Motion till riksdagen
2001/02:Ub367
av Hillevi Larsson (s)

Mobbning


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skollagen bör förändras så att möjligheterna att flytta en elev inte enbart skall bero på organisatoriska och ekonomiska svårigheter utan även på att skolan inte kan garantera personalens och de övriga elevernas säkerhet.

Motivering

Enligt skollagen är en av skolans viktigaste uppgifter att främja jämställdhe­-ten mellan könen och aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.

Skolan är, enligt arbetsmiljölagen, att betrakta som en arbetsplats jämförbar med vanliga arbetsplatser. Det innebär att eleverna och personalen kan åberopa arbetsmiljölagen och aktuella föreskrifter vid hot, våld och trakasserier. Det åligger arbetsgivaren, d.v.s. skolledning och rektor, att åtgärda eventuella sådana problem. Sättet att göra detta är först och främst att erbjuda barnen en god skolmiljö, bra lärare och delaktighet i undervisningen och annat som berör dem i skolan.

Självfallet måste skolor som har problem med mobbning och trakasserier i första hand försöka komma till rätta med problemen inom ramen för det normala skolarbetet. Hjälper inte detta är nästa steg disciplinära åtgärder mot den eller de elever som utsätter andra för mobbning eller trakasserier. Eftersom vi har skolplikt för grundskoleelever kan disciplinär åtgärd, som handlar om elevens närvaro i skolan, bara tillämpas i liten omfattning. Man får bara visa ut eleven för högst återstoden av pågående undervisningspass. Kvarsittning får bara vara högst en timme efter skoldagens slut. Allvarligare förseelser hanteras av rektor och elevvårdskonferens. Konferensen kontaktar elevens vårdnadshavare och gör ett åtgärdsprogram som är anpassat efter elevens förhållanden. Om detta inte hjälper ska konferensen anmäla förhållandet till styrelsen för lämplig åtgärd.

Det finns dock en gräns för hur mycket skolan kan göra. I värsta fall fortsätter mobbningen och/eller de sexuella trakasserierna eftersom eleven får gå kvar på skolan och därmed träffar sina offer. Det enda skäl som kan åberopas för att flytta en elev är att skolan inte har möjlighet att ge eleven det stöd som den behöver. Ofta rör det sig om specialundervisning i mindre grupp.

Det är märkligt att lagstiftningen är utformad på detta sätt. Självfallet är det viktigt att mobbaren får stöd och hjälp att komma ur sitt destruktiva beteende och samtidigt fullfölja sin skolgång. Men varför finns ingen formulering om det stöd som mobbingoffret har rätt att kräva från sin skola?

Konsekvensen är att mobbaren, om han eller hon får stöd på sin skola genom specialundervisning och dylikt, obehindrat kan fortsätta mobba sina skolkamrater. Skolan har inte rätt att flytta eleven under de omständigheterna. I ett slutskede blir det vanligtvis så att den som utsätts för mobbning, hot, våld och sexuella trakasserier till slut tvingas flytta och byta skola för att skolan inte klarar av att skydda vederbörande från mobbaren.

Detta sänder ut helt fel signaler både till offret, förövaren och de elever som bevittnat mobbningen. Det ger intryck av att det är offret som är pro­blem­et, och därmed ska flyttas. Det ger också signalen att skolan inte klarar av att skydda sina egna elever.

Lösningen är inte att börja behandla barn som vuxna och utdöma stränga straff när de ger sig på sina jämnåriga. Däremot bör det vara möjligt att förflytta elever som utgör en allvarlig fara för sin omgivning. Det är trots allt bättre än att offret, efter allt han eller hon redan tvingats genomlida, till råga på allt ska behöva lämna skolan. När detta sker kan det ses som ett verkligt misslyckande för skolan. Skollagen har då verkligen inte efterlevts.

En del hävdar att man bara flyttar problemet när man flyttar mobbaren och så är det säkert i många fall. Därför måste man se till att mobbaren inte kommer i kontakt med nya offer innan han eller hon fått ordentlig behandling för sitt beteende. Återfallsmobbare bör behandlas i mindre grupper och dessutom få samtalsterapi och kontakter med vuxna som kan ge kärlek samtidigt som de sätter tydliga gränser för vilket beteende som är acceptabelt. Ofta ligger egna allvarliga problem bakom mobbarens beteende och därför krävs långtgående åtgärder. Man gör mobbarna en björntjänst genom att låta dem gå kvar på skolan och fortsätta som förut. Det är även ett svek mot offren.

Det som krävs är en förändring av skollagen. Det enda skäl att flytta en elev är enligt skollagen ”organisatoriska och ekonomiska svårigheter”. Till detta bör läggas ”att skolan inte kan garantera personalens och de övriga elevernas säkerhet”.

Stockholm den 25 september 2001

Hillevi Larsson (s)