Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket i samarbete med Kommunförbundet bör arbeta för att lokala handlingsplaner mot dyslexi skall upprättas vid varje skolenhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla lärarutbildningar skall erbjuda bra undervisning om dyslexi.
År 1990 klassades läs- och skrivsvårigheter som ett handikapp i Sverige. Sedan dess har kunskapen om dyslexi tagit fart. Formuleringen läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, har blivit allt vanligare. Anledningen är att det bakom läs- och skrivsvårigheter ofta ligger specifika funktionella svårigheter, dyslexi, men att alla som har läs och skrivsvårigheter av något slag behöver stöd och lämplig anpassning efter en individuell studieplan. Upprepade misslyckanden tidigt under skolgången bryter ned självförtroendet och försämrar förutsättningarna för ett gott resultat. Det är därför av största vikt att åtgärder sätts in tidigt.
Även om alla lärare känner till förekomsten av läs- och skrivsvårigheter är det inte säkert att de upptäcker problemen. Därför behövs klassdiagnoser som kan fånga upp de ”osynliga” eleverna.
En lokal handlingsplan är ett verktyg som gör det lättare för den enskilda skolan att så tidigt som möjligt upptäcka och hjälpa barn i behov av särskilt stöd. Målsättningen är att den skall utgå från elevens behov samt skolans mål och förutsättningar. Det är därför viktigt att den omfattar hela skolans arbetssätt och att all personal är delaktig då den antas. För att den lokala handlingsplanen skall bli ett kraftfullt verktyg bör den även förankras i kommunens utbildningsnämnd och i största möjliga mån överensstämma med den handlingsplan kommunen har skyldighet att upprätta för elever i behov av särskilt stöd.
En genomtänkt handlingsplan, ett gemensamt synsätt, kombinerat med en ambition att hellre hitta lösningar än att se problem är inte bara pedagogiskt förnuftigt, det är också ett sätt att hushålla med resurserna. Skolverket bör tillsammans med Kommunförbundet ta initiativ till att handlingsplaner för läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, upprättas i samtliga kommuner och vid samtliga skolenheter.
Skolverket gjorde 1998 en nationell kvalitetsgranskning beträffande läs- och skrivprocessen i undervisningen. I rapporten redovisas att det finns få skolmiljöer som gynnade elevernas läs- och skrivprocesser. Bl.a. saknade ofta lärarna kunskaper om läs- och skrivprocessens betydelse för eleverna i olika ämnen. Elever med dyslexi upplever ständiga misslyckanden i skolan, vilket leder till försämrat självförtroende. Med rätta insatser i tidig ålder kan man ge även dessa elever lust att lära. För att göra detta möjligt måste givetvis alla lärare erbjudas bra fortbildning om dyslexi. Fortbildningen behöver ständig uppgradering eftersom nya kunskaper ständigt kommer om dyslexi.
Det är också mycket viktigt att alla lärarutbildningar ger goda kunskaper om läs- och skrivprocessen. Detta bör regeringen se över i samarbete med Skolverket.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Birgitta Carlsson (c) |