Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket och Folkhälsoinstitutet i samverkan med Riksidrottsförbundet får i uppdrag att gemensamt utreda möjligheterna till en långsiktig samverkan mellan skola och föreningsliv för ökad fysisk aktivitet hos barn och ungdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en framtidsanalys i syfte att utveckla metoder och arbetssätt för att nå alla barn och ungdomar med lustfyllda aktiviteter.
Behovet av vetenskapliga underlag om den fysiska aktivitetens betydelse för en god hälsoutveckling är väl tillgodosett. Vi har dock byggt upp ett samhälle som ställer allt mindre krav på fysisk aktivitet i det dagliga livet. Larmrapporterna är många om ökad benskörhet, överviktsproblematik, hjärt-kärlsjukdom, diabetes m.m. på grund av att vi rör oss för lite. Den ojämlika utvecklingen i hälsa mellan olika grupper i befolkningen behöver bromsas. På samma sätt ser vi att fysisk aktivitet, precis som många andra levnadsvanor, blir alltmer en fråga om social tillhörighet.
Ökat TV-tittande, dataspel, mindre spontanidrott m.m. innebär att barn och ungdomar rör sig för lite. Ett tydligt symtom på detta är att svenska barn blir allt tjockare. Idag är vart fjärde barn överviktigt (BMI >25), jämfört med tre av hundra för 25 år sedan.
Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91) ger förslag till mål för ökad fysisk rörelse (Mål 9):
Mer fysisk rörelse i skolan och i anslutning till arbetet.
Mer fysisk rörelse under fritiden.
Man redovisar följande indikatorer för att följa utvecklingsprocessen för barn och ungdom:
Timantal för ämnet idrott och hälsa i skolan.
Omfattning av fysisk rörelse i skolan.
Antal simkunniga elever i årskurs 5.
Andel barn som motionerar måttligt minst 30 min per dag.
Enligt ovanstående förslag är skolan en naturlig arena för att öka den totala fysiska aktiviteten hos alla barn och ungdomar, men framför allt för att nå de inaktiva för att på sikt minska hälsoklyftorna i samhället.
Idrotten är den i särklass populäraste organiserade fritidsaktiviteten hos barn och ungdomar. Det finns flera lokala goda exempel på samverkansprojekt där föreningslivet blir en viktig resurs i skolan.
Idrottsföreningar borgar inte enbart för den fysiska träningen utan står även för ett socialt engagemang och en verksamhetsidé som bygger på gemenskap, ideellt arbete, engagemang och delaktighet. Här får barn och ungdomar en möjlighet att utveckla sin sociala kompetens och erhålla demokratisk skolning.
Frivilligorganisationernas betydelse för det sociala kapitalet i samhället är beskrivet av bl.a. prof Robert D. Putnam (Den fungerande demokratin och Bowling alone). Här beskrivs hur sociala nätverk, engagemang och delaktighet stärker ett samhälles utveckling. Det sociala kittet, som föreningslivet starkt bidrar till, är ett fundament för befolkningens välfärd och hälsa.
Genom att satsa på ett utvecklingsarbete för samverkan mellan skola och föreningsliv ges alltså flera vinster och synergieffekter:
ökad fysisk aktivitet
förbättrad fysisk och social hälsa
slussning till meningsfulla fritidsaktiviteter
stärkande av föreningslivets position i samhället
effektivare sätt att använda samhällets resurser över verksamhetsgränser.
På flera skolor i -landet har gjorts försök att utveckla olika metoder och samverkansmodeller för att öka den fysiska aktiviteten hos alla barn samt specialdestinerade insatser för att nå de inaktiva. Man har på olika sätt försökt hitta arbetsformer och organisation för detta. Man har t.ex.:
förändrat timplaner
förlängt skoldagen
utökat antalet idrottstimmar
utvecklat utomhuspedagogik inom de teoretiska ämnena
tagit in ideella ledare och föreningar som resurs
inrättat nya yrkeskategorier som länk mellan skola och föreningsliv
provat närområdesutveckling.
Vissa satsningar har krävt tillskott av ekonomiska resurser, och i andra fall har ideella krafter helt och hållet varit verksamma. Vid analys av de olika projekten och de erfarenheter som gjorts ser man att en djupare kartläggning och utvärdering behöver göras för att se om och hur en samverkan mellan skola och föreningsliv är möjlig att realisera. I ett sådant utredningsarbete bör även en framtidsanalys göras för att se hur skolidrott, rastverksamhet och föreningsliv behöver förändras för att möta barns och ungdomars behov och förväntningar. Dessutom bör bredd- och motionsverksamhet utvecklas för att även nå dem som inte attraheras av den prestationsinriktade idrotten.
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Maud Björnemalm (s) |
|
|
Helena Zakariasén (s) |
Nils-Göran Holmqvist (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |