Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda medel till Örebro universitet för kostnader för tolkar till döva, dövblinda och hörselskadade studenter.
Örebro som region är den enda ort i Sverige där döva och hörselskadade barn och ungdomar kan gå i förskola, grundskola och gymnasieskola i teckenspråkig miljö. Detta förhållande är unikt inte bara i Sverige utan också i världen. I Örebro finns den största förskolan och den största av landets fem specialskolor för döva och hörselskadade barn och ungdomar i landet. Ungdomar kan efter grundskolan fortsätta på Riksgymnasiet för Döva (RGD) och Riksgymnasiet för Hörselskadade (RGH) i Örebro.
Expertisen och resurserna på svenskt teckenspråk har koncentrerats till Örebro. Det faktum att Örebro utgör ”huvudstad” för döva och hörselskadade personer gör att många familjer flyttar dit för att barnen skall få tillgång till goda utbildningsmöjligheter i teckenspråkiga miljöer. Konsekvensen av att många döva och hörselskadade samlas i Örebro blir att de också har tillgång till aktiviteter utanför skolan.
Någon möjlighet att fortsätta sin utbildning vid universitet eller högskola i teckenspråkig miljö, dvs en miljö där informationen mellan student och lärare sker direkt via teckenspråk, har dock döva och hörselskadade ungdomar inte. Deras möjlighet till universitetsstudier är begränsad till individualintegrering i hörande miljö om de kan erbjudas tolk. I dag förekommer dock att teckenspråkiga studenter som blivit antagna till olika utbildningar vid Örebro universitet inte kan erbjudas tolkning. Detta innebär i praktiken att de inte kan gå den utbildning de antagits till. Situationen blir alltmer ohållbar för varje år som går, i takt med att fler och fler tolkanvändare söker sig till akademiska studier. Aldrig har så många tolkanvändare sökt sig till Örebro universitet som inför höstterminen 2001.
Tolksituationen har förbättrats mycket de senaste åren. Det som skapar problem är inte i första hand brist på tolkar utan brist på tillgängliga medel. Av budgetpropositionen för 2002 framgår att universitetet erhåller en miljon kronor från år 2002 för att bygga upp den teckenspråkiga miljön. Dessa medel förslår dock inte långt när det gäller kostnaderna för att göra utbildningen tillgänglig för dem som är i behov av tolkning.
Universitetet avsätter i likhet med andra universitet och högskolor 0,15 procent av grundutbildningsanslaget, för närvarande ca 650 000 kronor, för särskilda stödåtgärder för studenter med funktionshinder. Universitet och högskolor söker i efterhand ersättning för de kostnader man haft hos Stockholms universitet, som har uppdraget att fördela det nationella anslaget för stödinsatser till studenter med funktionshinder mellan universiteten och högskolorna. För närvarande uppgår det nationella anslaget till 16,9 miljoner kronor per år. Detta anslag höjdes för år 2001 med 1,9 miljoner kronor och höjs med ytterligare 4 miljoner kronor från år 2003. I fortsättningen skall även enskilda utbildningsanordnare med examensrätt få del av dessa pengar, något som länge varit önskvärt.
Örebro universitet beräknar att under år 2001 förbruka 6,5 miljoner kronor (2 miljoner kronor mer än år 2000) på kostnader för tolkar. Universitetets kostnader har alltså ökat med i stort sett samma belopp som det nationella anslaget till Stockholms universitet ökat. Utgiften är ”förskotterad”, men ingen garanti finns för att universitetet erhåller sökta medel från Stockholms universitet.
Med tanke på den utveckling mot en teckenspråkig miljö som Örebro universitet strävar efter är det nödvändigt att anslå särskilda medel direkt till universitetet för de beräknade tolkkostnaderna, inte minst med tanke på de studenter som inte själva skall behöva oroa sig för om studierna är tillgängliga för dem eller ej.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Rose-Marie Frebran (kd) |