Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strategiska medel för högskolornas utveckling av grundutbildningen.
Statens system för tilldelning av resurser till högskolornas grundutbildning bygger på ersättning för utfört arbete. Ersättningen utgår enligt ett avropssystem, som grundas dels på studentens registrering på en kurs (omräknat till s.k. helårsstudenter), dels på uppnådda högskolepoäng (omräknat till s.k. helårsprestationer). Ersättningen varierar mellan olika utbildningsområden. Den enskilda högskolan kan avropa ersättning upp till ett s.k. takbelopp.
Inom många av de nya högskolorna finansieras ca 70 % av verksamheten på detta sätt. Därtill kommer uppdrag inom forskning och utbildning samt forskningsprojekt med liknande prestationsrelaterade finansieringsformer. Sammantaget leder detta till att högskolorna arbetar under ekonomiska villkor som i hög grad liknar företagens.
Resurstilldelningssystemet fungerar relativt väl under måttlig expansion av antalet studenter. Då kan de ökade intäkterna delvis användas till förstärkning av lärarresurser, pedagogisk utveckling, stöd till nya studentgrupper etc. När vi nu ser en vikande efterfrågan på högskoleplatser slår detta direkt igenom på högskolornas ekonomi. Detta gäller särskilt utbildningar i naturvetenskap och teknik, där bortfallet av en student innebär en minskning av högskolans ersättning med drygt 70 000 kr per år.
Om högskolornas utbildningsutbud enbart skulle följa de sökandes förändrade preferenser kan vi se framför oss en halvering av antalet platser inom ingenjörsutbildningarna till förmån för utbildningar inom medieområdet eller liknande. Detta motsvarar emellertid inte arbetsmarknadens behov. Högskolorna måste alltså navigera på två marknader, studenternas och arbetslivets. Att klara detta kräver ibland insatser av investeringskaraktär, t.ex. för att utveckla samarbetet med ungdomsskolan och näringslivet samt för att locka och lotsa människor till arbeten inom viktiga samhällssektorer.
Ett företag förbereder sig för svängningar i konjunkturen genom balanserade reserver, som kan utnyttjas för omställning av kompetens och produktion. Det närmast ackordsliknande systemet för finansiering av högskolornas grundutbildning, kombinerat med höga krav på effektivisering och expansion, har medfört att flera av de nya högskolorna inte haft möjligheter att bygga upp sådana reserver. De driver nu en omfattande verksamhet med en ekonomi på marginalen och har därför begränsade möjligheter att klara nödvändiga förändringar i sitt utbildningssortiment. Regeringen har dessutom aviserat indragning av reserverade medel från de högskolor som inte når upp till fastställt takbelopp.
Om högskolorna i stället kunde disponera en del av outnyttjade medel för strategiska insatser, t.ex. för rekrytering till utbildningar inom naturvetenskap och teknik, skulle de ges betydligt större möjligheter att fullfölja sitt samhällsuppdrag. Mitt förslag är därför att högskolor, efter dialog med Utbildningsdepartementet, bör kunna tilldelas vissa strategiska medel för utveckling av sin grundutbildning utan direkta krav på prestationer i form av ökad studentantagning.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |