Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning i syfte att finna ett bidragssystem som underlättar för skolklasser från hela landet att en gång under grundskoletiden besöka landets huvudstad och dess riksinstitutioner.
Inom ramen för det internationella projektet IEA Civic Education Study genomfördes 1999 enkätundersökningar i 28 länder för att få kunskap om ungdomars demokratiska kunskaper. Totalt besvarades enkäten av närmare 90 000 ungdomar i 14-årsåldern. Resultatredovisningen ger en översiktlig bild
av skolungdomars demokratiska kompetens i respektive land.
De svenska 14-åringarna skiljer sig i flera avseenden från andra länders 14-åringar. Medborgar- och demokratikunskaperna hos svenska 14-åringar ligger ungefär på det internationella genomsnittet. Svenska 14-åringar avviker emellertid från det internationella genomsnittet i sin syn på medborgarskapets innebörd. Svenska 14-åringar är också mindre politiskt intresserade än det internationella genomsnittet.
Andelen unga som väljer att rösta i de allmänna valen de tre senaste decennierna har minskat kraftigt. Från toppnoteringarna vid valen 1976 och 1985 då 89 procent av förstagångsväljarna röstade till bottensiffrorna vid valet 1998 då bara 74 procent i den här gruppen röstade. Det är en bekymmersam utveckling som vi måste ta på allvar.
För att stärka bland annat ungdomars deltagande i den kommunala demokratin har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté. Den har framlagt ett betänkande som remissbehandlas. Regeringen planerar att presentera en demokratiproposition under hösten 2001.
Som riksdagsledamot får man ibland förmånen att förevisa riksdagshuset för skolklasser. Ibland från ens egen hembygd, ibland från andra orter i vårt land. Vad man lägger märke till är att det är långt vanligare att skolklasser från Stockholm och dess närhet gör studiebesök än skolklasser från Ystad, Kiruna eller Älmhult. Detta har naturligtvis sin förklaring i att kostnaderna för att genomföra ett studiebesök i Stockholm är betydligt högre för dessa skolor än för klasser från Stockholm och dess närhet.
Långt ifrån alla elever får möjlighet att besöka landets huvudstad under sin grundskoletid. När mellansvenska skolor kan göra studiebesök i huvudstaden över en dag måste skolor från andra delar av vårt avlånga land ofta planera ett besök som tar två till tre dagar.
Att besöka Stockholm kan för många ses som något vardagligt och föga spännande, medan det för andra kan vara något mycket stort och spännande. Att besöka bland annat Riksdagshuset, slottet och Rosenbad borde vara något som alla grundskoleelever skall få göra under sin studietid. Ur demokratisk synvinkel borde det vara obligatoriskt inom ramen för undervisningen att besöka dessa institutioner.
Vid en internationell jämförelse kan man konstatera att många länder har ett system där staten ger specialdestinerade bidrag till de klasser som besöker parlamentet. Ett liknande system lär finnas för besök i EU-parlamentet. I Australien, som liksom Sverige har långa avstånd till huvudstaden, betalar staten den fulla kostnaden för ett klassbesök i huvudstaden under grundskoletiden vilket också inneburit att de allra flesta elever besöker huvudstaden och dess institutioner.
Med ambition att öka svenska ungdomars intresse för och kunskap om politik och det politiska systemet borde även vi överväga att införa ett ekonomiskt bidrag till de grundskoleklasser som genomför ett studiebesök på ovan nämnda institutioner. Bidraget bör vara konstruerat på ett sådant sätt att det täcker den faktiska kostnaden för resor och logi oavsett från var i landet skolklassen kommer.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Lars Wegendal (s) |