Motion till riksdagen
2001/02:Ub291
av Sten Tolgfors (m)

Skolan och vinstintresset


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inte ett enda barn kommer att gå ur skolan med bättre kunskaper genom att friskolor förbjuds att göra vinst.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att varje friskola självständigt skall kunna besluta om vad ett eventuellt överskott skall användas till.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inget barn skall tvingas gå i en sämre skola för att kommunala skolor skall skyddas från konkurrens.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att endast utbildningens kvalitet och inte skolors huvudman bör spela roll vid bedömningen av skolor.

Bara goda skolor kan göra vinst

Socialdemokraterna talar om att införa en ny bolagsform för skolor, som skulle vara av ”non-profit”-karaktär. Av någon anledning anser regeringen att det är fult och fel om skolverksamheter går med vinst. Däremot funderar man inte på att stifta lag som förbjuder kommunala skolor och skolförvaltningar att göra underskott, dvs. förbruka mer pengar än man har rätt till.

Fria skolor kan inte göra löpande underskott, för då tvingas de lägga ner. De måste göra minst nollresultat, men gärna vinst, för att säkra verksamhetens fortlevnad. Människor riskerar sina pengar när de investeras i undervisnings- och skolverksamhet. För detta risktagande är det rimligt att man, som vid alla investeringar, kompenseras. Det är tydligen, enligt regeringen, acceptabelt att banksparande ger avkastning i form av ränta, men om samma pengar i stället investeras i skolverksamhet, så får ingen avkastning på pengarna utgå.

Det grundläggande är dock att bara skolor som levererar bra resultat och har ett stort söktryck kan göra goda ekonomiska resultat. Dåliga skolor kan och kommer inte göra vinst. God verksamhet skall premieras. Varje friskola skall självständigt få besluta om vad ett eventuellt överskott skall användas till.

Bara kvaliteten betydelsefull

Viljan att förbjuda vinst i fria skolor är bara ännu ett exempel på hur Socialdemokraterna vill göra allt annat än utbildningens kvalitet och resultat till en huvudfråga. Inte konstigt då att en fjärdedel av alla barn går ur grundskolan utan fullständiga grundkunskaper.

Förslaget om att förbjuda skolor från att göra vinst kommer inte från dem som arbetar i skolan, dem som driver friskolor, eller ens allmänheten. Det stammar från regeringens behov att styra bort debatten om skolans brister och i stället fokusera diskussionen på skolans huvudmän och organisation.

Inte ett enda barn kommer att gå ur skolan med bättre kunskaper på grund av regeringens stora utbildningspolitiska utspel att förbjuda vinst i friskolor.

Inkonsekventa argument

Regeringens mening att det är fel att göra vinst på skattemedel får i sin förlängning absurda konsekvenser. Varje gång en kommun köper en vara eller tjänst betalas detta med skattemedel. Innebär det att regeringen vill stoppa entreprenader inom den tekniska sektorn i kommunerna? Skall privata snöröjare, sophämtare och parkanläggare förbjudas att göra vinst på sin verksamhet? Skall den som levererar kontorsmaterial, eller städar kommunens lokaler förbjudas göra vinst? Dessa saker finansieras ju också med skattemedel.

Eller ställt på sin spets: Det skall förbjudas att göra vinst på undervisningen i skolan, men det är acceptabelt att göra vinst på skolböckerna, pennorna och städningen av skolan. Det visar hur inkonsekvent och krystat regeringens resonemang är.

Skolans huvudman är ointressant

Hösten 2001 föreslog statsministern att en ny form av kommunala friskolor skall utvecklas. ”De som vill tillföra något och känner sig hämmade av ett stort kommunalt system som inte lämnar tillräckligt utrymme för deras initiativ”, skall enligt statsministern kunna starta kommunal friskola.

I och med detta erkänner statsministern att den kommunala enhetsskolan inte klarar att ta tillvara lärarnas vilja och förmåga att utveckla skolan. Hans uttalande är, även om han knappast insåg det, ett grundskott mot dagens organisation av den kommunala skolan.

Idén är för övrigt inte ny, utan har inspirerats av moderaternas krav på kontraktsskolor i kommunerna, där skolans medarbetare tar över verksamheten inom kommunens ram.

Förslaget visar regeringens inkonsekvens i skolpolitiken. I september 2000 menade statsministern att en utveckling där kommunala gymnasier konkurreras ihjäl av fristående gymnasier måste stoppas. Kommunala skolor skall skyddas från konkurren från friskolor.

Men det intressanta är att kommunala skolor kan konkurreras ut också med statsministerns förslag. Statsministern ser dock ingen konflikt i konkurrensen mellan kommunala skolor och kommunala friskolor. ”Inte alls. Det kan bli en mycket fruktsam tävlan inom en kommunal ram,” sa Persson till TT.

Varför är det bättre att en kommunal skola konkurreras ut av en kommunal friskola, än av t.ex. en föräldradriven friskola? Hur kan huvudmannen för skolan vara viktigare än utbildningens kvalitet och elevernas val?

Om eleverna väljer en bättre skola, så är det väl bara bra? Ingen skall tvingas gå i en sämre skola för att kommunala skolor skall skyddas från konkurrens.

Det har inget som helst egenvärde om skolans huvudman är kommunal eller fristående. Endast utbildningens kvalitet borde spela roll vid bedömningen av skolor. Varken elever, föräldrar eller lärare har intresse av att dåliga skolor skyddas från konkurrens av bättre skolor.

Sannolikt finns det ett antal kommunala skolor som tvärtom borde stängas, eller reformeras i grunden, eftersom kvaliteten brister. Men vid fritt skolval blir elevernas val det avgörande för vilka skolor som finns. Det blir upp till varje skola att övertyga eleverna om sin kvalitet. Men statsministern vågar inte acceptera barnens och föräldrarnas val.

Stockholm den 2 oktober 2001

Sten Tolgfors (m)