Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kristendomens ställning inom ämnet religionskunskap i grundskolan.
I den gällande kursplanen för grundskolan har beträffande ämnet religionskunskap betonats att västerländsk och därmed svensk kultur och samhällsutveckling under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det framhålles också att Bibeln utgör en viktig grund för förståelsen av detta.
Vidare framhålles att det i ämnet ingår att studera både de etablerade religionerna och nya religiösa rörelser och fenomen. Man menar att det är viktigt att jämföra vilka uttrycksformer som finns i andra religioner och livsåskådningar.
Det är helt uppenbart att kristendomen har tonats ner i förhållande till vad som gällde i den tidigare kursplanen. Nu talar man bara om att Bibeln utgör en viktig grund för att förstå kristendomen mot att man tidigare betonade ”kunskaper om Bibeln, kyrkoåret och den kristna trons föreställningsvärld” med ett större djup och allvar.
Det är fråga om att mera prioritera jämförelser mellan religioner än att framhålla kristendomens betydelse för de ungas fostran till goda och hänsynsfulla människor.
Vi anser att denna ändring leder fel. Tyvärr är många ungdomar i dag religiösa analfabeter och för dem är det därför omöjligt att göra jämförande studier. Vi hävdar att de unga måste vara väl förtrogna med sin egen religiösa tradition för att kunna förstå och jämföra andra religioner.
Uppenbarligen har utgångspunkten för omarbetningen av den tidigare kursplanen varit att ta hänsyn till åsikten att samhället blir alltmer mångkulturellt. Denna intention märktes tydligt i det förslag som låg till grund för den nu gällande kursplanen i religionskunskap där ordet kristendom tonats ned. Däremot förekommer ordet mångkulturellt flera gånger. Trots motiven för mångkulturell hänsyn anser vi det vara mycket angeläget att kristendomens betydelse inom ramen för ämnet religionskunskap inte ytterligare tunnas ut.
Barn och ungdomar skall i hem och skola lära sig att ta ansvar för sig själva och känna respekt för andra människors liv och egendom. Det är djupt beklagligt att hem och skola inte lyckats fostra till ansvar och hederlighet, att lära de unga vad som är mitt och ditt, vad som är rätt och fel.
Vi kan tyvärr konstatera att allmän hederlighet och respekt för lag och ordning i dag är på en lägre nivå än vad som kan krävas i ett välfärdssamhälle. Det stjäls för miljardbelopp årligen i svenska butiker, enskilda hem vandaliseras, bilinbrottens ökning leder till allt högre försäkringspremier, våldet har brett ut sig och blivit allt råare.
Antalet brotts- och våldshandlingar ökar fortfarande i en omfattning som är mycket oroande. Våldsamma överfall och stor skadegörelse hör till ordningen för dagen. Redan nedslagna sparkas, kvinnor överfalls, mobbning och trakasserier breder ut sig i skolan. Denna utveckling måste brytas.
Vi är övertygade om att den bästa ”information” som kan ges de unga är insikter och kunskap om det kristna budskapet – tio Guds bud, kristen moral och etik.
Respekten för människors olika värderingar i livsåskådningsfrågor, religion, politik och moral får inte leda till att grunden som det svenska samhället vilar på – kristendomens moral och etik – rycks undan i skolans utbildning av de unga.
Mot denna bakgrund måste kristendomens ställning inom ämnet religionskunskap hävdas och stärkas i tillämpningen av kursplanen för grundskolan.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Ingvar Eriksson (m) |
Olle Lindström (m) |