Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att tillgodose behovet av behöriga lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en uppföljning om varför avhopp sker från lärarkåren.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en uppföljning måste göras för att visa på hur andelen obehöriga lärare påverkar kvaliteten i skolan.
Enligt Skolverkets senaste rapporter har antalet elever i grundskolan ökat från 887 000 till 1 052 000 mellan läsåren 92/93 och 00/01, alltså en ökning med 19 procent. Läsåret 01/02 beräknas en ytterligare ökning till 1 060 000 elever. Antalet lärare minskade från 87 900 läsåret 92/93 till 84 900 läsåret 98/99 för att läsåret 00/01 vara uppe i 89 800. Under perioden har lärartätheten per 100 elever minskat från 8,7 till 7,6. Höstterminen 2000 saknade 15 000 eller 17,2 procent pedagogisk högskoleutbildning. Under läsåret 00/01 utgjorde denna grupp 16,1 procent av tjänstgöringen.
För gymnasieskolan var bilden på elevsidan mera stabil med en pendling runt 305 000 och 314 000 elever mellan läsåren 92/93 och 00/01. Tjänstgörande lärare har senaste läsåret ökat från 29 000 till 30 000. Lärartätheten har ökat under de fyra senaste åren från 7,4 till 7,9 per 100 elever. Under läsåren 92/93 till 00/01 har antalet obehöriga gymnasielärare ökat från 9,6 till 21,2 procent. Räknat i andel av tjänstgöring (heltidstjänster) motsvarar det en ökning från 7 procent till 18,7 procent.
Lärarna utgör en mycket viktig profession i vårt samhälle. Den främsta uppgiften är att främja kunskapsinhämtandet hos eleverna. Lärarprofessionen ska spela en mentorsroll, kunna följa all utveckling, stimulera och stödja elever med behov av särskilt stöd, lära eleverna att klara källkritik i det enorma utbud som finns inte minst genom IT-utvecklingen, stå för jämställdhet, likvärdighet och allsidighet, bekämpa klasskillnader och känna det mångkulturella samhällets alla olikheter. Lärarprofessionen ska främja samverkan med föräldrar och mellan grupper, främja gemenskap, kamratskap, social kompetens och självklart kunna diagnostisera och betygsätta. Allt detta är nödvändigt för att kunna utföra den huvudsakliga uppgiften, nämligen att skapa inlärningstillfällen för barn och ungdomar och lära dem värdera kunskap. Lärarna ska dessutom klara att vara stilbildande föredöme och därigenom motverka psykisk och fysisk ohälsa hos eleverna samt mobbning, främlingsfientlighet och drogbruk. Yrkesgruppen har fått ta över mycket av kuratorers och psykologers arbete i samband med alla neddragningar.
Samhällsutvecklingen har varit sådan att lärarna fått allt mera komplicerade uppgifter att klara. Den debatt som nu pågår om misslyckandet i samband med betygssystemet har tidigare varit mera kreativ. Nu går diskussionen mera om vem som ska bära hundhuvudet för misslyckandet, grundskolan eller gymnasieskolan. Pedagogisk diskussion har bytts mot en ekonomisk diskussion. Vi ser alltfler så kallade forskande tioåringar som forskar om allt på egen hand. Trenden är sådan att alla ska forska i skolan, söka kunskap på egen hand. Det är en bra metodik om handledning finns. Någon vuxen måste hjälpa till att strukturera, tolka och analysera. Lärare med 30 elever hinner inte handleda alla dessa så kallade forskare. Vi tappar gemenskap och helhetssyn i skolan. Elever utan tid för vuxenhandledning kan nämligen enbart skapa fragment. Förståelsen för helheten blir lidande.
Lärarnas status och auktoritet måste lyftas. Lärarna är föräldrarnas förlängda arm vad gäller kunskapsförmedling och fostran. Vi behöver en vidareutvecklad demokrati där skolan blir tredimensionell, har redskapen för att tillgodose andliga, kroppsliga och själsliga behov. Här behövs tre parter: elever, lärare och föräldrar.
Redan i juni 1990 tillsatte Kommunförbundets styrelse programberedningen Kommunerna och skolan. En skrift, Kommunerna och lärarbristen, handlade om personalförsörjningen i skolan med tonvikt på den hotande lärarbristen under 1990-talet. Man kom fram till att behovet att rekrytera lärare till grundskolan kommer att öka drastiskt. Antalet lärare i grundskolan utan lärarutbildning uppgick till 10 procent. Man konstaterade att examination från lärarutbildningen fram till år 1995 endast skulle täcka hälften av rekryteringsbehovet.
Skriften avslutades med följande synpunkter: ”Läraryrket måste bli attraktivt för att locka såväl ungdomar som äldre att skaffa sig en behörighetsgivande utbildning. De höga lönelyften från förra avtalsrörelsen behöver följas av satsningar på att utveckla yrkesroll, arbetsinnehåll och arbetsmiljö. Kompetensutveckling och lagarbete bör särskilt stimuleras.”
Vad har hänt tio år senare? Under 90-talet har det blivit fler elever per lärare. Sjukfrånvaron ökar. Många lärare känner sig lurade av det nya löneavtalet. Arbetsmiljön är eftersatt i skolorna och under 90-talets nedskärningar har arbetsbelastningen ökat. Lönehöjningen är mycket låg med tanke på samhällets utveckling. Riksgarantin ges inte kommunvis eller för individer. Flera äldre lärare i kåren är mycket besvikna över avtalet. På grund av svårigheten att rekrytera lärare går löneutrymmet till yngre lärare vilket är positivt, men tyvärr idag på de äldre lärarnas bekostnad. Det börjar bli alltmer vanligt att nyanställda har högre lön än lärare som arbetat länge på skolan.
Det kommer rapport på rapport som visar situationen i skolan. Det fordras mycket av vilja och handlingskraft för att locka framåtsträvande och duktiga personer till skolan. Våra barn är vår framtid. Om föräldrarna verkligen tänkte över att lärarna är deras förlängda arm för utveckling och fostran av deras barn, skulle de tillsammans kunna bilda en mycket stark rörelse för en bättre skola. Om lärare ska trivas och stanna kvar vid sin uppgift i skolan, krävs nämligen mycket av förändring inom skolans verksamhet. Man kan inte oförmärkt bara skära bort nästan två lärare per hundra elever. Det går inte att ha hur stora elevgrupper som helst. Det behövs också en stab med sociala uppgifter, hälsouppgifter och kurativa uppgifter, något som alla kommuner inte tycks förstå. Avhoppen bland lärare 1–7 har bedömts till att 11 procent inte finns kvar i lärarregistret fyra år efter examen, 12 procent bland 4–9-lärare och 20 procent bland gymnasielärare. Det måste vara attraktivt att stanna kvar som lärare i skolan. Satsningar måste göras för att locka tillbaka de lärare som lämnat skolan. I första hand kan en grundläggande undersökning om argumenten till avhoppen göras för att ge rådgivning för insatserna.
I hälften av EU:s länder har lärarlönerna minskat. Trots att de svenska lönerna ökat, ligger de kvar på en låg nivå. Årslön i förhållande till köpkraft, placerar Sverige på 20:e plats bland OECD-länderna. Detta gäller lärare med femton års erfarenhet. Vad gäller årslön i förhållande till BNP per capita, hamnar Sverige på 22:a plats. Om läraryrket ska upplevas positivt och om naturvetare och tekniker ska kunna lockas till läraryrket, måste lönerna höjas. Denna uppgift har kommunerna som arbetsgivare tillsammans med Kommunförbundets förhandlare.
Läsåret 04/05 beräknas behovet av 4–9-lärare öka med 14 procent, medan en utplaning sker för 1–7-lärare. Gymnasieskolan kommer tillsammans med gymnasiekomvux att behöva upp till 20 000 nya lärare till år 2009. Om alla obehöriga ska kunna ersättas med behöriga är rekryteringsbehovet ännu större. Det finns ett samband mellan kvaliteten på lärarna, dvs lärarutbildningen, och kvaliteten på skolans undervisning. Staten ansvarar för lärarutbildningen och kommunerna ansvarar för skolan. När det gäller lärarna måste staten ta sitt ansvar. Det är regeringens uppgift att se till att det finns utbildade lärare och detta har förvisso regeringen inte klarat. Om det skulle visa sig att kommunerna saknade 15 000 platser för elever, att 15 000 elever skulle bli utan skolgång, skulle det verkligen bli rabalder. Man skulle hänvisa till lagen om skolplikt och de kommuner det gällde skulle ställas till svars. När det från statens sida saknas 15 000 behöriga lärare, är kritiken alldeles för måttlig.
Lärarbristen är mycket allvarlig med tanke på kvaliteten i skolan. Läraryrket är ett mycket viktigt arbete. Det gäller våra barns framtid. Skoltiden och starten i livet har betydelse för en persons framtid i allra högsta grad. En uppföljning måste göras för att visa på hur andelen obehöriga lärare påverkar kvaliteten i skolan. Det finns också en differens mellan obehöriga lärare mellan olika kommungrupper, där glesbygdskommuner klarar sig sämst.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |