Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att ge grundskollärare högre kompetens i jämställdhetsfrågor rörande skolundervisningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om betydelsen av att på pedagogisk väg ge grundskoleelever större förståelse för jämställdhet mellan könen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om angelägenheten av att regelbundet förnya läromedlen för att så långt som möjligt slippa de äldre och stereotypa könsrollerna som finns i gammal skollitteratur.
I läroplanen Lpo 94 betonas att jämställdhet som värdegrund skall vara synlig i undervisningen och i skolans planering och verksamhet. "Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter” står det. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan och de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma elevernas uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.
Läroplanens vackra ord till trots så utsätts ändå flickor för kränkande ord och behandling i skolvärlden. Det är inte bara kvinnliga elever utan även lärare som, utan stöd i skollagen för att ingripa, kallas för diverse namn som anspelar på deras kön. Det måste framgå på ett tydligare sätt i skollagen att liknande beteende inte accepteras i skolans värld.
Kunskap om jämställdhetsfrågor, könstillhörighetens betydelse i undervisningen och den sociala miljön i klassrummet måste ges till alla lärare. Alla lärare bör få kunskap om genus (det sociala könet), om jämställdhet och om hur undervisningen kan utformas så att den motsvarar båda könens förutsättningar och intressen. Fortbildning inom detta område bör prioriteras. Trots att jämställdhet finns med i läroplanen är det alltför sällan som jag ser lärare som har den kunskap som behövs för att beakta genusperspektivet i skolan, liksom det bara är ett fåtal unga tjejer som uppmuntras till att läsa vidare på tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Flickors och pojkars olika villkor bör medvetandegöras när det gäller skolornas satsningar på naturvetenskap och teknik. Även i Skolverkets kommentar till grundskolans kursplaner och betygskriterier år 2000 lyfts betydelsen av genusperspektivet på utbildningen och i inlärningen fram.
Flickor och pojkar bemöts på olika sätt i skolan och de upplever vanligtvis liknande situationer på två skilda sätt. Deras situation och reaktion påverkas av könstillhörigheten på en rad olika sätt som kommer till uttryck i bland annat samspelet mellan lärare och elev, val av innehåll och arbetsformer, liksom i bedömningar av prestationer och resultat. Att anpassa inlärningssituationer och metoder efter flickors och pojkars förutsättningar är en pedagogisk fråga som bör ses som en utmaning för skolan. För att anta denna utmaning behöver lärarna uppdateras på den nya kunskapen inom det aktuella värdegrundsområdet jämställdhet.
I dag borde det finnas erfarenheter av hur det övergripande kunskapsområdet jämställdhet förs in i undervisningen samt vilka åtgärder som bör vidtas för att undervisningen skall tillgodose både flickors och pojkars likvärdiga möjligheter till utveckling och lärande. Var dokumenteras denna erfarenhet och hur används den i praktiken? Betydelsen av att upphöja den här typen av erfarenheter till kunskap anser jag vara viktig, annars kommer inte nästkommande kull av elever att kunna dra nytta av den.
I en utvärdering gjord av Skolverket framkommer det att få lärare uppfattar jämställdhet som ett angeläget ämne att arbeta med på särskilt sätt. Här bör det påpekas att jämställdhetsarbetet i skolan inte är frivilligt. Skolan skall enligt skollagen främja jämställdhet mellan könen, och enligt de nyligen reviderade kursplanerna för grundskolan skall det alltid avsättas tid för diskussion och reflektion kring bl.a. begreppet jämställdhet. Många anser att skolan är jämställd eller att det allmänna arbetet med värdefrågor automatiskt inbegriper jämställdhet varför man inte behöver lägga ned extra resurser på det. I skolan saknas det konkreta metoder för att arbeta med jämställdhet. Skolverket säger att arbetet med jämställdhet har kommit helt i skymundan.
Det är viktigt att regeringen genom Skolverket går igenom med kommunerna hur de har uppmärksammat jämställdhetsarbetet. Detta borde vara obligatoriskt i deras uppföljning och utvärdering av arbetet där frågorna kan tas upp i samband med annat värdegrundsarbete. Först när detta kan genomföras kan skolan kvalitetssäkras.
Jämställdhet är i skolans värld såväl en pedagogisk fråga som en fråga om kunskap, liksom en attityd och ett förhållningssätt. Barn och ungdomar formar sin (köns)identitet under skolåren genom intryck och erfarenheter från omgivningen. Deras uppfattningar om manligt och kvinnligt tar form och blir föreställningar som kan komma att sätta gränser för elevens utveckling i t.ex. de yrkesval som anses möjliga. Det som blir aktuellt i det här resonemanget är hur lärare agerar före, under och efter undervisningen, där betydelsen av lärarens kunskap om flickors och pojkars olika förutsättningar är stor.
Läraren bör dessutom ha insikt i och erkänna att könsskillnader existerar, att lärandet inte är en könsneutral process och att kunskapsinnehållet inte ska betraktas som könsneutralt. Med detta i bagaget kan läraren påverka att diskriminering i undervisningen minskar. Detta kunskapsområde har nu fått en plats i de blivande lärarnas grundutbildning i och med att riksdagen beslutat om en ny lärarutbildning som trädde i kraft den 1 juli 2001. I den lyfts det fram att lärarstuderande skall ges en kompetens att dels förmedla och förankra samhällets och demokratins värdegrund i skolan, dels inse betydelsen av könsskillnader i undervisningssituationen och vid presentation av ämnesstoff. Detta är en positiv ändring i högskoleförordningen som tagits med i målbeskrivningen för den nya lärarexamen, men detta gäller endast de som idag studerar till att bli lärare, inte de som redan finns på plats i skolvärlden. Det bör även läggas in som en prioriterad fortbildning och kompetensutbildning för etablerade lärare. Det borde ligga på regeringens ansvar att detta införs och efterlevs.
Även läromedlen borde gås igenom utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Flertalet läromedelsförlag kan i dag inte blunda för det faktum att jämställdhetsperspektivet måste finnas med i läromedlen. Att uppdatera fakta utifrån nya råd och rön är en del av förlagens vardag, vilket också skulle behöva bli en del av skolans.
Vad regeringen inte har uppmärksammat är att läroböcker ofta är bärare av traditionella kvinnliga och manliga mönster som på intet sätt speglar den aktuella forskningen och jämställdhetsdebatten. Detta problem kan komma att minska om intressenter ges tillträde till skolans värld genom exempelvis sponsring av undervisningsmaterial. Det skulle inte endast ge en kvalitetsökning av läromedlen utan även ge skolvärlden en chans till regelbunden genomgång, uppdatering och sållning av litteraturen.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |