Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om fler högskoleplatser i Västsverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om fler platser till läkarutbildningen i Västsverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om fler platser till vårdutbildningarna i Västsverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en nätverksbaserad forskarskola i vårdvetenskap i Västsverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ökade satsningar på forskning och forskarutbildning i Västsverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en professur med inriktning mot yrkespedagogik i Västsverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en fortsatt satsning på form och design i Västsverige.
Det är viktigt att Västsverige får möjlighet att växa och utvecklas. Det samlade värdet av de tjänster och varor (BRP) som producerades i Västsverige var i mitten av 1980-talet cirka 12 procent över snittet i EU. Idag är (BRP) i Västsverige cirka 5 procent lägre än EU-snittet. Västsverige har haft en långsammare tillväxttakt än riket i sin helhet den senaste 15-årsperioden. Endast Göteborgsregionen har kunnat följa riksutvecklingen, men ökningen är t ex lägre än i Stockholmsregionen.
För att Västsverige (Västra Götaland och Halland) med sina 1,8 miljoner invånare skall stå starkt för framtiden måste många satsningar göras. I den här motionen vill vi västsvenska socialdemokrater lyfta fram utbildnings- och forskningspolitiken som ett område med stor betydelse för västsvenskarnas framtida välfärd. Vi pekar här på de satsningar som bör genomföras för att Västsverige skall få rimliga förutsättningar att utvecklas på ett positivt sätt.
Målet för oss socialdemokrater är att hälften av varje årskull västsvenska ungdomar skall ha påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder. I Västsverige har idag omkring var fjärde vuxen (25–64 år) någon form av högskoleutbildning. Skillnaderna är stora mellan kommunerna med en spännvidd mellan cirka 10 och 35 procent.
En ökad tillströmning till högskolan och internationaliseringen av den högre utbildningen gör att vi socialdemokrater också vill främja utbildningskvaliteten genom ökat studentinflytande, aktivt jämställdhetsarbete, utvecklad kvalitetsgranskning och större resurser till pedagogisk förnyelse på de västsvenska högskolorna.
För att högskolan skall återspegla hela regionen måste arbetet med att bredda rekryteringen och öka den sociala och etniska mångfalden i högskolan intensifieras.
Vi västsvenska socialdemokrater vill bryta de köns- och klassbundna studievalen, vilket förutsätter att högskolans arbetsformer och pedagogik förnyas.
Högskolan i Sverige har byggts ut med 68 000 platser mellan 1997 och 2000. Av dessa har endast 14 000 fördelats till Västsverige. Mellan 2001 och 2002 tillförs högskolan 10 500 platser per år.
Vi har nu 24,5 studenter per 1 000 invånare jämfört med 28,5 för mellersta Sverige. Västsverige har också minst resurser för den grundläggande högskoleutbildningen mätt i kronor per invånare och dessutom det högsta söktrycket i landet. Antalet förstahandssökande per plats är 3,96 för Västsverige, jämfört med 3,39 i mellersta Sverige och 2,98 i södra Sverige.
Det är viktigt både ur ett nationellt och ur ett västsvenskt tillväxtperspektiv att högskoleutbildningen och forskningen byggs ut. Under en femårsperiod krävs därför ytterligare 15 000 nya utbildningsplatser vid de västsvenska universiteten och högskolorna. I proposition 2001/02:1 har vissa av dessa behov tillgodosetts. Vi konstaterar dock att ytterligare resurser behövs för att täcka de nödvändiga behoven för vårt vidkommande och att regeringen stimulerar allt fler att söka högskoleutbildning, med särskild betoning på de tekniska utbildningarna. Vi anser även att minst en av de västsvenska högskolorna bör utvecklas till universitet inom de närmaste åren.
I detta sammanhang är det även viktigt att notera att en utbyggnad av ingenjörs- och lärarutbildningarna kräver tillgång till samhällsvetenskap och humaniora. Därmed blir en utbyggnad av de fasta forskningsresurserna en naturlig följd.
Totalt i riket fördelas 1 100 nya platser på läkarutbildningen för åren 2001–2002. På lång sikt innebär detta att antalet läkare ökar med cirka 200 per år. För Västsveriges del har 110 platser för år 2001 och 110 platser för år 2002 fördelats till läkarutbildningarna vid Göteborgs universitet.
Detta är mycket positivt och ett steg i rätt riktning. Men när vi tittar på läkartätheten och antalet läkarstudenter i förhållande till folkmängd tvingas vi konstatera att läkarutbildningen kraftfullt måste öka efter 2002 för att komma i fas med övriga delar av landet. Vi anser därför att läkarutbildningen vid Göteborgs universitet bör tilldelas ytterligare platser efter 2002.
Genom att staten övertar huvudmannaskapet för vårdhögskoleutbildningen 2002 överförs de fullt ut till statliga universitet och högskolor samt till vissa enskilda utbildningsanordnare. Som en kvalitetsförstärkning planeras anslagen för vårdskoleutbildningarna öka med nära 4 miljoner fram till 2004, vilket framgår av proposition 2002/01:2.
Behovet av framförallt sjuksköterskor är dock mycket stort i hela landet och förväntas öka ytterligare. Antalet nybörjarplatser föreslås därför öka fram till 2003 med 1 200. Enligt beräkningar skulle mellan 150 och 200 av dessa platser tillfalla Västsverige, vilket är bra. Men för att Västsverige skall komma i paritet med övriga landet bör en fördubbling ske under de närmaste åren så att den mest akuta sjuksköterskebristen kan åtgärdas.
I Sverige råder stor brist på högskoleutbildad personal inom hälso- och sjukvård och omsorg. Denna brist förväntas öka i takt med de kommande årens stora pensionsavgångar. Den allvarliga bristen på forskarutbildade i vårdvetenskap utgör ett stort hinder för en kraftfull forsknings- och ämnesmässig kompetensutveckling inom vårdvetenskapens olika områden.
Mot denna bakgrund beslöt rektorerna vid Västveriges universitet och högskolor år 1999 att, inom ramen för det västsvenska universitetssamarbetet, tillsätta en arbetsgrupp. Uppgiften att kartlägga och analysera kunskapsbildning, utbildning och forskning inom vård, hälsa och omsorg, genomfördes av Högskolan i Borås inom det s k VHO-projektet. I projektets direktiv betonades vikten av att kunna erbjuda studenterna vid vårdutbildningarna i Sverige en rak utbildningsväg från grundskolenivå till doktorsnivå med olika inriktningar. Ett centralt inslag i VHO-projektet avser en gemensam forskarskola i vårdvetenskap i Västsverige. Förutsättningarna för att etablera en nätverksbaserad forskarskola i Västsverige är mycket goda. Vi vill peka på följande:
Vid Västveriges universitet och högskolor finns en rad professurer med närliggande kunskapsområden inom medicin, samhällsvetenskap och humaniora representerade, liksom det folkvetenskapliga området genom den Nordiska hälsohögskolan i Göteborg, en hälsovetenskaplig akademi vid Göteborgs universitet bestående av en medicinsk, en odontologisk samt den vårdvetenskapliga fakulteten med transdisciplinär och mångvetenskaplig profil som startade under år 2001. Med anledning av detta anser vi att det finns mycket goda förutsättningar för att inrätta en nätverksbaserad forskarskola i vårdvetenskap i Västsverige.
Investeringar i forskning och utveckling blir allt mer avgörande för Västsveriges utveckling. Behovet av forskarutbildade ökar både inom högskolan och i det övriga samhället. Vi socialdemokrater vill öka insatserna för att stärka den västsvenska grundforskningen.
Målet är att fördubbla det årliga antalet forskarexaminerade under den kommande tioårsperioden. För att klara en fördubbling av examinationen i forskarutbildningen måste utbyggnaden av forskarutbildningen ske vid samtliga högskolor och universitet i Västsverige. För att öka forskningsanknytningen i utbildningen, stärka högskolan som kraftcentrum i den regionala utvecklingen och öka forskningssamarbete med det omgivande samhället är det angeläget att öka forskningsresurserna vid alla högskolor. I proposition 2001/02:2 finns sådana ambitioner angivna, men för att säkra Västsveriges ställning som forskningsregion och för att trygga generationsskiftet och förnyelsen inom svensk forskning bör också kraftfulla satsningar göras på nya forskare.
I ambitionen att ge alla medborgare tillräckliga kunskaper har de arbetsrelaterade utbildningarna stundtals hamnat på undantag. Det finns en uppenbar risk för att det framdeles kommer att saknas kvalificerat yrkeskunnande inom flera branscher, inte minst i Västsverige. Ett förändrat arbetsliv ställer också krav på att utbildningssystem förändras i takt med de nya förutsättningar som råder på arbetsplatserna. Inte minst utbildningsvägar som bygger på det grundläggande yrkeskunnande som gymnasieskolans program med yrkesämnen ger kommer att efterfrågas mer.
Under senare år har också ett antal omfattande förändringar genomförts, t ex en reformerad gymnasieskola, satsningar på Kunskapslyftet och KY-utbildningar samt omorganisation av AMU-gruppens verksamhet. Men det saknas till stor del vetenskaplig kunskap om vad dessa förändringar inom yrkesutbildningarna har inneburit och kommer att innebära för 2000-talet, t ex för de kvalificerade yrkesutövarna inom vissa branscher, för yrkesutbildarna i skolan och för relationen mellan arbetsliv och skola.
Andra områden där vetenskaplig kunskap skulle vara av betydelse är bl a yrkespedagogik, yrkesdidaktik, distans- och IT-pedagogik för yrkesverksamma samt jämförande studier vad gäller yrkesutbildning och utbildningssystem nationellt och inom EU.
Kunskaper inom dessa områden bör därför vara ett stöd vid förändringsarbete och yrkesutbildning. Att på vetenskaplig grund följa upp en fortsatt reformerad gymnasieskola och den eftergymnasiala utbildningen är nödvändigt.
Yrkesutbildning och yrkespedagogik som två forskningsområden skulle kunna tillföra kunskap till grund- och påbyggnadsutbildning vid universitet och högskolor samt stimulera till kvalificerad eftergymnasial utbildning, arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbildning och privata utbildningsanordnare att effektivisera utbildning för professionell utveckling.
Att inrätta professurer med inriktning mot utbildningsområdet skulle därför vara ett uttryck för den politiska viljan att lyfta fram frågor om hur samhället finner vägen till god professionalisering av arbetskraft i Sverige under 2000-talet. I detta sammanhang vill vi peka på att grunden för detta finns i Västsverige.
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla var först i landet med profilen ”arbetsintegrerat lärande” enligt COOP-modell (studier varvat med avlönat arbete). Siktet är nu att bli Europaledande inom området. Som en del i arbetet för att nå fram till detta mål pågår för närvarande etableringen av ett centrum för arbetsintegrerat lärande. Utbildningsformen COOP, som innebär att studier varvas med avlönat arbete, har används sedan HTU:s tillkomst. Med hjälp av COOP har dessutom ett stort kontaktnät med företag och andra organisationer, såväl nationella som internationella, byggts upp.
Med anledning av ovan anförda, menar vi västsvenska socialdemokrater att professurer med inriktning på yrkesutbildningsområdet bör inrättas och att dessa med fördel kan placeras i Västsverige.
Utveckling av form och design är viktig för det svenska näringslivet och har stor betydelse för industrins framgångar, inte minst på exportsidan. Västsverige har särskilt goda förutsättningar för utveckling och profilering inom detta område och ligger långt fram vad gäller utbildning och utveckling.
Stenebyskolan i Bengtsfors kommun erbjuder förberedande utbildningar och högskoleutbildningar inom metall, textil, skinn och trä samt påbyggnadsutbildningar i finsnickeri och möbelrestaurering. Delar av verksamheten sker i samarbete med Göteborgs universitet, och Stenebyskolan har också examensrättigheter på vissa kurser. För att ge kulturarbetare och konstnärer tillgång till den digitala teknikens möjligheter och för att öka den regionala samverkan, har Stenebyskolan ett spännande samarbete med Medieverkstan i Dalsland och Film i Väst, som förutom att producera film, även arrangerar film- och medierelaterade föreläsningar, temadagar, utställningar och mötesplatser.
Halmens hus i Bengtsfors är det enda museet i Norden med tillverkning, design och form i halm. Nääs med byggnadsvårdscentrum och Konstlitografiska museet i Tidaholm
Röhsska museet i Göteborg har unika samlingar av form och design och angränsar till Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet. Akvarellmuseet på Tjörn är en viktig resurs med basutbildning för blivande konstnärer.
Institutionen Textilhögskolan i Borås erbjuder idag sex utbildningsprogram: textilekonomi, textilingenjörsutbildning, industriell teknik – YTH, handvävning, textildesign och modedesign. Institutionen Textilhögskolan har riksomfattande antagning av elever och har genom sitt breda utbud av utbildningar kunnat bygga upp en unik kombination av olika kompetenser inom hela textilområdet, alltifrån hantverk och design till teknik, produktion, ekonomi och marknadsföring. Textilhögskolan har även kompetens inom områdena mode- och textildesign samt historiska textilier (handvävnad).
Genom ”Stickakademin” för designer och designstuderande, har kombinationen hantverk, design och teknik inom trikåområdet ytterligare kunnat förstärkas. Institutionen startade 1998 ett centrum för textilforskning (CTF) och medverkar till att bygga upp forskning inom området fiberteknologi.
Med stöd av ovanstående menar vi att det i Västsverige finns mycket goda förutsättningar för att form- och designverksamheten kan växa och ytterligare utvecklas.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Marianne Carlström (s) |
|
|
Sonja Fransson (s) |
Ingvar Johnsson (s) |
|
Carina Ohlsson (s) |
Pär Axel Sahlberg (s) |
|
Mona Berglund Nilsson (s) |