Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om teckenspråkstolk för döva i s.k. kompletterande utbildning.
Kunskapslyftskommittén föreslog i sitt betänkande att staten via ett samlat anslag hos en huvudman skulle ansvara för finansieringen av kostnaden för utbildningstolkning i vuxenutbildning och övriga kompletterande statsbidragsberättigade utbildningar. Kommittén föreslog att kostnaderna skulle finansieras genom en omfördelning av statsbidraget till kommunernas vuxenutbildning.
Vid vårens riksdagsbehandling av proposition 2000/01:72 – Vuxnas lärande – beslutades i enlighet med betänkande 2000/01:UbU15 att ansvars- och finansieringsprincipen skall gälla. Det är positivt att ansvars- och finansieringsprincipen tydliggörs när det gäller kommunernas ansvar för att finansiera tolk i vuxenutbildning.
Det visar sig att principen inte täcker in de s.k. kompletterande utbildningarna och uppdragsutbildningar. Det finns flera exempel på att döva diskrimineras och enskilda drabbas när utbildningar inte blir tillgängliga därför att tolkkostnaden är olöst. Döva har exempelvis antagits till högskole- och universitetsutbildningar men har tvingats avstå sin plats.
Regelverk och tillämpning måste samverka för att öka dövas delaktighet, tillgänglighet och inflytande. Enligt vår mening bör regeringen följa frågan så att tillämpningen av ansvars- och finansieringsprincipen inte medverkar till att döva stängs ute från samhällets olika utbud av vuxenutbildning.
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Barbro Hietala Nordlund (s) |
Laila Bäck (s) |