Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd för elever med funktionshinder.
Redan under förra mandatperioden påbörjades med Miljöpartiets medverkan arbetet med att ställa om svenskt utbildningsväsende från den traditionella kunskapsskolan till en flexibel individinriktad utbildning med fokus på individens olika behov av utbildning under livet – det livslånga lärandet. Siktet inställdes på en utbildningsorganisation som var öppen för alla och där människor med olika förutsättningar och behov fritt skulle kunna välja utbildningsväg, en organisation utan återvändsgränder och med utvecklingsmöjligheter för alla.
Denna nya utbildningsorganisation skall självfallet också stå öppen för barn, ungdomar och vuxna med olika funktionshinder. Detta ställer särskilda krav på tillgång till specialpedagogiskt stöd, vissa särskilda vårdinsatser, rehabilitering etc. Tanken att alla barn, ungdomar och vuxna skall beredas möjligheter att efter förmåga och behov delta i den gemensamma skolan (högskolan eller yrkesutbildningen) återspeglas väl i Miljöpartiets krav på en skola inte bara för alla utan för envar. Det handlar bl a om samhällets ansvar att så långt möjligt bistå varje elev med det stöd som eleven behöver för att kunna delta i skolan. Ingen skall lämnas utanför. Samtidigt skall den grupp människor vars funktionshinder är av den arten och omfattningen att det inte är möjligt att med god livskvalitet delta i den vanliga kommunala skolans arbete, beredas möjlighet till optimala utbildningsmöjligheter i särskilda skolformer där också individens övriga behov av habilitering kan tillgodoses i fullvärdig form. Det ställer stora kvalitetskrav på särskolor och specialskolor.
Arbetet med att anpassa utbildningen så att den också är öppen för elever med funktionshinder har intensifierats. Målet är att finna en organisation som ser elevens situation i ett helhetsperspektiv. Så är t ex elevens sociala nätverk såväl i skolan som under fritiden av stor betydelse, liksom förståelsen av hur skolan under barn- och ungdomsåren skall grundlägga goda förhållanden för när eleven lämnar skolan och går in i vuxenlivet. Helhetsperspektiv och långsiktighet med målet att skapa goda betingelser för en hög livskvalitet skall vara tongivande i utformandet av goda valmöjligheter för den enskilde.
Flera av de propositioner som regeringen i samverkan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt under innevarande mandatperiod innebär viktiga steg i rätt riktning. I propositionen Elever med funktionshinder – ansvar för utbildning och stöd, 1998/99:105, finns ett organisationsförslag som kan lösa det stora problemet med den tidigare splittringen av ansvar på olika myndigheter. (Ansvaret för skolverksamheten ligger på kommunen, medan landstinget ansvarar för vård, habilitering och rehabilitering, och utbildning av specialpedagoger, lärare och andra specialister ligger på staten.) Den nya organisationen med en ny myndighet, Specialpedagogiska institutet, som gäller barn och ungdomar med funktionshinder innebär att de tre huvudmännen samverkar i utformningen av lämpliga resursanvändningar i särskilda regioncentra. Dessa skall också vara rådgivande till kommunerna, vilkas kompetens i frågorna för närvarande är mycket varierande. Andra exempel på åtgärder är att lagstiftningen rörande den kommunala skolans skyldigheter att lämna särskilt stöd har förtydligats. Föräldrars rätt att välja skola har utökats. Det för Miljöpartiet, Vänsterpartiet och regeringen gemensamma budgetarbetet har inneburit att Miljöpartiets fleråriga krav på stora resursförstärkningar till skolan i stort sett har tillgodosetts, om än i senaste laget.
Det har också tydligt uttalats att de nya tillskotten i första hand skall användas för att öka skolans möjligheter att ge elever med behov av särskilt stöd det stöd som de enligt skollagen är berättigade till. Det kommer på sikt att innebära att grupper av elever som för närvarande lämnats utan adekvat stöd, t ex elever med specifika läs- och skrivsvårigheter, kan få specialpedagogisk hjälp. Den nya lärarutbildningen innebär också att kompetensen hos lärare vad gäller elever med behov av särskilt stöd ökar. En ökad mångfald av skolor, inte minst genom många nya fristående skolor, har också medfört att föräldrar kan finna skolor som har en pedagogisk metodik som lämpar sig särskilt för deras barn.
Hela frågan om ett fullvärdigt stöd för elever med funktionshinder har under innevarande mandatperiod alltså förts upp i ljuset, med åtföljande genomgripande organisatoriska förbättringar liksom resursförstärkningar enligt riktlinjer som Miljöpartiet länge förordat. Det tar emellertid tid innan besluten får tydliga genomslag i konkreta åtgärder. Det är därför mycket viktigt att utvecklingen noga följs och eventuella brister snabbt åtgärdas. Kontinuerliga uppföljningar och utvärderingar får därvid inte inskränkas till att enbart gälla den genomsnittliga standarden utan måste gälla på individnivå. Det är i detta fall särskilt angeläget att inte brister under en utvecklingsfas drabbar enskilda elever. Miljöpartiet föreslår därför att uppföljning och snabba korrigeringsåtgärder skall utföras och att rapportering också sker snabbt och effektivt till berörda myndigheter och riksdagen.
Det finns emellertid problem som kommer att kvarstå under relativt lång tid även med den nya organisationen och resursförstärkningen. Det allt överskuggande problemet är bristen på kompetent personal. Det gäller såväl tillgången på specialpedagoger i landet som andra specialister inom skolan, särskolan och specialskolan och landstingets vård- och rehabiliteringsgrupper. (Ett alarmerande uttryck för detta är att allt fler elever mottagits i särskolan i stället för i grundskolan.) Det är därför viktigt att de åtgärder som vidtagits för att utöka antalet utbildningsplatser och få dem attraktiva följs upp och förstärks ytterligare inom en snar framtid.
Tanken om det livslånga lärandet har endast delvis fått genomslag i utvecklingen av stöd för funktionshindrade i utbildningen. När steget tas från skolan till vuxenlivet så ramlar individen samtidigt ur den organisation som ansvarar för stöd i utbildning för funktionshindrade elever. Det gäller t ex synskadade som har behov av utbildning för hjälpmedel och träning för olika uppgifter, äldre hörselskadade med behov av utbildning på hörselhjälpmedel och många andra grupper. Steget att samordna resurserna så att de kan utnyttjas för stöd under hela livet bör tas så snart den nya organisationen satt sig. En utveckling i denna riktning har påbörjats genom t ex förstärkning av utvecklingen av läromedel för vuxna med funktionshinder vid Specialpedagogiska institutet enligt förslag i propositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen, 2000/01:72, vilken framtagits i samverkan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Miljöpartiet föreslår att en utredning tillsätts redan nu med uppdrag att ytterligare inventera tillgängliga resurser och föreslå riktlinjer för vilka former en sådan kraftsamling bör ta.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gunnar Goude (mp) |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |