Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med syftet att finna metoder för en jämnare könsfördelning i arbetet bland barn.
Utbildningsdepartementet tog under slutet av 1960-talet upp frågan om huruvida man genom att ändra intagningsreglerna till en utbildning med sned könsfördelning kan åstadkomma jämnare könsfördelning män–kvinnor. Den enda fackliga organisation som för sitt områdes räkning gick med på försök med könskvotering var Förskollärarförbundet och försöksverksamheten inleddes hösten 1971. Denna försöksverksamhet pågick fram t.o.m. början av 1980-talet, då Förskollärarförbundet slog fast att verksamheten inte uppnått de effekter man önskade – nämligen att männen skulle fungera som identifikationsobjekt för barnen i mindre stereotypa roller än vanligt.
Försöksverksamheten utvärderades i rapporten av Inga Wernersson och Rolf Lander, Män och kvinnor i barnomsorgen – En analys av könskvotering, yrkesval och arbetstrivsel.
Barn har behov av att kunna identifiera sig med både män och kvinnor. Det är därför olyckligt att könsfördelningen är så sned just i arbetet bland barn i såväl förskola som de tidigare åren i skolan. Det är viktigt att en uppföljning görs om hur utvecklingen har sett ut under senare tid, och att metoder utvecklas för att locka männen till arbete bland barn. Givetvis spelar löneproblematiken en roll, men det finns många goda kvalitativa värden i arbetet bland barn, som bättre behöver lyftas fram. Inte minst måste den pedagogiska diskussionen få ett försprång framför de ekonomiska, strukturella och administrativa problem som idag dominerar debatten.
Mitt förslag är att en utredning tillsätts för att utreda möjligheter till en jämnare könsfördelning av anställda bland barn.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |