1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 2
3.1 Vad är forskning? 2
3.2 Varför forskning? 3
4 Bärande idéer 4
4.1 Värdeförankrad forskning 4
5 Forskaren 5
5.1 Forskarutbildning 5
5.2 Finansiering av forskarutbildning 6
5.3 Jämställdhet 6
6 Forskningen 7
6.1 Forskningens organisation 7
6.2 Med lärosätet som utgångspunkt 7
6.3 Utförande 7
6.4 Forskningen ska komma samhället till del 8
6.5 Internationellt samarbete 8
7 Forskningsfinansiering 9
7.1 Organisation av forskningsfinansiering 9
7.2 Offentligt finansierad forskning 10
7.3 Privat finansierad forskning 10
8 Prioritering av forskningssatsningar 11
8.1 Resursfördelning mellan vetenskapsområden 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att forskningen är värdeförankrad i västerländsk humanism och kristen etik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ändring av inriktningen på forskningspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppvärdera den humanistiska forskningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konsekvenserna av obalansen i medelstilldelning mellan vetenskapsområden skall utredas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att karriärvägarna inom forskningen måste anpassas så att familjebildning och yrkeskarriär kan förenas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den fria grundforskningen skall garanteras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbyggnaden av forskningen skall ske i jämn och hög takt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åtgärda förväntad lärarbrist.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ett genusperspektiv på forskningens villkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att popularisera forskningsresultat så att de blir tillgängliga för medborgaren.
Att forska innebär att med vetenskapliga metoder vinna nya insikter om människan och hennes omvärld. För den oinvigde kan forskningen vara en verksamhet som är svår att överskåda. Den kännetecknas av en mängd olika metoder och ämnen likaväl som av ett stort antal intressenter. Forskning utförs av enskilda forskare eller forskargrupper, på offentliga myndigheter eller privata företag och inom tusentals olika ämnesområden. För att utkristallisera vissa olika typer av forskning används ofta följande tre grupper som framför allt utgår från forskningens mål och syften:
Grundforskning definieras oftast som ett metodiskt sökande efter ny kunskap utan något bestämt mål i sikte. Eftersom värdet av denna forskning är svårt att avgöra i förväg utförs den oftast i offentlig regi av universitet och högskolor.
Tillämpad forskning är forskning som definieras av att sökandet efter ny kunskap sker med en bestämd tillämpning i syfte. Det kan vara lösningen på såväl ett tekniskt som ett samhälleligt problem.
Utvecklingsarbete är att systematiskt och metodiskt utnyttja forskningsresultat, vetenskaplig kunskap och nya idéer för att skapa nya produkter och processer eller förbättra de som redan finns.
Utöver dessa tre olika typer av forskning används också ofta begreppet Forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU), vilket vanligtvis definieras som att på ett systematiskt sätt öka mängden kunskap och att inom befintliga eller nya användningsområden utnyttja denna för att därigenom skapa nya eller förbättrade produkter, system eller metoder.
Liksom samhället i övrigt genomgår även forskningen idag en snabb förändring och utveckling. Det är inte längre lika lätt att skilja på de olika typerna av forskning som definierats ovan utan dessa går allt mer in i varandra. För att därför även anpassa forskningspolitiken till denna förändrade situation skulle vi kristdemokrater välkomna en diskussion, både inom forskarvärlden och på politisk nivå, om vilka begrepp som är tillämpningsbara inom forskningspolitiken.
Vi människor som lever idag lever i ett föränderligt samhälle där besittande av kunskap blir allt mer betydande för varje enskild individ. Den mesta kunskapen är idag något gränsöverskridande; den är inte exklusiv utan är i stor utsträckning tillgänglig för alla. Detta har lett till att kunskap idag sprids via många kanaler, på många olika platser och nivåer. Samtidigt ökar kunskap som endast är tillgänglig för endast expertis och som också behöver förenkling och förtydligande. I dagens samhälle räcker det inte att utbilda sig en gång i sin ungdom utan samhället kräver en ständig förnyelse av våra kunskaper. Det livslånga lärandet har därigenom blivit ett mål för den offentliga utbildningspolitiken.
Forskningen leder vår kunskap in på nya okända vägar, och genom forskningen når vi nya insikter om oss själva och vår omvärld. Från forskningen sprids nya idéer som blir del av grundutbildningen och från grundutbildningen kommer de nya forskarna in i forskarsamhället. En väl utvecklad forskning gör att Sverige är intressant internationellt även om vi är ett litet land. I motionen vill vi sammanfatta de kristdemokratiska ståndpunkterna på forskningsområdet.
I förhållande till många andra statligt finansierade verksamheter bedrivs forskningen förhållandevis självständigt. Den akademiska friheten har under en mycket lång tid varit en grundprincip i svensk utbildnings- och forskningspolitik. Forskare ställs ibland inför etiska ställningstaganden av olika karaktär; det är inte alltid så att vad som kan göras sammanfaller med vad som bör göras. Detta tillsammans med forskarens stora frihet får som följd att den interna medvetenheten vad gäller etik blir speciellt viktig. Forskarnas yrkesetik och interna kontroll är därför av avgörande betydelse.
Kristdemokraterna har som målsättning att forskningen ska vara värdeförankrad, vilket grundar sig på antagandet att kunskap aldrig är värdeneutral. Den fria forskningen ska sträva efter en objektiv hållning till kunskap. Men det bör samtidigt finnas en medvetenhet om att forskningsresultat och tolkningar alltid färgas av forskarens och samhällets bakgrund och värderingar. Det bör därför finnas en aktiv debatt om etiska frågeställningar och värderingar inom forskarsamhället. Vi anser att det är viktigt att forskningens värdegrund är tydlig. Riksdagen uttalade 1994 att vårt samhälles värdegrund är förankrad i den kristna etiken och västerländsk humanism. Detta innebär till exempel framhållandet av värden som människolivets okränkbarhet, människors lika värde, frihet för den enskilde individen, solidaritet med svaga och utsatta, jämställdhet mellan kvinnor och män samt alla människors lika värde. Vi anser att denna värdegrund bör vara vägledande även för forskningen och de områden som ska beforskas. Vad gäller exempelvis den nu aktualiserade stamcellsforskningen borde de etiska överväganden som nu görs ha ägt rum innan forskningen påbörjades. En viktig fråga är om områden ska tillåtas att beforskas om samhället inte är berett att ta konsekvenserna av resultatet.
Etik i forskningen kan inbegripa flera olika dimensioner. För det första handlar det om vilken forskning som är försvarbar i relation till samhällsmedborgarnas behov och önskemål. Samhällets forskningsmedel ska användas för långsiktiga behov och det kommer an på politikerna att se på forskningen utifrån detta helhetsperspektiv. För det andra handlar det om etiken i själva forskningsprocessen. Forskning genomförs på ett mycket specialiserat sätt varför den etiska prövningen måste upprätthållas av forskarna själva. Den enes frihet att forska får inte inkräkta på någon annans frihet eller integritet. Detta måste enligt vårt synsätt vara en grundprincip såväl för forskarens arbetsvillkor som för det område man utforskar. För det tredje handlar det om ansvaret för forskningens konsekvenser. Här gäller stor försiktighet eftersom kunskap kan användas i såväl konstruktiva som destruktiva sammanhang. Den fria forskningen är ytterst viktig och ett stort ansvar vilar därför på forskarsamhället särskilt i och med framväxandet av nya forskningsområden som till exempel genforskningen, vilken ställer forskaren inför nya etiska dilemman. För det fjärde gäller etiken inom forskningen att följa kunskapsutvecklingen inom respektive område. Forskarna ska utgå ifrån och bygga vidare på den kunskap som redan finns för att på effektivaste sätt använda samhällets forskningsresurser.
Det finns många viktiga frågor när det gäller etik och värderingar inom forskningen. Frågor som kan innebära svåra avgöranden mellan aspekter som forskningens frihet, vad som kan göras kontra vad som bör göras. Samhället lägger därför ett stort ansvar i forskarnas händer när det gäller avvägningar om forskningens inriktning och ansvar. Vi kristdemokrater menar därför att det är av avgörande betydelse för forskningens framtid att frågor av denna karaktär lyfts fram i ljuset och diskuteras på olika plan såväl inom forskarsamhället som inom forskningspolitiken.
För att Sverige ska kunna bevara sin position som en framträdande forskningsnation och för att vi på bästa sätt ska kunna utnyttja den snabba samhällsutvecklingen krävs engagerade och kompetenta forskare. Det är därför av yttersta vikt att det skapas goda villkor för forskare att verka i Sverige. Näringslivet ställer allt högre krav på högutbildad personal, vilket tillsammans med stora pensionsavgångar ytterligare ökat behovet av nya forskare. För att tillgodose denna ökade efterfrågan krävs att vi har en attraktiv forskarutbildning så att fler studenter med grundexamina väljer att ta steget vidare till forskarutbildning och att forskare får långsiktiga och trygga möjligheter att verka.
Eftersom samhällets efterfrågan på forskare ökat kraftigt under senare år har regeringen satt upp som mål att antalet forskare ska dubbleras inom en tioårsperiod. Kristdemokraterna anser att målet är orimligt att nå med bibehållen kvalitet om strategin dikteras från regeringen. Istället är det nödvändigt, för att ett sådant mål ska uppnås, att lärosätenas kreativitet och individens intressen får styra form och innehåll.
För att uppfylla målet har regeringen upprättat 16 nya forskarskolor. Det är nödvändigt att forskarutbildningen tilldelas ökade resurser för att inte kvaliteten ska sänkas i och med ökade antagningar. Det är dock viktigt att komma ihåg att forskning är en verksamhet som är långsiktig till sin karaktär. Att verksamheten tilldelas ökade medel av regeringen innebär därför inte automatiskt att det blir fler forskare eftersom goda lärare, intresserade handledare och kompetenta forskarämnen inte skakas fram över en natt. Att riksdagen ger tydliga besked till lärosätena om vad som kommer att gälla inte bara det närmaste året utan under ett flertal år framöver anser vi vara av avgörande betydelse för att skapa en svensk akademisk forskning av hög kvalitet.
För att uppnå målet måste det vara attraktivt att genomgå en forskarutbildning. Kristdemokraterna har länge efterlyst fulla möjligheter att bedriva forskning på deltid, inte bara kombinerat med tjänstgöring inom lärosätet. Det är nu glädjande att regeringen i sin proposition ”Den nya högskolan” aviserat denna möjlighet.
Det vanligaste sättet att finansiera forskarstudier är att ha anställning som doktorand vid någon institution. Inom högskolorna och universiteten har 43 % av dem som går forskarutbildningen anställning som doktorand, de flesta på heltid. Tillsammans med denna finansieringsform är den vanligaste finansieringsmodellen att doktoranden arbetar vid sidan om studierna, antingen med arbetsuppgifter relaterade till forskarutbildningen eller med någonting annat. Ett mindre antal doktorander finansierar sina forskarstudier genom stipendier.
För att skapa en attraktiv forskarutbildning är det viktigt att det finns finansieringsformer som är stabila och som ser långsiktigt på doktorandens situation för att skapa en god grundtrygghet för doktoranden. För att underlätta för blivande doktorander måste reglerna för finansiering vara tydliga så att doktoranden i förväg kan sätta sig in i den ekonomiska situation det innebär att genomföra forskarutbildningen. Det är också viktigt att de finansieringssystem som finns är effektiva så att den tid som doktoranden måste använda för att söka forskningsmedel minimeras.
Av dem som börjar vid forskarutbildningen idag är 43 % kvinnor. Detta kan ses som en förhållandevis jämlik fördelning men den måste ställas i relation till att andelen kvinnor bland professorerna enbart är 12 %. Lärosätena måste utreda och undanröja de hinder som påverkar kvinnors deltagande i den högre akademiska miljön. Detta är viktigt inte enbart ur ett jämställdhetsperspektiv utan även för forskningen i sig. För att nå nya insikter och nya resultat krävs forskare med olika perspektiv, vilket till exempel kan nås genom att ha forskare av olika kön.
Det vanligaste sättet att fortsätta den akademiska karriären efter disputationen är genom anställning som forskningsassistent. Idag finns dock en reglering som säger att anställning som forskarassistent enbart kan ges inom fem år efter disputationen, detta för att gynna yngre forskare. Vi anser dock att denna reglering stjälper mer än den hjälper. I och med denna regel minskar möjligheterna att få tjänst som forskarassistent om forskaren till exempel väljer att ta en projekttjänst vid något universitet utomlands eller tar föräldraledighet. Många nyblivna föräldrar och då framför allt kvinnor hindras genom denna regel att komma vidare i sin akademiska karriär.
För att forskningen ska vara en drivande kraft i samhällsutvecklingen krävs att den ges möjlighet att verka fritt och obundet. För att spränga gränser och göra nya upptäckter måste forskarna ges stöd lika väl från det omgivande samhället som från den organisation inom vilken de verkar. Organisationen måste vara tillräckligt flexibel för att kunna möta forskningens föränderliga behov men samtidigt vara tillräckligt stabil för att ge den en god grogrund att växa i. För vare sig finansiering eller utförande får inte hämma organisationen utan forskningen måste främjas.
En grundpelare i den kristdemokratiska politiken är den så kallade subsidiaritetspricinpen som innebär att alla beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå. Både när det gäller organisationens uppbyggnad och forskningens finansiering är det viktigt att besluten fattas så nära forskarna som möjligt. Det är viktigt att de som är kärnan i forskningen känner att de har del i den organisation som styr deras arbete. Därför vill vi att högskolestyrelsen ska ha ansvar för forskningsorganisationen och för att medel för grundforskning ges till fakulteterna.
Inom varje forskningsområde behövs de olika perspektiv som kvinnor och män står för. Därför är det viktigt att genusperspektivet lyfts fram som en naturlig del vid varje forskningsinstitution.
Vår organisation för finansiering bygger på och tar sin utgångspunkt i fakultetsanslagen. Den fria, ämnesdisciplinära nyfikenhetsforskningen ska garanteras. Det är när man lagt fast principerna för hur resurserna för basorganisationen och kostnaderna för den ämnesdisciplinära forskningen ska tillgodoses som man kan komplettera organisationsstrukturen med centrala forskningsråd etc.
Tillräckliga basresurser ska således gå direkt till lärosätena och varje lärosäte ska själv ansvara för fördelningen. Det är således i princip bara den tvärvetenskapliga och nyttoinriktade forskningen som skall finansieras via centrala organ. Konkurrensen tycks vara en genomgående princip för regeringen. Kristdemokraterna menar att det är viktigt att det finns en balans mellan konkurrens och trygg basfinansiering där forskning kan utföras under trygga förhållanden på ett lärosäte.
Forskning utförs idag av forskare inom flera olika organisationer, företag och myndigheter. Större delen, närmare tre fjärdedelar, av svensk FoU utförs inom näringslivet framför allt koncentrerad till industriföretag inom branscher som transportmedels-, produkt- och läkemedelsindusti. Forskningen inom dessa företag består framför allt av utvecklingsarbete medan grundforskning och tillämpad forskning utgör en mindre del. Detta till skillnad från universitet och högskolor där den nyfikenhetsbaserade grundforskningen utgör den övervägande delen.
Resterande forskningsinsatser i Sverige genomförs huvudsakligen inom ramen för högskolor och universitet. Av tradition är det universiteten som varit drivande inom svensk forskning men under senare år har allt större satsningar gjorts för att öka utvecklingen av forskning inom de små och medelstora högskolorna. Karaktäristiskt för den forskning som vuxit fram vid dessa mindre lärosäten är att den har stark anknytning till det omgivande samhället, och ett samarbete med näringslivet i området är vanligt. Kristdemokraterna ser positivt på att universitet och högskolor profilerar sig inom valda vetenskapsområden. Vi anser dock att denna utveckling måste ske under stort ansvar så att inte kvantitet går före kvalitet.
Den större delen av den statligt finansierade forskningen utförs av olika akademiska lärosäten men staten utför även forskning inom andra statliga organisationer och myndigheter som till exempel Sida, Riksantikvarieämbetet och FOA. Vi har valt att inte fördela anslag mellan vetenskapsråden utan mellan vetenskapsområdena.
Samhällsmedborgarna investerar via skatten sina medel i forskningen. Stora neddragningar har genomförts på viktiga områden de senaste åren. I ett sådant skeende är det särskilt viktigt att medborgarna vet vart pengarna går och hur de används. Statliga bidrag och fondmedel garanterar tryckning av vetenskapliga forskningsresultat för att dessa sedan ska kunna ingå i den vetenskapliga debatten. Forskningsresultaten är ofta svårtillgängliga för icke-experter. Det vore angeläget att utveckla möjligheter att popularisera forskningsresultaten. För det behövs en personell och materiell satsning som en del av verksamheten vid forskningsinstitutionerna. Resultaten av forskning är inte enbart en produkt som ska framställas. De ska också komma till nytta. Att t ex göra kunskap om teknik tillgänglig för människor öppnar möjligheter för folkligt deltagande i diskussion och beslut i ett komplicerat tekniskt samhälle. De flesta forskningsrapporter är skrivna så att de inte är tillgängliga för den oinsatte, till exempel inom IT. En bättre information relaterad till olika målgrupper beroende på innehåll vore ett sätt att göra forskningsresultaten mer tillgängliga och därmed förbättra kommunikationen mellan forskare och övriga medborgare.
För att komma vidare i kunskapsutvecklingen är det internationella samarbetet viktigt. I ett kunskapsintensivt samhälle handlar det också för forskare om att ha tillgång till all nödvändig information för att kunna använda den i det kunskapsbygge som forskning innebär. Därför är det av stor vikt att forskare får möjlighet att vistas i internationella forskningsmiljöer. Det är statens uppgift att ge förutsättningar för detta. Den EU-baserade forskningen är viktig att slå vakt om.
I Sverige avsätts idag drygt 4 % av BNP till forskning, vilket är mer än i något annat land. Den övervägande delen av forskningsresurserna kommer från näringslivet. Det är dock viktigt att vi inte sätter ett likhetstecken mellan kvantitet och kvalitet. Svensk forskning håller idag en hög kvalitet även med internationella mått mätt och det är viktigt att vi anstränger oss för att bevara positionen som en framstående forskningsnation. Här har regeringspolitiken inte fått en utveckling i enlighet med vår förväntan inom exempelvis medicinsk forskning.
Från och med januari 2001 har regeringen och dess stödpartier genomfört en ny organisation för forskningsfinansiering. Denna innebär att de tidigare forskningsråden som fördelade statliga forskningsresurser ersätts med tre nya forskningsråd där det så kallade Vetenskapsrådet ska ha ett övergripande ansvar. Under Vetenskapsrådet finns tre ämnesråd (humaniora–samhällsvetenskap, medicin samt teknik–naturvetenskap) som biträder Vetenskapsrådet vid finansieringsfrågor inom respektive område. Fler än hälften av ledamöterna i Vetenskapsrådet utses av forskarsamhället. Utöver Vetenskapsrådet tillkommer ett områdesinriktat forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv samt ett forskningsråd för miljö, lantbruk och samhällsplanering.
Kristdemokraterna ser positivt på omorganiseringen av den tidigare mycket komplexa organisationen för forskningsfinansiering som innebar att forskarna tvingades söka medel på många olika instanser. Vi anser dock att regeringen skjutit bredvid målet. Visserligen har organisationen blivit mer överskådlig men den har samtidigt blivit mer centraliserad. Styrningen av de medel som fördelas via forskningsråden är dock i det närmaste total och den frihet Vetenskapsrådet har är mest skenbar. Forskarna får nu inte enbart konkurrera om anslag inom det egna lärosätet utan centralt i hela landet.
Regeringen har i sin omfattande omorganisering inte heller räknat in de anslag som går direkt till lärosätena, fakultetsanslagen. Forskningen vid lärosätena finansieras av såväl fakultetsanslag som centrala anslag från olika forskningsråd. Att på detta sätt enbart se till den ena delen gör det omöjligt att få en bild av helheten. Denna brist gör det svårt att fatta beslut som har den långsiktighet forskningen behöver. Kristdemokraterna anser att det är viktigare att se till att lärosätena själva har en god finansiering för forskning inom olika vetenskapsområden än att på detta sätt styra en större del av forskningsfinansieringen centralt. Vi vill se en forskningsfinansiering som utgår från fakultetsanslagen där varje lärosäte har tillräckligt med resurser för att finansiera sin grundforskning. Med regeringens organisation låter man lärosätena konkurrera om forskningsanslag från de centrala vetenskapsråden och minskar därmed lärosätenas kontroll över sin situation och därigenom möjligheten för dem själva att komma med initiativ och förnyelse. Detta anser vi innebära en inskränkning av den akademiska friheten. Vi kristdemokrater anser att de statliga forskningsrådens finansiering istället borde ses som ett komplement till fakultetsanslagen och framför allt fördela resurser till tvärvetenskaplig och nyttoinriktad forskning.
Istället för de nya forskningsråd som regeringen har infört skulle vi vilja se en forskningsorganisation där de olika forskningsorganen kopplas till de departement som området berörs av. Varje departement och berörd minister skulle då bli ansvariga för att avgöra vilka forskningsbehov som finns och vilka anslag som skall fördelas.
Staten finansierar inte enbart forskning inom universitet och högskolor utan bedriver också forskning via ett flertal myndigheter liksom via ett antal olika forskningsstiftelser.
Den övervägande delen av den statligt finansierade forskningen utförs dock på universitet och högskolor runt om i landet, vilket utmärker Sverige i en internationell jämförelse. De direkta statliga anslagen för forskning inom universitet och högskolor är runt 8 miljarder kronor men lärosätena får även offentliga bidrag indirekt via statliga myndigheter, från forskningsråden samt från kommuner och landsting. Sammanlagt bidrar staten med ca 15 miljarder kronor till FoU och kommuner och landsting med ca 2 miljarder kronor. Detta innebär att av högskolornas och universitetens totala forskningsbudget kommer ca 72 % från offentliga finansiärer.
De 8 miljarder kronor som går direkt som anslag för forskning fördelas centralt mellan lärosätena. Staten beslutar även hur anslagen ska fördelas mellan de olika vetenskapsområdena (tekniskt-, naturvetenskapligt-, medicinskt- och samhällsvetenskapligt-humanistiskt) inom varje lärosäte medan lärosätena själva fördelar mellan institutionerna inom lärosätet.
I enlighet med subsidiaritetsprincipen anser Kristdemokraterna att varje lärosäte bör ha ett stort mått av självbestämmande och själv kunna styra sin organisation för fördelning av sina forskningsresurser. Varje lärosäte bör ha tillräckligt med basresurser för att kunna garantera kvaliteten på forskningen inom varje vetenskapsområde och forskarna ska konkurrera med varandra inom lärosätet. Utöver dessa basresurser anser vi att det bör finnas stora möjligheter för lärosätena att utöka sina anslag med resurser från näringslivet, forskningsråd eller andra externa finansiärer inom och utom Sverige.
Som tidigare nämnts i denna rapport står näringslivet för den största delen av den svenska forskningen, ca 75 %. Större delen av denna forskning finansieras och utförs av större industriföretag inom till exempel läkemedels- och transportmedelsindustrin. Företagen utför större delen av sina forskningsinsatser inom företaget med egna forskare. De bekostar dock även vissa forskninguppdrag inom högskolor och universitet.
Vid sidan om företag som forskningsfinansiärer finns även ett antal privata stiftelser och akademier som står för betydande bidrag till det svenska forskarsamhället, som exempel kan nämnas Riksbankens Jubileumsfond, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Cancerfonden.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att vi värnar om den privat finansierade forskningen eftersom den offentliga sektorn inte ensam kan försvara Sveriges position som en forskningsledande nation. Det är därför viktigt att även de statliga lärosätenas möjligheter att utöka sina forskningsanslag med privata medel underlättas.
Staten styr idag både hur de anslag som ges direkt till lärosätena och de till vetenskapsråden ska fördelas mellan olika vetenskapsområden. Det har länge funnits en tydlig uppdelning där de tekniska och naturvetenskapliga vetenskapsområdena fått större delen av statens resurser. Eftersom vår politik utgår från människan, individen, blir den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningen lika betydelsefull för oss. Forskning som ställer frågor kring människan, hennes väsen, hennes handlingar och hennes förhållande till omvärlden anser vi vara av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen, även om dess värde ofta är svårt att mäta i rent ekonomiska termer. Det är kunskap inom humaniora som är resonansbotten till vårt samhälles värdegrund. Vi har därför svårt att acceptera en resursfördelning som så ensidigt premierar forskning inom teknik och naturvetenskap. Ett exempel på regeringens fördelningspolitik är fördelningen av resurserna i Vetenskapsrådet.
56 % går till naturvetenskap och teknik
20 % till medicin
12 % till humaniora och samhällsvetenskap och
1 % till utbildningsvetenskap
Dessa pengar kan vara intecknade genom de gamla forskningsråden. Sådana inteckningar måste respekteras och omöjliggör större omfördelningar i det korta perspektivet. Men den nuvarande fördelningen kan Kristdemokraterna inte acceptera på sikt. Kristdemokraterna vill därför på sikt ha en fördelning av resurser enligt följande:
40 % till naturvetenskap och teknik
30 % till medicin
20 % till samhällsvetenskap och humaniora
3 % till utbildningsvetenskap
Vi anser att skola och utbildning är ett eftersatt forskningsområde som behöver en kvalificerad forskning snarare än uppdelning i enstaka projekt. Den medicinska forskningen har tappat den miljö som sträcker sig från grundforskning till klinisk forskning. Målet på sikt måste vara att ändra denna fördelning.
Utöver det som redan anförts om humaniora och samhällsvetenskap är det också så att den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen har svårt att söka externa medel eftersom den oftast är så kallad grundforskning. Den grova snedfördelning som finns idag kan vi inte acceptera och i propositionen ”Den nya högskolan” synes regeringen ha insett problemen.
Ett annat viktigt vetenskapsområde är den medicinska forskningen. Även detta är exempel på regeringens premiering av teknisk och naturvetenskaplig forskning till nackdel för mer människonära forskning. Den medicinska forskningen har under den senaste tioårsperioden fått en allt lägre andel av forskningsanslagen, vilket vi är starkt kritiska till.
För att möjliggöra forskning kring samspelet mellan människan och tekniken krävs en ökad grad av samverkan. Samarbeten över ämnesgränser måste därför premieras och den tvärvetenskapliga forskningen få en mer framträdande roll i svensk forskning och forskningspolitik.
|
Stockholm den 25 september 2001 |
|
|
Yvonne Andersson (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Magda Ayoub (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Ulla-Britt Hagström (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
|
Désirée Pethrus Engström (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Ingvar Svensson (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
Erling Wälivaara (kd) |