Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om placering av barn i särskolan.
Allt fler elever placeras i särskola.
Läsåret 2000/01 gick 18 600 elever i särskolan. Det var en ökning med 1 400 barn jämfört med året innan. Jämfört med läsåret 1992/93 har antalet elever i särskolan växt med 7 000 stycken, eller 57 procent. Den obligatoriska särskolan ökade med 64 procent och gymnasiesärskolan med 41 procent.
Ökningen är alarmerande, eftersom det finns anledning att fundera över om det faktiska behovet av särskoleplacering verkligen ökat i samma takt.
Den kraftiga ökningen av antalet särskoleelever kan betyda att även andra barn placerats i särskolan. Det finns en risk att barn som anses ”besvärliga” eller av andra skäl inte fungerar i skolan placerats där.
Särskolan är en skolform för barn som inte bedöms kunna nå grundskolans kunskapsmål p g a att de är utvecklingsstörda. Andra orsaker kan vara att barnet har fått en hjärnskada som orsakat funktionshinder eller att barnet är autistiskt.
Särskolan kan för de barn den är tänkt för ge möjligheter till en bättre skolgång. Men för andra barn än den egentliga målgruppen kan en placering i särskolan vara förödande. En felaktig placering i särskolan innebär ett ökat utanförskap och en icke ändamålsenlig undervisning, något som påverkar såväl prestationer som självbild.
Alla barn har rätt till bästa möjliga skolgång givet sina egna förutsättningar. Det är djupt kränkande om barn placeras i särskola av andra skäl än att barnet har reellt behov av detta.
Särskolan får aldrig anvisas därför att det är den bästa lösningen för kommunen i situationer när skolan inte klarar av sin uppgift att ge alla barn den undervisning de behöver och har rätt till enligt skollagen.
Det får inte förekomma att elever som egentligen inte hör hemma i eller gynnas av en placering i särskolan ändå placeras där, när skolan saknar resurser eller kunnande för att på andra sätt ge dem det stöd de har rätt till.
I stället måste skolan bli bättre på att ge elever med särskilda behov och som inte finns i särskolan den hjälp och det stöd de behöver. Små grupper, extra stöd samt pedagogisk utveckling är bättre än godtyckliga säskoleplaceringar.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |