flexibel förläggning av arbetstiden har läraryrket gått mot en ökad reglering. Det är inte rimligt.

Rektor – pedagogisk ledare och administratör

Skolledarens roll när det gäller att entusiasmera, skapa sammanhållning och ett positivt skolklimat kan inte nog värderas. Rektorerna har under 1990-talet blivit fler. Det är positivt. Skolledarna slits emellertid idag mellan rollen som administrativ chef och huvudansvarig för den pedagogiska utvecklingen. Samstämmiga studier visar att rektorerna har hög arbetsbelastning och är stressade. Skolverket har kritiserat skolhuvudmännen för att rektorerna fått administrativa uppgifter i sådan utsträckning att det pedagogiska ledarskapet blivit lidande. Man har också pekat på att rektorernas arbete försvåras av att målen i kommunernas skolplaner ofta är otydliga. Det är också skolledaren som blir måltavla när nedskärningarna på skolans område kritiseras.

Kristdemokraterna menar att det måste skapas förutsättningar för skolledaren att vara närvarande i vardagsarbetet. Svensk skola behöver tydligt ledarskap på det lokala planet. Ett skolområde bör inte vara större än att skolledaren hinner vara pedagogisk ledare och inspiratör men också administratör och ekonomisk förvaltare.

Elevvård

Elevvården är en betydelsefull del av skolans verksamhet. Barn och ungdomar har idag ett stort behov av vuxenkontakt som varken tillfredsställs av föräldrar eller lärare. Den elevvårdande personalen får ofta ta emot det uppdämda behov av gemenskap med de vuxna som bristen på annan vuxenkontakt skapat. Med den professionalitet de besitter har de också kompetens att ge elever med mer uttalade behov den hjälp och det stöd de behöver. Kommunerna måste tillförsäkra elevvårdspersonal erforderlig handledning och stöd i sitt arbete. Skolan bör samverka med andra förvaltningar, inte minst socialförvaltningen, för barnets bästa.

Skolsköterskor, skolpsykologer, skolkuratorer, skolvärdar och elevassistenter fyller viktiga behov inom sina respektive områden. Många av dessa tjänster har dragits in i många kommuner under 1990-talet. Enligt Barnpsykiatriutredningen lider minst 5–10 procent av alla barn och ungdomar av psykiska problem. Detta är en verklighet som vi inte kan blunda för och som ställer krav på politiker på alla nivåer. För att denna brist ska kunna åtgärdas i berörda kommuner har Kristdemokraterna under flera år i sitt budgetalternativ anslagit ökade resurser till kommunerna.

Elevers inflytande och ansvar

Eleverna har lagfäst rätt till inflytande över hur deras utbildning utformas. I grundskolan ska inflytandets omfattning och utformning anpassas efter elevernas ålder och mognad. Utformningen av elevinflytandet ska bestämmas lokalt.

Dessvärre visar undersökningar att elever upplever att deras inflytande avtar med stigande ålder trots att det borde vara tvärtom. Att ge eleverna inflytande och ansvar är det bästa sättet att utveckla deras känsla för demokratiska beslutsformer och förmåga till ansvarstagande för gemensamma samhällsangelägenheter. För att elevmedverkan och elevinflytande ska utvecklas genom skolåren behövs mer av fasthet och struktur. Mål och visioner måste tydliggöras och etappvis utvecklas. Skolledare, lärare och övrig personal måste ge eleverna möjlighet att utöva sina rättigheter och att öva sig i demokratiskt beslutsfattande. Elevrådsarbete ska kunna ske på skoltid och ska uppmuntras av alla vuxna. Eleverna måste få känna att deras medinflytande är reellt och därmed meningsfullt. Inflytandet bör gälla såväl organisation som undervisning. Positiva erfarenheter finns också från skolor där elever medverkar vid tjänstetillsättningar.

Kristdemokraterna menar att en lagstadgad miniminivå av elevinflytande bör införas. Dagens lagutformning stadgar endast att elevinflytande ska finnas, inte i vilken omfattning eller på vilket sätt. Det är därför nödvändigt att skollagen blir mer konkret.

Föräldrars inflytande och ansvar

Föräldrarna är de viktigaste personerna i varje barns liv. De har huvudansvaret för barnens vård och uppfostran. Skolan är ett stöd och ett komplement till föräldrarnas insatser. Det är en uppfattning som ansluter väl till FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har ställt sig bakom. Där sägs bland annat att rätten att välja den undervisning, som ska ges åt barnen, i främsta rummet tillkommer deras föräldrar. Uppfattningen ansluter också till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedan 1994 är svensk lag.

För att skolan ska lyckas med sitt uppdrag krävs en bra familjepolitik där föräldrar har kunskap om och stöd i sin föräldraroll. Forskning visar att föräldrars intresse för sina barns skolgång är avgörande för hur barn trivs och efter sina förutsättningar lyckas i skolan. Föräldrar måste få kunskap om värdet av att tala positivt om skolan, att förhöra läxor, att uppmuntra när det går framåt och att stödja när det är svårt. Föräldrar ska ha möjlighet att vara delaktiga i skolvardagen. Det underlättar samarbetet mellan hem och skola att miljön är bekant och upplevd. Kristdemokraterna menar att vårdnadshavares medgivande för placering i särskola är en självklarhet och att det förlängda försök som nu pågår bör permanentas. Föräldrars rätt till information och medinflytande i skolan behöver stärkas. De är också en kanal i arbetet med att öppna skolan mot det omgivande samhället. Föräldrars intressen, kunskap och kapacitet ska tas tillvara i beslut som rör skolans och därmed de egna barnens vardag. Den försöksverksamhet som ger skolor möjlighet att inrätta styrelser med föräldramajoritet bör nu utvärderas. Det är viktigt att olika former prövas för att se hur största möjliga intresse från föräldrar kan åstadkommas och tillvaratas.

Klassmorfar och klassmormor

Under de senaste åren har många skolor gjort försök med klassmorfar, alltså att låta äldre personer finnas med som en resurs i skolan. Försöken har varit positiva. Ett initiativ som har varit mycket lyckat är föreningen Klassmorfar för barnen, en organisation från Stockholm som nu sprids även till andra städer. Föreningen rekryterar mogna män som ”klassmorfäder” till grundskolan. Verksamheten har pågått i tre år. I juni 2001 hade de 44 ”klassmorfäder” utplacerade på olika skolor.

Kristdemokraterna anser att tanken på klassmorfar och klassmormor bör utvecklas ytterligare. Det är dock viktigt att påpeka att de personerna inte är där i stället för lärare med formell utbildning, eller en billig vikariepool, utan en resurs för den pedagogiskt utbildade och ansvariga personalen, som förbättrar deras möjlighet till pedagogiskt arbete.

Skolgårdar och klassrum

Skolan är Sveriges största arbetsplats. En god fysisk miljö är viktig också ur pedagogisk synvinkel. En fräsch funktionell skolmiljö inbjuder både till arbete och ansvarstagande. Miljön påverkar inte bara barnens fysiska hälsa utan också deras psykiska tillstånd. Allergiproblem hos barn och ungdomar kan ofta härledas till att de vistas i undermåliga lokaler. Städrutinerna måste utformas så att även allergikänsliga barn kan vistas i lokalerna utan att deras besvär förvärras. Elever har rätt att kräva en bra arbetsmiljö. Elever omfattas av arbetsmiljölagen från årskurs ett och kan i princip vända sig direkt till Yrkesinspektionen. Skolgården och den närmaste omgivningen runt många skolor har fortfarande stora brister. Med ganska små medel kombinerat med frivilligt arbete av föräldrar och andra vuxna har det visat sig möjligt att förändra skolgårdar till trivsamma miljöer som går att använda i undervisningen men självklart också för lek och avkoppling.

Skolbussar

Idag är elever fria att välja vilken skola de vill gå i, vilket skapat dynamik i det svenska skolväsendet. Men det finns vissa förhållanden som begränsar elevers reella möjlighet att välja. Ett exempel är att en kommun är skyldig att ordna skolskjuts åt barn till den närmaste kommunala skolan, men de är inte skyldiga att ordna skjuts om ett barn väljer att gå i en annan kommunal skola eller en fristående skola. Detta ser Kristdemokraterna inte som helt tillfredsställande och anser att det är bra om det på kommunal nivå går att åtgärda. Förutsättningarna är givetvis olika från kommun till kommun, beroende på elevunderlag, kommunens storlek, geografisk spridning av skolor etcetera. Denna fråga behöver vidare utredas på nationell nivå för att komma fram till en bra lösning.

Informationstekniken i grundskolan

Den nya informationstekniken utvecklas snabbt. Kommunikationer, utbildning och forskning bygger alltmer på digital teknik. Det är därför nödvändigt att alla eleverna får såväl kunskaper om som färdigheter i att utnyttja den nya tekniken. Fördelarna med IT är många. Användning av IT i undervisningen ger nya möjligheter för eleverna att söka kunskaper. Datorerna ger möjligheter till mer individualiserad och effektiv undervisning utan att eleverna behöver lämna gruppgemenskapen. Det kan gälla invandrarelever som behöver enskild språkträning i både svenska och sitt eget modersmål. Det kan gälla elever med läs- och skrivsvårigheter eller elever med behov av extra övning i till exempel matematik. Datorstödd undervisning kan också medföra det positiva att läraren får mer tid över för individuella kontakter med eleverna. På sikt kommer alltfler visuella databaserade inlärningsprogram att finnas som komplement till traditionell inlärning.

Att fler skolor kommer igång med att använda datorn som hjälpmedel är inte minst viktigt för de elever som inte har tillgång till dator hemma. Skillnaderna mellan elever med och utan kunskap i hur informationsteknik kan utnyttjas kan annars leda till nya kunskapsklyftor som kan få snedvridande effekter i framtiden. En av de viktigaste uppgifterna för skolan är att lära eleverna sovra och värdera den stora materialmängd som är tillgänglig via Internet.

Skola och samhälle

Skolan är hela samhällets angelägenhet. Det är viktigt att skolan är öppen för samarbete. Skolan bör tillsammans med näringslivet utforma program för elevers kontakt med arbetslivet. Eleverna behöver kunskap såväl om hur det omkringliggande näringslivet ser ut som om arbetslivets krav och villkor. Föräldrarna utgör en viktig länk under de tidiga skolåren. Positiva erfarenheter finns från äldre elever som haft en personlig vuxen mentor i arbetslivet, i samband med perioder av anpassad studiegång.

Föreningar och organisationer ska ses som en resurs i skolarbetet och vara välkomna till skolan. Elevers sammanträffanden med eldsjälar kan få betydelse för livet.

Det talas i debatten om att det saknas lokaler och utrymme för föreningsaktiviteter i allmänhet och för ungdomsaktiviteter i synnerhet. Samtidigt står merparten av Sveriges 5.048 grundskolor tomma under kvällar och helger. Så är det inte i alla länder, i till exempel USA är det informella lärandet som sker i skolföreningar en viktig del av skolgången. Med stöd från skolledning och kommun kan ungas initiativ förvandla skolorna till platser som sjuder av liv. Lektionssalarna kan bli replokaler och målar- och skrivstugor. Många unga är idag engagerade i föreningar och får där lära sig demokrati och att ta ansvar. Denna kunskap ska kunna tillgodoräknas vid olika ansökningar. Vid ansökan till högre utbildning bör det tas hänsyn till engagemang i föreningsliv. Ett annat konkret förslag är att ge en differentierad frånvaroredovisning, det vill säga att frånvaro på grund av till exempel elevkårsarbete redovisas särskilt.

Den målstyrda skolan

När kommunerna i början av 1990-talet övertog huvudmannaskapet och ansvaret för skolverksamheten fördes ut till dem som arbetar i skolorna var syftet att skapa en klarare ansvarsfördelning för skolväsendet. Intentionerna med reformen har ännu inte förverkligats, utan förändringar behöver ske för att tydliggöra rollerna. Vi Kristdemokrater vill se en styrelse på varje skola. De kommunala skolorna måste få större frihet att besluta om sina egna angelägenheter. I styrelsen skulle finnas rektorer, representanter för personal, elever och föräldrar, men även andra intressenter är tänkbara. Till exempel företagare från orten, elever som tidigare gått på skolan eller släktingar som mor- eller farföräldrar. Styrelsen skall arbeta för skolans bästa. Rektor och styrelsen är utifrån den ekonomiska ram och de mål som är uppsatta fria att själva besluta om och utforma skolans verksamhet. Kommunen i sin tur är ansvarig för de ekonomiska ramarna samt för uppföljning och utvärdering. Staten har slutligen ansvar för lagar och styrdokument som skollag, läroplaner, kursplaner och skolförordningar. Staten har även tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsansvar på ett nationellt plan. Likvärdighet är inte samma sak som likriktning. Vi Kristdemokrater arbetar för en likvärdig skola.

Specialdestinerade statsbidrag

Kristdemokraterna ser med oro på de specialdestinerade bidragen till skolor i regeringens budgetproposition. Resursförstärkningen under en treårsperiod får endast användas till personalförstärkningar i skolan. Kommunerna måste dessutom ansöka om pengarna och verifiera användningen. Kristdemokraterna ställer sig positiva till mer pengar till den svenska skolan, men anser att det är fel av regeringen att styra till vad pengarna skall gå, kommunerna vet själva bäst hur behoven ser ut i den egna skolan. Vi anser detta vara ett intrång i det kommunala självstyret. Den skola som redan satsat pengar på personal och som egentligen har behov av nya läromedel får inte en krona, om de inte nyanställer ännu mer personal som de inte behöver. Samma sak gäller för den skola som har ett vikande elevantal och som egentligen behöver renovera lokalerna. De tvingas att nyanställa, om de vill ha del av bidragen.

Skolverket

När kommunerna i början av 1990-talet övertog huvudmannaskapet och ansvaret för skolverksamheten fördes ut till dem som arbetar i skolorna var syftet att skapa en klarare ansvarsfördelning för skolväsendet. I den decentraliserade organisationen skapades Skolverket som sektorsmyndighet. Från början var Skolverkets roll gentemot enskilda skolor passiv. Skolverket ”stannade vid kommungränsen”. Från mitten av 1990-talet och framåt har ett antal utredningar, både från Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket framhållit behovet av en större betoning på tillsyn och kontroll. Krav som även regeringen har ställt. Riksdagens revisorer visade i sin granskning ”Skolverket och skolans utveckling” på svagheter i snart sagt varje länk i styrningen från riksdag och regering till kommuner och skolor. Tydliga mål för undervisningen är en förutsättning för att kunna utkräva ansvar av skolor och skolhuvudmän i ett mål- och resultatstyrt system. Trots att det har gått två år sedan rapporten redovisades är otydligheten när det gäller mål fortfarande inte åtgärdad.

I augusti 2001 kom Riksrevisionsverket med rapporten ”Skolverkets tillsyn”. Rapporten är mycket kritisk mot Skolverkets tillsyn av skolan och konstaterar att de granskar detaljer och marginella frågor, men inte själva verksamheten. Vidare låter de kommunerna själva välja vilka skolor som skall granskas respektive vilka personer som intervjuas, vilket gör att ”de letar där det är som ljusast”.

Skolverket är idag stabsorgan till regeringen, vilket gör att verket har en ofri roll. Detta försämrar verkets trovärdighet och försvårar kritik mot regeringen. Kristdemokraterna anser att Skolverket behöver ha en friare roll gent­emot regeringen och att verket inte bör vara stabsorgan. Kristdemokraterna anser även att Skolverket skall lägga mer vikt vid tillsyn än vad som tidigare skett.

Viktiga områden för kvalitetsgranskning

Ett viktigt område för kvalitetsgranskning är hur de ämnen som är förlagda i block behandlas. Det är väl känt att vissa ämnen, som till exempel naturkunskap och religionskunskap lätt hamnar i strykklass när tiden mellan de olika ämnena i blocken fördelas. Orsakerna till detta bör utredas och åtgärder i form av till exempel fortbildning sättas in, om det anses nödvändigt. Det är olyckligt att riksdagen på regeringens förslag beslutat återgå till möjligheten att ge blockbetyg i ämnen som är förlagda i block. Det ökar risken för att vissa ämnen inom blocket blir osynliga.

Ämnet idrott och hälsa har utökats i tid i skolan, men fått fler teoretiska inslag. Behovet av rörelse har fått ny aktualitet genom larmrapporterna om att barn och ungdomar tillbringar mer tid med stillasittande aktivitet och mindre tid med fysisk aktivitet än tidigare. Att alltfler barn drabbas av fetma i tidig ålder tyder på brister i skolans roll som främjare av en god livsstil. Även hemkunskapens roll som förmedlare i kunskap om näringslära är viktig i detta sammanhang. Skolans roll ur ett folkhälsoperspektiv bör därför granskas.

Fristående skolor blomstrar i Sverige

Rätten att välja skola är en demokratisk rättighet. Mångfalden av skolor berikar och ger den enskilda eleven, oavsett ekonomiska förutsättningar, möjlighet att få en utbildning som passar just honom eller henne. De internationella konventioner som refererats tidigare ligger också till grund för rätten att fritt välja skola. Det är viktigt att slå vakt om denna rättighet. Regler för godkännande och bidrag ska utformas så att de inte hindrar möjligheten att starta och driva en fristående skola. Vi utvecklar vår syn på fristående skolor i en särskild motion.

Stockholm den 4 oktober 2001

Alf Svensson (kd)

Inger Davidson (kd)

Ulf Björklund (kd)

Göran Hägglund (kd)

Maria Larsson (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)

Mats Odell (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Jan Erik Ågren (kd)