Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en stärkning av idrottsämnet på samtliga stadier i det svenska skolsystemet.
Sambandet mellan hälsa och fysisk aktivitet är mycket väl dokumenterat. Bland vuxna läggs inom många olika verksamhetsområden allt större vikt vid friskvårdande insatser i form av hälsoprofilbedömningar, kostråd, motion och fysisk träning. På många arbetsplatser bereds de anställda möjlighet till fysisk aktivitet i form av motionsgymnastik eller annan träning under arbetstid.
Sverige har för närvarande dramatiskt stigande sjukvårdskostnader. Belastnings- och förslitningsskador och utbrändhet är allvarliga problem för såväl den enskilde som för företag och samhälle. Sjukfrånvaron ökar. Vid mönstring till värnplikten har oroande rapporter lämnats om ungdomars viktökning och försämrade konditionsvärden.
Det är ett väl dokumenterat faktum att fysisk inaktivitet medför negativa fysiologiska och psykologiska effekter. Ett ökat antal sjukdomstillstånd är relaterade till fysisk inaktivitet. Fysisk aktivitet ingår därför som en naturlig del i det förebyggande hälsoarbetet, liksom vid behandling av många sjukdomstillstånd.
För barn och ungdomar har skolans idrottsämne en nyckelfunktion ur hälsosynpunkt genom att alla elever får del av undervisningen. För de mindre barnen är den motoriska utvecklingen av avgörande betydelse för förmågan att läsa och skriva. Idrottsämnet är det enda ämne i skolsystemet som är direkt hälsoinriktat. Regelbunden fysisk träning under uppväxtåren har stor betydelse för barn och ungdomars fysiska och psykiska utveckling.
Regelbunden fysisk träning förbättrar hälsan på många sätt. Genom fysisk aktivitet stärks hjärt/kärlfunktionen. Musklernas styrka, förmåga och rörlighet ökar och viktökning motverkas. Dessutom stärks skelettet samtidigt som hållning, rörelsestil och självkänsla förbättras. Det är också klart dokumenterat att regelbunden fysisk aktivitet ökar elevernas mentala förmåga, inlärningsprestationer och lust att lära. Regelbundna motionsvanor och intresse för fysisk aktivitet innebär också att fritiden får ett rikare innehåll.
En pedagogiskt inriktad idrottsundervisning som syftar till att ge eleverna rörelseskolning, kunskap om den egna kroppens funktion, träningslära, ergonomi och personlig hälsovård samt allsidig regelbunden fysisk träning är grundläggande för ett förebyggande friskvårdsarbete.
Idrott är det enda ämne i skolan som påtagligt arbetar med kroppen, dess funktioner och behov. Idrottsämnets huvuduppgift är att göra alla elever medvetna om vikten av att sköta sin kropp och hälsa samt att hos dem skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet.
En regelbunden idrottsundervisning på alla skolans stadier som lägger grunden för goda vanor innebär:
För eleven:
en förbättrad hälsa på kort och lång sikt
en förutsättning för bättre studieresultat
kunskaper för att aktivt och meningsfullt kunna utnyttja fritiden
För samhället:
mindre produktionsbortfall
besparingar inom vårdområdet
ett berikande av det totala kulturinnehållet
För yrkeslivet:
bättre tränade och ergonomiskt och arbetsmiljömässigt mer medvetna anställda, vilket leder till mindre sjukfrånvaro och mer harmoniska medarbetare.
I vårt moderna samhälle med ökad automatisering, moped- och bilåkande, TV-tittande och datorsittande är fysisk aktivitet inte längre en naturlig del av den dagliga livsföringen. Många ungdomar som tidigare tränat idrott på sin fritid slutar att träna när de börjat på gymnasiet. Orsakerna varierar, men för många gymnasieelever är skolans idrottsundervisning de enda tillfällen då fysisk träning bedrivs.
I början av 1900-talet hade läroverkseleverna 45 minuter gymnastik om dagen, sex dagar i veckan. År 1928 infördes 15–20 friluftsdagar per läsår med motiveringen att elevens arbetsvecka innehöll så mycket stillasittande arbete. På gymnasiestadiet har i dag idrottsämnet färre timmar än någonsin tidigare i ämnets 190-åriga historia.
Andra industriländer i västvärlden har i dag större tidsutrymme för obligatorisk idrottsundervisning, eftersom man är medveten om betydelsen av detta för folkhälsan. Den amerikanska kongressen antog, 1987, en resolution som förespråkar att delstaterna skall införa daglig idrottsundervisning för alla barn från förskole- och upp till och med gymnasieåldern.
Idrott är det enda skolämne som är direkt hälsoinriktat och kopplat till samhällets förebyggande hälsovård. Huvudmomenten är motorik, ergonomi och hälsa, träningslära, idrottsaktiviteter, rörelse, dans, rytmik och friluftsliv. Inte minst mot bakgrund av ökningen av beslastningsskador, förslitningsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar kan det ses som en framtidsinvestering att idrottsämnet ges en starkare ställning. Idrott måste ingå som ett obligatoriskt skolämne på alla stadier och ges ökat utrymme i den svenska skolan.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Karin Falkmer (m) |