Humanismens ställning i utbildning och samhälle

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studier i främmande språk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nytt kärnämne.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av humaniora.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bildningsbegreppet.

2 Incitament för studier i främmande språk minskar

Höstterminen 2001 sökte 611 studenter till 90 platser för latinstudier på Lunds universitet. Det betyder 6,8 ansökningar per plats. Intresset för studier i latin är alltså stort, trots att ämnet i dagens gymnasieskola endast läses av ca 2 000 gymnasister. En svensk-latinsk ordbok är också under utarbetande, den första på närmare 100 år. Även om studier i latin är värdefulla för en stor del av övrig språkinlärning och för forskning i äldre historia, där dokumenten ofta är skrivna på latin, är det ändå en liten grupp svenska ungdomar som i dag ägnar sig åt studier i det språk som under flera århundraden var det viktigaste internationella språket i vår kulturkrets. Studenternas engagemang för latin är ett glädjande undantag från den bekymmersamma utveckling vi ser när det gäller intresset för studier i främmande språk.

Ett allvarligt memento i den svenska skolan är den snabba nedgången i intresset för att studera ett andra främmande språk förutom engelska. Aktuell statistik visar att antalet elever som fått slutbetyg i ämnet franska inom gymnasieskolan minskade med 1 000 från 9 161 till 8 161 mellan läsåret 1994/95 och 1999/2000, medan motsvarande siffror för ämnet tyska var 20 682 läsåret 1994/95 och 16 359 läsåret 1999/2000, alltså en minskning med 4 332 eller drygt 20 procent. Enligt uppgift har antalet gymnasister som läser franska och tyska minskat även läsåret 2000/2001. Spanska har inte minskat i gymnasieskolan men mycket tyder ändå på att engelskan blir det enda främmande språk man lär sig, om utvecklingen fortsätter.

2.1 Engelska – på väg att bli ett världsspråk

En intressant iakttagelse är att engelska ofta blir konversationsspråket även i Norden, så fort man som svensk inte förstår danska t.ex. I Finland blir kunskaper i svenska språket allt mindre varför engelskan sedan länge är det vanligaste samtalsspråket mellan en finländare som har finska som modersmål och en annan nordbo.

Det fanns en tid då tusentals idealister världen över lärde sig esperanto, ett konstruerat språk, för att kunna tala med människor från olika länder, men esperanto blev aldrig det världsspråk man strävade efter. Nu är engelskan på god väg att inta den platsen. Trots det anser vi att det är fel att av detta dra slutsatsen att betydelsen av andra främmande språk är mindre.

2.2 Rationella, men olyckliga val

Dagens gymnasister och studenter gör rationella val. Om det finns ett ämne på schemat som det är lätt att få ett högt betyg i, väljer man detta i stället för tyska eller franska, som kräver många timmars studier för att man överhuvudtaget skall få betyget Godkänd. Om betyget i franska eller tyska dessutom inte ger större möjlighet till en högskoleplats än betyg i ett lättare ämne är valet ganska enkelt för många tonåringar.

En genomgång av antalet studenter som registrerats för fransk- respektive tyskstudier vid samtliga universitet och högskolor visar en liknande tendens. I franska från 3 891 läsåret 94/95 till 3 488 läsåret 99/00 och för tyska från 4 654 läsåret 94/95 till 4 117 läsåret 99/00. När studier i dessa språk minskar, minskar också behovet av lärartjänster vid universiteten. Strukturen för utbildning i moderna språk undergrävs inför framtiden och problemet förvärras av reglerna på arbetsmarknaden som innebär att de yngsta lärarna försvinner först. För skolan kan denna utveckling bli bekymmersam.

En stor del av språkstuderande vid våra universitet och högskolor planerar att bli lärare. Om skolorna i framtiden inte kan rekrytera språklärare blir det svårt att åstadkomma goda språkkunskaper i framtida generationer.

2.3 Engelska räcker inte

Goda kunskaper i engelska språket är mycket viktiga för de flesta av oss. Vi kan göra oss förstådda på våra utlandsresor eller när vi samtalar med utländska besökare i Sverige, och vi kan med behållning följa en sändning från CNN. Däremot kan det vara svårare att föra ett nyanserat samtal där olika ord med i princip samma betydelse ändå har olika valörer. För att rätt tolka dessa och för att skapa förståelse i komplicerade sammanhang räcker därför inte alltid engelskan.

Fördelarna med att kunna tala tyska med en tysk, franska med en fransman och spanska med en spanjor är många. Främst tänker vi väl på vikten av breda språkkunskaper om man väljer att studera eller arbeta i ett icke engelsktalande land. Kunskaper i landets eget språk och uttryckssätt ger då inte bara större ordförståelse utan också en bättre möjlighet att undvika det negativa och hämmande i s.k. kulturkrockar. En icke oväsentlig automatisk följd blir att man därmed också uppnår en större livskvalitet i det land man valt.

Många företag kräver också kunskaper i franska, om man vill arbeta i ett företag i Frankrike och motsvarande krav gäller i Tyskland. Det står därför helt klart att det för den som vill utnyttja det svenska medlemskapet i EU till att arbeta och studera i ett annat EU-land, har ovärderlig nytta av att studera flera främmande språk redan i grundskolan och senast i gymnasiet. Goda språkkunskaper öppnar större möjligheter inom alla områden. Orsakerna till att intresset för språkstudier minskar måste därför analyseras, och insatser måste göras för att vända utvecklingen. Sverige har haft ett gott renommé när det gäller goda kunskaper i främmande språk. Det är viktig att inte tappa den kompetensen.

3 Intresse för humaniora

Det finns i dag ett ökande intresse för historia. Säkert beror detta mycket på en bristande historieundervisning i skolan. Det finns ett uppdämt behov. Att söka sina rötter är viktigt för alltflera som uppfostrats i en historielös tradition. Tiotusentals läsare har vandrat i Arns fotspår den senaste sommaren, och böcker med historiska motiv har en strykande åtgång på biblioteken. Släktforskning har blivit en allt populärare fritidssysselsättning för människor i olika åldrar över hela landet.

Intresset är positivt i alla avseenden. Det ökar lusten att studera och ger rika tillfällen till gemenskap. Att grundlägga detta intresse redan i skolan måste ses som en viktig uppgift, men de förslag som regeringen kommer med är knappast ägnade att stimulera historieintresset.

3.1 Ett nytt kärnämne är inte lösningen

Gymnasiekommittén 2000 fick ett nytt uppdrag i form av ett tilläggsdirektiv från skolministern, som föreslog ett nytt kärnämne, som skall omfatta de nuvarande kärnämnena religionskunskap och samhällskunskap samt 1900-talets historia och dessutom delar av ämnena media och bild. Grunden till förslaget är debatten om etik och moral liksom social kompetens och kanske också värdegrundsprojektet. Det finns emellertid ingenting som talar för att begränsa studiet av historia till 1900-talet. Det är ungefär som att läsa ett språk från bokstaven m och utesluta alla ord som börjar på bokstäver som kommer före m i alfabetet.

Det finns visserligen skäl att stärka historieämnet i skolan, men den här föreslagna metoden är inte alls genomtänkt. Dessutom kan de goda idealen som skall genomsyra undervisningen i det nya ämnet inte begränsas till ett enda ämne, även om det som kärnämne skall läsas av alla. Dessa i grunden humanistiska ideal skall i stället genomsyra all undervisning och utgöra grunden för den svenska skolan.

3.2 Betydelsen av humaniora

Det humanistiska intresset liksom de humanistiska idealen låter sig inte fångas i ett skolämne, även om man slår samman fem olika ämnen och gör det nya ämnet obligatoriskt. I stället gäller det de eviga frågorna, meningen med livet, synen på verkligheten, människans roll och så vidare. Även om dessa frågor saknar slutgiltiga svar och inte kan besvaras vetenskapligt och exakt utan blott personligt är de samtidigt frågor som människor grubblat över i alla tider.

Det moderna livet svämmar över av information. Att förvandla mängden ostrukturerad information till kunskap kräver en självständig och kritisk reflektion som bara en humanistisk kultur kan ge. Häri ligger de humanistiska ämnenas nödvändighet. Bindningen för såväl den enskilde som för samhället i stort behövs för att försvara kultursamhället.

Det är lättare att argumentera för forskning om elektronik än om medeltidslatin. Elektroniken kan ge oss nya maskiner i hushållet och i industrin medan värdet av kunskaper i främmande språk ligger på ett annat plan. Nyttan, och helst den omedelbara nyttan, styr penningflöden och resurser i det moderna samhället. I ett långsiktigt perspektiv undergräver det ett i alla avseenden rikt samhälle.

Det finns ingen motsättning mellan naturvetenskaplig forskning och humaniora. Den som påstår något annat har ett förlegat synsätt. När det t.ex. gäller forskning om stamceller, som just nu diskuteras livligt, är det nödvändigt att även andra synpunkter än rent medicinska får göra sig gällande.

I ett så teknikdominerat samhälle som vårt behövs i allra högsta grad det som humaniora representerar, kultur i vid bemärkelse, språk, etik, litteratur, konst, musik, religion, historia samt tänkande och upplevelser av frågor om mening, sanning och sammanhang. Allt detta ingår på ett nödvändigt sätt i människans tillvaro, bygger kulturerna och gör livet värt att leva. Utbildningspolitiken måste bygga på insikt om värdet av många olika kunskaper. En vid kunskapssyn handlar inte bara om att kunna, utan också om att förstå.

3.3 Bildning

I Högskoleverkets rapportserie 2001:20 R Core Curriculum – en bildningsresa – beskrivs ett bildningskoncept för högskolestudenter. I inledningen till rapporten står att ”bildningsbegreppet är komplext och långt ifrån enkelt att fånga och definiera. Ändå drar vi oss inte för att påstå att bildningsbegreppet innefattar dimensioner som blir allt viktigare i informations- och kunskapssamhället. – – –

En allt snabbare fragmentering av kunskapskartan är uppenbarligen det ofrånkomliga pris vi måste betala för vetandets ledande roll i dagens samhälle. Man kan ibland tänka på Albert Einsteins reflektion när han i en intervju i slutet av sitt liv fick frågan om vad han velat uppnå med sin epokgörande kunskap som han hade åstadkommit. Han svarade: – Jag ville förstå Guds tanke; allt annat är bara detaljer! Om man tolkar svaret som att han menade – förstå de stora sammanhangen – så kan man undra vem som står för det projektet i dag, när detaljerna tycks inta ett allt större utrymme i kunskapsproduktionen.”

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 27 september 2001
Beatrice Ask (m)
Lars Hjertén (m)	Tomas Högström (m)
Per Bill (m)	Anders Sjölund (m)
Anita Sidén (m)	Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)	Sten Tolgfors (m)