Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det nuvarande behovet av alternativa utbildningar.
I Fabrik- och Hantwerks-Ordning; Given Stockholms Slott den 22 december 1846 står det att läsande följande om bl.a. lärlingar:
32 § 1 mom. Då lärling af fabriks- eller hantwerksidkare antages, bör med honom eller, om han omyndig är, med hans laglige målsman, i tillkallande witnens närwaro, upprättas kontrakt i twenne exemplar, som noga upptager lärotiden och öfriga willkor. Det ena exemplaret förwaras af idkaren, det andra af lärlingen eller hans målsman. Idkare må dock kunna, under högst tre månaders tid, hafwa lärling på prof.
Detta är historia men hade naturligtvis stor betydelse i mitten av artonhundratalet, då författningen för bl.a. hantverkare förnyades. Nu skriver vi 2001 och det är av största vikt att det sker en förnyelse av lärlingsutbildningen.
I den aktuella rapporten ”Lärlingsutbildning – attraktiv yrkesutbildning för Stockhomsregionen” framkommer att 60 procent av de företag som besvarat enkäten anser att de haft svårigheter att rekrytera medarbetare med relevant yrkesutbildning. Av de tillfrågade företagen anser 80 procent att en modern form av lärlingsutbildning skulle behövas, och 81 procent av dessa företag ställde sig positiva till att ta emot lärlingar. Som vi här ser är lärlingsutbildningar en av lösningarna på ovanstående problem.
Regeringen har dragit igång en så kallad ny modern lärlingsutbildning. Denna har dock inte blivit någon framgång och svarar vare sig mot elevernas eller företagens utbildningsbehov. Det är därför av stor vikt att det införs en lärlingsutbildning som är mera bransch- och företagsinriktad. Vidare är det viktigt att både företagen och eleverna får ersättning för utbildningen och att ersättningssystemet ses över så att elever kan deltaga i lärlingsutbildning i andra kommuner än hemkommunen.
Ovanstående text kan tyckas fokusera på näringslivet, men det blir dessutom allt tydligare att en lärlingsutbildning måste inrättas i gymnasieskolan för att ge praktiskt intresserade eller skoltrötta elever ett bra skolalternativ.
Begåvning, fallenhet och läggning för praktiskt lärande har under alltför lång tid varit styvmoderligt behandlade vad gäller hantverksyrket. Vi ser betydelsen av att skapa en rad alternativ för de elever som inte senare tänker söka till utbildning vid universitet och högskola. För de ungdomar som har sin begåvning i händerna och som vill lära sig ett hantverk måste förutsättningarna förändras. Denna målgrupp önskar vi erbjuda en kvalificerad lärlingsutbildning där deras talanger och intressen tas till vara och utvecklas. Teoretisk undervisning skall inte uteslutas utan kombineras med praktik i relevanta företag.
I en aktuell verklighetsbeskrivning från Skolverket visar statistik att en hög andel gymnasieelever saknar fullständigt slutbetyg från gymnasiet. Samtidigt presenteras en ännu högre siffra för de elever som saknar behörighet till högskolan efter gymnasieexamen. Detta kan vi inte blunda för. Förklaringen till detta allvarliga läge är att den gymnasiereform som genomfördes i början av 90-talet utgick från att alla skulle formas i samma mall genom att bli tvingade att läsa samma teoretiska kärnämnen. Detta trots att många elever vill utveckla sina praktiska färdigheter. Resultatet har som vi kan se blivit att många inte klarar av kraven i gymnasieskolan utan i värsta fall hoppar av helt.
Inför en lokalt utformad och företagsinriktad lärlingsutbildning där huvudmännen kan utgöras av olika aktörer såsom kommunala gymnasieskolor, friskolor och utbildningsföretag.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Anne-Katrine Dunker (m) |
Cristina Husmark Pehrsson (m) |