1 Innehållsförteckning 21
2 Förslag till riksdagsbeslut 22
3 Läraryrket i fokus 22
3.1 Den nya lärarutbildningen löser inte problemen 22
3.2 Lärarcertifikat för kompetensutveckling 23
3.3 Ökad mångfald inom lärarutbildningen 23
3.4 Alternativa vägar till läraryrket 24
3.5 Fristående lärarutbildningar 24
3.6 Dubbel examen – en intressant lösning 24
3.7 Forskarutbildade lärare 25
3.8 Ledarskap krävs 25
3.9 Skolan som arbetsplats 26
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av läraryrket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lärarutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av lärarcertifikat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ för att åstadkomma fler lektorstjänster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ledarskap i skolan.
Lärarna har en mycket viktig uppgift att fylla i samhället. De skall leda våra barns utveckling under ett stort antal år. Efter föräldrarna spelar de den viktigaste rollen när det gäller att barn skaffar sig de kunskaper som krävs för att de skall utvecklas till fria och ansvarsfulla individer. Lärarrollen har förändrats mycket under senare tid. Skolan som arbetsplats har förändrats bland annat som ett led i en allmän samhällsutveckling. Lärarna har i det sammanhanget inte getts möjlighet att utöva sin profession på ett tillfredsställande sätt. Av många krävs mera sociala än pedagogiska insatser. Flera lämnar skolan redan några år efter utbildningen, medan andra slutar sitt yrkesarbete i förtid.
När man ser till behovet av lärare i den svenska skolan är två iakttagelser särskilt påfallande: en stor andel icke behöriga lärare samt en brist på nödvändig flexibilitet i utbildningen. När den nya lärarutbildningen, som beslutades av riksdagen hösten 2000, startade höstterminen 2001 är osäkerheten stor om samhället klarar av uppgiften att utbilda de lärare som behövs.
Att regeringen delar denna uppfattning visar det beslut man nyligen fattat och som innebär att en särskild lärarutbildning skall ge 4 000 fler behöriga lärare. Vi vänder oss inte mot beslutet, eftersom Moderata samlingspartiet vid flera tillfällen föreslagit en liknande lärarutbildning som kombineras med anställning på en skola, men det hade varit önskvärt att en så omfattande utbildning hade funnits med när riksdagen beslutade om den nya lärarutbildningen för ett år sedan. Framförhållningen lyser nästan helt med sin frånvaro hos regeringen, när det gäller en så viktig fråga som utbildningen av lärare.
Mot bakgrund av att skolan behöver fler välutbildade lärare går det inte att nöja sig med den nya lärarutbildningen, som inte kommer att ge skolan de lärare som krävs. 18 lärarutbildningar har under hösten ställts in vid åtta högskolor, eftersom man inte fått tillräckligt många sökande. Till detta kan läggas att flera högskolor inte har kunnat fylla sina platser nu när den nya lärarutbildningen har startat. De största problemen finns inom utbildningarna matematik och naturvetenskap, där många platser står tomma inom nästan alla högskolor och universitet.
Moderata samlingspartiet framförde sina synpunkter på propositionen En förnyad lärarutbildning i motionen 1999/2000:Ub34, där vi bl.a. betonade att det skulle finnas fler lärarutbildningar som är anpassade till kraven på skolans olika nivåer, att lärarutbildningen skulle förlängas för lärare i grundskolans tidiga år samt för gymnasieskolans yrkeslärare, att navet i lärarutbildningen skall vara ett allmänt utbildningsområde om minst 40 poäng, varav 10 utgörs av praktik och att man skulle skärpa antagningskraven, särskilt kunskaper i svenska språket. Våra krav är lika aktuella i dag som för ett år sedan.
Moderata samlingspartiet anser att ett lärarcertifikat bör införas. Det skall dels innehålla examensbevis från föreskriven högskoleutbildning, dels visa genomgången kompetensutveckling, fortbildning och eventuell yrkespraktik. På grundval av sådant underlag kan beslut om utfärdande av certifikat fattas. Beslutet, som skall kunna överklagas, kan fattas av rektor eller av en fristående nämnd. Certifikatet har inget med behörigheten att göra. Behörig är varje lärare med föreskriven lärarutbildning.
Lärarcertifikatet bör tidsbegränsas, förslagsvis till fem år, och skall medföra en skyldighet för skolan att se till att läraren under perioden får fortlöpande vidareutbildning enligt den individuella utvecklingsplan som lagts upp. På samma sätt medföljer en skyldighet för läraren att skaffa sig den fortbildning och uppdatering som höjer vederbörandes kompetens. Med införandet av ett lärarcertifikat skapas ett system för kontinuerlig kvalitetskontroll och kompetenshöjning, samtidigt som läraryrkets status höjs.
Regeringen bör i samverkan med universitet, högskolor, lärarnas organisationer och arbetsgivare ta initiativ till att utarbeta regler för ett lärarcertifikat.
Vi anser också att vägarna till läraryrket skall bli flera än i dag och att flexibiliteten skall öka. Det är självklart att mångfald och konkurrens leder till bättre kvalitet, även inom läraryrket. Tyvärr är det många som inte ser ett samband mellan kvalitet och mångfald.
Det svenska utbildningsväsendet har traditionellt styrts av de principer som ligger till grund för storskalig, offentlig förvaltning, enhetliga mål och en enhetlig organisation samt i grunden en stark politisk styrning. Ett alternativt, mångfaldsorienterat synsätt på lärarutbildningen lägger i stället tyngdpunkten på den enskilde studentens valmöjlighet och ett konkurrensstyrt utbud. Vi föreslår att initiativ tas för att omvandla en eller flera lärarutbildningar till fristående.
Även i framtiden behövs givetvis lärarutbildning som faller under universitet och högskolor och som påbörjas efter fullgjord gymnasieutbildning.
En alternativ väg till läraryrket är att komplettera tidigare studier eller arbetserfarenhet. Många människor utanför skolan har goda kunskaper som kan berika undervisningen. Det gäller den som har en akademisk grundexamen som kan kompletteras med det tidigare nämnda utbildningsblocket, men även lång och gedigen yrkeserfarenhet är av stort värde, särskilt i de gymnasiala yrkesprogrammen.
Distansutbildning, som nu föreslås av regeringen för att erhålla 4 000 nya, behöriga lärare, är ett intressant förslag, som sedan åtskilliga år med framgång tillämpas vid folkhögskollärarutbildningen i Linköping.
Vi anser också att det är hög tid att inrätta fristående lärarutbildningar, inte minst av det skälet att många blivande lärare kommer att undervisa i fristående skolor. Staten bör noga pröva förutsättningarna för att ställa sådana utbildningar under statlig tillsyn och tilldela dem statsbidrag utan att ställa exakt samma krav på innehållet som görs visavi statliga utbildningar. Ambitionen med sådana fria lärarutbildningar är att stimulera nödvändig utveckling inom undervisningssektorn.
Det finns redan i dag alternativa lärarutbildningar, exempelvis med Montessori- och Waldorfpedagogik. Utbildningen bedrivs både i enskild regi och i samverkan med statliga universitet och högskolor. Ett problem är att lärarutbildning till dessa pedagogiska alternativ inte alltid omfattas av statlig finansiering. Om utbildningen enligt Högskoleverkets bedömning håller god kvalitet borde sådan utbildning kunna ges rimliga ekonomiska villkor, vilket inte är fallet i dag. Vi kommer i vårt budgetalternativ att ha utrymme för att börja rätta till detta missförhållande.
En ny lärarutbildning planeras av Stockholms universitet och Lärarhögskolan i Stockholm. Utbildningen ger både filosofie magisterexamen och lärarexamen. Utbildningen skall ses som ett alternativ inom den nya lärarutbildningen, och syftet är att locka nya grupper av studenter till läraryrket. De båda ansvariga rektorerna säger sig vilja göra en insats för att få behöriga och välutbildade lärare, särskilt i matematik och naturvetenskapliga ämnen men även inom de humanistiska ämnena. De skriver att ”situationen redan idag är mycket besvärlig och intresset för läraryrket minskar drastiskt. Avhoppen från läraryrket blir alltfler och en mycket stor del av lärarkåren går i pension fram till 2010.”
Det vore givetvis önskvärt om flera initiativ till alternativa lösningar togs runtom i landet.
Bolognaprocessen, som syftar till att öka rörligheten inom Europa vad avser studenter och lärare, är viktig. Att underifrån kunna harmonisera de olika europeiska högre utbildningssystemen för att underlätta för studenter att tillgodogöra sig kurser från flera universitet i Europa i sin examen är viktigt. En gemensam europeisk examensordning, med en treårig grundnivå och en tvåårig masternivå, är också en god idé så länge den arbetas fram underifrån, bygger på frivillighet och inte innebär att nationella examina tas bort. För lärarutbildningen innebär en gemensam examensordning stora möjligheter att skapa nya utbildningar som innebär att lärarutbildningen både kan ge en grundutbildning som i dag men också vara en del i en masterexamen. Genom en sådan flexibilitet skulle fler kunna lockas till läraryrket. De svenska universitet och högskolor som så önskar skall redan från början kunna delta i systemet för en europeisk examensordning.
Det finns få möjligheter för lärare att genom högre studier och forskning kvalificera sig för nya tjänster. Lektorstjänster i den svenska gymnasieskolan har nästan helt försvunnit sedan skolan kommunaliserades. För kommunen är detta ett sätt att spara, medan det för skolan innebär en förlust av särskilt kompetenta lärare. Bristen på gymnasielärare med forskarerfarenhet kan också utgöra ett skäl till att alltför få gymnasister väljer att gå direkt till högskolestudier.
Moderata samlingspartiet har länge påpekat behovet av lektorstjänster i gymnasieskolan. Eftersom arbetsgivaren kommunerna inte har visat något intresse för frågan borde nya lösningar prövas. Lektorer som tjänstgör såväl inom gymnasieskolan som inom högskolan kan vara en lösning, samverkan med företag en annan. Kanske kan forskare visstidsanställas som pedagoger inom ämnesområden där bristen på kvalificerade lärare är särskilt stor som t.ex. i matematik och naturvetenskap. Regeringen bör ta initiativ för att åstadkomma sådan samverkan.
Nordiska lektorstjänster fanns tidigare i ganska stor utsträckning men är i dag mycket få. Eftersom dessa lärare har spelat stor roll för språkförståelsen mellan de nordiska länderna och rent allmänt har bidragit till en ökad kunskap om våra grannländer vore det en viktig uppgift för regeringen att i samarbete med Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet verka för att nya nordiska lektorstjänster åter inrättas.
Skolan behöver skickliga ledare. Tyvärr tvingas skolledare arbeta mera med ekonomi och administration än med pedagogik. Varje skola måste ha en pedagogisk ledare, som inte nödvändigtvis också behöver leda skolans administration. Skolledarutbildningen måste stärkas och kan mycket väl ske tillsammans med annan ledarskapsutbildning, som vänder sig till olika yrkeskategorier.
Den enskilde läraren måste också ges kunskaper i ledarskap. Det är mycket viktigt att alla lärarstuderande lär sig principerna för ett aktivt ledarskap och hur man praktiskt tillämpar utvärdering, uppföljning och betygssättning. Varje lärare måste kunna formulera mål för sitt och elevernas arbete. Goda insikter i hur man utvärderar elevers arbete är nödvändigt för lärarens utvecklingssamtal med elever och deras föräldrar samt för den pedagogiska diskussionen i stort.
Skolverket säger som en allmän kommentar till olika prognoser om behovet av lärare nu och i framtiden att det finns många osäkra faktorer. Eftersom det finns lärare som väljer andra yrken efter avslutad utbildning, lärare som byter yrke efter en period och lärare som byter skolform, är den framtida lärartätheten oviss.
Svenska Kommunförbundet säger dock i en lärarprognos i augusti 2001 att det kommer att saknas 12 000 lärare i grundskolan 2005 och att bristen på gymnasielärare kommer att vara störst 2010, då det kommer att saknas 13 500 lärare med pedagogisk utbildning.
SCB tog fram uppgifter 1998 som visade att av de förvärvsarbetande med lärarutbildning var det drygt 28 000 som arbetade utanför skolans värld. I framtiden kan vi inte heller räkna med att alla med lärarutbildning väljer skolan som arbetsplats. En välutbildad lärare är attraktiv inom många områden, men det gäller att också skolan ses som en attraktiv arbetsplats. Många lärare och lärarstuderande upplever det så i dag. Att skapa positiva arbetsmiljöer på våra skolor är sannolikt den viktigaste uppgiften för att få studenter att välja läraryrket, oavsett om de tänkt sig detta från början eller kommit fram till ett sådant ställningstagande senare i livet.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Lars Hjertén (m) |
Tomas Högström (m) |
|
Per Bill (m) |
Anders Sjölund (m) |
|
Anita Sidén (m) |
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Sten Tolgfors (m) |