Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förtydligande av 4 kap. 7 § skollagen (1985:1100).
Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten för elev att erhålla resebidrag vid val av annan skola.
Skollagen erbjuder elever valfrihet att välja skola. Denna rättighet är inskriven i 4 kap. Grundskolan § 6. Denna möjlighet för elever och föräldrar att välja skola skapar en mångfald som i sin tur skapar pedagogisk utvecklingskraft. Allt fler elever och föräldrar efterfrågar möjligheten att välja bland olika profiler och kvaliteter. Tacksamt nog är den tiden bakom oss när föräldrar passivt överlämnade barnen vid sju års ålder till skolan som myndighet och institution.
I stort sett alla kommunala skolor arbetar nu efter egen profil, vilket skapat möjlighet för skolan att fördjupa sig inom ett eller flera områden. Detta har stöd i Läroplan 94 och verbaliseras som ”Skolans val” och ”Elevens val”. Härigenom har särskilt intresserade elever möjlighet att aktivt välja och komma till önskad skola.
Elevers och föräldrars medvetenhet om kvalitet har gjort att begrepp som ”bra skola och skolmiljö” samt professionell personal får allt större betydelse. I framtiden kommer sannolikt dessa värden i allt större grad att ligga till grund för val av skola.
Val av annan grundskola (kommunal eller fristående) än den som kommunen föreslår kommer också att innebära fler skolresor än tidigare. Idag gäller att kommunen är skyldig att såväl arrangera som bekosta transport till och från anvisad skola, om avståndet är för långt.
Elev som väljer en annan skola möts av helt andra regler. Tolkningen är något osäker, men reglerna tolkas så att familjen själv får svara för transport och finansiera densamma.
För att det fria valet av skola skall förverkligas måste ett system skapas som ger alla elever lika rätt att nå sin skola oavsett om det är skolan i närområdet eller en annan skola inom rimligt pendlingsavstånd.
Man skulle kunna jämföra elevers situation med andra i samhället som har behov av att transportera sig från hemmet till t.ex. gymnasieskola eller arbetsplats.
Elever som går på gymnasiet erhåller bidrag till sina transporter från bostaden till gymnasieskolan. För denna åldersgrupp behöver man inte tänka på familjens ekonomiska situation. Alla elever har samma förutsättning. Det innebär att möjligheten att välja skola förverkligas för dem som nått upp till gymnasieskolan.
Samma förmåner finns i förvärvslivet. Arbetstagare äger rätt att själv välja ”annan” arbetsplats och får del av samhällets transportkostnader genom avdragsrätten i deklarationen för resor till och från arbetet. Det är en rättvisefråga att kunna välja såväl arbetsplats som gymnasieskola. Men tydligen inte grundskola, om man vill få stöd för transportkostnaden.
Åtgärder måste vidtagas för att förtydliga vad som gäller för transporter av elever som enligt direktiven valt annan skola är av kommunen angiven närskola.
Vem skall bekosta resorna som bör ske med kollektiva färdmedel?
Vem är ansvarig för att transportmöjlighet anordnas för elev som valt annan än anvisad skola, åligger det kommun eller länstrafikhuvudman?
Dessa frågor måste få sitt svar. Det är icke förenligt med de annars vällovliga reglerna om elevens fria val av skola. Alla elever måste mötas av samma möjlighet. Det får inte byggas upp stora skillnader mellan olika grupper vad gäller möjlighet att finansiera skoltransporterna.
Den elev som aktivt valt annan skola skall erhålla samma ekonomiska reseförmån som om eleven valt anvisad skola. Skälet till det egna valet är oväsentligt eftersom lagen redan tydligt lagt fram om möjlighet till val av annan grundskola.
Grundskoleelev skall ha samma möjlighet som elev i gymnasieskola och i viss mån arbetstagare med avdragsrätt i deklaration att få ekonomiskt stöd till skoltransporten. Annars är det fria valet av skola en chimär.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |