Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ämnet hem- och konsumentkunskap i grundskolan.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att ämnet hem- och konsumentkunskap också införs på gymnasieskolan.
Intresset för mat och hälsa ökar. Samtidigt blir det allt mer komplext att som konsument följa med i utbudet av produkter – råvaror, halvfabrikat, färdigmat, s k hälsomat o s v. Detta ställer ökande krav på de enskilda individerna och på familjen/hushållet.
Det är ganska uppenbart att konsten att laga mat minskar. Risken finns att denna minskade kunskap resulterar i att maten och måltiderna blir mindre varierade och hälsomässigt mindre bra. Många barn och ungdomar får inte heller del av matkultur och goda vanor. Bristerna urholkar inte bara matkulturen utan också folkhälsan.
Statistik från kronofogdemyndigheten visar att många privatpersoner har ekonomiska svårigheter. En förklaring är alldeles säkert att åtskilliga har bristfälliga kunskaper om hushållning och därmed om ekonomi.
Det finns alltså flera skäl till att ytterligare understryka vikten av att kursplanerna för ämnet hem- och konsumentkunskap i grundskolan på det lokala planet genomförs så att de nationella målen i läroplanen uppnås.
Hemkunskapsämnet ger i grundskolan en bas för förståelse av hur individens och hemmets handlingar och vanor har betydelse för ekonomi, miljö, hälsa och välbefinnande för var och en och för samhället i stort.
Den allra största delen av ungdomarna genomgår både grundskole- och gymnasieskoleutbildning. Under de ca 12 år som denna utbildning pågår avsätts till ämnet hem- och konsumentkunskap ca 118 tim fördelade på grundskoleåren. Vid revideringen av kursplanerna för grundskolan gavs klara riktlinjer om att strävansmålen i de olika skolämnena skulle skrivas så att de enkelt skulle kunna förlängas till att också gälla gymnasieskolan t ex genom att ytterligare mål lades till.
Det ämne i grundskolan som har sin utgångspunkt i och som fokuserar på det dagliga livet och livet i hem och familj, hem- och konsumentkunskap, motsvaras i dagens läge inte av något ämne i gymnasieskolan. Strävansmålen är dock formulerade som om detta skulle kunna vara fallet. Orsaken till detta är bl a insikten om att många frågor som bör behandlas inom ämnet inte kan tas upp under grundskoleåren då eleverna är allt för unga och därmed i de flesta fall omotiverade för specifika frågor såsom samlevnad (relationer i hem och familj etc). konsumentekonomi (betalningsformer, lån, sparande och andra privatekonomiska frågor), bosättningsfrågor (boendeformer, anskaffande av bostad, inredning) och vissa kostrelaterade frågor (t ex idrottande ungdomars specifika behov, ätstörningar, fördjupade kunskaper om livsmedlens etiska och estetiska dimensioner).
Det är sammansatta frågor som berör sambanden mellan individen i hushåll/familj, samhälle och natur, vilka behöver belysas från ett flertal utgångspunkter t ex miljö-, jämställdhets-, hälso- och kulturperspektiv. Frågeställningar förändras också över tiden. Livslångt lärande är således mycket motiverat inom dessa områden och då bör det erbjudas en start inom de skolformer där så gott som alla ungdomar går i dag, inte bara i grundskolan utan även i gymnasieskolan.
Inom ämnet kan samhälleliga och kulturella samband bli synliga och därför hanterbara och de flesta av livets frågor kan inkluderas i undervisningen. Inom ett skolämne som har maten i fokus krävs aktivitet och kreativitet, och förutsätter observation, planering och reflektion. Därtill kommer att arbetet tillsammans med andra med att finna lösningar på olika uppgifter genom praktiskt utförande förstärker inlärningen och dessutom ger allmängiltiga erfarenheter för framtiden.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Inga Berggren (m) |
Inger René (m) |