Motion till riksdagen
2001/02:Ub334
av Gunilla Tjernberg (kd)

Behovet av utbildning om barn och deras situation


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att personal inom förskola och skola får den utbildning som krävs i att tidigt se och kunna tolka barns situation.

Behovet av utbildning om barn och deras situation

Barn har grundläggande behov som måste tillgodoses. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. De har också rätt att behandlas med aktning för sin person och sin egenart, vilket fastslås i föräldrabalken. Barn får inte heller utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. I FN:s barnkonvention formuleras ytterligare barn rättigheter och vuxnas skyldigheter. Barnkonventionen utgår från att barn har ett fullt och lika människovärde men att de samtidigt är sårbara och har ett särskilt behov av stöd och skydd. Trots dessa lagregleringar kan vi konstatera att barn och unga är utsatta i vårt moderna samhälle och att utvecklingen snarast gått bakåt under de senaste åren.

Barn i Sverige mår allt sämre. I Välfärdskommitténs utredning Barns och ungdomars välfärd som presenterades i augusti konstateras att de allra flesta barn har en god materiell standard, de bor till exempel i de flesta fall i rymliga lägenheter eller hus och har i stor utsträckning egna rum. Bristerna i den svenska välfärden står inte att finna i det materiella utan i barns psykiska hälsa som stadigt försämrats under de senaste åren. En tredjedel av alla barn mellan 10 och 18 år har minst en gång i veckan huvudvärk, sömnsvårigheter eller magont och köerna till landets barnpsykiatriska kliniker växer.

Ytterst är ansvaret för att barn och unga får en trygg och harmonisk uppväxt föräldrarnas/vårdnadshavarnas. Föräldrarna vet bäst hur omsorgen om deras barn ska utformas och hur barnet bäst kan skyddas mot att fara illa både kroppsligt och själsligt. Först när föräldrar av olika anledningar inte klarar att ge sina barn trygghet ska samhället träda in.

Kommittén mot barnmisshandel lämnade sitt slutbetänkande i augusti i år och där konstateras att misshandel av barn fortfarande är ett stort problem. Idag har alla som arbetar med barn, exempelvis personal inom skola och barnomsorg, lagstadgad anmälningsplikt vid misstanke om att ett barn far illa. Anmälningsskyldigheten är ett personligt ansvar men uppfylls inte idag. Allt för många tvekar och avstår ifrån att anmäla misstankar om att barn far illa. Anledningen är naturligtvis inte illvilja utan okunskap, en osäkerhet om hur signalerna från ett barn ska tolkas. Personalen är rädd att ställas inför det faktum att de gjort en felaktig anmälan.

Det finns idag ett stort behov av fortbildning av de personer som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med barn. Att vuxna har förmågan att tidigt se och upptäcka kan innebära en livsavgörande skillnad för barnet. Kommittén mot barnmisshandel efterfrågar en ökad vaksamhet kring utsatta barn eftersom kompetensen hos berörda vuxna många gånger är avgörande. Alla som arbetar med barn måste få lära sig att se och tolka ett barns signaler om att inte allt står rätt till och de måste våga anmäla när misstanke uppstår. Jag anser därför att en grundläggande utbildning, som fullföljs med regel­bunden fortbildning, om att se och tolka barns signaler och på så sätt känna igen ett utsatt barn bör införas för all personal som kommer i kontakt med barn.

Stockholm den 1 oktober 2001

Gunilla Tjernberg (kd)