I ett samhälle där kunskaper är den viktigaste grunden för ekonomisk utveckling är lika tillgång till bra utbildning en avgörande rättvisefråga. Utbildning är också den viktigaste och mest långsiktiga vägen till social och regional utjämning. En bra skola ska ge baskunskaper till alla men också möjligheter att lära nytt och att använda och utveckla kunskap för att lösa nya problem i ett livslångt lärande. Utmaningen ligger i att skapa lösningar för hela befolkningen och att hela landet får tillgång till bra utbildning.
Kunskap är också makt – makt att förändra och påverka samhället i stort men också makt att kunna göra sina egna val. En bra utbildning ger redskapen för människor att infria sina framtidsdrömmar. Politiken måste därför bygga på en grund som erbjuder alla lika möjligheter till en bra start i livet.
Utbildningsfrågorna är viktiga för Centerpartiet och därför vill vi investera i utbildning på alla nivåer, från förskola, grundskola, gymnasieskola till högre utbildning och forskning, i ett livslångt lärande. För att ge alla elever, i olika skolformer, större chanser att tillgodogöra sig kunskaperna så vill vi individanpassa skolan ännu mer än vad dagens skola gör. I Centerpartiets utbildningspolitik utgår vi från att alla elever kan och vill lära sig. Detta står i stark kontrast till de som menar att vi måste acceptera ett visst svinn på vägen – att alla inte kan eller bör ges möjligheter att lära.
Kvalitetsfrågorna är också viktiga i ett decentraliserat skolsystem för att garantera likvärdighet oavsett var i landet undervisning sker. Vi måste se utbildningsväsendet som det helhetssystem det faktiskt är genom att ha en starkare koppling och kvalitet mellan de olika utbildningsnivåerna. Vi kan inte lasta över grundskolans problem på gymnasieskolan och gymnasieskolans problem på den högre utbildningen – då riskerar vi att urholka kvaliteten på alla utbildningsnivåer.
I denna motion tar vi upp olika utbildningspolitiska förslag från förskola, grundskola till gymnasieskola och vuxenutbildning. I vår motion Ub240 Grundskola presenterar vi tre reformer för grundskolan.
1 Sammanfattning 18
2 Innehållsförteckning 19
3 Förslag till riksdagsbeslut 20
4 Förskola 21
4.1 Bristen på förskollärare 21
4.2 Öppen förskola 22
4.3 Förskoleklass 22
5 Grundskola 23
5.1 Rätt till kunskaper 24
5.2 Lokal makt 24
5.3 Fler lärare 24
5.4 Skolledare 24
5.5 Mobbning 25
5.6 Könsmobbning och sexuella trakasserier 26
5.7 Arbetsmiljölagen 26
5.8 Ordning för lärande 27
5.9 Betyg 27
5.10 Sex- och samlevnadsundervisning 27
5.11 Sniffning, alkohol, narkotika, tobak och läkemedel 28
5.12 Ätstörningar 28
5.13 Idrott 28
6 Funktionshindrade i skolan 29
6.1 Skapa ett nytt riksgymnasium 29
7 Särskola 29
8 Fristående skolor 30
8.1 Fristående gymnasieskolor 31
9 Gymnasieskolan 31
9.1 Kärnämnena 31
9.2 Individuell studieplan 32
9.3 Rätten att tentera upp betyg 32
9.4 Inför gymnasieexamen 32
9.5 Utbildningsgaranti 33
9.6 Studiebidrag 33
9.7 Lärlingsutbildning 33
10 Livslångt lärande 34
10.1 Kvalificerad yrkesutbildning 35
10.2 Samordna utbildningsformer 35
10.3 Validering 35
10.4 Gymnasierätt 36
10.5 Personer med funktionshinder och det livslånga lärandet 36
11 Folkbildningen 37
12 Folkhögskolor 37
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa etableringsfrihet för förskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av föreskoleklass.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att liknande villkor vad gäller inflytandefrågor i arbetsmiljölagen även skall gälla för elever.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nolltolerans mot våld och mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överläggningar med riksdagspartierna för att nå en bred överenskommelse om ett förändrat betygssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reglerna för betyg skall vara lika oavsett skolhuvudman.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa ekonomiska resurser för framtagande av information och utbildning angående ätstörningar och hälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta ett nytt riksgymnasium för blinda och synskadade barn med multifunktionshinder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten att tentera om gymnasiekurser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en gymnasieexamen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en utbildningsgaranti för gymnasiestudier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolors rätt att underrätta föräldrar till myndiga elever om skolk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad lokal frihet för lärlingsutbildningar att bestämma tidpunkten för inledning av lärlingsmomentet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn och en samordning av eftergymnasiala yrkesutbildningar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om valideringssystem för de eftergymnasiala utbildningarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lagstadgad rätt att delta i gymnasial vuxenutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge personer med särskoleutbildning tillträde till vuxenutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta vuxenutbildning vara underlag för rätt till personlig assistans enligt LSS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omfördelning av årsstudieplatser till studieförbunden.
Förskolan omfattar en allt större andel av alla barn och spelar en viktig roll för barns utveckling och lärande. Hösten 1999 var 372 000 barn inskrivna i förskoleverksamhet, vilket motsvarar tre av fyra barn i åldern 1–5 år. Nuvarande höga deltagande, 75 procent bland 1–5-åringar, kan jämföras med att endast 17 procent av 1–6-åringarna deltog i förskoleverksamhet 1975. För de familjer som väljer förskola är det viktigt att verksamheten håller en hög kvalitet; Centerpartiet har varit pådrivade för en läroplan för förskolan. Vi välkomnar nu att arbetslösas barn, barn till föräldralediga och så småningom barn till asylsökande garanteras plats i förskolan samt att en allmän förskola för fyra- och femåringar införs år 2003.
En mångfald av förskoleformer med olika organisationsformer – kommunala förskolor, föräldrakooperativ, personalkooperativ, föreningsdrivna förskolor etc – innebär att de olika förskoleformerna kan stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela förskoleverksamheten i Sverige. Driften av förskolan är inte det viktiga utan det är den pedagogiska verksamheten som är det centrala. Etableringsfriheten för förskolor bör därför återinföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Förskoleverksamheten måste hålla hög kvalitet med bra miljö och många pedagoger. De resurser som regeringen ställt till förfogande för kvalitetshöjning i förskolan gäller, tyvärr, enbart där man inför maxtaxa. Centerpartiets alternativ till maxtaxa är ett familjepolitiskt paket med barnomsorgskonto och avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Detta ger den enskilda familjen möjlighet att välja hur man vill ordna sin barnomsorg. I vår familjemotion presenterar vi vårt förslag till barnomsorgskonto.
Behovet av både förskollärare och fritidspedagoger ökar, enligt AMS. Att behovet av förskollärare ökar beror bland annat på integreringen av skola och förskola, så kallad förskoleklass, vilket har inneburit ett vidare arbetsfält för förskollärarna. Efterfrågan ökar också inom barnomsorgen; höjda kompetenskrav gör att allt fler förskollärare anställs i stället för barnskötare. För barnskötarna är läget annorlunda – det finns ett överskott på denna personalgrupp, men överskottet minskar.
Under 1990-talet har förskolan drabbats av betydande ekonomiska besparingar. I förskolan minskade resurserna per barn med en femtedel under 1990-talets första hälft, enligt Skolverket. Minskningen är främst ett resultat av att antalet barn ökat utan att motsvarande ökning av resurserna skett. Nu har visserligen besparingstrenden brutits men det finns åtskilligt att önska för att förbättra arbetsmiljön för både barn och personal inom förskolan.
Vi vet att med all sannolikhet så kommer trycket att att öka på förskolorna. Detta främst på grund av införandet av maxtaxa och garanterad plats i förskolan till arbetslösas barn, barn till föräldralediga och barn till asylsökande samt att en allmän förskola för fyra- och femåringar införs år 2003.
Med tanke på reformerna som regeringen nu genomför hade det varit önskvärt om man samtidigt sett till att åtgärda bristen på förskollärare. Bland annat så behövs det en kraftig ökning av antalet utbildningsplatser för förskollärare. Enligt Lärarförbundet har utbildningen till förskollärare varit underdimensionerad de senaste åren och man har sedan mitten på 90-talet påpekat detta för regeringen, dock utan resultat. Regeringen medger själv i sin budgetproposition att problemet är att antalet platser till förskollärarutbildningen ej varit tillräckligt och att bristen inte beror på studenters bristande intresse för att söka sig till utbildningen.
Det bör stimuleras till fler studieplatser på förskollärarutbildningen. Centerpartiet satsar därför i sin budgetmotion ytterligare 15 miljoner kronor för att utöka platsantalet, vilket skulle leda till ca 500 nya förskollärarplatser.
Öppna förskolan är dels till för barn som inte är inskrivna i förskolan, dels ett komplement till familjedaghemmen. Det finns inga krav på inskrivning eller anmälan för att delta i verksamheten. Verksamheten erbjuder barnen en pedagogisk gruppverksamhet och skall även tillgodose de vuxnas behov av kontakter med andra vuxna samt social service. Centerpartiet vill understryka behovet av att utveckla den öppna förskolan och den betydelse den har för barn och föräldrar.
En ny skolform, förskoleklass, infördes 1998. Införandet är ett led i en strävan mot ökad integration av verksamheterna i förskola, grundskola och fritidshem. Som ett led i reformarbetet har förskolan också fått en egen läroplan, Lpfö 98, och Lpo 94 har anpassats till att omfatta även förskoleklassen och fritidshem. Förskoleklass är en frivillig skolform för barnen och föräldrarna, men den är obligatorisk för kommunerna att erbjuda.
Skolverket har haft i uppdrag att följa arbetet och utvecklingen med förskoleklass ute i kommunerna. Skolverket redovisar att det saknas kunskap om reformens intentioner och den reviderade läroplanens innehåll och innebörd. På många håll finns det brister när det gäller framväxten av ett gemensamt synsätt i nämnd, förvaltning och lokala organisationer.
Dessutom konstaterar Skolverket att man på många håll strävar efter att anpassa barnen till en traditionell skola. Man konstaterar att samverkan mellan förskola och skola ofta sker på skolans villkor. Det förefaller som om det finns risk för att det traditionella ”klassrummet” håller på att ta över på bekostnad av förskolans mer ändamålsenliga lokaler med utrymme mer anpassat till barnen.
Trots bristerna och medvetenheten om att reformen kräver mycket arbete innan en integration av synsätt, förhållningssätt och arbetssätt har skett så ser de flesta positivt på reformens inneboende möjligheter, såväl på kommunal nivå som på verksamhetsnivå. Även föräldrar har en positiv inställning till förskoleklass.
Skolverket har presenterat några förslag till åtgärder på statlig nivå som Centerpartiet ställer sig bakom:
Fortsatt översyn och synkronisering av lag och förordning.
Satsning på implementering av integrationsreformer, den reviderade Lpo 94 och Lpfö 98 såväl på kommunal nivå som på verksamhetsnivå och inom rektors- och lärarutbildningen.
Fortsatt satsning på utvecklingsarbete och utvecklingsdialoger med kommuner och skolor.
Forskningsbaserade studier av den pedagogiska verksamhetens innehåll och effekter av olika organisations- och vistelseformer.
Satsning på en dialog med rektorsutbildningen och den nya lärarutbildningen.
Regeringen bör få i uppdrag att åtgärda de förslag som ovan anförts angående utvecklingen av förskoleklass. Detta bör ges regeringen till känna.
Åtgärder på kommunal nivå och verksamhetsnivå skulle bl a kunna vara:
En medveten satsning på att förstärka kunskap och samsyn i hela organisationen
Satsning på kompetensutveckling av all personal på lika villkor
Att skapa tid och stöd för kollegiala reflektioner
Att värna och stödja de nya personalgrupperna i skolan
Översyn av ledningsorganisationen och dess kompetensbild
Utvärdering av de integrerande verksamheterna.
Varje år tar 100 000 barn det första steget in i skolans värld. Fyllda av nyfikenhet, kreativitet, förväntan och lust att lära börjar de skolan. Tyvärr så vet vi att alltför många av dem nio år senare kommer att gå ur skolan utan godkända kunskaper, med ett knäckt självförtroende och utan lust till fortsatt lärande.
Att skolan brottas med en lång rad problem är ingen nyhet. Vi kan konstatera att regeringens insatser är och har varit helt otillräckliga. Förra valet var mantrat vård-skola-omsorg – låt det inte bli en repris i nästa val. Vi vet vad problemen är så låt oss därför tillsammans fokusera på möjligheterna och hitta lösningarna istället för att utreda skolan ännu mer.
Det står klart att för att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag så behövs mer resurser men framför allt så ser vi att det krävs tre stora reformer: rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare.
Vi vill slopa den tidsbestämda skolplikten och istället införa en individuell kunskapsrätt. Kunskaper ska vara styrande för hur länge eleven ska gå i skolan. Minuter, timmar och år kan aldrig vara mått på mängden inhämtade kunskaper. Hur lusten att lära uppmuntras är olika för olika elever och därför måste också läroprocessen vara individanpassad och flexibel. Varje elev ska ha en egen studieplan över hur man ska nå kunskapsmålen. Tidiga insatser för elever med läs- och skrivsvårigheter och tillgång till specialpedagoger behövs för att stödja och hjälpa vissa elever.
Vi vill bygga en likvärdig skola, inte likadana skolor. Kommunerna måste fokusera på de enskilda skolornas möjligheter och decentralisera mer makt och fler beslut till skolorna. Lokala styrelser där föräldrar, personal och elever ingår är ett led i att stärka den lokala makten. Utbildningens kvalitet ska inte vara beroende av var man bor. Vi vill inrätta ett nationellt kvalitetsinstitut som ser till att alla garanteras en bra utbildning oavsett var eleven går i skolan.
Centerpartiets satsningar innebär att det blir fler lärare och andra vuxna i skolan. Lärarnas inflytande ska öka – de ska vara med och bestämma hur resurser ska fördelas och hur arbetstiden ska utnyttjas. För att göra läraryrket attraktivt måste det inrättas bättre karriärs- och utvecklingsmöjligheter. Exempelvis genom att det finns möjlighet att forska på deltid eller att vidareutbilda sig till specialist.
I vår motion Ub240 Grundskola vidareutvecklar vi dessa reformer. Nedan följer våra övriga förslag till skolpolitik.
I ett decentraliserat skolsystem är skolledarens roll mycket viktig. Skolledningen kommer att ha det yttersta ansvaret för att alla skolans elever uppnår kunskapsmålen, men med det ökade ansvaret följer också ökad beslutsbefogenhet. Det är därför viktigt att även skolledare får möjlighet till kompetensutveckling. Skolledaren ska vara den pedagogiska ledaren för skolan och ska inte belastas med onödigt byråkratiskt arbete.
Skolledaren har det yttersta ansvaret för att nå målet att alla elever ska klara kunskapsmålen. Centerpartiet anser att skolledaren bör ges en starkare roll i skolans utvecklingsarbete. Det är angeläget att skolledaren själv får möjlighet att besluta om viktiga stödfunktioner för skolledarrollen, t.ex. i form av administrativt stöd, så att skolledaren också får tid till att leda skolans pedagogiska utveckling. En mer självständig roll för skolledarna bör beslutas om i varje kommun. Skolledningens befogenheter och ansvar måste klargöras inom ramen för ökad decentralisering från kommunen till skolan och inom skolan.
Hittills har vi sett rektorer bytas ut för att de inte klarar att hålla budgeten. Ännu finns inget exempel på att en rektor tvingas avgå för att hon eller han inte klarat kunskapsmålen, som egentligen är mycket viktigare. Skolledningen måste ha ett uttryckligt ansvar för att klara åtagandet att varje elev lyfts till godkända kunskaper och betyg. För att klara detta måste de ges redskap och resurser. En skolledning som trots detta inte klarar av sitt åtagande ska kunna bytas ut. En skola som inte klarar målen ska kunna läggas ut på entreprenad.
I rapporten ”Läget i grundskolan 1999” konstaterar Skolverket att upp till 100 000 elever mår dåligt i skolan, vantrivs, känner sig mobbade eller saknar studiemotivation. Samtalen till BRIS som handlade om mobbning ökade under år 2000 med 42 procent och även i sin halvårsrapport för första delen av 2001 så anger man att de tydligt fortsätter att öka i antal.
Vad som helst kan utlösa mobbning – omoderna kläder, annorlunda hudfärg eller intressen. Poängen är att det inte är den som är mobbad som är avvikande – det är den som mobbar. Skulden får aldrig läggas på den som mobbas! Vuxenvärlden måste ta sitt ansvar. Vi måste lyssna, ha ögonen öppna och säga till om vi ser att något är fel.
Skolan ska förmedla alla människors lika rättigheter och värde samt tolerans med sina medmänniskor. En nolltolerans för våld och mobbning i skolan måste omedelbart införas. För att klara den målsättningen ska det framgå av skollagen att lärare och övrig personal som upptäcker mobbning har skyldighet att rapportera till rektor för åtgärder. Det är också viktigt att det förebyggande arbetet fungerar bra – att eleverna blir sedda och att bryta anonymiteten. Vad som ovan anförts om en nolltolerans mot våld och mobbning bör ges regeringen till känna.
Arbetet måste vara kontinuerligt och inte bara i form av vissa temainsatser. Elever måste kontinuerligt få diskutera relationer och värderingar. Det är viktigt att det finns en bra skolhälsovård tillgänglig på skolorna. Neddragningar inom skolan gör att man idag ser motsatsen på många håll.
Skolan ska inte stå isolerad från det omgivande samhället. Ett nära samband med föräldrarna är nödvändigt för att skapa en förstklassig miljö för lärande för alla elever. Skolan bör eftersträva att involvera föräldrarna i barnens dagliga lärande, både i skolan och i hemmet.
I jämställdhetslagen – som gäller i arbetslivet – definieras sexuella trakasserier som ”ovälkommet uppträdande grundat på kön”. Sexuella trakasserier behöver alltså inte ha något med sexualitet att göra och kan drabba alla oavsett kön. I en undersökning i Örebros skolor framkom att 69 procent av flickorna hade blivit kallade för luder, hora, bitch etc, 61 procent hade blivit ovälkommet tagna på stjärten och var femte flicka hade blivit ovälkommet tagen mellan benen. Enligt eleverna reagerar lärarna i väldigt få fall på sexuella trakasserier mellan ungdomar.
Jämställdhetsarbetet måste börja i tidig ålder. En ojämställd skola bevarar könsroller och begränsar individers livsutrymme. JämO:s handbok mot könsmobbning i skolan ger många idéer på hur man kan jobba med jämställdhet inom skolans ram. Elevers skydd måste stärkas och liknande lagstiftning som jämställdhetslagen måste därför gälla även dem. Se vidare i Centerpartiets motion A212 Jämställdhet.
Skolan är elevernas arbetsplats. Precis som vuxna vill de ha en omgivning som passar för arbetsuppgifterna. Både den sociala och den fysiska miljön måste anpassas efter elevernas behov. Miljön måste ge lust till lärande. Trivs man inte i skolan så kan man heller inte lära sig saker. Med tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att eleven måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön, så är det varje kommuns och skolas ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats och studiemiljö är bra och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan. Som arbetsplats lyder skolan idag under arbetsmiljölagen, men alla delar tillämpas inte ur elevernas perspektiv.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2002 aviserat att en översyn av elevers inflytande i arbetsmiljöfrågor ska göras. Centerpartiet anser att elever redan i tidig ålder bör ges möjlighet att påverka skolmiljön och vara med i utformningen av densamma. Exempelvis skulle elevers inflytande på arbetsmiljön kunna stärkas genom att rättigheterna för elevskyddsombuden i arbetsmiljölagen 6 kap. 17 och 18 §§ utökades till att likna de som gäller för övriga skyddsombud. Vad som ovan anförts om att liknande villkor vad gäller inflytandefrågor i arbetsmiljölagen även ska gälla elever bör ges regeringen tillkänna.
Större individuell frihet och anpassade studieplaner för alla elever innebär inte att kraven på ordning och reda minskar. En viktig förutsättning för att eleverna ska kunna göra det som förväntas av dem är att lugn och ro råder i skolan. Med lugn och ro menar vi inte att skolan ska gå tillbaks till endast bunden katederundervisning. En skola där eleverna arbetar i projekt och grupper kan vara minst lika ordnad som vilken katederlektion som helst.
En skärpning av sanktionsmöjligheterna för lärare är ett sätt att öka möjligheten att hantera problem innan de växer och blir ohanterliga. Samtal med lärare, studierektor och föräldrar är det viktigaste och grundläggande instrumentet, men det bör kompletteras med ytterligare möjligheter. Möjligheten att hänvisa elever till enskild undervisning och att i svårare fall omplacera elever är viktig även för de klasskamrater som störs av ett fåtal bråkiga elever. Grundläggande för alla disciplinära åtgärder är att de vidtas enligt en stigande, tydlig skala, att åtgärderna vidtas i väl avmätta steg och att varningar utgår innan allvarligare sanktioner träder i kraft. Viktigt är att dessa sanktioner noggrant övervägs innan de införs.
Ett viktigt instrument för kommunikation om elevernas utveckling i grundskolan är utvecklingssamtal mellan lärare, föräldrar och elev. Det är viktigt att föräldrarna engagerar sig i skolan och spelar en aktiv roll i att ta fram och förverkliga de individuella studieplaner som blir resultatet av samtalet.
Betygen kompletterar utvecklingssamtalen och skolans övriga information till eleven och föräldern. De spelar en viktig roll för att ge besked om själva kunskapsutvecklingen. Centerpartiet vill bygga vidare på dagens betygssystem, men anser att betyg ska ges tidigare och i fler steg. Betygen ska kompletteras med skriftliga intyg där en mer övergripande information om eleven kan ges. Regeringen bör ta initiativ till samtal med riksdagspartierna för att nå en överenskommelse om ett förändrat betygssystem. Det behövs en bred överenskommelse om betygen så att betygssystemet blir stabilt över majoritetsbyten. Detta bör ges regeringen till känna.
Reglerna för betyg ska vara lika oavsett skolhuvudman, d v s samma betygsregler ska gälla på friskolor som på kommunala skolor. Detta bör ges regeringen till känna.
Sexualpolitik är och har alltid varit ett aktuellt ämne. Vi anser att skolan, förutom föräldrarna, har ett stort ansvar för undervisningen i sex och samlevnad. En tydligare målformulering i läroplanen är nödvändig. Detta rör även begreppet jämställdhet kopplat till sexualitet. Sexualundervisningen ska naturligtvis ge kunskap om fortplantning, preventivmedel etc, men det är också viktigt att ta upp att sexualitet även handlar om kärlek, identitet och samlevnad. Skolan måste belysa att sex och samlevnad upplevs väldigt olika av olika personer. Det är nödvändigt att tala om hur viktig kärleken mellan två människor är och att parterna ska visa respekt för varandra. Centerpartiet anser att det är viktigt att samarbeta med RFSU, ungdomsmottagningar, olika ideella organisationer, barnmorskor med flera. Detta är dock inte tillräckligt för att öka upplysningen och kunskapen om sex och samlevnadsfrågor. I en tid av en ofta missvisande bild av sex och samlevnad i massmedia måste skolans personal stärkas i sin roll, som samtalsledare med förmåga att tala om sexualitet på ett naturligt sätt.
Centerpartiet anser att det är viktigt att alla elever ges utbildning och information om sniffning, alkohol, narkotika, tobak och läkemedel (SANT). Därför bör skolan aktivt bjuda in organisationer som jobbar med dessa problem. Vi vet att attityden till att pröva så kallade partydroger har blivit mer positiv bland ungdomar på senare år vilket leder till att allt fler prövar olika former av narkotika.
I många skolor och på många orter finns det positiva exempel på hur man jobbar för att förebygga att ungdomar börjar med droger. De lokala eldsjälarna är viktiga i det drogförebyggande arbetet, men det är också viktigt att skolan ger alla elever en bra SANT-undervisning.
Skolan har en viktig uppgift i att förebygga ätstörningar. Matvanor och förhållandet till mat grundläggs tidigt. En lugn miljö i skolmatsalarna, bra skolmåltider och hemkunskapsundervisning är alla viktiga delar i att förebygga ätstörningar. En väl fungerande skolhälsovård och samarbete med sociala myndigheter är också några viktiga delar. En osund kroppsfixering ska motarbetas genom ett aktivt arbete med attityder. Skolans sex- och samlevnadsundervisning bör också ta upp ungas hälsa. Regeringen bör få i uppdrag att skapa ekonomiska resurser för framtagande av information och utbildning angående ätstörningar och hälsa. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet har under flera år påtalat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare och läkare alla rapporterat att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat i skolarbetet. Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan. Centerpartiet anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas. Detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang.
Centerpartiet välkomnar regeringens satsning på att stimulera skolorna till att arbeta för att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva. Det är viktigt att skolorna lokalt arbetar med att få barn och unga fysiskt aktiva – i skolan såväl som på fritiden.
Centerpartiet var motståndare till avvecklingen av specialskoleverksamheten. Föräldrar och elever motsatte sig nedläggningen av Ekeskolan och Hällsboskolan och tyckte att den specialkompetens som hade byggts upp vid dessa skolor skulle få finnas samlad. Utgångspunkten för en politik för funktionshindrade barn och ungdomar borde vara deras egna upplevelser av situationen. Barnen ska ha en rättighet och inte en skyldighet att gå integrerat. Segregation kan vara något positivt – när den är självvald. När nu regeringen gett kommunerna ansvaret att utforma utbildning till dessa elever är det av stor vikt att kommunerna får resurser för att klara detta.
Idag saknar blinda och synskadade barn med multifunktionshinder tillräckligt bra möjligheter att studera vidare efter grundskolan. Resultatet blir att mycket få av ungdomarna går vidare, vilket är fel. De har rätt att kunna gå vidare i sin utbildning och utvecklas i sin egen takt, oavsett ålder. Det bör därför inrättas ett nytt riksgymnasium för blinda och synskadade barn med multifunktionshinder. Vad som ovan anförts om att inrätta ett nytt riksgymnasium för blinda och synskadade barn med multifunktionshinder bör ges regeringen till känna.
Under 90-talet har antalet elever i särskolan blivit fler och fler – under de senaste åtta åren har antalet elever ökat med 52 procent. Ökningen är störst inom grundsärskolan. Variationerna över landet är stora. Olika praxis och synsätt tycks råda i kommunerna om vilka barn som ska gå i särskolan. Ett par studier pekar på att föräldrar ofta ställs inför att antingen välja grundskola med bristande resurser för särskilt stöd eller särskolan. Så får det inte vara. Det måste vara barnets egen förmåga att tillgodogöra sig undervisningen som ligger bakom beslutet att ta emot barnet i särskolan.
Det är möjligt att undvika en del av det som kan komma att bli problem i framtiden genom tidig diagnosticering i samverkan mellan skola och landsting. Detta skulle kunna ske t ex i samband med fyraårskontrollen, där personal tränad i att upptäcka sådana problem bör kunna medverka. Centerpartiets satsningar på att tidigt upptäcka läs- och skrivproblem, inrättande av specialpedagogtjänster samt individuella skolplaner skulle också vara verktyg för att upptäcka elever som behöver gå i särskola.
De fristående skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. Till och med skolminister Ingegerd Wärnersson har framhållit att det är värdefullt att det finns möjlighet att välja en skola med en alternativ pedagogisk inriktning. Mot denna bakgrund är det därför uppseendeväckande att regeringen i sin lagrådsremiss om fristående skolor ger förslag som kommer att försvåra för de fristående skolorna. Ett införande av regler som förhindrar att man startar fristående skolor i områden där den kommunala skolan lagts ned är oacceptabelt. Istället för att försvåra för fristående skolor borde regeringen fundera på varför antalet fristående skolor ständigt ökar.
De fristående skolorna är en del av en stark rörelse i samhället där människor på många olika sätt visar att de vill ta större ansvar, ha större möjligheter till egna initiativ och vara mycket mer delaktiga i samhället. Rätten att välja skola, såväl mellan kommunala skolor som mellan kommunala och fristående skolor, ska vara en självklarhet för den enskilda individen. De fristående skolorna utgör i dag för många elever ett värdefullt alternativ till de kommunala skolorna. Genom det ökade antalet fristående skolor och den mångfald dessa representerar, ökar elevernas och föräldrarnas valmöjligheter och därmed förutsättningar att få sina behov och önskemål tillgodosedda. Det är dock viktigt att Skolverket följer upp att läroplanen följs i alla friskolor.
De fristående skolorna har också betydelse för skolväsendet som helhet. Det faktum att de fristående skolorna verkar under friare former gör att nya pedagogiska metoder och arbetssätt kan prövas. Därigenom kan värdefulla erfarenheter och lärdomar från de fristående skolorna även komma de kommunala skolorna och deras elever till del. Det är viktigt att stödet till friskolorna inte minskas utan att de får ett rimligt bidrag för sin verksamhet.
De fristående skolorna har varit ett lyft för flera hotade landsbygdsskolor. Engagemanget har kommit igång, bygden har fortsatt leva och eleverna har haft möjlighet att gå kvar. Sett ur ett större perspektiv handlar det om makt över sin framtid att kunna bo och leva även utanför storstäderna. Nedläggning av ”skolan i byn” påskyndar med all säkerhet den negativa utvecklingen med folkminskning på landsbygden. Nedläggning av landsbygdsskolor är ofta en mycket kortsiktig lösning. Ingen barnfamilj flyttar till en bygd utan skola och de som bor där tenderar att flytta därifrån om skolan försvinner.
Fristående gymnasieskolor kan vara och är ett bra komplement till den kommunala gymnasieskolan, men för att vi inte skall riskera att den kommunala gymnasieskolan urholkas måste reglerna för gymnasiet ses över och bli mer konkurrensneutrala. Idag gynnas friskolorna genom att de har ”riksintag” och kommunen måste bekosta utbildningen på en friskola oavsett om likvärdig utbildning erbjuds i hemkommunen eller ej. Reglerna bör ses över för att bli mer konkurrensneutrala. Samtidigt bör reglerna för utbildning på entreprenad ses över för att göra det möjligt att i större utsträckning lägga ut även teoretiska ämnen inom gymnasieprogram på entreprenad till olika utbildningssamordnare. Innan Skolverket fattar beslut om att godkänna starten av en ny fristående skola skall hänsyn tas till kommunens förutsättningar.
Gymnasieskolan brottas idag med stora problem med bl a elever som går ut gymnasieskolan utan att vara godkända i flera kärnämnen samt elever som hoppar av sin utbildning. Lösningen ligger inte i att riva upp reformen och gå tillbaka till en gymnasieskola som redan befunnits otillräcklig. Centerpartiet vill i stället vidareutveckla reformen och ytterligare anpassa gymnasieskolan efter varje elevs förutsättningar och behov. En av regeringen tillsatt kommitté har i uppdrag att utreda och lämna förslag till struktur för den framtida gymnasieskolan. Kommittén skall bygga sina överväganden på en analys av samhällets och arbetsmarknadens förändring samt behovet av breddad rekrytering till högskolan.
Centerpartiet anser att rätten till en bra gymnasieutbildning ska garanteras alla elever. Framtidens gymnasieskola ska kännetecknas av flexibilitet, individanpassning och underifrånperspektiv och ge en bra grund för alla. Det är viktigt att alla elever får de möjligheter som en bra utbildning innebär.
En av grundtankarna i gymnasiereformen var att garantera alla elever en likvärdig grund att stå på. Detta kom till uttryck i de s k kärnämnena – ämnen som är gemensamma för alla program. Kärnämnena ska återspegla de kunskaper som är nödvändiga för alla medborgare. Kurserna bör också vara sådana att de är tillgängliga för alla elever oavsett vilket program de läser.
I Finansdepartementets långtidsutredning framgår det att efterfrågan på lågutbildad arbetskraft minskar. I en undersökning av Industriförbundet framgår att det inte finns något utrymme att sänka kraven på ungdomars kunskaper, utan tvärtom tycker företagarna att det måste till ökade ansträngningar så att eleverna uppnår de uppsatta målen.
Vad gäller frågan om kärnämnena så har dessa varit föremål för åtskilliga diskussioner.
Centerpartiet står fast vid att kärnämnen även fortsättningsvis bör vara obligatoriska inslag i alla program. Kärnämnena kan anpassas till den praktiska utbildningens ämnesområde och fack för att stimulera motivationen att lära. Det bör dock göras en översyn av kärnämnena med sikte på att minska deras antal.
Det finns redan i dag krav på att varje elev i gymnasieskolan ska ha en individuell studieplan. Det har dock visat sig att skolorna inte alltid lever upp till detta krav. Det är viktigt att individuella studieplaner upprättas för varje elev. Utvecklingssamtal ska genomföras minst en gång per termin.
Det bör införas möjlighet att tentera om gymnasiekurser. Då det nya betygssystemet är målrelaterat och tanken är att betygen ska återspegla elevens kunskaper och inte dennes prestation i förhållande till en grupp är det naturligt att möjligheten finns att genomgå särskild prövning för att höja ett betyg. Centerpartiet har tidigare avvisat regeringens inskränkningar i rätten att genomgå särskild prövning och vill att möjligheten till konkurrenskomplettering återinförs. Av praktiska skäl kan det övervägas om möjligheten till konkurrenskomplettering bör begränsas under terminstid. Prövningsinstrumentet är idag reserverat för dem som saknar betyg eller har betyget Icke godkänd i en kurs. Samtidigt finns möjligheten att inom komvux genomgå ett obegränsat antal prövningar. Möjligheten att genomgå prövning för att höja betyg bör återinföras i gymnasieförordningen – det ska vara möjligt att tentera om gymnasiekurser. Vad som ovan anförts om rätten att tentera om betyg bör ges regeringen till känna.
Införandet av en gymnasieexamen är ett viktigt steg för att kvalitetssäkra utbildningen i gymnasiet. En sådan examen, som bör vara internationellt gångbar, kan bli ett incitament till eleverna att gå igenom gymnasiet. En examen bör innehålla bl a krav på en lägsta andel godkända betyg liksom ett godkänt examensarbete. Detta innebär att examensarbetet på yrkesförberedande program bör utformas som ett yrkesprov i samverkan med berörda branscher. Genom en ny gymnasieexamen öppnas flera vägar genom gymnasieskolan, och fler möjligheter att ta igen tidigare misslyckanden erbjuds. Däremot får den inte bli en ny version av gamla tiders studentexamen, som genom sina avgörande provtillfällen mer prövade elevernas nerver än deras kunskaper. Examen bör alltså inte innehålla selekterande provtillfällen och tentamina. Införandet av en gymnasieexamen är ett viktigt steg för att kvalitetssäkra utbildningen i gymnasiet. Vad som ovan anförts om inrättande av en gymnasieexamen bör ges regeringen till känna.
Vid gymnasiestudier påbörjade före 20 års ålder skulle en garanterad rättighet att fullfölja utbildningen, upp till 25 års ålder, öka möjligheten för fler att få en godkänd gymnasieutbildning. En sådan gymnasiegaranti bör därför införas. Samtidigt bör man kunna genomföra utbildningen i sin egen takt, varvat med arbete. Vad som ovan anförts om att införa en gymnasiegaranti bör ges regeringen till känna.
Inom gymnasieskolan finns idag ett särskilt problem då skolan inte har rätt att underrätta föräldrar till myndiga elever om att eleven skolkar i skolan. En familjs ekonomi kan drabbas hårt av att studiebidrag dras in för en gymnasieelev på grund av skolk. Ett indraget studiebidrag för en gymnasieelev kan i vissa fall även leda till indraget bostadsbidrag, flerbarnstillägg, underhållsstöd och barnpension. Detta eftersom eleven då avregistreras som student.
Centerpartiet upplever det som bekymmersamt att föräldrarna har försörjningsansvaret intill 20 års ålder för gymnasieelever men att de inte har självklar rätt till information om elevernas uppförande, om de t ex skolkar, i skolan. Detta skulle kunna lösas genom att rätten att underrätta föräldrar till myndiga elever om de skolkar skrivs in i skollagen. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att öppna fler vägar fram till en godkänd gymnasieutbildning. Lärlingsutbildningen är en form där det praktiska lärandet kommer till sin rätt. Eleverna får en utbildning som förenar teori och praktik i skolmiljö och i arbetsliv. Centerpartiet har medverkat till att införa den pilotverksamhet med lärlingsutbildning som nu genomförs.
Det är viktigt att skolan samverkar med det omgivande samhället och arbetslivet. Uppläggningen av lärlingsutbildningen bör därför vara flexibel och anpassad efter rådande förhållanden. Det är också viktigt att kraven utformas så att många lärlingsplatser kan skapas i småföretag. Vi vet att de små företagen kommer att få en allt större betydelse i framtiden och därför är det viktigt att dessa ges goda möjligheter att ta emot lärlingar. Ett viktigt incitament för att få en fungerande lärlingsutbildning är resursfrågan. Utbildning kostar vare sig den äger rum i skolan eller i företag. För att särskilt små företag skall kunna medverka i lärlingsutbildning måste ersättningsfrågan lösas. I ett ökat samarbete mellan skola och arbetsliv är det viktigt att arbetslivet får ett större inflytande över gymnasieskolans utbildningar med yrkesämnen. Därigenom bedöms också arbetslivets företrädare få större intresse av att ta ansvar för utbildningar.
Lärlingsutbildning bör kunna komma igång redan första terminen på gymnasiet. Det är angeläget att utbildning på en arbetsplats kan integreras med teoretiska studier i skolan. En utgångspunkt för lärlingsutbildningen bör vara en ökad lokal frihet att bestämma tidpunkten för inledning av lärlingsmomentet i gymnasieutbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.
För Centerpartiet har krav på kompetensutveckling, livslångt lärande och vuxenutbildning varit centrala politiska mål tillsammans med en förbättrad grund- och gymnasieskola samt utbyggd högskoleutbildning. Centerpartiet bidrog genom samarbetet med regeringen till Kunskapslyftets införande. På samma sätt har Centerpartiet starkt bidragit till en expansion av högskolans utbyggnad i stora delar av Sverige.
Perspektivet livslångt lärande innebär ett starkt behov av att spränga gränser mellan olika politikområden såsom utbildningspolitik, socialpolitik, näringspolitik och arbetsmarknadspolitik. Dessutom har erfarenheterna från åren med Kunskapslyftet tydligt visat betydelsen av dels stor öppenhet för former och metoder att söka upp studerande med olika erfarenhetsbakgrund och motivation, dels satsningar inom det livslånga lärandet som en del av en satsning på tillväxt och utveckling.
Både den nationella och internationella utvecklingen visar på en starkt ökande betydelse av utbildnings- och bildningsnivån hos individer och befolkningen i sin helhet. Både för individen och samhällsekonomin i stort handlar det om ett viktigt vägval inför framtiden. I KLK:s (Kunskapslyftskommitténs) olika betänkanden finns återkommande redovisning av både svensk och utländsk forskning inom området livslångt lärande.
I svensk forskning betonas behovet att se olika former av lärande som integrerade processer. KLK redovisar för vuxenlärandet begreppen vardagslärande, lärande i arbetslivet och lärande i studier. Ett viktigt mål för samhällets satsningar inom vuxenlärandet blir därför att stödja en samordning och synkronisering av de olika lärandeformerna samtidigt som särarten för olika aktörer kan bibehållas och utvecklas. Mångfald av aktörer både inom vardagslärandet, arbetslivet och lärandet i studier är ett sätt att garantera fler valmöjligheter för individen och samhället. För att stimulera denna bredd behövs en stabil infrastruktur för livslångt lärande. Strukturen måste märkas på den lokala nivån och ges ett utvecklande stöd när det gäller lärarfortbildning, läromedel, bibliotek, hjälpmedel, informationsteknik, studiefinansiering m m. Vägledning, validering och individuellt kompetenssparande är andra viktiga instrument i framtiden.
Centerpartiet har varit pådrivande i att få till stånd en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Den borgerliga regeringen gav våren 1994 i uppdrag att frågan skulle utredas. Utredningen var färdig 1995 och den då socialdemokratiska regeringen valde att föreslå en försöksverksamhet. Försöksverksamheten kom igång 1996 och antalet platser har därefter ökat från 1 700 till 12 000. Redan när försöksverksamheten startade 1996 föreslog Centerpartiet att tempot i försöksverksamheten skulle höjas, d v s att fler platser skulle införas redan första året. Det har visat sig att intresset för att starta kvalificerad yrkesutbildning (KY) är stort. I dag finns det ca 250 utbildningar inom olika branscher. Enligt SCB har drygt 80 procent av studenterna fått arbete senast sex månader efter avslutad utbildning. Vi ser med glädje att utbildningen blivit så lyckad och populär.
Den kvalificerade yrkesutbildningen har visat sig fylla ett stort behov, något som har framkommit under försöksperioden. Samverkan med näringslivet och inte minst utbildningsdelen ”Lärande i arbete” har visat sig utomordentligt värdefulla. Den eftergymnasiala utbildningen som är direkt yrkesinriktad måste stimuleras. I detta avseende är KY mycket positivt. Det är bra att den kvalificerade yrkesutbildningen nu också permanentas.
En ökning med 500 platser per år bör ske i ett första steg för att tillgodose näringslivets efterfrågan på utbildad arbetskraft. Vid en ökning av antalet utbildningsplatser är det viktigt att en hög kvalitet på utbildningarna bibehålls.
Det är viktigt att det går att överblicka utbildningsstrukturen. Idag finns det flera eftergymnasiala yrkesutbildningar, exempelvis påbyggnadsutbildningar inom komvux, yrkesteknisk högskola, vissa yrkesutbildningar inom folkbildningen och kvalificerad yrkesutbildning. Hur dessa inordnas i utbildningsstrukturen, hur de kan värderas om den studerande sedan vill läsa vidare och hur vissa av dem finansieras är inte alltid helt klart. Regeringen bör därför göra en översyn och en samordning av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna. Detta bör ges regeringen till känna.
I en ny utbildningsstruktur på eftergymnasial nivå är det en lång rad behov som skall tillgodoses. Samtidigt är det viktigt att inte medverka till att skapa ett nytt ”lappverk” där meritvärdet av genomgången utbildning är oklar. Inte minst måste utbildningarna vara gångbara inom övriga EU-länder samt i ett internationellt perspektiv.
Det behövs ett väl fungerande och tydligt system för validering av inhämtade kunskaper för att kunna värdera och jämföra olika utbildningar. Detta skulle underlätta övergångar till och från högskolornas utbildning i såväl nationellt som internationellt perspektiv. Regeringen bör återkomma med förslag om valideringssystem för de eftergymnasiala utbildningarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Idag har alla vuxna en lagstadgad rätt från 20 års ålder att delta i grundläggande vuxenutbildning motsvarande grundskola. Kommunerna har skyldighet att inte bara tillhandahålla utbildning utan också aktivt verka för att boende i kommunen som saknar grundskolekompetens deltar i utbildningen. Det bör även finnas en liknande lagstadgad rätt att delta i gymnasial vuxenutbildning. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen har valt att lägga relativt få förslag som stärker de funktionshindrades möjligheter till studier. Regeringens hantering av vuxenutbildning för personer med funktionshinder snarast förstärker vuxenutbildningens brist på solidariska ambitioner. Detta trots att vuxenutbildning för personer med funktionshinder är en fråga som uppmärksammats i flera sammanhang. Genom bl a initiativ i riksdagen tillkom de tilläggsdirektiv till KLK som resulterat i en omfattande redovisning i KLK:s delbetänkande Vuxenutbildning för alla och slutbetänkandet Kunskapsbygget 2000.
Några förslag är särskilt principiellt viktiga, t.ex. att personer med särskola som bakgrund bör ha tillträde till vuxenutbildning efter samma principer som övriga vuxna. Den lagliga begränsningen måste undanröjas ur lagstiftningen. Vad som ovan anförts om att ge personer med särskoleutbildning tillträde till vuxenutbildning bör ges regeringen till känna.
Personer som omfattas av rätten till personlig assistans skall ha tillgång till personlig assistans om personen vill delta i vuxenutbildning. KLK skriver att utnyttjandet av rätten till assistansersättning inte förändras av att någon deltar i vuxenutbildning. KLK ser inte att förslaget leder till ökade kostnader. Förslagen om att betrakta utbildning som en del i det daglig livet och som därmed utgör underlag för rätten till assistans enligt LSS är både principiellt viktiga och en praktiskt effektiv väg att öppna vägen till vuxenutbildning för många personer med funktionshinder. Vad som ovan anförts om att låta vuxenutbildning vara underlag för rätt till personlig assistans enligt LSS bör ges regeringen till känna.
Utvärderingar både inom Kunskapslyftet och i andra sammanhang (Statens utvärdering av folkbildningen, SUFO, 1996) visar mycket goda resultat hos både folkhögskolorna och studieförbunden när det gäller sätten att söka upp de studerande, sätten att lära ut och deltagarnas egen tillfredsställelse. De kommunala och statliga utbildningarna för vuxna har därför, liksom högskolan, mycket att vinna på att se folkbildningens strategiska betydelse för att lyckas med målet att nå alla.
Folkbildningen och studieförbunden spelar enligt statistik från såväl SCB som Skolverket en allt större roll inom Kunskapslyftet. Förmågan att nå studieovana grupper och personer med funktionshinder bl a genom annorlunda studieformer har dokumenterats i olika utvärderingar. Därför minskar möjligheterna att uppfylla de föreslagna målen för den framtida vuxenutbildningen när studieförbundens möjligheter att agera begränsas.
Centerpartiet anser att studieförbunden bör tillföras 5000 platser åren 2003–2005 genom en omfördelning av det totala antalet årsstudieplatser. Från 2006 bör dessa inarbetas i ordinarie folkbildningsanslag till studieförbunden via Folkbildningsrådet. Vad som ovan anförts om omfördelning av årsstudieplatser till studieförbunden bör ges regeringen till känna.
Folkhögskolan ger en god medborgerlig bildning och är för många en livsutvecklande skolform. Utbildningen ger grundläggande behörighet till högskolestudier.
Folkhögskolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. Det finns idag sammanlagt 147 folkhögskolor i Sverige. Den frihet som folkhögskolorna har att utforma sina kurser utifrån skolans speciella inriktning och profil ger stora möjligheter för kursdeltagarna att påverka studiernas inriktning och innehåll efter förkunskaper, intressen och behov. Utmärkande för folkhögskolans undervisning är att man ofta arbetar med temastudier och projektarbeten. Här är kursdeltagarnas erfarenhet av arbets- och samhällsliv en stor tillgång för arbetet.
Folkhögskolorna erbjuder många särskilda kurser, t ex i musik, mediekunskap, konsthantverk, teater, språk, friskvård och turism, där en större del av studietiden ägnas åt det ämnesområde man valt. En del av dessa kurser är yrkesinriktade. Som exempel kan nämnas utbildning till fritidsledare, dramapedagog, journalist, kantor och behandlingsassistent.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Sofia Jonsson (c) |
|
|
Margareta Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
|
Erik Arthur Egervärn (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Birgitta Sellén (c) |