Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om skolundervisning i 1900-talets historia.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en upplysningskampanj om de massmord som begåtts i kommunismens namn.
Regeringen har anslagit 9,2 miljoner för ”insatser som syftar till att utveckla undervisning i 1900-talets historia”. Anslaget är ett led i arbetet att värna och stärka de grundläggande demokratiska värdena, säger statsrådet Wärnersson. Man vet genom en utvärdering av Skolverket att skolelever har goda kunskaper om nazismen och Förintelsen, men inte om andra totalitära regimer, i praktiken kommunismen. Inte heller finns tillräckliga kunskaper om de krafter som ligger bakom den internationella terrorismen.
Uppsala universitet och Södertörns högskola har fått i uppdrag att utveckla och utforma undervisningsmaterial om Förintelsen. Detta är i sig vällovligt, och det är nödvändigt att bevara och vårda kunskapen om Förintelsen än mer intensivt nu när ögonvittnen minskar i antal och händelserna glider bakåt i tiden. Men 1900-talets brutala historia varken började eller tog slut med förintelsen eller nazismen och fascismen. Det är tilltalande, men allt för enkelt och lättvindigt, att begära att kommunismens förbrytelse behandlas och ställs upp parallellt med de två andra –ismerna. Det räcker inte till. Det bör ligga i allas och envars medvetenhet att demokratin alltid är hotad eller hotas från både höger och vänster. Det finns samband mellan pogromer, förintelseläger och etniska rensningar på Balkan, mellan Stalins terror, dramat på Himmelska fridens torg, förföljelser av tusentals falungongutövare och förföljelser av oliktänkande världen över, mellan stater som praktiserar dödsstraff, håller summariska rättegångar och inte tillåter en fri press. Det finns likhet mellan kolonialmakternas förtryckarregimer i tredje världen och Sovjetunionens ockupation av de Baltiska staterna.
Det finns däremot en klar skillnad mellan demokrati och stabilitet, mellan oviljan att genomskåda propagandan och att bemöta den, mellan att tiga och att handla, mellan att prioritera ekonomi och handelsutbyte på människovärdets bekostnad.
För att de övergrepp på människor och demokratier som skett under 1900-talet inte ska framstå som passerade engångshändelser måste dessa samband förtydligas, likaväl som den positiva utveckling vi på demokratisk väg fått, inte minst i större delen av Europa, under senare år. I Skolverkets utvärdering av undervisning i 1900-talets historia framgår att det finns en brist på engagerande och lättillgängligt material om utvecklingen i Sovjetunionen och Östeuropa. Jag föreslår därför en upplysningskampanj.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Harald Nordlund (fp) |